OBS-klassen igen

Redan dags för ny Sylvialektion - så LYXIGT det känns att rida VARJE vecka!!! Den här gången var det extra trevligt dessutom - för Eva som inte kan rida sin ordinarie lektion i morgon hade lyckats byta till vår grupp! Emelie var med henne också - och hon hjälpte mig att kratsa hovarna på Feykir innan lektionen. Det kan ju vara ganska tungt för en liten tjej att lyfta tunga hästhovar - särskilt om hästen inte är samarbetsvillig - men Feykir skötte sig lysande och hjälpte till att lyfta!

När lektionen började hade vi en stor snöhög i ena hörnet av ridbanan - Janne hade tydligen fått "soppatorsk" när han plogade... Så vi fick helt enkelt rida runt den. Det var ju bra att han fått traktorn från ridbanan i alla fall! Och vi hade inte hunnit mycket mer än skritta igång hästarna förrän traktorn var tankad igen så att han kunde komma och ploga det sista.

Vi fick rida en JÄTTESVÅR övning idag! Vända in och rida öppna längs kvartslinjen för att sedan övergå till att rida sluta ut på spåret igen. "Nu gäller det att ni redan i öppnan har koll på bakdelen, så att hästen inte svänger ut den för mycket för annars har ni inte en chans att klara slutan!" sa Sylvia. Hon hade förståss rätt - som vanligt! Jag märkte också att ju mer jag fokuserade på bakdelen i öppnan desto bättre blev den rörelsen.

MEN sedan kom den där slutan... Det var verkligen hur svårt som helst! Något enstaka steg här och där blev ungefär rätt - men resten var rena kaoset! Jag fick nästan känslan av att någon annan satt gömd med fjärrkontroll och styrde Feykir! Om Sylvia sa: "Oj, nu håller han på att skjuta ut bogen - ställ mer höger!" Och jag verkligen gjorde allt för att ställa mer höger så slutade det ändå med att han rätade ut sig och sköt ut bogen ännu mer... Och när jag kände att rumpan var på väg att "försvinna" och jag försökte korrigera med ytterskänkeln så "försvann" rumpan ÄNNU mer!




Helt otroligt att man kan bli genomsvettig av att rida i skritt! Men jag var inte ensam, såg att Elisabeth fick stanna för att ta av sin jacka.) Undrar om vi någonsin kommer att få till den här övningen... Jo, kanske om Feykir först skulle få en "slutalektion" med Sylvia på ryggen - så kanske vi kan fixa det liiite bättre tillsammans sedan!

Men trots att det inte blev många rätt för oss så hade uppenbarligen övningen stor effekt på Feykir - för när vi sedan skulle börja tölta var han MYCKET mer samlad och takten var MYCKET bättre än på slutet! Efter lite "töltjogging" längs spåret fick vi allihop gå in på en stor volt vid ena kortsidan. Vi började i vänster varv - vårt svåra varv. Sylvia började säga åt mig att luta mig bakåt och mer bakåt och mer bakåt... tillslut kändes det som att jag låg bakåt - men då satt jag visst fortfarande inte helt rakt... Då fick jag tipset att först dra mig lite extra långt fram i sadeln och sedan korrigera sitsen - och då var det lättare! Och ju bättre jag kunde sitta desto bättre töltade Feykir förståss!

Sedan fick vi då och då göra en tydlig halvhalt och övergång till trav, för att trava ett varv längs spåret innan vi gjorde övergång till tölt igen och fortsatte på volten. Först slarvade jag med övergången - jag måste sitta bak och bromsa upp Feykir ordentligt och sedan släppa fram i trav. När vi sedan kom till nästa kortsida tappade han takten. Sylvia sa att jag måste DRIVA på kortsidorna så att han inte har minsta chans att tänka på något annat än trav. "Räta på dig, håll ihop honom mer och tryck fram magen ordentligt när du rider lätt!. Snart är det tävlingssäsong igen så nu måste du övergå från lång och låg till mer samling i traven!" Nästa travvarv fästa jag blicken långt fram, försökte verkligen "rida med magen" samtidigt som jag kramade på tyglarna för mjuk eftergift. Jag tänkte "A-final, a-final, a-final!" Då blev det taktren, trevlig trav hela varvet och jag fick också beröm av Sylvia!

Men det gällde verkligen att fokusera hela tiden - både i övergångarna och där emellan. När vi bytte till högervarvet gick tölten ännu bättre förståss. Fast jag måste passa yttersidan bättre där, så att han inte försvinner iväg på en för stor volt! Och nu hade vi en liten utförsbacke på kortsidan under travvarvet, men när jag gjorde som Sylvia sa: "håll ihop och DRIV" - så funkade det riktigt bra ändå. Jag måste försöka få med mig den känslan i tölten också - så snart det sluttar utför vill han bli passtaktig...

Nu var det dags att avrunda lektionen - och Sylvia konstaterade att vår grupp inte hunnit galoppera den här veckan heller. Eva visste nog inte att hon råkat byta till "OBS-klassen"! ;-)

Feykir var som vanligt rejält svettig efter lektionen, men hästen hon ridit var ÄNNU svettigare, så när vi promenerade med hästarna ända ner till bilvägen och tillbaka sa Eva: "Feykir är ju inte alls lika svettig - han måste ju vara VÄLDIGT vältränad!" Jag bad att få spela in det uttalandet! När hästarna sedan var ompysslade och tillbaka i hagen igen gick vi upp till Josefshallen där Eva bjöd på te. Det finns verkligen fördelar med att rida med en van turledare - för henne är det ju självklart att fika och trevlig samvaro ingår efter ridningen!