Onsdagsridning!

Idag har jag varit ute och "enhandsridit" i terrängen på denna fina häst!!!

Ända sedan slutet på oktober förra året försöker jag göra allt som går med bara vänster hand/arm. ÄNDÅ har jag fortfarande så oerhört mycket smärta i höger arm, axel (samt nacken och musklerna runt huvudet)... Hur kan det ens vara omöjligt...??!? Men jag har i alla fall börjat bli hyfsat bra på att styra runt Hamingja i skritt i terrängen med bara en hand! 

Idag red vi upp till vänster bakom vägbommen och testade några skogsmaskinsspår, först till vänster om skogsvägen och sedan fler maskinspår längs vägen till höger där man rider mot Torrbergsvägen. Vi följde resp spår till dess vi var ense om att underlaget började bli för blött och att det var dags att vända, så det blev oftast inga längre "utflykter" - men "många skogsmaskinspår små blir tillslut en ridtur ändå!" som man ju brukar säga! 

Och jag är jätteglad att jag orkat rida efter jobbet idag - det orkade jag inte någon gång förra veckan. Här om dagen fick jag bekräftelse från Smärtrehab att jag står på deras väntelista nu. Uppskattad väntetid är 3 månader... jag som vill ha smärtlindring NU!!! Men jag står i alla fall på listan och det är ju första steget! I går var jag hos kuratorn på sjukhuset igen och hon hoppades att jag nu på fredag skulle kunna få mer info om den traumabehandling som jag bedömts behöva. Det kan visst vara VÄLDIGT långa väntetider där också men hennes bedömning är att jag behöver hjälp NU så hon skulle se om hon kunde hitta någon "genväg". Det känns i alla fall som att det rör liiiiiiiite på sig i alla fall när det gäller min rehab. "Gode Gud ge mig tålamod - men gör det fort!!!"

Lisa-dag!

I kväll fick Hamingja ha roligt med Lisa igen! Det hade blivit två vändor på vänstra vägen bakom vägbommen, varav den första i sällskap med Christina, Heimdal och hundarna. Och sedan en sväng på den högra vägen också. Så BRA det känns att Hamingja kan få komma ut och röra på sig även om jag inte orkar!!! Lilla fröken hade fått både tölta och GALOPPERA - vilken lycka!!!

"With a little (=a lot) help from a friend!!!

 

Hamingja är inte bara bäst - hon är vackrast också!!!

Fr o m denna vecka har vi börjat fodra hästarna med hö igen, i onsdags fick jag hjälp av Lisa med min kvällsfodring och idag, när jag hade morgonfodringen, ryckte Eva in med två hjälpande händer - som så många gånger förr! "Om du pekar så gör jag!" Det var första gången denna vecka som jag orkade åka till stallet så det var ju EXTRA värdefullt att få spara den lilla ork jag hade till att rida en sväng! Efter gårdagens hällregn bjöd morgonen på klart och soligt väder, där temperaturen snabbt steg. Så när vi avnjutit vår egen frukost i solen utanför stallet gick vi till Josefshallen och bytte till svalare kläder innan vi skulle ut och rida. Matte fick stå för uppvärmningen i vanlig ordning vilket denna dag innebar skritt längs bilvägen mot Avan och sedan sandvägen fram till den nya bron över Höbäcken. 

NÄR MODIGA HAMINGJA GÅTT ÖVER BRON!!!

Jag var ju nyfiken på att få veta hur det skulle gå att rida längs skogsvägen/stigen bortanför bron och tänkte att om jag bara visar Eva möjligheten att testa en helt ny ridväg så kommer jag snart sitta med svaret - och jag fick förstås rätt! Först behövde bara Hamingja våga gå över bron och hon var VÄLDIGT tveksam först, men när matte hoppade av och gick före som en levande sköld tog hon mod till sig och följde med! Då visade det sig att man (=Hamingja) fick en karamell för att man varit så MODIG!!! När fotograferingen var avklarad var det så Evas tur att sitta upp så att de kunde ge sig ut i det okända! Under tiden satt jag i solen på en stubbe och ägnade mig åt ett avstressande "skogsbad"! 

Det var en MYCKET nöjd duo som kom tillbaka efter ca 40 minuter! Eva beskrev hur hon ridit och att de tillslut kommit fram till en grusväg som måste ha varit Torrbergsvägen (vilken är vägen i högerkanten på flygfotot ovan)! Jag kunde inte riktigt "se i huvudet" hur de hade ridit... och insåg sedan att om jag bara skickat pulsklockan med Eva så hade jag ju haft det utmarkerat på kartan nu! Alltså är det så vi ska göra nästa gång!!! (Färgmarkeringarna ovan är ju bara de sträckor som jag red.) 

Jättekul att man efter 16 år med häst i Mariebäck faktiskt kan hitta nya ridvägar!!! När jag någon gång i framtiden åter är redo för en långtur kan jag ju uppenbarligen rida som Eva gjorde idag bort till Torrbergsvägen men istället för att vända tillbaka samma väg ta någon av våra andra stigar från Torrbergsvägen tillbaka till Mariebäck! Dessutom ser jag ju på flygfotot ovan att man borde kunna rida en kortare runda genom att börja som idag men sedan ansluta till den högra vägen bakom vägbommen! 

I helgen är det Atlikurs i Mariebäck och det kändes lite konstigt att vara där men inte vara med... jag har ju i princip brukat planera mitt liv utifrån att jag ska kunna vara med på träningarna för honom... Men samtidigt var det så tydligt att jag inte har ork för det ännu, med tanke på hur oerhört trött jag var efter att ha skrittat 2 x 30 minuter! 

Hamingjas pris höjdes med 100 000 kr!!!

....och då var hon långt ifrån billig redan innan!!!

Hade tänkt åka till stallet redan söndag morgon, men var alldeles för trött så det blev vila hela förmiddagen... men som TUR var piggnade jag till tillslut! När jag kom till Mariebäck ropade jag och visslade som vanligt men kunde inte se Hamingja någonstans... men så fick jag se några hästar skymta borta i hagen upp mot kyrkan så jag tog en genväg dit upp via ridbanan. 

Där gick mycket riktigt stoflocken och betade - UTOM Hamingja... Jag visslade och ropade, men hon syntes inte till... Jag hade precis börjat oroa mig för att hon stod skadad någonstans när jag hör ljudet av en häst som springer och får se Hamingja komma springande i full fart från stallet och upp till mig!!! Hon måste ha hört när jag ropade därifrån och om jag gått genom stohagen hade jag mött henne, men i o m att jag genade förbi ridbanan gick vi om varandra! 

När jag väl hämtat mig från denna lyckochock gav vi oss ut på en ridtur, där jag red ungefär som igår: mot Avan och sedan sandvägen och terrängen till vänster om bilvägen. Fast idag fortsatte vi lite längre uppströms Höbäcken efter en stig innan vi kryssade genom terrängen upp till bilvägen. I o m att bäcken och vägen i princip går parallellt där gick det ju inte att komma vilse - även om vi red "kors och tvärs" i terrängen skulle vi ju alltid komma till bilvägen efter en stund! 

Nu räknar jag med att det blir två vilodagar för Hamingja, för både måndag och tisdag ska jag på utredningar avs Posttraumatisk stress - då jag fått mer och mer av sådana symptom och det tydligen är väldigt vanligt om man behövt intensivvård. I o m de kraftiga ångestpåslagen som är kopplade till detta räknar jag med att vara HELT slut efteråt... men det blir ju bra att få det utrett så att jag förhoppningsvis kan få behandling. Och på onsdag blir det roligt för Hamingja för då ska Lisa rida!

Edit: Det konstaterades att jag behöver traumabehandling - remiss ska skrivas men väntetiden är visst låååååång... Innan sommaren skickades remiss till Smärtrehab och därifrån fick jag faktiskt lite återkoppling här om dagen så förhoppningsvis blir väntetiden dit inte lika lång. Håll tummarna x 2!!!

EN NY BRO ÖVER HÖBÄCKEN!!!

Idag hade Hamingja än en gång uppdrag som terapihäst och det var med stor entusiasm hon tog sig an uppdraget att "valla runt" matte ute i skogen! Vi fortsatte att "pricka av" ridvägar längs bilvägen mot Avan och idag höll vi oss i terrängen till vänster om bilvägen. När vi ridit uppför den lilla backen följde vi skoterleden in till vänster, vilken går mellan sandvägen och slänten ner mot sjön, som jag tack vare kartan i träningsappen lärt mig heter Nottjärn. Från grillplatsen ovanför sjön följde vi sedan en stig som först går längs sjön och sedan parallellt med bäcken, som samma app idag lärt mig är början på Höbäcken! Längre fram har man kunnat se resterna av en gammal bro som en gång i tiden gick över bäcken...

 

Men nu möts vi istället av denna syn - och självklart började ALLA Hamingjas varningsklockor genast att ringa!!! För vad skulle kunna vara anledningen att bygga en ny bro om inte för att lura stackars, försvarslösa hästar tillräckligt nära bäcken för att BÄCKMONSTRET skulle kunna gå till attack??!! Nästan skrattretande var att man dessutom försökte invagga nämnda häst i falsk trygghet genom att låta vattnet porla... men SÅ lätta finter lurar förstås inte en så erfaren häst som Hamingja!!! Men matte var förstås lika lättlurad som vanligt och gav sig inte förrän den stackars hästen stod alldeles nere vid bron... Där visade det sig dock att man fick KARAMELLER - MÅNGA!!! Vilken TUR att Hamingja inte är den som tvekar inför att ta risker - en feg häst hade ju kunnat gå miste om det godiset!!! ;-)

Typiskt gömställe för BÄCKMONSTER - "i de lugnaste vatten"...!!!

Nu är ju matte en sådan vekling som inte orkar några längre strapatser så hon tyckte det var dags att vända tillbaka hemåt igen. Men hon mumlade något om att "skicka Eva och Hamingja över bron så snart ett lämpligt tillfälle uppstår, för att se hur långt den gamla vägen/stigen tar dem...! Innan Nottjärnen heter f ö bäcken (som jag hittills alltid kallat "Mariebäckbäcken" eftersom den går förbi där) i själva verket "Nordströmsbäcken" - man kan lära sig mycket av en träningsapp har det visat sig! (Vem Nordström är/var förtäljer dock inte historien.)

Den gula "pluppen" högst upp på kartan är gården i Höbäcken där hästarna går på sommarbete - och idag var vi ju ungefär halvvägs dit fågelvägen! 

Igår hade Hamingja ledig dag, matte var för trött efter första jobbveckan och behövde vila sig i form. Men i torsdags hade Hamingja det desto roligare när Lisa red - och de roade sig i fyra olika gångarter! Och när en MYCKET nöjd Hamingja kom tillbaka till stallet efter ridturen fick hon lite härlig massage också! Lisa har vi minsann valt med omsorg!!!

Över förväntan!

När jag kom hem efter jobbet idag var jag HELT slut i huvudet, hade rejält ont och var frusen... startade min inframatta, tog plats där med en ljudbok - och somnade! :-O När jag sedan vaknade av en signal från mobilen insåg jag att jag sovit nästan 45 minuter. Och kände till mig glädje att jag nog skulle orka en sväng till Hamingja idag ändå! 

När jag kom till Mariebäck hade Hamingja egentligen fullt upp med att agera sällskapsdam till Litlamin, men som tur var tog hon sig tid till matte också! Det var uppehållsväder när jag kom dit så jag tog på mig regnjackan, men inte regnkjolen, något jag kom att ångra när det började regna igen precis när jag skulle sitta upp i sadeln... Gick med Hamingja upp till Josefshallen och lämnade henne där utanför för att hämta regnkjolen. Jag kände mig ganska säker på att hon inte skulle gå särskilt långt utan ta tillfället i akt att äta gräs, men jag försökte ändå vara riktigt snabb. När jag kom ut igen stod hon också precis där jag lämnat henne. Men själv fick jag "på pälsen" av min träningsapp: "Pulsen är för hög - försök att andas långsammare!" sa rösten strängt, vilket jag visste innebar att pulsen gått upp över 148 slag/minut. Jag fick ytterligare en tillsägelse en stund senare, innan den hunnit sjunka tillbaka tillräckligt mycket.

Under ridturen höll jag mig till skritt och då klarade jag mig undan fler tillsägelser. För att variera oss red jag ner till bilvägen och sedan mot Avan, vilket måste vara mer än ett år sedan jag gjorde senast. För att det skulle bli så bra träning för Hamingja som möjligt red jag ut i terrängen på sidan av vägen så snart jag kommit ut från gården och sedan red jag nere i diket längs bilvägen där det var möjligt. 

Efter den första lilla uppförsbacken (där Hamingja till sin besvikelse inte fick galoppera) svängde jag in på sandvägen till höger och följde sedan skoterleden tillbaka mot Alviksträsk fram till jaktstugan där vi red ner på bilvägen igen. Jag har ridit längs den skoterleden MÅNGA gånger under åren, men då brukar vi ha travat och galopperat en hel del, och jag konstaterade nu att den sysselsatte oss en betydligt längre stund nu när vi höll oss till skritt. Riktigt mysigt hade vi i alla fall - trots regnet! 

I morgon är planen att Lisa ska rida. Så GLAD Hamingja kommer att bli när hon får ägna sig åt gångarter snabbare än skritt!!!

Så mycket bättre!!!

Igår jobbade jag första dagen efter semestern och som väntat orkade jag inte åka till stallet sedan. Även idag var jag rejält trött när jag åkte hem från jobbet men efter "lite" doping i form av 1,5 liter Cola Zero började jag tillslut piggna till tillräckligt för att åka till Mariebäck. Och till skillnad från i söndags så hittade jag dessutom min häst (de stod i den del av hagen som går upp mot kyrkan). Tack Hamingja för att jag slapp leta (förgäves) i snårskogen idag!!!

Precis som senast red vi till höger bakom vägbommen, men nu testade vi också att följa skoterleden ner mot bilvägen, till dess vi var överens om att underlaget blev för dåligt. Sedan fortsatte vi bort mot Torrbergsvägen men idag vände vi innan vi kommit till stora kalhygget. Under hemvägen förekom några kortare "seriösa inslag" där vi tränade övergångar till "nästan tölt" och sedan nedtagning igen med bibehållen bärighet. SVÅRT men nyttigt för oss båda! JOBBIGT också - såg efteråt att jag haft puls på 143 som mest och det är ju rejält över vad fysioterapeuten ordinerat... men genomsnittlig puls för hela ridpasset var betydligt lägre i alla fall. Och utöver de "seriösa inslagen" var det f f a skritt i terrängen vi ägnade oss åt.

När vi kom tillbaka till stallet hälsades Hamingja förstås av en gnäggande Litlamin - och ÄNNU gladare blev Litla förstås när hon sedan fick sällskap i hagen av sin bästis! Innan dess hade Litla gått eller sprungit av och an i hagen och gnäggat. Men redan när jag gick in i hennes hage och började samla ihop hö:et innan jag skulle släppa dit Hamingja var det som att Litla förstod vad som var på gång och blev alldeles lugn! 

PS. Är den någon fler än jag som tycker att "Så mycket bättre!" är ett närmast oförskämt namn på ett TV-program som går ut på att artister tolkar varandras låtar?! "Någon annan kan göra dina låtar SÅ MYCKET BÄTTRE!!!" 

Total soppatorsk...

Bild från i tisdags, när husse kliade örat...!!!

Sista dagen på semestern idag och jag hade verkligen sett fram emot en skrittur i skogen med Hamingja, men så blev det inte tyvärr... När jag kom till Mariebäck på morgonen syntes ingen ur stoflocken till och Litlamin var så olycklig och gnäggade efter Hamingja... Även jag ropade och visslade, utan resultat. Stoflocken har en väldigt stor hage nu och jag började med att gå till delen vid kyrkan men när ingen häst syntes till där fortsatte jag ner mot bäcken medan jag då och då stannade till och lyssnade efter livstecken inifrån snårskogen för att förhoppningsvis på en hint om var jag skulle börja leta, men detta var också helt resultatlöst. 

När jag tillslut ändå gav mig in i snåren för att leta dröjde det inte länge innan all min ork var slut.... satt en låååång stund och vilade - fortfarande utan att höra ett enda ljud från Hamingja & Co - och insåg tillslut att det skulle bli en tillräckligt stor utmaning att gå tillbaka upp till stallet - jag skulle vare sig orka leta mer eller rida idag.. blev så OERHÖRT besviken... men det fick bli vila hemma resten av dagen, för i morgon är det ju meningen att jag ska orka jobba igen... Jag väntar på att få en läkartid och hoppas att det inte dröjer allt för länge nu när "hjulen" allt mer börjar snurra i samhället efter sommaren. 

Lördag med bra timing!!!

När jag kom till Mariebäck efter lunch idag hade Hamingja stått hos Litlamin 3 timmar och det verkade hon tycka var ganska lagom för hon kom med raska steg till grinden så snart hon fick syn på mig! Efter nattens ösregn (vi hade fått 25 mm i Kyrkbyn) har dagen bjudit på många kortare skurar och när jag närmade mig Mariebäck öppnade sig himmelen än en gång... men när jag kom fram hade regnet upphört igen. Och det började sedan inte om igen förrän jag satt i bilen på väg hem - tala om perfekt timing!!! 

Jag bestämde mig för att rida till höger bakom vägbommen idag som omväxling, trots att det är vassare grus där. Framme vid den stora vändplanen fortsatte vi sedan in i tallskogen och när vi höll oss ganska långt till höger, så att man skymtade sjön mellan träden, var underlaget inte så blött trots den senaste tidens regn. Upptäckte sedan att skogsavverkningarna gjort underverk med den tidigare nästan igenväxta stigen/vägen (se bilden ovan) som vi brukar rida bort mot Torrbergsvägen! 

Inspirerad av detta fortsatte jag längs denna väg ända fram till det stora kalhygget och var då alltså nästan framme vid Torrbergsvägen (som man ser längst till vänster i bilden ovan.) Så det blev en hel del terrängskritt för Hamingja idag! Och faktiskt ett par korta sekvenser tölt på sträckan där skogsmaskinerna förbättrat vägen!

Här är vi på hemväg och skymtar åter Nottjärnen mellan tallstammarna. Från vändplanen red vi sedan ytterligare ett par kortare töltsekvenser där det inte var så mycket av det vassa gruset. Och Hamingja fortsatte sedan i "skrölt" - eller "kasta toppi" (kasta pannluggen) som det kallas på island. Ett energiskt mellanting mellan skritt och tölt där man bygger styrka i "töltmusklerna". Totalt 45 minuter och min puls gick aldrig över 125 vilket väl får sägas vara godkänt. Däremot har jag nu efteråt REJÄLT ont i höger axel och arm, nacken samt musklerna runt huvudet... Jag får tyvärr ofta det efter stallvistelse och ridning trots att jag tycker att jag är så försiktig jag bara kan... Här finns VERKLIGEN förbättringspotential!!! 

Kom ihåg att jag för många år sedan fick en TENS-apparat för smärtlindring och tänkte att den kanske kunde vara till hjälp nu. Det var VÄLDIGT länge sedan jag använde den senast, men jag hittade den faktiskt nu när jag letade. Plattorna som ska fästas på huden skulle förstås behöva bytas så att de fäster ordentligt på hela ytan, men jag tänkte att det kanske kunde gå att testa med någon av de gamla om jag såg till att trycka den mot huden. Men så började jag läsa bruksanvisningen för att friska upp minnet över hur man ska använda den och upptäckte varningstexten: Personer med pacemaker ska INTE använda TENS! Ooops, vilken tur att jag såg det! :-O Då ska jag kolla med Kardiologen om det gäller även min typ av pacemaker. Som jag förstått det är det elektroderna som går in i hjärtat som kan störas av olika typer av elektriska eller magnetiska fält, men att min typ av elektroder inte alls är lika känsliga som äldre varianter så det är möjligt att det ändå funkar med TENS.

Hovslagare och ridning

Idag var det dags för Hamingja att skos igen och som vanligt skötte hon sig exemplariskt! Hovslagaren är väldigt bra på att visa och förklara hur han gör och varför. Han visade hur Hamingja är rak i knä- och kotleder men har en vridning i hovleden. Det är en led som är sluten och därmed fixerad redan när fölet föds, så vridningen har uppstått medan hon låg i mamma Hamradis mage. En sådan vridning kan t ex uppstå om fölet är stort i förhållande till stoet och med tanke på att Hamradis inte var så stor så kan det definitivt ha varit så. Denna vridning gör att punkten för överrullning inte ligger mitt fram på Hamingjas framhovar utan en bit ut åt vardera sidan. 

Förra gången skodde han henne därför med en högersko på vänster fram och en vänstersko på höger fram - för då hamnar tåkappan ungefär där hon har överrullningen på resp hov. Men han konstaterade att tåkappans placering "stör ögat" när man tittar på hovarna och gör att de ser sneda ut, så denna gång skoddes hon med överrullningsskor helt utan tåkappor. "Då är det bra för hästen och ser samtidigt bra ut när du tittar på hovarna!" 

Innan skoningen hann vi rida 40 min och passade då på att testa några av skogsmaskinspåren vid den vänstra skogsvägen bakom bommen.  Det var som väntat rejält blött bitvis men vi hittade också torrare partier. Och eftersom en ev tappsko just idag inte skulle vara hela världen kändes det ju som ett bra tillfälle att chansa lite! Hamingja fick därför lyfta ordentligt på fötterna och därmed bra muskelträning samtidigt som hon ju tycker att terräng är roligt! Under hemvägen red vi på skogsvägen och fick "känna" på några kortare töltsekvenser i öppna och riktigt långsamt tempo. Bitvis en riktigt trevlig känsla och även detta bra träning - för oss båda!!!

Best Friends Forever!!!

Litlamin och Hamingja har alltid varit oskiljaktiga och när Hamingja och jag återkommer från våra ridturer välkomnas vi alltid av Litlamins gnäggande! Därför har det varit traumatiskt för Litlamin när hon nu inte får beta gräs och därför behövt gå i en egen hage under sommaren... Inte blev det mycket roligare när Hamingja TILLSLUT kom tillbaka hem från Höbäcken, för stoflocken går fortfarande i en hage med gräs där Hami ofta är utom synhåll för Litla... Det har verkligen "skurit i hjärtat" att se en olycklig Litlamin vandra längs stängslet i sin hage och gnägga efter sin bästa vän - den ENDA andra hästen i hela världen om man frågar Litlamin...!!! 

Tyvärr är damerna HELT osynkade när det gäller foderbehov - Litlamin behöver äta MASSOR för att hålla vikten (särskilt som hon hela tiden gått och vandrat längs stängslet i sin olycka) medan Hamingja p g a att matte varit skröpplig det senaste året (egentligen betydligt längre än så) är ÄNNU tjockare än hon brukat bli på sommarbetet och därför INTE bör ha fri tillgång på hö... 

Men glädjande nog - SÄRSKILT för Litlamin - har vi hittat en kompromiss som fungerar, där de ofta får gå tillsammans en del av dagen i alla fall! Ett hörn av Litlas nuvarande hage har tidigare under åren fungerat som konvalescenthage för olika hästar som haft behov av det. Och Carola har börjat sätta Litla där med en rejäl höportion innan hon flyttar Hamingja till Litlas hage. Då är det bara en tråd mellan vännerna och tillräckligt nära för att Litla ska kunna äta sin mat i lugn och ro, medan Hamingja idogt arbetar med att städa undan höstrån i resterande del av hagen. Och när Litla ätit klart är det lätt att bara öppna mellan dem så att vännerna kan mysa tillsammans under några timmar! Igår berättade Carola att Hamingja t o m börjat ha koll på när Litla flyttas till lilla "mathagen" - då kommer Hamingja till stohagens grind och väntar på att bli flyttad till Litlas hage! 

Malin besöker "kusin" Hamingja!

Under några dagar har vi haft trevligt besök av min syster med familj. Dottern Malin föddes under pandemin så det var hennes första besök i Luleå - och självklart stod ett möte med "kusin" Hamingja högt på önskelistan!!! Med skräckblandad förtjusning bjöd hon Hamingja på gräs - självklart väldigt uppskattat!

Och fullt fokus gäller förstås när man får hedersuppdraget att bära grimman!!!

En bra avrundning av veckan!

 

Johan med Hamingja och Litlamin - två tjejer som alltid är nära varandra om de får välja!

Men just nu får de tyvärr inte det, i o m att Litlamin av veterinär ordinerats att inte äta färskt gräs alls utan bara torrhö. Det hade i o f s Hamingja kunnat göra nu också, om det inte vore för att Litlamin behöver gå upp i vikt och därför har fri tillgång till hö. Medan Hamingja är i stort behov av att gå ner i vikt... Mat är därmed det enda område där de INTE är synkade... men försöket att låta dem gå tillsammans (utan hö) i alla fall några timmar har hittills gått bra! 

Att Litlamin inte har tillgång till hö dessa timmar uppvägs nog med råge av att hon dessa stunder inte vandrar av och an längs stängslet (och förbränner massor av det som hon skulle behöva använda till att "lägga på sig") medan hon olyckligt gnäggar efter Hamingja. Enda oron för upplägget har varit att Litla skulle bli ÄNNU mer stressad när Hamingja sedan flyttas över till stoflocken, men - peppar, peppar - hittills verkar det gå bra! 

Men innan denna tilldragelse hade Hamingja och jag hunnit rida en sväng! Även idag inledde vi på vänstra vägen bakom vägbommen (där jag gärna töltar på hemvägen) men för att variera mig red jag in på skogsvägen till höger, fram till hygget där man kan fortsätta till Torrbergsvägen. Hamingja trampade glatt på som vanligt! Framme vid hygget tyckte jag det var dags att vända hemåt igen. Och jag funderade på hur det kan komma sig att det finns ett antal hagstolpar i plast längs kanten mellan hygget och skogsvägen...?!? Det kan väl knappast ha funnits en hage där mitt ute i skogen... och om man velat markera något så är väl vita plaststolpar ungefär lika värdelöst som snitslar av vitt paketsnöre... (been there, done that, got the t-shirt...! :-O

På hemvägen fick jag sedan TÖLTA igen!!! Smygstartade faktiskt redan på den lilla skogsvägen som går till hygget - som faktiskt blivit väldigt mycket bättre i samband med avverkningarna i området här om året! När jag flyttade min dåvarande häst Feykir till Mariebäck 2006 var den ganska bra att rida på, men sedan växte den igen mer och mer för att tillslut bli nästan oframkomlig... men nu är den alltså jättebra att rida på!

Hamingja fick sedan en skrittpaus upp till vändplanen innan vi vände hemåt för mer TÖLT!!! Jag rider ganska korta sekvenser tölt för att vi båda ska orka. Och dessutom i ett lågt tempo, för att Hamingja när vi väl töltar ska få jobba ordentligt (långsamt är JOBBIGT!) och stärka de muskler hon behöver använda för att bära upp sig på ett bra sätt. Samtidigt som det blir lättare för mig att hinna med att hålla henne "lätt" i framdelen - en riktig win-win! Och jag tycker att det blir allt fler steg i taget som jag kan "bli följsam och bara åka med" som belöning för att hon gör rätt!

Efteråt kunde jag konstatera att min puls gått upp till 148 när jag red... att rida tölt men ändå hålla mig inom gränsen för lågintensiv träning verkar vara svårt... man ser VÄLDIGT tydligt på pulskurvan när vi har skrittat och när vi töltat. Om det visar sig att jag åter behöver flera dagars återhämtning mellan ridpassen behöver jag nog ransonera tölten lite... Efter ridturen fick Hamingja alltså gå ut till Litla, så ska Carola flytta över henne till stoflocken ikväll. Det var två MKT nöjda damer i konvalescenthagen när jag åkte från Mariebäck!!!

Efterlängtad reunion för BFF!!!

Fick den här bilden av Carola - visst ser den lite drömsk ut?!! Det var nog precis som Litlamin (t h) upplevde det också, när hon för en stund fick sällskap av sin BFF Hamingja i sin konvalescenthage! Det har varit så hjärtskärande att först se Litlamins glädje när Hamingja och jag kommit tillbaka från ridturerna och sedan hennes förtvivlan när kompisen inte kommer till hennes hage...Tyvärr har de diametralt olika matbehov i dagsläget, så de kan inte gå tillsammans hela tiden, men vi tänkte testa att låta dem vara tillsammans några timmar ibland i alla fall. Bara Litlamin inte blir helt hysterisk när Hamingja behöver flytta över till stoflocken igen - vi håller tummarna!!! 

Innan denna reunion hade jag hunnit rida Hamingja en sväng. Vi inledde precis som igår med skritt längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. Där är det ju egentligen alldeles för slät mark för att vara optimalt så länge jag (nästan) bara orkar rida i skritt. Men detta kompenserades sedan med råge! 

Framme vid vändplanen började vi på Hamingjas favoritstig, men när vi passerat den blöta sänkan och kommit upp "på höjden" började vi istället följa kanten på det hygge som ligger i skogsvägens förlängning. Där är det till att börja med väldigt ojämn terräng, med mycket stenar, så Hamingja fick verkligen jobba för att ta sig fram! Efter en liten nerförsbacke blir terrängen lite jämnare, men det är ju fortfarande terräng så hon måste ändå lyfta en hel del på hovarna!

Efter 25 minuter tyckte jag det var lagom att vända tillbaka hemåt. Men om man vill rida en långtur kan man fortsätta följa kanten på hygget, där det finns en "antydan till stig" så kommer man efter ett tag till en skogsväg som leder till Torrbergsvägen och därifrån finns det ju flera alternativa vägar tillbaka till Mariebäck!

Men vi vände alltså hemåt innan dess och när vi var tillbaka vid vändplanen hoppade jag av för att sadla om. Får erkänna att jag varit lite slarvig med det nu när jag (nästan) bara skrittat. Men såg igår att hon hade början till skav (pälsen bortnött) på en fläck bakom vardera frambenet. När sadeln glider framåt (p g a hennes runda mage) så bildas det hudveck bakom frambenen och där är det så lätt att det blir skav. Det är för att minska den risken jag använder ett fårskinnsskydd på sadelgjorden, men det kan förstås bli skav ändå om man har otur. När jag gjorde detta kunde jag konstatera att Hamingja faktiskt var ganska svettig, så uppenbarligen hade hon fått jobba på bra i terrängen!

På väg hemåt red jag sedan korta töltintervaller längs skogsvägen (nu var det ju en fördel att den är plan!!!) och försökte komma underfund med vilken "nivå" mina signaler ska ha för att uppnå önskad effekt: tölt i relativt långsamt tempo med längd på halsen och aktiva bakben. Jag har ju oerhört mycket "på köpet" i o m att jag satsar på att tölta hemåt - då behöver jag inte fundera något på drivning utan kan fokusera på inramning och förhållningar. Med AVSLAPPNING inte att förglömma!!! Mina muskler vill ju helst av allt spänna sig (fysioterapeuten har förklarat att det är en del i fibromyalgin att det blir så - de har jättelätt för att spänna sig och det är jättesvårt att sedan få dem att slappna av igen.) Så en av mina viktigaste uppgifter när jag rider tölt är att förmå mig att slappna av och "följa med" för att ge Hamingja den belöning som behövs för att hon ska förstå vad jag vill att hon ska göra!

I slutet av ridturen började jag känna mig ganska yr... även jag hade uppenbarligen fått anstränga mig en hel del! (Såg sedan att pulsen varit uppe i 146 och det går ju inte att klassificera som lågintensiv träning...) Sedan blev det en extra strapats också, då några ur stoflocken befann sig på fel sida av stängslet, vid vägen ner till bäcken och bastun. När Olivia och jag öppnade upp tråden gick de glatt tillbaka in i hagen och sedan hade vi turen att nästan direkt hitta det ställe där de hade gått ut. Den övre av eltrådarna var av, men vi gjorde en temporär lösning som förhoppningsvis ska hålla alla damerna inne till dess stängslet kunnat lagas permanent. 

När vi kom tillbaka till stallet hade Litlamins matte Carola kommit och efter att ha diskuterat ett tag bestämde vi oss för att testa om vi kan låta Hamingja stå inne hos Litlamin några timmar, så stackars Litla kan få lite social samvaro med sin bästa vän. (Hamingja är faktiskt DEN ENDA HÄSTEN I VÄRLDEN om man frågar Litlamin.) Nu håller vi tummarna för att Litla inte blir allt för stressad när Hamingja i kväll behöver gå tillbaka till stoflocken (så att Litla kan återgå till fri tillgång på hö) så att vi kan upprepa detta fler dagar!  

Hemma igen kan jag konstatera att jag är fortsatt yr... det blev uppenbarligen för mycket idag. Så det blir nog inte "så många knop" för mig i morgon... men det var ROLIGT idag!!!

Mycket att glädja sig åt!!!

Att kunna glädja sig åt småsaker är en gåva - då får man så många fler anledningar/tillfällen att glädja sig! Och med min FINA häst tillbaka till Mariebäck igen kunde jag idag glädja mig åt att åter kunna använda hennes fina Equitec-träns (har bara haft "nederbördstränset" i biotane med till Höbäcken). Tog dessutom fram Láras lädergrimma i FANTASTISKT mjukt läder - som nätt och jämt passar på Hamingja medan hon bara har sommarpäls. Och nu när jag skrivet detta minns jag att det finns ett par nya tyglar - också dessa i supermjukt läder - som jag "tröstköpte" efter operationen i höstas men som jag inte hunnit inviga. Dem måste jag ju leta fram också!!!

När Hamingja och jag gav oss ut på dagens ridtur kändes det självklart att rida upp bakom vägbommen, där vi tog den vänstra skogsvägen. Att Hamingja ville till sin favoritstig som börjar vid vändplanen visade sig TYDLIGT när hon fick JÄTTEBRÅTTOM förbi stället där man svänger för att rida mot Torrbergsvägen - för att matte inte skulle hitta på några dumheter - och sedan återgick till lugn skritt så snart vi passerad förbi denna "kritiska punkt"!!! :-D

Det hade förståss varit allra bäst för Hamingja att hela tiden rida i terrängen, men efter de senaste dagarnas regn är det väldigt blött i skogen längs den här vägen så det kändes inte särskilt lockande. Hamingja brukar helst undvika blöta områden, fast det gäller INTE hennes favoritstig som är väldigt blöt alldeles i början - men där hon alltid kliver på helt utan tvekan - och så även idag! Jag upplever att stigen blivit lite förändrad sedan skogsmaskinerna körde där i vintras, att mycket mer stenar kommit i dagen. Men vi varvade ridning på stigen med att kryssa mellan träden ute i terrängen och Hamingja verkade jättenöjd!

Tillbaka på skogsvägen var det dags för matte att få uppleva dagens höjdpunkt: att få TÖLTA!!! I o m att vi var på hemväg fanns det ju energi i kubik hos min häst, så jag behövde inte fundera det minsta på drivning till samlingen! Vi red ett antal kortare töltintervaller och när jag påmindes om hur jättebra det går att bromsa genom bara ett tryck med knäna, utan att röra tyglarna, kunde vi båda två slappna av ganska bra i tölten med tillräcklig samling för att få en trevlig takt! 

Avslutningsvis gav jag hellånga tyglar i tölten för att Hamingja verkligen skulle få stretcha ut överlinjen och då smattrade ju tempot iväg - men det var en VÄLDIGT nöjd häst som frustade på och visade att man visst kan tölta med aktiv överlinje även när nosen närmade sig backen! Tillbaka i Mariebäck hälsades Hamingja av en lyckligt gnäggande Litlamin, som är konvalescent och därmed åter fick uppleva stor besvikelse när bästa kompisen släpptes i hagen bredvid hennes... på andra sidan staketet är INTE samma sak även om man ser varandra - det var alldeles tydligt...! 

Här ser man hur vi red!

Och här på pulskurvan ser man ju VÄLDIGT tydligt när det var dags för tölt!!!

Jag är ju livrädd att "jinxa" - men tycker ändå att jag den här veckan haft liiite mindre ont och orkat liiiite  mer, även om jag fortfarande behöver göra det mesta i slowmotion och med bara vänster hand/arm. Och min underbara, fyrbenta PT tillika terapeut har DEFINITIVT en helt avgörande del i detta!!!

Hejdå Höbäcken!!!

Idag var det dags att flytta hem hästarna till Mariebäck igen. Eva var bussig och följde med som  medhjälpare och när vi och Sylvia kört två vändor vardera var alla hästarna hemma igen! Det var bara andra gången som vår elbil fick dra hästsläpet och det är verkligen en trevlig dragbil - stark och lättmanövrerad! Jag startade med 100 % i batteriet och när jag var hemma igen efter dessa vändor var det 85 % kvar. När jag ska koppla släpet har det alltid varit en sport för mig att backa så att dragkroken hamnar exakt under draget. Så nu när jag plötsligt har en backkamera kändes det nästan som fusk!!!

Tölt var´e här!!!

Sista rycket!

Vi planerar att flytta hästarna hem till Mariebäck i morgon så dagens ridtur var årets sista i Höbäcken. Eva hakade på för att hjälpa till att fira denna tilldragelse! Jag inledde med att skritta Hamingja i dikeskanten längs Hultetvägen och sedan TÖLT på TVÅ vägar mellan åkrarna!!! Och när man töltar i riktning hemåt så DANSAR Hamingja fram!!! Snacka om att jag blev "tölt-hög"!!! 

Såg sedan att min puls gått upp till 146 under båda töltsekvenserna - men jag hade ändå inte blivit yr, något som jag tidigare blev t o m när vi bara skrittade!!! Efter denna ansträngning passade det bra att överlämna tyglarna till Eva så att jag kunde sitta och vila medan hon och Hamingja fick galoppera och göra annat roligt. 

Medan jag satt och njöt av utsikten över ängarna reflekterade jag över att det känns som att den skyhöga stressnivå jag haft i kroppen så länge nu börjat sjunka. Där har Hamingja verkligen haft stor betydelse när hon tagit med mig ut i naturen. Fysioterapeuten sa ju att bara sitta och titta på något grönt skulle vara bra för mig och nu när hästarna varit i Höbäcken har ju verkligen 100 % av tiden tillsammans med Hamingja tillbringats ute i naturen, när vi inte ens haft ett stall att gå in i. Och lägre stressnivåer gör att mina muskler inte blir riktigt lika spända, något som verkligen underlättar i ridningen och dessutom sänker smärtnivåerna. Snacka om win-win!!!

Efter ridturen åkte vi till Laxfiskemuseet i Gäddvik och intog vår picknicklunch sittandes vid sjöbodan med utsikt över älven! En härlig avrundning av en fantastisk förmiddag!