Sylvia väcker liv i oss!

OJ VILKEN BRA LEKTION JAG RIDIT IDAG!!!! Jag har tyckt att det funkat så bra när jag ridit själv – ända sedan Anna M tränade Feykir åt mig för ca 6 veckor sedan. Han har ju töltat! ”Jo visst, sa Sylvia, han töltar rent utan boots och det är ju bra. Men han går bara på 40 % av sin kapacitet så nu är det hög tid att plocka fram lite mer!” Redan i skritten väckte hon upp oss ur vår behagliga tillvaro: Jag fick börja skritta på volt och flytta ut bakdelen, men plötsligt skulle jag snabbt göra halt och direkt en framdelsvändning för att byta varv, flytta undan för skänkeln i andra varvet, ny framdelsvändning o s v. ”Det ska hända någon precis hela tiden!”


När vi sedan övergick till tölt fick vi fortsätta på samma sätt – aldrig någon lång stund på volten utan snabb halt och framdelsvändning (jag skulle tänka framdelsvändning redan när jag gjorde halten). Samtidigt skulle jag komma ihåg att hålla ordentlig koll på yttersidan i vänstervarvet (samt inte glömma ytterskänkeln!) och böja ordentligt i innersidan i högervarvet. ”Nu blir Feykir lite arg – men det är bra – för det betyder att han har fått börja jobba!” sa Sylvia.


När hon tyckte att jag behövde använda pisken sa hon varje gång först att jag skulle förbereda mig – sitta bakåt ORDENTLIGT, kanske t o m flytta fram skänklarna och verkligen vara beredd att sitta emot med hela kroppen INNAN jag rör pisken. För jag hamnar så lätt i ett ”framåtläge” när jag rider och om jag då använder pisken rycker han mig ur sadeln hur lätt som helst. Det låter så enkelt och självklart i teorin – men oftast blir det först när jag redan viftat till med pisken och Feykir slängt mig framåt så att jag helt tappat sätet som jag kommer ihåg ”just det – jag borde sitta tillbaka ORDENTLIGT först…”


Hon påpekade också att när jag tar i tyglarna så ska det vara STORA tygeltag – för då kan jag ge så mycket större eftergifter sedan. Och detta gäller även när jag ställer höger-vänster för att få honom mjuk i sidorna. När jag vill bromsa honom behöver jag däremot bara skaka lite i tyglarna – det ger en mkt stor effekt när jag rider på halvstången. Dessutom måste jag bli mer noga med att krama ner honom när han blir för hög i nacken – för att sedan SNABBT ge ny, stor eftergift.


Jag fick testa att rida högre tempo i tölten också – sitta bakåt ordentligt och verkligen driva upp honom fram. I högervarvet var det viktigt att hålla honom inåtställd för att behålla honom mjuk. Kunde faktiskt ”fräsa på” riktigt bra!!! Så bra att jag direkt bestämde mig för att försöka byta gren på Skellefteåtävlingen från T8 (valfritt tempo tölt i vardera varvet) till T5, där man rider tempoväxlingar. TROTS att det innebär att vi förväntas prestera arbetstempo tölt i första varvet. ”Starta i höger varv så att du får rida tempoväxlingarna i vänster” tipsade Sylvia.


Avslutningsvis fick vi trava lite med MASSOR av drivning fram mot bettet. Sedan sa Sylvia ”Nu räcker det för idag – ett kort och intensivt var precis vad ni behövde för att vakna till – det är bättre att vi tar en lektion till under veckan som kommer istället. ” När jag kollade klockan kunde jag konstatera att jag ridit knappt 30 minuter – men Feykir var genomsvettig och jag helt slut i huvudet av allt jag skulle försöka komma ihåg.


Sylvia uppmanade mig att fokusera mycket mer på aktivitet när jag rider – det ska hända någon hela tiden. ”För annars blir Feykir alldeles för bekväm!” De senaste sex veckorna har jag väl egentligen gjort tvärt om – ridit lite längre pass för att bygga kondition och muskler. Men nu får det allså bli korta, intensiva ridturer a´la Fia och Lukka framöver! Vi bokade också in ny lektion för Sylvia på tisdag morgon – perfekt!


Feykir fick sedan ett grundligt ”bad” i spolspiltan – med schampo och allt. (Annars brukar jag oftast bara spola av med vatten – för fettet i pälsen innebär ju ett naturligt skydd mot insekter.) T o m pannluggen fick en rejält schamponering – vilket inte är så populärt… Men jag drog den bakåt under grimmans nackrem för att minimera mängden schampo och vatten i ansiktet och då gick det ändå ganska bra.
När han ätit sitt kraftfoder utanför stallet fick han fortsätta gå kvar där för att solen och vinden skulle fungera som hårtork. Jag kunde ju räkna ut vad som skulle vara det första han gjorde när jag släppte ut honom i hagen igen – och jag inbillar mig att han lyckas ”rulla in” jorden mindre i om han är torr. Med den goda tillgången på gräs gissade jag att han inte skulle ha tid att rulla sig så länge han gick utanför hagen – och jag hade rätt! Manen och svansen fick dessutom en rejäl dos pälsglans för att hålla sig fina. Tack vare detta kanske jag inte behöver tvätta honom så grundligt innan tävlingen – vilket vore en STOR fördel för mina onda händer! På det sättet har jag verkligen bytt upp mig – när jag nu har svart häst istället för skimmel!