torsdag 30 april 2009

Ridlektionsrepetition

Red på ridbanan idag för att repetera övningarna från gårdagens ridlektion medan jag hade dem i färskt minne. När jag skrittat igång med serpentiner och massor av framdelsvändningar var det dags att rida skänkelvikning. Det gick faktiskt riktigt bra idag - det märktes på Feykir att vi gjorde mycket sådant igår!



Styrkt av detta övergick jag till "klockövningen" - men den var tyvärr minst lika svår som igår... Tyckte i o f s att jag höll riktningen mot mitten bättre och att det gick bättre att sidföra, men vi hamnade lika snabbt inne i mitten som igår... Faktiskt gick det något bättre i vänstervarvet, som brukar vara "det svåra", där tog det i alla fall nästan ett varv innan vi hade dragit oss in i mitten. I högervarvet sa det bara svisch och så stod vi just där vi INTE skulle vara...



Övergick till att rida tölt i höger varv och precis som igår kändes det riktigt, riktigt bra! Feykir startade direkt i tölt och jag fick visserligen jobba en hel del med innerskänkeln för att hålla böjningen i sidan, men då töltade han riktigt trevligt och helt lätt i handen!



I vänstervarvet gick det faktiskt bättre än igår! Då var det våldsamma protester i början innan han gav upp och töltade. Men nu töltade han faktiskt på en gång - utan protest! Däremot fick jag jobba ÄNNU mer med innerskänkeln för att behålla böjningen i sidan, men det är ju helt OK tycker jag.



Red sidförande i tölt också - i vänstervarvet fick jag tänka lite extra på att verkligen sitta bakåt när jag vände in honom på ridbanan och sedan bromsa ORDENTLIGT på högertygeln - men då gick det riktigt bra! Även här satt alltså gårdagens ridning kvar i honom!



Avslutningsvis ville jag träna lite tempoväxlingar också - men här gick det verkligen inte lika bra som igår... Jo, en sak gick bra - att "sladda" i hörnen i vänster varv. Där lyssnade han faktiskt överraskande bra på innerskänkeln! Men själva ökningarna på långsidorna blev inget vidare. Testade höger varv - som gick bäst igår - men fick inte alls till det där heller... Efter en stund fick jag lite "gratishjälp" för Sylvia gick förbi och ropade: "Böj honom mer och håll om ordentligt med skänklarna!!!" Jag insåg att jag "tappat sitsen" igen så snart jag börjat öka tempot... Det får liksom inte bli för många saker att tänka på samtidigt, för då ramlar jag tillbaka till gamla ovanor... Försökte korrigera sitsen och försökte böja honom mer, men nu började han vara riktigt, riktigt trött också... Testade att vifta lite med pisken för att få mer energi men initialt blir han ju bara mer spänd.... Bestämde mig för att vi helt enkelt inte orkade fler försök till ökningar idag.



Tog en lång skrittpaus i vänster varv när jag hela tiden försökte "tänka öppna" för att Feykir inte skulle börja slava med vänster bak bara för att han fick pusta lite. Resultatet blev att han bar sig själv i skritten och inte försökte hänga i handen!


Avslutade sedan med lite mer tölt i kort tempo - för att vi skulle få ha den trevliga känslan med oss efteråt. Feykir pustade och stånkade och började kännas lite matt, men jag fick ändå en trevlig känsla i högervarvet. I vänstervarvet red vi lite sidförande också och när han kändes riktigt mjuk och avslappnad i vänstersidan tyckte jag det räckte för idag. Höll honom hela tiden vänsterställd i nedtagningen till skritt och sidförde sedan direkt några steg - och han fortsatte att vara mjuk och trevlig i kroppen!



Skrittade av, mestadels i vänster varv då jag precis som tidigare "tänkte öppna" och han gjorde inte ett enda försök att hänga sig i handen, trots att han var rejält trött! När vi skrittat på ett tag längde jag lite på tygeln, med bibehållen drivning och trodde nog att jag skulle få "en massa häst i handen" - men icke, han fortsatte att ta i bakifrån och "bära sitt eget huvud". Duktig kille!







De andra hästarna fick sitt lunchhö precis när jag började rida, så Feykir fick istället äta hö efteråt medan jag satt på en bänk vid solväggen och njöt av det underbara vårvädret! Jag passade även på att putsa mina ridstövlar - så jag kände mig RIKTIGT duktig! Funderade lite på om jag även skulle putsa sadeln, men kom fram till att det p g a ryggen ändå var bäst att låta bli. Musklerna i ländryggen är fortfarande väldigt känsliga, så jag måste hela tiden tänka på hur jag rör mig. Och har jag inte putsat sadeln på några månader behöver jag väl inte göra det precis nu?!

Nu ska jag ringa mamma och gratulera på födelsedagen. Det är nämligen henne hela Sverige flaggar för idag - kungen åker bara snålskjuts!

onsdag 29 april 2009

WOW-lektion och sommarskor!

Hade preparerat ryggen ordentligt med värme innan lektionen - samt var t o m så duktig att jag satt upp m h a pall!

Vi fick börja med att rida skänkelvikningar i skritt - och själva variera mellan att rida skänkelvikning från kvartslinjen till medellinjen och sedan tillbaka igen, från spåret in till kvartslinjen, vända snett igenom i skänkelvikning osv... Vi måste med andra ord rida och tänka samtidigt!!! ;- )

Jag fick instruktionerna att Feykir hela tiden skulle gå med eftergift i nacken och när jag red skänkelvikning åt höger måste jag vara VÄLDIGT aktiv både med yttertygel och innerskänkel. Han fick ju INTE skjuta ut högerbogen och han SKULLE korsa med vänster bak. Ganska svårt, men nyttigt!

Nästa övning lät inte så våldsamt avancerad när Sylvia beskrev den, men var nästan helt omöjlig för mig och Feykir att genomföra!!! Vi skulle skritta på en stor volt, se var vi hade mitten på volten och sedan sidföra med massor av tvärning, "så att ni är som visaren på en klocka som hela tiden riktas mot mitten - men utan att hamna inne i mitten!" Oj, oj, oj... säger jag bara!!! Ett tag stod Sylvia i mitten av min och Kristins volt och sedan fick vi ha en skithög som riktmärke. Och om det var svårt att hela tiden ha hästen riktad mot mitten av volten så var det OMÖJLIGT att inte hamna inne i mitten!!! "Halvhalter, halvhalter, halvhalter!!!" ropade Sylvia.

Jag får väl säga till mitt försvar att jag började min ryttarbana på gamla K4 i Umeå, där det fortfarande var VÄLDIGT militäriskt. Vi tränade massor på att vända snett igenom, vända över ridbanan, vänta rätt upp... men under de här åren hörde jag aldrig någonsin talas om halvhalter! :-O Så´nt trams ägnade sig väl inte militären åt?!

Nåja, det är ju många år sedan nu, så man kan ju tycka att jag vid det här laget skulle ha lärt mig denna absoluta grundbult i ridningen... men här avslöjades så obarmhärtigt att så inte var fallet!

Efter denna "katastrofövning" fick vi dock upprättelse Feykir och jag - och det rejält. Nu skulle vi nämligen tölta. Vi fick börja i höger varv - vårt lättare varv. Jag som för andra gången i rad fick rida med halvstången på ridlektionen (Tack Fia!) petade till honom lite med pisken medan jag satt emot, gjorde en halvhalt och släppte fram honom - och han töltade. Och töltade! När vi ridit en stund sa Sylvia förundrat: "Anna, inser du att din häst inte gått ett enda steg i grisepass idag??!! Han börjar faktiskt se RIKTIGT trevlig ut!!!" När vi töltat en stund längs spåret och böjt hästarna i innersidan fick vi vända upp på medellinjen och sidföra ut på spåret igen i tölt. Feykir gjorde något försök att lägga sig på i handen men när jag bromsat upp honom med en tydlig halvhalt kunde jag sedan flytta honom undan för skänkeln med bibehållen eftergift. Jättebra gick det!!! Även Fia fick jättemycket beröm för att Lukka töltade så bra!

Efter en skrittpaus fick vi byta till vänster varv och då blev det ju lite svårare med Feykir... Han ville verkligen kontrollera om det var absolut nödvändigt att ta i med vänster bak. Han provade att rusa iväg och lägga sig tungt i handen - men när jag gjorde några tydliga halvhalter, ställde inåt, höll om ordentligt med skänklarna och DREV honom framåt mot handen så lossnade allt efter en liten stund och han töltade på med eftergift. Men det märktes verkligen att det var hans jobbiga varv, för jag måste påminna honom mycket mer än i högervarvet. Och när vi sedan även här skulle vända in längs meddellinjen och sidföra ut till spåret måste jag tänka på att sitta bakåt när jag vänder in och bromsa upp ORDENTLIGT på yttertygeln för att sedan börja flytta. Första gångerna försökte han komma undan genom att rusa rakt fram - men med halvstången orkade jag sitta bak och bromsa upp - och när jag sedan gav en STOR eftergift töltade han i sansat tempo, med eftergift och jag kunde sidföra ut mot spåret!

Hästarna var ganska trötta nu, så de fick en lång skrittpaus innan vi skulle få rida lite tempoväxlingar också. "Sladda ordentligt i hörnen så att ni verkligen får med inner bak!" sa Sylvia. Vi började i vänster varvet och det var SVÅRT! När vi sedan bytte till höger varv gick det betydligt bättre! Med MASSOR av drivning och MASSOR av halvhalter (och lite hjälp av Sylvia som smackade på Feykir lite extra) fick han faktiskt riktigt bra fart! "Första gången jag sett Feykir gå riktigt bra i ökat tempo utan boots - nu kan du börja tävla öppen klass!" sa Sylvia. Jag blev förståss jätteglad - men konstaterade samtidigt att jag tänkte vara lite mer realistisk. Bara för att vi fixar en långsidas ökning på ridbanan en gång så är vi ju inte riktigt framme vid att rida ett helt varv ökad tölt på ovalen...

När jag skrittat av min duktiga häst var det dags för honom att få nya skor. Diskuterade lite med hovslagaren om han bara skulle ta bort broddarna och sko om med vinterskorna eller sätta på nya sommarskor - men vi kom tillslut fram till att det skulle vara nya sommarskor.





Det var första gången Feykir var riden precis innan skoningen - och det visade sig vara en höjdare! Han stod HELT stilla - inte en enda gång gjorde han ens en ansats att backa för att hänga i kedjorna! DUKTIG kille!!! Feykir såg förståss jättemallig ut när han fick beröm av hovslagaren!

Träning som ger en hållbar häst





Bo Tibblin A-tränare i dressyr håller clinics tillsammans med veterinären Håkan Werner från Skara hästsjukhus. Temat är "Hållbar träning med syfte att undvika framtida skador".


Här är några tips från dessa clinics:

  • All träning ska ske under avslappnade former
  • Rid hästen på tygeln och i rätt form
  • Hästen ska vara rakriktad och i balans
  • Underlaget är viktigt för att få hästen avslappnad och lösgjord. För löst underlag är sämre än för hårt.
  • Lägg in korta pass på 15-20 minuter då du verkligen kräver skärpa hos hästen.
  • Undvik monoton ridning.
  • Visitera, observera och lär känna din häst.


... samt beskrivning av en nyttig övning: "...övergångar mellan skritt och trav, där ryttaren genom att begära mer energi i skritten, som sedan bibehålles in i traven, kan få hästen att engagera sina bakben."


Källa: Ridsport

tisdag 28 april 2009

Rörelse och värme - bra för ryggen

När jag vaknade på morgonen kändes ryggen faktiskt bättre än igår! Och eftersom sjukgymnasten inte uttryckligen förbjudit ridning - utan däremot sagt att rörelse var bra vara jag hela tiden höll musklerna i ländryggen varma och inte belastade något ben ensidigt - så bestämde jag mig för att åka till stallet innan jobbet som jag brukar på tisdagarna. Jag har en jättebra rispåse med kardborrband som gör att man kan t ex kan fästa den runt höfterna, så jag värmde den och tog på mig för att hålla mig riktigt varm i bilen. Tog dessutom "onödigt" varma kläder för årstiden - tyckte hellre att jag fick svettas än att jag skulle riskera att bli kall om ryggen! Dessutom hade jag gått igenom ett litet träningsprogram för att mjuka upp bröstryggen så att ländryggen skulle avlastas av detta också.

Försökte också hela tiden i stallet tänka på att INTE böja mig framåt utan istället böja på knäna eller gå ner på huk om det behövdes. Inte heller försöka sträcka mig efter något - utan hela tiden gå NÄRA. Märkte på jobbet igår hur lätt det är att slarva med detta - och även om det bara handlade om att lyfta ett papper så var det INTE bra att sträcka sig för att nå det...

Sylvia skulle ha en turridning på förmiddagen och själv skulle hon rida Dád, men hon var bussig och lät mig ändå låna Dáds träns med halvstången på. Jag har ju inte hunnit skaffa mig ett eget ännu...

Hade tänkt använda pall när jag skulle sitta upp - har sett att endel andra som behöver skona ryggen gör så - men när det var dags glömde jag helt bort det. Plötsligt satt jag där på hästryggen - och då var det ju så dags!

Gårdagens rejäla ösregn smälte verkligen bort massor av snö - och även isen nere på bäcken. Idag var alltså första dagen för året som Feykir skulle passera över det fritt forsande vattnet. Visst var han lite spänd, men med mina stadiga skänklar som stöd hanterade han ändå sin "vattuskräck" riktigt, riktigt bra! (Jag har dessutom lärt mig ett knep - att själv fokusera blicken så lång i fjärran som möjligt. Annars är det ju lätt att man själv tittar på det som hästen tittar på - men då blir man automatiskt lite spänd i kroppen och signalerar därmed åt hästen att det verkligen ÄR något farligt.) Feykir fick jobba en hel del med sin vattuskräck idag, eftersom det porlade rejält i dikena på många ställen, men precis som vid bäcken var han riktigt duktig!






Red mot Avan och tränade relativt korta intervaller tölt då han verkligen måste ta i med vänster bak. I början protesterade han vilt - tänk er en tonåring i värsta trotsåldern: "MÅSTE JAG???!!!" men efter en stund insåg han att jag inte alls tänkte ge mig och då töltade han riktigt trevligt! När vi vände hemåt blev det ju lite extra draghjälp med hemvägen - och då kunde jag få honom att tölta riktigt, riktigt sakta! Det är så trevligt när vi hamnar i en god cirkel: han töltar och försöker inte rycka mig ur sadeln, jag kan ha en bättre sits och därmed inverka på honom bättre, tölten blir ännu bättre och han blir lättare att sitta på....!!! Vi har tillbringat alldeles för många av våra gemensamma år i onda cirklar så det är VÄLDIGT trevligt med motsatsen!!!

Fast sedan började han väl bli trött - det är ju JOBBIGT att plötsligt behöva ta i ordentligt med BÅDA bakbenen - så då kom protesterna tillbaka... Jag fick påminna med pisken, göra några halvhalter och sedan ge STOR eftergift - och sedan började det gå bra igen. När jag kunnat rida honom så en stund och hålla vänsterställningen bara m h a en tydlig vänsterskänkel avslutade jag med att låta honom trava. Man ska ju sluta när det går bra - men det är verkligen lättare sagt än gjort! När han äntligen töltar vill jag ju egentligen fortsätta tölta i all evighet!!! Jag kan ju inte bryta direkt han blir trött - då blir han ju aldrig starkare - men i alla fall avbryta medan man fortfarande har en bra känsla. Och det tycker jag att jag lyckades med idag!

Tänkte på senaste ridlektionen och försökte trava så lååångsamt som möjligt samtidigt som jag hela tiden drev honom fram mot bettet. Ute är det ju lättare med framåtbjudningen än på ridbanan, även när han börjar vara trött, så idag försökte han inte ens "dyka" ner på bogarna i traven utan det kändes riktigt bra! Blev så nöjd att jag satt av och gick de sista 10 min hem till stallet. När vi passerade ett riktigt lerigt och ojämt område på vägen tänkte jag på sjukgymnastens ord att jag skulle undvika att gå i ojämn terräng... men kunde i alla fall konstatera att det kändes förvånansvärt bra i ryggen efter ridningen! Hade varit lite orolig för hur det skulle gå om Feykir skulle kasta sig undan för "spöken" (han har ju haft två vilodagar på rad...) men det hände faktiskt bara en gång och kändes bara lite.

Jag hade dessutom med mig rispåsen, så innan jag satte mig i bilen och körde hem igen värmde jag den i micron i Josefshallen och fäste runt höfterna. Fortfarande känns det förvånansvärt bra i ryggen - de där "elchockerna" jag fick igår måste verkligen ha gjort susen!!! Jag har inte anmält mig till Midurtävlingen ännu - men nu börjar det vara hög tid. Men så här långt verkar det ju som att min rygg klarar ridningen... om det inte känns sämre i morgon bitti skickar jag min anmälan då!






måndag 27 april 2009

Elchocksbehandling!

...var det ju inte riktigt jag fick av sjukgymnasten i em, men el var inblandat i alla fall... "interferens" kallade hon det. Men nu går jag händelserna lite i förväg...

I morse var det inte riktigt lika illa i ryggen som i går, men när jag kört till jobbet och klev ur bilen kändes det INTE bra... Ringde CityRehab, där jag tränar i bassängen för att höra om min sjukgymnast Eva möjligen hade något tid till mig denna vecka - och hon hade precis fått ett återbud idag kl 18!!! Jag skulle dessutom träna i bassängen 16.40 då det kunde ju inte bli mer perfekt!

Sedan under dagen kände jag mig ändå ganska hyfsad i ryggen, bara jag var försiktig, så jag började nästan undra om det var onödigt att ta upp sjukgymnastens tid... Men så snart jag råkade göra en lite mer oförsiktig rörelse kändes det mycket mer så jag övertygade mig själv om att det nog ändå var rätt att gå dit och få ryggen kollad.

På väg till bassängen svängde jag förbi Norrbottens Häst och Fritid för att beställa Midurs nya klubbjacka. Det är samma jacka som på bilden nedan, fast i svart.






Jag hade inte varit till Häst & Fritid på hela vintern och blev glatt överraskad över att Annica utökat sortimentet så mycket. Hon hade bokstavligen fyllt lokalen ända upp till taket! "Jo, det behövs stege för att nå det som är högst upp vid taket!" bekräftade hon. Jackan jag har på bilden är i storlek M och den rymmer jag t o m två tröjor under ifall jag vill (+underställ). Bestämde mig för att beställa Midurjackan i storlek S - då har jag en "sommarvariant" när jag bara vill ha en tunn tröja under och sedan en rymligare variant för vår, höst och varmare vinterdagar. Perfekt! Köpte en flaska pälsglans också innan jag skyndade till bassängen.

Efter min vanliga bassängträning (då jag fick anpassa vissa rörelser för ryggens skull) var det så dags för träff med min sjukgymnast. När jag berättat om mina bekymmer och hon undersökt mig grundligt konstaterade hon att "roten till det onda" ligger uppe i bröstryggen. Jag får inskränkt rörlighet där och detta belastar i sin tur ländryggen. Problemen i bröstryggen har vi känt till i många år - och flera av mina övningar i bassängen ska motverka detta. Men nu har det uppenbarligen inte räckt till - och antagligen har rörligheten varit inskränkt ganska länge för alla muskler runt ländryggen var nu MKT "irriterade" och ömma.

För att häva det akuta problemet i ländryggen fick jag därför interferens-behandling. Hon fäste elektroder på de mest ömmande områdena och när hon sedan kopplade på strömmen kändes det som att det var små händer som knådade! Underligt att ström kan kännas så! Fick ligga med detta i 15 minuter. Sedan fick jag uppmaningen att hålla musklerna i ländryggen varma och undvika att belasta dem i onödan. Gå i trappor eller ojämn terräng, stå med mer vikt på ena benet... är sådant jag ska undvika. Jag ska sitta ner när jag tar på mig byxor och skor o s v. Samt även använda min egen TENS-apparat (en manick för smärtlindring - liknar interferensen lite grand). Sitta långa stunder är inte heller bra, men däremot att hålla sig i rörelse. Som tur var hade hon inga restriktioner när det gällde ridning!!! En BRA sjukgymnast med andra ord!!!

Men roten till det onda sitter alltså i bröstryggen, så hon betonade än en gång de övningar jag har i bassängen för att bibehålla rörligheten i detta område. Samt lärde mig något jag kan göra då och då under dagen - hon kallade det "vila som en kusk". Sitta med benen lite i sär, låta underarmarna vila mot låren och skjuta rygg så mycket jag bara kan så att bröstryggen sträcks ut. När jag provade skjuta rygg sa hon hela tiden: "mera, mera mera!" så uppenbarligen var jag rejält stel! Men det var jätteskönt!

Interferensen är tydligen VÄLDIGT effektiv - det kan faktiskt vara så att dagens behandling i kombination med de övriga råd jag fick gör att jag blir bra igen! Men om smärtorna i ländryggen består ska jag boka tid för ny interferensbehandling nästa vecka.

När jag låg där på britsen och blev "knådad" av elen så såg jag för mig hur ET-Maria behandlade Feykir! Han fick dock inte interferens - men väl laserbehandling!

Se framåt - du lär dig ändå inget av gamla misstag




I en värld som ständigt förändras är det inte alls säkert att det som fungerar idag gör det i morgon. Så glömd det förflutna och blicka istället framåt, uppmanar Micael Dahlen, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.




Detta gäller inte bara i "den ekonomiska världen". Amerikanska studier på olika idrottslag har visat att spelare som tänkte på gamla missar (för att undvika att göra om dem) sänkte sin prestation med hela 60 %!!! Grubbel leder till lägre självkänsla, lägre uppfattad självkontroll och t o m en väsentligt ökad risk för depression enligt en annan studie. Forskare antyder t o m att bästa botemedlet mot depression eller nedstämdhet är att blicka framåt och glömma det förflutna.




Se till att du har flera mindre avstämningspunkter nära i tiden då du kan belöna dig för det du uppnått. Lyckan är ändå alltid övergående. Det verkar som om tre månader är den längsta perioden en människa kan vara lycklig, enligt forskarna. Sedan är man tillbaka i det gamla vanliga och behöver ny påfyllning eller ny stimulans: mer kärlek, högre lön, roligare jobb...




För de allra flesta människor spelar alltså förändringar en stor roll - vi behöver något att se fram emot. Så stäng backspegeln och rikta blicken framåt. Det kommer alltid en ny chans!




Källa: DN

Ryttarhälsa


Vinterns kyla är en påfrestning för kroppen - inte minst för lederna. Hos ryttare är fingrar och knän extra utsatta. Men ledproblem blir nästan alltid bättre av motion!



"Kring alla leder finns muskler och du har sällan problem med lederna om du har muskler som håller ihop dem" säger Marjut Sohlman (ryttare, ortoped och ledamot i Svenska Ridsportförbundets säkerhetsutskott.) Eftersom ryttare mest tränar framsidan av kroppen när de rider kan det bli obalans mellan olika muskelgrupper. Därför är det viktigt med träning som kompletterar ridningen.



"Precis som hästarna behöver vi mycket rörelse och varierad träning. Ledbesvär är inget man vilar bort." säger Marjut. Hon berättar att det faktum att vissa människor kan känna i lederna att det kommer att bli regn, kallt eller blåsigt är ett faktum som nedtecknades redan på 1200-talet. Hur det kommer sig är dock fortfarande okänt.



Hennes bästa tips för lederna:






  • se till att röra dig mycket


  • träna musklerna kring den onda leden


  • håll dig varm i stallet


  • basta och ta varma bad


  • ät proteinrik kost


  • prova vetekudden som värms i micron - värme lindrar ofta.




Källa: Ridsport

söndag 26 april 2009

David och Goliath - förlåt jag menar Loppan och Betty!




"Attackpudeln" Loppan













Betty är verkligen fantastiskt tålmodig när lilla Loppan

tuggar på henne med sina sylvassa tänder...!!!








...och här får Betty en riktig snyting...!








Det skulle ju räcka med att Betty en gång bet tillbaka för att Loppan

inte skulle vara någon Loppa mer... men Betty låter henne hållas -

morrar t o m lite försiktigt ibland för att det ska bli lite lagom spännande!



Och Loppan busar på - till dess hon i upphetsningen försökte leka med ena stallkatten,

Bambam... Han var INTE på lekhumör utan gav henne en riktig snyting så att hon


fick fly upp i famnen på KG där hon sedan satt och "grät" en lång stund...







...medan Bambam och Freddan fortsatte att mysa i foderrummet.

Så tråkigt det är att "vara förståndig"!!!

Min rygg har inte varit så bra sista veckorna... det har känts som att minst en kota hamnat snett... Och i morse vaknade jag av att det inte gick att ligga bekvämt i sängen - hur jag än låg så gjorde det ont i ryggen - och nu var det hela vägen från nacken ner i ländryggen... Stå stilla på golvet visade sig också göra rejält ont, medan rörelse eller sitta med riktigt bra stöd i svanken var minst illa. Och det kändes hela tiden som att musklerna när som helst skulle börja krampa rejält. Efter tips från Johan värmde jag en rispåse och låg en lång stund på mage med den varma rispåsen längs ryggraden. Då lättade det lite mellan skulderbladen, men tillslut gjorde det alldeles för ont i ländryggen att ligga på mage. Provade ligga på rygg med rispåsen i svanken istället och det var bättre.

Nu när det gått nio timmar är det lite bättre, bara jag rör mig försiktigt och absolut inte böjer mig framåt. Så snart det började lätta var min första tanke: "Nu åker jag till Feykir - jag kan ju i alla fall klappa lite!" Jag hade t o m hunnit byta till stallkläder innan jag kom till sans! Jag vet ju nämligen hur det är, väl i stallet slutar det säkert med att jag försöker rida också... Ridning ska ju visserligen generellt vara bra för ryggen - men så här i ett "akut" skede är det nog bäst att vara lite förståndig ändå. Att det känns bättre beror nog dessutom till stor del på att jag hela tiden försökt hålla ryggmusklerna varma med rispåsen. När jag gick ut i trädgården en sväng och det blåste lite började jag genast känna av ryggen mer igen. Så att åka till stallet och riskera att bli kall om ryggen vore förståss inte så smart.

Men det var MYCKET lättare att säga till Fia att hon borde vara försiktig när hon hade problem med ryggen, än att vara klok och förståndig själv... I och med att Sylvia red Feykir i torsdags har han i alla fall blivit riden fem dagar den här veckan - och det är vad jag brukar fixa en bra vecka - så jag får väl vara nöjd ändå.

I morgon ska jag träna i varvattenbassängen efter jobbet. Jag får nog ringa min sjukgymnast och höra om hon möjligen har tid att titta på min rygg i samband med detta. För så här kan jag ju inte ha det - särskilt inte som det snart är dags för tävling!!!

lördag 25 april 2009

Inte bara bankkamrer och ryttare utan även fotomodell!

Det är väl ingen som missat att Johans motsvarighet till mitt hästintresse är fotografering?! Och det involverar ibland mig på olika sätt. Är kameran med i bilen när vi är ute och kör får jag tålmodigt vänta när han stannat för att fotografera än det ena än det andra, ur alla möjliga vinklar... Men jag har ju också fördelen att han ställer upp och fotar ibland när jag rider - vilket jag uppskattar oerhört mycket! I de fallen kan man ju säga att jag agerar fotoobjekt - eftersom det sällan handlar om att direkt posera utan snarare att han dokumenterar det jag gör.











Men jag får också agera fotomodell. När vi var på Maldiverna t ex, hade Johan med sig några böcker i fototeknik som han fått av mig i julklapp. När vi inte snorklade satt han i en solstol och läste i dessa böcker - och sedan hämtade han kameran för att praktisera. Och då fick jag många gånger agera modell där i strandkanten.




På sista tiden har fotomodellandet escalerat - han har nämligen börjat intressera sig mer och mer för porträttfoto och håller på att förvandla vårt nybyggda garage till fotostudio! Jag tycker faktiskt att jag är väldigt tålmodig där i garaget - förlåt studion - medan han flyttar lampor kors och tvärs, testar olika kamerainställningar och vinklar... I kväll var det en sådan fotosession med visst ridtema - och här får ni resultatet:







Jag och min Woodfieldrock!







Halleluja-moments!

Träffade visserligen Sylvia igår och fick rapport om när hon ridit Feykir i torsdags. Men det var efter jag hade ridit, så det var först idag jag kunde testa hennes tips. Hon sa att han bara låtsas att han är för stel för att tölta i början av ridpassen - det är bara för att han vill slippa anstränga vänster bakben.

"Ställ honom till vänster, ha pisken i vänsterhanden och peta sedan till honom med den till dess han töltar! sa hon. Först blir han jättespänd och hoppar, men när han inser att det inte hjälper är plötsligt hela hästen hur mjuk som helst!"

Idag var det alltså dags att testa detta! När jag körde sista biten till Mariebäck mötte jag Fia som just red iväg. Jag skulle lunchfodra och hade tänkt hinna rida innan, men eftersom Fia och jag använder samma bett f n fick jag snabbt göra en ny plan. Bestämde mig för att låta Feykir äta lite lunchhö medan jag borstade honom. När Fia sedan kom tillbaka kunde jag fodra de övriga innan jag red iväg. Så skulle Feykir få äta lite mer hö efter vår ridtur. Dock visade det sig att förmiddagens turridning var lite försenad, så när Fia var tillbaka och jag klar att lunchfodra så fattades fortfarande ett gäng hästar...
Bussige KG kom då och erbjöd än en gång sin hjälp - han kunde fodra i hagarna när turen var tillbaka!

Alltså red vi iväg, Feykir och jag och för att få bästa möjliga underlag red vi bilvägen mot Avan. Mjukade först upp honom med öppnor och sidförande. Sedan var det dags att höja tempot - och därmed testa "Sylviaknepet"! Jag red öppna för vänster skänkel och petade sedan till med pisken på vänster bak. I blotta förskräckelsen satte Feykir igång att tölta. Och det var verkligen inte vilken tölt som helst!!! Det kändes som om bakbenen försvann in under schabraket och bogarna kom upp massor framför sadeln!!! WOW!!!







Eftersom det verkligen var styrketräning av hans vänstra bakben vi ägnade oss åt red jag korta intervaller tölt med skrittpauser mellan. På det sättet hann jag också hela tiden justera min sits - samtidigt som Feykir verkligen JOBBADE under töltsträckorna. Visst försökte han då och då protestera och smita undan på olika sätt - t ex genom att låtsas vara jättespänd och stressad. Men när jag fortsatte rida som Sylvia sagt så gav han varje gång upp tillslut och blev hur mjuk och trevlig som helst! Ett par gånger till fick jag uppleva den där häftiga "motorbåtskänslan" då han verkligen trampade under sig ordentligt och därmed lyftes upp fram!

Vi lyckades faktiskt prestera helt OK tölt ÄVEN på de sträckor av vägen där det var lerigt och blött! Men det var JOBBIGT - vi flåsade rejält tillslut båda två! Dessutom var det så VARMT - hela 15 grader i skuggan och dessutom sken solen... När vi började närma oss stallet igen och Feykir presterat ännu en sträcka med riktigt trevlig tölt gjorde jag halt, satt av och gick resten av vägen hem som belöning. Var så NÖJD med dagens ridning! Min häst är ALLDELES för bra på att luras - och jag är ALLDELES för bra för att låta mig bli lurad... Men idag överlistade jag honom och då gick det ju så BRA!!! TACK SYLVIA!!!

Tillbaka i stallet svampade jag av Feykir innan han först fick äta lite betfor med riktigt mycket vatten i och sedan fick han gå ut till flocken igen. De höll på att avsluta sitt lunchhö - så det blev ganska lagom för Feykir som hade slutet på sin lunch "innestående". Jag kände mig nästan vimmelkantig efter ridningen, så jag satt en stund på bänken utanför stallet och vilade och njöt av det underbara ljudet från hästar som mumsar hö. Det borde man göra ett avslappningsband av!!!

Oj, vad jag längtar till i morgon - då ska jag rida igen om bara hälsan är med mig!!!

(Hade faktiskt trott att det skulle vara dåligt väder idag... i natt ilade det och bultade så i mina fingrar. Så brukar det göra när det är snöstorm på gång... Och det är ju faktiskt april fortfarande så man kan ju vänta sig vad som helst i väderväg! Men INTE hade jag väntat mig detta kanonväder!!!)

Tips till alla miduriter!



Fia tvättar Lukka


På Bodentravet finns fantastiskt fina tvätthallar med STOOORA spolspiltor och obegränsat med varmvatten. Dessa fina faciliteter har vi i Midur tillgång till på onsdagkvällar och söndageftermiddagar - året om! Som ni ser på bilden ovan skulle det rymmas flera islandshästar i varje spolspilta!!!











Här är Feykir nybadad - med förhoppningen att han skulle börja släppa vinterpäls igen. Och det funkade även denna gång! Kan någon förklara för mig varför hästarna släpper päls när man tvättat dem???



Jag tror att de flesta inte har tillgång till spolspilta i hemma stallet - och sådana här fina möjligheter att tvätta hästen är ju definitivt värt 500 kr/år! För den summan får man dessutom rida på ovalen under Midurs träningstider, f n onsdagar 18-20 och söndagar 15-20 (om inte annat anges på Peabtravets eller Midurs hemsida).







Skaffa alltså ett sådant här du också!
Hur du man gör? Det kan du läsa här:

fredag 24 april 2009

Fia och Lukka

....var ju också med till Bodentravet i söndags! Hästarna blev SÅ kära av att åka transport tillsammans, så när vi var där gnäggade Feykir efter Lukka hela tiden!






Inte den mest högklassiga bilden direkt... men förutom de vackra hästarna skymtar ni i alla fall hur det ser ut i ett av gäststallarna!






Feykir ville ogärna släppa Lukka ur sikte... !





Nära Sylvia-upplevelse!








...hade Feykir fått igår - och det hade jag STOR glädje av när jag red idag! Efter en vecka med dålig sömn, var jag lite tveksam om jag verkligen skulle orka åka och rida när jag gick från jobbet. Vilken TUR att jag gjorde det - efter ridningen kände jag mig helt "speedad"!!!










När jag kom till Mariebäck hade hästarna precis fått lunch, så jag borstade Feykir i hagen medan han åt. Gav honom en rejäl "omgång" med mirakelskrapan och fick bort massor av päls! Hade dessutom en ryktsten som gjorde susen på den mjuka "ullen" han har i pannan och på insidan av bakbenen. När jag var nöjd med borstandet fick han vara nöjd med ätandet. Det är bara att passa på när jag kan begränsa hans matintag lite!










Det var VARMT idag - 14 grader visade termometern på skuggsidan av stallet. TUR att det var mulet, för trots mitt idoga krapande och borstande har Feykir fortfarande mycket vinterpäls kvar! När vi skrittade iväg noterade Feykir att isen över bäcken börjat smälta lite, så det har bildats några små vakar där man kan höra vattnet porla. M a o hög tid att börja vara på sin vakt för Mariebäckus odjurus som livnär sig på svarta vallacker!!! Ja, Feykir har naturligtvis inte släppt vaksamheten under vintern heller, trots att hela bäcken faktiskt var täckt av is i år, för helt säker kan man ju aldrig vara... Hungriga bäckodjur kan förståss alltid hitta någon spricka att ta sig upp igenom...










Red till vänster, mot Avan, eftersom vägen fortfarande är mer torr där. Så snart jag ökade tempot blev jag VÄLDIGT medveten om att Sylvia ridit Feykir igår. För han började verkligen tölta direkt!!! Men efter en stund insåg han sitt misstag - det var ju faktiskt bara matte han hade på ryggen idag och då finns det väl ingen anledning att överdriva på det här viset... Det är ju faktiskt väldigt jobbigt att ta i med vänster bakben... När takten blev sämre petade jag till honom lite med pisken och reaktionen blev omedelbar: "JAG SKOJADE BARA, JAG SKOJADE BARA!!!" ropade Feykir (d v s han vikslade hysteriskt) och sedan töltade han igen!






Atli säger att svaret på frågan: "Hur mycket ska jag böja hästen?" är enkelt. "Det talar hästen själv om för dig - du ska böja så mycket som det behövs för att hästen ska bli lös!"



Tänkte på vad Sylvia påpekade på lektionen i måndags - att han nästan går i sluta när jag tror att han går rakt fram - så jag "tänkte öppna" både i skritt och tölt för att verkligen få med vänster bakben. Försökte verkligen fokusera på min sits hela tiden - jag märken ju så tydligt att ju bättre jag sitter desto bättre funkar ridningen! Än en gång måste jag citera Linda: "När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!" Det är verkligen så SANT!!!










Red bort till dess grusvägen tar slut och vände hemåt igen. Samlade ihop honom riktigt mycket i skritten, med böjning i vänstersidan och gjorde övergång till tölt. Lyckades faktiskt sitta bakåt riktigt bra och hålla om med skänklarna - och jag kände hur han "kom upp" framför sadeln!!! HÄRLIGT!!! Red lite kortare intervaller i tölt med samlad skritt emellan för att försöka behålla samlingen.










När vi galopperade uppför en liten backe kunde jag rida honom vänsterställd i vänster galopp "bara" genom att då och då påminna med vänsterskänkeln. Uppenbarligen hade jag lyckats få med vänster bak riktigt bra!










Nu flåsade han ganska rejält i värmen - och det gjorde jag också! Vi fick ta en ny skrittpaus innan det blev mer tölt. Gjorde övergången från riktigt samlad skritt igen och när han slutade försöka dra iväg i tempo ökade jag drivningen och provade att rida liiite snabbare i tölten. Har ju faktiskt inte alls tränat några tempoväxlingar inför tävlingen! :-O Förra året red vi T8 som bara innehåller "valfritt tempo tölt". Men i år är det T7 som gäller och då måste vi fixa lite tempoväxling också... Tur att vi har två veckor till på oss i alla fall!!!










I den branta lilla backen från bäcken upp mot stallet red jag öppna åt vänster - öppna i en uppförsbacken är ett nämligen ett jättebra sätt att styrketräna ett bakben! Och ett liiiitet pet med pisken gjorde att Feykir verkligen tog i - så att han stönade! Duktig kille!!!










Tillbaka i stallet var Feykir så svettig att jag svampade av honom - för första gången på många månader! Ett riktigt vårtecken med andra ord!!!










Innan jag åkte kom Sylvia hem så jag hann berätta om "Sylvia effekten" hos min häst idag. Hon berättade att det var "ungdomsgruppen" hon ridit ut med så de hade galopperat länge och fort. Mycket uppskattat av både två- och fyrbenta! Men de hade ju töltat också - flyttat och böjt. När de skulle börja tölta gick Feykir i grisepass... men när hon petat till honom ett par gånger med pisken på vänster bak insåg han att han mött sin överman (kvinna) och sedan töltade han!










Nu gäller det alltså för mig att fortsätta förvalta detta!




















torsdag 23 april 2009

Sylvia rider Feykir!

När jag kom hem från jobbet idag var jag så TRÖTT! Det var min första "hemmakväll" sedan i lördags och jag behövde den verkligen!!! Hade t o m avbokat träningen i varmvattenbassängen - något jag annars är väldigt noga med - men ibland är det ändå vila kroppen bäst behöver. Och träning sex dagar den här veckan får väl också anses helt OK?!




Hade precis satt mig att njuta med en kopp te då Sylvia ringde och undrade om jag ville att hon skulle motionera Feykir. Hennes ridskoleelever hade nämligen önskat att få rida ut på sin lektion och då skulle hon kunna rida honom. PERFEKT!!! Jag fick den lediga kväll jag så väl behövde och Feykir fick inte bara motion - det var dessutom Sylvia själv som skulle rida. Bättre kunde det ju inte bli!

Mariebäcks Diamant!!!

Fick så JÄTTEFINA bilder som Linda Wikström (en av mina trogna bloggläsare och tillika proffsfotograf) tagit på Sylvias diamant!

Så var så goda - se och njut!






Démantur frá Minni-Borg














Démantur är ännu bara riden 5 månader i sitt liv(!!!)
varav Sylvia ridit honom snart en månad.
VAD månne bliva av denna fantastiska häst??!!


onsdag 22 april 2009

Veckans andra ridlektion!

Redan dags för ny ridlektion - och den här gången hade jag dessutom fixat så att Eva fick rida med i vår grupp. Dessutom skulle hon få rida Dád, som hon gillar väldigt mycket. Eftersom isvägen är stängd för säsongen och färjan inte börjat köra måste jag köra nedströms till Gäddvik och sedan tillbaka upp på södra sidan älven - men idag innebar det att Eva och jag kunde samåka från Gäddviksbron. Det var soligt och hela 8 grader varmt - en riktigt härlig vårkväll!

Jag hade turen att få rida med Dáds halvstång - Eva fick rida henne på ett sådan fullcheek-bett som jag har i vanliga fall och Fia red på sitt vanliga tredelade. Det var första gången jag hade möjlighet att rida lektion på halvstången - jättebra att få tips av Sylvia så att jag använder den rätt!

När vi skrittade igång passade jag på att göra många, många framdelsvändningar - för jag kunde anta att vi precis som i måndags snart skulle få rida på volt och flytta ut bakdelen vid vändpunkterna. Och mycket riktigt, snart var det dags att börja med den övningen - först i skritt. "Det går bättre på Feykir än i måndags!" sa Sylvia faktiskt. Fast det kanske inte sa så mycket egentligen... för i måndags hade vi verkligen problem med denna övning! Men efter en stund räckte det med mjuk kramning på yttertyglen, STOR eftergift och sedan lite innerskänkel för att han skulle flytta ut bakdelen ett steg! När vi bytte till vänster varv blev det ju värre... men tillslut gick det hyfsat där också. Jag försökte också fokusera på min sits - och bitvis lyckades jag så bra att jag fick beröm av Sylvia! Men det är ju lättare i skritt, det är inte riktigt lika mycket annat att tänka på...

När vi skulle "jogga igång" hästarna i tölt sa Sylvia att jag skulle "sitta på rumpan, peta till lite med pisken, göra en halvhalt och STOR eftergift - så att Feykir förstår att nu är det bara att ta i med de där bakbenen!!!" Jag gjorde så - och först blev ju Feykir bara mer spänd, men succesivt kunde jag sedan få honom att slappna av igen.

När vi skulle återgå till volten och flytta ut bakdelen vid vändpunkterna, fast nu i tölt gick det faktiskt betydligt bättre än i måndags! När jag analyserat övningen i efterhand hade jag kommit fram till att tempot var nyckel nr 1 - jag måste rida riktigt lååångsam tölt för att hinna kontrollera honom på ett bra sätt. Och ytterhjälperna var nyckel nr 2 - mina ytterhjälper måste vara så tydliga att det hela tiden var jag som bestämde voltens storlek och placering. Utan tillräckligt bra "koll" på yttersidan blir det helt enkelt omöjligt att flytta ut bakdelen, för hela hästen kommer att "försvinna" utåt istället. När jag kombinerade dessa två "nycklar" så gick övningen faktiskt över förväntan! Vi började i högervarvet och där tyckte jag att vi var riktigt duktiga - även om jag inte lyckades riktigt lika bra med att korrigera min sits som i skritten tidigare.

I vänstervarvet blir det ju mycket jobbigare för Feykir men när han testade sitt vanliga knep för att komma undan: "försvinna" utåt i ett allt högre tempo kom jag på ett MYCKET effektivare sätt att korrigera honom än tidigare. Jag har alltid fokuserat på att han försvinner iväg utåt i det läget - men inte lyckats kontrollera hans yttersida... Nu testade jag istället att först få kontroll på tempot - och sedan var det otroligt mycket lättare att även få koll på yttersidan! Det blir ju mycket tydligare för Feykir också om jag inte försöker göra allt på en gång!

När vi sedan fick tölta mer längs spåret instruerade Sylvia mig att så snart han började slappna av skulle jag ge en STOR, STOR eftergift på tyglarna så att han fick en tydlig belöning. Då sänkte han huvudet - men han fick ju inte heller bli för låg så sedan skulle jag "plocka upp" honom lite igen... Inte alldeles lätt att hitta rätt läge i ridningen! Jag vill ju absolut inte att det här bettet ska försämra något - så jag måste verkligen passa mig och se till att jag använder det på ett bra sätt! Hoppas jag kan rida med det på nästa veckas lektion också - så att Sylvia kan fortsätta övervaka!

Avslutningsvis fick vi trava längs spåret. Feykir var trött i värmen och då vill han gärna bli låååååg i traven, så jag fick driva och driva och driva honom fram mot handen så att han kom upp i nacken. Samtidigt försöka rida lite långsammare trav - för att få honom mer samlad. "Bitvis ser det riktigt bra ut!" sa Sylvia!

Skrittade sedan av honom med mycket drivning - det gäller verkligen att hålla energin i honom för att han inte ska lägga sig på i handen i skritten. Särskilt när han är riktigt trött, som idag. Efter tvätten på Bodentravet har han i alla fall börjat fälla vinterpäls igen - men han hade fortfarande alldeles för "varma kläder" för dagens väder!

Eva verkade också mycket nöjd efter lektionen. Hon hade ju fått rida sin lektionsfavorit - Dád!

Hovslagaren var i stallet och skodde några hästar, så Kristin och jag passade på att boka in skoning av våra hästar nästa vecka. Vi behöver båda få dem skodda innan tävlingen. Frågan är om vi då ska sko med traktbrodd eller om man kommer att våga vara helt utan... Det är ju fortfarande endel snö i hagen... Och så sent som i tisdags morse var det ju faktiskt hårtfruset på marken när jag red. I och med att marken är så blöt nu kan det ju bli ganska halt en sådan gång. Jag hade hoppats att kunna sko utan brodd, eftersom jag inte klarar att brodda av själv... Men förra året var Kristin bussig och hjälpte mig med det, så hon kanske kan lösa problemet även i år?!

måndag 20 april 2009

Ridlektion redan på måndag

Eftersom jag fick stå över terminens första ridlektion av hälsoskäl har jag haft en lektion "innestående" - och idag var det dags! Eftersom Dád skulle gå med på lektionen - och det är hennes bett jag lånat på slutet - fick jag dock rida på mitt vanliga bett. Undrade verkligen hur det skulle gå... än har vi ju inte hunnit bygga så mycket nya töltmuskler - men jag tyckte ändå att det gick över förväntan! Feykir hade ändå mer respekt för bettet och var lättare i handen - samtidigt som jag nu så väl visste hur det SKA kännas och därmed korrigerade honom mycket snabbare och tydligare än jag gjort tidigare.





Här har Feykir det skarpare bettet. Jag vet inte vad den här typen heter... Atli kallade det "westernbett".... men enligt Sylvia är det många islandhästryttare som rider på det också numera. Jag kanske måste skaffa ett eget så att jag inte är beroende av att kunna låna Dáds träns...?! Men då underlättar det ju att veta vad bettet heter... Sylvia trodde att Linda vet, så jag får kolla med henne!

Men nu var det ju dagens ridlektion jag skulle skriva om! Redan när vi skrittade igång och böjde hästarna tänkte jag på att hela tiden jobba med drivningen för att få aktiva bakben hos Feykir för att minimera "mängden häst i handen". Vi fick skritta på volt och vid de fyra vändpunkterna göra halvhalt, flytta ut bakdelen ett steg och sedan rida fram igen. Det gällde verkligen att hålla koll på yttersidan! Bromsa upp ordentligt på yttertygeln för att hästen verkligen skulle flytta ut bakdelen (och därmed korsa bak) och inte bara skjuta ut ytterbogen och "försvinna" utåt. Och där emellan gällde det också att hålla koll på yttersidan för att behålla hästen på volten - de vill ju så gärna dra sig ut mot spåret och där hade man ju inte utrymme att flytta ut någon bakdel...





Sedan "joggade" vi igång hästarna i tölt längs spåret i båda varven. Jag petade till Feykir lite med pisken någon gång, han vikslade men ryckte mig inte ur sadeln - ännu en effekt av bettbytet som ännu satt kvar!





När hästarna var lite uppvärmda fick vi återgå till volten och flytta ut bakdelen ett steg vid vändpunkterna igen - fast nu i tölt. Eller rättare sagt: vi fick försöka flytta ut bakdelen... Oj, så svårt det var!!! Redan i högervarvet var det riktigt, riktigt svårt tyckte jag... Det gällde att hålla tillräckligt lågt tempo i tölten, bromsa upp ordentligt, verkligen få en reaktion på innerskänkeln och att sedan snabbt lätta i handen och driva hästen framåt igen till nästa vändpunkt.





När vi bytte till vänster varv blev det förståss ÄNNU svårare för mig! Nu skulle ju Feykir behöva anstränga vänster bak lite extra - och det är ju så JOBBIGT!!! Sylvia konstaterade att Feykir hela tiden nästan går i sluta åt vänster - när jag tror att han går rakt fram! Jag ska alltså alltid "tänka öppna" när jag rider rakt fram - för att han verkligen ska vara rakriktad. Det är verkligen bra att rida lektion - jag hade inte alls känt att Feykir gör så här!!!





Avslutningsvis fick vi trava längs spåret. Jag hade "töltlängd" på tyglarna och försökte verkligen tänka på att räta på mig och skjuta fram magen i lättridningen. Först fick vi försöka hålla nere tempot i traven, göra lite halvhalter. "Stilla hand och DRIV fram honom till bettet" sa Sylvia. Sedan fick vi öka tempot på långsidorna - "sträck på dig, höj blicken, fram med magen, hästen ska komma upp framför dig!!!" Det kändes riktigt härligt bitvis!!! När vi sedan bytte till höger varv blev det ännu bättre! Men det gäller att jag hela tiden tänker på att räta på mig - så snart jag lutar mig lite framåt ger jag honom samtidigt mer tygeln och då blir han för lång.





Det var riktigt varmt att rida i kväll. 6-7 plusgrader, sol och vindstilla så vi blev riktigt svettiga och flåsiga, både Feykir och jag. Skrittade av honom ganska länge, utan att länga så mycket på tyglarna och hela tiden med energi - för att han inte skulle kasta sig på bogarna och i handen. Funkade faktiskt riktigt bra trots att vi hade vårt vanliga bett!

söndag 19 april 2009

Träning på Midurs ovalbana!










För ett år sedan gick önskedrömmen i uppfyllelse - miduriterna fick ÄNTLIGEN en ovalbana!!! Vi har redan hunnit ha några tävlingar där, samt en clinic. Däremot har våra stående träningstider - onsdagkvällar och söndagseftermiddagar - inte använts i någon större utsträckning. Vi diskuterade detta på senaste medlemsmötet och jag tror att en viktig anledning är att vi helt enkelt inte är vana att åka iväg för att träna med våra hästar, förutom när det är kurs. När jag har stått i stall med hopphästar har det varit självklart för hopphästägarna att åka iväg en gång/vecka för att träna i ridhus - även om de inte varit tävlingsryttare. Men vi är bara vana att rida hemma runt vårt eget stall så det tag nog helt enkelt lite tid att lära om! Detta är också en anledning till att Midur nu i vår anslagit två speciella "träningsdagar" - inte kurs med instruktör men att man kan träffas på ovalen och rida tillsammans.






Idag var den första av dessa träningsdagar - och nu kom verkligen "agnarna att sållas från vetet" ;- ) - för vi var bara fyra tappra ekipage som dök upp. Det var en riktigt kall dag och när Fia och jag kom till Mariebäck hade det börjat regna... och en stund senare haglade det för fullt... det var ju inte alls det väder vi trodde oss ha beställt!!! Väl i Boden sken dock solen! Däremot blåste det något alldeles otroligt - det var så att man nästan tappade andan om man försökte prata i vindbyarna! Feykir brukar bli så spänd när det blåser men med tanke på att det närmast kändes som orkan var han ändå förvånansvärt sansad trots allt! Det måste vara för att hans "big love" Lukka var med och hade lugnande inverkan! Däremot blev han väldigt bekymrad ifall han tappade henne ur sikte någon gång - eller om hon kom för långt bort - då gnäggade han gång på gång!









Vi började med att kolla in ovalen, men då den tyvärr verkade mjukare än vi hoppats på bestämde vi oss för att först rida fram och sedan träna tölt på själva travbanan. Så fick vi rida trav och galopp på ovalen sedan. Det var inte alldels lätt att kommunicera med Feykir... Det finn så mycket att titta på vid travet och så den starka vinden... dessutom skulle han hela tiden hålla koll på var Lukka var... Så tölten blev ju ganska spänd... men i den här vinden tyckte jag ändå att det var över förväntan! Så här i efterhand tänker jag att jag förståss borde ha töltat mycket mer på volt - på travbanan finns det ju gott om utrymme. Men det är ju lätt att vara efterklok... vinden tog liksom andan ur mig också!













Ganska snart övergick jag istället till att rida trav och galopp på ovalen. Den var verkligen tung att rida på - men jag tänkte mig att just för trav och galopp blev det kanske ungefär samma effekt som om jag haft viktboots. I traven kunde jag väldigt snabbt komma till ett läge där jag fick driva Feykir fram mot handen - trots att jag inte kunde lägga volter. Det måste ha med underlaget att göra! Högergaloppen kändes helt OK. Efter en skrittpaus bytte jag till vänster varv och fortsatte att varva trav och galopp. Det gick faktiskt riktigt bra att ställa honom inåt även i vänstergaloppen och bitvis galopperade han i en riktigt trevlig form!!! Men i en kurva blev det onödigt spännande - när han inte riktigt "tog" min innerskänkel utan vi plötsligt befann oss innanför själva banan. Eftersom själva banan var så mjuk blev jag livrädd att vi här skulle trampa ner i något djupt hål! Kom inte ens på att jag lätt hade kunnat åtgärda saken genom att peta lite med pisken på innerbogen... Men som tur var trampade han inte igenom - jag var VÄLDIGT lättad när vi "hittade tillbaka till banan" i slutet av kurvan!!! Tog ett galoppvarv till för att känna att jag hade koll på innersidan innan jag avslutade.








Vi var båda REJÄLT anfådda efter detta! Det var ju ganska svårt att andas när man red mot vinden... och dessutom ansträngningen av all drivning som krävdes för att få honom att "lämna underlaget". Det är också ganska förrädiskt när man plötsligt rider på ovalbanan - för den är ju så mycket större än ridbanan hemma. Tre-fyra varv galopp på ovalen är ju faktiskt ganska mycket! Trots att den ser så liiiiten ut jämfört med travbanan. (Som är en km runt om.)














När vi hämtat andan avslutade både Fia och jag med att tölta lite mer ute på travbanan. Nu var Feykir visserligen ganska trött, men all galopp hade gjort honom riktigt lösgjord så han töltade bitvis riktigt trevligt! (Bilden ovan är dock från den inledande tölten. Den avslutande är odokumenterad eftersom uthållige Johan tillslut gett upp i blåsten och åkt hem till Andreas istället. Mycket förståeligt!!!) Jag varvade mellan att rida höger- och vänsterställd och högersidan var ju bättre förståss. Men när han plötsligt "släppte" jättefint i vänstersidan och töltade så en lång sträcka blev jag så nöjd att jag gjorde halt och satt av som belöning.







Sedan trodde vi nästan att vi skulle blåsa bort när vi gick tillbaka till gäststallet!!! Precis när man lämnar travbanan är man ganska högt upp och där friskade vinden i ÄNNU mer! Det är stora avstånd på travet, så avskrittningen får man ganska naturligt när man förflyttar sig från ovalen till stallet! Väl där passade vi på att nyttja de fantastiska faciliteterna genom att tvätta hästarna i en av spolhallarna. Där finns massor av STORA spolspiltor och obegränsat med varmvatten. Så lyxigt!!!









När vi skulle lasta hästarna i transporten igen började jag med Feykir. Han går ju alltid in hur snällt som helst! Men när han stod på plats vände han på halsen och gnäggade oroligt efter Lukka - hon skulle väl ändå följa med honom hem??!! Det är verkligen charmigt med en kille som är kär!!!




Sammantaget var vi ganska nöjda när vi åter styrde hemåt mot Mariebäck! Visst, vi hade gärna avstått den otroligt starka vinden, men vi hade ju faktiskt fått sol och sluppit regnet! Och även om underlaget på ovalen kunde ha fått hinna torka betydligt mer så att det varit fastare, så var det ändå väldigt nyttigt att komma dit och träna. Förhoppningsvis blir det fler Miduriter som sluter upp nästa söndag, då det är träningdag igen!










När vi lastade ur hästarna i Mariebäck kunde vi konstatera att de inte alls hunnit torka så mycket som vi hade hoppats på... Bussige KG var dock där och han sa att om vi ville lämna dem inne i stallet så kunde han släppa ut dem om några timmar när han ändå skulle kvällsfodra. Det erbjudandet blev vi väldigt tacksamma för! Det blåste nämligen rejält kallt även i Mariebäck och nu när solen börjat gå ner var det inte många grader i luften. KG har verkligen gjort viktiga insatser idag! Förutom att han gav lunchhö istället för mig så var det faktiskt delvis tack vare honom som vi ö h t kom oss iväg! När Johan skulle hämta hästtransporten borta vid kyrkan hade nämligen ena hjulet frusit fast... Men med förenade krafter lyckades tillslut KG och Johan få det att rulla igen! Vilken TUR!!!
(Fler bilder från ovalen kommer framöver - har inte hunnit gå igenom alla ännu!)

Tappat nå´t?!

Har du tappat bort en brun vallack? I så fall kanske det är den som upphittats på östra Jylland. Hästen finns nu på hittegodsavdelningen (!!!) hos polisen i Århus. Jag antar att den återfås mot beskrivning...

Källa Ridehesten.com

lördag 18 april 2009

Ny layout!

Tyckte det var hög tid med lite uppfräschning av bloggen - det kan man väl "kosta på sig" efter mer än 27.000 träffar??!! Passade på att välja en färg som är betydligt mer "Anna" än den beiga bakgrund jag hade tidigare. Tycker också det blir så snyggt med ram runt bilderna i inläggen! Synd att jag inte lyckades fixa sådan ram även i marginalen... men man kan väl inte få allt?!

Hoppas ni också gillar färgsättningen!

Kanonunderlag för töltträning!!!

I går kväll ringde Eva och berättade att hon skulle leda en tur på förmiddagen idag - en möhippa. Om det skulle vara så att jag vaknade på morgonen och var "över-relaxad" så kunde hon i så fall rida Feykir. Och lite kände jag faktiskt av gårdagens behandling idag på morgonen. Men det kändes mest som träningsvärk i ryggmusklerna och det släppte när jag varit uppe en stund. Så jag ville definitivt rida själv - vi måste ju skynda oss att bygga alla töltmuskler vi hinner innan det är tävling! (Annars hade det ju varit alldeles lysande för Feykir med en fettförbrännande Eva-tur förståss!)








Eva och Emelie var redan i stallet när jag kom dit. "Jag måste ju skynda mig hit så att inte du skulle hinna rida Feykir före mig!" skojade jag med Eva. Men det visade sig att det nästan hade kunnat vara risk att hon tagit Feykir, för "Sillen" som hon oftast har som turledarhäst hade tappat en sko. Då tänkte hon rida Lára istället, men hon visade sig redan vara utlånad för dagen. Och samma sak med Tildra och Gabriel... När jag kom hade hon just börjat fundera på att välja Blaer istället. "Han har varit lite problematisk i ridskolan på slutet, sa jag. Efter att han fungerat hur bra som helst har han plötsligt bara rusat runt med några elever..." Varpå Eva direkt konstaterade att i så fall var det ju en häst för henne så Blaer fick det bli.





Mitt förstahandsval - förståss!!!



Själv gjorde jag i ordning Feykir och red iväg innan turen. I vanliga fall när jag ska töltträna längs vägen rider jag åt höger, mot Alviksträsk, för åt det hållet är vägen HELT plan i princip hur långt som helst. Men nu valde jag istället att ta vänster, mot Avan trots att vägen där går upp och ner i princip hela tiden. Hade planerat det redan i torsdags då jag kört där med bilen och noterat att det fanns flera kortare sträckor som var torra och fina. "Jag får väl rida tölt fram och tillbaka på de sträckorna" hade jag tänkt. Men idag var underlaget faktiskt ÄNNU bättre - tack vare en kall natt var de delar som inte var torra ännu istället hårdfrusna!







Efter lösgörande övningar i skritt var det dags att tölta. I början av ridpassen brukar Feykir vara väldigt passtaktig och jag har alltid tänkt att jag först måste lösgöra honom massor i tölten innan han kan bli taktren. Men så har jag insett att detta faktiskt blivit en "självuppfyllande profetia". Det är istället bakbensaktivitet som saknas och så länge jag inte kräver detta utan "mesar på och lösgör" så kommer han att fortsätta vara passtaktig. Så idag försökte jag tänka tvärt om - utgångsläget är att han SKA vara takren, för han kan faktiskt! Alltså blev det en liten pisk i rumpan direkt i starten samtidigt som jag satt emot för att samla upp energin (med skarpare bettet klarar jag ju faktiskt det!!!), en halvhalt och sedan eftergift. Och tack vare den frusna marken hörde jag det taktrena "blackodecker, blackodecker..." hur tydligt som helst! Oj, så mycket Feykir egentligen kan - bara jag orkar begära att han ska göra det! (Ja, först vikslar han massor, men när han väl "trasslat ut" alla bakbenen så kan han minsann tölta rent ÄVEN om vi inte först lösgjort i "hundra år".)







Varvade tölt med (försök till) slutor i skritt och m h a underlaget gick det riktigt bra med tölten idag! Ett tydligt bevis för att vi verkligen hade med oss även vänster bak idag fick jag på hemvägen. Red vänster galopp uppför en backe och med en aktiv innerskänkel kunde jag faktiskt rida honom vänsterställd i galoppen! Vänster bak var fortfarande med ordentligt när vi saktade ner, så han kändes ovanligt mjuk och hittade också tillbaka till traven nästan lika snabbt som han brukar efter en högergalopp!







Försöker verkligen tänka på att i varje nedtagning böja hans hals, så att han inte ska gå emot bettet utan behålla mjukheten när vi saktar av. Det är ju ÄNNU viktigare än vanligt nu när jag rider på ett skarpare bett - för om jag inte kan hålla honom lätt i handen då, hur ska jag i så fall klara det när jag sedan byter tillbaka till vanliga bettet igen??!! Jag märker att bettbyten i alla fall än så länge har den fördelen att jag skärper mig lite extra - så det är inte bara Feykir det är bra för!







Fortsatte sedan att rida "töltintervaller" resten av vägen hem - med mycket drivning - och det kändes som att han jobbade riktigt, riktigt bra! När han började bli trött gjorde han några försök att dra iväg i tempo när jag red honom vänsterställd, men efter några tydligare kramningar på tyglarna så insåg han att det var lika bra att fortsätta jobba med det där vänstra bakbenet i alla fall.







Fick aldrig en lika extrem -"bogarna upp"-känsla idag som när jag red i tisdags. Men det kändes istället som att lägstanivån var högre - så jag hoppas ändå att han fick jobba rätt bra med de där viktiga "samlingsmusklerna"! Vill ju verkligen bygga upp styrkan där så att jag sedan - förhoppningsvis - kan få honom att jobba lika bra på vanliga bettet. När det inte är lika extremt jobbigt att använda musklerna borde han ju vara mindre motiverad att försöka "kasta" mig ur sadeln...

fredag 17 april 2009

Hot stone, spa och sushi!!!






I eftermiddag/kväll har jag fått uppleva något alldeles ljuvligt!!! Johan och jag var på Rosenday Spa här i Luleå för Sushikväll i deras relax. Vi fick nämligen presentkort på detta när vi fyllde år i somras. Jag hade dessutom bokat en hot stone-massage först, något jag velat testa i flera år och det var verkligen alldeles, alldeles underbart!!!










Vanlig massage är oftast alldels för kraftfull när man har fibromyalgi - men detta är en väldigt "mjuk" form av massage. En tjej som hette Linda smorde först in min rygg in med en olja och sedan tog hon de släta, varma stenarna och masserade mjukt. I och med att stenarna var blöta av vatten och ryggen var smord med olja så gled de jättelätt mot huden. Hon använde i princip inget tryck utan det var bara en lätt beröring vilken förstärktes av värmen från stenarna och gav en jätteskön avslappning! Redan efter några minuter började jag undra om jag någonsinn skulle orka resa mig från massagebänken igen! För säkerhets skull hade jag bara bokat en ryggbehandling så här första gången - för att testa hur min kropp skulle reagera. Men jag hann nästan genast börja ångra mig! Med reservation för hur jag mår i morgon - men jag har MYCKET svårt att tänka mig att det kan vara annat än prima - så ska jag definitivt boka sådan här behandling fler gånger!!! När jag - alldeles för snart - var färdigmasserad fick jag ligga en stund med varma stenar längs ryggraden. Sedan fick jag dricka ett stort glas vatten innan jag vacklade ut i relaxen, där Johan låg och dåsade på en soffa. Även jag intog ryggläge och somnade nästan!



Sedan var det dags för nästa ljuvlighet - bubbelpoolen. Vattnet var definitivt drygt 40 grader - PRECIS som jag vill ha det! Eftersom det bara var vi där kunde jag stänga av bubblorna (dem brukar jag få ont av) och bara njuta av värmen i vattnet. När det började snurra i huvudet klev jag upp och svalkade mig en stund och sedan "kokade" jag mig lite till. SÅ SKÖNT!!! Efter en dusch låg vi sedan på var sin soffa i de mjuka badrockarna och bara njöt av avslappningen. Hade precis börjat kvickna till igen då Linda serverade vår sushi. Visserligen är sushi ALDRIG fel, men det passade verkligen extra bra efter massage och varma bad när man var ganska törstig. (Det var nästan så att jag förstod min kollega Anna, som brukar avsluta varje sushimåltid med att dricka upp resterande soja! Men bara nästan...)



När vi fått smälta vår sushi började vi vakna till igen, efter all relax och när vi sedan lämnade Rosenday spa sände vi en MYCKET tacksam tanke till våra sponsorer: mamma, pappa, lillasyster Kristina samt lillebror Erik med familj. TACK, TACK - detta hade aldrig blivit av utan er!



Sedan ville vi inte bara åka hem utan vi gick faktiskt på bio och såg "Män som hatar kvinnor" - och kunde konstatera att den faktiskt var ÄNNU bättre än boken! Trots att boken var så bra! Men historien hade faktiskt vunnit på att komprimeras ihop till film. Nu ser vi fram emot film nr 2 och 3 som kommer i september resp november!

torsdag 16 april 2009

Livet leker!!!

Fast nyss kändes det HELT annorlunda... Har, som sagt, haft mycket mer värk på slutet och sovit så dåligt... Blir så trött att jag tror jag ska svimma när jag går från jobbet... :-( Nu på söndag har Midur träningsdag på ovalen i Boden. P g a den ENORMA tröttheten hade jag bestämt mig för att stå över - jag får vara glad om jag orkar rida Feykir på hemmaplan! Hade t o m flera dagar i rad tänkt: "Jag SKITER i tävlingarna i vår - jag ORKAR inte!!!" MEN det var innan dagens ridpass. Efter ridpasset träffade jag Midurs ordförande, Katarina Lindgren, som har en av sina hästar i Mariebäck f n. Då hör jag plötsligt mig själv säga: "Hur ska jag göra om jag vill köpa ovalbanekort - jag vill ju vara med på träningsdagen på söndag!" Och när jag fått svaret satte jag mig i bilen och körde hemåt, med ett nöjd småleende på läpparna. HUR detta gick till? Ja, det var ju "Feykir-effekten" förståss!!!




(Blev så GLAD också när Malin S tyckte Feykir var så fin på den här bilden - så jag lägger in den igen! )


Men, nu tar vi det från början: Inför dagens ridtur hade jag bestämt mig för att rida
på ridbanan, men den här gången skulle vi fokusera på trav och galopp. Det är verkligen JÄTTELÄNGE sedan vi galopptränade, Feykir och jag! Vi har haft så mycket annat i läxa av Atli att det inte blivit tid över till att träna galoppen också. Första åren hade jag ALLTID viktboots när vi galopperade - f f a för att inte riskera att han skulle råka slå sig och sedan bli spänd och stressad av att galoppera. (Jag har bara boots med vikt - annars hade jag antagligen använt lätta skyddsboots i de flesta fall. Men det kan också underlätta för hästen att hitta takten i trav och galopp med lite vikt. ) Idag bestämde jag mig dock för att det var dags för viktbootsen igen - fick för mig att de skulle hjälpa mig att maximera träningen.

Började med skrittuppvärmning - massor av serpentiner (snävare och snävare) varvat med små volter. Och stooora eftergifter. (Låtsades att Atli stod på ridbanan och kollade mig hela tiden!) Sedan trav på böjda spår till dess han slappnade av och höll den långa, låga formen på volter åt båda hållen och även när vi bytte riktning. Det blev en hel del trav - men tillslut kändes han riktigt lösgjord.

Oftast brukar jag börja galoppträningen med höger galopp - för att ta det enklaste först. Men nu gjorde jag tvärt om - för att jobba med den svårare galoppen innan han blev för trött. När jag kunde rida några varv trav på riktigt liten volt och Feykir kändes alldeles mjuk i innersidan ställde jag utåt, gav galoppskänkel och galopperade längs spåret. Så länge vi galopperar rakt fram brukar det gå bra, även i vänster galopp, men när vi kommer till första kortsidan och han måste böja sig tycker han det blir jobbigt och jag brukar få driva som en galning för att ö h t hålla igång galoppen. På ridlektionen för en dryg vecka sedan uppmanade Sylvia mig att peta till honom med pisken i det läget. Då blev det förståss hysterisk korsgalopp på jättespänd häst - det är ju fånige Feykir vi snackar om... Idag var det alldeles uppenbart att han mindes detta mycket väl - men upplevelsen hade hunnit "mogna" precis lagom. För när jag kom på kortsidan och kände hur han riskerade att "tappa" bakbenen behövde jag bara ge honom en extra tydlig skänkel för att han skulle ta i ORDENTLIGT med bakbenen och plötsligt galoppera i form - helt mjuk i innersidan! När vi kom ut på nästa långsida var galoppen faktiskt BÄTTRE än på den första långsidan. Vid det laget brukar han annars ha börjat styvna och gå väldigt utåtställd... Men nu hade vi uppenbarligen inner bak med oss!

Varvade trav och galopp några gånger (galopperar bara så länge jag kan hålla honom mjuk i innersidan, sedan travar jag på mindre och mindre volt till dess han känns riktigt avslappnad och mjuk innan jag fattar ny galopp.) Varje gång fick jag samma trevliga effekt av en lite kraftigare skänkel på kortsidan - fantastiskt!

Efter skrittpaus bytte vi till höger galopp. Det är så mycket lättare för Feykir, så jag rider längre sträckor innan det blir travpaus. Här behöver jag nämligen inte gå ner till trav igen för att lösgöra honom efter en stund. Fast nu efteråt inser jag borde ha testat att rida vänstergaloppen lite längre - nu när jag fick sådan effekt av skänkeln på kortsidan kanske jag t o m kunnat lösgöra honom när han börjat styva sig?! Nåja, det får jag testa nästa gång! Efter några "njutomgångar" i högervarvet flåsade vi rejält båda två och behövde en lång skrittpaus.

Testade sedan att fatta vänster galopp från skritt - och då blir ju faktiskt galoppen ännu bättre! Feykir är faktiskt riktigt duktig på att fatta ur skritt! Den första galoppfattningen för dagen ska dock helst vara ur trav, för annars är han inte riktigt beredd utan då kan det bli lite hur som helst... Men så snart vi gjort en galoppfattning fixar han det sedan utmärkt från skritten. Och i vänstervarvet känns det alltså som att han får med sig inner bak bättre.

Var riktigt, riktigt nöjd när jag skrittade av på böjda spår. Tillbaka i stallet insåg jag att jag inte ens testat ett enda steg tölt idag - trots viktboots och allt. Men det får bli nästa ridtur! Feykir fick en liten gest kraftfoder och jag plockade fram viktmåttbandet igen. "Håll in magen!!!" sa jag och mätade. Trots min uppmaning kunde jag konstatera att Feykir fortfarande har ca 30 kg han borde bli av med... Förra året nådde han sin "matchvikt" i september - blir det kanske så i år också?

När Feykir var tillbaka hos grabbarna i hagen och jag gick upp mot Josefshallen för att byta om mötte jag alltså "Midur-Katarina". Och hör mig själv säga att jag vill träna på ovalen på söndag! TÄNK vad "Feykir-effekten" är kraftfull!!! Det är ju nästan så man undrar om man borde köra bil när man är riktigt "häst-hög?! Kanske borde islandshästar komma med röd triangel?! (Som det tidigare var på mediciner man inte fick kombinera med bilkörning.)






onsdag 15 april 2009

Ridning som skattefri friskvård

Våren 2008 godkände ääääääntligen riksdagen skatteutskottets förslag att bl a ridsport ska jämställas med andra idrotter som avdragsgill friskvård. Men finansminister Anders Borg har ändå sagt nej till detta... Han har tydligen inte förstått att det inte behöver vara dyrare att rida på ridskola än att träna på ett gym! Skatteutskottet har däremot slagit fast att det inte bör vara staten som bestämmer vilka idrotter som får subventioneras på en arbetsplats - istället vill man införa ett tak för ersättning, vilket saknas idag. "hellre många som sportar mycket och får mindre betalt än färre som sportar och får mycket betalt" säger Helena Leander i skatteutskottet.









Än så länge gäller dock uppenbarligen Anders Borgs "veto" i frågan... men nu i april ska folk från ridsporten tillsammans med representanter från övriga "diskriminerade" idrotter (golf, utförsåkning och segling) träffa politikerna vid en hearing i riksdagen och där åter ställa krav på att sporterna ska jämställas med andra idrotter. Under Stockholm International Horse Show i Globen i höstas överlämnade ridsporten nära 30.000 namnunderskrifter till riksdagsledamoten Cecilia Widegren (M) som länge drivit denna fråga i riksdagen. Dessa listor kommer hon att ta med till hearingen nu i april.









Om frågan inte hunnit få en lösning ska Svenska Ridsportförbundet finnas på plats och ställa samma krav under den politiska Almedalsveckan i Visby i juli.







Källa: Tidningen Ridsport





Här är jag i full färd med att utöva friskvård - "min personlige tränare" hjälper förståss till! Ingen kan som Feykir motivera mig att orka träna!

Dagens orättvisa behandling av ridsporten kommer så OFTA upp i diskussioner mellan folk som rider. (Detta och det faktum att de bidragssystem som finns idag diskriminerar alla som inte fått ansluta sig till Riksidrottsförbundet. ) När Anders Borg för ungefär ett år sedan sade nej till skatteutskottets förslag med motiveringen att ridning inte uppfyllde kriterierna (idrott eller friskvård av enklare slag) blev jag arg och mejlade honom frågan om VAD i kriterierna som inte var uppfyllt. Är ridning inte BÅDE idrott och friskvård? Varför kan ett träningskort på ett dyrt gym räknas som "av enklare slag" men inte att rida lektion på ridskola? Men jag fick inte ens ett svar... (När jag i ett annat ämne skrev en fråga till folkhälsominister Maria Larsson (Kd) fick jag däremot ett lååångt svar motsvarande mer än en A4-sida! Så den där Borg skulle VERKLIGEN behöva jobba på sin image!)

tisdag 14 april 2009

Grisepassmånaden mars...

...skrev Ia Lindholm nyligen om i Islandshästen. När vinterns härliga töltvägar omvandlas till mjuka, leriga dito som istället för att hjälpa stjälper för hästarna... Här uppe kommer grisepassmånaden lite senare - d v s nu...



Idag var första gången jag skulle rida ut med det lite skarpare bettet på Feykir. P g a det geggiga underlaget såg jag inte riktigt fram emot detta... men vi kan ju inte harva runt på ridbanan varje dag till dess vägarna torkat upp heller... Red endel trav i lång, låg form i början av ridturen, men det är svårt att komma till drivning utan att han rusar när jag inte kan göra volter... Provade att tölta endel också, men som jag gissat kändes det snarast som att han sögs fast i leran och takten var INTE kul... Det blev mer trav och lite galoppfattningar istället.



Feykir och jag travar på Atlikursen 15:e mars - då var det minsann inte lerigt!!!



När vi kom fram till sjön och svängde vänster - för första gången på riktigt länge - fick jag dock en glad överraskning. Ganska snart kom vi nämligen till torr och fast väg - och då fick jag en HELT annan tölt än nyss! Försökte sitta på rumpan, hålla om med skänklarna och petade till honom lite med pisken. Han gör fortfarande ett skutt då - men nu hoppar han mer rakt upp, han kastar sig inte framåt i handen. Och sedan började det hända grejer!!! Han trampade in under sig med bakbenen och kom upp ordentligt med bogarna framför sadeln!!! Lite mer skänklar och några små kramningar på tyglarna var allt som behövdes för att han dessutom skulle ge efter i nacken.



I början red jag honom högerställd, då kommer jag ner bättre i sadeln och kan påverka honom optimalt med sätet. Det var så HÄFTIGT!!! Varvade sedan mellan höger- och vänsterställning, för att få med mig så mycket som möjligt av känslan "över till vänstersidan". Feykir pustade och stönade (han låter verkligen mycket när han tar i - precis som Reykur. Ingen ska minsann missa att de jobbar!) Jag höll på att skriva att jag bara satt och njöt, men jag fick ju faktiskt hela tiden fokusera på sitsen samt DRIVA, DRIVA - men härligt var det ju!



Det kändes som att jag gärna fortsatt rida de ca 2 milen in till stan! Men det hade jag ju inte riktigt tid till - vilket Feykir definitivt var tacksam för! Efter en skrittpaus vände vi hemåt, red lite sluta i skritt och sedan mer tölt. WOW! Nu började Feykir visserligen vara ganska trött, men å andra sidan hade vi draghjälp av att vara på hemväg. Töltade till dess den torra, fasta vägen övergick till lerig, tung dito. Då fick min duktiga häst en låååång skrittpaus som belöning. Sedan varvade vi trav och skritt resten av vägen hem. Ville inte förstöra den härliga töltkänslan genom att försöka tölta mer i djupa leran.



Det tog ett tag att få igång kroppen i morse, så jag kom iväg till stallet senare än jag brukar på tisdagmorgnarna. Dessutom "råkade" jag rida längre tid än jag först tänkt, när jag nu hittade så bra töltunderlag. Så när jag kom tillbaka till stallet började det vara bråttom ifall jag skulle hinna i tid till jobbet sedan. Feykir fick därför inte den "gest" med kraftfoder jag brukar ge utan han fick gå direkt ut i hagen för att njuta av värmen och solskenet istället. Eftersom han var ganska svettig var jag beredd med kameran och var helt säker på att jag skulle få en bra bild. Men bara därför rullade han sig INTE för en gångs skull, utan ställde sig bara för att sola med slutna ögon. Inget vidare spännande motiv... Men det såg onekligen behagligt ut!