Feykir tagen på bar gärning!

...eller, så mycket gärning var det ju inte...snarare tvärt om. Flockledaren hade alldeles uppenbart "kompat ut" idag! Men med 16 grader i skuggan, sol och vindstilla var det ju skönt att relaxa lite!





Det är Feykir som ligger ner i mitten av bilden - med huvudet utsträckt på marken.





Han var så totalt avslappnad att man t o m såg tänderna - det såg ut som att han låg och log i sömnen! Drömde väl om sommarbetet?!

Jag satt bredvid honom en stund och borstade hans huvud, innan jag började försökta få honom på fötter. Men mattes lilla prinskorv ville inte gärna stiga upp... Tillslut kom han upp på benen i alla fall. "Så grym du är, tyckte KG, kunde han inte få ligga och vila??!!"

Red mot Alviksträsk idag, för första gången på länge. Normalt rider jag åt det hållet när jag vill träna tölt, eftersom vägen är helt plan i flera km. Men sista månaden har den varit så lerig och tung att jag undvikit den. Men efter senaste veckans "racervår" hade den torkat upp jättebra!

Började med att sidföra massor för vänster skänkel i skritt. Med tanke på "klockövningen" under lektionen i onsdags utmanade jag mig själv genom att placera Feykir med bakdelen vid högra dikeskanten och med målsättningen att han inte skulle passera över mitten på vägen. Det gick faktiskt riktigt bra! VÄLDIGT mycket lättare att hindra honom från att gå för mycket framåt, jämfört med på ridbanan. Undrar vad det beror på?! Fast jag kanske inte fick honom att tvära lika extremt mycket som vi skulle göra i "klockan"... Han pustade och stånkade i alla fall - och ganska ofta kändes det som att han skulle välta omkull, så jag var ganska säker på att han verkligen korsade bakbenen. Ibland fick jag förstärka lite genom att vifta till med pisken, men för det mesta lyssnade han riktigt bra på vänsterskänkeln så jag var jättenöjd!

När vi sedan skulle sidföra för höger skänken gick det faktiskt sämre - trots att det normalt är hans "lättare" sida. Han flyttade först några steg, men sedan började han protestera på olika sätt... Det var mycket svårare att hålla honom kvar vid dikeskanten för han försökte gå iväg framåt, eller så började han backa eller "frös fast" i marken... När han inte alls lyssnade på högerskänkeln viftade jag till med pisken och då blev han ju "tvungen" att ändå kliva åt sidan. Efter några steg berömde jag och lät honom skritta rakt fram en stund. Även vid andra och tredje försöket att sidföra blev jag tvungen att förstärka med pisken, men så snart han gått undan några steg fick han gå rakt fram igen som belöning. Och på fjärde försöket räckte det med skänkel för att han skulle lyssna. Men han pustade och stånkade för att jag inte skulle missa att han faktiskt var JÄTTEDUKTIG!

När det kändes som att vi hade bakdelen med oss ordentligt gjorde jag övergång till tölt och varvade böjning åt vänster resp höger. Efter några små försök att dra iväg i tempo töltade han på riktigt trevligt! Vi var redan rejält varma, så jag red ganska korta töltintervaller och försökte verkligen att hela tiden tänka på min sits. Det går ju SÅ mycket bättre när jag lyckas sitta rätt! Vi mötte glassbilen och kände hur OERHÖRT gott det hade varit med en kall glass!!! Det hade nog Feykir också gillat!

Fia och Maud kom körandes på väg till stallet, så jag stannade och pratade med dem en liten stund så att Feykir fick hämta andan. "Det syns att du jobbat honom bra - han har den där härliga resningen i framdelen som hästarna brukar få när Sylvia rider dem!" sa Fia. Gissa om jag blev glad??!! Nu var min dag definitivt räddad!

Feykir blev lite tjurig när vi sedan skulle fortsätta - han tyckte uppenbarligen att det var hög tid att vända hemåt. Men jag fortsatte fram till sjön och red även en bit längs vägen in mot stan. När vi vände tillbaka försökte jag öka tempot lite i tölten. Det är verkligen inte lätt! Jag hamnar fel i sadeln och lyckas därför inte alls driva med säte och skänklar som jag skulle behöva... Dessutom vill Feykir styva sig så jag måste se till att böja honom mer i sidorna... Nåja, vi har ju precis börjat få kläm på tölten i lägre tempo - det är väl bara att ge det mer tid och träning!

Tog en låååång skrittpaus och sedan avslutade jag med lite kort tempo tölt innan han fick sträcka ut i trav en liten stund. Sedan satt jag av och gick med honom tillbaka till stallet - drygt 10 min. När vi kom tillbaka flåsade han fortfarande. Fast Fia konstaterade att flera av hästarna som bara stod i hagen flåsade också i värmen! När Feykir hämtat sig fick han lite betfor med massor av vatten i samt två äpplen att mumsa på. Det var uppenbarligen JÄTTEGOTT!