lördag 31 maj 2008

ARG Feykir!!!

Tåg och färja är inte alltid en bra kombination... Kom iväg lite sent hemifrån så jag tog vad jag trodde var en genväg till färjan. Men man måste passera en järnvägsövergång och gissa om bomarna var nere när jag kom?! Efter vad som kändes som en evighet passerade i alla fall ett tåg och jag kunde fortsätta. Kom till färjeläget precis när färjan lade till. Tur - för den stannar bara precis så länge att den hinner släppa av ev passagerare innan den vänder igen!

I Mariebäck satt Yvonne, KG, Janne och Olivia ute och åt middag i solskenet. Vi pratade lite om dagens tidningsartikel och jag lovade att komplettera mitt tidigare inlägg om den med en riktig bild på Lotta.

Red Feykir på banan idag också, med ett spö i varje hand. Framdelsvändningarna för höger skänkel går jättebra! Men när han istället förväntas trampa under sig ordentligt med vänster bak är det alldeles för jobbigt så han blir ARG!!! Han har ju endel humör min lilla häst... Direkt han förstår att det är vänstersidan som ska jobba blir han stel i hela kroppen och biter fast i bettet. Sedan försökte han stegra sig flera gånger också... Här har jag verkligen fått något att bita i!!! Så snart han gjorde rätt och flyttade bakdelen åt höger utan att bråka berömde jag jättemycket men det kändes inte riktigt som att det räckte... Det hade verkligen inte skadat med en Sylvialektion... synd att hon är helt uppbokad ända till efter tävlingen!!!

Jag hamnade i ett liknande läge med Reykur en gång för ganska många år sedan. På en Ninakurs upptäckte vi att han inte "kunde" rygga rakt bakåt och då fick vi förståss träna massor på det. Det var första gången jag var med om att genomsnälle Reykur blev riktigt, riktigt arg! Han hade klarat sig bra utan att rygga ordentligt i 16 år och hade verkligen inte tänkt börja med det nu!!! Tillslut började han också stegra sig och jag blev verkligen helt paff - jag trodde inte Reykur kunde bli riktigt arg! Sedan hade vi i hemläxa att rygga mycket och det gjorde vi - men för varje gång så blev Reykur mer och mer arg.... Tillslut blev hela han som en arg, spänd stålfjäder så snart han förstod att det var dags att gå bakåt...

Som tur var fick vi ganska snart rida kurs igen, den här gången för Vignir Jónasson. När han sa att vi skulle rygga och såg hur arg och spänd Reykur genast blev började han klappa och klia honom. Han fick Reykur att slappna av och lirkade med honom på något vis så att han började rygga UTAN att jaga upp sig och spänna sig. Jag vet inte riktigt hur det gick till (fastän jag satt på hästen) men det var verkligen effektivt. Och sedan den dagen ryggade Reykur avslappnat och med eftergift utan att jag ens behövde ta i tyglarna - det räckte med att lägga vikten lite bakåt! Det känns som att Feykir och jag skulle behöva något liknande "trolleri" nu!

Inte sponsrad av Norrbottens Kuriren...

...men idag skulle man faktiskt kunna tro det! Kan nämligen inte låta bli att tipsa om TVÅ artiklar i dagens tidning!





Först ett helt uppslag om min kollega Caroline, som med sin populära modeblogg på Kurirens hemsida är norrbottens svar på Ebba von Sydow! Här kan ni läsa mer om den härliga tjejen som har stenkoll på vad man ska ha på sig och som anser att arbetet på bank innebär att man måste tona ner sin klädsel:





http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=3728511





I anslutning till detta kan jag ju inte låta bli att nämna att jag fick komplimanger av Carro för klänningen jag hade i går kväll. Några andra kollegor fick också beröm för sin "outfit" och ni kan ju gissa hur malliga vi blev??!!








Idag hade Kuriren dessutom ett helt uppslag som handlade om Sylvia! Där kan man läsa om hur hon får ihop ekvationen eget företag+hästgård+småbarnsmamma tack vare ovärderlig hjälp från pensionärerna KG och Yvonne, gårldskarl resp "nanny". Jag ser ju detta samarbete i praktiken och ibland undrar jag om det inte är KG och Yvonne som är mest nöjda med upplägget?! Nej, föresten, mest nöjd är DEFINITIVT Yvonnes hund Lotta!








Tyvärr hade jag ingen bild på Lotta... men det här är rätt ras i alla fall!


Varje vardagmorgon, när KG, Yvonne och Lotta kommer till Mariebäck har Lotta nämligen som jobb att gå på långpromenad minst en timme med Yvonne som har Sylvias dotter Olivia i barnvagnen samt Sylvias båda hundar. Och Lotta ÄLSKAR verkligen sitt jobb!!! När Sylvia kommer ut med Olivia i vagnen så blir Lotta helt vild av lycka!!! (Ni som sett lyckliga, ylande draghundar som vet att de snart ska få börja springa förstår vad jag menar.) Det har visst gått så långt att Lotta börjat skälla när barnvagnar passerar förbi hemma hos dem i Gammelstad - för hon tror att det är "hennes" vagn!!!

Kurirens krönikör (själv 5-barnsmamma) tycker upplägget som Sylvia har med Yvonne och KG är genialiskt och undrar vem som ska ta sig an att para ihop barnfamiljer med pensonärer. Men jag säger bara: glöm inte hundarna!!! ;- )

Här har ni hela tidningsartikeln: http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=3728435

Fia och Lukka på Vindurs SM-kval

Här kommer ytterligare några bilder från Fia och Lukkas snygga visningar under Vindurtävlingen! Visningar som alltså belönades med första platser både i uttagningar och finalen i båda hennes klasser (T5 och V5) SAMT domarnas pris till bäst presterande senior!!! Vi i Mariebäckstallet är MYCKET stolta över Fia!






Om Lukka kan jag berätta att hon var "lotterihäst" i samband med ett islandshäst-SM när hon var ett år. Om jag minns rätt så var det en lokalklubb som ägde vinstlotten och de sålde henne till en tjej i Luleå. När Lukka var två köpte Fias man henne och gav till Fia i julklapp!!! MYCKET imponerande, Nicke!!!




Lukka är tyvärr en sådan häst som nästan kan leva på luft... (precis som Feykir) och när hon var dräktig och gick med föl för två år sedan blev hon tyvärr väldigt tjock... Sedan dess har Fia jobbat mycket hårt för att få henne att gå ner i vikt - men det tar förståss tid när det finns mycket att ta av... och lite mat måste hon ju ändå få! Men det har varit långa perioder med lågintensiv träning sju dagar/vecka för att bränna fett, ett riktigt, riktigt idogt arbete!
Förstapriserna i både T5 och V5 var en säck kraftfoder och vi undrade ju lite skämtsamt om kanske Lukka vetat om detta i förväg och därför presterat extra bra?! Och Sylvia, som alltid är rakt på sak sa: "Det är ju som att ge narkotika till en knarkare!!!" ;- )
Det ska föresten bli mycket spännande i framtiden att se hur Lukkas dotter Ljufa (e Berserkur) kommer att utvecklas! Hon är född -06 så det dröjer ju ännu innan hon kan börja ridas.
Senare i eftermiddag ska jag iväg och motionerna min tjockis... (Som inte vann något kraftfoder på tävlingen som tur var!) Men jag ska vänta till dess det blir lite svalare, för idag har vi SOMMARVÄRME!!!

fredag 30 maj 2008

Sevärdheter och framdelsvändningar

När jag kom hem idag stod - som vanligt - några turister och fotograferade den lilla väderkvarnen vi har på vår gräsmatta. Vi brukar skoja om att vi borde sätta upp en sparbössa på den "för väderkvarnens underhåll". Japanerna gillar att ställa upp familjen runt den och fota - men det här var svenskar och de brukar bara fota själva kvarnen. Man blir rätt van vid att bo i en sevärdhet... men jag blev verkligen förvånad den gång förra sommaren då en hel busslast (svenskar tror jag) hade stannat till för att fotografera vårt garagebygge!!! Det var t o m några som gick in i själva garaget! Kanske trodde de att vi höll på att bygga upp en kyrkstuga enligt urgamla metoder... eller...?!

Jag har tidigare berättat att vi köpt en ny dator, som INTE behöver 15 minuter på sig för att starta. (Jo, det är verkligen sant att den gamla gjorde det!!!) Och inte heller låser sig den här nya några minuter då och då för att "vila". Väldigt skönt! Fast frågan är ju när jag nu ska hinna lösa mina sudoku... Idag när jag startade nya datorn var det dock dags för några uppdateringar, så jag hann ändå halvvägs i sudokun. Får väl hoppas på fler uppdateringar framöver om jag ska få tid med den japanska hjärngympan! ;- )

Tränade Feykir på ridbanan idag och försökte repetera det vi fick göra på Sylvialektionen i förrgår. Hade ett spö i varje hand för att få snabba reaktioner i bakbenen. Först skritt och framdelsvändningar till dess han lättade i handen och sedan varvade vi framdelsvändningarna med tölt. Det var ju betydligt svårare att få till allt (sitta på rumpan, låga händer, ställa inåt, bromsa på yttern...) när inte Sylvia var där och ropade åt mig!!! I högervarvet kändes han mkt trevlig i tölten nästan direkt! I vänstervarvet fick vi jobba desto mer... Feykir tyckte att det var alldeles onödigt att plötsligt behöva ta i ordentligt med vänster bak - det har ju gått så bra att fuska förut! När jag stod på mig blev han arg och började stegra sig... men jag böjde mer i sidan så att han inte kunde stegra och när han sedan gjorde rätt fick han MYCKET beröm! Det verkade som att "poletten trillade ner" för sedan gick det bättre. Avslutade med att tölta längs spåret i höger varv och han kändes riktigt trevlig! Det fick bli en lång avskrittning för han hade blivit rejält svettig i värmen (det var 20 grader i skuggan!!!)

De har lagt nytt grus på bilvägen i Mariebäck och det är tyvärr ganska grovt, vasst grus... Inte kul att rida på! Vi får nog hålla till på ridbanan några dagar till så att bilarna hinner packa ihop och platta till vägen lite. Det är nog i o f s väldigt nyttigt för oss att fortsätta där... Har fått order av Sylvia om att rida massor av framdelsvändningar även på vägen, men det är lite lättare att fokusera på alla detaljerna när vi är på banan tycker jag.

Nu är det dags att duscha och svida om till fina sommarklänningen, för jag ska på fest! En kollega gifte sig förra helgen och i kväll har han bjudit alla på banken på fest! Vi blir nästan 30 pers, så vi gjorde om det till knytkalas för att stackarn inte skulle bli helt ruinerad. Och vi tjejer bestämde att vi skulle ha klänning på oss - det är ju i princip ett bröllop vi ska på! Jättekul att det är så härligt sommarväder dessutom!

(En av mina kollegor är norrbottens svar på Ebba von Sydow, för hon har en modeblogg på Norrbottens Kurirens hemsida. Inspirerad av henne borde jag förståss lägga upp en bild på mig själv i kvällens outfit... Vi får se hur det blir med den saken...)

torsdag 29 maj 2008

Mera bilder från Vindurs SM-kval


Här är Johanna och Tinni samt Kerstin Nilsson och Breki. Visst är det snyggt med en svart och en vit?!!






Manen vågar sig så läckert på den här bilden!


Ida Aho (Midur) och Robur var duktiga i ungdomarnas fyrgång! Ida rider alltid så väldigt prydligt!








ET-behandling av tävlingshästen

Idag på morgonen kom ET-Maria för att kolla Feykir. Jag hade bokat in henne för att försäkra mig om att Feykirs ovilja att jobba ordentligt med bakbenen bara beror på att det är jobbigt och inte att han har ont. Ganska snabbt kunde hon konstatera att det var precis så - han hade inte blivit skev i korset igen. Skönt! Hon sa faktiskt att "så här fin i musklerna har jag aldrig sett honom!"






Lite lätta ömheter i några muskler hittade hon, men när jag berättade att Sylvia tränat honom igår så konstaterade hon att det säkert var träningsvärk. Det var just de musklerna som får jobba när hästen trampar under sig ordentligt. Jag fick välja om hon skulle nöja sig med att bara konstatera detta, eller om hon skulle ge massage och laserbehandling för att lindra träningsvärken. Jag valde det senare - när hon nu ändå kommit ut till stallet. Då blir det säkert lättare för mig att träna honom i morgon! Dessutom har man ju läst i Ridsport att tävlingshästar brukar få massage regelbundet... så nu borde jag kanske skaffa ett hästsolarium också?! ;- )




Fast hur skulle jag få Feykir att lägga sig i ett sådant här...? ;- )

Dagens citat:







"Om det inte finns starka skäl att tro att det existerar kalorifri choklad på andra planeter tycker jag att rymdprogrammen bör läggas ner!"









onsdag 28 maj 2008

Sylvialektion


Idag skulle jag få rida lektion för Sylvia igen! När jag träffade henne i stallet sa jag: "Ja, nu har du ju sett på tävlingen allt som behöver åtgärdas så frågan är väl bara var man ska börja..."

"Vi ska börja med att jag rider din häst!" sa hon. Rakt på sak som vanligt!

Sylvia hade konstaterat att han inte riktigt ville acceptera varken bett eller skänklar... han har helt enkelt upptäckt att han kan lura mig så att jag inte orkar rida ihop honom. Men nu var det alltså dags att åtgärda detta. När hon ridit en stund sa hon: "Ser du att han är alldeles för lång?" Det gjorde jag. Dessutom har jag tittat på ca 800 bilder från i helgen och sett väääääldigt mycket lång häst... (Gårdagens uppskattning om att Johan fotat 600 bilder visade sig faktiskt vara en underdrift!!!)

Sylvias lösning på detta var framdelsvändningar. Samt ett spö i varje hand - för om jag har spöet i vänster hand så lyssnar han bara på vänsterskänkeln och flyttar jag spöet till höger hand så tar han visserligen högerskänkeln men slutar bry sig om vänsterskänkeln. Hon gjorde framdelsvändning för ena skänkeln till dess han blev lätt i handen, red fram några meter i skritt och sedan framdelsvändning för den andra skänkeln till dess han blev lätt i handen igen o s v. Succesivt började han behålla lättheten i handen längre och längre stunder.

Hon red sedan korta, korta sträckor tölt mellan framdelsvändningarna och han började korta upp sig mer och mer samtidigt som han blev mjuk i kroppen. Men det var uppenbarligen väldigt jobbigt att plötsligt behöva jobba på riktigt med bakdelen för trots att det var mycket skritt och bara korta sträckor långsam tölt så blev han alldeles skummig!

Efter 25 minuter Sylviaridning fick jag sitta upp. Skritta några meter rakt fram, framdelsvänding för ena skänkeln till dess han gav efter i munnen, skritta rakt fram några meter, framdelsvändning åt andra hållet. Han försökte fuska genom att trampa runt med frambenen, så Sylvia tipsade om att jag skulle böja honom mer i halsen innan jag bromsade på yttertygeln och då gick det mycket bättre! Jobbade en bra stund på detta sätt i skritt. Sedan fick jag göra framdelsvändningar några varv i varje hörn och sedan tölta längs spåret, direkt flytta för skänkeln i framdelsvändning när vi kom till nästa hörn o s v. Jag fick ha låga händer, krama på tyglarna och lägga vikten bakåt i tölten och det var helt otroligt att känna hur han var lösgjord, "ihop och uppe" på ett sätt som jag inte upplevt på hur länge som helst!!! Tänk att Sylvia kan göra sådana underverk på bara 25 minuter!!!

Jag frågade hur många fler dagar hon kan rida honom - och ändrade sedan till veckor... ;-) Tyvärr hinner hon inte med vare sig att rida honom eller ha lektion med mig igen innan tävlingen för hon ska bl a till södra Västerbotten och hålla kurs. Men efter tävlingen kommer hon att ha mer tid. Och det är väl lika bra att börja träna för vår "andra tävlingssäsong" i slutet av augusti och början av september?!

Fick också instruktionen att använda mig av mycket framdelsvändningar även när jag rider ut. När jag försöker flytta hans bakdel på annat sätt så lyckas han lura mig och komma undan, men med framdelsvändningarna kommer jag åt honom på ett helt annat sätt. "I början får du säkert bara rida några meter tölt åt gången och sedan göra framdelsvändningar!" sa Sylvia. Då är det inte läge att rida ut med sällskap alltså!




Jag var MYCKET nöjd efter dagens lektion. Men Feykir tänkte säkert att det är väääldigt mycket bättre när han får styra och ställa med matte som han vill... Han var så trött så jag satt av och gick en promenad med honom ner till Mariebäcken och tillbaka. Svampade hela hästen innan han fick sin lilla portion betfor. "Om du börjar komma åt honom så här så att han måste arbeta med bakdelen på riktigt så ska du se att alla hans extra kilon försvinner också!" sa Sylvia.

Sylvia och Mósi

Här kommer lite bilder från Sylvia och Mósis femgångsuttagning på Vindurtävlingen. Mósi ägs av ungdomsryttaren Martina Westergaard, som tävlar honom i vanliga fall. Men nu hade han varit hos Sylvia i två månader på träning och hon fick tävla honom. De red femgång och T3. I femgångsuttagningen fick de dagens högsta poäng: 5,80 och hade därmed möjlighet att rida uttagning till A-klass och samtidigt kvala till SM. Men Sylvia avstod eftersom Mósi ska tillbaka till sin matte igen, så SM var ändå inte aktuellt.





Tölt






Galopp





Flygande pass!








tisdag 27 maj 2008

Dagen efter och nästa dag

Feykir har fått välförtjänt ledighet två dagar efter tävlingen. Igår var jag på bassängen och tränade samt stretchade och det sistnämnda var verkligen inte i onödan... Det stramade våldsamt på alla håll och kanter - finns säkert kylskåp som är smidigare än vad jag kände mig!
;- ) Men det har ändå fungerat över förväntan med mina leder på tävlingen, säkert mycket tack vare det fina, stabila vädret. På söndag hade Skellefteå t o m varmast i norra Norrland (20 grader) så det var riktigt härligt! Dessutom var ju Fia bussig och körde bilen så att jag inte behövde sitta långa stunder och hålla i ratten (t o m att hålla i en penna gör ju ont för en sådan vekling som jag...) och jag fick hjälp med allt möjligt annat också.




Efter bassängen ägnade jag sedan tre timmar till att titta på alla bilder Johan fotat. Jag har inte räknat, men tror inte att jag överdriver om jag uppskattar det till 600 st! Linda, som faktiskt jobbar som fotograf, sa: "Din man fotade inte - han filmade i princip! Det rasslade ju oavbrutet i kameran!!!" Så det tog ju lite tid att gå igenom dem - och då har jag ändå bara hunnit ett första varv! Har ju redan lagt ut några i bloggen (mest på den allra finaste hästen förståss!) men fler kommer succesivt framöver när jag får tid!





I dag har det också blivit lite tid framför datorn... Dessutom har jag ägnat mig åt "persedelvård" för att röja upp efter tävlingen. Vita ridbyxorna och tävlingsschabraken har jag t ex tvättat. Fast schabraken går just nu ett andra varv i tvättmaskinen för att bli riktigt rena. (Jag hade glömt att jag brukar smörja galltvål på de smutsigaste fläckarna innan tvätten.) Jag har två fina, vita teamschabrak! Båda med Team Lillhästen i Stav logga på ena sidan. På andra sidan har det ena mitt namn och det andra Feykirs.






Det var ju inte så lätt att se... men det är en teamlogga på den här sidan av schabraket!







Det kan kanske tyckas vara lite "overkill" att ha två tävlingsschabrak när man inte tävlar oftare än jag har möjlighet att göra... Men jag har upptäckt att det är väldigt praktiskt! Vi tävlar ju i två dagar och det vet alla som har med hästar att göra att redan när man är tre meter från en häst börjar man bli smutsig... Så dag två är det perfekt att kunna plocka fram ett nytt, rent schabrak när det är dags att sadla!





Däremot har jag inte två par vita ridbyxor, men ibland gör jag så att jag rider uttagningarna första dagen i svarta ridbyxor och sparar de vita till finalerna (som vi förhoppningsvis får rida) dagen därpå. Svarta ridbyxor är dock snyggast om man t ex som Sylvia har en ljusgrå kavaj, till min svarta kavaj är det inte lika snyggt... I Raggvaldsträsk tog jag i alla fall de vita ridbyxorna redan på lördagen eftersom Johan kom och fotade då!





Han tyckte föresten att det var riktigt roligt att fota på tävlingen! Så roligt att han faktiskt överväger att försöka byta bort sin jour någon av dagarna under Midurtävlingen för att kunna fota då också! Jag hoppas att han i så fall kan byta bort lördagen, för det är ju inte säkert att vi klarar oss vidare till final på söndagen. Och det vore ju slöseri om han tog ledigt och sedan inte fick fota Feykir!!!




Sedan har jag ju en sådan här snygg teamjacka också!
I morgon är det slut på vilan för Feykir - då ska vi få rida lektion för Sylvia igen!!! Framöver blir det förhoppningsvis lättare att boka in lektioner, för Mósi har åkt tillbaka hem till sin matte igen efter tävlingen, Sylvia har bara två andra träningshästar just nu och snart slutar dessutom ridskolan. Jättekul - här ska tränas!!!
Föresten, har glömt berätta att jag som pris på tävlingen fick en burk "Superbra hästsalva" mot sommarexem. Just innan vi åkte hade jag hittat en sådan burk som jag vann på tävling förra sommaren. Har hört att de är jättebra och såg (det var en prislapp kvar!) att de kostar 125 kronor styck. Så nu är frågan om jag måste köpa mig en ny exemhäst igen så jag får användning för mina burkar?! Eller, det kanske finns någon exemhästägare som är spekulant och vill komma med ett bud?!

Mer från Ragvaldsträsk

Midurs duktiga ungdomsryttare Rebecca Nilsson och Hending frá Austurkoti tävlade femgång för första gången i Raggvaldsträsk.







Flygande pass!








Så här glad blev mamma Erica efter den fina passläggningen!







Rebecca var också nöjd med sin fina häst!





Fler bilder på min favorithäst!

CSI !!!!

Det är ju inte alldeles lätt att fokusera på arbetet när man har "Beirut" utanför fönstret... både vi på företagsgruppen och våra kunder har varit lite distraherade idag... Särskilt när "CSI" dök upp! Det var ju väldigt mycket mer spännande att se dem gräva bland bråten och försöka förstå vad de gjorde, än att gräva ner sig i kassaflödesanalyser och bokslutsbedömningar... Fast lite besvikna var vi allt när varken Gil Grissom eller Horatio Cane dök upp - de är ju alltid med på TV! ;- )




Debatten har också gått hög på banken om vad som kan ha orsakat branden. Alla, både kunder och personal, har olika teorier och den ena är vildare än den andra! (Och somliga absolut inte tillräckligt rumsrena för att publicera här! :-0 ) Men det finns mer "oskyldiga" varianter också. En kollega, som har egna erfarenheter av hur lätt man kan råka elda upp en soptunna genom att slänga en engångsgrill, är t ex helt säker på att det var så det gick till. Att branden verkar ha startat i närheten av soprummet styrker dessutom den teorin. Så när någon undrade vad "CSI" gjorde sa vi: "De letar engångsgrillar!"






CSI fotar engångsgrillen som startade det hela?!
Det gick faktiskt så långt att när jag, på väg från jobbet, gick in på en mataffär och fick se att de sålde engångsgrillar nästan höll på att utbrista: "Är ni inte kloka, ska ni bränna ner hela sta´n??!!"

Kyrkbybjörnen fortfarande vid liv

När vi kom hem från Egypten fick vi läsa i tidningen att en björn rivit får på Hägnans friluftsmuséum, i utkanten av Kyrkbyn. Då björnen funnits kvar i området sedan dess har Länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt. Fast hittills har den visst lyckats hålla sig undan för jägaren... Det är väl detta som är det stora problemet med björnarna, att de är nästan omöjliga att upptäcka här nere vid kusten. Därför hinner de aldrig skjuta några här innan Norrbottens jaktkvot är fylld av björnar som skjutits uppe i fjällen där de är så mycket lättare att få syn på.

Idag var det en ny artikel om "Hägnanbjörnen" i Norrbottenskuriren:

http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=3707803

måndag 26 maj 2008

Brand med explosionsdrama i Luleå centrum


Natten till lördag började det brinna i ett soprum på innergården i huset där Handelsbanken i Luleå ligger. När brandkåren hade påbörjat släckningsarbetet blev det en stor rökgasexplosion som blåste ut stora delar av en restaurang och en intilliggande resebyrå, samt fönstren precis bredvid mitt skrivbord!!! Otroligt nog skadades ingen vid explosionen - man kan nog säga att brandmännen hade änglavakt.
Där jag och mina kollegor på företagsgruppen sitter blev det högar med krossat glas och massor av sot... men hela söndagen jobbade en saneringsfirma febrilt och när vi kom till jobbet i morse var det bara den skarpa lukten av brandrök och de trasiga fönstren som avslöjade att allt inte var som det brukar på banken... Och utsikten genom (det som var kvar av) mina fönster förståss:


Jag ser nämligen ut på den innergård som vetter mot baksidan av restaurangen och resebyrån... Och det var ingen rolig syn... Där nere står också en kollegas bil, vilken hon bara hunnit köra 33 mil med... Hon har inte fått komma till bilen eftersom polisen spärrat av området, men det lär ju inte vara mycket kvar av den... En annan kollega har länge tjatat på henne att han skulle vilja köpa den - och nu får han säkert ett bra pris!
För oss på banken kunde alltså arbetet fortgå ganska obehindrat idag ändå, även om många av oss fick ont i halsen av röklukten. Och det ska mycket till innan banken stänger - det är nämligen reglerat i lag att vi SKA ha öppet. Aldrig stängt för utbildning eller inventering eller sådant. Och absolut inte för lite trasiga fönster och brandrök! Men vi undrar förståss när restaurangen ska kunna öppna igen - de gör nämligen Luleås godaste sushi!
(När min lillebror hade hört om branden skrev han: "Inte visste jag att sushi var så explosivt... det måste ha varit en påse räkskal!" Själv lutar jag nog åt att koncentrationen av wasabi blev för hög. Jag har alltid hävdat att man ska vara MYCKET försiktig med wasabi... :- )



Mer om branden kan du läsa här:

Webb-TVinslag från Vindurs SM-kval i Raggvaldsträsk

http://www.norran.se/nvtv/?iframeurl=http%3A%2F%2Fnorran.abcdn.net%2FabPlayer2%2Fdefault.html%3Fpath%3Dnorran.abcdn.net%2FTV-ARKIV%2FInslag%2F%26playfile%3D20080526_islandshastar_750k.flv

söndag 25 maj 2008

Finaldag på Vindurtävlingen






Fia och jag red T5-final på morgonen. Vi trodde att vi skulle visa båda momenten i båda varven - men upptäckte snart att så inte var fallet. Det kändes BETYDLIGT bättre än under töltuttagningen igår och jag red också upp mig poängmässigt från 3,88 i uttagningen till 4,25. (Synd bara att jag inte lyckades återskapa känslan från fyrgångsuttagningen - då fick vi 5,0 för tölten!!!)








Poängen i töltfinalen räckte till en andraplats - det hade jag inte vågat hoppas!!! Vid hovbeslagskontrollen efteråt sa en av domarna om Feykir: "Han ser bättre och bättre ut för varje klass!" Kul att höra! Sedan pekade hon på Feykir och Lukka och sa: "Båda hästarna var lite passtaktiga när ni red in, men sedan började ni nog andas igen och då blev takten genast bättre!" Fia och Lukka gjorde en jättefin visning och vann T5-finalen!!!





Grattis Fia!!!








När vi red fyrgångsfinal var Feykir onödigt laddad och tyckte tydligen att alla hästarna på banan innebar att vi skulle busa... I tölten klarade vi inte att upprepa gårdagens 5,0 utan sänkte till 4,5. I traven gick han över i galopp flera gånger och i skritten ville han antingen hänga i handen eller börja trava... (Men sedan när vi fortsatte skritta i väntan på poängen var han lätt i handen utan att stressa... hm... )




När det var dags för galopp blev fattningen rätt direkt idag, men Feykir var ju "speedad" så det blev väldigt mycket mer framåt än uppåt i galoppsprången... Synd att vi snuvade både publik och domare på riktig "Feykir-galopp"... Poängen slutade i alla fall på 4,71 och räckte till en fjärdeplats.






Fia och Lukka gjorde än en gång en kanonvisning och vann även V5-finalen!!!





Med tanke på att den senaste veckan är den första på nästan två månader som jag kunnat rida ordentligt var jag väldigt nöjd med min och Feykirs prestation. Roligast var nog att vi fick 5,0 för tölten i fyrgångsuttagningen - för en vecka innan tävlingen kändes tölten verkligen bedrövlig... Och till Midurtävlingen om två veckor hinner vi förhoppningsvis träna mer på alla gångarterna!


Det var många framgångar för Midur denna finaldag! Jag lägger in fler bilder med kommentarer i ett separat blogginlägg inom kort.



Avslutningsvis måste jag bara nämna att domarnas pris till den senior som ridit de trevligaste visningarna under finaldagen gick till:





... Fia!!! Hon blev alldeles chockad - men förståss jätteglad! Och vi andra var inte alls förvånade!

lördag 24 maj 2008

Rapport från ryttarfesten!

Skriver några rader mitt under "brinnande" ryttarmiddag! Måste ju bara berätta hur DUKTIGA vi är i Midur!!!

Dagens högsta poäng gick till Sylvia på lånehästen Mósi, som fick 5,8 i femgång och därmed har möjlighet att rida A-klasskval - detta vid sin första tävling tillsammans!!! Mósis ägare Martina blev så lycklig att hon började gråta när poängen meddelades - och då rann tårarna för oss andra också förståss!

Fia och Lukka har vunnit BÅDA sina uttagningar - på deras första tävling på tre år! Nu tycker vi att de får gå över till FIPO-klass i fortsättningen!

Feykir och jag var ju tvungna att tampas med Fia och Lukka... våran töltuttagning kändes inte alls bra... men en domare gav oss 4,8 i alla fall och någon hade skrivit "trevliga rörelser" i kommentarerna så det bär jag med mig. Totalpoängen för oss blev inte lysande, men räckte till en A-finalplats ändå.

Oj, oj, så mycket fina Midurprestationer det finns att berätta om... Linda och Nási premiärred i T3 med den äran, Rebecka och Heninding premiärred femgång och det gick jättebra... osv, osv... Får återkomma när jag har mer tid! Måste bara nämna något roligt: det var flera ekipage som tävlade T2 - jättekul, det är vi inte vana vid här uppe! Och hela fem ekipage som red femgångsupptagningen så fick se många fina passläggningar. Härligt!!!


Måste bara avslutningsvis nämna vår V5-uttagning. Hade inga höga förhoppningar eftersom jag ridit så lite de senaste två månaderna. Men det gick jättebra! Tölten var MKT bättre än på förmiddagen - vi fick snittpoäng 5,0 för den! På skritten fick vi en 6:a. Var tvungen att göra galoppfattningen mitt på en långsida och "lyckades" få fel galopp... men bytte snabbt och sedan kändes galoppen jättebra! Trots avdraget för felfattningen så fick vi bra poäng och totalt räckte det till en andraplats i uttagningen, efter Fia och Lukka.

Och i morgon ska vi rida så det ryker - i två A-finaler!!!

Nej, nu måste jag korrigera mig: dagens högsta poäng fick inte Sylvia... Det var Johan som fick dem!!! Han åkte ner från Luleå enkom för att fota oss under eftermiddagen!!! Varning för att det kommer MASSOR av bilder i bloggen framöver!

fredag 23 maj 2008

Till Raggvaldsträsk och Vindurs SM-kval!!!

Nybadad Feykir är på promenad för att torka innan resan ner till Skellefteå startar.


Fia och Lukka samåkte med mig och Feykir till tävlingen. Trevligt!!! Dessutom var Fia bussig och körde hela vägen, så jag fick vila mina onda händer! Vi hade en lika bra "deal" som jag brukar ha med Reykur-Eva: hon kör rakt fram, jag backar och parkerar. När vi kom fram tid 17-tiden fick Feykir och Lukka gå ut i en stooor härlig hage tillsammans med Mósi, som Sylvia skulle tävla och Lindas Nási. Det var bara Feykir och Mósi som var vana att gå tillsammans, men det hela blev väldigt odramatiskt ändå. Feykir gick fram till Nási och "blåste upp sig" (då skulle jag ha haft kamera - han var jättesnygg!!!) och Nási gick genast undan. Sedan var rangordningen klar i denna nya flock.

Ganska kul var det att iaktta hästarna när de inspekterade hagen och spanade på hästarna i hagarna runt omkring! Feykir blev riktigt uppspelt, sprang runt en massa och kråmade sig. Lukka, som tydligen tydde sig till honom efter bilresan, följde honom i bakhasorna hela tiden. Utan en massa skutt förståss - ett sto har ju en viss värdighet... Mósi och Nási tog det lite lugnare än Feykir, men verkade ganska uppspelta av situationen de också.

När allt verkade lugnt i hagen lämnade vi dem att koppla av en stund medan vi åkte för att checka in på Skellefteå golfklubb där vi skulle bo. De har ett gammalt hus med 6 dubbelrum och toalett & dusch i korridoren - ungefär som ett vandrarhem. Vi har bott där förut många gånger och den här gången var det Miduriter som bokat alla rummen. Vi fick dock en trist överraskning när vi kom dit... de hade chockhöjt priset!!! (Tyvärr hade vi inte frågat om priset när vi bokade eftersom det varit samma låga pris i alla år...) Men det var bara att betala och se glada ut...

Senare på kvällen, när vi provridit banan och kvällsfodrat hästarna hade vi knytkalas på golfklubben med jättegod mat. Hur trevligt som helst!!!

torsdag 22 maj 2008

Tävlingstips från experten!




Om ni förväntar er tips om hur man ska RIDA på tävling - då kan ni sluta läsa genast och leta upp en blogg av någon mer kunnig på området (det finns garanterat hur många som helst!) Men om ni vill ha tips på vad man kan äta och dricka i samband med tävling (eller kurs, eller bara en lång dag i stallet) för att hålla sig mätt, pigg och orka prestera - DÅ har ni kommit rätt! För jag är nämligen en riktig matfanatiker! ;- )



Något som passar väldigt bra att ha med sig på kurs/tävling är den färdiga sushin man kan köpa på många mataffärer och bensinstationer. Eftersom den ska ätas kall så behöver man inte ens tillgång till micro. Däremot skulle jag undvika den om det är riktigt varmt, ifall man inte har en väldigt bra kylväska. Komplettera dessutom din sushi med misosoppa (finns att köpa i små påsar som man bara blandar med varmt vatten ur termos.) Soppan ger värme, gör dig mer mätt samt ger både vätska och salt. På tävling/kurs dricker jag gärna två mugar misosoppa till en portion sushi. MUMS!



Kokta, skalade ägg är också jättebra att ha med! Är det bråttom kan man äta ett ägg bara som det är. Eller också kan man skiva det på en smörgås som genast blir mycket mer mättande. (Jag brukar ha med ett gott, grovt bröd och räkost på tub så är det enkelt att göra mackorna när de ska ätas - jag tycker det smakar godare så.) Många har svårt att äta så mycket på tävling, de är helt enkelt för nervösa. Då är det bättre att äta lite men flera gånger - t ex äta ett kokt ägg först och lite senare en smörgås. På det sättet kan det vara lättare att få i sig den mat man behöver för att orka.








Ett annat bra tips som jag kommit på är det jag kallar "snabb milkshake". Jag blandar proteinpulver med chokladsmak (finns t ex på hälsokostaffärer) med mjölkpulver och 1-2 msk cacao i en halvliters petflaska. När det är dags att dricka den tillsätter jag bara 3 dl riktigt kallt vatten (om man råkar använda en cola light-flaska så fyller man på till precis ovanför ettiketten.) Skaka om - och njut av en jättegod milkshake som tack vare proteinpulvret blir mycket mättande! Om man bara blandar de torra ingredienserna så här kan man förbereda många dagar i förväg. (Är t ex perfekt att ha någon sådan flaska liggande i stallet!) Kallt vatten brukar man ju kunna få tag på nästan överallt. Detta är också ett superalternativ om man känner sig för nervös för att kunna äta - dricka brukar ofta vara lättare.



Ett varmare sätt att få i sig vätska är att köpa nudelsoppa på burk. En riktig basvara i många asiatiska länder, men finns ofta i matbutikerna här också. Tillsätt hett vatten ur termos, vänta tre minuter och ät sedan (i Asien äter de förståss nudlarna med pinnar och dricker buljongen - så brukar jag oftast också göra.) Fast till skillnad mot min milkshake så är detta inte särskilt mättande utan man behöver komplettera med något proteinrikt (varför inte en grillad kycklingklubba?!) för att bli riktigt mätt.




Vill man riktigt festa till det så är det jättegott att göra en fruktsallad att ta med i en tät burk. Jag brukar välja t ex melon som bas för det är "lättskuret" och blir mycket volym på en gång. Sedan kompletterar jag med t ex apelsin, äpple och passionsfrukt. Det sista är viktigast - för en riktigt syrlig, härlig smakbrytning!

Nu när ni läst detta behöver jag inte oroa mig för att ni någon gång ska svälta när ni åker på tävling eller kurs! ;- )

Nu går det undan ska ni veta!

Mitt förra inlägg var det sista med vår gamla, gamla stenåldersdator... Nu har jag fått gå över till rymdraket!!! Ja, det känns så i alla fall!

Jag tyckte i o f s att det var mysigt att sitta med den gamla, VARMA, datorn i knät för att surfa och skriva blogg i min däckstol. MEN det gällde att ha rätt upplägg för att inte bli helt galen. För det första så tog det 15 minuter för den att ö h t starta. (Nej, jag skojar faktiskt inte!!!) Sedan den tillslut startat gick precis allt väldigt lååångsamt, så man skulle absolut inte ha bråttom.... Ovanpå detta blev den då och då "trött" och låste sig helt enkelt ett antal minuter för att "vila". Därför har jag alltid haft ett sudoku tillhands, som jag kunnat ägna mig åt under alla pauser som uppstod - annars hade jag definitivt blivit GALEN för länge sedan! Men, fr o m idag har vi alltså bytt upp oss till en ny som dessutom kom inom en vecka efter beställningen trots att de hade "hotat" med att det kunde ta upp till sex veckor... Så i fortsättningen blir det "snabbloggar"!!!

I natt drömde jag att jag sov i badkaret - och det var verkligen inte skönt eftersom det inte var något vatten i det! När jag sedan vaknade insåg jag att det i själva verket var min säng som kändes så där obekväm eftersom jag hade ont både här och där... Har därför mest vilat och sovit idag, men hoppas vara igång igen i morgon när jag först ska jobba och sedan lasta Feykir och åka ner till Skellefteå för TÄVLING i helgen!!! Så då är det dags för alla att hålla tummarna!

Om inte annat ska det bli jättekul att träffa en massa islandshästvänner och prata häst en hel helg! Jag och ett antal andra Miduriter ska bo på Skellefteå Golfklubb, inte så långt från tävlingsplatsen och vi ska ha gemensamt knytkalas där på fredag kväll eftersom alla åker ner då. Trevligt! Skönt att det är en tävlingsplats som ligger så nära - det är bara ca 15 mil att köra. Dessutom samåker Fia och Lukka med mig och Feykir, så jag behöver inte sitta och hålla i ratten hela vägen.

onsdag 21 maj 2008

Ett litet stoföl!

...är fött på Åberget, hos Nina och Andreas! De här fina bilderna har Andreas fotat:


Hon heter Orka från Åbergstorp och är e. Gandur frá Skjalg

Tur man inte går på ridskolan!!!

Idag var det dags för min efterlängtade ridlektion för Sylvia. Fick nästan genast börja med en jättesvår övning! Jag skulle rida på en åtta (i skritt) och flytta ut hans bakdel så att han korsade bakbenen, men han skulle hela tiden vara ställd åt samma håll - så på åttans ena "ögla" skulle han vara ställd inåt (och ganska mycket böjd i halsen) och på andra öglan ställd utåt. OJ SÅ SVÅRT!!! Jag fick börja att ha honom ställd till höger och den ögla där han var ställd inåt blev jätteliten, den där han var ställd utåt blev nästan så stor som halva ridbanan och dessutom kändes det ofta som att vi skulle välta omkull... Sylvia bara skrattade och sa att det här var en "typisk ridskoleövning"... Det var bara att konstatera att varken Feykir eller jag skulle platsa på hennes ridskola!!! Det var först när jag kom på att främst fokusera på halvhalterna för att hålla nere tempot som "den utåtställda" öglan blev någotsånär som den skulle... Fick också höra att det är viktigt att han verkligen korsar bakbenen ordenligt "När det känns som att han stapplar - då gör han rätt!" sa Sylvia.

Tillslut fick vi byta varv och när han skulle gå vänsterställd och flytta rumpan för vänsterskänkeln gick det bättre. Han har ju faktiskt bytt "svåra varvet" - IGEN! Nåja, ingen kan ju komma och säga att vi fastnat i vår utveckling - inte när det gäller just den saken i alla fall!

När vi sedan fick börja tölta fick jag hela tiden höra att jag måste luta mig mer bakåt. T o m när jag tyckte det kändes som att jag snart skulle nudda med bakhuvudet i svansen! "Det där är en ovana Feykir har lärt dig, när du red Reykur satt du rak i ryggen!" sa Sylvia. "Feykir vill inte att du ska sitta på rumpan för då måste han jobba mer med bakdelen." Hon har förståss rätt... jag vet ju att när jag började rida Feykir och han bara var grundriden så måste jag hela tiden ha en väldigt lätt sits för att inte störa honom när han försökte hålla ordning på alla ben och gångarter. Och sedan har han förståss velat att jag ska fortsätta så för att det varit mest bekvämt för honom... Borde kanske knyta ett snöre om min hals och sedan fästa i Feykirs svans - fast det är förståss inte tillåtet på tävling! ;- )

I tölten fick jag "sladda" ordentligt med bakdelen på kortsidorna och sedan ställa höger-vänster på långsidorna för att behålla honom mjuk i kroppen. Han ska helst inte tölta bara rakt fram, för då blir han lätt stel i kroppen, utan det gäller att ställa och böja fram och tillbaka. När vi sedan höjde tempot lite fick jag rida i en stor åtta över ridbanan, även då "sladda" med rumpan på kortsidorna och driva på ordentligt på diagonalerna. "Du ska använda jättemycket skänklar, sa Sylvia, för då blir han mjuk och lätt i handen!"

Testade lite tempoväxlingar också och inför varje kortsida fick jag göra flera stora förhållningar med hela kroppen, följda av tydliga eftergifter. Då kortade han upp tempot utan att bli spänd eller gå emot handen. Ökningarna blev bättre med mycket drivning också. Fast vid det här laget var Feykir så jättetrött så vi fick avrunda.

Jag var JÄTTENÖJD med lektionen - det hade verkligen varit nyttigt! Önskar bara att det varit två veckor kvar till tävlingen så att jag hunnit träna på detta (och kanske rida ytterligare någon lektion). Men, men jag får väl se Vindurtävlingen i helgen som en liten träning. Så blir det mer "på riktigt" när det är Midurtävling om två veckor.

I stallet träffade jag bl a Anki, som rider Gabriel, och hon berättade att hon läser min blogg i princip varje dag! Det är alltid lika kul att få feedback!!!

tisdag 20 maj 2008

Läkarfrun ordinerar tio penséer i veckan!






Efter vårvärmen som fick snön att tina så snabbt har vi fått ett rejält bakslag, med kallt och regnigt väder... Enligt devisen "Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nå´n sätter fart..." har jag därför försökt göra vad jag kan för att skapa vårkänsla - genom att köpa penséer! Tio förra veckan och tio den här veckan.





Jag brukar alltid köpa Västerbottensodlade penséer och plantera ut i trädgården tidigt på våren eftersom de ger så härliga färgklickar innan något annat har blivit grönt och börjat blomma! Om jag inte hindras av sjukdomar och Egyptenresor, som i år, brukar jag plantera ut dem redan i april, eftersom de klarar enstaka nätter med 20 minusgrader utan problem.






På var sida om ytterdörren har jag en hög kruka där jag satt gula och blå penséer samt i år även ett randgräs i bakkant, vilket förhoppningsvis blir en hög och lite yvig bakgrund till dem. Efter någon månad brukar blommorna ha växt till sig så de väller över kanterna på krukan! På några andra ställen i trådgården har jag på strategiska platser, som jag ser från fönstren och/eller från orangeriet, ytterligare krukor med penséer. De flesta är gula, med någon blå för att förstärka effekten.




Fast i år har jag faktiskt varit lite mer "djärv" än vanligt och satsat på mörkröda resp vita blommor i en av krukorna.
Det bästa med mina penséer tycker jag är att de blommar redan nu, när man som bäst behöver det! Fast om man bara ser till att nypa bort blommorna innan de hinner gå i frö så blommar faktiskt samma plantor ända till dess nattfrosten tar dem till hösten! Tala om att man får valuta för pengarna!!! (Nu var det den snåla handelsbankaren som talade!)






Sammanfattningsvis: läkarfrun ordinerar minst 10 penséer i veckan i två veckor - så är våren (och även sommaren) räddad!






(För att återknyta till Astrid Lindgrens sång får jag väl ändå nämna att just strofen "Jag gör mycket vatten i bäcken, så där så det hoppar och far" är något som Feykir fortfarande har stora problem med. Det är tydligen väldigt läskigt med porlande vatten!)
Nu mamma, var det väl t o m ett blogginlägg som passade dig?! (Fast precis som Erik tror jag du även skulle uppskatta inlägget om de fäktande nunnorna för någon vecka sedan!)

Tillslut EN hyfsad ökning! (Se det positivt!)

Lyckades baxa en motvillig kropp ur sängen och efter lite frukost och en "tablettbryta" så mådde jag lite bättre och åkte till stallet. När jag kom ut i hagen för att hämta Feykir började det precis regna, så det blev borstning inomhus idag som omväxling. När han var borstad, sadlad och tränsad (och jag hade hjälmen på!!!) hade det slutat regna och solen tittade fram igen. Vilken timing!!!

Promenerade med honom ner till bilvägen, för att jag skulle bli lite mjukare i kroppen, och sedan red jag mot Alviksträsk. Han var lite spänd idag (redan i stallet gick han i taket några gånger p g a livsfarlig stallkatt) så vi fick jobba endel med att söka sig nedåt i skritten för att slappna av. Sedan varvade vi tölt, trav och galopp bort till korsningen vid sjön. Oj, så mycket vatten det är, både i sjön och i dikena, det är ju nära att vägen svämmar över!!!

När vi vände hemåt igen försökte jag rida riktigt samlad skritt (som Feykir först tolkade som att det var något väääldigt farligt där i ena diket som matte försökte varna honom för...) och sedan kort tölt. När han kändes stabil i det korta tempot gjorde jag små tempoväxlingar följda av nedtagningar enl "Malinmetoden". När vi började närma oss Mariebäck igen fick vi först till en riktigt hyfsad ökning, för att vara vi, följd av en riktigt hyfsad nedtagning! Som belöning satt jag av och gick hem med honom.

När vi var utanför gården började det regna igen - men då hade vi haft solsken hela ridturen så vi hade verkligen vädret med oss idag! Det blev bara en kort regnskur dessutom. När Feykir hade ätit sin lilla "gest" med betfor och var otålig att få gå ut i hagen igen sken åter solen, det var 8 grader i skuggan och jag kunde släppa ut honom med gott samvete trots att han fortfarande var ganska svettig.

I morgon får jag rida lektion - oj, vad jag ser fram emot det!!!

måndag 19 maj 2008

Ridit utan hjälm...

...har jag gjort idag, men det var ABSOLUT inte meningen!!! Något kom emellan just när jag skulle ta på hjälmen och sedan glömde jag bort den... dessutom satt jag inte upp direkt ute på stallplan utan gick med Feykir en stund först, för att jag skulle bli lite mindre stel. När jag sedan suttit upp hann jag kanske rida 100 meter innan jag insåg att något var FEL - jag hade ju inget på huvudet!!! Jag skulle ALDRIG våga rida utan hjälm "med flit" - så jag hoppade genast av och gick tillbaka till stallet igen för att hämta hjälmen.

Det har faktiskt bara hänt en gång tidigare att jag råkat glömma hjälmen - och det var sensommaren 1995. Under mitt första år med Reykur, medan vi ännu bodde i Umeå. (Vi flyttade till Kiruna den vintern, så därför minns jag årtalet så exakt.) Fast den gången kunde jag skylla på att jag hade keps på huvudet, något jag ALDRIG har annars, så kanske blev jag "lurad" av det. Då hann jag rida någon km innan jag upptäckte misstaget, och precis som idag hoppade jag snabbt av och gick tillbaka. Jag kan verkligen inte förstå hur någon kan våga strunta i ridhjälmen!

Feykir var i alla fall en väldigt trevlig ridhäst idag! Gårdagens vila hade definitivt gjort honom gott! Han kändes avspänd men energisk - en härlig kombination!!! Red längs en skogsväg ovanför stallet och varvade skritt och tölt. När vägen tog slut jobbade vi med lite sidförande och korsa bakbenen innan vi vände hemåt igen. Försökte rida lite antydningar till tempoväxlingar och göra nedtagningarna enligt Malin S-metoden (se inlägg från igår.) Ville varken kräva särskilt mycket samling eller tempo idag, det kändes viktigast att han var mjuk och positiv. Och det var han! T o m när vi var nästan tillbaka till stallet (för andra gången denna ridtur - jag hade ju vänt och hämtat ridhjälm också) och han inte heller nu fick få hem och äta kraftfoder utan jag svängde in på en annan skogsväg istället. Lite krånglade han de första fem meterna eller så, men sedan fortsatte han att skritta energiskt men avslappnat åt det håll jag ville! Vi travade och han gjorde några försökt att få galoppera, men när jag sa "hooo" så travade han igen. Skritten hemåt blev också riktigt trevlig. Som han skrittade idag vill jag att han ska skritta på tävlingarna!!!

Medan jag red bytte bussige Johan till sommardäck på hästtransporten! Och innan jag red hade bussiga (och STARKA) Kristin tagit av broddarna från Feykirs skor! Jag är verkligen omgiven av bussiga människor!

söndag 18 maj 2008

Spännande!


När jag här om dagen som vanligt stod ute i hagen och borstade Feykir blev hästarna plötsligt väldigt uppjagade. Några t o m vände och sprang iväg! Men så kom de försiktigt tillbaka och stod alla spänt fokuserade på något... Ett turgäng hade nyss givit sig iväg så antagligen var det dessa hästar de hörde borta på vägen, fast ljudet kamouflerades av porlandet från en yster vårbäck. Det är inte långt till vägen, men det ligger tät skog mellan så hästarna i hagen kunde inte se vad det var för farligt djur som dolde sig bakom träden... Jag passade i alla fall på att rycka upp mobilen och fota Feykir och Mósi!

Vilodag

Enligt "Hockeyfrossa" (se tidigare inlägg) använde Gud den sjunde dagen till att skapa hockeyfrillan, så det där med vilodagen skulle bara vara ett senare påhitt. Men jag håller mig till en annan bibeltolkning och gav därför Feykir vilodag idag. Förhoppningsvis berodde gårdagens ovilja till att jobba med bakbenen på träningsvärk - och då borde ju en vilodag för honom göra susen!

I morgon har bussiga (och Pippi Långstrump-starka) Kristin lovat att försökta ta bort broddarna från Feykirs skor. Och på kvällen har Johan lovat följa mig till stallet och skifta till sommardäck på hästtransporten inför fredagens resa ner till Skellefteå och Raggvaldsträsk. (För en person som alltid brukat skifta däck själv och varit den som hjälpt andra när de inte kunnat få lös vinterbroddarna är det fortfarande en STOR omställning att behöva be om hjälp med sådant. Fast säkert väldigt nyttigt... Det är väl som de säger: det som inte dödar härdar!) Min förhoppning är att rida ut en sväng med Feykir medan Johan jobbar med släpet. Men det är nog bäst att han tar med sig kameran också för att hålla sig sysselsatt. För nog vill jag rida liiite längre än den korta tid det tar att skifta två däck!

Och på onsdag ska jag få rida lektion för Sylvia! Äääääntligen har vi hittat ett tillfälle som passar både henne och mig!!! Det blir direkt före kvällens första lektion på ridskolan.

lördag 17 maj 2008

Tack för tipset Malin!

Läste på nätet hur Malin Schön tipsar om tekniken för att göra en bra nedtagning utan att hästen hamnar på bogarna. Det var en så bra förklaring att jag genast måste kopiera och lägga ut här för att jag ska komma ihåg den!

"Dra in magen allt du kan (tänk naveln skall slå i ryggraden) samtidigt som du spänner rumpan. Om du ställer dig framför spegeln och gör detta ser du hur ditt bäcken tippas. Tänk på att skänkeln skall ligga stilla och att du skallb vara rak i bröstryggen samtidigt som du gör detta."

Tranmyrovalen!

Idag lastade Fia och jag hästarna (Lukka och Feykir) och åkte till Tranmyrovalen i Ersnäs för att träna. Oj, vad det känns lyxigt att ha tillgång till oval - tidigare har vi ju aldrig haft möjlighet att rida på tävlingsbana innan tävlingarna. Och när det väl är tävlingsdags är det definitivt tillräckligt nervöst ändå! Ovalbaneridning handlar ju dessutom väldigt mycket om teknik - som både ryttare och häst behöver träna för att lära sig.



Efter lösgörande arbete med mkt korsa bakbenen i skritt samt uppvärmning i tölt provade jag att rida ett V5-program (tidigare lätt fyrgång). Och hade det varit på riktigt hade jag blivit diskad! Under alla år med Reykur red jag nämligen FIPO-klass, där man fritt får välja sin gångartsföljd. Och det optimala för Reykur var: kort tölt, ökad tölt, trav, galopp, skritt. Att "hoppa över" den ökade tölten när jag rider lätt klass är inget problem. Men att lägga skritten före galoppen det är värre... Än en gång gick autopiloten igång när jag red, var mycket noga med att förbereda övergången från trav till galopp och gjorde en snygg galoppfattning. Var så nöjd med mig själv när jag plötsligt hör Fia ropa: "Nu glömde du skritten!!!" Det är väldig tur för mig att man fr o m i år rider på speakerns kommando!

Sedan var det dags för dagens viktigaste: att träna tempoväxlingar i tölten. Eftersom vi hade hunnit galoppera hoppades jag på en lösgjord och trevlig tölthäst. Men tyvärr blev jag besviken på den punkten... När det "lätta varvet" känns jättesvårt - vad ska man göra då??! Redan i korta tempot kände jag att Feykir inte ville ta ordentligt bak och när jag försökte göra ökningar blev det väldigt ojämt... En enda gång, under kanske 10 meter, fick vi en ärlig ökning med driv bakifrån. Men sedan var det "skutt och hopp" igen... Inte alls vad jag tänkt mig en vecka innan årets första tävling! "Du är i alla fall en riktig snygging, Feykir!" sa Linda. Och det var ju en tröst i alla fall!

Nu håller jag tummarna för att Sylvia ska hinna ge oss en ridlektion under veckan - så att jag får hjälp med detta. Man rider ju en hel klass i bara tölt, så det kan ju kallas en ganska viktig gångart...

Redan i fredags ringde jag ET-Maria och lämnade meddelande på hennes telefonsvarare att jag vill att hon kollar upp Feykir igen, eftersom han då inte ville jobba med vänster bak. Och idag var inte heller höger bak med ordenligt. Fast sedan jag kommit hem igen idag har jag börjat känna av min egen träningsvärk, efter ett långt riduppehåll har jag nu ridit tre rejäla ridpass på lika många dagar. Det kan ju faktiskt vara så att Feykir hade träningsvärk idag!


Ovalbaneträningen blev i princip en heldag - även om vi bara red en knapp timme. Jag åkte hemifrån 10,15 och var inte hemma igen förrän kl 17. Fia och jag hade dessutom missat både att äta lunch och t o m att dricka i upphetsningen över att får rida på ovalbana (och vi är annars kända för att vara riktiga matfanatiker!) så jag var riktigt, riktigt trött. Men tack vare att jag fr o m igår kväll bytt värktabletter till en sort som verkar fungera bättre så har jag mått bättre än på länge! Nu när jag dessutom både fått äta middag och vila håller livsandarna på att återvända - vilket är tur för jag ska till stallet och kvällsfodra snart. Undrar om jag får Johan med mig så att jag även kan få hjälp att skruva lös broddarna från Feykirs skor? Annars har jag hört att Kristin är expert på sådant, så jag kanske kan be henne senare i veckan...

fredag 16 maj 2008

Hockeyfrossa!

Det är inte riktigt bara hästar jag är intresserad av, utan även t ex hockey. Och hockeyspelare... i alla fall vissa... ;- ) Eftersom Sverige i kväll spelar semifinal i hockey-VM mot Canada tänkte jag att det kunde passa bra med ett hockeyinlägg.




Här kommer först en bild för att ni ska komma i stämning!!!







Det är naturligtvis en bild från OS 2006 när Sverige vann guld! Och som av en slump råkade Henrik Lundqvist vara med... näst längst till höger... Men lite ögongodis kan väl inte skada?! Intressant är att Henke spelar i NY Rangers, vilket även min stora idol under uppväxten: Peter Sundström gjorde. De har dessutom något annat gemensamt - genom NHL-historen har endast tre tvillingpar spelat mot varandra, varav två par är svenska: Henrik och Joel Lundqvist resp Peter och Patrik Sundström. (Sedinarna räknas inte eftersom de spelar i samma lag i NHL.)



För den vetenskapligt intresserade (och för den som vill ge skrattmusklerna ett riktigt rejält träningspass) är nedanstående länk ett måste!!! Där avhandlas nämligen allt om en genom tiderna föraktad och förföljd frisyrtyp - nämligen hockeyfrillan. Motståndarna har genom tiderna verkligen gjort ALLT för att förfölja dem som burit denna frisyrtyp...

Citat från "Hockeyfrossa":


"Man till och med skrev om ett viktigt stycke i andra kapitlet i Första Moseboken, nämligen stycket om den sjunde dagen. Man ljög ihop en historia att gud bara slappade på sjunde dagen och fick dessutom en ledig dag på köpet.


Några av världens mest aktade teologer har dock lyckats få fram och presentera den bibliska text som varit undangömd och bortglömd sedan länge tillbaka. Och jag presenterar den för er här och nu:Skapelsen …Och Gud sade: "Varde en frisyr som skiljer vett från vansinne." Och Gud skapade en frisyr som var kort där uppe och lång bak i nacken och skiljde på så sätt vettet från vansinnet. Och Gud såg att det var gott. Och Gud sade: "Må den nyskapade frisyren bliva känd som Hockeyfrillan, och låt frisörernas tumregel kallas 3:1, minimum tre gånger så långt i nacken som uppe på huvudet." Och det skedde så. Och det blev afton, och det blev morgon den åttonde dagen."


Vilken är din favorit - kan det vara "den tjeckiska hockeyn" eller "seriemördarhockeyn"?! Avgör själv på nedanstående, helt otroliga sida och minns att "När förnuftet tar slut, tar hockeyn vid!"


http://hem.spray.se/mikael36/hockeyfrossa/index.htm

Snart börjar matchen!


(Nu Erik, kanske det för en gångs skull var ett inlägg som till viss mån intresserade dig?! Fast inlägget om fäktande nunnor borde väl ha varit i din smak också?!)

Inte alls som jag planerat!!!

Jag tyckte jag lagt upp det så bra: en resa till värmen i Egypten några veckor innan Vindurs tävling och sedan skulle jag vara i god form och kunna träna massor! Men, jag hade ju inte planerat för en elak tarmparasit som gjorde att jag var sjuk nästan 2 veckor sedan vi kommit hem... Och jag hade definitivt inte planerat den värk som jag ändå har nu, TROTS att lederna så nyss fått rejäl "värmebehandling"... I morse insåg jag att det bara är en vecka kvar till tävlingen - och jag hade bara ridit tre gånger på lika många veckor!!!

När jag kom till stallet idag stod ett meddelande från Sylvia att hon ville att jag skulle ge hästarna lite mellanmål, för de hade fått så tidig lunch. När jag gjort det hade jag så ont i händerna att jag inte trodde jag skulle kunna rida... Men, som sagt, det är ju tävling så snart!!! Tog mkt god tid på mig att borsta, sadla och tränsa för att vara så snäll med händerna som det gick. (Har ont på många ställen, men det knepiga med händerna är att man ska göra nästan allt med dem...) Mot denna bakgrund gick det faktiskt över förväntan att rida!

Red med boots, för jag ville rida lite lösgörande galopp även om fokus skulle vara på tölten. Fast vi började med övningen från igår: sidförande i skritt längs kortsidorna. (Hade först jobbat från marken med att korsa bakbenen - precis som igår.) Det är förståss allra effektivast att sidföra på volt, som vi får göra på Atlikurserna. Men det förutsätter ju att ryttaren gör rätt. Och jag känner att det blir för avancerat för mig när jag rider själv. När vi sidför längs kortsidan lyckas jag hitta det där "läget" Atli pratade om när jag kan flytta för skänkel med lös tygel - vilket enligt honom är det som krävs för en riktigt lösgjord häst. Provade att rida på volt någon gång ibland och tack vare att vi var så duktiga på kortsidorna kunde vi ta med oss lite av detta även på volten. Kanske kommer det en dag då vi fixar detta på volt själva också?!

Travade sedan och Feykir var riktigt sansad - när jag kände att han ville börja galoppera räckte det med ett "hoo" för att behålla traven. Gjorde några galoppfattningar i höger varv och de blev mkt bra! Ett par galoppsprång blev faktiskt så där riktigt, riktigt härliga - då det känns som att hästen mer kommer uppåt än framåt! :- ) Bytte varv och fattade vänster galopp från skritt. Feykir var jätteduktig och varenda fattning blev perfekt! Det är väldigt mycket bättre för oss att göra så, eftersom problemet med vänstervarvet är att han gärna vill rusa. Men med fattningarna från skritt blir det riktigt sansat! Provade att att fatta höger galopp från skritt en gång också - även detta gick mkt bra. Har läst att galoppfattningar från skritt stärker hästen väldigt mycket, så det ska vi fortsätta med!

Efter en skrittpaus och mer sidförande i skritt var det dags att tölta. I går var tölten i högervarvet en positiv överraskning men vänstervarvet lika illa som jag hade förväntat mig (med tanke på att det bara var tredje ridpasset på lika många veckor.) Idag var det nästan tvärt om... Men när jag tänkte efter insåg jag att jag efter gårdagens upplevelse nu hade underskattat behovet av lösgörande arbete i tölt i högervarvet - medan jag lösgjort massor i vänstervarvet. Om sidförande på volt är svårt i skritt så är det ÄNNU svårare i tölt! Men nu hade vi STOR fördel av allt sidförande på kortsidorna i skritt - de gjorde att det funkade mkt bra att göra samma sak i tölt! Lite ovant var det för oss att rida med tunga boots - så det påverkade nog tölten lite negativt till en början innan vi "fått kläm" på det.

På båda tävlingarna (skickade anmälan till Midurs tävling i går kväll) har jag anmält mig att starta i vänster varv i tölten, för att sedan få rida ökningarna i höger varv. I går kändes det som att det första varvet i arbetstempo skulle bli en riktig pärs eftersom vi inte får rida också det i höger varv... Men idag gick det bättre. Om jag inte kräver så mycket samling i vänstervarvet och använder vänsterskänkeln till att hålla honom mjuk i sidan så ska vi nog överleva! ;- )

När vi ridit klart sopade jag stallet medan Feykir åt sin betfor. Sedan hittade jag den lapp där jag noterat några viktuppgifter på honom... och inser att han "lurat" mig! Jag var så övertygad om att han inte gått upp i vikt i vinter trots fri tillgång på hö. Men nu fick jag jämföra gårdagens uppmätta 412 kg med 380 kg i slutet av augusti... Den luringen har ju gått upp 30 kg utan att jag märkt det!!! :- O

Läste en gång på Ia och Dennis hemsida att de mäter vikten på sina hästar varje månad. Innan Ia mäter brukar Denni gissa vikten - och han har visst alltid rätt! Jag har DEFINITIVT inte samma goda ögonmått som han!!! Dessutom har jag uppenbarligen dåligt minne, för jag var så säker att det var 370 kg som Feykir vägde som omusklad femåring... men det kan det ju inte ha varit eftersom han bara vägde 10 kg mer än det i höstas - då jag tyckte att han borde gå ner ytterligare ett antal kg! När jag nu tänker efter tror jag Ia skrev att en "normal" islandshäst väger 350 kg +/- 10 kg. Alltså borde jag sikta på att få ner Feykir till 360... då har vi 50 kg till att rida bort! Men så mycket lyckades vi faktiskt bli av med förra sommaren - så jag får helt enkelt se till att vi jobbar lika hårt i år!

torsdag 15 maj 2008

Tema: korsa bakbenen

Tredje ridturen på lika många veck0r... nu får vi allt hoppas att vi "vilat oss i form" Feykir och jag! Red på banan och med tanke på det jag just skrivit gick det faktiskt väldigt mycket över förväntan!

Började med att träna från marken: att korsa bakbenen. Och vi var ovanligt duktiga båda två! Sedan satt jag upp, skrittade igång lite och fortsatte sedan att korsa bakbenen på volt i skritt. I högervarvet var han riktigt, riktigt duktig! I vänster varv är det ju svårare... men vi kämpade på och tillslut gick det hyfsat där också.

Försökte sedan rida riktigt kort tempo tölt, både på volt och längs spåret. I högervarvet gick det så bra!!! Fick en riktigt härlig känsla! Gjorde några ökningar längs långsidorna också - och de var inte så tokiga. När vi bytte till vänster varv blev det genast värre... Feykir visar tydligt att det är jobbigt och försöker hela tiden dra iväg i tempo för att smita undan. Och när vi rider längs spåret ställer han sig utåt och slänger in bogen... Jag försökte istället rida lite öppna för vänsterskänkeln hela tiden och långsamt blev han lite mjukare. Fast han blev ju trött också och försökte fuska av den anledningen istället...

När vi avslutade i skritt hittade jag på en egen övning. Ja, den finns väl säkert sedan tidigare, men jag har i alla fall aldrig fått rida den på någon kurs. Strax innan kortsidan flyttade jag in framdelen innanför spåret och sidförde sedan med riktigt mycket tvärning genom hörnet och längs hela kortsidan. När vi kom till nästa långsida skrittade vi rakt fram för att upprepa det sidförande vid nästa hörn. Gjorde detta i ganska många varv innan vi avslutade.

Feykir fick äta sitt kraftfoder medan jag sopade i stallet och förberedde kvällshö till hästarna. Han får fortfarande bara lite betfor, med mineraler samt linfröolja. Mätte honom med viktmåttbandet som visade 412 kg - han har alltså gått ner ytterligare 10 kg. Men fortfarande finns det att ta av... Om jag minns rätt vägde han 370 kg när han kom från Nina K som 5-åring. Men då hade han å andra sidan inte hunnit få särskilt mycket muskler så riktigt ända dit ner ska vi väl kanske inte.

En intressant sak med Mariebäck är att det är på vintern hästarna kan gå upp i vikt, i dec-februari då de har fri tillgång på hö. Den perioden förra vintern hade Feykir dessutom mycket problem i korset så det blev inte särskilt effektiv ridning, vilket gjorde att han gick upp jättemycket i vikt. På sommaren går de visserligen på bete, men bara halva dygnet, så förra sommaren och hösten lyckades jag rida bort 50 kg från Feykir! Men så red jag oerhört mycket också! I vinter kunde jag rida på ett helt annat sätt när de hade fri tillgång, så vhan gick inte upp i vikt även om viktminskningen avstannade. Men nu är den alltså igång igen!

onsdag 14 maj 2008

Underskatta inte en 93-årig nunna!




Eftersom hälsoläget tyvärr inte har tillåtit någon ridning så fortsätter "tidningskrönikan":






Farväl, bingo. Och adjö, broderier. De boende på ett katolskt ålderdomshem i Melbourne, Australien, har hittat ett helt annat sätt att hålla skärpan – fäktning. När en instruktör som arbetade som frivillig på hemmet föreslog denna ädla kampform som motion tvekade först både ledningen och de äldre, huvudsakligen pensionerade präster och nunnor.




Men sedan gick de ut på att byta käpparna mot värjor, och i nio månader har de nu lärt sig att tampas som Zorro. ”De har blivit riktigt bra”, säger hemmets samordnare Patricia Boyd stolt. Äldst bland de cirka 16 fäktande åldringarna är 93-åriga syster Delores Kirby. ”Lite ovanligt vid vår ålder”, medger hon. ”Det är inte lätt. Jag är alltid lite orolig att jag ska trilla omkull”. (TT-AFP)

tisdag 13 maj 2008

Man kan lära sig att bli lycklig

Dagens "tidningskrönika" baseras på en artikel i DN om professorn i psykologi vid Californiauniversitetet: Sonja Lyubomirsky. Hon har forskat mycket kring vad som gör människor lyckliga och om vi kan göra något för att påverka vår lycka. Forskningen har visat att lyckan till 50 % är genetiskt betingad, 10 % bestäms av personliga omständigheter (gift eller ogift, fattig eller rik, vid god hälsa eller inte o s v) och resterande 40 % styrs av eget beteende. Denna sista del kan man påverka med olika övningar och därmed bli en lyckligare människa!

"De flesta tänker att sådant som pengar, hälsa och äktenskap har stor betydelse för lycka, men det har de inte."

Redan på 70-talet visade forskningen att pengar inte ger långvarig lycka, eftersom människor snabbt vänjer sig vid nya saker och sedan tar dem för givna. En annan vanlig uppfattning är att framgång i arbetslivet och i sociala sammanhang gör oss lyckligare. Men enligt Sonja Lyubomirsky är det ofta istället lycka som kommer först. Bakom denna slutsats finns 225 olika studier med närmare 275 000 försökspersoner. Positiva känslor leder i en uppåtgående spiral till att människor känner sig mer självsäkra, optimistiska och energiska, vilket i sin tur ger framgång.

Den genetiska betydelsen har också visats i en stor studie av forskare i Edinburgh där man kunnat se att gener som styr personlighet har betydelse för individens lyckonivå. Personer som föds sociala, aktiva, stabila, hårt arbetande och plikttrogna är redan från början bättre rustade för lycka. Vilket också förklarar ett annat mönster som forskarna länge har sett: att den nivå av lycka som människor prickar in sig själva på tenderar att bli ganska konstant under livet.

Men hela 40 % styr man alltså själv över - så enligt forskningen spelar det stor roll hur man uppför sig och väljer att agera. Det mesta har att göra med tre nyckelbegrepp: vänlighet, tacksamhet och optimism. Och frekvensen av positiva känslor är viktigare än styrkan på dem. Ju oftare desto bättre, alltså!

Några av råden för ett lyckligare liv:

  • uttryck tacksamhet
  • odla optimism
  • gör snälla saker
  • vårda sociala relationer
  • utveckla strategier för att handskas med svårigheter
  • lär dig att förlåta
  • njut av livets glädjeämnen
  • stäva mot att uppnå dina mål (det kan vara "enkla" mål som att städa, laga något trasigt...)
  • praktisera religion och andlighet
  • ta hand om din kropp

söndag 11 maj 2008

"Head of household"



I höstas köpte Johan en ny rakapparat, eftersom hans gamla trotjänare sedan 15 år tillbaka hade lagt av. Redan i december hade dock den nya apparaten också slutat fungera - så butiken där han köpt den skickade iväg den på service. När det gått mer än en månad utan att han hört något kontaktade Johan butiken igen och frågade efter sin rakapparat. Men de hade inte fått den i retur från firman som reparerade åt dem... Efter ytterligare en månad fick han än en gång samma svar...




Tillslut lyckades Johan få namnet på firman som skulle göra reparationen och kontaktade dem direkt. Då fick han det överraskande svaret att de hade slutat reparera rakapparater för över fem år sedan! :-O VAR fanns i så fall Johans rakapparat??? När han kontaktade butiken igen och berättade att "deras reparatör" inte längre gjorde denna typ av reparationer och inte heller sett till den försvunna rakapparaten såg de ut som frågetecken, fast lovade att kolla upp saken... Och igår fick han tillslut pengarna tillbaka så han kunde köpa en ny (i en annan butik).




Med bruksanvisningen till den nya rakapparaten följde en liten broschyr där han uppmanades att registrera sin nya rakapparat på en hemsida, så skulle han vara med i utlottningen av resecheckar, digitalkameror och Ipods. Och om man dessutom fyllde i en liten enkät samtidigt så fick man två lotter i detta lotteri.




Jag satt bredvid honom när han skulle fylla i enkäten och när han kom till "occupation of head of household" blev det riktigt intressant! VEM ansåg han var "head of household"...? Johan sneglade försiktig på mig och visste uppenbarligen inte vad han skulle svara... men räddades tillslut av att det bara fanns ett visst antal olika yrken/titlar att välja bland. Senior accountant eller branch manager (d v s bankkamrer) var inte ett av dem, men det var medical doctor, vilket alltså avgjorde saken. Så nu vet vi vem som är "head of household" hos oss! ;- )


Head of household

Massor av tölt - och en Grönbena!

Idag har jag ridit Feykir - ääääääntligen!!! Red ut med Anna M och Lára till Alviksträsk. Det blev massor av tölt längs vägen och till min lättnad kändes gångarten väldigt mycket bättre än när jag red sist - för nästan tre veckor sedan. Då var vägen så lerig att det kändes som att man behövde hålla högt tempo för att inte sugas ner i dyn och försvinna... nu var den torr, fast och underlaget perfekt! Och vi kunde tölta utan att det blev en gångart/ben. Alltså är vi inte alldeles hopplösa på tölt Feykir och jag! Fast när Anna och Lára red ökat tempo på hemvägen kunde vi inte hänga på utan att tappa takten...





Vid "galoppbacken" in mot byn gick det två tinkerhästar i en hage - dem har vi inte sett förut. De såg verkligen jätteläckra ut, med sitt enorma hovskägg från knäna och ner. Man fick helt enkelt anta att de fanns hovar därunder - för de gick inte alls att se! Den ena av dem blev väldigt upplivad av att vi passerade, så den började galoppera runt, bocka och slå bakut... och tillslut hakade den andra på också. Vi blev nästan rädda att de skulle spränga staketet...





Strax innan galoppbacken är det en sjö på var sida om vägen och nu var det så mycket vatten i båda sjöarna att det nästan hotade att börja rinna över vägen. När vi passerade där på tillbakavägen fick vi se en liten fågel med långa ben som gick i vattnet längs vägkanten. Den verkade helt orädd, inte ens när Anna och Lára bara var någon meter bort verkade den ta någon som helst notis om oss utan fortsatte lugnt att gå fram och tillbaka i vattnet och leta mat. Ingen av oss hade sett en sådan fågel förut, men en förbipasserande kvinna på cykel upplyste oss om att det var en Grönbena.




Här är en liiiten bild av en Grönbena! (Tyvärr "tål" den inte att förstoras...)


På hemvägen blev det mer tölt och Feykir kändes riktigt mjuk och fin idag! Han är dessutom en häst som är mycket trevligare att rida när man har sällskap - då blir han mycket mer avslappnad och kan fokusera på mig. Men Reykur var det tvärt om - om vi red ut ensamma hade han allt fokus på mig men om det var andra hästar med blev han lite distraherad...



Tillbaka i stallet lunchfodrade vi hästarna och jag kunde konstatera att jag faktiskt kände mig mycket piggare efter ridturen än innan. (Jag var ganska tveksam till om jag alls skulle orka rida... det kändes tillräckligt ansträngande att jag skulle lunchfodra.) Men efteråt var jag alltså piggare och lunchfodringen gick som en dans. Är det någon som inte tror att kropp och själ hör ihop?!

lördag 10 maj 2008

Kvällsfodring

Hm... ni vill inte veta hur magen mår... Johan är sjuk för sjunde dagen i rad, för mig har det kommit och gått, men i natt har det inte blivit mycket sömn och idag har det varit svårt att äta igen... Det verkar som att vi dragit på oss en parasit som heter något på "G" - så fr o m idag är det antibiotika som gäller. Hoppas den har snabb effekt för jag vill ju orka RIDA!!!

Hade kvällsutfodringen och eftersom jag fortfarande kände mig väldigt hängig och matt var Johan bussig och följde med. Det var en fantastiskt vacker kväll!!! Så här såg det ut när vi åkte färjan över Luleälven:




Hästarna blev förståss glada när vi kom - vid utfodringsdags får man verkligen maximal uppmärksamhet så snart man visar sig! När alla fått sitt hö satt vi en stund på en bänk och njöt av stillheten och det härliga ljudet av hästar som tuggar hö. Jag försökte spela in det där ljudet med mobilens röstmemofunktion - tänkte att det skulle vara härligt att kunna ta fram och lyssna på ibland! Fast ljudkvalitén på inspelningen lämnade MYCKET övrigt att önska... det lät inte alls så där härligt som i verkligheten, utan snarare som en människa som smaskar när hon äter... :- (