Håll i hatten (=hjälmen) matte!!!

"Vill du ha trav är det bäst att du håller i dig matte!" 

Möjligen är jag inte HELT opartisk... men min häst är bara så UNDERBAR!!! Efter måndagens "rivstart" behövde skröppelkroppen ridledigt igår, men idag var jag tillbaka i sadeln igen. Och Hamingja verkade nästan lika nöjd med detta som jag var! När jag efter lite uppmjukning med sidförande i skritt bad om trav trampade hon ifrån med sådan kraft att jag nästan studsade ur sadeln! Och eftersom det numera är traven som inleder vår uppvärmning fick jag ett väldigt bra tillfälle för balansträning!

Inspirerad av Carola och Anneli red jag långs bilvägen mot Avan och efter första uppförsbacken in på skogsvägen till höger (som går tillbaka mot Mariebäck igen) där vi varvade höger och vänster galopp med "terrängtrav". I skogen ovanför grannarnas hus vände vi tillbaka längs skogsvägen och när Hamingja efter ytterligare en galopp gick över i tölt kändes hon riktigt härligt lösgjord i hela kroppen! Och även hennes hjärnspett till matte var nog ovanligt lösgjord också - vilket Hami tackade för genom att bjuda på en tölt där i alla fall jag inte kände minsta antydan till passtakt!

Upplivade av detta fortsatte vi sedan töltandet längs sandvägen på "Avanvägens" vänstra sida. Men där spårade matte faktiskt ut TOTALT och ville rida ända ner till den gamla, trasiga bron över bäcken TROTS att Hamingja direkt hörde på skvalpandet i vattnet att Mariebäcksodjuret låg där nere och lurade för att få sig en smaskig häst till lunch... Dessutom blev den stackars hästen tvingad att stå kvar nere vid bäcken JÄTTELÄNGE - men tillslut fick hon i alla fall en godis för besväret! (Fast när man utsatts för sådan fara för eget liv borde man förståss som plåster på såren få en hel påse godis, eller hur??!!)

När vi sedan skrittade längs stigen nere vid vattnet tillbaka mot Mariebäck kunde lilla fröken i alla fall successivt börja slappna av igen. Och när vi tillbaka ute på bilvägen vänt om för att rida samma runda en gång till kunde vi under andra varvet t o m tölta hyfsat avslappnat längs bäcken och sjön - men då behövde hon i alla fall inte gå ända ner till bron igen. T o m Hamingjas matte verkar alltså inse att man inte bör behöva riskera livet mer än en gång per dag!

Under hemvägen konstaterade matte än en gång hur lycklig jag blir av min FINA häst!!! Visserligen verkar det inte som att jag någonsin kommer att lära mig rida henne riktigt ordentligt... men det är ju å andra sidan väldigt tur för då kommer jag inte heller att behöva sälja henne för att fortsätta lära mig mer! 

Tillbaka i stallet fick sedan fina hästen en näve av det nya mineralfoder jag köpt, som både ser ut och uppenbarligen smakar som hästgodis så Hamingja äter dem glatt direkt ur handen. Perfekt att kunna ge vitaminer/mineraler utan att behöva blanda med kraftfoder när lilla fröken går på bete och definitivt inte behöver extra mat...! (SemperCube heter de och jag har köpt dem från Karin Åberg - Sadlar.se.) Så det var en belåten häst som efter grundligt pyssel och insmörjning med tjärsalva mot insekterna sedan fick gå tillbaka till stoflocken igen. Och matte längtar redan efter nästa ridpass!!!

Att jag var "ridledig" igår innebar förresten inte att dagen var helt utan hästanknytning. Jag ägnade nämligen mycket tid till att förbereda loppisen här i Kyrkbyn på lördag, där jag f f a kommer att sälja ridkläder och hästutrustning, men även lite "icke-hästrelaterat". Min kloka mamma brukar säga att när man rensat SKA man ångra något efteråt - annars har man inte rensat tillräckligt! Och jag försökte ha denna devis i åtanke när jag gick igenom "lagret"... För jag kan bara än en gång konstatera att jag är alldeles för bra på att köpa nytt - och även om det inte är något fel på det jag haft tidigare så blir det ju oftast bara det nya jag använder sedan medan det andra blir bara liggande... Men nu tycker jag mig ha tagit i ganska ordentligt - så efter lördagens loppis kommer jag förhoppningsvis att ångra något av det jag sålt! Over and out!