Friday fun!

En bild från igår, när det regnade. 

Visst ser hennes öron lååånga ut när manen och pannluggen är "vattenkammade"??!!

Idag var sommaren tillbaka igen - härligt!!! Av olika anledningar (bl a förberedelser för morgondagens loppis) sparade jag ridningen till kvällen, då det ju inte var lika varmt för Hamingja heller. Det blev ett relativt kort men intensivt ridpass med en hel del terrängridning som uppvärmning/lösgörande och sedan avslutningsvis lite töltträning längs bilvägen tillbaka hemåt. 

Det känns som ett ganska hårt underlag på bilvägen nu, vilket också var en av anledningarna att jag valde att f f a rida i terrängen idag. Men nästa ridpass tror jag att jag satsar på att rida till Torrbergsvägen där underlaget inte brukar vara riktigt lika hårt. Det är dessutom ett tag sedan sist - och omväxling förnöjer ju!

Nu håller jag tummarna för att det kommer MYCKET folk till Kyrkbyns byaloppis i morgon (mellan klockan 11.00 och 16.00). Hos oss på Kantorsvägen 3 kommer det f f a att säljas ridkläder och hästutrustning, men även lite icke hästrelaterat. VÄLKOMNA!!!

Wet look är senaste trenden!!!

Ni har väl inte missat att wet look är den senaste trenden??!!

Note to self: olja på tyglarna och regn är inte den bästa kombinationen...!!! :-O Tidigare i sommar fick jag tips om att för hästar som kliar sig lite på sommaren, även om de inte har exem, så kan det bero på torr hud och i så fall hjälpa att smörja med babyolja. Och eftersom Hamingja brukar klia sig lite i svansroten och pannluggen har jag testat att smörja in henne där. Och det verkar ha fungerat för hittills ser hon i alla fall inte ut att ha kliat sig! Någon nackdel med det hela har jag inte heller upplevt - förrän idag...! :-O

När jag pysslade om henne igår efter ridningen tänkte jag inte på att väderprognosen sa att det skulle regna idag... utan jag smorde med oljan - även i mankammen. Vilket idag innebar att tyglarna blev oljiga och i o m regnet "såphala"...! Inte helt optimalt insåg jag ganska snart sedan jag ridit iväg...! Men jag försökte tänka positivt: på det här sättet skulle ju inte ens jag lyckas "fastna" i handen i alla fall!

Ridpasset blev till stora delar en repris av gårdagens, med trav och galopp i terrängen som uppvärmning och sedan lite tölt med fokus på min sits och att göra förhållningar m h a tydlig förflyttning av vikten bakåt. För att "ta med mig henne bakåt" som Atli beskrev saken. Under lektionerna för honom senast fick jag ju varva detta med att skapa mer energi genom att lägga vikten framåt och öka drivningen, men både igår och idag kändes det som att Hamingja skötte den delen alldeles automatiskt så det räckte om jag fokuserade på förhållningarna!

Hittills i sommar har det oftast känts för varmt för att använda Back on track efter ridpassen, men nu fick hon stå med ryggvärmaren en stund i o m att hon var så blöt av regnet. Nu när de går på bete får hon inget gott i krubban efter ridningen, förutom de nya mineralerna som hon så glatt mumsar i sig! Vilket får mig att undra varför man inte smaksätter ALLA mineral-/vitaminfoder så att hästarna tycker att de smakar gott??!! 

Innan ridningen hade jag passat på att gå igenom hästprylarna jag har i förrådet i Mariebäck och där hittat ännu fler saker att ta med till loppisen på lördag. Utifrån mammas devis att man inte rensat tillräckligt ifall man inte ångrar något efteråt såg jag till att även ta med endel som jag egentligen inte vill sälja. För det går ju faktiskt alldeles utmärkt att köpa nytt igen - det är jag expert på!!!

Håll i hatten (=hjälmen) matte!!!

"Vill du ha trav är det bäst att du håller i dig matte!" 

Möjligen är jag inte HELT opartisk... men min häst är bara så UNDERBAR!!! Efter måndagens "rivstart" behövde skröppelkroppen ridledigt igår, men idag var jag tillbaka i sadeln igen. Och Hamingja verkade nästan lika nöjd med detta som jag var! När jag efter lite uppmjukning med sidförande i skritt bad om trav trampade hon ifrån med sådan kraft att jag nästan studsade ur sadeln! Och eftersom det numera är traven som inleder vår uppvärmning fick jag ett väldigt bra tillfälle för balansträning!

Inspirerad av Carola och Anneli red jag långs bilvägen mot Avan och efter första uppförsbacken in på skogsvägen till höger (som går tillbaka mot Mariebäck igen) där vi varvade höger och vänster galopp med "terrängtrav". I skogen ovanför grannarnas hus vände vi tillbaka längs skogsvägen och när Hamingja efter ytterligare en galopp gick över i tölt kändes hon riktigt härligt lösgjord i hela kroppen! Och även hennes hjärnspett till matte var nog ovanligt lösgjord också - vilket Hami tackade för genom att bjuda på en tölt där i alla fall jag inte kände minsta antydan till passtakt!

Upplivade av detta fortsatte vi sedan töltandet längs sandvägen på "Avanvägens" vänstra sida. Men där spårade matte faktiskt ut TOTALT och ville rida ända ner till den gamla, trasiga bron över bäcken TROTS att Hamingja direkt hörde på skvalpandet i vattnet att Mariebäcksodjuret låg där nere och lurade för att få sig en smaskig häst till lunch... Dessutom blev den stackars hästen tvingad att stå kvar nere vid bäcken JÄTTELÄNGE - men tillslut fick hon i alla fall en godis för besväret! (Fast när man utsatts för sådan fara för eget liv borde man förståss som plåster på såren få en hel påse godis, eller hur??!!)

När vi sedan skrittade längs stigen nere vid vattnet tillbaka mot Mariebäck kunde lilla fröken i alla fall successivt börja slappna av igen. Och när vi tillbaka ute på bilvägen vänt om för att rida samma runda en gång till kunde vi under andra varvet t o m tölta hyfsat avslappnat längs bäcken och sjön - men då behövde hon i alla fall inte gå ända ner till bron igen. T o m Hamingjas matte verkar alltså inse att man inte bör behöva riskera livet mer än en gång per dag!

Under hemvägen konstaterade matte än en gång hur lycklig jag blir av min FINA häst!!! Visserligen verkar det inte som att jag någonsin kommer att lära mig rida henne riktigt ordentligt... men det är ju å andra sidan väldigt tur för då kommer jag inte heller att behöva sälja henne för att fortsätta lära mig mer! 

Tillbaka i stallet fick sedan fina hästen en näve av det nya mineralfoder jag köpt, som både ser ut och uppenbarligen smakar som hästgodis så Hamingja äter dem glatt direkt ur handen. Perfekt att kunna ge vitaminer/mineraler utan att behöva blanda med kraftfoder när lilla fröken går på bete och definitivt inte behöver extra mat...! (SemperCube heter de och jag har köpt dem från Karin Åberg - Sadlar.se.) Så det var en belåten häst som efter grundligt pyssel och insmörjning med tjärsalva mot insekterna sedan fick gå tillbaka till stoflocken igen. Och matte längtar redan efter nästa ridpass!!!

Att jag var "ridledig" igår innebar förresten inte att dagen var helt utan hästanknytning. Jag ägnade nämligen mycket tid till att förbereda loppisen här i Kyrkbyn på lördag, där jag f f a kommer att sälja ridkläder och hästutrustning, men även lite "icke-hästrelaterat". Min kloka mamma brukar säga att när man rensat SKA man ångra något efteråt - annars har man inte rensat tillräckligt! Och jag försökte ha denna devis i åtanke när jag gick igenom "lagret"... För jag kan bara än en gång konstatera att jag är alldeles för bra på att köpa nytt - och även om det inte är något fel på det jag haft tidigare så blir det ju oftast bara det nya jag använder sedan medan det andra blir bara liggande... Men nu tycker jag mig ha tagit i ganska ordentligt - så efter lördagens loppis kommer jag förhoppningsvis att ångra något av det jag sålt! Over and out!

Slut på Hamingjas sommarlov

"Hej matte! 

JUST IDAG kände jag för att fjäska lite... men få inte för dig att det ska bli någon vana!!!"

Hamingja har haft sommarlov nästan två veckor, medan Johan och jag först varit i Umeå och träffat min familj - inkl nya systerdottern - och sedan tillbringat en helg på ön Malören lååångt ut i Kalix skärgård. (Fortfarande i Sverige, men faktiskt längre österut än t ex Vasa i Finland!) Jag var bara förbi stallet och tittade till Hamingja när vi "landade" hemma en dag mellan dessa båda "event". Så när jag idag dök upp i hagen igen tyckte Hamingja t o m att det var på sin plats att komma mig till mötes. (Bara det nu inte stiger matte åt huvudet så hon tror att sådant fjäsk ska bli en vana...!!!)

Dagens ridpass skulle oplanerat bli ovanligt långt, men det visste jag inte något om när vi red iväg längs bilvägen mot Bälingeträsket. Precis som under senaste Atlikursen satsade jag på uppvärmning i skritt och trav så att jag kunde börja be om samling direkt när det var dags för tölt. Det blåste REJÄLT idag så vi behövde inte besväras av så jättemycket insekter (främst bromsar) och trots vinden var Hamingja faktiskt ganska fokuserad.

I korsningen vid sjön fortsatte vi längs vägen mot Bälingeberget, fram till skoterklubben där jag satt av och sadlade om innan vi vände hemåt igen. Det var när vi sedan var tillbaka i korsningen vid sjön som vi blev engagerade i försöken att fånga/"valla hem" en förrymd hund. Vilket för oss innebar en ny sväng bort till skoterklubben innan hunden vände tillbaka åt rätt håll igen och vi kunde göra detsamma.

Slutet gott - allting gott - hunden kom hem som hon skulle! Och ett extra långt ridpass för mig och Hamingja, vilket kanske egentligen borde upprepas ofta för att hantera "semestermage" hos både häst och ryttare?!!

En balansgång på den smala, smala "linan" mellan travtakt och passtakt!

Atli har som alltid väldigt målande beskrivningar av vad det är vi "söker efter" i ridningen och hur vi ska försöka hitta dit!!!

Jag hade lovat Hamingja lite välförtjänt sommarlov efter Atlikursen, men först ville jag förståss repetera övningarna därifrån medan vi båda hade dem färskt i minnet! Efter flera dagars träning på ridbanan kändes det dock skönt att få "flytta ut" på bilvägen igen!

Precis som i helgen fick det bli grundlig uppvärmning i trav (efter gymnastiserande genom sidförande i skritt) för att "spara" tölten till dess vi kunde börja samla och därmed förhoppningsvis minimera passtakten. Hamingja verkade gilla upplägget och frustade så belåtet i traven (medan matte som vanligt snarare flämtade under försöken att "hålla jämna steg" med damen i traven!) 

När jag sedan, efter en första "omgång" halt-rygga-samlad skritt, gjorde övergång till tölt slog Hamingja direkt på stort och bjöd på en sekvens tölt med samma härliga känsla som fick Atli (och mig) att jubla under den sista lektionen i söndags!!! Och nu skulle jag INTE "sitta och hålla andan" av rädsla för att "störa" utan också försöka bibehålla så mycket som möjligt av känslan genom att "ta med henne bakåt" m h a kroppsvikten följt av snabba, STORA eftergifter och sedan varvat med att "balansera om" mot trav genom att lägga vikten framåt, följt av att åter igen "ta med henne bakåt"...

Den häftigaste töltkänslan lykades jag förståss inte behålla någon längre stund (eller hitta tillbaka till) under detta ridpass, men det kändes ändå som att vi var en liten bit på rätt väg i alla fall! Precis som Atli påpekade under helgen blev Hamingja efter ett tag sämre på att lyssna på mina förhållningar, så jag fick göra halt ett par gånger för att "reparera" bromsen. Och ö h t krävdes fler "ta med bakåt" än "balansera om framåt" än när vi red på ridbanan - särskilt när vi hade vänt tillbaka hemåt igen! 

När min prio var på att rida väldigt aktivt på detta sätt hade jag förståss inte "tid" att samtidigt försöka slappna av i magmusklerna... Men detta försökte jag istället "ta tag i" under den avslutande nedvarvningstölten när Hamingja fick "passa på" att tölta i riktigt lång, låg form som vi ju inte fixar utan passtakt i början av ridpassen. M a o blir nedvarvningen framöver EXTRA nyttig för oss båda två! 

Nu blir det alltså välförtjänt sommarlov för min duktiga häst under ett par veckor (fast antagligen kommer jag inte att kunna låta bli att rida ett par gånger ändå...!) Just nu skulle jag ju egentligen vilja rida HELA TIDEN för att försöka få återuppleva lite av den härliga töltkänslan från i söndags! Men lovat är lovat...! 

Fler aha-upplevelser och Hamingja-moments!!!

Lycka är en egen lyckohäst!!!

Dagens första lektion inledde jag på samma sätt som de senaste dagarna: flytta för skänkeln på volt i skritt följt att av trav på volt och längs spåret. Travade ganska mycket så att hon skulle bli ordentligt uppvärmd. För att hon skulle vara redo för samling direkt när vi övergick till töltarbetet (med förhoppning om att takten i tölten skulle vara bättre från start.) 

Började sedan med övergångar halt, rygga, samlad skritt, tölt och jag tyckte det kändes ganska bra så det var skönt att få bekräftat av Atli att det nu också var bättre takt från start. Jag fick göra många sådana övergångar samtidigt som jag både försökte komma ihåg att slappna av i magmusklerna och vrida om skänklarna rätt.. det var mycket nu!!!! :-O Efter en av töltövergångarna "följde Atli med" och sa i princip direkt att jag skulle göra en förhållning, och sedan en till och en till och en till... "Nu kunde du bibehålla en bra tölt en längre stund!" Sa Atli och det blev en aha-upplevelse för mig om hur snabbt jag faktiskt måste börja agera och hur ofta jag sedan måste göra det för att bibehålla tölten! Jag märker att jag har ovanan att bli väldigt passiv just i tölten för att inte förstöra... trots att man då kan säga helt säkert att det inte kommer att bli bra... :-O

Atli sa att "ni svenskar brukar beskriva tölten som en gudarnas gåva - men det är verkligen inget som bara ramlar ner från himlen utan något man verkligen måste arbeta både för att uppnå och för att underhålla!!!"Han beskrev också tölten som en balansgång mellan travtakt och passtakt. 

När vi avslutade lektionen pratade Atli lite just om hur viktigt det är att vara aktiv i tölten. Han påpekade också att Hamingja ibland slutade lyssna på mina förhållningar och att jag då måste bli ÄNNU tydligare så att hon verkligen lyssnar innan jag kan återgå till lättare hjälper. Själv hade jag också känt att det var effektivt att ställa utåt ibland i höger varv för att kontrollera högerbogen för så kom hon upp mer med bogarna. Atli sa också att jag i tölten hela tiden ska tänka att jag ska ta henne med mig bakåt med vikten för då blir takten bättre.

"Sorry matte, jag har faktiskt kompat ut och tagit semester!!!"

När jag skulle hämta Hamingja för att förbereda oss inför eftermiddagens lektion - den sista för denna kurs - låg hon och sov i vindskyddet och visade först ingen tanke på att stiga upp... men plötsligt dånade det till av en åskknall och när dessutom en hagelskur med stora hagel började smattra mot plåttaket och studsa mot marken... hoppade hon upp och sedan hade hon inget emot att följa med till stallet.

Jag avundades inte Sylvia och Rebecka som red lektion under denna hagelskur... Både hästar och ryttare var coola som tur var, men det kan inte ha varit lätt att höra Atlis instruktioner...! När det sedan var vår tur att rida hade hagelskuren som tur var avtagit och det regnade bara lite lätt, även om åskan gick fortfarande.

Först diskuterade Atli och jag uppvärmningen och han höll med om min strategi att värma upp i skritt och trav, för att kunna arbeta med samling direkt i tölten och därmed förhoppningsvis hitta en bättre takt i tölten från start. Han påminde också om att jag ska "ta med mig henne bakåt med kroppsvikten" för att få bättre takt och att jag då kan behöva ge tydligare signaler ifall hon som på förmiddagen slutar lyssna på mina förhållningar efter en stund. 

Effekten av att "ta med henne bakåt" var ju lite av en aha-upplevelse för mig på förmiddagen. Och när jag nu ridit några övergångar till tölt kom ännu en aha-upplevelse när Atli uppmanade mig att kombinera dessa "ta med hästen bakåt-förhållningar" med att tillföra energi genom att istället lägga vikten framåt. Och när jag växlade mellan korta sekvenser av dessa två och där emellan stämde av att hon var avslappnad i nacken fick jag uppleva en HELT annan känsla i tölten!!! "JÄTTEBRA ropade Atli, nu rider du fram takten!!! Du hittar balansen mellan travtakt och passtakt som ger bra tölt!!!" 

Jag fick upprepa detta ett antal gånger, med skrittpauser emellan och det kändes verkligen jättebra!!! Ett riktigt Hamingja-moment!!! Å ena sidan kändes det nu som att jag ville fortsätta att rida hur länge som helst! Men å andra sidan var både Hamingja och jag redan rejält trötta efter ett intensivt kursande i dagarna tre så jag valde istället att avbryta vår lektion lite i förtid. Men jag ser verkligen fram emot att fortsätta träna på detta!!! Och förhoppningsvis blir det också en ny kurs för Atli i månadsskriftet augusti/september! 

Magmusklernas betydelse!!!

Atli är DEFINITIVT något på spåret när han tror att mitt problem med spänningar i kroppen när jag rider kommer från VÄLDIGT spända magmuskler!!! Under dagens första lektion fick jag rida med fokus på detta, vilket innebar att jag inte hade tid med så mycket RIDNING... :-O  Men Atli tröstade mig med att när man får något nytt man behöver fokusera på så får man helt enkelt acceptera att annat i ridningen blir sämre under en period.

För att försöka slappna av mer i magmusklerna varvade jag mellan att först spänna dem så mycket som möjligt för att sedan försöka slappna av så mycket som möjligt. Och redan i skritten märktes det tydlig skillnad på Hamingja: varje gång jag spände magmusklerna jättemycket kortade hon upp nacken och skrittade med korta, snabba steg. Och när jag slappnade av i magmusklerna lugnade hon ner sig igen, längde halsen och tog ut stegen på ett helt annat sätt...!

I tölten märkte jag också hur hela min sits påverkades av magmusklerna: när de slappnade av kom jag ner i sadeln på ett helt annat sätt och kunde bättre följa med i Hamingjas rörelser, men så snart jag började spänna mig igen åkte jag upp ur sadeln och började studsa ovanpå... Under lektionens gång började jag successivt märka i ett tidigare skede när jag närmade mig "studssitsen" och kunde då ibland slappna av och komma tillbaka ner i sadeln igen innan det hann bli riktigt illa.

Dessutom upptäckte jag att när jag blivit väldigt spänd var det många gånger lättare att hitta avslappningen om jag red in på en volt. Man skulle alltså kunna säga att ridning på volt kan verka lösgörande BÅDE för häst och ryttare! Jag red också många övergångar från halt, rygga, samlad skritt till tölt och framför allt i den sista av dessa fick jag en riktigt trevlig känsla! Efteråt sa även Atli att den övergången gav en riktigt, riktigt bra tölt och det var ju roligt med en bekräftelse på att jag känt rätt!

Under dagens andra lektion fick jag fortsätta att jobba på samma sätt. Atli betonade än en gång att ryttaren ska vara: "avslappnad men inte slapp, spänstig men inte spänd" vilket tydligen är ett citat han lånat av gurun (och numera faktiskt professorn) i dressyr Kyra Kyrklund!

Ungefär halvvägs genom lektion nr 2 gav Atli mig ytterligare något väldigt nyttigt att tänka på...! Jag fick göra halt och släppa fötterna ur stigbyglarna och han sa att jag skulle vrida om fötterna lite mer framåt så att tårna stod på "fem i ett". Då hamnade både överskänkel och underskänkel i rätt position för att jag skulle kunna inverka med dessa fristående från varandra. Han förklarade också att känslan i överskänklarna ska vara just "spänstig men inte spänd" så de håller lätt om hästen och är redo att inverka på hästen vid behov.

När jag fick försöka lägga till även detta i töltridningen blev det ju väldigt mycket att hålla reda på på en gång... men jag kände ändå hur jag mycket tydligare kunde använda underskänklarna för att lägga till mer energi och överskänklarna för att göra förhållningen som samlar upp energin så att kraften blir mer uppåt än bara framåt. SPÄNNANDE!!! Så nu är jag om möjligt ÄNNU mer "taggad" att träna vidare i morgon - det är så ROLIGT när man får lära sig rida!!!

Gäller det ridutrustning ska man fråga Carro!!!

Efter gårdagens nödrop här på bloggen om att jag kände mig som en smörklick på en het potatis när jag red med helt oskodda ridbyxor (för att klara skavsåren jag fått på insidan av knäna) kom snabbt rådet från Carro: testa sadelklister!!! Jag hade aldrig ens hört talas om denna produkt, men hon inte bara kände till att den fanns, hon hade t o m sådant "klister" som jag kunde få testa idag! Och det gjorde verkligen STOR skillnad så jag bestämde snabbt att när jag åker hem efter min andra lektion i eftermiddag ska jag definitivt passera Hööks och köpa eget. (Jo, Carro visste förstås var man kan köpa det också!)

Fast Hamingja skulle nog mycket hellre ha ett mirakelmedel som gjorde att hennes järnspett till matte kunde slappna av lite mer i kroppen när hon rider... "Musklerna ska vara spänstiga, inte spända!" Som Atli alltid säger till mig men tyvärr är det lååångt mellan teori och praktik i det fallet... Det är ju också mina spända muskler som orsakar min smärtproblematik... och efter alla dessa år är jag också så van vid spända muskler att jag inte känner det förrän han påpekar hur spänd jag är... och där har vi nog också nyckeln till våra taktproblem i tölten.. min spända kropp "rider fram" passtakt...

Så det var VÄLDIGT välbehövligt att vi nu TILLSLUT kunde få till en ridkurs efter vårens långa Corona-uppehåll! Sedan jag värmt upp fick jag börja med att göra halt ute på spåret och ge signalen för att Hamingja skulle sänka huvudet (en snabb kramning på resp tygel) och när hon då sänkte huvudet skulle jag forfarande bestämma hur mycket. Hon skulle stanna med lätt tygelkontakt i det läge där man ser musklerna på halsens ovansida svälla upp och då skulle jag ge snabb eftergift. "Missar man eftergiften där hamnar hästen bakom handen och det vill vi inte!" Men sedan skulle jag också fortsätta att kontrollera huvudets placering genom att "lämna henne i fred" så länge hon höll kvar önskad position men påminna igen med "sänka halsen-signalen" om hon ville höja huvudet igen.

Från detta läge skulle vi sedan rygga ett antal steg genom att hålla om med överskänklarna och lägga vikten bakåt, ge STOR eftergift på tyglarna och återgå till ett neutralt säte som belöning varje gång hon tog ett steg bakåt. Nästa steg var att skritta långsamt framåt, utan att hon kortade upp halsen och sedan "smyga" över i tölt därifrån, även nu med bibehållen längd på halsen. "Överskänklarna talar om att hästen ska backa, underskänklarna att hon ska gå fram!" sa Atli också.

Efter att ha gjort halt och börjat om ett antal gånger fick vi "rulla på" i tölt en längre stund där jag vid behov skulle "tänkte halt och rygga" för att bibehålla kontroll på tempot "Detta är de viktiga grunderna sa Atli: "I halten, ryggningen och den långsamma skritten har du alla nycklarna till att rida en bra tölt!!!"

Då och då påpekade Atli att jag måste försöka slappna av mer i kroppen och det var verkligen nödvändigt att bli påmind hela tiden för jag är som sagt så van vid mina spända muskler att jag ofta inte märker det själv... Men Hamingja verkade ändå uppleva en viss förbättring för hon började frusta belåtet i tölten efter en stund! Men det är då ingen tvekan om vad jag behöver jobba vidare med... "Avslappnad men inte slapp, spänstig men inte spänd!" som Atli sa....Den som råkar sitta inne med ett mirakelmedel för detta kan väl höra av sig snarast??!!

Under vår andra lektion på eftermiddagen fortsatte Atli att påminna mig om att jag ska slappna av  och jag försökte bl a röra på axlarna för att försöka bli mer följsam. Tillslut bad Atli att få rida Hamingja en stund för att han med sin kropp skulle försöka hitta var mitt problem sitter. "Vi ska forska om detta tillsammans!" som han sa. Och efter att han ridit en stund och testat att spänna och slappna av i kroppen på olika sätt trodde han sig ha hittat grunden till mitt problem: att jag spänner magmusklerna väldigt mycket och därmed blir väldigt spänd i hela bålen.

I mina öron lät det direkt väldigt logiskt. Jag vet att jag har väldigt starka magmuskler, som gör att jag klarar av att ligga i "plankan" (då man ska hålla statisk spänning i bukmusklerna) nästan hur länge som helst. Jag har utgått ifrån att det beror på att jag använder dessa muskler mycket i ridningen men aldrig reflekterat över att jag kanske spänner dem FÖR mycket...

Och att plötsligt lyckas slappna av i spända muskler är ju inte gjort i en handvändning...men jag fick jobba på saken genom att tölta runt ridbanan medan jag omväxlande först spände magmusklerna jätte, jätte mycket och därefter försökte låta dem slappna av. Alltså på samma sätt som jag fått göra för att träna avslappning när jag varit hos olika sjukgymnaster under åren, med den skillnaden att jag nu satt på hästryggen. Och efter en stund kändes det som att jag i alla fall började "hitta igen" mina magmuskler lite bättre och viljemässigt faktiskt kunde påverka dem en aning i alla fall.

Det känns hoppfullt att ha hittat detta nya "spår" att följa mot en förhoppningsvis mer avslappnad och spänstig kropp när jag sitter i sadeln! Och detta är ju dessutom något jag kan träna på när som helst, inte alls bara när jag sitter i sadeln. Så nu vet ni vad jag ska ägna kvällen åt!

Som en smörklick på en varm potatis...!

"Wet look"!

En "nybadad" Hamingja från Bodentravet i juni (efter Midurs träningstävling.) Med tanke på hur svart himlen var när jag körde mot stallet idag hade det inte varit förvånande om Hamingja och jag sett lika nyduschade ut efter dagens ridpass... och precis när vi gick in på ridbanan började det också regna så smått... Men snart tog regnet paus och jag hann t o m komma hem till Kyrkbyn innan det riktiga hällregnet kom.

Inför dagens ridpass hade jag preparerat maximalt för att inte riva upp mina skavsår mer: hade köpt ett par nya ridbyxor som till skillnad mot alla mina andra bara har en tygförstärkning på knäna men inget "anti halk" ö h t. Under ridbyxorna hade jag nylonstrumpbyxor och under dessa hade jag satt nya skavsårsplåster över de områden där de lossnade under ridpasset igår. Och det funkade jättebra!!! När mina knän inte "hakade fast" i sadeln så kände jag inte av skavsåren ö h t! Dock innebar det samtidigt att hela jag halkade runt i sadeln som en mörklick på en varm potatis... men jag höll mig kvar på hästryggen under hela ridpasset i alla fall.

Jag försökte ta vid där jag slutat igår, med att tölta långsamt längs spåret och rida skänkelvikning några steg in från spåret och sedan ut igen. Och lägga till MASSOR av drivning ifall Hamingja gick emot och körde upp huvudet när jag bad henne gå undan för skänkeln. När detta började fungera (betydligt snabbare än igår) och Hamingja t o m började frusta övergick jag till att rida stora åttor med skänkelvikning över diagonalerna - även nu i tölt. Det flöt på riktigt bra när jag bad henne gå undan för högerskänkeln, medan det krävdes betydligt mer för att rama in och hålla riktningen när det handlade om vänsterskänkeln... 

Efter en skrittpaus fortsatte jag med åttorna och då var jag dessutom så brutal att jag smackade lätt vid ett par tillfällen. Hamingja reagerade kraftigt och jag hade inte en chans att bibehålla sitsen... men jag höll mig kvar på hästryggen i alla fall trots mina halkiga ridbyxor! Och när lilla fröken hämtat sig från chocken bjöd hon på trevlig energi som gav tölten både bättre takt och bärighet.

Som nedvarvning fick hon först sträcka ut med allt längre tyglar i tölten, men då hade hon fortfarande ganska bråttom... Men när jag övergick till trav gick det faktiskt riktigt bra att trava långsamt - plötsligt händer det!!! I morgon har jag planerat en vilodag för Hamingja inför ridkursen för Atli fre-sö. Sedan har jag börjat fundera på om jag kan preparera de nya ridbyxorna lite i rumpan för att få lite bättre grepp i sadeln... man borde ju kunna "klistra dit" lite egen silicon eller latex tänker jag... eller vad tror ni?!

Blod och svett, men inga tårar

Nej, tyvärr har jag inte tid att rida idag... jag måste stå här och vara beredd ifall Sylvia öppnar grinden till sommarbetet...!!!

Oj, oj, bara tre dagar till Atlikursen nu och det är så MYCKET vi skulle behöva få lite ordning på när det nu (p g a Corona) gått alldeles för lång tid sedan förra kursen...! Därför hade jag bestämt mig för att rida på banan idag och det visade sig att Sylvia haft samma plan så hon höll som bäst på att träna med nya stjärnan Elsa när jag kom dit. 

Hamingja och jag hade definitivt inte någon av våra bättre dagar idag... vi kunde i princip inte enas om någonting... Men man får väl säga att det var tur i oturen att det faktiskt var SÅ illa att Sylvia inte kunde låta bli att ge mig instruktioner, trots att vi ju inte hade någon lektion bokad idag...! 

Hennes råd var att jag skulle tölta längs spåret i "microtempo" och rida några steg skänkelvikning, först in från spåret och sedan tillbaka ut igen. Och när Hamingja reagerade på min skänkel genom att köra upp huvudet i protest skulle jag hålla om ännu mer med skänklarna och DRIVA mot en stilla hand till dess hon accepterade och började länga halsen igen.

Så detta ägnade vi oss åt läääääänge, innan Hamingja TILLSLUT sa "OK!" och plötsligt utan problem kunde gå undan för skänkeln med avslappnad nacke och bibehållen längd på halsen. Och hon t o  m FRUSTADE belåtet samtidigt! Nu har jag snabbt ändrat min plan inför morgondagen, då jag egentligen hade tänkt rida bort till Torrbergsvägen och låta henne galoppera. Men istället får det bli ett nytt pass på ridbanan för att förhoppningsvis kunna få samma resultat som idag även utan Sylvias hjälp. 

Innan dess behöver jag göra något radikalt till mina skavsår också... efter dagens övningar hade det t o m börjat blöda på insidan av mitt högra knä (skavsårsplåstret hade lossnat "i stridens hetta")... Förutom nya Compeed-plåster tänker jag testa ett tips jag fick om nylonstrumpbyxor under ridbyxorna (för att friktionen inte ska hamna mot benet utan mellan strumbyxan och ridbyxan.) Och dessutom ett par ridbyxor som bara är tygskodda. Vilket i sin tur ska innebära att friktionen minskar och att den som ändå blir flyttas till utsidan av ridbyxorna,  mellan byxan och sadeln. Något som förhoppningsvis ska "rädda" både morgondagen och hela kurshelgen - WISH ME LUCK!!!

Hamingja goes vintage!!!

Hamingja kör med arvegods just nu, det här var Láras träns och det är i så fint läder att jag inte velat göra mig av med det. Men supernätta Lára hade ponnystorlek så Hamingja får passa på att använda det under sommaren, för så snart hon börjar få vinterpäls blir tränset alldeles för litet.  

Detsamma gäller Láras lädergrimma, i ÄNNU finare läder, som nu får bli Hamingjas "sommargrimma"...!

Precis som igår red vi med töltfokus och idag fortsatte jag förbi skoterklubben och ända bort till den långa backen innan vi vände hemåt igen. Mulet och bara 13 grader är ju inget väder man direkt önskar sig på första semesterdagen... men till ridning är det ju faktiskt helt perfekt! 

Att tölta i långsamt tempo men med MYCKET energi är verkligen SVÅRT!!! Men tillslut ska väl förhoppningsvis övning ge (viss) färdighet i alla fall...! Det gäller ju också att inte "fastna" i att rida sakta - det skadar nog inte att satsa lite mer på tempoväxlingar i morgon så att Hamingja ändå fortsätter att "tänka framåt". 

När hon går med broddar brukar hon fastna med bakhovarna i underlaget när vi töltar, så att hon får rycka till för att komma loss. I vintras blev det STOR skillnad när jag fått tipset att ha kortare broddar. Egentligen var tipset att ha de kortaste så länge det var lerigt för att sedan byta till vänliga när det var is och snö. Men när jag märkte att det blev sådan skillnad, att hon nästan aldrig fastnade i underlaget, bestämde jag mig för att fortsätta med dem till dess hon skulle börja få problem med fästet. Men det fick hon aldrig så de hängde med hela vintern. Och Hamingjas känsliga bakdel klarade också vintern ovanligt bra! 

Men både igår och idag har det varit som att hon fastnat i underlaget igen... väldigt konstigt för nu har hon ju inga broddar och vi red på slät grusväg där jag inte tycker att det fanns något att fastna i och dessutom har vi ju bara ridit sakta... Så vi får se hur det går i morgon ifall jag testar att rida ökat tempo - det är nämligen i högre tempo problemet brukar vara störst... Någon av mina bloggläsare som känner igen problemet och har någon idé om vad man kan göra?

Favoritbild i repris!

Ok, kanske lite "off season" med en bild där Hamingja fortfarande har vinterpäls... men jag bara älskar hennes uttryck här så ni får helt enkelt försöka tänka er en blank sommarpäls istället för allt "lurvet"!

Efter två vilodagar för att ge mina ridsår i knävecken en chans att börja läka var det HÄRLIGT att vara tillbaka i sadeln igen idag! Och för säkerhets skull red jag med bara ridskorna, utan mina shortchaps, för att minska risken att det bildades skavande veck på ridbyxorna. (Jo, jag var REÄLT preparerad med Compeed skavsårsplåster över de gamla såren också!)

Det blev ett ridpass med töltfokus, längs bilvägen bort till "världens ände" och sedan nästan fram till skoterklubben innan jag satt av för att sadla om och sedan vända hemåt igen. Och idag gick det lite snabbare för oss att enas om ett långsamt tempo i tölten, så att jag kunde börja lägga in en smackning här och där för att få mer energi.

Under hemvägen satsade jag dessutom på "för långa" tyglar för att tvinga mig själv att korrigera sitsen när jag föll framåt - bitvis kändes det verkligen som att jag låg bak över rumpan på henne så kanske fanns det verkligen i alla fall korta sekvenser där jag faktiskt satt rak i ryggen?!!

När vi på hemvägen närmade oss "världens ände-korsningen" igen hörde jag ett kraftigt motorljud och hann precis sakta av till skritt innan en stor lastbil i hög fart kom skramlande ut ur kurvan mot oss. Jag satte upp handen som stopptecken och chauffören var bussig nog att sakta farten ordentligt så  att vi fick mötas "under ordnade former" - och Hamingja skötte sig också exemplariskt!

Vi fortsatte hemåt och jag fick uppleva några sekvenser när det kändes som att hon kom upp lite mer med bogarna i tölten - en härlig känsla! Och när hon sedan fick sträcka ut i nedvarvningstölt bibehöll hon aktiva ryggmuskler så jag tror och hoppas att jag faktiskt lyckats aktivera hennes bakdel på ett bra sätt! Själv verkade jag dessutom ha klarat mig riktigt bra från att få nya skavsår - så förhoppningsvis kan det bli ridning även i morgon, måndag! Då är det ju formellt sett min första semesterdag och den vill jag förståss fira i sadeln på min FINA häst!!!

AJ!!!

"Tölt vare´ här!!!"

Ridsår i knävecken är INTE skönt kan jag meddela... De svider alldeles infernaliskt... :-O Men jag hade i alla fall roligt när jag fick dem! På jobbet spurtar jag inför semestern - sista arbetsdagen i morgon! Och efter dagens prövningar var en timmes ridpass på min FINA häst PRECIS vad jag behövde!!! 

Idag var det fokus på töltträning när jag red längs bilvägen till "världens ände-korsningen" och sedan förbi skoterklubben innan vi vände hemåt igen. Försökte hitta till känslan under senaste lektionen för Sylvia, genom att först och främst se till att vi enades om ett (lågt) tempo. Vilket inte var gjort i en handvändning...! Men ska jag ha en chans att undvika att vi hamnar i en dragkamp när jag ber om mer energi och samling måste jag verkligen utgå ifrån ett läge där hon töltar långsamt med lång hals och helt avslappnad i nacken så att jag inte har minsta gram i handen. 

Alltså behövs MÅNGA förhållningar med vikten tydligt bakåt och sedan STOR eftergift när hon lyssnar. Med vänsterställning som utgångsläge för att hålla vänsterbogen på plats, men ställa om lite snabbt höger ett par gånger för att stämma av att det inte finns några spänningar i nacken. När vi började närma oss "världens ände" var känslan tillslut tillräckligt bra för att jag skulle våga mig på en lätt smackning och tack vare att jag höll henne lite böjd åt vänster kunde jag ändå parera försöket till "kast med liten ryttare" ganska bra. 

Och när Hamingja överlevt detta trauma och åter slappnat av bjöd hon på riktigt trevlig "njuttölt" när den extra energin gav en bättre bärighet! Vi brukar oftast stanna i korsningen för att jobba lite på volt. Men nu ville jag inte avbryta den trevliga tölten utan fortsatte att rida på mot skoterklubben. Och sedan ytterligare en sträcka innan jag tillslut vände hemåt. 

Under hemvägen började jag känna hur det skavde i knävecken men mina försök att justera ridbyxorna för att så bort vecken som skavde lyckades inte särskilt bra... men jag var alldeles för "Hamingja-hög" för att avbryta töltträningen även om det sved allt värre... Så jag fortsatte på samma sätt och till min glädje kunde jag även nu hitta ett läge där jag kontrollerade tempot samtidigt som Hamingja var avslappnad med låååång hals. Och vid ett par tillfällen lägga till en liten smackning och sedan hantera traumat utan att vi hamnade i en dragkamp! 

Det kändes definitivt som att vi var på rätt väg! Och när jag sedan lät henne börja sträcka ut i nedvarvningstölt med allt längre tyglar gjorde hon det med bibehållen ryggverksamhet på ett sätt som jag tror visade på att jag ändå lyckats aktivera rätt muskler idag! Och det var egentligen först sedan jag suttit av utanför stallet som jag verkligen började känna av skavsåren, som bara sved värre och värre medan jag sadlade av, stretchade häst, svampade av och smorde mot insekterna. Skavsår är väl aldrig trevligt, men vilken sällsynt dålig timing att dra på sig detta lagom till semestern...!!! Jag hoppas verkligen att Compeed-plåster lindrar tillräckligt så att jag inte behöver vänta med att rida ända till dess de läkt helt...!

ÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN!!!

Idag har jag ÄNTLIGEN fått rida min Hamingja igen - det var ju en EVIGHET sedan sist!!!

Vän av ordning (Hej mamma!) kanske undrar om det inte bara handlade om fyra dagar...? Men det ÄR en evighet när man har ett ofrivilligt riduppehåll!!! Att jag ö h t överlevde den svåra abstinensen var enbart tack vare att jag fick rida Carolas Litlamin i måndags! 

Men idag skulle vår suveräna hovslagar-Sandra komma och slå på Hamingjas tappsko och jag förklarade på jobbet att jag därför måste sluta tidigare. För det finns visserligen oerhört viktiga (arbets-) uppgifter men så finns det också en i alla lägen ÄNNU viktigare häst!!! Sandra tycker alltid att Hamingja är fantastiskt trevlig att sko (trots att hon ibland kan bli lite otålig av att behöva stå i stallet för det är trååååååkigt...!!!) Fast jämfört med andra hästar "står hon som ett ljus"! Och idag somnade hon nästan när hon kom in i stallet och fick slippa alla insekterna för en stund!

När Hamingja åter hade alla fyra skorna på plats firade vi med ett ridpass bort till Torrbergsvägen där vi galopperade i lååååånga backen. Efter den senaste tidens fuktiga högsommarvärme var det faktiskt bara 11 grader i morse och även om det åter var varmare igen på eftermiddagen så var det ändå vindar som svalkade. Och då passade det ju bra att lägga in ett konditionspass!

Intervallträning är det effektivaste sättet att träna konditionen, det gäller både för häst och människa. Och om man försöker läsa på om intervallträning för häst brukar det stå att man ska använda pulsmätare för att veta hur lång återhämtningspaus hästen behöver mellan intervallerna. Men jag har lärt mig ett jättebra knep för hur vi som inte har någon pulsmätare kan göra: man utgår från hästens andning! Så länge hästen flåsar behöver den mer återhämtning och först när andningen återgått till det normala är hästen redo för en ny intervall.

Efter den första galoppen uppför den långa backen (där det ligger en vägbom på marken) lät jag först Hamingja stå stilla och flåsa ur det värsta innan vi började skritta tillbaka ner igen.  När vi kom längst ner i backen igen hade hon redan andats normalt en stund så jag vände tillbaka för att även rida den andra galoppen. Under lång tid red jag alltid lite mer vänster galopp, eftersom hon behövde stärka sig mer där. Men numera försöker jag rida lika mycket av vardera för att försöka hålla henne så liksidig som möjligt.

När vi åter kommit överst i backen flåsade hon ÄNNU mer än förra gången, så jag satt av och spände upp sadelgjorden till yttersta hålen för att hon skulle få flåsa ur sig det värsta innan jag gick med henne tillbaka nerför backen.

Tillbaka på Torrbergsvägen töltade vi hemåt, men i o m att vi redan "bränt det mesta krutet" i galoppen ville jag inte kräva så mycket samling. När jag ett antal gånger bromsat upp henne ordentligt genom att lägga vikten tydligt bakåt följt av STOR eftergift kunde i enas om ett långsamt tempo utan något i handen. Och då nöjde jag mig med att bara försöka bibehålla den känslan även när jag red vänsterslutor för att rama in henne bättre. Är fortfarande förundrad över att hon så tvärt bytt från att skjuta ut högerbogen - och tror INTE att jag märkt något om inte Sylvia gjort mig uppmärksam på saken! :-O 

Detta följdes sedan av skritt tillbaka genom skogen. Och jo, jag stannade ett par gånger för att se att hon fortfarande hade alla skorna kvar! Med tanke på hur oräkneligt många gånger vi ridit denna sträcka och att den senaste tappskon var den första på flera år - peppar, peppar - så var det väl lite nojigt att oroa sig för att hon skulle trampa av en så direkt igen... Men det står MYCKET på spel nu: vi har ATLI-KURS om drygt en vecka!!! Gissa om vi alla ser fram emot det något enormt??!!