Som en smörklick på en varm potatis...!

"Wet look"!

En "nybadad" Hamingja från Bodentravet i juni (efter Midurs träningstävling.) Med tanke på hur svart himlen var när jag körde mot stallet idag hade det inte varit förvånande om Hamingja och jag sett lika nyduschade ut efter dagens ridpass... och precis när vi gick in på ridbanan började det också regna så smått... Men snart tog regnet paus och jag hann t o m komma hem till Kyrkbyn innan det riktiga hällregnet kom.

Inför dagens ridpass hade jag preparerat maximalt för att inte riva upp mina skavsår mer: hade köpt ett par nya ridbyxor som till skillnad mot alla mina andra bara har en tygförstärkning på knäna men inget "anti halk" ö h t. Under ridbyxorna hade jag nylonstrumpbyxor och under dessa hade jag satt nya skavsårsplåster över de områden där de lossnade under ridpasset igår. Och det funkade jättebra!!! När mina knän inte "hakade fast" i sadeln så kände jag inte av skavsåren ö h t! Dock innebar det samtidigt att hela jag halkade runt i sadeln som en mörklick på en varm potatis... men jag höll mig kvar på hästryggen under hela ridpasset i alla fall.

Jag försökte ta vid där jag slutat igår, med att tölta långsamt längs spåret och rida skänkelvikning några steg in från spåret och sedan ut igen. Och lägga till MASSOR av drivning ifall Hamingja gick emot och körde upp huvudet när jag bad henne gå undan för skänkeln. När detta började fungera (betydligt snabbare än igår) och Hamingja t o m började frusta övergick jag till att rida stora åttor med skänkelvikning över diagonalerna - även nu i tölt. Det flöt på riktigt bra när jag bad henne gå undan för högerskänkeln, medan det krävdes betydligt mer för att rama in och hålla riktningen när det handlade om vänsterskänkeln... 

Efter en skrittpaus fortsatte jag med åttorna och då var jag dessutom så brutal att jag smackade lätt vid ett par tillfällen. Hamingja reagerade kraftigt och jag hade inte en chans att bibehålla sitsen... men jag höll mig kvar på hästryggen i alla fall trots mina halkiga ridbyxor! Och när lilla fröken hämtat sig från chocken bjöd hon på trevlig energi som gav tölten både bättre takt och bärighet.

Som nedvarvning fick hon först sträcka ut med allt längre tyglar i tölten, men då hade hon fortfarande ganska bråttom... Men när jag övergick till trav gick det faktiskt riktigt bra att trava långsamt - plötsligt händer det!!! I morgon har jag planerat en vilodag för Hamingja inför ridkursen för Atli fre-sö. Sedan har jag börjat fundera på om jag kan preparera de nya ridbyxorna lite i rumpan för att få lite bättre grepp i sadeln... man borde ju kunna "klistra dit" lite egen silicon eller latex tänker jag... eller vad tror ni?!