onsdag 15 november 2017

Äääääntligen lite skön svalka!!!

Med -13 grader blir det rimfrost både på ryggen och mulen!

Hamingja befann sig långt nere i hagen när jag kom till Mariebäck idag. Men när jag ropade på henne kom hon t o m SPRINGANDE - matte fick ju nästan hjärtstillestånd av lycka!!! Och sedan fick jag dessutom njuta av en timmes riktigt trevlig ridning på min fina häst!

Tidigare i höst har jag ridit i olika grader av skymning, men det här blev vårt första träningspass för säsongen då det var helt mörkt. Hamingja verkade jättenöjd över att det ÄNTLIGEN var lite svalare väder,  bättre anpassat till hennes tjocka vinterpäls, för hon var verkligen SUPERPIGG! Men samtidigt trevligt fokuserad, utan att jaga upp sig vare sig över mörkret eller de saker längs vägen som reflekterades i ljuset från min pannlampa. En helt perfekt kombination ifall ni frågar mig!!! 

Vi red längs bilvägen och ägnade nästan hela vägen bort till "världens ände"-korsningen åt uppvärmningstölt i öppna omväxlande till höger resp vänster. Och det var inte bara "skön svalka" utan dessutom hade ett lager snö förvandlat det tidigare så stenhårda underlaget till ridbart igen! Framme vid korsningen kändes det därför alldeles för tidigt att vända hemåt igen så vi tog av till vänster och fortsatte nästan ända bort till skoterklubben. 

Jag hade lånat Elisabeths sadel, för att få hjälp att korrigera min sits - och när jag nu började be om samling märktes det VÄLDIGT tydligt! När utgångsläget var en bättre vinkel på mitt bäcken behövde jag nästan bara spänna rumpan lite för att Hamingja skulle börja samla sig och komma upp med bogarna! Och när vi gjorde samma sak sedan vi vänt hemåt igen fick jag ännu mer energi "på köpet" och därmed också ÄNNU bättre bärighet i tölten! HÄRLIGT!!!

Efter den sedvanliga nedvarvningstölten, när vi skrittade sista biten hem till stallet, skojade jag till det hela genom att träna på att göra halt med "bibehållen bakdel". När vi tränade i ridhuset i söndags påpekade ju Sylvia att vi behövde träna på detta och speglarna i ridhuset visade med onödig tydlighet hur rätt hon hade... :-O  Man ska ju RIDA in i halten - inte bara stanna...! Och för att lyckas med det provade jag nu att flytta henne ett par steg för innerskänkeln så att hon trampade under sig med det inre bakbenet samtidigt som jag bad henne stanna. 

Nu fanns det ju tyvärr inga ridhusspeglar i dikeskanten, så jag kunde inte se om resultatet blev det önskade... Men det kändes i alla fall som att vi hade bakdelen med oss på ett bättre sätt - så förhoppningsvis var det ett steg i rätt riktning i alla fall!

söndag 12 november 2017

Söndagsträning på BRK

Hamingja har skaffat sig GRYM rutin - idag TREDJE gången i ridhus!!!

Även denna kväll var det sju hästar som slöt upp - några av dem med två ryttare. Från Mariebäck hade vi fått sällskap av Sylvia med Hector och Malin med Eldvaka. För "Ella" var det första gången någonsin i ridhus och då var det ju toppen att få sällskap och stöttning av en sådan "ringräv" som Hamingja! 

Vid de tidigare tillfällena har vi varit så nöjda med underlaget, som varit ganska fast för att vara i ett ridhus. Men nu hade de TYVÄRR fyllt på nytt så att det var som att rida i någon dm snö... Det var ett par storhästryttare som hade tränat före oss och även de var besvikna över att underlaget var så tungt... och då är ju ändå deras tre gångarter betydligt mer "förlåtande" när det gäller underlaget än vad tölten är... 

I o m detta var jag EXTRA glad över gårdagens beslut att klippa Hamingjas hals en gång till - redan förra gången blev hon skummig av svett p g a värmen i ridhuset. Och nu var det DESSUTOM detta tunga underlag. Men det var ju inget annat att göra än att anpassa ridningen till underlaget. Vilket ju var precis vad man hoppats slippa genom att åka till ridhuset... men det var ju i alla fall inte halkigt där inne! 

Dessutom finns det ju speglar - vilket jag denna gång nyttjade i väldigt stor utsträckning. F f a när vi skrittade på volt och flyttade undan för innerskänkeln - perfekt att kunna se med egna ögon med vilken lätthet hon korsade med inner bak! (Först efteråt kom jag på att jag borde ha nyttjat speglarna när vi tränade samlad skritt också... det måste jag komma ihåg till nästa gång!!!) Från den samlade skritten red jag några töltövergångar men i övrigt ytterst lite tölt eftersom Hamingja ändå inte skulle orka tölta med någon större bärighet i "djupsnön". 

Istället blev det ovanligt mycket trav - precis som jag brukar lägga upp ridningen när vi jag rider innan vägarna runt Mariebäck hunnit bli plogade. Med den skillnad att jag nu kunde rida på volt också! Och efter lite inledande racertrav formade sig Hamingja trevligt runt innerskänkeln med ett lätt stöd på yttertygeln, lös  innertygel och började då också vila lite mer i steget. Trevligt!

Utvecklingen går också framåt när det gäller att hantera miljön i ridhuset och de andra hästarna! Den här kvällen var det flera av de andra som galopperade t ex men ändå var det bara vid några tillfällen som Hamingjas flyktreflex gav sig till känna. Att vi red extra mycket skritt på volt hjälpte förståss till för att hon skulle slappna av. 

Vid ett tillfälle när jag hade stannat för att Hamingja skulle få hämta andan en stund fick jag ett ytterligare träningstips av Sylvia som red förbi och påpekade att Hamingja stod med bakbenen låååångt bakom sig... Så jag tog hjälp av en av ridhusspeglarna och började träna på att göra halt - något som verkligen inte är "bara"...!!! Jag vet ju egentligen att det är viktigt att driva hästen in i halten för att den inte ska "tappa bakbenen"... men man ska ju komma ihåg att göra det också... och så länge man inte har någon spegel så kan man ju leva lyckligt ovetande om att hästen ställer sig som en Morganhäst - eller en schäfer på hunduställning...!!! 

Trots ett träningspass med ovanligt mycket skritt för vår del så ångade det om Hamingjas nyklippta hals när jag tyckte det var dags att avrunda för kvällen! Och även om underlaget inte varit vad vi önskat så blev det ju ändå ett givande träningspass. Samt - inte att förglömma - ett trevlig tillfälle att hinna prata i alla fall lite grann med några av de andra Miduriterna på plats! Förhoppningsvis växer också intresset så att fler ansluter framöver. Och under de två veckorna till nästa gång kommer det ju hinna vara mycket annan ridning i ridhuset, så att underlaget hinner packas ihop lite mer igen!

lördag 11 november 2017

Före och efter!

Före...
Hamingja har uppenbarligen FULL koll på att det ingår i konceptet att se lite trött och sur ut på en före-bild... För självklart blev hon egentligen JÄTTEGLAD när matte dök upp idag - men har man ett riktigt "pokerface" så har man!!!

Idag stod klippning av Hamingja på schemat, för andra gången denna höst. Det tidigare klippta området på hals och bog hade nämligen hunnit bli nästan lika lurvigt som innan klippningen... Både Feykir och Lára helklippte jag ibland tidigt på hösten, för att sedan under senhöst och vinter klippa hals och bog när pälsen hunnit växa ut igen. På senare år har jag dock fått lära mig att även om hästarna ser ut att få en rejäl vinterpäls efter en tidig helklippning så har man skadat det yttersta på stråna, varför pälsen inte kommer att skydda mot nederbörd lika bra som en helt oklippt päls gör...

Efter! Se så glad man blir av lite frisering!!!

Numera håller jag mig alltså till att bara klippa på halsen och bogen, ett område som inte är så utsatt för väder och vind samtidigt som det ändå är ett effektivt sätt att hjälpa hästen att bli av med överskottsvärme. För halsen och området mellan frambenen är de ställen där hästarna svettas allra mest. För ett par år sedan fick jag dessutom lära mig att det är betydligt mycket farligare för en häst att bli för varm än att bli kall. 

I morgon är det dags för oss att åka till Boden och träna i ridhuset igen!  Senast blev Hamingja skummig av svett trots att jag ändå red ganska lugn. Det blev väl lite av en värmechock att komma in i ridhuset... men den här gången bör det bli lindrigare för henne! 

Det blev faktiskt träning idag också - trots det icke hästvänliga underlaget. När Hamingja var färdigklippt gick vi ut på ridbanan och tränade samlad skritt vid hand. Vilket antagligen är den mest effektiva träningsform man kan använda sig av på stenhårt underlag utan att slita på hästen. I samband med Hamingjas långa rehab här om året fick jag verkligen bevis på hur OERHÖRT effektiv denna typ av träning är! 

Efter en lång period då vi bara fått rida rakt fram och utan krav på samling fick vi tillslut börja lite försiktigt med samlingen igen, men till att börja med bara från marken. Under fyra veckor tränade vi tre långsidor samlad skritt i vardera varvet (med skrittpauser emellan) följt av att jag satt upp och "åkte tölt" utan några ytterligare krav på samling utan bara för att hela tiden stämma av att hon inte hade några spänningar som kunde tyda på obehag av träningen. Detta gjorde vi ungefär fyra gånger/vecka - alltså verkligen ingen mängdträning! 

Själv utgick jag ifrån att det främst kunde ha den positiva effekten att Hamingja fick uppleva att hon kunde aktivera sina bakben utan att det betydde stort obehag eller smärta uppe i korset. När de fyra veckorna gått och massör-Tomas kollat Hamingja än en gång fick jag klartecken till att börja be om samling även uppsuttet. Och döm om min förvåning när jag upptäcker hur oerhört mycket starkare hon redan blivit i sin överlinje!!! 

Även idag blev det tre långsidor samlad skritt i vardera varvet. Vi började som vanligt med vänster varv eftersom det är lättare för henne. Vilket innebär att hon är mer avslappnad i samlingen i vänster varv, men samtidigt att jag också behöver driva lite mer för att hon verkligen ska ta i med bakbenen.

I höger varv tycker Hamingja det är svårare, vilket innebär att hon provar både att skjuta ut högerbogen mot mig och bakdelen mot staketet... Jag får därför "trixa" en hel del mer i detta varv för att räta upp henne. Men å andra sidan blir hon så "taggad" när vi arbetar i högervarvet att ingen extra drivning behövs - utan "bara" att jag får henne rakriktad i kroppen. Samt håller henne avslappnad i nacken genom att ställa lite höger-vänster och sedan ge helt lös tygel mellan förhållningarna. 

Till att börja med visar hon alltid en hel del humör jag på detta sätt ber om samling i höger varv... så när hon sedan övergår till att börja frusta belåtet trots hög grad av samling är det nästan så att även matte började frusta!!! 

fredag 10 november 2017

Fredagsmys med Hamingja!

Hamingja strääääääcker ut överlinjen i uppvärmningstölt

Efter den oerhört inspirerande Atlikursen förra helgen har större delen av denna vecka kännetecknats av "på ridfronten intet nytt". I måndags var jag på återbesök på Smärtkliniken i Piteå för mera sprutor (TÄNK att jag överlever - VARJE GÅNG!!!) Och för bästa effekt av dessa har det sedan, förutom jobbet, främst varit vila som stått på schemat. 

Igår hade jag visserligen tänkt mig en "come back" i sadeln, men med trafikvarningar p g a underkylt regn kändes den idén plötsligt inte lika bra... Och egentligen var det inget bra läge för "come back" idag heller, med stenhårt och MKT knöligt underlag... Men nu kunde jag helt enkelt inte behärska mig längre...! 

Det fick bli ett träningspass anpassat efter underlaget - d v s skrittarbete på ridbanan. Först lösgörande arbete med att flytta ut bakdelen på volt så att hon fick korsa över med inner bakben. Och sedan ryggningar m h a sätet och samlad skritt varvat med skritt på lång tygel. Min superambitiösa häst laddade verkligen för töltövergångar från den samlade skritten, så det var riktigt nyttigt för henne att istället få slappna av på lång tygel! 

Någon tölt blev det ö h t inte - inte ens uppvärmningstölt som på bilden ovan från helgens kurs. Men den som väntar på något gott... På söndag har Midur tid i ridhuset på BRK igen - det blir ju EXTRA efterlängtat när underlaget är så här trist..! Men vi ska väl inte klaga egentligen - perioden med hårt underlag brukar aldrig vara särskilt lång och snart kommer väl snön som förutom att ge bra ridunderlag även lyster upp tillvaron bokstavligen! Roligt att träna i ridhuset igen blir det hur som helst! 

Planen är att även rida i morgon - det får väl bli en repris av dagens träningspass tänker jag mig. Alt en längre skrittsväng längs bilvägen där underlaget i alla fall är någorlunda jämnt. Vill ju inte riskera att min pärla vrickar sig! Men jag hörde att även Sylvias hästar fått vila i veckan, p g a underlaget, så jag behöver kanske inte ha dåligt samvete över att Hamingja inte blivit riden. 

söndag 5 november 2017

Atlikursens FJÄRDE dag!


FJÄRDE dagen med lektioner för super-Atli, vilken LYX!!! Så det tar emot att erkänna att för min del är nog ändå det vanliga, tre dagar, tillräckligt om orken riktigt ska räcka till. Och för Hamingja blev det kanske också i mesta laget fast på ett annat sätt. Det var meningen att dagens lektion skulle följa samma upplägg som de tidigare dagarna, men det skulle visa sig vara något annat Hamingja behövde...

Atli har flera gånger påpekat att risken när det gått väldigt bra i ridningen är att man vid nästa ridpass så gärna vill uppleva samma sak igen, att man får för bråttom och slarvar lite med uppvärmningen.  Vilket man möjligen kan komma undan med någon gång innan det successivt sänker kvaliteten på ridpassen. Så jag försökte verkligen vara extra noggrann med uppvärmningen och Hamingja kändes fin och avslappnad, precis som tidigare i helgen.

Till att börja med gick det också bra att rida samlad skritt och övergångar till samlad tölt, även om det märktes att hon "tände till" allt mer i samlingen och hade tendenser till att börja bli spänd. Något som egentligen började redan under andra lektionen igår, men då lyckades jag hålla hennes nerver under kontroll och kunde ändå avsluta lektionen med en häst som kändes lösgjord i både kropp och själ.

Idag hade temperaturen sjunkit under noll och den hårdfrusna marken fick alla ljud att förstärkas, vilket nog blev droppen som fick bägaren att rinna över för min lilla fröken. även om mattes smackningar fortfarande leder till STORA reaktioner har hon reagerat allt mindre när andra ryttare smackat på sina hästar. Tills idag, när hon plötsligt åter fick panik och satte av över ridbanan... När jag fick stopp på henne igen var det som att sitta på en vibrerande fiolsträng....

Atli instruerade mig att gå in på en volt i skritt och flytta ut bakdelen, precis som vi alltid gör under uppvärmningen. "När jag red henne igår blev jag förvånad över att hon fortfarande är så pass känslig... Det har inte märkts tidigare i helgen, då du har kunnat hålla henne så lugn och trygg", sa han.

"När sådant här händer är det ÄNNU viktigare än vanligt med nedvarvningen - hon måste få bli helt lugn och avslappnad innan du avslutar ridpasset. Det är alltid en risk med en så känslig häst att samlingen leder till spänningar som sedan accelererar - så det här är en tydlig signal om att hon behöver få ta ett steg tillbaka. Fokusera på att hon ska trivas och må bra i tölten innan du börjar be om samling igen."

Efter en lång stund i skritt på volt i båda varven började hon tillslut kännas tillräckligt avslappnad för att kunna varva ner även i tölt. Även här började vi på volten och när hon börjat frusta fick jag övergå till att rida "alla möjliga böjda spår" för att behålla och befästa den avslappnade känslan i både kropp och själ.

"Det finns många fördelar med riktigt känsliga hästar, sa Atli, men det finns ju den här nackdelen också... Så låt nu henne tala om för dig vad hon behöver framöver, hur mycket hon behöver få arbeta med tölten i lång, låg form innan hon är redo för mer samling igen. Man får helt enkelt vara beredd på att det här inträffar ibland och då får man bara se till att ta hand om henne extra mycket så att hon blir trygg igen."

Nu närmast blir det i alla fall vilodag i morgon, när matte ska på återbesök till Smärtkliniken i Piteå. Sedan får vi se hur det är med min dagsform, om det blir "mystölt i myrslokstil" redan på tisdag eller om det får bli ytterligare ett par vilodagar. 

lördag 4 november 2017

Atlikurs dag tre - av FYRA!!!


Dag 3 på Atlikursen - och den här gången betyder det INTE sista dagen utan vi har faktiskt kurs i morgon också!!! Det är som en drog med tillvänjning - efter detta kommer vi väl att vilja ha fyradagarskurs VARJE gång!!!

Jag skulle rida dagens första lektion och tänkte passa på att ägna mig åt lite egen uppvärmning innan Atli var på plats. Så när jag suttit upp utanför stallet (för att kunna använda uppsittningspallen) och lät Hamingja skritta in på ridbanan fokuserade jag först på att stretcha mina höfter för att lättare kunna hitta rätt sits sedan. Och när Hamingja fick "sköta sig själv" gick hon rakt fram och stannade vid stolen där Atli brukar sitta när han håller det lilla teoripass som han börjar (och sedan också avslutar) varje lektion med. Nu var ju Atli inte på plats ännu - men Hamingja har uppenbarligen varit med tillräckligt länge för att veta precis hur han lägger upp sina lektioner! 

Till Hamingjas stora belåtenhet innebar den efterföljande lektionen inte heller några överraskningar. Vi värmde upp på sedvanligt sätt med skritt på volt där hon fick gå undan för innerskänkeln så att hon korsade över med inner bak. Efter detta tölt med lååång hals på volt och längs spåret (då Atli påminde mig om att ställa höger-vänster ganska ofta för att stämma av att hon verkligen var avslappnad i nacken) följd av trav på volt. När vi var klara sa Atli: "Jättebra uppvärmning! Hon slappnar verkligen av och det är precis vad vi vill! Men framöver kan du höja kvaliteten på uppvärmningen ytterligare genom att påverka hennes bakben så att hon successivt börjar aktivera dem allt mer och kommer upp mer med ryggen UTAN att för den skull tappa den låååånga halsen!"

Sedan fortsatte vi att träna samlad skritt med övergång till samlad tölt samtidigt som jag försökte komma ihåg att hela tiden korrigera min sits. Det är verkligen SVÅRT att lära om för så snart man fokuserar på något annat så hamnar man automatiskt tillbaka i det gamla... Det är inte utan anledning som uttrycket "att lära gamla hundar sitta..." finns!!! När vi sedan avslutat lektionen med att varva ner i tölt och trav på volt sa Atli: "Din häst blir finare för varje gång jag ser henne!" och det var ju jätteroligt att höra!!! Tänk då om/när hennes matte också lärt sig att sitta ordentligt...!


Igår tipsade ju Atli om att jag skulle försöka få låna en lite djupare dressyrsadel - som hjälper till att justera sitsen - när jag försöker lära om. Så hade han gjort själv när han en gång i tiden varit i den situation som jag är nu. Och till vår andra lektion för dagen fick jag låna Annelies Hillbar-sadel, visserligen fortfarande en islandssadel men med djupare säte och större knästöd än vad min Astund har. När jag satt upp i den kände jag direkt hur det stramade på framsidan, hela vägen från höfterna ner till knäna - så uppbenbarligen påverkade den min sits åt rätt håll! Och när jag sedan började rida tölt blev det ÄNNU tydligare!

När jag kommit så långt att jag ridit övergångar från samlad skritt till tölt i båda varven frågade Atli: "Vill du inte SE hur din häst rör sig också?!" Det ville jag förståss - så jag var snabb att sitta av och lämna över henne i Atlis händer. Precis innan hade jag ridit samlad tölt i höger varv - vilket alltid får Hamingja att tända till lite extra - för det är jobbigare för henne än i vänstervarvet. Och när Atli suttit upp konstaterade han: "Hon är visst ARG!!!" Tyvärr hade jag mobilen kvar i stallet så jag kunde inte ta någon bild när han red, men som alltid var det lärorikt att få se med egna ögon det man bara känner när man själv sitter på hästen. 

Och när jag sa att hon alltid blir lite extra "taggad" när vi arbetar med tölten i höger varv påminde han om att det då är EXTRA viktigt med nedvarvningen efteråt, för att inte riskera att träningen bygger upp spänningar i hästen. Hon ska ALLTID avsluta ridpassen med en positiv, avslappnad känsla! Då kommer hon också att vara redo att gå vidare i träningen när du rider nästa gång! 

fredag 3 november 2017

Finhästen pimpad med champagnefärgat och lackdetaljer - dagen till ära!

Dagen till ära fick Hamingja inviga sitt nya schabrak (champagnefärgat med detaljer i svart lack) från Equestrian Stockholm. Med Atlikurs OCH underbart väder så "måste" man ju fira ordentligt!!! När min favoritfotograf inte var på plats i Mariebäck idag fick Linn rycka ut istället. Och med tanke på att hon tidigare jobbat som pressfotograf kan man ju verkligen säga att det var hög klass på "vikarien"!!!

 Vi inledde dagens första lektion med att värma upp på sedvanligt vis på volt i skritt, tölt resp trav. Sedan ville Atli se när jag arbetade Hamingja i samling vid hand. Vi började som vanligt i vänster varv och Atli hjälpte till genom att smacka lite för att hon skulle ta i ännu lite mer "hon är redo för det nu!" Han påminde också om yttertygelns betydelse och att handen som håller den ska hållas ganska lågt.

I höger varv har jag haft problem med att Hamingja velat skjuta ut höger bogen väldigt mycket mot mig. Nu har jag fått bättre koll på den, men Atli gjorde mig uppmärksam på att hon istället flyttar ut bakdelen mot staketet. Det är ju svårt att korrigera när jag står på hennes andra sida, framme vid bogen... Men han hjälpte mig genom att gå snett bakom och lägga en pisk lätt mot utsidan av hennes bakdel så att hon rätade upp sig. Samtidigt som han även här påminde mig om att använda yttertygeln.

När jag sedan fått sitta upp i sadeln igen för att rida samlad skritt och töltövergångar fick jag ytterligare instruktioner avseende min sits. Det visade sig att jag som under lång tid fått jobba med att slappna av i mina knän och dra bak skänklarna nu faktiskt skulle flytta FRAM underskänklarna lite i tölten! Samtidigt som jag skulle "suga in" naveln och vinkla bäckenet framåt.

"Hamingja får ett HELT annat steg när du lyckas hålla den där sitsen!!! Hon kommer upp med bogarna och får mycket luftigare rörelser!!!" sa Atli. När jag fått rida några övergångar från skritt till tölt med fokus på sitsen frågade Atli hur det kändes. "Känns det som att du lutar dig bakåt?" undrade han. Och det kunde jag ju bara bekräfta. "Det är för att du vant dig vid att sitta lätt framåtlutad. När du känner det som om du lutar bakåt har du i själva verket just så pass hamnat i lodrät sits! Men misströsta inte - det går att lära om bara man är envis!"

Atli berättade att han själv haft detta problem en period "det blir så för de flesta hästmänniskor när de tränar mycket unghästar och då behöver rida mycket i lätt sits". Men om jag hela tiden påminner mig själv att söka känslan av att luta mig bakåt, samtidigt som bäckenet hålls vinklat framåt så kan jag tillslut lära in en ny vana - nya muskelminnen.

Det var en MYCKET nöjd matte efter denna lektion - och inte blev det sämre av Sylvias: "Hamingja ser jättefin ut!" när vi kom tillbaka till stallet!


När det var dags för vår andra lektion för dagen sa Atli: "Nu börjar du verkligen få resultat av de två senaste årens arbete! Den fina utveckling vi ser nu hade inte kommit om du inte tränat som du gjort - både du och Hamingja har utvecklats väldigt mycket tack vare detta!" Och det var ju väldigt roligt att höra förståss!!! "Det är bara att fortsätta på samma väg - detta ridpass blir ytterligare ett i den långa rad som fört er dit ni är idag och som kommer att ta er vidare!"

Innan vi började med den sedvanliga uppvärmningen sa han också än en gång att "Hästen talar om vad den behöver. Vi börjar alltid uppvärmningen på volt för att hästen behöver böjningen. Men det är också ett sätt att ta ner tempot, så när det fungerar bra på volten kan man gärna övergå till att rida längs spåret. Förutom att det ger mindre belastning på hästens ben så stimulerar det också framåtbjudningen. Får hästen då för bråttom så gå in på volt igen. Det är samma sak när du rider ut - om hästen inte längre svarar på förhållningarna så återgå till ridbanan och arbetet på volt. När det fungerar bra på volten kan du rida ut en stund innan du återgår till ridbanan för att varva ner. Nästa dag tar du ett lite kortare pass på ridbanan innan du rider ut igen, o s v."

 Efter den sedvanliga uppvärmningen fick jag åter arbeta med samling från marken. "Till sommaren kommer hon att vara som en bodybuilder!!!" sa Atli. Och Hamingja arbetade så bra att han redan efter en långsida samling i vardera varvet tyckte det var dags för mig att ta plats i sadeln igen. Då fick jag fortsätta att rida samlad skritt och övergångar till tölt med stort fokus på min sits. "Luta dig bakåt och SITT!!!" ropade han. Jag fick också göra halt och släppa stigbyglarna så att han kunde hjälpa mig att justera skänklarna till optimalt läge. Det kändes tydligt att detta inte var min vanliga sits - och jag försökte verkligen memorera känslan så att jag vet vad jag ska leta efter i fortsättningen. "Svårigheten är oftast att kunna öppna upp tillräckligt i höfterna - där är man ofta för stel. Bada varmt och stretcha i kväll så går det nog lite lättare i morgon!" sa Atli.

Han tipsade också om att det kunde underlätta mycket om jag kunde låna en djup dressyrsadel att rida i ett tag. "Den kan hjälpa till att skjuta dig framåt så att det är lättare att hitta och behålla rätt vinkel på bäckenet. Först kommer du att tycka att den här HEMSK att sitta i - just för att den så effektivt hjälper till att korrigera sitsen." Den känslan minns jag från när jag började rida i min Childeric-sadel som visserligen var av islandsmodell men konstruerad med en dressyrsadel som förlaga. Men det är många år sedan jag sålde den... frågan är nu om jag känner någon som har en dressyrsadel jag skulle kunna få provrida i?!

torsdag 2 november 2017

Atlikurs - när ryttaren själv får välja!

"Hej alla! Idag har jag varit så där FANTASTISKT duktig igen!" /Hamingja

Efter två inställda kurser tidigare i höst var det idag ÄNTLIGEN dags igen!!! Och för att rymma så många som möjligt av alla som ville vara med pusslade Sylvia ihop en lösning där några av oss "tjuvstartade" kursen redan i kväll! Och gissa om vi var "taggade"???!!!

När Carola och jag red in på banan för vår gemensamma lektion och Atli frågade hur det gått sedan sist vågade jag mig faktiskt på att säga "BRA!!!" Annars brukar det kännas lite som att "jinxa" med risk för att lektionen verkligen ska gå åt skogen... Men de senaste månadernas träning har verkligen känts bra! Inte så att det varit några stora revolutioner, men Hamingja har sakta men säkert blivit starkare så att hon orkar bära upp sig bättre i tölten. Och jag har väl i alla fall ibland lyckats vinkla mitt bäcken framåt i tölten så att hon kunnat komma upp mer med sina bogar. 

Som vanligt under kursens första lektion handlade det om att lägga bra grund inför fortsättningen genom att fokusera på lösgjordhet, samtidigt som Atli fick tillfälle att se i vilket läge vi befinner oss just nu träningsmässigt. "Värm upp som vanligt så får jag se!" sa han. Och Hamingja ÄLSKAR verkligen att få följa Atlis system där hon kan vara trygg med vad som förväntas av henne i de olika momenten! Så när jag inledde på vanligt sätt med skritt på volt där hon fick korsa över med inner bak frustades det så belåtet!

Innan dess hade Atli också hunnit säga något mycket bra om betydelsen av att böja hästen. "Läs vilken bok som helst om ridning och du kommer att se att man betonar yttertygelns betydelse. MEN det många glömmer är att med en rak häst har du ingen yttertygel - utan först när du böjer hästen!" 

Vi fortsatte uppvärmningen i tölt på volt med låååång hals - Hamingjas absoluta favoritläge! Och efter en stund sa också Atli: "När det fungerar så där bra på volten kan du gå ut och rida längs spåret!" Som avslutning på uppvärmningen fick Hamingja även trava på volt - och även nu frustades det nöjt!

"Nu vill jag se hur det går för er med den samlade skritten!" sa Atli. Jag började som vanligt i vänster varv där Hamingja var snabb att svara på mitt samlande säte och jag behövde bara lirka loss henne lite, lite i nacken för att hon skulle bära upp sig riktigt trevligt! "Hon är jättefin! Låt henne smyga över i tölt!" sa Atli. Även tölten kändes bra, men Atli fick påminna mig om sitsen ett antal gånger så där finns mycket kvar att jobba på... "Men de stunder du får till sitsen blir det verkligen skillnad på henne - hon lyfter upp sig framför dig!" sa han. 

När vi gjort samma sak i höger varv var det dags att låta henne sträcka ut sig och varva ner på volten, först i tölt och sedan i trav. Sedan konstaterade Atli att Hamingja verkligen blivit starkare sedan sist. Men att jag måste fortsätta jobba med min töltsits. 

Och om jag var "taggad" inför lektionen idag så är det ändå inget emot hur "taggad" jag känner mig inför morgondagen då jag ska rida TVÅ lektioner på min fantastiska häst för denne superinstruktör som verkligen kan plocka fram det allra bästa ur häst och ryttare!!!

onsdag 1 november 2017

Det är VISST besvärligt att få nya skor!

Hamingja gör sitt bästa för att bevisa att det VISST är besvärligt att få nya skor... för varför stå på det välbalanserade sätt som hovslagaren föreslår när man kan backa bak och "hänga" i kedjorna så att man nästan tappar balansen?! Hon är dock närmast en amatör på området om man jämför med min Feykir. När jag nämnde Feykir i kväll sa hovslagaren direkt: "Ja, han var verkligen HELT omöjlig!!! Hur många gånger man än ställde honom rätt så att han skulle ha bra balans var han blixtsnabb att flytta sig igen så att han var nära att välta omkull!" 

Både Démantur och Hamingja fick vinterskor med broddar idag - Hamingja dessutom snösulor. Och redan i morgon kväll "smygstartar" vi Atli-kursen med att några av oss rider en första lektion. På det viset har Sylvia lyckats klämma in några extra på denna kurs. De två tidigare kurserna vi skulle ha haft i höst blev ju båda tyvärr inställda av olika anledningar så nu var det extra många som ville ta chansen att gå kurs! SÅ ROLIGT DET SKA BLI!!!

söndag 29 oktober 2017

Midur Elit!!!

Ridhusträning idag IGEN - och nu var ju Hamingja rutinerad!

För några år sedan var det ett gäng Midurungdomar som med glimten i ögat skapade Facebookgruppen "Midur ungdom - Elit". En grupp som - namnet till trots - var öppen för alla som ville vara med. Som jag förstod saken skulle t o m vi som är "ungdom+" (hm...) kunna bli medlemmar.

När jag i kväll åkte till Bodens ridklubb för att träna i nya ridhuset - för andra gången på bara tre veckor - tänkte jag att det nog är dags att ansöka om att bli medlem i Elit-gänget...! För när vi som "bara" ridit utomhus i ur och skur i alla år plötsligt har tillgång till ridhus en timme var annan vecka - känns det ju hur proffsigt som helst! Kanske inte är så konstigt om vissa av oss upplever att det "stiger oss åt huvudet"...??!! Fast det kan ju MÖJLIGEN vara så att jag skulle ha liiiite lättare att "kvala in" i "Midur Elit" än i "Midur ungdom Elit"...??!!!

Det var - om jag räknat rätt - sju Midurekipage på plats denna kväll, varav fyra från Mariebäck. Kul att många tar chansen när vi fått så fina träningsmöjligheter! För ett par av ryttarna på plats var det dessutom första "evenemanget" i Midurs regi och det är ju jätteroligt med nya medlemmar! 

Min målsättning med förra träningstillfället var att ge Hamingja en så bra "första ridhus-upplevelse" som möjligt och när det var dags för hemfärd var jag mycket nöjd med utfallet. När vi nu kom tillbaka märktes det också att lilla fröken var BETYDLIGT tryggare i situationen den här gången! Och jämfört med Carola och Dotla, som åkte med oss och som aldrig varit till BRK tidigare, var ju vi de rutinerade! 

Förutom löshoppningen senast så red jag bara skritt och uppvärmningstölt i lång och låg form - d v s Hamingjas favoritgångart - just för att hon skulle få hjälp att slappna av trots den nya miljön, ljuden som blir annorlunda i ett ridhus och andra hästar som sprang. Men idag kunde vi höja ribban lite till! 

När jag inledde med skritt på volt kunde jag m h a ridhusets speglar se att hon verkligen korsade med inner bakben när jag bad henne flytta ut bakdelen några steg. Så bra att kunna se med egna ögon att min känsla av att hon gjorde rätt också stämde!!! Vi övergick till att göra samma sak i tölt med låååång hals och även om Hamingja (förståss) reagerade på ljud från de andra ekipagen så blev det ändå ganska små reaktioner och hon slappnade snabbt av igen. 

Efter trav på volt följt av ännu mer "uppvärmningstölt" på böjda spår kände jag mig så nöjd med hennes lösgjordhet (inte minst den psykiska) att jag vågade höja ribban ytterligare och arbeta med samlingen, d v s samlad skritt och övergångar till tölt. Som vanligt började jag i vänster varv och blev inte förvånad när hennes oerhört ambitiösa sida visade sig i form av "massor av bakben" som lyfte upp bogarna men också spänningar som innebar att hon blev kort i nacken... 

Men i höger varv - som brukar vara en större utmaning - fick jag allt det positiva från vänstervarvet OCH en lång hals! Och när vi då gjorde töltövergångarna på lösa tyglar bar hon upp sig riktigt, riktigt trevligt i tölten! Jag hade INTE behövt skämmas om Atli sett oss då! Det märktes också att Hamingja verkligen tog i (och att det var varmt i ridhuset) för hon svettades rejält och blev t o m skummig framme på bogen. 

Som belöning för att hon varit så duktig och för att hon även denna gång skulle ha en riktigt positiv känsla med sig efter träningspasset fick hon först varva ner i tölt med lååång hals. Sedan skrittade vi runt en bra stund och övade oss på att inte bli stressade fast andra hästar sprang och deras ryttare ibland t o m smackade (!!!) 

När jag suttit av stod vi kvar inne i ridhuset och fortsatte öva på att ta det lugnt trots det som hände runt omkring. Och trots att det denna gång var fler ekipage i ridhuset så hade Hamingja betydligt lättare att slappna av än när vi gjorde samma sak förra gången. Härligt att se hur lilla fröken stärker sitt självförtroende och kan tona ner sina flyktreflexer!

När det var dags att åka hemåt verkade alla mycket nöjda! Och inte blev jag mindre nöjd när hovslagaren sedan hörde av sig och meddelade att Hamingja kan få vinterskorna på plats på onsdag. Vi kommer alltså att ha bra förutsättningar när det är dags för Atlikurs till helgen!!!









lördag 28 oktober 2017

The New Chicks in (Church-)Town!

Dessa tre damer av den franska rasen Faverolle flyttade hem till oss idag!

Men alla är inte lika glada som jag över detta... Fru Hansson fick snabbt inse att hon inte längre är "högsta hönset" i Kyrkbyn och även våra tidigare fransyskor, av rasen Maran, håller sig avvaktande till nykomlingarna än så länge...  Den laxfärgade damen närmast i bild verkar vara vår nya ledarhöna, medan de övriga två (blå resp spättad) inte riktigt verkar vara överens sinsemellan om sina respektive positioner...

Välmående Faverollehönor kan värpa upp till fyra ägg/vecka och att de även brukar värpa bra under vintern är en av huvudanledningarna till att de kändes som ett bra komplement till mina övriga raser. De beskrivs dessutom som lugna och lätta att få tama, vilket inte är någon nackdel heller! En bonus med detta gäng är att de har olika färg så att de är lätta att se skillnad på dem sinsemellan. De har ju också en ganska rolig uppsyn med sina "skägg" som gör att de ser lite ugglelika ut! Vilket också gör att de tydligt skiljer ut sig jämfört med de andra hönor med färgen blå resp spättad vi har. 

Nybörjarägg!!!

Lakrits, Kola och jag beundrar nybörjarägg nr 2!

Chicksen tycker att det varit alldeles för lite Chicks News här på bloggen den senaste tiden - så jag får väl försöka bättra mig!!! Bilden ovan är från 25:e oktober, då Lakrits (troligen) lagt sitt andra ägg! Hon är alltså STOR höna (=värphöna) nu!!! Igår kom nr tre och idag har jag fått plocka in nr fyra! Det är fortfarande pyttesmå "nybörjarägg" men definitivt en bra början! Att jag tror att det är Lakrits som värper dem är för att hon fått betydligt större och rödare kam, vilket de brukar få när de börjar värpa. Medan Kolas kam fortfarande är både mindre och blekare. 

Dessa Bjurholmsägg är extra efterlängtade eftersom alla de andra haft värppaus sedan hundattacken. Vuxna hönor har normalt värpuppehåll under vintern (oftast börjar uppehållet i samband med att de ruggar på hösten). För att sedan börja värpa igen framåt vårkanten. Vilket också är varför man av tradition äter mycket ägg till påsk. 

Den sista tiden fram till hundincidenten hade vi tre hönor som värpte, så vi fick fortfarande 0-2 ägg per dag. Men Haena och Litla-Haena som dödades av hunden var två av dessa och Lárahönan som skadades allvarligast var den tredje... Och även om Lárahönan inte gett oss några ägg sedan dess så är ju huvudsaken att hon verkar återhämta sig så bra ("peppar, peppar"!!!)  

fredag 27 oktober 2017

Hamingja på hal is...

Systrarna Hamingja och Hremsa i hagen idag

Hamingja har fått ha ledigvecka i väntan på att hovslagaren ska komma och slå på vinterskor. Han har inte lämnat besked ännu om när han har tid, men jag hoppas verkligen att han hinner göra det innan torsdag till veckan. Då är det nämligen dags för Atlikurs igen! Planen var egentligen att Atli redan skulle ha varit här två gånger tidigare under hösten, men båda gångerna blev tyvärr inställda... Så nu är vi "taggade till tänderna"!!! Vissa år har Atli varit i Mariebäck så mycket som sju gånger - vilket fått endel från södra Sverige att undra: "BOR han hos er, eller??!!" Men inte den här hösten alltså...

Och när det då ÄNTLIGEN blir kurs vill jag ju verkligen inte att Hamingja ska ägna hela kursen åt att halka runt på ridbanan, med de spänningar som uppstår av att hon känner sig som Bambi på hal is... Som nödlösning skulle vi skulle kunna klara oss med vinterskor fram, för på bakskorna har hon i alla fall hål för traktbroddar. Håll tummarna att det löser sig till på torsdag!!!

Men innan dess, nu på söndag kväll, har Midur tid i nya ridhuset på Bodens Ridklubb igen. Förra gången kunde jag inte vara där och även den här gången ser det tyvärr lite knepigt att få till det... Men när jag inte kunnat rida p g a underlaget känns det ju som en extra stor bonus att vi nu tillslut lyckats få tillgång till ridhus. Så jag ska verkligen försöka pussla ihop helgen så att det finns utrymme för att åka med Hamingja till BRK! 

söndag 22 oktober 2017

Att rida "bara skritt" behöver verkligen inte vara "bara"...!

Morgonstund har frost och hö i mund! 
(Skäck-)Hremsa, Hulda och (fux-/mamma-)Hremsa

När jag åkte till stallet i morse för att morgonfodra var det -6 grader, d v s kallast hittills i höst. Marken var därmed stenhård - en STOR nackdel när det kommer till ridning... Men istället en STOR fördel när det gäller fodringen av hästarna! Den här höstens ihärdiga regnande har gjort det svårare och svårare att hitta platser att lägga ut hö på som INTE varit leriga... Men idag behövde man inte oroa sig det minsta för att hästarna skulle råka få i sig lera som i värsta fall kan orsaka kolik. 

Som ridunderlag är stenfrusen mark inte lika bra... så för att inte riskera att överanstränga Hamingjas ben fick det bli ett träningspass med "bara" skritt - vilket verkligen inte alls behöver vara så "bara"...! Atli sa en gång att "Du kan rida skritt så att du även förbättrar alla de andra gångarterna! Men du kan också rida skritt som försämrar dem...!" Och  min ambition idag var förståss att hålla mig till det förstnämnda!

På vägen till stallet hade jag passerat en beväpnad jägare som stod alldeles vid vägkanten och medan hästarna åt sitt frukosthö hörde jag vid ett par tillfällen skott på långt håll - m a o kändes det inte som någon bra idé vare sig att rida ut i skogen eller längs bilvägen idag... Dessutom är det definitivt mer än en vecka sedan vi tränade på ridbanan senast, så det fick bli ett träningspass där idag.

Inledde med "Hamingja-stretching" på volt så att hon fick korsa ordentligt med inner bak - det är verkligen en övning som "gör susen" för henne!!! Jag såg till att byta varv ganska ofta och när jag samtidigt även bytte spöhand blev detta förutom nyttig stretching även mycket bra "social träning" för lilla fröken som alltid tolkar byte av spöhand som "DET ÄR NU JAG SKA DÖ!!!" :-O

Efter detta red vi samlad skritt längs spåret varvat med skritt på hellånga tyglar. Samlad skritt är verkligen effektiv styrketräning för de muskler som ska ge hästen ökad bärighet (och därmed inte bara flottare rörelser utan inte minst den styrka som behövs för att arbeta så ergonomiskt som möjligt med en ryttare på ryggen.) Och när nu den samlade skritten varje gång följdes av skritt på långa tyglar istället för (som ofta annars när vi tränar) samlad tölt blev det också ett bra sätt att motverka risken att superambitiösa Hamingja bygger upp spänningar i samlingen för att hon "laddar" för samlad tölt.

När vi tränat samlad skritt i båda varven avrundade vi ridpasset som det började - d v s med stretching av bakdelen genom att hon fick korsa bakbenen på volt. Ett riktigt nyttigt träningspass för Hamingja - men också för hennes matte! Även jag tenderar ju att bygga upp spänningar i kroppen - även om det blivit MKT bättre sedan jag fått hjälp från suveräna Ekströms Smärtklinik i Piteå! Och i skritt har jag den bästa möjligheten att stämma av att jag ger mina signaler UTAN att bli väldigt spänd i hela kroppen - så att även Hamingja ska ha möjlighet att svara på mina signaler om samling med bibehållen lösgjordhet. Som sagt: "Att rida "bara skritt" behöver verkligen inte vara "bara"!!!

lördag 21 oktober 2017

Höstsol!

Höstsol i stohagen!

Idag var det fruset i backen - t o m leran i hästhagarna var "stenfrusen". Så det blev mycket skritt under tagens ridtur, för att inte slita på Hamingjas ben i onödan. Red längs bilvägen bort mot Avan och svängde in på sandvägen som går parallellt med bilvägen. Tack vare att den är så sandig och torr brukar den ha bra underlag även när det är riktigt hårdfruset i övrigt - och vi behövde inte bli besvikna denna gång heller! 

Det blev ett par vändor fram och tillbaka, då vi nyttjade underlaget till tölt, trav och galopp. Sedan red jag tvärs över vägen och följde den skogsvägen - upp på höjden och parallellt med bilvägen tillbaka mot Mariebäck. Även om underlaget var lite mer fruset än sandvägen så tyckte jag det var OK för att träna mer trav. 


Jag har haft förmånen att äga flera hästar med mycket motor och stark trav, vilket förståss innebär många fördelar. Men också att det är svårt att "komma till ridning" i traven. När hästen vill "satsa mot Solvalla" är det lätt att man antingen bara åker med eller att man fastnar i ett bromsande som får hästen att bli spänd. "ALDRIG bromsa med båda tyglarna samtidigt!!!" brukar Atli säga. Men det är verkligen lättare sagt än gjort när man inte har möjlighet att gå in på en volt... 

Det man strävar efter är ju att delar av skjutkraften ska omvandlas till lyftkraft och för detta behövs DRIVNING - vilket inte direkt är det första man tänker på när hästen lägger iväg som en rem efter marken...! Men den senaste tiden har jag verkligen försökt tänka extra mycket på detta. Till att börja med när jag ridit på ridbanan - så att jag använt volten i trav inte bara för att ta ner tempot med bibehållen lösgjordhet. Utan att jag sedan också sett till att driva henne fram emot bettet så snart tempot blivit acceptabelt. För en bättre bärighet i traven. 

Och nu har jag ibland också kunnat hitta ett sådant "drivläge"  även när vi ridit ut - som idag t ex! Det är verkligen en härlig känsla! Men jämfört med tölten tränar vi verkligen inte mycket trav... När jag vid ett tillfälle red kurs för Ia Lindholm sa hon att en STOR skillnad hon såg mellan sig själv och sin man (som är islänning) i ridningen är att han rider oerhört mycket mer trav. Och hon såg samma sak när hon tittade på andra isländska ryttare. 

Hennes analys var att vi som inte är islänningar själva har valt hästarna just för tölten och därför fokuserar vi också väldigt mycket på denna gångart. Och de icke-islänningar som inte är specifikt intresserade av tölt helt enkelt väljer en annan hästras. Medan man på Island rider islandshäst inte just för att den har tölt utan för att det är den enda hästras som finns att tillgå - oavsett om man har töltfokus eller inte.   

fredag 20 oktober 2017

VAD har man för kläder när det INTE regnar???!!!

Idag hände något ytterst märkligt... det regnade nämligen INTE...! "Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder" brukar man ju säga. Men vad i all världen gör man när det faktiskt är BRA väder - FAST det är höst?!! Hamingja hade självklart koll: en vacker, rödbrun islandshästpäls är helt enkelt ALDRIG fel och särskilt inte när höstsolen får den att "glöda"! Medan matte tog det säkra före det osäkra och valde (svart) regnjacka utanpå ylletröjan.

Hamingja var både avslappnad och fokuserad idag! Vilket bl a visade sig i att skritt på hellånga tyglar innebar ett trevligt driv i steget som fortplantade sig fram över ryggen och ut i en lååååång hals! Så jag passade på att låta henne skritta extra länge på detta sätt, innan det blev dags för den dagliga dosen av "korsa bakbenen genom ridning med innerskänkel mot yttertygel". Och efter detta två klockrena fattningar i vardera galoppen, varvat med lika avslappnad skritt med låååång hals, när vi red intervaller i lilla backen in mot gamla soptippen.

När vi sedan fortsatte längs bilvägen bort mot "världens ände" och ytterligare en sträcka längs vägen in mot stan blev det intervaller i tölt. Matte spårade ur och smackade så där otäckt FLERA GÅNGER, BÅDE i samlad skritt och i tölten - men tack vare sina starka nerver överlevde Hamingja trots allt och bjöd också på några riktigt trevliga töltsekvenser! Om hennes matte DESSUTOM kunde låta bli att tippa framåt så skulle förståss tölten bli ÄNNU trevligare...!

Under hemvägen blev det mer tölt, varvat med skrittpauser och som avslutning en längre sekvens samlad skritt innan hon fick sträcka ut i tölt på långa tyglar. Flera gånger under hemvägen hörde jag ljudet av skott från skjutbanan som vi behöver passera för att ta oss tillbaka till stallet. Jag hoppas alltid att de ska ha uppehåll i skjutandet precis när vi rider förbi, för även om våra hästar är väldigt vanan vid detta ljud på håll så borde det ju vara obehagligt för deras känsliga öron om de skjuter när man är riktigt nära. Om de ser att vi kommer ridande brukar de också ta paus - och precis så tur hade vi idag!

måndag 16 oktober 2017

"Fångad av en stormvind!!!"

Hamingja i sin portugisiska grimma!

Det är inte helt ovanligt att islandshästmänniskor spårar ur och köper en portugisisk häst... men det är inte rätt!!! Själv räknar jag mig till de renläriga - fast jag får erkänna att grimman på bilden är köpt på ett sadelmakeri i Portugal...!

Igår missade jag tyvärr Midurs träningsmöjlighet i nya ridhuset på Bodens ridklubb eftersom Johan skulle till Umeå och behövde skjuts till busstationen precis då... Men jag har redan skrivit in nästa tillfälle (29/10) i kalendern och hoppas kunna vara med då!

Som "plåster på såren" bestämde jag att det fick bli ridning idag istället (annars rider jag sällan på måndagar). Under morgonen och förmiddagen var det regnigt - som vanligt denna höst... Men på eftermiddagen slutade det regna och klarnade t o m upp till solsken! HÄRLIGT!!! Visserligen blåste det hårda vindar, upp till 16 m/s i byarna, men sådana små detaljer kan man ju inte ta hänsyn till när ridabstinensen slår till!

Jag har tidigare konstaterat att Hamingja är den första häst jag rider som INTE blir väldigt mycket mer "på tårna" när det blåser. Sylvia hävdar visserligen att det nog beror på att hon är så´n redan när det INTE blåser, så därför märker jag ingen skillnad...! Men det är lögn och förtal anser både jag och Hamingja! :-D

Som vanligt inledde vi med att stretcha musklerna i bakdelen genom att sidföra - innerskänkel mot yttertygel - så att hon korsade över med inner bak. När jag sedan bad om tölt kändes hon "som smält smör" - jag kunde ställa omväxlande höger vänster utan minsta lilla spänning någonstans! Med solen som dessutom fick hennes päls att närmast glöda i rödbrunt konstaterade jag att det för min del fick blåsa precis hur mycket som helst!

Jag hade dock valt att rida längs bilvägen mot Avan - eftersom den sträckan har mycket mer kurvor som kan minska vinden bitvis. I första lilla backen där vi brukar galoppera skojade jag till det och bad om trav istället - och Hamingja travade så spänstigt men med lösgjordhet att det fick bli trav hela den efterföljande raksträckan också, så att matte hann njuta lite extra!

Innan vi vände hemåt igen hann vi dessutom med en galopp uppför nya kalhygget. Där skojade Hamingja till det med ett slidestop i sidled när det plötsligt var VATTENPÖLAR på stigen! :-O  Vilket TUR att hon både är uppmärksam och har snabba reflexer, för annars hade hon ju kunnat bli blöt om "fötterna"!!! (Hm... med den här höstens eviga regnande har hon väl ALDRIG varit annat än blöt om "fötterna"...?! Men, men...)

Under hemvägen fortsatte vi med tölten. När jag försöker analysera mina försök att vinkla bäckenet rätt i tölten blir det väldigt tydligt hur Hamingja försöker/lyckas smita undan när jag vill aktivera hennes högra bakben lite extra... Att flytta undan för vänsterskänkeln i tölt (vänster skänkel mot höger tygel) flyter på bra och jag kan behålla "töltsitsen". Men när jag försöker göra samma sak undan för höger skänkel blir det plötsligt VÄLDIGT svårt med sitsen... Hamingja är helt enkelt en fena på att skicka mig i framvikt så att hon ska kunna fuska med det högra bakbenet... Träna, träna, träna alltså!

När vi sedan avslutade träningspasset med en lång sekvens i skritt var hon riktigt lösgjord och fin - trots stormvindarna! Hon hade hunnit bli ganska svettig, men jag antog att den här blåsten skulle fungera som en jättehårtork och blåsa henne torr på nolltid igen. Och när jag släppte ut henne i hagen igen till resten av stoflocken konstaterade jag att hästarna idag såg ut som hästar på Island alltid brukar se ut på bild, d v s med manarna flygande i vinden! Här behövdes minsann ingen schlagerfläkt!


lördag 14 oktober 2017

Beroendeframkallande lördagsgodis!

Matte går på om att jag är så vacker... men what´s new, liksom??!!

Idag fick jag njuta av lördagsgodis i form av en hel timmes träningpass på min fina, fina häst!!! Dessutom hade vi turen att det envisa regnandet faktiskt tog en paus just då! Vi red längs bilvägen till "världens ände" och sedan fortsatt bort till skoterklubben. Mycket tölt - förståss - och vi fick till ett par sekvenser då hon verkligen bar upp sig i tölten! 

Till att börja med kändes hon visserligen lite spänd när jag började be om samling i skritt och tölt - hon hade INTE glömt att matte smackat så där otäckt under de senaste träningspassen... Men lösgjordheten kom successivt tillbaka - och då hade vi den positiva effekten av smackningarna kvar i form av trevlig bärighet! Alltså, när jag rider den här hästen känner jag hela tiden att jag bara vill rida MER!!! Ett fantastiskt härligt beroende skulle man kunna säga!!!

fredag 13 oktober 2017

Fredagen den 13:e... :-(

Stackars Litla-Haena...

Idag var det inte roligt att vara hönsmamma...och än mindre roligt för Kyrkby-Chicksen... Jag hade släppt ut dem på gården som jag brukar när jag kommer hem från jobbet och medan de ivrigt gav sig i kast med nedfallna löv och annat som behövde bearbetas gick jag in i huset. Efter ett tag hör jag plötligt hur panik utbryter där ute, jag rusar fram till närmaste fönster och ser till min förskräckelse att en hund tagit sig in på vår inhägnade gård och nu ger sig på Chicksen! :-O 

Närmaste vägen ut är genom altandörren i vardagsrummet, men den har kodlås och i paniken lyckas jag inte trycka rätt kod... Jag ser hunden rusa över gården, nu med husse som rusar efter innan jag ger upp altandörren och rusar ut genom ytterdörren istället. När jag rundat huset är det första jag ser en stor hög fjädrar vid orangeriet... Till min förvåning syns däremot varken hund eller husse till... 

När jag skyndat ner till tomtgränsen ut mot ängen ser jag dem försvinna bort i rask takt bort. När jag ropar efter honom vänder sig mannen visserligen om, men bara för att säg något på engelska och smälla till hunden, innan han fortsätter bort. Jag hinner tänka att det är synd att mobilen blev kvar inne, annars hade jag kunnat fota honom, innan jag börjar ropa på mina Chicks.

Med upprörda kacklanden kommer de springande från olika håll - fast inte alla... utanför ladan där vi har hönshuset ligger Litla-Haena död och länge tror jag att även Fru Hansson mött samma öde för det enda spår jag hittat av henne är en hög fjädrar utanför orangeriet. Men tillslut upptäcker jag henne där hon sitter gömd under en av vinbärsbuskarna! Jag lyckas inte locka ut henne och det dröjer minst en halvtimma innan hon vågar komma fram från sitt gömställe och jag lättad kan konstatera att hon verkar oskadd!

Däremot verkar Lárahönan mindre lyckat lottad... hon sitter länge, länge gömd under en annan buske och när hon tillslut kommer fram igen ser hon ut att halta lite på vänster ben... Jag gör flera försök att locka med mig Chicksen till hönshuset, men de som i normala fall kommer springande så snart jag ropar och skakar på burken med torkad majs vill nu inte alls lämna sina trygga platser under buskarna. Så jag blir sittande ute och pratar med dem för att de ska bli trygga igen, till dess Johan kommer hem från jobbet och vi med gemensamma krafter mycket försiktigt kan lotsa dem den farliga sträckan över gräsmattan bort till hönshuset. 

Inne i hönshuset har jag möjlighet att titta lite närmare på dem utan att skrämmas och förutom Lárahönan verkar de ha klarat sig utan några fysiska skador. Men när hon försöker flyga upp till den nedre av sittpinnarna kraschlandar hon... Innan dess har hon dock ätit majs med god aptit, så jag antar och hoppas att hon snarare är mörbultad än allvarligt skadad. 

Nästa gång jag kommer ut för att titta till dem har hon tagit sig upp och sitter på kompostgallret som ligger över bajslådorna som är placerade under sittpinnarna. När jag ser att hon försöker lägga sig på gallret lägger jag dit en träskiva för att det ska bli mer bekvämt. 



Och när jag nyss tittade till dem via vår "Chick-cam" såg jag till min stora lättnad att hon lyckats flyga upp och sätta sig med de övriga på översta pinnen, där hon alltid brukar sova. (Fjärde hönan från höger:) Jag hoppas verkligen att det betyder att hon inte är så allvarligt skadad ändå! Håll tummarna för att hon är bättre i morgon!!!

onsdag 11 oktober 2017

Hmingjas "Mini me"!!!

Lilla Hulda ser ut precis som moster Hamingja gjorde som föl - en riktig "mini me"!!!

Den här förkylningen jag "odlar" sedan snart tre veckor tillbaka är fortfarande onödigt pigg och allert... I veckan har den dessutom "fräschat upp sig" med att angripa bihålorna. Och eftersom det är min svagaste länk när det gäller infektioner så är det väl snarare konstigt att det inte hände tidigare... I natt blev det flera vakna timmar för att bihålorna sprängde - och när jag tillslut kunde somna om var det sittande i sängen uppallad av ett gäng kuddar...

Jag har ju tidigare MKT dåliga erfarenheter av bihålebesvär inkl operation p g a dessa, så jag vill inte gärna ta några risker på det området... Därför sa jag ifrån på skarpen till mig själv innan jag åkte till Mariebäck efter jobbet idag: jag fick INTE rida, bara "hänga" med Hamingja i hagen. 

En sådan gång är det ju extra trevligt att Hamingja är en sådan "sällskapshäst" som gärna står med mulen i min kupade hand eller med huvudet på min axel och myser! Jag kan ju närmast jämföra med Lára som var en extremvariant av typen: "Om vi ska rida så ÄLSKAR jag dig!!! Men i annat fall kan du dra dit pepparn växer - och vad du än gör RÖR MIG INTE!!!" 

Men nu hoppas jag verkligen att jag inte stått över ridningen idag i onödan - utan att bihålebesvären vill ge med sig och att jag får vinka adjö till den här förkylningen någon gång. Gärna SNART - så att jag kan rida i helgen! "Gode Gud ge mig bättre tålamod...men gör det FORT!!!"

söndag 8 oktober 2017

Hamingja goes Butterfly Flip!

Hamingja hoppar ett hinder! (Nästan som "Harry har hittat en hare...!")

Oj, vilken rolig (och spännande) dag! Hamingja och jag var med när Midur bjöd in till medlemsdag på Bodens ridklubb. Vi hade det nya ridhuset till vårt förfogande hela dagen och på förmiddagen stod det löshoppning på programmet! Ett perfekt tillfälle för Hamingja - som aldrig varit i ett ridhus tidigare - att skaffa sig positiva erfarenheter och ett stärkt självförtroende!

Det var en VÄLDIGT storögd liten fröken som klev ur hästtransporten vid BRK... Hon hade ju inte heller något moraliskt stöd i form av någon av de andra Mariebäckshästarna utan var helt ENSAM med matte ute i stora, stora, vida världen...! Men numera har hon ju börjat lita på matte - till viss del i alla fall - och det är ju en stor fördel en sådan här gång! Som när det exempelvis passerar en rullskidåkare precis när hon klivit ur transporten... sådana ser man ju ALDRIG längs grusvägarna runt Mariebäck!!! Men redan när hon fått installera sig i en box i ett av gäststallen och matte serverade lite hö började allt kännas lättare!

Hamingja och jag var först på plats men snart anslöt fler miduriter och med förenade krafter byggde vi en löshoppningsbana. Det blev en bana runt hela ridhuset, med galoppbommar mitt på ena långsidan och tre små "studshinder" resp en liten oxer på den andra långsidan.  Och sedan började det roliga - för roligt hade verkligen alla hästarna! 


Fina gjorde FINA språng över hindren!

Första häst ut var Katarina Lindgrens Disa, som fick vara lite av "försökskanin" när det gällde avstånd mellan bommar och hinder. F f a var det avståndet mellan galoppbommarna som behövde justeras lite, men som tur var verkade Disa inte alls låta sig nedslås av att hon slog i ett par gånger utan fortsatte ta sig an banan med spetsade öron! Synd bara att jag inte kom ihåg att fota henne - så jag har inga bildbevis... Nästa häst var Annelis fina Fina - och även hon tyckte det var roligt att hoppa! Riktigt fin teknik hade hon dessutom - Midurs svar på Butterfly Flip!!!

 Hamingja igen!

När det sedan var Hamingjas tur ville jag verkligen försäkra mig om att hon skulle få en upplevelse som stärkte hennes självförtroende, så jag började med att leda henne ett varv runt banan för att hon skulle hinna titta på allt i lugn och ro. (Vi hade lagt ner alla bommar på marken, så vi kunde gå över dem.) Och det var uppenbarligen en bra början för när jag sedan släppte henne tog hon sig an hindren utan minsta tecken till tvekan och med glatt spetsade öron!


Vi fick både se hennes fina trav och ett antal fina språng över hindren! Jag testade att filma lite - för att även få med traven - och ska se om jag kan lägga in en film här framöver. 


Sista hästen ut i löshoppningen var Agnes fina Glaesir - som även han visade sig tycka att hoppning var kul! Och vilka språng han tog - både HÖGT och LÅNGT!!! 

Sedan blev det trevlig fikapaus uppe på läktaren då vi både hann prata en massa häst (och höns!!!) samt klämma och känna på Ullmax senaste kollektion och göra beställningar. Under eftermiddagen var det sedan fri ridning i ridhuset på schemat. Ännu ett jättebra tillfälle till social träning för Hamingja!


Jag hade spanat in att det fanns en uppsittningspall i ett av ridhusets hörn - perfekt för hennes stela matte! Men när jag nu kom fram med Hamingja till pallen kunde jag inte låta bli att skratta - den var uppenbarligen utformad för en HELT annan storlek på häst. Om jag stod uppe på pallen skulle jag i princip få kliva NER i sadeln! Så jag nöjde mig med att bara använda pallens första "trappsteg"! Hamingja hade ju redan fått jobba ganska bra under löshoppningen, så  nu ville jag bara ge henne en lugn och avslappnad upplevelse av att bli riden i ridhus. 

Så snart jag satt i sadeln kom hennes ambitiösa sida fram och hon blev lite stressad och spänd. Men när jag började låta henne skritta på volt och flytta undan för innerskänkeln kände hon igen sig och började slappna av och frusta. Sedan övergick vi till hennes älsklingstölt med lång hals på böjda spår. Och även om hon då och då reagerade på rörelser och ljud från de andra ekipagen i ridhuset och ljud från läktaren så kunde hon snabbt hitta tillbaka till avslappningen igen. Precis vad jag hoppats på!


När jag sedan suttit av igen fortsatte vi den sociala träningen i o m att vi stod kvar mitt i manegen medan de andra ekipagen red vidare. Hästar som springer är ju en trigger för hennes flyktreflexer men hon var verkligen superduktig på att hantera det! Öronen gick visserligen hela tiden för att hålla koll på de andra och ibland skymtade vitögat en kort stund när det blev extra spännande...

Men hon visade aldrig minsta tendens till att vilja ta till flykten och i nästa stund kunde hon slappna av igen! 


Så här avslappnad var hon när det var dags för hemresa!

Förutom att det var jättekul att träffa de andra miduriterna så blev detta verkligen PRECIS den positiva erfarenhet för Hamingja som jag hade hoppats på!  För varje positiv upplevelse hon får av något som är nytt så blir hon modigare till nästa gång! 

lördag 7 oktober 2017

Höstens trend - och kom ihåg var ni såg den först!

"Den som spar hon har!" I en av mina "gömmor" hittade jag den här jackan från tiden i Lillhästen i Stav-teamet - och den matchar ju Hamingja perfekt! Det tog lite tid, men i höst har ju bl a Equestrian Stockholm satsat på bronsfärg i senaste kollektionen...men kom ihåg var ni såg det först!!!

Idag red vi upp bakom vägbommen och den vänstra vägen upp till vägbommen. Precis som igår ägnade vi oss mycket åt att träna samling - och även idag SMACKADE matte på stackars lilla hästen...! :-O  Men det var inte lika mycket tölt utan f f a samlad skritt. Att det innebar en hel del arbete för Hamingja visade sig i att hon blev ganska svettig trots att vi "bara" skrittade. (För jag tror inte att det bara berodde på mattes otäcka smackningar.)

Det kändes bra med ett sådant här pass idag, efter all samlad tölt igår. Hon behöver ju verkligen avtrubbas mer för det här med smackningarna. Men jag vill ju inte att det innebär att hon bygger upp spänningar i tölten... När vi vänt hemåt igen började jag varva samlad skritt med skritt på längre tyglar. Och de första gångerna var det tydligt att hon verkligen laddade för samlad tölt och inte riktigt hade ro att skritta avslappnat när jag längde tyglarna... Men för varje upprepning gick det bättre och bättre. 

Och nu laddar vi för morgondagen då Midur har medlemsdag på Bodens ridklubb! Med löshoppning på fm och sedan möjlighet till fri ridning i ridhuset. För min lilla fröken, som aldrig varit i ett ridhus tidigare blir det ett perfekt tillfälle att få lite social träning! 

När hönsmamman blev klarvaken!


Haena och Litla-Haena vill vara med på bild! Med Mikro-Chicksen (Lakrits & Kola) samt den vita maranen Cloetta i bakgrunden.

Efter en MYCKET efterlängtad sovmorgon vacklade jag under förmiddagen ner i köket och startade tekokaren. Fortfarande iklädd pyjamas gick jag sedan för att släppa ut Chicksen "lite snabbt" innan jag skulle börja dagen i lugn och ro vid köksbordet, med en kanna te och dagstidningen... Men så blev det inte riktigt... När jag öppnade hönshusdörren och ropade kom hela gänget springande, ivrigt kacklande precis som vanligt. Men när vår vita maran  Cloetta, sist av alla passerade förbi mig ut genom dörren upptäcker jag till min förskräckelse att hon är alldeles blodig på ryggen...

Hon är en av dem som ruggar allra kraftigast nu och har antagligen råkat få ett litet sår i samband med det. Och höns triggas så oerhört av synen av blod att de inte sluta hacka på en höna som blöder... Något som nu dessutom demonstrerades onödigt tydligt av att flera av de andra åter började hacka på henne så snart hon kommit ut...

För att "rädda vad som räddas kan" såg jag till att snabbt "valla" henne tillbaka in i hönshuset där jag sedan lyckades fånga henne. När jag stod där med hönan i famnen - något som hon verkligen INTE gillar - insåg jag att jag nog handlat lite väl förhastat... Tanken hade varit att så snabbt som möjligt spraya henne med "No bite-spray" som smakar så illa att de andra inte längre ska vilja hacka på henne. Men sprayen som tidigare har stått ute i ladan fick för ett par dagar sedan flytta in i bostadshuset eftersom den ska inte utsättas för minusgrader...

Så hur skulle jag göra nu? Om jag släppte Cloetta igen för att gå och hämta sprayen skulle jag knappast få komma i närheten av henne sedan, eftersom hon då visste att jag hade "onda avsikter"... Alltså fick jag behålla henne i famnen när jag gick in i huset och hämtade sprayen.  Under denna tid var hon förvånansvärt lugn, men när vi kom ut igen började hon skrika hysteriskt och sprattla för att komma loss. Jag lyckades i alla fall spraya de två blodiga områdena på hennes rygg innan jag släppte ner henne igen.

Tillbaka inne i köket konstaterade jag att en hel del av "No bite-sprayen" uppenbarligen hade hamnat på mig för även sedan jag tvättat händerna grundligt luktade jag... M a o borde både jag och min pyjamas kunna känna oss ganska trygga mot aggressiva hönsattacker den närmaste tiden...! Jag startade åter tekokaren för att värma på vattnet som hunnit börja svalna under mitt "hönsingripande" och kastade en nöjd blick ut genom köksfönstret där jag kunde se mina lyckliga hönor sprätta i löven på gräsmattan. Rena idyllen!

Fast vänta nu, såg det inte ut som om några av dem var på fel sida av staketet???! Jo, mycket riktigt, Fru Hansson och de båda "små-Chicksen" befann sig definitivt på fel sida av nätstaketet som skiljer vår tomt från ängen nedanför... Alltså var det bara att springa ut igen - fortfarande i pyjamas - och försöka locka tillbaka dem. Som tur var hade jag ett riktigt "tungt artilleri" att ta till i form av en skivad limpa från frysrensning på jobbet här om dagen. Vilken TUR att jag inte hunnit ge den till Chicksen redan! Med limpan i högsta hugg var det inte alls svårt att övertyga Fru Hansson om att krypa tillbaka in genom det hål under stängslet som något djur måste ha orsakat under natten.

Men att sedan få små-Chicksen tillbaka på rätt sida var däremot inte lika lätt... Det är alltid svårast att locka till sig de hönor som är lägst i rang. För när jag lockar kommer ju ALLA hönorna direkt rusande för att se vad jag har för gott att bjuda på och med alla de andra runt omkring mig törs inte de små komma närmare... Jag brukar därför försöka hålla en godbit bakom mig, utom synhåll för de andra och hoppas att de små ska våga sig fram och äta den. Men det gäller verkligen att samtidigt hålla resten av gänget upptagna med en massa gott framför mig!

Den här gången var små-Chicksen dessutom så luriga att de turades om att krypa tillbaka in under staketet, snabbt ta en tugga bröd och sedan smita tillbaka ut igen, så jag lyckades aldrig få dem på insidan av staketet samtidigt... Tillslut gav jag upp och såg till att laga hålet när jag i alla fall hade en av dem inne. För att sedan med ett par kompostgaller snabbt "hägna in" den som fortfarande var på rymmen: Det gällde att hinna göra detta INNAN hon hunnit inse att hon var "utestängd" från sin kompis för annars skulle hon bli jättestressad och väldigt svårfångad... men det lyckades som tur var vid första försöket!!! (Kompostgaller är MINST lika nödvändiga för den som har höns som IKEA-påsar och balsnören är för den som har häst! Eller som silvertejp är för... ja, typ alla!)

Och när jag så tillslut hade "alla hönsen hemma" kunde jag andas ut och åter igen värma på mitt tevatten - tredje gången gillt!  ÄNTLIGEN njuta av den där efterlängtade tekoppen! Vid det här laget var jag definitivt klarvaken!!! Men pyjamasen skulle nog må bra av en tvätt...!