Feykir gör en insats!

Var så TRÖTT när jag åkte från jobbet att det bara fanns en enda sak som kunde hindra mig från att åka raka vägen hem för att lägga mig och vila: min personlige tränare och sjukgymnast vid namn Feykir från Erlandstorp! Det verkade som att han förstod sin viktiga uppgift också. Visserligen fick jag även idag hämta honom nästan längst bort på sommarbetet - men när grimman väl satt på plats gick han i princip "fot" i energisk skritt hela vägen tillbaka till stallet. Inte ett spår av det tjorvande han annars brukar ägna sig åt när man måste tvärstanna och titta på både det ena och det andra...

Väl i stallet hade vi sedan en mysig "bonding" stund när jag först kliade i hans öron och sedan smorde dem med AVS-lotion mot klåda. Han har nämligen endel insektsbett där. När sadel och träns var på plats påpekade jag för honom att idag var matte inte i form så nu orkade jag inte med något tjafs - och han verkade HELT införstådd med detta. Skötte sig exemplariskt precis hela ridturen!

Vi mjukade upp med att sidföra längs dikeskanterna och efter en stund lyssnade han riktigt bra på små hjälper och utförde övningen med eftergift. När vi passerade hagen med vallackflocken behöll han fokus på matte och när jag bad om tölt så töltade han - från första steget! Då hamnar vi i en så trevlig, god cirkel - när han töltar har jag mycket lättare att sitta rätt. Och när jag därmed kan inverka med skänklar och f f a sätet så töltar han ännu bättre!

Red bort till sjön och fortsatte till vänster längs strandkanten. Med ännu mera tölt - och trevlig sådan! All min trötthet var vid det här laget som bortblåst! När vi vände hemåt red jag "Kyras-ABC" fram och tillbaka över vägen en ganska lång stund, för att både ge honom en andhämtningspaus och samtidigt få honom att trampa under sig ännu mer med båda bakbenen.

Gjorde övergång till tölt och med draghjälp av hemvägen lyckades vi få till ett riktigt bra ökat tempo - utan att tappa takten! Jag tror faktiskt att jag börjar bli lite bättre på att känna när det är rätt takt - då blir han nämligen så "lätt att sitta på". När han börjar fuska med vänster bak blir han både styvare i kroppen och dessutom försökter han slänga mig framåt - för att jag inte ska "komma åt" honom med sätet så att han måste sluta fuska.

Red lite tempoväxlingar också och tyckte att nedtagningarna funkade riktigt bra tack vare att jag kom ihåg att hålla honom vänsterställd - för då behöll han mjukheten i kroppen även i nedtagningen. Fast vi har absolut ingen precision nedtagningarna ännu - jag har ingen koll på hur långt innan kurvan jag skulle behöva börja bromsa för att ha kort tempo på ovalens kortsida. Och ökningarna känns ännu mer chansartade - då och då får vi till en riktigt bra med TYDLIG steglängdsökning och hyfsad takt. Men många andra gånger blir det antingen seeeg ökning och/eller taktproblem. Nåja, det kommer väl med tiden!

Tog en längre skrittpaus - när jag tänkte "tävlingsskritt" och höll honom lätt högerställd för att ha högerbogen på plats. Sedan avslutade vi med att rida ganska mycket trav med ordentlig böjning i högersidan. Nu hade han hunnit bli rejält trött och svettig i värmen - han har börjat få endel vinterpäls dessutom... Så jag fick verkligen DRIVA i varje steg. Ville jobba honom ordentligt i traven eftersom jag inte lyckades rida ihop honom ordentligt på ridbanan i onsdags. Men med idog drivning och böjning i högersidan kändes han tillslut mer "ihop" så då var matte nöjd och lät honom skritta tillbaka till stallet.

Mycket nöjd med dagens ridpass konstaterade jag förundrat att man kunde tro att det var en Anna som släpade sig hem från jobbet och en helt annan Anna som tränade sin häst (och därmed också sin egen kropp) så ambitiöst! Ingen kan ju motivera mig som Feykir! Och det är verkligen jättebra - för det gäller att hålla igång så att jag bibehåller så mycket som möjligt av kondition och (relativ) mjukhet i kroppen nu när hösten och vinterns kyla kommer.

I stallet träffade jag ett par från Kiruna som var här och hälsade på Sylvia. De berättade att de läser mig blogg regelbundet. KUL! De hade tidigare tänkt komma till Midurs hösttävling men tyvärr blir det visst inte så... Tråkigt, men jag kunde inte låta bli att glädjas åt deras motivering: Deras hästar har blivit alldeles för tjocka på betet - "inte alls lika smala och vältränade som Feykir!"

Men nu vill jag avsluta med att rikta en uppmaning till Miduriterna och även andra: ANMÄL ER TILL MIDURS HÖSTTÄVLING!!! Det vore ju för tragiskt om vi inte får ihop tillräckligt många ekipage när vi nu har så fantastiskt fin anläggning!!!