måndag 31 augusti 2009

Trav på böjda spår

Det är nu hela 34 anmälda till Midurs tävling i Boden ! I våras blev det ju inställt p g a för få anmälda så det är verkligen JÄTTEKUL!




Den här bilden finns i o f s redan som miniatyr på sidan, men den får komma med i större format också - för att ge tävlingsinspiration!

Idag började ridskolan i Mariebäck igen för terminen, så när jag kom stod ridskolehästarna inne och mumsade kraftfoder. Fia hade ridit och släppt ut Lukka igen i stohagen - där hon var ensam eftersom unghästarna fortfarande går på bete i Ersnäs och ridskolehästarna alltså stod inne. Lukka blev väldigt bekymrad och började leta efter sina kompisar... och när hon inte hittade dem någonstans började hon gnägga efter dem. Démantur hörde ju direkt att det var ett sto som gnäggade så han svarade förståss. Och när Feykir blev också tvungen att gnägga till svar - det var ju hans kära Lukka som gnäggade! Ett väldigt hallå alltså. Fast från Lukkas hagkompisar - inne i stallet - hördes inte ett knyst. De hade ju fullt upp med att mumsa kraftfoder!

Jag red Feykir på ridbanan idag och jobbade med trav på böjda spår. Redan när jag skrittade igång såg jag till att böja honom ordentligt i "trånga" serpentiner och små volter, omväxlande åt höger och vänster. När han skulle böja vänstersidan tog jag innertygeln mot manken - för att förhindra att han bara välte inåt - och då böjde han sig riktigt duktigt i sidan!

Gjorde sedan samma saker i trav och efter en lite stel start var Feykir riktigt duktig! Red ganska små volter, för att han verkligen skulle få böja sig ordentligt. Bytte varv ofta - samt varvade med serptentiner - eftersom all variation verkar vara av godo när det gäller denna häst!

Efter en skrittpaus avslutade jag med att rida ihop honom ytterligare i trav längs spåret. Med MASSOR av drivning. Så länge han fått vara lite mer lång-låg i formen var takten hela tiden MKT bra. Det var bara formen som behövde korrigeras då och då. Men när jag krävde mer samling blev det genast lite mer "hackigt" - det märktes att han började tänka liiiite tölt även om han hela tiden höll traven. Mycket nyttigt för oss att träna trav m a o!

Red bara 40 minuter - ville hålla ridpasset så kort och intensivt som möjligt för att fortsätta hålla honom allert. Jätteintensivt kändes det väl inte genom att vi bara travade - men jag aktiverade honom i alla fall genom att hela tiden byta riktning.

Medan Feykir mumsade kraftfoder förberedde jag hö till kvällsfodringen. Vi måste börja fodra hästarna redan, för betet har tagit slut... Det blev ju i princip ingen återväxt eftersom det varit så extremt torrt!

När jag kom hem kunde jag hämta ut ett paket från Lillhästen med snygg bronsfärgad teamjacka och ett fleecetäcke till Feykir! Rena julafton med andra ord!!! Jag kunde konstatera att nya teamloggan är jättesnygg!!! Ni får dock vänta på bilder till dess jag fått hjälp att fota. Försökte visserligen fotografera mig själv m h a en spegel - så där som endel modebloggare verkar göra. Men jag lyckades inte få till någon bild där man såg den snygga loggan... Och jag hade ju ingen Feykir hemma, som kunde posera i nya täcket, så även den bilden dröjer lite.

söndag 30 augusti 2009

Ibland KAN Anna tävla och tänka samtidigt!

"Utan Feykir i två dagar försmäkta jag med denna värk!" (Kan man mot förmodan inte citera min pappa så finns ju alltid Astrid Lindgren att ta till! Citater var dock nååågot modifierat...)

Men även om jag inte orkat rida så orkar jag i alla fall skriva lite om min häst! Här kommer ytterligare två bilder från Vindurtävlingen. Och den första utgör viktigt bildbevis! Det otroliga var att jag faktiskt flera gånger klarade av att tänka när jag red - fast det var tävling!

När vi nu hade fått för oss att rida T5 - efter bara några dagars träning på tempoväxlingar - gällde det verkligen att hjälpa Feykir så mycket som möjligt! Och jag kom fram till att det allra viktigaste var att se till att han verkligen trampade under sig ordentligt med vänster (inner) bak när det var dags att öka tempot.


Ser ni vad jag gör??!! Jag sidför i kurvan så att han korsar med inner bak - och därmed trampar under sig mer...





...och sedan rätar jag ut och ökar tempot! Nog kan jag klara viss tankeverksamhet när jag rider hemma. Men att fixa det när jag är tävlings-lobotomerad, det var verkligen ett steg framåt!

Har tidigare skrivit om hur jag kunde uppleva en utveckling under tävlingshelgen. Från fredagens provridning av banan då Feykir och jag upptäckte att långsidorna var låååånga och tempoväxlingarna kändes som rena katastrofen... Till lördagen då det ändå gick liiiite mindre dåligt. Och söndagens final (tur att det var så få ekipage att vi ändå fick rida final!) då det gick ännu lite, lite bättre. Har kunnat konstatera att det avspeglar sig i poängen också. I finalen höjde vi oss med 1,40 poäng jämfört med lördagens uttagning! Visserligen från en pinsamt låg nivå - men det var ju definitivt en utveckling!

Nu känns det faktiskt lite tråkigt att det inte är någon lätt klass med tempoväxlingar på Midurtävlingen om två veckor! Vi hade i o f s inte hunnit träna så mycket mer på tempoväxlingar innan dess... Veckan som gick blev det bara två riddagar p g a skröpplig matte. Kommande vecka blir det förhoppningsvis fler - men då MÅSTE vi träna mycket trav på böjda spår inför Atlikursen till helgen! Märkte ju på tävlingen att Feykir är alldeles för "töltprogrammerad" just nu. På onsdag är det ju dessutom ridskoledags och då beror det ju på vad Sylvia planerat för oss... Så det kanske är lika bra att det inte blir några tempoväxlingar på Bodentävlingen... Nu när jag ändå lyckats uppbåda lite positiva tankar kring tölt och tempoväxlingar på tävling kanske det är lika bra att jag får bära med mig dessa under vintern, hinna träna ordentligt och göra nytt försök på tävling först till våren?!

Matte ur form...

... så Feykir har vilat i två dagar. Men i morgon hoppas jag det är läge för ridning igen! Enligt Eva ska vädret stabilisera sig igen i början på veckan - och då brukar min kropp genast "skärpa sig" igen! Annars var det nog bra med det rejäla regnovädret vi hade igår! Har sett massor av lövträd här omkring som är gula eller bruna av torkan!!!

lördag 29 augusti 2009

Sylvia och Démantur



"WOW!!!" resp "Ögongodis" var två av domarkommentarerna som Sylvia fick. Och jag kan bara instämma!!!




Démantur fick bl a flera 7:or för ökade tölten... verkligen inte illa för en 5-åring som bara är riden drygt ett halvår! Det blir VÄLDIGT spännande att se vad det blir av honom i framtiden!!!

fredag 28 augusti 2009

Födelsedagsridning och Feykirs földrömmar


När vi kom till Ragvaldsträsk på fredag em fick Feykir syn på den här... och sedan var han knappt kontaktbar! Oj, så gärna han skulle vilja ha ett eget föl! (Jag har inte vågat tala om för honom att det numera är fysiskt omöjligt för honom...) Han var verkligen helt paralyserad där han stod utanför hagen och gnäggade till fölet. (Vi var tvungna att passera hagen för att komma ner till ovalbanan, som vi skulle provrida.) Till Feykirs stora glädje kom fölet skuttande fram till staketet för att hälsa på honom. Men lyckan blev kortvarig - mamma häst fick se vad som var på gång och kom sättande i väldigt fart för att skydda sin avkomma från "svarta faran" utanför staketet... När det var dags för tävling på lördag hade de stängt av den del av fölhagen som var närmast ovalen och det var nog tur för annars är det risk att det blivit tvärstopp för oss ifall fölet kommit för nära! Jag är övertygad om att Feykir skulle göra ett kanonjobb som "lekfarbror" i en unghästflock!

Har förståss ridit Feykir idag också - vad annars ska man göra på sin födelsedag?! Det blev en repris av onsdagen: 35 minuter kort och intensivt, mycket galoppfattningar och mycket trav samt avslutningsvis tölt på hemvägen. Men idag red jag inte tempoväxlingar utan fokuserade på riktigt kort tempo i tölten istället. Det är definitivt bra för Feykir med de här korta och intensiva ridpassen - han blir mycket mer allert! Och jag tror det är bra för mig också eftersom jag tvingas fokusera på kvalitet. Om jag inte hinner tölta så länge gäller det ju verkligen att använda varje minut på bästa sätt. Halvmesyrer har man inte tid med då!

I onsdags fick jag till min stora besvikelse veta att det inte skulle bli någon Atlikurs nästa helg... men idag blev jag desto gladare när det visade sig att den ändå blir av! Särskilt som jag missade förra kursen, i juli.

En häst i födelsedagspresent!!!


När jag fyllde 40 förra sommaren fick jag en sådan fantastisk present av Johan och Eva: presentkort på en islandshästskulptur av Jón Leifson ! Såg en av hans skulpturer första gången när Eva och jag var nere på Globen Horse Show - kan det ha varit 2001? Den stod i fönstret på ett galleri som tyvärr var stängt... Men jag blev genast störtförälskad och stod utanför och dreglade på skyltfönstret...! Och nu skulle jag alltså få en egen!


Jón bor så lämpligt bara några mil ifrån svärföräldrarnas sommarhus på Österlen, så när vi var nere hos dem förra sommaren besökte vi hans galleri. (Och fick även en trevlig presentation av gårdens islandshästar "på köpet".) Han hade väldigt utsålt just då... vi tittade på några fantastiskt vackra hästhuvuden, samt en häst som gick i flygande pass med ryttare på ryggen. Men jag kom fram till att jag allra helst ville ha en töltande häst, utan ryttare. Och Jón erbjöd sig att tillverka några sådana så att jag sedan kunde välja en favorit.


Det hann inte bli några tölthästar innan svärföräldrarna flyttade hem till Umeå igen för vintern, men i veckan har Johan varit nere och hälsat på dem i Skåne och då ingick förståss ett besök i galleriet på Gimlelund. Jag hade fått bilder på tre olika töltande hästar - alla var jättefina och ändå skrev Jóns fru Pia att hon inte alls tyckte att bilderna gjorde hästarna rättvisa. Jag hade svårt att tro att det var möjligt... att de verkligen skulle vara ÄNNU vackrare i verkligheten. Men jag lyckades tillslut välja en favorit och i går kom Johan hem med den omsorgsfullt inpacketerad - och den var verkligen ÄNNU vackrare "live"!!!


Extra kul blev det att den anlände kvällen innan min födelsedag - så nu känns det faktiskt som att jag fått den i födelsedagspresent TVÅ gånger! Eva föreslog att vi skulle gömma bort den sedan så att jag kunde få den igen VARJE år... men det går jag INTE med på! Jag har nu fullt sjå med att bestämma dess placering - någonstans där den kommer riktigt till sin rätt och där jag samtidigt ser den så mycket som möjligt... Jag kanske får ha en plats i varje rum - så får jag flytta runt den beroende på var jag är?! Så föreslog jag ju att Eva skulle göra med den förstoring på Reykurs öga som hon fick av mig när hon nyligen fyllde år.

torsdag 27 augusti 2009

Tölt i Skellefteå - sitsträningen börjar ge visst resultat!


Oj, vad jag har jobbat för att mina skänklar ska hamna i rätt läge i tölten! Som ni förståss sett på många tidigare bilder så har jag skjutit fram skänklarna - som om jag skulle ta spjärn i stigbyglarna. Har verkligen försökt jobba med detta under senaste året! Under varje ridtur har jag försökt påminna mig själv hela tiden om att flytta mig framåt i sadeln och dra skänklarna bakåt. Tidigt i våras läste jag också ett bra tips för att få skänklarna mer bakåt utan att spänna sig (det är ju annars alltid risken när man försöker ändra något). Tipset var att man istället för att försöka flytta skänklarna bara skulle tänka att en person som red bakom skulle se undersidan på mina ridstövlar. Då skulle skänklarna hamna rätt utan att man skapade spänningar. Och när jag ser bilderna från vår T5-uttagning är mitt största glädjeämne att jag faktiskt har ett MKT bättre skänkelläge! Det är skillnad bara mot i våras och ÄNNU större skillnad mot för ett år sedan! Det GÅR alltså att lära gamla hundar sitta! ;- )




Och kolla här: Anna kan tölta och driva samtidigt!!! Vilken otrolig simultanförmåga!!! Och nu handlar det ju ändå om tävling - när man p g a nervositet rider på sin allra lägsta nivå...!!! Tänk när jag nu både börjar kunna rida Feykir utan att han vräker sig tungt i handen och dessutom kan börja driva - då kan det ju faktiskt börja hända grejer!!! Oj, så peppad jag blir när jag ser de här bilderna!
Är SÅ tacksam att min älskade Johan som HELT ointresserad av hästar ändå körde till Skellefteå och fotade oss så att jag fick se detta med egna ögon! Precis som Johan säger behöver jag verkligen träna mig på positivt tänkande när det gäller tölten på tävling - och dessa bilder är till en enorm hjälp där!

Fia och Lukka


Fia och Lukka vann både uttagningar och finaler i T5 resp V5 - och fick därmed även priset för bästa lättklassekipage! Det är extra imponerande med tanke på att Fia i princip får BÄRA Lukka runt banan! Lukka har SÅ fina rörelser - men tyvärr saknas motorn... Men i sista momentet på deras sista final (d v s galoppen i fyrgångsfinalen) laddade plötsligt Lukka på med en massa energi! Jag tror Fia var minst lika lycklig över att ha fått uppleva den känslan, som hon blev när en av domarna belönade dem med 6,0 för galoppen! Innan dess hade de även fått en 6:a för skritt.




Lukka har ett stoföl (e Berserkur) som ska börja ridas in i höst. Det blir väldigt spännande att se vad det blir av lilla Ljúfa! Men det borde ju verkligen finnas anlag för "en massa bensprattel"! Och får hon bara en bråkdel av Berserkurs energi så...

onsdag 26 augusti 2009

Anna M och Baltasar

Jag vet att många har väntat - men nu kommer ääääntligen bilder på Anna M och hennes fina Baltasar frá Reykjavik! "Jag köpte en skäck för din skull!" sa Anna till Johan, eftersom han allra helst fotar skäckar. Och självklart blev det fina bilder på detta fina ekipage!




Anna hade inte bara ny häst utan också helt ny tävlings-outfit. Lägg särskilt märke till slipsen - riktigt fräckt tycker jag!





Anna, som är young rider, red öppen klass i fyrgången men lätt klass i tölten för att inte sätta allt för stor press på Baltasar. Han har ju faktiskt bara varit i Sverige i sex veckor! Trots att de bara börjat lära känna varandra vann de båda uttagningarna, vann töltfinalen och kom tvåa i fyrgången!

Av Anne-Marie och Gunnar Werner (domare resp speaker) fick hon dessutom MKT fina omdömen om sin häst och den utvecklingspotential de kunde se i honom! Det blir verkligen spännande att se detta ekipage i framtiden när Anna hunnit "rida in sig" och träna honom längre!

Trav!


Jag tyckte Feykir kändes ovanligt "hackig" och instabil i traven under tävlingen... Vilket man väl får räkna med när man intensivtränat tölten i sex veckor! Ändå fick vi 5.0 av alla domarna i uttagningen och ännu lite högre i finalen! Men så har jag ju en så fin häst också! :- )







Han fick vila två dagar efter tävlingen, men idag var det dags för ridning igen. Då de lagt ut nytt, vasst grus på bilvägen :-( bestämde jag mig för att rida "bakom vägbommen" - längs den lilla skogsvägen ovanför gården. Sedan jag red lektion för Sylvia förra lördagen har jag verkligen försökt aktivera honom mera när jag rider - och det verkar fungera! För istället för att seeegt "släntra" iväg från gårdsplanen skrittade han nu hur energiskt som helst, från första steget!


När vi skrittat igång övergick jag till att rida övergångar trav-galopp-trav. Ungefär fem steg trav, galoppfattning och fem galoppsprång, fem steg trav, ny galoppfattning.... Varvade hela tiden mellan höger och vänster galopp. Gjorde minst 20 fattningar - och det blev rätt VARJE gång! Men jag har ju nyss skrivit det: jag har en så fin och duktig häst!


Red in på en mindre väg, som bitvis är väldigt igenväxt och dessutom ganska ojämn och lät honom trava till dess vägen tog slut. Här och där låg mindre träd över vägen - ibland tog han dem som travbommar och ibland blev det ett litet skutt över. Travade tillbaka ut till den lite större skogsvägen igen och fortsatte rida trav-galopp-trav-övergångar till dess vägen tog slut.


På vändplanen skrittade vi en stund på volt och flyttade ut bakdelen i båda varven innan vi vände hemåt. Och nu fick det vara slut på travandet! Har visserligen bestämt att vi ska rida mycket trav inför Midurtävlingen - men har man en islandshäst måste man väl få tölta också??!! Red korta sekvenser tempoväxlingar i tölt på tillbakavägen och tyckte att ökningarna funkade riktigt hyfsat! Men vi hade ju draghjälp av att vi var på hemväg också.


Sammanlagt tror jag inte vi red så mycket längre än en halvtimma, men jag tror det är precis detta vi ska satsa på framöver: kort och intensivt. Läääänge har vi ridit "fettförbränningsridning" - med ridturer på minst en timme. Men nu när Feykir blivit så smal är det hög tid att lägga om till en ridning som istället gör oss mer på allerten. Eller "sluta sova" som Sylvia säger...

tisdag 25 augusti 2009

Fina priser!

Som vanligt hade de fantastiskt generöst prisbord på Vindurtävlingen! Dessutom har de den ordningen att man får välja pris - i resultatordning - vilket förståss ökar chansen att alla ska bli nöjda!






För vår fjärdeplats i T5 valde jag ett par Coolmax-sockar - jag tycker sådana är jättebra och sockar kan man väl aldrig få för många av?! Och för vår andraplats i lätta fyrgången fick jag en hel teservis! För mig som gillar te lika mycket som jag gillar blått var det ju bingo!

Den här gången hade man också ett bord med speciellt fina priser från Mountain Horse, som förstapristagarna fick välja bland. Fia kunde därför, efter sina två förstaplatser, åka hem med både en jättesnygg softshelljacka och ett par termochaps!

Men mest fantastiskt var nog ändå Sylvias pris för bästa ekipage totalt i öppen klass: en bild på henne och Démantur (fotad av Åsa Myrsten) som dekal att sätta på hästtransporten!!! :-O :-)

Återhämtning med både C- och D-vitamin!


Så här snyggt färgmatchade var Feykir och jag i helgen!

Det är alltid lite av ett vågspel för mig att anmäla mig till tävling så här års. Kommer det ett rejält lågtryck kan jag bli så dålig att jag inte kan vara med. Ett år fick jag lämna återbud till en Vindurtävling så sent som på fredagen - när jag knappt tog mig ur sängen... INTE roligt! Men i år gick det ju bra! Vädret var med mig och ångbastun på hotellet gjorde säkert sitt till. Natten till söndagen sov jag t o m riktigt bra i hotellsängen!


När jag sedan kom hem hade jag en sämre natt... Men tog mig igenom gårdagens arbete, tränade försiktigt i varmvattenbassängen, stretchade massor och bastade - och i natt har jag sovit tio timmar! Uppenbarligen vad jag behövde!


Brukar ju rida innan jobbet på tisdagarna, eftersom jag börjar senare. Men idag hade jag bestämt att Feykir skulle få ledigt (precis som igår) och jag skulle INTE ställa väckarklockan utan sova till dess jag vaknade. Sedan har jag varit ute och plockat lite vinbär i det sköna, soliga vädret. Hade kortärmat på mig för att ladda lite extra D-vitamin. Det är nämligen en ny teori som börjat växa fram runt fibromyalgi, att förbättringen under sommaren resp vid resa till varmare länder delvis kan bero på det D-vitamin som solen bildar i huden. Jag ska få testa att ta kosttillskott med D-vitamin, men idag kunde jag ju passa på att fylla på den mest naturliga vägen! Ska nog äta lite nyplockade - extremt c-vitaminrika - svarta vinbär också så har jag dessutom garderat mig mot svininfluensan! ;-)

måndag 24 augusti 2009

Galopp är vi bra på!


Här en bild från vår uttagning i lätt fyrgång på lördagen. Som jag skrev i lördags kväll var jag besviken när jag läst domarkommentarerna eftersom jag konstaterat att vi fått vårt livs lägsta galoppoäng... MEN nu när jag läser dem igen ser jag att det inte alls var så illa! Jo, det stämde ju att vi fått 4,5 - och Feykir ska definitivt inte galoppera för under 5 - men det var av EN domare. Av de andra hade vi fått 5.0 resp 5.5. Men jag blev så chockad av att se en 4,5 att jag inte ens märkte de andra - förrän nu!

På söndagen diskuterade Fia och jag fenomenet att den poäng man får av första domaren vid finalernas poänggivning får MKT stora proportioner för en själv. Om man t ex hoppats på 5,0 och första domaren visar 4,5 så blir man helt blockerad av detta - och har svårt att ta in om man får 5,0 eller t o m högre av de andra. Allt man minns är bara den där första låga poängen... Men om det istället är åt andra hållet, att första domaren ger den högsta poängen - så kan man lätt bortse ifrån en 4,5 från sista domaren... Och det var väl något liknande som hände när jag såg 4,5 på galopp från EN domare...

Och i söndagens final var faktiskt 5,0 den lägsta poäng vi fick av någon domare för galoppen - trots att vi red i vänster varv där han inte har lika bra bärighet ännu. Nu när jag läser uttagningens domarkommentarer med en mer nyanserad blick kan jag dessutom konstatera att ALLA TRE domarna skrivit: "fin galoppfattning". Det är ju verkligen något att vara glad och stolt över! Istället för att gräva ner sig för en ynka 4,5:a... Jag måste skärpa mig och tänka mer positivt!

Kanske skulle jag lära mig av min häst?! Någon som tänkte positivt redan i söndags var nämligen Feykir. När jag värmde inför fyrgångsfinalen hade jag hunnit fatta höger galopp ett par gånger innan det blev avgjort att vi skulle rida vänster varv. Jag skyndade mig då att göra några "vänsterfattningar" - och i den första fick Feykir för sig att göra ett glädjesprång och slå bakut! Han blev minsann inte nedslagen av att behöva byta galopp! Och kanske påverkade han mig redan där för jag tänkte: "Nu är det bara för mig att rida ÄNNU bättre i galoppen så höjer vi ändå poängen från igår!" Och det gjorde vi ju också!

Inför Midurtävlingen har jag lovat Johan att jobba lite med den mentala biten - för han kommenterade faktiskt i lördags att jag alltid är helt oproportionerligt nervös inför första uttagningen (som brukar vara vår töltklass). Och efter denna är jag alltid så missnöjd - ända till dess jag fått rida fyrgång på eftermiddagen. Då först kommer jag plötsligt ihåg att jag faktiskt tävlar för att det är ROLIGT! Jag måste ju se till att jag tycker det är ROLIGT att rida tölt också! För annars kommer det ju aldrig att gå särskilt bra. Och dessutom kan man ju undra varför jag annars har islandshäst...!!!

Första steget i denna process blev därför att skriva detta inlägg - och rubriken är mycket noga vald. Men målsättningen på sikt är förståss att skriva positiva rubriker om tölten efter tävling också! Har nämnt tidigare att jag tycker domarna på många sätt var så fantastiskt juste på den här tävlingen. T ex att de planerade så att alla fick samma möjlighet att fatta galopp i en kurva under uttagningarna. Och ett annat exempel är Jenny Hald som peppade mig efter fyrgångsfinalen. Hon såg mig ju rida på halvstång redan i våras - då bettet var alldeles nytt för mig och Feykir. Jag berättade nu att han tack vare detta inte länge bara kan protestera mot drivning genom att hänga sig tungt i handen. "Utan nu kan jag faktiskt börja driva in vänster bak ganska ordentligt på hemmaplan!" "Du ska se att det snart kommer på tävling också!" sa Jenny. "Ni behöver bara lite mer tid!"



Något som också var roligt på tävlingen var att jag fick inviga min nya tävlingskavaj! Den köpte jag när jag blivit inspirerad av Team Malin (m Milou)! Hade haft min gamla kavaj i minst fem år så det kändes roligt med något nytt. Och dessutom något som inte alla andra har (utan bara jag och Malin). Har föresten lovat henne att när Feykir och jag dyker upp på någon av hennes hopp- eller dressyrtävlingar så ska jag ha min gamla! ;- )

söndag 23 augusti 2009

Finaldags - Feykir och jag höjer tempot!







Hemma igen efter en jätterolig tävlingshelg i Skellefteå! Det får bli en kort rapport idag så återkommer jag med mer samt BILDER (Johan fotade ca 1.400 i lördags...!!!)

När det gäller vår T5-debut så kan jag konstatera att det definitivt varit en utveckling de senaste dagarna! Innan tävlingen hade vi ju bara tränat tempoväxlingar några dagar - och då bara på halva långsidorna på ridbanan. På fredag kväll när vi testade tempoväxlingar på ovalen var långsidorna OÄNDLIGA och det gick riktigt, riktigt dåligt... På lördag i vår uttagning gick det ändå lite bättre - f f a var jag nöjd med våra nedtagningar och ridningen på kortsidorna. Och i dagens final var jag ännu mer nöjd! Nedtagningarna fungerade bra idag också - och ökningarna var definitivt mycket bättre än igår! (Visserligen från en riktigt låg nivå, men det var definitivt en utveckling!) Nu är jag verkligen peppad att träna tempoväxlingar för att det förhoppningsvis ska bli ett litet snäpp bättre till Midurtävlingen! Även arbetstempot kändes MKT bättre idag än igår, även om vi förståss inte alls fixade att tölta tillräckligt långsamt. Det var mer energi bakifrån - så att jag hade något att fånga upp med halvhalterna.

Efter gårdagens uttagning låg vi på fjärde plats och den behöll vi i dagens final. Tomas och Nási kom trea och vann gjorde Fia och Lukka! Fia förtjänar ett extra omnämnande eftersom hon i princip får BÄRA sin häst runt banan. Lukka har helt fantastisk gång - men tyvärr total avsaknad av motor...

Och jag är verkligen JÄTTENÖJD med vår fyrgångsfinal! Tölten kändes bättre än igår, traven också bättre om än lite "hackig". Jag har ju faktiskt intensivtränat tölten senaste sex veckorna så vi behöver nog lägga mer fokus på traven igen! Först blev jag lite rädd att Feykir trampat sig och hade ont... Men så insåg jag att han bara var "ringrostig" och satsade på att DRIVA, DRIVA, DRIVA för att han inte skulle ha en sekund över till att tänka tölt!

Är väääldigt nöjd med hur jag förberedde visningen av skritt. Jag ville ju att han skulle vara mer avslappnad och vila mer i steget än igår, när vi fick så dåliga poäng och kommentarer som "bitvis passtaktig" och "överilad". För att åstadkomma detta ville jag ge honom lite mer tygel. Men jag ville absolut INTE att han därmed skulle dyka ner på bogarna! Därför behöll jag tygellängden när vi saktat av från traven och använde tiden för poänggivningen till att först stämma av att han tog i bakifrån och var lätt i handen - innan jag försiktigt längde lite, lite i taget på tyglarna. (Inser ni vad detta innebär???!!! Jag kunde rida tävling och tänka samtidigt!!! Verkligen ett steg framåt!!!) När poängbedömningen för skritt pågick skrittade han avslappnat och med bärighet. Resultatet blev också betydligt bättre skrittpoäng: 5,0-5,5!

Avslutningsvis så galoppen. Jag hade velat rida hela programmet i höger varv men blev nedröstad så vi skulle alltså rida vänster galopp. De flesta verkar välja varv utifrån att hästen har mycket svårare att fatta galopp i ena varvet. Detta är dock inget problem för mig - Feykir är verkligen duktig på båda galoppfattningarna! Men han har fortfarande mer bärighet i högergaloppen så därför hade jag föredragit den. Men nu red vi alltså vänster galopp - och gjorde så för kung och fosterland! För detta belönades vi med poäng mellan 5,0 och 5,5. Tänk då om vi fått rida vårt bästa varv!

Efter gårdagens uttagning var Feykir och jag på andra plats i lätta fyrgången - och den placeringen behöll vi idag. Och eftersom både känslan och poängen idag var så mycket bättre var jag förståss jättenöjd!

Åt Fia och Lukka var det dock inget att göra... de fick jättefina poäng! Som bäst en 6:a både i skritt och galopp! Det sistnämnda var förståss särskilt roligt eftersom Lukka avslutade tävlingen med att plötsligt bjuda Fia på en massa energi i den sista gångarten! Förutom ännu en blågul rosett fick de priset för bästa lättklassekipage: en jättefin rosett i de isländska färgerna samt en pokal!

Priset för bästa senior gick (som väntat) till Sylvia och hennes läckre Démantur. I T3-finalen fick de TVÅ 7:or för ökade tölten och i fyrgången ytterligare en 7:a för samma moment! Med tanke på att hästen bara är fem och inte ens riden ett år i sitt liv bådar det verkligen gott för framtiden!

Får återkomma med mer från tävlingen samt bilder - nu måste jag sova!

lördag 22 augusti 2009

Kort rapport från första tävlingsdagen

Dagens debutant: Midurs Maja som gjorde en kanonuttagning i V5 (lätt fyrgång)

Dagens domarbeslut: Eftersom vi red en och en på banan i alla klasser (och till speakerns kommando) lät domarna alla ekipage fatta galopp i en kurva. Då blev det ju verkligen lika för alla!

Dagens domarinsats: När en häst blev rädd på banan och tvärvände blev ju ekipaget förståss diskvalificerat... Men Ann-Marie Werner gick med dem förbi det farliga stället innan de behövde lämna banan.

Dagens domarkommentarer: "Ögongodis" resp "WOW" om Sylvias fine Démantur! Och "Mjuk och trevlig ridning" till mig! (Känner ju att jag har domarnas ögon på mig när jag rider på halvstång i lätt klass.)

Dagens kanonprestation: Midurs young rider Anna Mattsson vann båda sina uttagningar på kanonpoäng - trots att hennes (visserligen MKT fine Baltasar) bara varit i Sverige fyra veckor!

Dagens debutant 2: Feykir och jag red T5 med tempoväxlingar och överlevde de lååååånga långsidorna. Nu siktar vi på framtiden!

Dagens bästa töltkänsla: när Feykir och jag värmde upp på asfaltvägen innan V5-uttagningen. Tyvärr lyckades vi inte återupprepa detta på banan...

Dagens näst bästa töltkänsla: Mina nedtagningar i T5 - jag bromsade med hela kroppen, han "satte sig" och jag kunde ge stooora eftergifter.

Dagens glädjeämne: När jag såg Johans bilder från vår töltuttagning och kunde konstatera att mina skänklar på de flesta låg precis där de skulle! FAST det är tävling och man då tenderar att rida på sin sämsta nivå...!!! Allt mitt jobb med sitsen kanske ändå börjar ge resultat!

Dagens tävlingsnerver: Feykir och Lukka som låg och sov i solen - och sedan kom Feykir på att man faktiskt kan beta gräs även när man ligger ner!

Dagens missbedömning: Efter min fyrgångsuttagning trodde jag att de låga poängen berodde på riktigt dåliga töltpoäng. Istället visade det sig att jag fått mitt livs sämsta poäng på skritt och galopp - faktiskt 4.5 på båda av en domare. Skritten var "överilad och passtaktig". Hm... jag försökte rida ihop honom mer än jag brukar men ska definitivt återgå till lite längre tygel i morgon! Och om galoppen vet jag inte vad jag ska säga... 5,0 och 5.0 är vi vana vid att få där. Kompisar som sett vår uttagning var också förvånade...

Dagens sammanfattning: Feykir och jag kom tvåa i fyrgångsuttagningen och trea i töltuttagningen. I finalerna i morgon - när vi får extra energi av de andra ekipagen ska vi rida så det ryker!!!

fredag 21 augusti 2009

Punktering och låååååånga långsidor!!!

Här kommer en rapport från tävlingshotellet! Resan hit började lite dramatiskt - när Fia och jag skulle koppla transporten kom Sylvias man utspringande "Det är punka på framdäcket!!!" Och tyvärr hade han rätt... Däcket var helt platt... På vägen till Mariebäck hade vi konstaterat att de än en gång lagt nytt grus på vägen - som vanligt stoooora vassa stenar... Fia har varit extremt otursförföljd - hon har fått många punkteringar på vägen till och från stallet. Och nu var det alltså dags igen... Som tur var hade hennes bil i alla fall ett riktigt reservdäck - inte ett sådant där som man bara får köra kortare sträckor i låg hastighet på. Men det innebar ju att vi nu skulle vara utan reservdäck ifall något hände igen... Vi bestämde att åka in på första bensinmack och köpa ett reservdäck på burk för att gardera oss. Vi var ju nämligen tvungna att köra på det vassa gruset igen om vi skulle kunna lämna Mariebäck. Innan vi var ute på E4 hade vi stannat tre gånger och kontrollerat att alla däck verkade hela - och de var de som tur var!

Framme i Ragvaldsträsk provred vi banan. Feykir hade stooora fokusproblem... Det fanns ju nämligen ett föl i en hage vid banan - och han ÄÄÄÄÄLSKAR föl! Han hade definitivt kunnat stå hela kvällen utanför hagen för att gnägga och titta på fölet! Men matte tyckte ju att vi skulle rida...

Efter lite uppvärmning testade jag att rida tempoväxlingar. Vi har ju bara tränat seriöst på detta den senaste veckan - och då har vi bara ridit halva långsidor, på ridbana. För Sylvia har inte tyckt att vi varit mogna för mer. Men nu skulle vi plötsligt fixa en hel långsida på ovalbana - vilket kändes oändligt långt! Samt med ett föl vid banan, som resulterade i utåtställd häst när jag ville ha honom inåtställd...

Red igenom fyrgångsprogrammet istället och det kändes MKT bättre! Styrkt av detta testade jag lite tempoväxlingar igen och nu gick det ändå bättre. Fixade nedtagningarna riktigt bra idag - lyckades bromsa med hela kroppen. Men i ökningarna ramlade jag lätt lite framåt... När jag fick ordning på sitsen lyckades vi ändå prestera någon långsida som kändes OK. Men det är som Sylvia säger, jag måste rida RIKTIGT kort tempo på kortsidorna för att det ska bli någon skillnad! Efter den bästa långsidan hittills borde jag ha slutat, men testade en till och då fick Feykir syn på fölet igen så det blev helt enkelt totalfel... Alltså måste vi ta en långsida till och den blev hyfsad - men inte lika bra som den förrförra... Synd att jag inte slutade i tid!

Vi byggde hage åt hästarna och gav dem kraftfoder innan vi fick hoppa in i bilen och skynda till hotellet för att hinna i tid till middagen. I bilen hann jag snabbläsa programmet och kunde konstatera att vi i tölten (T5) är så få att alla kommer att få rida final. Bara man inte blir diskad. I fyrgången var det fler ekipage så där blir det inte final för alla - men för min del var det bra att det inte var tvärt om för vi har betydligt större chanser i fyrgången.

I tölten kommer vi föresten att tävla mot Fia & Lukka, Thomas & Nasi samt Anna & Baltasar - en hel hop Miduriter alltså!

Nu är vi ångbastade och ska snart gå och sova. Veterinärbesiktningen är redan 07.30 och vi har ju en bit att åka så det blir att stiga upp tidigt. Som vanligt har vi behövt be dem tidigarelägga hotellfrukosten.

torsdag 20 augusti 2009

Surströmmingspremiär!!!

Idag är det en stor dag med andra ord! Jag har redan tidigare bestämt att mitt LCHF-liv måste få ta en kort paus när det är dags att äta surströmming med nyupptagen mandelpotatis. Får väl försöka minimera skadan genom att hoppa över brödet och ta rejält med smör till.

Den här dagen varje år har en stor ICA-butik här i stan surströmmingsfest. De sätter upp ett stort tält på parkeringen och bjuder alla som vill på surströmming - under förutsättning att man betalar minst 20 kr till Barncancerfonden. Ett mkt trevligt initiativ tycker jag! Funderade länge på att åka förbi efter dagens träning i varmvattenbassängen - då passerar jag nämligen butiken i fråga. MEN jag vet ju inte hur kroppen skulle reagera om den plötsligt fick en massa potatis - och så här just innan Vindurtävlingen (=halva eller t o m hela vår höstsäsong) så vill jag inte ta några risker!

Det är ändå vanskligt för mig att anmäla mig till tävling så här års, när vädret kan vara mkt instabilt... Ett år blev jag t o m tvungen att ringa återbud dagen innan för jag hade sådan hemsk värk... INTE kul med värk men ÄNNU mer trist att missa en tävling p g a den. Vi har ju så oerhört få tillfällen att tävla!

Det är ju inte bara själva tävlingen i sig som är grejen. Det är ju också ett tillfälle att umgås med en massa trevliga "hästkompisar"! Många av dem träffar man inte så ofta annars. Nu när vi är ett stort gäng som bor på samma hotell i Skellefteå blir det ju extra stora möjligheter till trevlig gemenskap dessutom.

Vädret verkar i alla fall vara hyfsat på min sida... Idag regnar det i o f s, vilket antagligen är en anledning till att jag har ganska ont här och där... Men i morgon ska det vara sol och varmare. På lördag inte så varmt men soligt. På söndag ser det inte så kul ut... bara 12 grader och dessutom regn... (Allt enligt yr.no) Men då är det ju snart dags att åka hem så det ska jag väl överleva med varma kläder och Woodfieldrock att ta på när jag inte rider. Om jag nu rider - vi är ju inte i någon final ännu!

Att jag skriver att Vindurtävlingen KAN visa sig vara HELA vår hösttävlingssäsong beror på att det fortfarande är mkt få anmälda till Midurs tävling i Boden. Som annars skulle vara andra halvan av höstsäsongen. Så till alla er som läser detta (och bor inom 30 mils avstånd från Boden) vill jag säga: ANMÄL DIG TILL MIDURTÄVLINGEN - SNARAST!!! Det är ju så KUL att tävla!

Feykir har alltså ledigt idag för att ladda inför tävlingen. Själv måste jag snart skaka av mig "efter varmvattenbassäng och bastu-tröttheten" och packa mina pinaler. Ska nog börja med att plocka upp tränset ur tråget med paraffinolja så att det verkligen hinner rinna av till i morgon. Det är ju inte meningen att Feykir ska bli alldeles flottig på huvudet! Men om det regnar kanske det i o f s inte är så dumt... då rinner bara vattnet av honom... Skulle jag marinera hela hästen i olja?! ;-)

onsdag 19 augusti 2009

Sista finslipningen inför tävlingen!


Inleder med en av mina äldsta bilder på Feykir. Här är han bara fyra år och inridningen har precis börjat. Med på bilden är Emelie, som jobbade på Örnäs då och hade med honom som en av unghästarna när hon gjorde unghästprovet. Hon gjorde verkligen ett kanonjobb och jag blev så glad över att hon blev väldigt förtjust i min häst!

Edit: han ser så liten ut på bilden... visst verkar han ha korta ben?! Har han växt så mycket på höjden sedan dess?!


Åter till nutiden: Feykir och jag tog oss en sista genomkörare på ridbanan inför helgens tävling - och försöke repetera Sylvia-lektionen från i går morse. Feykir kändes MKT allert redan när vi skrittade igång - mycket av "Sylviaeffekten" satt fortfarande i!


Jobbade på volt med att flytta ut bakdelen. Krävde - och fick - snabba reaktioner (i alla fall jämfört med tidigare). Ställde också mkt större krav på form - gjorde halt och framdelsvändning så snart han försökte fuska och körde upp nacken. I vänster varv försöker han fuska i framdelsvändningen genom att räta ut sig så att han inte ska behöva korsa lika mycket bak - men nu när Sylvia uppmärksammat mig på saken kom han inte undan så lätt. Och även här märktes det att vi ridit lektion - det krävdes inte många steg framdelsvändning förrän han trampade under sig och formen kom tillbaka!


Smög igång tölten på volt och även här märktes "lekionseffekten" fortfarande! Så jag gick ganska snart över till att rida längs spåret för att träna tempoväxlingar. Ville ju spara på orken till det viktigaste! Jag var lite slarvigare i nedtagningarna idag... märkte att jag inte alls använde hela kroppen till att bromsa med, så där fick jag skärpa mig! Efter Sylvias direktiv red jag mest korta sekvenser ökat tempo - för att det skulle bli många ökningar och många nedtagningar. Det är ju dessa som bygger upp! Mest jobbade vi i vänster varv - eftersom det är det varvet vi ska rida ökningarna i på tävlingen. Men glömde förståss inte höger - där behöver vi ju egentligen ännu mer träning.


Avslutningsvis red vi lite "tävlingstrav" och jag fick verkligen jobba för att han inte skulle bli för låg i formen, men med massor av drivning och något uppresande tygeltag kändes han tillslut trevligt lätt i handen. Vid det laget var vi rejält svettiga båda två - särskilt Feykir som har fått en hel del vinterpäls redan...


Red "tävlingsskritt" en lång stund för att kombinera avskrittning med nyttig träning. Red i höger varv och när jag fick högerbogen på plats kändes skritten riktigt trevlig - trots att han nu var ganska trött så var skritten trevligt energisk. Och energin är ju grunden till allt!


När Feykir sedan mumsade kraftfoder oljade jag in sadeln ett andra varv, putsade ridstövlarna och tvättade sadelgjorden. I morgon får Feykir välförtjänt vila medan jag ska träna i bassängen och stretcha ridmusklerna samt packa till tävlingen. På fredag åker vi!

tisdag 18 augusti 2009

Nymarinerat!

På Ia och Dennis suveräna hemsida läste jag ett tips om lädervård. (Om någon missat sidan så finns den här.) Det stod att man för att få lädret riktigt mjukt och fint skulle lägga det "i blöt" i paraffinolja ett dygn. Allra helst skulle man göra det innan användning. Men man kunde även "marinera" använda träns m m efter noggrann rengöring. Till denna "marinad" ska man använda paraffinolja som köps på färgaffären.





På Storgatan i Luleå, mitt emot Handelsbanken, finns faktiskt en gammal hederlig färghandel kvar. Mkt ovanligt i dessa tider då den typen av butiker numera brukar ha flyttat ut till externa köpcentran! Men alltså inte denna - och där har jag köpt två flaskor olja till min marinad.




Först ut blev "jag överlevde faktiskt operationen-tränset" som bara använts några gånger och bara krävde en lätt rengöring i söndags - när jag även putsade sadeln. Tränset fick ligga i oljan ett dygn innan jag hängde upp det på tork ovanför tråget med olja - för att det mesta av överflödet skulle droppa tillbaka. Och så här fint blev det!


Tränset jag använder mest är nu hemma hos Eva för rengöring (det behövdes lite rejälare - och mer handovänlig rengöring där). Förhoppningsvis kan vi göra en "utväxling" i morgon så att det hinner marineras innan tävlingen!


När jag här om dagen berättade för Eva att jag var i full gång med tävlingsförberedelserna och nämnde både schamponering av Feykir i lördags och sadelputs i söndags sa hon: "Du har inte funderat på att satsa lite på ridningen också?" Men då svarade jag att det självklart gäller att lägga maximalt fokus på det som går att åtgärda! ;- )

Världens exklusivaste hästgodis?!



En dag när jag gick ner till sommarbetet för att hämta Feykir hittade jag lite åkerbär - även kallat världens exklusivaste bär! Kunde inte motstå att plocka dem, men det enda stället jag hade att lägga dem på var i ena jackfickan. Där jag även förvarar hästgodis. De flesta var ändå hela när jag kom tillbaka till stallet - men något hade mosats så numera kan jag fresta Feykir med "världens exklusivaste hästgodis"! Fast jag kan ju inte påstå att han är mer benägen att komma när jag ropar för det...

Idag behövde jag däremot inte hämta upp honom. Skulle få rida lektion för Sylvia på morgonen och åkte i god tid för att jag skulle hinna hämta vallackflocken nere på betet. Men de stod redan uppe vid stallet!

Även idag var det en MKT bra ridlektion! Det behövdes inte riktigt lika mycket "väcka igång" som i lördags - lite av effekten satt fortfarande i! Fick (som vanligt) börja med att skritta på volt och flytta ut bakdelen, men nu fick jag då och då göra halt och sedan framdelsvändning runt, runt ända till dess han verkligen trampade under sig bak och därmed gav efter i nacken. Då gav jag STOR eftergift och fortsatte på volten igen. Det gällde verkligen att bromsa upp honom ordentligt - han försökte hela tiden gå iväg framåt. Och i vänster varv försöker han lura mig genom att räta ut sig för mycket - så att han visserligen flyttar undan bakdelen men ändå inte trampar under sig riktigt ordentligt.

Fick sedan göra samma sak i tölt. Vi började i höger varv och det var alldeles för lite energi till att börja med. Fick FÖRBEREDA mig ordentligt och sedan peta till honom med pisken. Tack vare att jag verkligen satt bakåt ordentligt och fångade upp honom med hela kroppen kunde han inte dra mig ur sadeln. Den första effekten av pisken - även om jag inte nuddar honom utan bara rör den lite - är att han blir jättespänd och kastar sig i handen. Men om jag bara kan sitta emot "för kung och fosterland" och sedan plocka loss honom i nacken så slappnar han av igen och då kommer takten hur bra som helst! Det gäller också att böja halsen inåt i det läget - får han räta ut sig blir han alldeles för stark för att jag ska orka. Men fortfarande hoppas han uppenbarligen att jag ska ge mig när han blir spänd och vräker sig på i handen... Initialt känns det ju också som att allt blir katastrofalt sämre... men 30 sekunder senare töltar han som allra bäst!

"Det gäller att du tillför energi - ofta - för om han "drar åt handbromsen" så blir han trist och passtaktig." sa Sylvia. "Och dessutom får inte du själv dra åt din handbroms, inte tveka att gå på honom med pisken av rädsla för att han ska bli FÖR stark! Se bara till att bromsa med hela kroppen och böja honom så har du ändå kontrollen. För det är energin bakifrån som sedan gör honom lätt i handen!"

Fick jobba på samma sätt i vänstervarvet. Varvade med att rida honom lite utåtställd på volten ibland och det verkar alltid vara ett bra sätt att få högerbogen på plats.

Sedan var det dags att börja rida tempoväxlingar! (Fick igår bekräftat från Vindur att jag får byta gren från T8 till T5 så nu gäller det ju att satsa!) Vi började i vänster varv och Feykir var med på noterna när vi skulle öka tempot. Men någon nedtagning tyckte han sedan inte att vi behövde bry oss om... Jag fick då rida korta sekvenser tempoväxlingar - t ex bara en halv långsida eller bara en kortsida - för att hålla honom mer uppmärksam på mina hjälper. Dessutom lyckades jag bättre och bättre med att använda hela kroppen för att bromsa honom vilket gav mycket bättre nedtagningar. Sylvia tyckte att jag skulle fortsätta träna så framöver, d v s bara korta sekvenser. Jag ska rida honom lite vänsterställd i ökningarna. "Även om domarna ger dig avdrag för att han inte är rak så är det bäst i det här läget. Det är bättre med inåtställd häst och bra takt än rak häst och sämre takt!" Dessutom se till att "rida in" vänster bak ordentligt både i nedtagning och inför ökningen. Samt rida riktigt saaaaaaakta i korta tempot då vi inte har så högt tempo i ökningarna ännu.

Efter en skrittpaus red vi tempoväxlingar i höger varv också. Fick börja med att rulla på några varv i ett högre tempo för att han skulle balansera sig. Istället för att ha honom inåtställd verkade det bäst att ställa lite omväxlande höger-vänster här för att få honom att slappna av. Han blir nämligen lite spänd och passtaktig i högervarvet... Det är därför Sylvia tycker att jag ska rida ökningarna i vänster varv på tävlingen. När vi sedan testade tempoväxlingar tyckte jag att det var lite lättare att göra bra nedtagningar - men det är väl för att han hellre trampar under sig med höger bak än med vänster.

En riktigt trött Feykir fick sedan sträcka ut i trav ett varv innan vi avslutade. Idag hade vi ridit en hel timme så vi hade verkligen fått jobba ordentligt! Jag skrittade av en stund, gick till stallet och sadlade av för att sedan gå en promenad med min duktiga häst. På hemvägen tränade vi lite "veterinärbesiktningstrav". Det gick riktigt bra! Det gäller bara att smyga iväg - börja springa sakta själv samtidigt som jag säger "traaava" - så går det lugnt och fint. Smackar jag så blir han för upplivad och startar med de där skutten som Ske-å veterinären kan tolka som hälta. Eller också börjar han galoppera - det har också hänt. Fast inte idag när han var TRÖTT!

Något matte skulle behöva träna på är att veterinärbesikta och andas samtidigt... Har märkt att jag håller andan medan jag springer med honom - och vet ni hur våldsamt anfådd man blir då?? Gjorde samma miss idag!

Nu är det hög tid att åka till jobbet - over and out!

måndag 17 augusti 2009

Feykir besvärande ren



Efter "bad" i spolspiltan i lördags var Feykir besvärande ren...









...men som tur var kunde det lätt åtgärdas!







...så där ja´!


Och besvärande ren var kanske vad matte blev idag? I alla fall tränade hon i bassängen efter jobbet och streeeetchade. Som vanligt var det INTE i onödan - när hon gick från bassängen kändes stegen en halvmeter längre än när hon gick dit!


Har pratat med Eva i telefon i kväll och det visade sig att hon inte läst mitt blogginlägg från igår ännu! :-O Så jag fick informera henne muntligt om att jag önskar mig tränsputsning inför Midurtävlingen när jag fyller år. Hon erbjöd sig genast att putsa tränset inför helgens tävling OCH inför Midurtävlingen! Så i morgon ska det följa med hem när jag ridit lektion på morgonen.


Fick föresten min favoritfaktura i dag - nämligen den avseende höstens ridlektioner! Ridskolan startar redan nästa vecka - så fr o m då kan jag se fram emot att få rida lektion i 14 veckor framöver! Det är verkligen suveränt att kunna rida lektion på egen häst så regelbundet - och utan att behöva transportera hästen en enda meter! Annars skulle jag aldrig få ihop det efter jobbet... och jag skulle nog inte orka heller.


Läste i Ridsport Special tidigare om hästhållningen i Danmark. Trots att det är så nära Sverige ser hästhållningen väldigt annorlunda ut. Nästan ingen har t ex eget stall utan privathästarna är uppstallade på stora anläggningar i anslutning till ridskolor. På anläggningen finns utbildad beridare och i stallhyran ingår oftast att man rider lektion en eller flera gånger/vecka. Dessutom kan man avtala om att hästen tränas av beridaren. Vill man ha hästen riden en eller flera gånger/vecka kan man även anlita någon av beridarens elever för detta. Istället för att ha en duktig medryttare alltså. En konsekvens av systemet är att väldigt få har egen hästtransport. Man behöver ju aldrig transportera hästen till träning och ska man på tävling ordnas oftast gemensam hästbuss från anläggningen.


Jag tycker det var intressant att höra hur det fungerar i Danmark. Och kunde inte låta bli att dra vissa paralleller med Mariebäck. Vi är ju ett gäng som har våra privathästar uppstallade på anläggningen - och vi bildar nästan en helt egen grupp på ridskolan. Dessutom kan vi ta hjälp av Sylvia, antingen för privatlektioner eller att hon tränar hästen. Och i sommar har vi även haft "beridareleven" Anna M. Den stora skillnaden är väl egentligen att man kan förstå vad vi säger - det är ju inte så enkelt när det gäller folket i Danmark! ;- )

söndag 16 augusti 2009

Jag har varit så DUKIGT!!!


Nu är tävlingsförberedelserna i full gång! I går schamponerade jag Feykir och idag har jag putsat och smort min fina sadel riktigt ordentligt. Båda dessa aktiviteter är riktiga "handmördare" så det är bra att göra undan dem i god tid innan tävlingen! Tack vare att jag inte har skimmel längre funkar det rätt hyfsat att tvätta hästen i förväg. I våras åkte jag t o m till Vindur med otvättad häst... men tro det eller ej, jag blev inte diskad ändå! ;- ) Men nu kommer Feykir alltså att vara "tvättad för mindre än en vecka sedan".



Nu känns det REJÄLT i händerna... men det var ju lika bra att passa på när jag ändå hade ganska ont både här och där - skillnaden blir ganska marginell. Det optimala hade förståss varit att även tränset fått sig en omgång - men det kanske blir senare i veckan. Eller också inte... Det är ju faktiskt viktigare att ha händer som funkar på tävlingen än att tränset är nysmort! Egentligen borde jag önska mig "ett presentkort" på tränsputsning av Eva när jag fyller år... Det skulle möjliggöra nysmort träns till Midurtävlingen i alla fall.

lördag 15 augusti 2009

Aj, aj, aj! Ingen bra natt!!

För första gången på flera månader har värken hållit mig vaken i natt - när jag tillslut steg upp vid 03-tiden upptäckte jag att det bara var +3 grader ute! Och igår eftermiddag satt jag på altanen i bikini när jag kommit hem från stallet - tala om väderomslag! Det är väl detta som kändes så väl i min kropp också... Hörde hur det knakade i timmerstommen på vårt gamla hus - och det kanske det gjorde i mig också?!

På eftermiddagen kunde jag ändå åka till Feykir och rida en stund - så dagen var ju ändå inte helt förstörd!





En bild på Feykir när han promenerar tillbaka till sommarbetet efter ridturen. De har en lång gång ner till vallackernas sommarhage - så det är bara när man ska hämta dem man måste gå långt. Tillbaka kan de gå själva.

Red på ridbanan idag igen för att repetera gårdagens suveräna Sylvia-lektion. Det var alldelels uppenbart att Feykir hade den i färskt minne - så snart jag suttit upp skrittade han iväg med ovanlig energi i steget!

Försökte vara lika aktiv som igår när jag jobbade med honom i skritten: hela tiden varva jobbet på volt med framdelsvändningar och halter eller byta varv på volten. Övergick till tölt och fortsatte på samma sätt. Och lyckades faktiskt komma ihåg att förbereda mig innan jag använde pisken - så att jag verkligen klarade av att sitta emot och därmed fånga upp energin! Sylvia skulle säkert ändå inte tyckt att jag var tillräckligt aktiv i min ridning - men jämfört med i vanliga fall upplevde jag definitivt en stor skillnad. Och inte heller Rom byggdes på en dag...

Gick sedan ut på spåret och tränade tempoväxlingar i tölt. I vänstervarvet försökte jag nästan "sladda ut" med rumpan i kurvan innan jag ökade - för att han verkligen skulle ha vänster bak med i ökningen. Ökningarna gick riktigt bra! Däremot hade vi lite problem med nedtagningarna... Fick göra halt några gånger för att han skulle lyssna.

När jag bytte till höger varv gick nedtagningarna mycket bättre - då satte han sig på rumpan och töltade i kort tempo, helt lätt i handen. Menade Sylvia verkligen att jag skulle rida tempoväxlingarna i vänster varv eller menade hon att jag skulle starta visningen i vänster varv för att sedan rida tempoväxlingarna i höger? Får fråga henne igen! Vet inte ännu om jag får byta från T8 till T5 heller så det kanske inte blir aktuellt.

Red bara 35 minuter (avslutade med några varv "tävlingstrav" och sedan "tävlingsskritt".) Feykir hade hunnit jobba sig rejält svettig och jag var riktigt nöjd med vår insats!

Sylvia väcker liv i oss!





OJ VILKEN BRA LEKTION JAG RIDIT IDAG!!!! Jag har tyckt att det funkat så bra när jag ridit själv – ända sedan Anna M tränade Feykir åt mig för ca 6 veckor sedan. Han har ju töltat! ”Jo visst, sa Sylvia, han töltar rent utan boots och det är ju bra. Men han går bara på 40 % av sin kapacitet så nu är det hög tid att plocka fram lite mer!” Redan i skritten väckte hon upp oss ur vår behagliga tillvaro: Jag fick börja skritta på volt och flytta ut bakdelen, men plötsligt skulle jag snabbt göra halt och direkt en framdelsvändning för att byta varv, flytta undan för skänkeln i andra varvet, ny framdelsvändning o s v. ”Det ska hända någon precis hela tiden!”


När vi sedan övergick till tölt fick vi fortsätta på samma sätt – aldrig någon lång stund på volten utan snabb halt och framdelsvändning (jag skulle tänka framdelsvändning redan när jag gjorde halten). Samtidigt skulle jag komma ihåg att hålla ordentlig koll på yttersidan i vänstervarvet (samt inte glömma ytterskänkeln!) och böja ordentligt i innersidan i högervarvet. ”Nu blir Feykir lite arg – men det är bra – för det betyder att han har fått börja jobba!” sa Sylvia.


När hon tyckte att jag behövde använda pisken sa hon varje gång först att jag skulle förbereda mig – sitta bakåt ORDENTLIGT, kanske t o m flytta fram skänklarna och verkligen vara beredd att sitta emot med hela kroppen INNAN jag rör pisken. För jag hamnar så lätt i ett ”framåtläge” när jag rider och om jag då använder pisken rycker han mig ur sadeln hur lätt som helst. Det låter så enkelt och självklart i teorin – men oftast blir det först när jag redan viftat till med pisken och Feykir slängt mig framåt så att jag helt tappat sätet som jag kommer ihåg ”just det – jag borde sitta tillbaka ORDENTLIGT först…”


Hon påpekade också att när jag tar i tyglarna så ska det vara STORA tygeltag – för då kan jag ge så mycket större eftergifter sedan. Och detta gäller även när jag ställer höger-vänster för att få honom mjuk i sidorna. När jag vill bromsa honom behöver jag däremot bara skaka lite i tyglarna – det ger en mkt stor effekt när jag rider på halvstången. Dessutom måste jag bli mer noga med att krama ner honom när han blir för hög i nacken – för att sedan SNABBT ge ny, stor eftergift.


Jag fick testa att rida högre tempo i tölten också – sitta bakåt ordentligt och verkligen driva upp honom fram. I högervarvet var det viktigt att hålla honom inåtställd för att behålla honom mjuk. Kunde faktiskt ”fräsa på” riktigt bra!!! Så bra att jag direkt bestämde mig för att försöka byta gren på Skellefteåtävlingen från T8 (valfritt tempo tölt i vardera varvet) till T5, där man rider tempoväxlingar. TROTS att det innebär att vi förväntas prestera arbetstempo tölt i första varvet. ”Starta i höger varv så att du får rida tempoväxlingarna i vänster” tipsade Sylvia.


Avslutningsvis fick vi trava lite med MASSOR av drivning fram mot bettet. Sedan sa Sylvia ”Nu räcker det för idag – ett kort och intensivt var precis vad ni behövde för att vakna till – det är bättre att vi tar en lektion till under veckan som kommer istället. ” När jag kollade klockan kunde jag konstatera att jag ridit knappt 30 minuter – men Feykir var genomsvettig och jag helt slut i huvudet av allt jag skulle försöka komma ihåg.


Sylvia uppmanade mig att fokusera mycket mer på aktivitet när jag rider – det ska hända någon hela tiden. ”För annars blir Feykir alldeles för bekväm!” De senaste sex veckorna har jag väl egentligen gjort tvärt om – ridit lite längre pass för att bygga kondition och muskler. Men nu får det allså bli korta, intensiva ridturer a´la Fia och Lukka framöver! Vi bokade också in ny lektion för Sylvia på tisdag morgon – perfekt!


Feykir fick sedan ett grundligt ”bad” i spolspiltan – med schampo och allt. (Annars brukar jag oftast bara spola av med vatten – för fettet i pälsen innebär ju ett naturligt skydd mot insekter.) T o m pannluggen fick en rejält schamponering – vilket inte är så populärt… Men jag drog den bakåt under grimmans nackrem för att minimera mängden schampo och vatten i ansiktet och då gick det ändå ganska bra.
När han ätit sitt kraftfoder utanför stallet fick han fortsätta gå kvar där för att solen och vinden skulle fungera som hårtork. Jag kunde ju räkna ut vad som skulle vara det första han gjorde när jag släppte ut honom i hagen igen – och jag inbillar mig att han lyckas ”rulla in” jorden mindre i om han är torr. Med den goda tillgången på gräs gissade jag att han inte skulle ha tid att rulla sig så länge han gick utanför hagen – och jag hade rätt! Manen och svansen fick dessutom en rejäl dos pälsglans för att hålla sig fina. Tack vare detta kanske jag inte behöver tvätta honom så grundligt innan tävlingen – vilket vore en STOR fördel för mina onda händer! På det sättet har jag verkligen bytt upp mig – när jag nu har svart häst istället för skimmel!

fredag 14 augusti 2009

Feykir gör en insats!

Var så TRÖTT när jag åkte från jobbet att det bara fanns en enda sak som kunde hindra mig från att åka raka vägen hem för att lägga mig och vila: min personlige tränare och sjukgymnast vid namn Feykir från Erlandstorp! Det verkade som att han förstod sin viktiga uppgift också. Visserligen fick jag även idag hämta honom nästan längst bort på sommarbetet - men när grimman väl satt på plats gick han i princip "fot" i energisk skritt hela vägen tillbaka till stallet. Inte ett spår av det tjorvande han annars brukar ägna sig åt när man måste tvärstanna och titta på både det ena och det andra...






Väl i stallet hade vi sedan en mysig "bonding" stund när jag först kliade i hans öron och sedan smorde dem med AVS-lotion mot klåda. Han har nämligen endel insektsbett där. När sadel och träns var på plats påpekade jag för honom att idag var matte inte i form så nu orkade jag inte med något tjafs - och han verkade HELT införstådd med detta. Skötte sig exemplariskt precis hela ridturen!


Vi mjukade upp med att sidföra längs dikeskanterna och efter en stund lyssnade han riktigt bra på små hjälper och utförde övningen med eftergift. När vi passerade hagen med vallackflocken behöll han fokus på matte och när jag bad om tölt så töltade han - från första steget! Då hamnar vi i en så trevlig, god cirkel - när han töltar har jag mycket lättare att sitta rätt. Och när jag därmed kan inverka med skänklar och f f a sätet så töltar han ännu bättre!


Red bort till sjön och fortsatte till vänster längs strandkanten. Med ännu mera tölt - och trevlig sådan! All min trötthet var vid det här laget som bortblåst! När vi vände hemåt red jag "Kyras-ABC" fram och tillbaka över vägen en ganska lång stund, för att både ge honom en andhämtningspaus och samtidigt få honom att trampa under sig ännu mer med båda bakbenen.


Gjorde övergång till tölt och med draghjälp av hemvägen lyckades vi få till ett riktigt bra ökat tempo - utan att tappa takten! Jag tror faktiskt att jag börjar bli lite bättre på att känna när det är rätt takt - då blir han nämligen så "lätt att sitta på". När han börjar fuska med vänster bak blir han både styvare i kroppen och dessutom försökter han slänga mig framåt - för att jag inte ska "komma åt" honom med sätet så att han måste sluta fuska.


Red lite tempoväxlingar också och tyckte att nedtagningarna funkade riktigt bra tack vare att jag kom ihåg att hålla honom vänsterställd - för då behöll han mjukheten i kroppen även i nedtagningen. Fast vi har absolut ingen precision nedtagningarna ännu - jag har ingen koll på hur långt innan kurvan jag skulle behöva börja bromsa för att ha kort tempo på ovalens kortsida. Och ökningarna känns ännu mer chansartade - då och då får vi till en riktigt bra med TYDLIG steglängdsökning och hyfsad takt. Men många andra gånger blir det antingen seeeg ökning och/eller taktproblem. Nåja, det kommer väl med tiden!


Tog en längre skrittpaus - när jag tänkte "tävlingsskritt" och höll honom lätt högerställd för att ha högerbogen på plats. Sedan avslutade vi med att rida ganska mycket trav med ordentlig böjning i högersidan. Nu hade han hunnit bli rejält trött och svettig i värmen - han har börjat få endel vinterpäls dessutom... Så jag fick verkligen DRIVA i varje steg. Ville jobba honom ordentligt i traven eftersom jag inte lyckades rida ihop honom ordentligt på ridbanan i onsdags. Men med idog drivning och böjning i högersidan kändes han tillslut mer "ihop" så då var matte nöjd och lät honom skritta tillbaka till stallet.







Mycket nöjd med dagens ridpass konstaterade jag förundrat att man kunde tro att det var en Anna som släpade sig hem från jobbet och en helt annan Anna som tränade sin häst (och därmed också sin egen kropp) så ambitiöst! Ingen kan ju motivera mig som Feykir! Och det är verkligen jättebra - för det gäller att hålla igång så att jag bibehåller så mycket som möjligt av kondition och (relativ) mjukhet i kroppen nu när hösten och vinterns kyla kommer.


I stallet träffade jag ett par från Kiruna som var här och hälsade på Sylvia. De berättade att de läser mig blogg regelbundet. KUL! De hade tidigare tänkt komma till Midurs hösttävling men tyvärr blir det visst inte så... Tråkigt, men jag kunde inte låta bli att glädjas åt deras motivering: Deras hästar har blivit alldeles för tjocka på betet - "inte alls lika smala och vältränade som Feykir!"


Men nu vill jag avsluta med att rikta en uppmaning till Miduriterna och även andra: ANMÄL ER TILL MIDURS HÖSTTÄVLING!!! Det vore ju för tragiskt om vi inte får ihop tillräckligt många ekipage när vi nu har så fantastiskt fin anläggning!!!

torsdag 13 augusti 2009

Vad gör Feykir idag?




Kanske har han det lika mysigt som Gabriel hade det i lördags?!




Feykirs matte har i alla fall tränat på CityRehab - där hon hade egen pool! Det kändes väldigt lyxigt att ha bassängen helt för mig själv! Tjejen i receptionen sa att det är många som inte kommer igång med träningen igen förrän i september. Efter ett uppehåll med bassängträningen under semestern har jag tränat en gång/vecka de senaste fem veckorna och fr o m nästa vecka återgår jag till min normalnivå med två träningstider/vecka.


(En effekt av fibromyalgin är nämligen att jag får VÅLDSAM träningsvärk om jag inte trappar upp träningen mkt långsamt. Det optimala för mig är att anstränga mig "lite lagom" - och på samma nivå vecka efter vecka. Jag har ju visserligen ridit väldigt mycket hela sommaren - men eftersom det inte är precis samma muskler som används då måste jag ändå ta det försiktigt med bassängträningen från början.)

onsdag 12 augusti 2009

Ingen av våra bättre dagar...

Lämnade in hästtransporten på service igår - och redan idag vid lunchtid ringde de och sa att den var klar för avhämtning. De stänger kl 16 så jag behövde hinna dit innan dess, men jag skulle nog kunna gå lite tidigare från jobbet. Vid 15.15-tiden fick jag sedan höra att två lastbilar krockat i centrala Luleå. Den ena var lastad med gasoltuber, några av dem hade exploderat, det brann kraftigt och man befarade fler explosioner.

Polisen hade tydligen spärrat av ett område på ca 300 meter runt lastbilarna - men jag lyckades inte hitta någon information om exakt var man spärrat av... Den närmaste vägen från Handelsbanken till firman som repat släpet skulle ha varit förbi olycksplatsen, men för att undvika avspärrningar och trafikkaos körde jag omvägen via Bergnäset och Gäddvik istället. Men det var uppenbarligen inte alla som tänkte som jag - för TRE gånger hörde jag på radion att polisen hade stora problem med att hålla folk utanför avspärrningarna och man vädjade nu till allmänheten att respektera att det innebar stor fara att komma innanför det avspärrade området. Man kan ju verkligen undra hur folk tänker ibland! OM de ö h t tänker...!!!



Men jag kunde i alla fall hämta mitt släp utan några missöden. Och tack vare att jag inte behövde hamna i något trafikkaos hann jag dit innan de stängde också! (När jag skriver detta har jag precis läst på kurirens nätupplaga att det var först efter kl 20 som trafiken flöt på som vanligt igen - så det var ju jättetur att jag var smart nog att köra en annan väg. Annars hade släpfirman garanterat hunnit stänga innan jag kommit dit!)





Den första jag sedan träffade när jag kom till Mariebäck var KG - så jag fick tillfälle att tacka för hjälpen med att köra hästtransporten till Gammelstad i måndags.








Nere i hagen hittade jag en skitig - och som jag tyckte - tjock häst... så jag funderade på om jag skulle ta någon annan istället. Fast, som Sylvia sa senare, det var nog inte så lätt att hitta någon som var vare sig renare eller smalare... Och när jag sedan kollade Feykir med viktmåttbandet efter ridturen så visade det sig att han fortfarande bara väger 347 kg - precis som i början av juli! Vilken tur att jag sett så fel!



Vi hade tyvärr inte någon av våra bättre dagar idag - Feykir och jag... Jag red på ridbanan för att vi skulle träna galopp. Hade vanliga tredelade bettet och boots fram. När vi värmde upp med trav på böjda spår tyckte jag att han kändes riktigt trevlig. Men sedan när vi började med galoppen gick det inte alls bra... Så här i efterhand tror jag att jag aldrig lyckades rida ihop honom tillräckligt - fast jag vet inte riktigt varför... Sist gick det ju riktigt bra - t o m på volt. Men idag var det svårt att hålla galoppen t o m i högervarvet...



EN gång lyckades vi rida en riktigt bra galoppvolt i höger varv - men sedan gick det sämre igen hur mycket jag än försökte. I vänster varv brydde jag mig inte ens om att försöka lägga en volt - för han kändes så stel och spänd att det var tillräckligt svårt att hålla galoppen runt hela ridbanan. Det var som om vi plötsligt transporterats lååångt tillbaka i utvecklingen! :-(



Hur jag än försökt analysera så vet jag fortfarande inte varför det blev så här... men det är ju faktiskt första gången på mer än en månad som vi har en dålig dag - så det är väl bara att bryta ihop och gå vidare?!



Nu tröstar jag mig med att Sylvia lovat att jag får rida lektion på lördag fm! Då får vi hoppas att det går bättre för jag vill ju bli Feykir-hög och inte Feykir-låg!

tisdag 11 augusti 2009

Grattis Madde!

Måste ju framföra mina gratulationer till förlovningen - så här från en hästtjej till en annan!

Men när Ekot i P1 meddelade nyheten i morse visste jag ju redan om det sedan nästan ett dygn tillbaka. Fast man får nog säga att informationen kom från en något otippad källa... nämligen Dagens Industris nätupplaga! Inte riktigt det ställe där man förväntar sig sådana nyheter direkt...

TACK KG!!!

Ska lämna in släpet på årlig service idag och meningen var att jag skulle ta med det hem efter ovalbaneträningen i söndags. MEN 27,5 grader i skuggan var visst inte så bra för mitt minne... så jag åkte hem utan släp. På måndag skulle jag egentligen inte till stallet - hade lovat Feykir vilodag eftersom jag skulle till Eva efter jobbet och uppvakta henne på födelsedagen. Men när skulle jag då hinna hämta släpet???





Lösningen på problemet hette - än en gång - KG! Han och Yvonne bor i Mariebäck nu och tar hand om gården när Sylvia och Janne har lite semester. Men de åker ju hem till Gammelstad (de bor inte alls långt från oss) ibland och det visade sig att bussige KG kunde ta med släpet! Så när jag kom hem från Eva igår kväll stod släpet och väntade hemma hos oss. STORT TACK KG!!!
(

På bilden ser ni KG och en av stallkatterna: "Freddan".)


Edit: När jag kom till släpfirman för att lämna släpet ville de att jag skulle kila in den bakom en container där det låg en stor hög begagnade däck, mellan två andra släp som också stod där. Det såg vääääldigt trixigt ut... men jag gick iväg för att hämta mitt ekipage - och fixade det på första försöket! Det var riktigt synd att det inte fanns någon enda människa inom synhåll - för jag var riktigt stolt över mig själv! Vilken bra start på dagen! Nu kan jag ju tåla en hel del misslyckanden under dagen - det är ju bara att tänka "men jag är i alla fall en hejare på att backa med släp!"

måndag 10 augusti 2009

Grattis Eva!


Idag fyller Eva år - hipp, hipp, HURRA!!! Jag gav henne en fototavla - en närbild på Reykurs ena öga som Johan fotade när vi hälsade på Reykur nere på Örnäs förra sommaren.







Numera får Eva hålla till godo med "Sillen" när vi är ute på äventyr - eftersom Reykur "flyttat hemifrån och skaffat ett jobb".

söndag 9 augusti 2009

27,5 i skuggan - och ovalbaneträning!


Är Fia och jag möjligen världens mest ambitiösa ryttare? Man kan ju i alla fall misstänka att vi ligger högt på listan i o m att vi genomförde dagens planerade träning på ovalen i Ersnäs TROTS den otroliga värmen! (När jag kom hem till Kyrkbyn igen vid 14-tiden hade vi nästan 29 grader i skuggan!!!)




Feykir var faktiskt genomsvettig redan när vi lastade ur hästarna i Ersnäs! Jag stod med honom och Lukka i skuggan en stund medan Fia och Linda fixade med hage till unghästflocken (där bl a Fias Ljúfa, e Berserkur går.) Det tog en stund att övertyga de två matvraken om att det inte var meningen att de skulle beta - men sedan verkade de ganska nöjda med att få stå och ta det lugnt en stund.




Det kändes ju inte direkt optimalt att träna på ovalen en sådan här dag... men å andra sidan var det ju faktiskt 28 grader i skuggan när vi tävlade i Skellefteå i maj, så på så sätt var det ju faktiskt autentiska förutsättningar! Men vi kände ju att vi måste anpassa träningen för hästarnas skull. Fia red ett kort och intensivt pass med Lukka, som har endel problem med "motorn" och jag red lite längre med Feykir.




Först töltade jag lite i båda varven och han kändes helt OK. Hade tunga boots på trots värmen (som "kompensation" red jag själv med ridstövlar - för att det skulle vara mer rättvist). Vet faktiskt inte om jag töltat honom med boots sedan tävlingen i maj. Trots värmen kändes han riktigt trevlig i tölten. (Efteråt - när jag ridit klart - kom jag dock på att jag måste hålla MYCKET mer koll på högerbogen i vänster varv. Men det var ju i alla fall bättre sent än aldrig - nu kanske jag kommer ihåg det på tävlingsovalen i alla fall!)




Efter två varv skritt (det var nästan värst att skritta i värmen - då hann man ju känna hur ridbyxorna klibbade längs låren och svetten rann utefter ryggen...) testade jag att rida ett V5-program (fyrgång). Och jag kan bara säga: MIN HÄST ÄR HELT OTROLIG!!! När vi avslutningsvis kom till galoppen tar han i för kung och fosterland - trots värmen!!!




Efter ytterligare två varv i skritt red vi lite vänster galopp också och den kändes riktigt bra - jag kunde rida honom vänsterställd längs långsidorna. Tog ny skrittpaus innan jag testade att höja tempot i tölten genom att rida övergångar från galopp till tölt. Testade i båda varven och kunde konstatera att det definitivt gick bäst i högervarvet.




Min kämpe till häst fick en sista skrittpaus innan matte pressade honom lite ytterligare i vänster galopp - där han även nu tog i även om man kunnat önska mer "uppåt" istället för "frammåt". Gjorde halt och satt av som belöning efter det.




När vi kom ut från ovalen såg vi precis Lukka springa iväg med hängande grimskaft... Hon måste ha rymt från Fia, som gått iväg för att flytta unghästarna till nya hagen! Feykir blev förståss mkt upprörd när han såg sin hjärtas dam försvinna ut mot bilvägen så han gnäggade och gnäggade!!! Jag började gå efter henne och hoppades att hans gnäggningar skulle locka henne tillbaka. Men hon var svårtflörtad... istället rundade hon en grannes hus och sprang tillbaka till sin matte.




Jag svampade av Feykir innan vi lastade hästarna och åkte tillbaka till Mariebäck. När vi sedan lastade av igen fick Feykir kraftfoder och en riktig dusch innan han fick gå ut i hagen och rulla sig ordentligt. Undrar vilket av detta han njöt av mest?!




När jag skriver detta är klockan snart 19 - och termometern visar fortfarande 27 grader i skuggan! Men i morgon eftermiddag har de "lovat" regn och sedan ännu mer regn på tisdag. Det behövs verkligen! Det är många veckor sedan vi fick regn senast! Sommaren har ö h t varit mkt torr. Det kunde jag även konstatera vid ovalen, som heter Tranmyrbanan eftersom den ligger vid en myr. Det brukar vara rejäla sjöar vid sidan av banan - men nu var det inte mycket vatten kvar!

lördag 8 augusti 2009

Sol, bad och islandshästar!

Idag fick vi besök av gamla vänner från Umeå-tiden. Sussie är syster till min äldsta brors fru och hennes man Ulf har pluggat på läkarlinjen med Johan. Så vi är "nästan släkt"! ;-) Vi hade planerat att ta med dem ut till Klubbvikens havsbad på Sandön och stod i den låååånga kön vid turbåten. Men strax innan det var vår tur så meddelade man att båten var full... Istället åkte vi till en av Luleås många badstränder på fastlandet - Niporna vid Karlsvik.




Det är en väldigt speciell plats - branta sandsluttningar ner mot älven. Ett mycket populärt utflyktsmål både sommar och vinter! Där tillbringade vi många soliga timmar denna varma dag - de flesta av oss badade också.







En fördel med att vi inte rymdes på turbåten var att vi hade tid att åka till Mariebäck och hälsa på Feykir & Co också! Både Sussie och Ulf red på (vanlig) ridskola i Umeå och vid ett tillfälle fick vi med oss dem till Hemavanfjällen där vi red en tvådagarstur på islandshästar. Och i o m det hade rasen "sålt in sig" hos dem. Båda deras döttrar har ridit på (vanlig) ridskola i Skellefteå, den äldre har slutat med den yngre rider fortfarande och var MYCKET drivande i att vi skulle åka till hästarna.


Här är det Krummi som jobbar hårt med att marknadsföra sin ras - och efter mindre än tio minuter i vallackhagen sa Sara: "Mamma, om hästarna på ridskolan hemma varit så här hade jag fortsatt rida!" Och det var ju ett MKT gott betyg tycker jag!

fredag 7 augusti 2009

Norrbottensodlade jordgubbar!


Kyrkbyjordgubbar...!!!




Kyrkbyjordgubbar med Totalyoghurt och Earl Grey-te. Godare än så här blir det helt enkelt inte!


Ni som inte kan få tag på norrbottensodlade får väl hålla till godo med jordgubbar från Västerbotten. Och kan ni inte få tag på sådana heller... ja, då är ni bara att beklaga... Fast till den grekisktillverkade Totalyoghurten finns faktiskt ett helt OK lokalproducerat alternativ: blanda lika delar svensktillverkad grekisk yoghurt med creme fraiche. För oss LCHF:are är det dessutom mkt bättre - fetthalten blir ungefär dubbelt så hög. Vilket innebär att det behövs mycket mindre för att bli mätt - och därmed begränsar man intaget av kolhydrater (det är nämligen endel kolhydrater även i mjölkprodukter.)


Det blev ingen ridning idag. När jag kom hem från jobbet var det 28 grader i skuggan! Det blev bikini och ljudbok samt div trädgårdspyssel (fast mest solstol). Och när temperaturen tillslut började vara "ridmässig" så hade klockan hunnit bli för mycket, för det fanns en del som behövde fixas inför morgondagen. Då får vi nämligen besök av goda vänner från "umeåtiden". De bor numera i Skellefteå och Johan brukar sova över hos dem när han kommer och fotar mig på Vindurtävlingarna. Men de har faktiskt aldrig hälsat på oss i Luleå - så det är hög tid m a o!

Om vi inte kommer med båten ut till badet i Klubbviken i morgon (har hört rykten om att det flera gånger under den senaste veckan varit uppemot 200 pers inte kommit med...) utan vi måste tillbringa dagen på fastlandet så kanske det (förutom badstrand) blir en sväng till Feykir för att klappa i alla fall. Kompisarna har nämligen en mkt hästintresserad dotter.


När Johan och jag åt en sen middag på altanen i kväll kom en tjej och började träna dressyr med sin häst nere på ängen. Jag blev tillslut tvungen att gå in - började längta alldeles för mycket efter Feykir när jag såg dem! Jag ville ju också rida! Men jag får helt enkelt försöka behärska mig till på söndag - då Fia och jag tänker åka till Tranmyrovalen i Ersnäs och träna på förmiddagen. (Förhoppningsvis hinner det inte bli så våldsamt varmt innan vi är där...) Måste komma ihåg att ringa Thomas och Linda för att säga att vi tänker komma. Fast de är ju trogna bloggläsare så de kanske hinner läsa här först!

torsdag 6 augusti 2009

Så DUKTIGA vi varit idag!!!

Fortsatt underbart sommarväder - när jag åkte från jobbet på eftermiddagen var det 24 grader i skuggan och en tryckande värme som kanske tyder på åska till kvällen? Och vad gjorde jag då? Jo, jag bestämde mig för att träna på ridbanan!

Idag var hästarna uppe vid stallet när jag kom - för Anna M var ute med en tur. Oj, så smidigt det var att hämta in hästen på 5 minuter istället för 25 minuter!

På ridbanan började jag med att skritta igång utan stigbyglar - för att stretcha ut mina benmuskler samtidigt. Kom ihåg att hålla igång Feykir i skritten också - annars går han lätt och såsar på... När vi sedan värmde upp i trav på böjda spår var han riktigt duktig på att hålla traven även i svängarna. När även formen började kännas stabil var jag nöjd och lät honom få skrittpaus.

Sedan var det dags för det riktiga jobbet: jobba med skritt på volt och flytta ut bakdelen, för att sedan göra samma sak i tölt. Tack vare några stora träd var det lite skugga i hörnet vid grinden så jag försökte hålla oss där för att det skulle vara liiiite mindre varmt i alla fall!

Började med skritt i höger varv och mycket böjning i halsen. Flytta ut rumpan så länge han stretade i munnen och "vara snäll" när han trampade under med inner bak och lättade i handen. När han höll volten utan att streta bytte vi varv. Feykir tycker ju det är JOBBIGT att korsa med vänster bak - men idag gick det ändå på något sätt lättare i vänstervarvet! Eftergiften kom ganska snart och jag kunde börja fylla på med energi bakifrån som förberedelse för tölt.

När jag sedan gjorde övergången till tölt blev jag mkt glatt överraskad - i vänstervarvet brukar han försöka springa ifrån arbetet men nu "tuffade han på" i riktigt lååååångsam tölt på volten med bibehållen eftergift! Och det kändes hur lätt som helst att sitta rätt och inverka på honom i tölten!

Avbröt ganska snart och återgick till höger varv där jag fick jobba endel med att hitta samma "dragläge" där jag kunde fylla på med energi bakifrån med bibehållen eftergift. Riktigt lika bra blev det aldrig - och när jag ändå gjorde övergång till tölt så gjorde han några försök att rusa iväg. Har han glömt skillnaden på höger och vänster? ;- ) När jag fick ordning på tempot blev det dock lite bättre.

Saktade av till skritt och började om med vänster varv. Ganska snart kunde jag göra övergång till lååångsam, trevlig tölt! Vände sedan genom volten och fortsatte tölta i höger varv - för att "få med mig" känslan till högervarvet. Och nu gick det bättre även där! När han töltade långsamt på volten i avslappnad låg form var jag nöjd och gav honom skrittpaus. I den här värmen kändes det extra rätt att satsa på kvalitet istället för kvantitet!

Han fick sedan jobba ett par varv i samlad trav för att sedan sträcka ut mer i traven innan jag skrittade av på böjda spår. Även traven kändes riktigt trevlig idag!

När vi kom tillbaka till stallet var Fia där. "Så DUKTIGA ni är som tränar på banan i den här värmen!" sa hon. Det var ju VÄLDIGT lyckat att någon såg oss! :- )

För er som saknar bilder får jag skylla på att mobilen och datorn vägrar prata med varandra... i vanliga fall har de en mkt bra kommunikation m h a bluetooth - men nu verkar något ha skurit sig mellan dem... Och den minneskortläsare jag kan ansluta till datorn är spårlöst försvunnen... Hoppas mobilen och datorn blir vänner igen snart! (Annars får jag fota mer med kompaktkameran igen - så lätt ger jag mig inte. Men idag hade jag bara bilder från mobilen.)