Ridlektionsrepetition

Red på ridbanan idag för att repetera övningarna från gårdagens ridlektion medan jag hade dem i färskt minne. När jag skrittat igång med serpentiner och massor av framdelsvändningar var det dags att rida skänkelvikning. Det gick faktiskt riktigt bra idag - det märktes på Feykir att vi gjorde mycket sådant igår!



Styrkt av detta övergick jag till "klockövningen" - men den var tyvärr minst lika svår som igår... Tyckte i o f s att jag höll riktningen mot mitten bättre och att det gick bättre att sidföra, men vi hamnade lika snabbt inne i mitten som igår... Faktiskt gick det något bättre i vänstervarvet, som brukar vara "det svåra", där tog det i alla fall nästan ett varv innan vi hade dragit oss in i mitten. I högervarvet sa det bara svisch och så stod vi just där vi INTE skulle vara...



Övergick till att rida tölt i höger varv och precis som igår kändes det riktigt, riktigt bra! Feykir startade direkt i tölt och jag fick visserligen jobba en hel del med innerskänkeln för att hålla böjningen i sidan, men då töltade han riktigt trevligt och helt lätt i handen!



I vänstervarvet gick det faktiskt bättre än igår! Då var det våldsamma protester i början innan han gav upp och töltade. Men nu töltade han faktiskt på en gång - utan protest! Däremot fick jag jobba ÄNNU mer med innerskänkeln för att behålla böjningen i sidan, men det är ju helt OK tycker jag.



Red sidförande i tölt också - i vänstervarvet fick jag tänka lite extra på att verkligen sitta bakåt när jag vände in honom på ridbanan och sedan bromsa ORDENTLIGT på högertygeln - men då gick det riktigt bra! Även här satt alltså gårdagens ridning kvar i honom!



Avslutningsvis ville jag träna lite tempoväxlingar också - men här gick det verkligen inte lika bra som igår... Jo, en sak gick bra - att "sladda" i hörnen i vänster varv. Där lyssnade han faktiskt överraskande bra på innerskänkeln! Men själva ökningarna på långsidorna blev inget vidare. Testade höger varv - som gick bäst igår - men fick inte alls till det där heller... Efter en stund fick jag lite "gratishjälp" för Sylvia gick förbi och ropade: "Böj honom mer och håll om ordentligt med skänklarna!!!" Jag insåg att jag "tappat sitsen" igen så snart jag börjat öka tempot... Det får liksom inte bli för många saker att tänka på samtidigt, för då ramlar jag tillbaka till gamla ovanor... Försökte korrigera sitsen och försökte böja honom mer, men nu började han vara riktigt, riktigt trött också... Testade att vifta lite med pisken för att få mer energi men initialt blir han ju bara mer spänd.... Bestämde mig för att vi helt enkelt inte orkade fler försök till ökningar idag.



Tog en lång skrittpaus i vänster varv när jag hela tiden försökte "tänka öppna" för att Feykir inte skulle börja slava med vänster bak bara för att han fick pusta lite. Resultatet blev att han bar sig själv i skritten och inte försökte hänga i handen!


Avslutade sedan med lite mer tölt i kort tempo - för att vi skulle få ha den trevliga känslan med oss efteråt. Feykir pustade och stånkade och började kännas lite matt, men jag fick ändå en trevlig känsla i högervarvet. I vänstervarvet red vi lite sidförande också och när han kändes riktigt mjuk och avslappnad i vänstersidan tyckte jag det räckte för idag. Höll honom hela tiden vänsterställd i nedtagningen till skritt och sidförde sedan direkt några steg - och han fortsatte att vara mjuk och trevlig i kroppen!



Skrittade av, mestadels i vänster varv då jag precis som tidigare "tänkte öppna" och han gjorde inte ett enda försök att hänga sig i handen, trots att han var rejält trött! När vi skrittat på ett tag längde jag lite på tygeln, med bibehållen drivning och trodde nog att jag skulle få "en massa häst i handen" - men icke, han fortsatte att ta i bakifrån och "bära sitt eget huvud". Duktig kille!

De andra hästarna fick sitt lunchhö precis när jag började rida, så Feykir fick istället äta hö efteråt medan jag satt på en bänk vid solväggen och njöt av det underbara vårvädret! Jag passade även på att putsa mina ridstövlar - så jag kände mig RIKTIGT duktig! Funderade lite på om jag även skulle putsa sadeln, men kom fram till att det p g a ryggen ändå var bäst att låta bli. Musklerna i ländryggen är fortfarande väldigt känsliga, så jag måste hela tiden tänka på hur jag rör mig. Och har jag inte putsat sadeln på några månader behöver jag väl inte göra det precis nu?!

Nu ska jag ringa mamma och gratulera på födelsedagen. Det är nämligen henne hela Sverige flaggar för idag - kungen åker bara snålskjuts!