söndag 18 juni 2017

Pokerface

Det är ROLIGT att rida!!! Men Hamingja jobbar - ganska framgångsrikt - på sitt "pokerface"...!

Dagens träningspass på ridbanan var svettigt men nyttigt!!! Efter sedvanlig uppvärmning i skritt, trav resp tölt på volt fortsatte jag med en av mina favoritövningar från Láratiden: att vända m h a ytterhjälperna i "kringelikrokar" över ridbanan (i tölt). 

Övergick till att arbeta med samling och redan under första sekvensen samlad skritt blev matte så där OTÄCK och smackade på stackars lilla Hamingja...men när min tack och lov väldigt modiga häst lyckats överleva detta trauma kom hon verkligen upp med bogarna och bibehöll också detta över i tölten! 

Efter några trevliga töltsekvenser i vänster varv var det dags för det svårare högervarvet. Hon blir ju betydligt mer spänd där och jag har i stor utsträckning också behövt jobba med mig själv för att inte "fastna" i handen och därmed ge henne något att hänga i... 

Därför har jag också oftast nöjt mig med en lite lägre grad av samling i höger varv så länge hon varit avslappnad. Men idag ville jag höja ribban. Så när jag inte riktigt tyckte att hon svarade tillräckligt på min högerskänkel gick jag tillbaka ner i skritt och in på en volt där jag bad henne gå undan för innerskänkeln. Eftersom jag dessutom hade en "aggressiv" dag lät jag även pisken nudda vid höger bak och när hon väl överlevt även denna chock var det en helt annan aktivitet i höger bak!!!

Gjorde en övergång till tölt och när jag sedan red in på en volt i höger varv hände det verkligen grejer!!! OJ, OJ, OJ!!! Hon var verkligen uppe med bogarna och dansade fram med fin böjning i högersidan och fullständigt lösgjord så jag hade ingenting i handen! Absolut en av de häftigaste töltupplevelser jag någonsin haft i höger varv!!! Sorry Hamingja, risken att matte kommer att peta till höger bak med pisken fler gånger är överhängande...!!!

För att inte riskera att rida på till dess tölten hunnit bli sämre igen stannade jag kvar på volten för att efter bara en kort stunds njutning låta henne sträcka ut och slappna av i tölt på lån tygel. Jag ville ju verkligen få belöna henne medan tölten fortfarande kändes helt fantastisk! Och tölt med nosen i backen är ju det bästa fröken vet!!!

lördag 17 juni 2017

Yoga girl!!!

Hamingja varvar ner med lite yoga efter vårt träningspass!

"Gummibandet" Lára var ju bl a känd för sin "morgongymnastik/morgonyoga" när hon sträckte på sig likt en katt. Hamingja har ju däremot varit stel (i varierande grad) uppe i korset, men nu börjar vi ju äntligen komma till rätta med det problemet! Efter dagens träningspass är jag också så HÄRLIGT Hamingja-hög! Sorry alla spekulanter, men Hamingja är definitivt INTE är till salu - inte ens om någon skulle bjuda en miljon! 

För det är verkligen en obetalbar känsla att få uppleva henne så avslappnad och harmonisk i ridningen - och det ÄVEN som jag faktiskt lärt mig rida tölt med (viss) samling!!! Trots att hon får anstränga sig betydligt mer än tidigare med matte på ryggen så bildar detta inga spänningar av obehag hos henne - utan hon kan t o m börja frusta mitt under en sekvens (i närheten av) arbetstempo tölt!

Efter Fysiopet-Thomas behandling av Hamingja i måndags har hon haft fyra vilodagar. Han sa visserligen att jag kunde rida redan dagen därpå (eftersom hon inte hade några egentliga problem den här gången) men att jag skulle ta lugnare pass utan krav på samling under de första två dagarna. Men då jag inte varit riktigt i form passade jag på att låta min kropp vila genom att låta Hamingja göra detsamma. Man brukar ju visserligen ordinera lättare arbete efter en massage för att slaggprodukter som frigjorts ska "arbetas ur" musklerna. Men tack vare att våra hästar går på lösdrift litar jag helt och fullt på att Hamingja kunde fixa den delen även utan min hjälp!

Dessutom var vi ju i Uppsala på bröllop förra helgen - så jag hade fått längta ovanligt länge efter att åter sitta i sadeln på min FINA häst! Och FIN kändes hon verkligen idag!!! Jag red längs bilvägen mot Avan och som uppvärmning varvade jag sidförande i skritt med tölt med lååååång överlinje. Vi mötte Carola och Dotla som var på hemväg och Dotla (som påminner om Lára på SÅ många sätt!!!) fick verkligen kämpa med att försöka stå stilla medan Carola och jag pratade en stund. "SLÖSERI med springmöjlighet!!!" skulle Lára ha tyck om saken - och Dotla verkade helt enig med henne på den punkten! 

Men Carola och jag hann med lite "taktiksnack" och hon var fortfarande "hög" efter lektionen hon red för Sylvia nyligen då det var många pusselbitar som "föll på plats". Hästen hon ridit tidigare är nämligen en helt annan typ än Dotla - så då får man ju jobba lite extra för att hitta "knapparna"! Vi konstaterade att denna typ av "aha-upplevelser" som man kan få när man rider för en duktig instruktör väldigt ofta går ut på att man ska göra MINDRE - men med större precision. 

Just detta är också något jag jobbar med när jag sidför i skritt för att Hamingja ska korsa bakbenen. Genom att då och då titta över axeln för att se hennes inre bakben så att jag kan ge min skänkelhjälp PRECIS innan hoven ska lämna marken så ska jag bara behöva "skaka till" lite lätt med min innerskänkel för att hon ska trampa djupare in under sig med det bakbenet. Att flytta undan för vänster skänkel går förstås lättare så där får vi ett riktigt fint flyt i rörelsen när jag får precisionen rätt! För höger skänkel blir det fortfarande mer "hackigt" och därmed måste jag också hålla koll mer koll på hennes höger bak för att kunna ge signalen i rätt ögonblick.

Med 25 grader i skuggan måste det vara den varmaste dagen hittills i sommar - efter en vår som varit den kallaste på 52 år...! Hamingja har i alla fall varit klok nog att släppa det sista av vinterpälsen, men hon blev ändå lite flåsig när vi fortsatte uppvärmningen med några sekvenser galopp. Först galopperade vi i backen upp till jägarnas fikaplats och sedan fortsatte vi i galopp längs skogsbilvägen upp över kalhygget. Nyttigt för Hamingja att få träna sin balans genom att galoppera i ojämn terräng!

Ännu mer balansträning - för både matte och häst - blev det när vi sedan travade stigen tillbaka ut mot bilvägen igen. Jag får ju alltid jobba för att hänga med i hennes STOOORA travkliv och när de nu dessutom hela tiden varierade i storlek när hon anpassade sig efter terrängen så blev det en extra utmaning även för mig!

När vi kom ut på bilvägen igen inledde vi hemvägen med att galoppera uppför backen till jägarnas fikaplats (nu från andra hållet). Jag valde vänster galopp, eftersom hon har lite svårare för den och kunde till min glädje konstatera att jag under större delen av galoppsträckan kunde rida henne i en riktigt trevlig form! Hittills har jag annars undvikit att galoppera på hemvägen eftersom det varit tillräckligt utmanande att behålla kontrollen i galopp när vi ridit i riktning bort från stallet...

Men nu har hon blivit så kontrollerbar att den "extra växel" hon lägger i på hemvägen bara var en fördel! Formen/eftergiften kommer ju från bakbenen och med extra mycket bakben uppför backen på hemvägen så kunde vi bibehålla längden på halsen uppför nästan hela backen! Jag ska nog börja använda denna backe till att rida mina galoppintervaller framöver!

Ytterligare positivt besked fick jag när jag sedan erbjöd hellånga tyglar i skritt och det innebar avslappnad fröken med mulen "i backen" TROTS att vi nu också var på hemväg! HÄRLIGT!!! Som om inte detta var nog fick jag sedan njuta av flera sekvenser tölt med lite mer samling - där jag använde övningen "öppna" för att "hämta upp inner bakben" när det behövdes. Helt underbar känsla när hon kan arbeta i samling men ändå kännas så härligt lösgjord i hela kroppen!!! Som sagt - jag skulle inte byta bort min "Yoga girl" ens för en miljon!!! 

onsdag 14 juni 2017

"Bröllopsfoto"

Det är inte så ofta vi får vara på bild tillsammans - Johan brukar ju oftast befinna sig bakom kameran...! Men på bröllopet i lördags fanns det ju ytterligare en fotograf, nämligen brudens syster som f ö också heter Anna. Den här bilden fast i svart-vitt använde hon sedan som en del i ett jättefint collage till brudparet!

tisdag 13 juni 2017

Massör-Thomas - när hästen själv får välja!


Sköööööööönt!!! Tycker Hamingja om behandlingen! 

Idag var vår suveräne Fysiopet-Thomas tillbaka i Mariebäck för uppföljande behandling av ett antal hästar inkl Hamingja. När det var hennes tur fick jag som vanligt först berätta hur hon fungerat sedan senast han var här. 

Jag kunde då berätta att jag på hans ordination red en period med ett lätt skyddsboots på höger bak för att förmå henne att ta i lite jämnare bak. Innan dess hade ju Sylvia upplevt att hon kändes "sned" när hon arbetade och Thomas hade kunnat konstatera att hon inte hade samma muskelvolym på höger bakben som på vänster. Och även jag kunde känna skillnad - att hon blev jämnare - när jag började rida med ett sådant boots. 

När jag sedan tyckte mig känna att hon blivit mer liksidig - men inte fullt ut vågade lita på att jag kände rätt - testade jag att rida helt utan boots i ökad tölt. Ju högre hastigheten är desto tydligare blir ju alla taktproblem, så när det visade sig att Hamingja kunde tölta längre sträckor i ett högt tempo utan att få taktproblem hade jag fått precis det svar jag hoppades på!

Jag kunde också berätta för Thomas att jag den senaste tiden upplevt henne mycket mjukare och smidigare i muskulaturen uppe i korset än hon gjort någon gång tidigare sedan jag köpte henne.  Och att jag dessutom efter senaste Atlikursen kunnat rida i en högre grad av samling än jag klarat någon gång tidigare och det UTAN att Hamingja behövt vara arg. Hon har ju t o m frustat då och då medan vi tränat arbetstempo tölt!

Men nu var det alltså snart dags för sanningens minut - när jag skulle få veta om allt verkligen var så bra i Hamingjas kropp som jag hoppades! Thomas började undersöka bogpartiet, där spänningar kan uppstå om hästen inte arbetar rätt i samlingen. Men till min lättnad konstaterade han ganska snabbt att hon inte hade några spänningar där.

När han arbetade sig vidare bakåt fick jag även där positiva besked! Redan förra gången konstaterade han att hon då var mindre spänd i muskulaturen i korset än vad hon varit någon gång som han behandlat henne (alltså även på den tiden Sylvia fortfarande ägde henne.) Och nu var det - precis som jag upplevt det - ÄNNU bättre!

Hon konstaterade att hon visserligen fortfarande har mindre muskelvolym på höger bak, men skillnaden är betydligt mindre markant än senast. En viss stumhet och ömhet upplevde han fortfarande i musklerna på korsets högra sida, men det bedömde han bara som ett tecken på att hon börjat arbeta mer med dessa muskler än tidigare. 

Musklerna på bakbenens insidor, som varit spända tidigare, var också mjuka ock avslappnade nu. Idel positiva besked alltså! Och uppenbarligen hade jag läst henne rätt - annars hade det ju kunnat vara önsketänkande från min sida...!

Hamingja fick en väldigt grundlig massage av hela kroppen, inkl djupvågsbehandling. Och tack vare att hon i princip inte hade några "problemområden" blev massagen också en allt igenom njutbar upplevelse. Under en stor del av tiden stod hon antingen med mulen i mina kupade händer eller på min axel, medan hon plockade med läpparna som hästarna gör på varandra när de vill bli kliade. På varandra använder de ju gärna tänderna, så jag var lite på min vakt och vid ett tillfälle var det nära att Hamingja glömde av sig och bet mig. För det var ju så skööönt när Thomas "knådade"!!!

När han var klar konstaterade han att han i princip inte behövde ge mig några nya instruktioner. "Det du gjort hittills har ju funkat så bra så fortsätt bara på samma sätt framöver!" Med ett litet tillägg att jag gärna kunde massera muskeln över högra virveln samt musklerna i sadelläget och fram mot manken efter träningspass med mycket samling.

Efter detta fick Hamingja gå ut med de andra och äta gräs (vi har börjat invändningen till betet) så hon hade verkligen en toppendag!!! Och även matte gick på moln efter bekräftelsen på att Hamingja mådde så bra i kroppen. Ja, hon var t o m den allra fräschaste av de hästar han behandlat idag! Så härligt att få höra efter ett lååååångt år av rehab...!!!




söndag 11 juni 2017

Hemlängtan

Home is where I have my Horse!!!

Vi har haft fantastiska dagar i Uppsala när vi firat att Johans äldsta bror Lars har gift sig med sin Marie! Förutom att få ta del av all den värme och kärlek som verkligen strålat kring dem samt att få lära känna Maries familj och många av deras vänner har vi även fått tillfälle att umgås med många av Johans kusiner och andra släktingar. Mycket trevligt! 

Men nu längtar jag verkligen hem - och f f a till min Hamingja som jag av olika anledningar bara hann rida en enda dag förra veckan. Det får verkligen INTE bli en vana! 

I morgon kommer massör-Tomas för att kolla henne. Det blir mycket spännande att höra hur han upplever hennes status nu när jag själv tycker att hennes muskler uppe i korset känns mjuka och smidiga på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt under den tid jag ägt henne. Hoppas verkligen att Tomas håller med så att det inte bara är önsketänkande från min sida!

När jag inte varit hos henne på några dagar brukar Hamingja alltid visa tydligt att hon är glad att se mig. Ibland gnäggar hon t O M och då är det ju nästan så att matte svimmar av lycka!!!

Och jag har ju dessutom mina Chicks - som i det fallet närmast är som hundar - de hoppar jämfota av glädje VARJE gång de får syn på mig! Allra gladast blir de ju om jag släpper ut dem på gården. Men när vi kommer hem i kväll är det nog redan "sitta på pinnen och förbereda sig för natten-tid" för dem. Så precis som jag får vänta till i morgon med att träffa Hamingja så får Chicksen vänta till i morgon med att få gå ut och "jobba i trädgården".


tisdag 6 juni 2017

In på volten och hämta höger bakben!

Nationaldagens förmiddag firades tillsammans med Hamingja, andra generationens invandrare.

Blev det verkligen bara två riddagar för mig förra veckan...?! Det låter så extremt lite för att vara jag - men så var jag också så OERHÖRT trött efter senaste smärtbehandlingen så det var tillräckligt tufft bara att orka med jobbet... men i helgen sov jag rejält både på nätterna samt en stund under dagarna så i morse vaknade jag av mig själv redan kl 7 - och då inte av några svårare smärtor utan helt enkelt för att jag började piggna till! Plötsligt händer det!!!

Den här veckan kommer jag av olika anledningar inte att hinna rida så mycket som jag brukar, så därför kändes det självklart att satsa på kvalitet när jag bestämde upplägget för dagens träningspass. Ett ridpass på ridbanan för att verkligen fokusera på min töltsits samt samlingen i tölt. 

Vi började med "Atliuppvärmning" - skritt på volt och flytta ut bakdelen så hon korsar bakbenen och därmed länger överlinjen. Hon känns verkligen smidigare i musklerna uppe i korset numera - så det blir VÄLDIGT spännande att höra vad massör-Thomas säger nästa gång, om han också märker skillnad?! 

Fortsatte med trav på volt och trots att vi började i vänster varv höll hon volten riktigt fint - annars brukar hennes högerbog gärna "glida iväg" utåt... För att bibehålla henne mellan hand och skänkel såg jag till att lägga volten en bra bit innanför spåret. Det är ju i regel så att hästarna vill dra ut mot spåret - som om det var en magnet som suger dem till sig. Men precis som med riktiga magneter är denna kraft starkast när avståndet är litet. Så ju närmare spåret du rider desto mer riskerar du att hästen drar utåt - och tvärt om! 

Även under uppvärmningen i tölt höll sig högerbogen på plats ovanligt bra i vänstervarvet - Hamingja verkade ha vilat sig i form! Efter uppvärmningen med låååång hals fick Hamingja även "jogga på" i en lite högre töltform en stund innan jag tycker vi var redo att träna samling. 

Började - som vanligt - med samlingen i vänster varv och Hamingja var genast med på noterna! Ryggade med eftergift och lösa tyglar,t rampade riktigt bra i den samlade skritten och bjöd sedan på ganska mycket samling redan i den första töltsekvensen. Efter vår första micropaus i skritt förstärkte jag mina hjälper genom att smacka ett par gånger i den samlade skritten och då blev hon ju förståss ARG! 

Första smackningen fick henne att kasta sig iväg lite framåt, men ändå inte värre än att jag kunde sitta kvar i sadeln och bromsa upp henne med sitsen. Efterföljande smackningar gav sedan successivt allt mer önskvärda reaktioner från lilla fröken och när jag kunde låta henne smyga iväg i tölt utan tygelkontakt var resultatet en tölt där hon kom upp med bogarna på ett helt annat sätt än tidigare! Varvade mikropaus i skritt med samlad tölt ett par gånger till innan det var dags att byta varv.

Men innan vi tog oss an samlad tölt i höger varv ville jag mildra den ilska jag triggat igång genom att smacka. För i höger varv är vi ännu inte på en nivå där lite "rök ur öronen" hjälper utan snarare tvärt om... Därför satt jag av och sadlade om. Och idag blev det EXTRA tydligt hur oerhört effektfull "off-knapp" detta är för Hamingja! För hon lät direkt mulen sjunka nästan ända ner till marken och kopplade verkligen av totalt!

I höger varv har vi alltså inte kommit lika långt när det gäller samlingen i tölt... För Hamingja tycker det är jobbigare att trampa under sig med höger bak och vill ogärna ta stöd på vänstertygeln. Därför gör hon sitt bästa för att få mig att "fastna" i högertygeln - och det är bara att konstatera att hon fortfarande lyckas alldeles för bra med det... I vänster varv kan jag bibehålla och öka samlingen m h a några steg öppna. 

Men i höger varv behövs fortfarande lite mer rejäla åtgärder... det var först när jag istället tog till Atlis andra "verktyg" för denna situation: att rida in på en volt och "hämta höger bak" genom att flytta undan för innerskänkeln som vi kom ifrån situationen med både Hamingja och mig hängande i den där högertygeln...! Och när vi tillslut hittade känslan med (ganska) samlad tölt med helt lös nacke och inget i handen var jag nöjd och lät henne sträcka ut och varva ner på volt i både tölt och trav. 

måndag 5 juni 2017

Riktigt hönsliv!

En lycklig höna sandbadar!!!

Älskar verkligen denna bild - som Johan fotat förståss - på en i det första gänget hönor som vi hyrde. Det är 6 eller 7 år sedan och det var hönor som suttit i numera förbjudna burar där de inte kunnat utveckla några av hönsens naturliga beteenden. Hur grym den "hanteringen" var blev VÄLDIGT tydligt när dessa hönor (som knappt hade en fjäder på kroppen när de kom) trots att de inte hade några "riktiga" hönor att lära av ändå upptäckte sina naturliga instinkter en efter en...! 

Som att "sandbada" t ex - hönsens naturliga sätt att hålla fjäderdräkten ren. När första hönan en dag plötsligt kom på vad det var meningen att de skulle ha sandbadet i hönsgården till höll hon aldrig på att kliva upp därifrån... Nästa dag var hon tillbaka igen och snart kom först en och sedan två andra och försökte klämma sig ner tillsammans med henne...!

På samma sätt var det med att äta gräs t ex. Det tog ett par veckor men sedan var det en av dem som smakade snabbt tog de andra efter! Eller att gräva i jorden för att sedan backa undan och spana efter mask och andra smaskiga småkryp... o s v, o s v. Inte har hönsen det särskilt kul i äggfabrikerna nu för tiden heller... men det är i alla fall BETYDLIGT mer hönsvänligt än vad det var så länge burarna var tillåtna!

Om jag någon gång behöver köpa ägg (och inte får tag i gårdsägg) väljer jag alltid ekologiska - för de hönsen har den minst onaturliga miljön. Och numera behöver man som norrbottning inte längre välja mellan ekologiska och närproducerade eftersom Klöverbergsgården även börjat med eko-ägg. Men det är verkligen STOR skillnad på hur gårdsägg från lyckliga hönor smakar jämfört med alla industriägg (eko eller ej). Så har du möjlighet att köpa gårdsägg ska du ta chansen - oavsett priset - eftersom smaken helt enkelt är outstanding!!!

lördag 3 juni 2017

Bästa lördagskvällsnöjet!!!


Töltträning under senaste Atlikursen

Hamingja har haft fyra vilodagar i rad nu - så när hon fick syn på mig utanför hagen idag var hon VÄLDIGT ivrig att komma och möta mig vid grinden! Finhästen!!! 

Jag var på nytt besök till Smärtkliniken i tisdags och när jag fått ett 15-tal injektioner med lokalbedövning och läkaren frågade hur det kändes chockade jag både mig själv och Johan med att be  om fler. Först tre till i ena axeln och sedan lika många till i den andra... Och sedan dess har jag varit så trött, trött, TRÖTT... så efter en dag på jobbet har jag inte orkat rida utan åkt direkt hem för att vila. Igår sov jag t o m två timmar på eftermiddagen. Sedan tio timmar i natt - och en dryg timme i eftermiddags... 

Normalt har jag en väldigt ineffektiv sömn med för lite djupsömn, så jag behöver sova 11-14 timmar för att ha "skapat ihop" tillräckligt för att känna mig utsövd. I veckan upplever jag att jag kunnat sova mer sammanhängande än normalt, tack vare smärtlindringen från sprutorna. Men ändå har jag varit så trött och behövt sova massor. Fast under de perioder jag gått på akupunktur har jag också sovit enormt mycket och min sjukgymnast förklarade det med att när mina muskler äntligen fått hjälp att slappna av så blir man helt enkelt jättetrött - som om det "släpps fram" en massa uppdämd trötthet. Och det blir väl samma effekt nu med bedövningssprutorna tänker jag mig.

Men i kväll orkade jag i alla fall rida - till både mig egen och Hamingjas stora glädje! Fast vi hade lite svårt att ta oss från gården... Först för att lilla fölet Hulda sprang runt och skuttade i hagen där hon går med mamma Hremsa - och Hamingja hade VÄLDIGT svårt att släppa henne med blicken. (Alla hästar verkar bli helt till sig när de ser ett föl!) Och som om inte detta var nog så hördes sedan Sylvia ropa på hundarna och Hamingja blev tvungen att lyssna JÄTTENOGA för att säkerställa att det där ropet inte avsåg henne också...

Tillslut var vi i alla fall nere på bilvägen och kunde ägna oss åt vår töltträning. (Efter en rejäl omgång "korsa bakbenen" åt båda hållen.) Jag hade väldiga problem att få ordning på töltsitsen i kväll och tänkte att de fyra vilodagarna uppenbarligen gjort mig riktigt ringrostig... men lite senare kom jag på att det delvis berodde på att jag lät Hamingja hålla ett för högt tempo. När jag tog ner tempot var det som om jag "hade tid" att sitta mer ordentligt! I början kändes hon lite spänd men när jag ställt om höger-vänster ett par gånger slappnade hon av i nacken och då kom längden på överlinjen samtidigt som hon började frusta så belåtet!

Jag red mot Alviksträsk och hade egentligen tänkt forsätta en bit förbi "världens ände" men framme i korsningen fick jag se några svanar simma i sjön bara en bit bort... Samtidigt hade Hamingja fått syn på några mycket hotfulla vägarbetsskyltar som stod uppställda på var sida om vägen lite längre fram och uppenbarligen fick alla hennes varningsklockor att ringa och plötligt kändes det som att jag satt på en bomb som när som helst skulle kunna detonera... 

Hade det bara varit vägskyltarna skulle jag ha fortsatt förbi dem för att visa henne att det inte var farligt. Men när hon var så här uppjagad redan innan hon upptäckt svanarna skulle jag garanterat få mig en REJÄL åktur (om jag lyckades hålla mig kvar på hästryggen) ifall mördarfåglarna plötsligt skulle få för sig att flyga upp. Därför vände jag hemåt igen och m h a långa sekvenser skänkelvikningar åt båda hållen fick jag Hamingja att slappna av igen och sträcka ut sin överlinje.

Sedan red vi intervaller i tölt med fokus på sitsen och på samling. Smärtläkaren jag går hos har ju ordinerat mig massor av mikropauser - 1 minut varje timme samtidigt som han förklarat att det är just den första minuten som har STOR betydelse för blodcirkulationen och därmed syresättningen av musklerna. Ytterligare en minut gör däremot ingen större skillnad utan det viktiga är att man får den där första minuten så många gånger som möjligt under en dag. Och jag antar att hästarnas muskler fungerar på samma sätt - så att många korta skrittpauser är ett effektivare sätt att motverka mjölksyra än färre men längre pauser.

Som avslutning på töltträningen gav jag henne lite längre tyglar samtidigt som jag åter ställde om lite höger-vänster och då kändes hon mjuk som smör i hela kroppen för att sedan, när jag gav henne hellånga tyglar, sträcka ut hela lååååånga överlinjen och frusta, frusta, frusta! Avslutningsvis spände jag bågen REJÄLT genom att be om trav trots att vi var på hemväg - och precis som senast var övergången hur klockren som helst! Hon är verkligen en stjärna!!! 

Fr o m idag har Carro flyttat hem sina hästar till gården de köpt. Kippy har också fått följa med som sällskap till Freyr. Så plötsligt kändes det lite tomt i hagarna... och i sadelkammaren var det nästan så att det ekade... så jag erbjöd mig genast att "offra mig" och köpa lite mer utrustning för att fylla ut lite av tomrummet...! ;-)

måndag 29 maj 2017

Haminga serverar oxytocin och dopamin - i REJÄLA doser!

Att rygga med lösa tyglar är en viktig del i Atlis utbildning av häst och ryttare. "Det är inte med tyglarna man ska be hästen att rygga utan med musklerna i ryttarens rumpa samt en lätt förskjutning av vikten bakåt." Däremot kan man behöva använda tyglarna till att ställa hästen lätt i nacken för bibehållen lösgjordhet - vilket jag gör med innertygeln på bilden ovan. 


Måndagar (och torsdagar) brukar i regel vara Hamingjas vilodagar, men förra veckan blev HELT "wild and crazy" med ridning onsdag, torsdag, fredag och lördag samt vilodag söndag. Och eftersom jag ska på återbesök till Smärtkliniken igen i morgon och ska vila efter det fick det bli ridning idag - fast det är måndag!

Innan träningen hade vi en härlig mysstund i stallet, Hamingja och jag. Dels njöt hon verkligen när jag befriade henne från delar av kvarvarande, kliande vinterpäls. Men hon tycker också väldigt mycket om att antingen stå med huvudet i min famn eller att lägga mulen i mina kupade händer medan jag "pillar" på sidan av mulen med mina tummar. Hennes flyktreflexer gör dock att vi oftast behöver vara ensamma i stallet för att hon ska ha ro att mysa på detta sätt i alla fall någon längre stund. Men är det riktigt tyst och lugnt är det nästan så att hon somnar! Och hennes matte, som inte är direkt varit bortskämd med att ha haft "myshästar" i sitt liv innan Hamingja, tycker att det är minst lika mysigt!

Och utöver den REJÄLA dos av "må bra-hormonet" oxtocin" som detta "Hamingja moment" måste ha utsöndrat så fick jag DESSUTOM rida!!!  Senast red vi hela träningspasset på ridbanan så därför bestämde jag mig för att rida ut längs bilvägen idag. Som uppvärmning/stretching blev det först långa sträckor i skritt där Hamingja fick gå undan  för innerskänkeln och korsa bakbenen. Och sedan en för oss ovanlig form av uppvärmningstölt: nämligen med tempoväxlingar - vilket kan fungera lösgörande i alla fall på vissa hästar. Att Hamingja hör till dessa vet jag tack vare att jag fått värma upp på detta sätt några gånger när jag ridit lektion för Sylvia.

När vi passerade vägen upp till gamla soptimmen funderade jag på om vi skulle rida några galoppintervaller men bestämde mig för att spara det till en annan dag. Istället fortsatte vi längs bilvägen bort till "världens ände". I korsningen vid sjön passade jag på att använda volter i skritt till att låta henne korsa bakbenen ytterligare innan vi började skritta hemåt.

Hamingja lyssnar verkligen jättebra när jag använder säte och skänklar för att be henne samla sig i skritten! Men så har vi ju också tränat VÄLDIGT mycket på detta moment inkl efterföljande övergång till tölt! Och ingen som läst min blogg den senaste tiden kan väl ha undgått hur oerhört glad jag är över att äntligen kunna återskapa/bibehålla samlingen när vi väl börjat tölta?! Något som även idag gjorde mig alldeles Hamingja-hög!!!

Att otack är världens lön visar sig dock titt som tätt... t ex nu Hamingja bjöd på ett moment med både samling och lösgjordhet så att bogarna verkligen kom upp framför mig och frambenens rörelser blev STORA. Jag ville förståss berömma detta lite extra och drog efter andan för att säga "BRAAAAA!!!" men då trodde Hamingja uppenbarligen att matte istället laddade för en sådan där OTÄCK smackning varför hon skrämt kastade sig framåt och ner på bogarna... D v s samma sak som även hände på ridbanan nyligen... Nästa gång jag får uppleva ett sådant häftigt moment i tölten får jag nog försöka hålla tyst och belöna henne på andra sätt istället...!

Vid det här laget tyckte jag det var dags för min duktiga häst att få sträcka ut och varva ner i tölt på långa tyglar. I o m detta kan ni kanske få uppfattningen om att dagens träningspass var slut, men vi avslutade med en REJÄL "spurt" i form av något så avancerat som att försöka trava PÅ HEMVÄGEN! Jo, jag förstår att det låter halsbrytande i era öron, men Hamingja och jag var verkligen i vårt esse och "travknappen" satt som en smäck!

Oxytocinet från vår mysstund i stallet innan ridningen hade i o m detta kompletterats med en minst lika REJÄL dos dopamin (även detta ett hormonsystem kopplat till hjärnans belöningssystem och som gör oss glada, euforiska och lugna.) Med en häst som Hamingja behöver man verkligen inga droger för att bli "hög"!!! I morgon blir det vilodag igen för Hamingja för då har jag mitt tredje besök på Smärtkliniken i Piteå. Vilket efteråt antagligen ger en endorfinkick av att ha överlevt sprutorna...!

söndag 28 maj 2017

Mamma häst och mamma till häst!

Det här är väl en passande bild på Morsdag?!!

Men tyvärr har inte SMHI gjort sitt bästa idag om ni frågar mig... +3 grader och regn borde inte vara OK så här sent i maj...!!! Men allt är relativt - i Gällivare har de tydligen fått någon dm nysnö... Inte kul, särskilt som jag antar att alla redan bytt till sommardäck... Bilden är dock från igår - då Hremsas lilla Hulda "fyllde" en vecka!

Även Chicksen protesterar mot vädret. De håller sig klokt nog mest inne i hönshuset... fast tidigare under förmiddagen skickade de ut en representant i hönsgården (t o m delen utan tak) där hon med hög röst förkunnade att det här vädret INTE är OK!!! Det är bra att i alla fall någon vågar sätta ned foten och säga ifrån klart och tydligt, om ni frågar mig!!!

Mamma, Lady och jag i Lidbacken sommaren 1983!

Jag vill förståss hylla min egen mamma idag - och vad passar väl bättre på denna blogg än att göra det med den (antagligen) enda bild som finns med mamma på hästryggen! Förutom detta tillfälle har hon nämligen bara ridit som barn - på morfars arbetshästar. Men plötsligt hände det alltså!

lördag 27 maj 2017

Chicksen är tuffa förhandlare!


Efter segdragna förhandlingar har Chicksen i alla fall lovat överväga att ta sig an denna trista del av vår gräsmatta... Och vi har - efter 17 år - troligen kommit på varför den sett ut så här varje vår när resten av gräsmattan grönskat. Tidigare har vi alltid antagit att det varit en rest av gammal ängsmark med gräs som har så här gul "botten". Men förra året avlägsnade vi allt det gula och sådde in med gräsmattegräs  och ÄNDÅ ser det ut så här även i år...

När jag en dag tidigare i veckan slet bort lite av det gula för att visa hönorna vad det är jag vill att de ska göra fick jag till min stora förvåning grankåda på fingrarna trots att den enda gran som finns i närheten står på andra sidan trädgårdslandet inne på grannarnas tomt. Då föll poletten ner - det har förståss även stått en gran på denna plats - som pendang till den enorma granen på grannarnas tomt vilken en gång i tiden styckats av från vår fastighet. Det borde i sin tur innebära att marken här har fel ph-värde för att gräset ska trivas... Så bara jag lyckas förhandla fram med Chicksen att de gräver bort det vissna, gula lagret ska vi testa att kalka innan vi sår nytt gräs!

Förhandlingarna fortsätter m a o! 

Throw back saturday!


Bilder med snö känns ju tyvärr väldigt snabbt "daterade" så här års - men jag vill ändå lägga ut ytterligare en från senaste tillfället när vi tränade för Atli. Jag försöker ju alltid följa den "röda tråd" inom ridningen som han försöker lära mig och under dagens träningspass på ridbanan blev det extra tydligt i o m att jag i princip "kopierade" upplägget från en av lektionerna under senaste kurstillfället. 

När jag inledde uppvärmningen med att flytta ut bakdelen i skritt på volt försökte jag också tänka på att använda en lätt vibrerande skänkel - en "Sylviaskänkel" m a o. Annars agerar jag lätt på samma sätt med skänkeln som när datorn inte gör som jag vill: trycker HÄRDARE på tangenterna... Det fungerar dåligt på datorer... och ÄNNU sämre på hästar i o m att de är "mottrycksdjur"...

Fortsatte sedan uppvärmningen i trav där Hamingja och jag efter den senaste tidens träning kommit in i en god cirkel. När hon inte längre kastar sig iväg i racertrav utan tar det lite lugnare kan jag börja driva henne fram emot bettet och när hon då rundar sig kring innerskänkeln (även i höger varv) slappnar hon av ytterligare och börjar vila mer i steget. Me like!!!

När vi arbetat en stund i högervarvet klantade dock matte till sig och lyckades tappa högertygeln... Min hastiga rörelse för att fånga upp tygeln igen var tillräckligt för att skrämma Hamingja så att hon satte av i full karriär över ridbanan... tygeln hade dessutom trasslat in sig i manen och medan jag famlade efter och försökte trassla lös den hann jag ångra att jag inte stängt grinden till ridbanan... Men även om hon fortfarande är "skör" i sådana här situationer så är hon ändå oerhört mycket tryggare med mig än tidigare. Så min vissling fick henne att stanna innan vi hunnit lämna ridbanan och jag fick möjlighet att trassla loss tyglarna igen. 

Men tillräckligt avslappnad för att kunna trava var hon förståss inte ännu, utan jag fick börja om med att korsa bakbenen i skritt på volt så att hon fick lugna ner sig och slappna av ordentligt där innan hon var redo för trav igen. Övergick sedan till att förbereda för samling i tölt - först genom att rygga för sits och skänklar. Något som gick VÄLDIGT mycket bättre än igår då hon hade svårt att fokusera på mig i halterna utan istället mest ägnade sig åt att lyssna och spana runt omkring sig. Trots dagens "tygelincident" var hon ändå mer fokuserad här på ridbanan än när vi red ut igår!

När det var dags för samlad skritt lyssnade hon också väldigt fint på skänklar och säte! Fast när jag sedan ville tillföra ännu lite mer energi från bakbenen och dristade mig till att smacka en gång -  VRÄKTE hon sig framåt på ett sätt som hon inte gjort på mycket länge... Men uppenbarligen har jag fått lite bättre ordning på min sits för nu fick hon inte längre någon (ofrivillig) belöning genom att matte ramlade framåt utan jag kunde fånga upp reaktionen med bibehållet sits! Det går framåt här och var även om det många gånger känns som att det är med myrsteg! 

I o m hennes väldigt överdrivna reaktion var jag förståss tvungen att smacka några gånger till så att hennes reaktioner successivt mattades av innan jag kunde "hålla tyst". Men efter detta var det ännu mer "tryck" i hennes bakben  och rörelserna i framdelen kändes härligt luftiga samtidigt som hon var helt avslappnad i nacken och bar upp sig på helt lösa tyglar! Och som kronan på verket frustade hon så belåtet - en härlig bekräftelse på att jag faktiskt börjar kunna rida sekvenser av samlad tölt på lösgjord häst! 

Förutom att "lämna henne ifred" med tyglar och skänklar samt stryka henne lätt på halsen ville jag belöna lite extra för att hon var så duktig. Men när jag drog efter andan för att säga "BRAAAAAA!" trodde hon uppenbarligen att jag tänkt smacka på henne igen så hon tog förskräckt ett stort skutt framåt... Istället för att sakta av till skritt som jag precis hade tänkt fick jag därför rida lite till för att vi skulle få avsluta vänstervarvet med en bra känsla. 

Under lektionerna för Atli nu senast fick jag till största delen arbeta med samling i tölten i vänster varv vilket hon har lättare för. Jag tror att hans tanke med detta var att jag skulle få chansen att lära mig känna igen den känsla som jag ska eftersträva. Han brukar ju säga att "Ridning är ett ständigt sökande efter en känsla som man inte vet hur den ska vara förrän man fått uppleva den!" Under sista lektionen för honom fick jag i alla fall som avslutning arbeta lite med samlingen i högervarvet också . Och jag bestämde mig för att avsluta på samma sätt idag. 

Det blir verkligen jobbigare för Hamingja i högervarvet och när jag - f f a i hörnpasseringarna - lyckas få henne att lägga mer vikt på höger bak så kommer det ett och annat ilsket pisk med svansen... Men det är ju inte i närheten av reaktionerna när hon hade ont i korset utan jag tolkar det som ett sätt att säga "Du fattar väl att det här är jobbigt??!! Vi behöver definitivt träna upp styrkan i höger bak betydligt mer för att hon ska komma upp med bogarna på samma sätt som hon kan göra i vänster varv. Och första steget till detta är att kunna rida henne med en lägre grad av samling i tölt utan spänningar.  Så när hon började kännas avslappnad även i detta varv fick hon sträcka ut sig och varva ner i tölt på volt. 

ÄNNU ett riktigt roligt träningspass med min pärla till häst! Och efter detta kan det faktiskt bli så att hon får vilodag i morgon trots att det är en helgdag. Men det återstår ännu att se om jag verkligen kan vara så "wild and crazy"....!!! :-O





fredag 26 maj 2017

STOPP!!!

STOPP!!! DET VÄXER JU GRÄS HÄR!!!

Hamingja låg och sov i solen när jag kom till stallet idag, men innan jag hann komma tillräckligt nära för att ta en bild hade hon förståss hoppat upp. Dagens träningspass inleddes sedan med uppvärmning på ridbanan. Skritt på volt och flytta undan för innerskänkeln och sedan trav både på volt och längs spåret. När jag sedan bad om tölt med låååång hals började hon frusta på en gång - hon älskar verkligen att få sträcka ut halsen ordentligt i tölten! I höger varv fungerade det mycket bra att tölta på volt, men i vänster varv fick jag övergå till "Kyras ABC" för att få kontroll över högerbogen. (Alltså rida på en liten fyrkant med framdelsvändningar - med tydligt stöd på yttertygeln - i hörnen.)

Efter en grundlig uppvärmning på 20 minuter kändes Hamingja lösgjord och fin i hela kroppen när vi fortsatte ut på bilvägen mot Alviksträsk. Jag hade f f a tänkt fokusera på töltträning idag - det är ju så ROLIGT!!! Men när vi skulle passera vägen in till gamla soptippen insåg jag att den verkade ha torkat upp fint - i alla fall den första sträckan där vi brukar träna galoppintervaller. För säkerhets skull skrittade vi upp för den första lilla backen så att jag han kolla underlaget (och Hamingja han kolla in ev spöken). 

Sedan red vi två riktigt trevliga vänstergalopper varav den andra fick ett VÄLDIGT abrupt slut när jag råkade vissla för att Hamingja skulle sakta ner igen i samma sekund som hon tydligen fick syn på ett hästätande monster lite längre fram... Det blev verkligen TVÄRSTOPP men som tur var höll jag mig kvar i sadeln i alla fall. 

Under vår första tid tillsammans blev Hamingja alltid väldigt uppjagad av att få galoppera. När vi tränat galoppintervaller har jag därför alltid varit noga med att vi skrittar lugnt tillbaka till utgångspunkten innan vi fattar ny galopp. På det sättet har jag kunnat befästa att hon direkt jag visslar att vi ska sakta ner "slår till off-knappen" och kan skritta på hellånga tyglar med nosen i backen. Det fungerade klockrent idag också - trots att det nu var länge sedan sist! 

Vi avrundade galoppträningen med riktigt trevlig högergalopp och sedan satt jag av för sadla om. Hamingja tar nämligen alltid i så våldsamt när hon galopperar att sadeln glider fram. Vid stallet använder jag alltid en pall när jag sitter upp, för att skona mina onda bäckenleder. Ute i skogen brukar jag titta efter en lämplig stubbe eller liknande och den här gången placerade jag henne i en grop som smältvatten bildat på ena sidan av skogsvägen. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Vi töltade vidare längs bilvägen och tog sedan en lååång skrittpaus innan vi vände hemåt igen. Första delen av hemvägen är ett "moment" som till att börja med alltid var kritiskt för oss... Hamingjas starka flyktreflexer slog till så att det kändes som att sitta på en bomb som när som helst skulle explodera. Därför var jag alltid väldigt noga med att inleda hemvägen med en lång sträcka skritt för att inte trigga flyktreflexerna i onödan. Och genom att vara konsekvent med detta har vi kommit ända fram till att oftast kunna skritta på hellånga tyglar, helt utan "bombkänsla", även direkt vi vänt hemåt. Det har varit ett "gnetande" under lång tid, men är en STOR belöning att få uppleva hur bra Hamingja mår när hon vågar slappna av!

Efter ytterligare en lång sträcka i skritt använde vi större delen av hemvägen till att fortsätta träna på att uppnå och bibehålla samlingen i tölt. Jag varvade lite mellan att rida öppna åt vänster resp höger. Det senare är förståss svårare eftersom hon tycker det är jobbigare att korsa med höger bakben. Men jag insåg nu att det också beror på att hon inte så gärna tar stöd på vänstertygeln. Dubbla anledningar att rida mycket höger-öppna alltså!

Som avslutning fick hon som vanligt sträcka ut sig ordentligt i långsam tölt och kändes verkligen härligt avslappnad! Men när vi började närma oss infarten upp mot Mariebäck blev hon mer och mer spänd... Det är VÄLDIGT mycket vatten i bäcken nu och uppenbarligen påminner ljudet av forsande vatten henne om det traumatiska mötet hon hade med mördar-svanarna under inridningen... 

För att försöka hjälpa henne att avdramatisera det hela satt jag av och gick framför henne fram till bäcken för att sedan stå stilla där en god stund medan jag småpratade om ditt och datt. Hela tiden höll jag bara längst ut i tyglarna för att hon inte skulle känna sig "fångad" och få panik av det. När jag sedan tyckte det var dags att fortsätta hemåt gick jag väääldigt sakta och stannade många gånger, för att verkligen understryka att situationen var helt ofarlig. Just idag tror jag det var mest vatten hittills i vår - det var väl därför hon reagerade extra mycket. Ibland har det dessutom hänt att vi skrämt upp några änder när vi passerat över bäcken - och det var nog väldigt tur att vi inte behövde vara med om det idag! 

Avslutningsvis: dagens fölbild! Hon är verkligen HELT bedårande!!!

torsdag 25 maj 2017

Med trevligt sällskap och ut i terrängen!

Hamingja i sitt SNYGGA Eques-träns!

Detta superfina träns köpte jag av Karin Åberg, Sadlar.se när hon var på ett av sina bejublade besök i Mariebäck förra året. Förutom det anatomiskt utformade nackstycket gillar jag verkligen pannbandets och nosgrimmans lackade flätor - stilrent och supersnyggt! Jag hade dock lite otur med att flätorna började släppa i vintras så den senaste tiden har jag använt tränset med annan nosgrimma och andra pannband. När jag tillslut kom mig för att kontakta Karin fick jag uppmaningen att skicka nosgrimma och pannband till henne så skulle hon laga dem. Men när paketet här om dagen kom i retur från henne så visade det sig att jag fått helt nya - tala om superservice!

Det kändes roligt att återinviga dem just idag när vi dessutom hade ridsällskap - för första gången på JÄTTELÄNGE! Vi har visserligen tränat på ridbanan samtidigt med andra ibland. Men när red vi senast ut med några andra..? Nej, jag minns inte ens...!  :-O Men plötsligt händer det! Och inte nog med att vi fick så trevligt sällskap av Elisabeth och Démantur - dessutom red vi ut i skogen längs en ridväg vi p g a snön inte kunnat rida på den här sidan årsskiftet!

Det innebar att vi först red längs bilvägen mot Avan men sedan tog av in till höger mitt emot infarten till sandvägen och följde den skogsvägen tillbaka parallellt med bilvägen. Det är mycket sankmarker kring Mariebäck men det här är ett område med sandig tallhed så därför hade det hunnit torka upp riktigt bra trots den extremkalla våren. 

Hästarna verkade precis lika glada som vi åt att få lämna bilvägen och komma ut i terrängen - och båda två blev förståss extra upplivade av att ha sällskap! För Hamingjas del innebar det att hon inte alltid hade tid att trava utan gick över i tölt istället. Så vi behöver VERKLIGEN se till att träna med sällskap så att "travknappen" kan fungera även när vi rider final med fyra eller fem andra ekipage på banan... 

Det vore ju verkligen EXTRA förargligt om vi skulle missa travmomentet när hon dessutom har en exeptionellt bra trav! "Been there, done that...!" kan jag tyvärr säga... För när jag och Reykur en gång i tiden hade åkt hela vägen från Kiruna till Björna (50 mil enkel väg) för att tävla på Norrländska mästerskapen hände just detta i vår fyrgångsuttagning... Vi gjorde en KLOCKREN övergång till trav och han - som också hade en mycket fin trav - tryckte ifrån med några så STORA travsteg att jag kom ur balans, tappade en stigbygel och råkade dunsa min känslige herre i ryggen varför stackars Reykur naturligtvis slog upp i tölt....

Jag lyckades inte heller få tillbaka foten i stigbygeln under hela det varv vi skulle visa trav... Med lite mer tävlingsrutin skulle jag förståss ha saktat av till skritt, fått ordning på stigbyglarna och gjort en ny igångsättning till trav. Det hade visserligen inneburit rejäla poängavdrag - men ändå varit så mycket bättre än som det blev nu... Hela det varv vi skulle ha visat trav ägnade jag åt att försöka få tillbaka foten i stigbygeln, tyvärr utan att lyckas, varpå stackars Reykur stressat töltade runt... Att få 0 poäng på traven var extra förargligt eftersom traven vid den tiden var hans bästa gångart! 

Som tur var fick vi revansch i töltklassen (T1) där vi t o m kvalade till SM! Vilket dock gick nere i Skåne detta år, en resa på 140 mil enkel väg från Kiruna, så det blev förståss aldrig aktuellt för oss... Men vi fick faktiskt ett omnämnande i Tidningen Ridsport Reykur och jag! Deras reportage om Norrländska Mästerskapen började nämligen: "De tävlande kom från när och fjärran,  t o m från Kirunas lappmarker!" 

Ja nu svävar jag iväg här i Reykur minnen - men för att återgå till dagens ridtur så blev det endel "terrängtrav" men f f a "terrängtölt". För det mesta red vi bakom Elisabeth och Démantur och en mycket förvånad Hamingja fick då erfara att Démantur den galningen sprang på rakt genom vattenpölar och leriga partier - vet han inte hur obehagligt det är att bli blöt och lerig om "fötterna"??!! 

När vi kom ner i lägre terräng och skulle försöka söka oss ut mot bilvägen blev det VÄLDIGT blött så för att inte trampa sönder marken alldeles vände vi och red samma väg tillbaka. Då passade jag på att visa Elisabeth den backe där Feykir och jag brukade träna galopp. Den blir hela tiden brantare och brantare - och blir tillslut så brant att man måste vända och gå ner igen. Så man kan lätt anpassa ansträngningen genom att välja när man väljer att stanna och vända - samt hur många vändor man galopperar. Men idag red vi bara upp en gång och i o m att Hamingja inte alltid är så säker på foten och backen är så brant valde jag sedan att sitta av och leda henne ner igen. 

När vi sedan red längs bilvägen tillbaka till stallet kunde jag inte låta bli att "känna lite" på samlad tölt - det är ju så ROLIGT nu när vi äntligen börjar få till det! Och även om sällskapet gjorde att Hamingja fick lite bråttom och gärna drog upp tempot så fortsatte hon tölta med bärighet och helt lösgjord i nacken! HÄRLIGT - jag blir så HÖG av min FINA häst!!!


onsdag 24 maj 2017

Hulda från Mariebäck!


Årets nykomling: Hulda från Mariebäck med mamma Hremsa!

Alltså HUR är det meningen att man ska hinna träna sin häst när det finns en sådan här underbar liten sak i en av hagarna vid stallet?! Lilla Hulda är bara fyra dagar gammal men redan en mycket självständig dam. Hon gör gärna utflykter för att kolla in allt spännande i omgivningen och verkar inte alls bekymrad om att gå iväg långt ifrån sin mamma. Det är snarast Hremsa som följer efter henne istället för tvärt om! "Pratar" mycket gör hon också - precis som mormor Hamradis gjorde!

Mobilkameran och jag hade fullt upp en låååång stund - men tillslut lyckades jag ändå slita mig därifrån för att göra det jag kommit för: att ägna mig åt "moster" Hamingja. Som faktiskt gnäggade välkomnande när hon fick syn på mig - så mattehjärtat höll ju på att spricka av lycka!!! (Annars brukar hon främst "prata" när man kommer med mat.) Väldigt nöjd verkade hon också när jag gav den kvarvarande vinterpälsen en rejäl omgång med skrapan - jag antar att den kliar en hel del så här års...!

Min plan för dagen var att rida ut med Hamingja och spara arbete på ridbanan till någon av de kommande dagarna. Och när Carola berättade att Dotla och hon ridit upp bakom vägbommen där vägarna nu äntligen är snöfria bestämde jag mig direkt för att göra detsamma. Det verkade dessutom som att Hamingja läste mina tankar - för när vi red ut från gården skyndade hon sig att svänga vänster  innan jag hunnit be om det!

Bakom vägbommen valde jag den vänstra skogsvägen och inledde med att flytta undan för skänkeln så att hon fick korsa ordentligt med "inner"bakben (åt båda hållen) och därmed stretcha musklerna i bakdelen. När jag sedan red "uppvärmningstölt" med lååång hals kändes hon riktigt mjuk och avslappnad trots att hon vilat en hel vecka. För ett tag sedan sa jag till Sylvia att Hamingja är en enda häst jag ridit som inte blir väldigt "på tårna" när det blåser mycket. "Det är kanske för att hon alltid har flyktreflexen så nära till att det inte kan bli värre?!" skrattade hon då. Hm... 

Jag tycker dessutom att Hamingja klarar vilodagar riktigt bra - många andra hästar kan bli mycket ofokuserade och svårhanterade om de hunnit samla på sig överskottsenergi. Men kanske skulle Sylvia säga samma sak där - att det beror på att det inte kan bli värre än det redan är - så jag ska nog hålla denna reflektion för mig själv!

Uppe vid vändplanen passade jag på att arbeta på volt i skritt och flytta undan för innerskänkeln - så att hon fick stretcha musklerna i bakdelen ännu en gång. Började sedan förbereda för samlad tölt genom att rygga och rida samlad skritt m h a skänklar och säte. Hon samlade sig riktigt fint men när vi sedan gjort övergången till tölt hann vi inte långt förrän hon blev spänd och huvudet åkte upp i vädret medan hon lyssnade och spanade in i skogen snett framför oss. Och när jag visslade för att hon skulle sakta ner så blev det TVÄRSTOPP! Så jag gissar att det fanns en älg där inne i snåren någonstans...!

Ett par övergångar till tölt senare hade lilla fröken i alla fall åter fokus på matte och arbetet - och då bjöd hon på en riktigt härlig känsla med mycket bärighet och en hel del rörelser! Efter en skrittpaus för att få ev mjölksyra ur musklerna bad jag än en gång om samlad tölt - och nu tog hon i så att det nästan bolmade ur öronen på henne! Och då hade jag ju faktiskt varken nuddat henne med pisken eller smackat på henne - det räckte uppenbarligen med "hemlängtan" för att hon skulle slå igång turboaggregaten! 

När vi var tillbaka nere vid vägbommen red jag in på den högra skogsvägen också och lät henne sträcka ut och slappna av i tölt på långa tyglar. Oj, så belåtet hon frustade!!! Vi "joggade" så till dess vi ridit över bäcken och sedan skrittade vi tillbaka hem. 

onsdag 17 maj 2017

HEEEELT oskyldig...eller?!!


"Nej matte, jag har INGEN aning om hur BOT-ryggvärmaren hamnade på golvet...!"

I måndags var jag på Smärtkliniken igen, igår kväll på sista träffen i studiecirkeln "Höns i trädgård" och idag stod det ridning "på schemat" efter jobbet! Helt plötsligt var det hela 15 plusgrader också - rena värmeböljan jämfört med vad maj bjudit på hittills!

Vi tränade på ridbanan och jag började som vanligt med att låta henne korsa bakbenen på volt i skritt. Varvade att flytta undan för höger resp vänster skänkel och hon kändes successivt allt mer lösgjord. Fortsatte med trav på volt i båda varven och även här fick vi ganska snabbt ett trevligt resultat. Så det var faktiskt uppvärmningen i tölt som var svårast idag...!

Efter att först ha ridit "Kyras ABC" (rida på liten fyrkant där man rider hörnpasseringarna genom att flytta undan bakdelen m h a innerskänkeln) i skritt provade jag att göra samma sak i tölt. I höger varv gick det i o f s rätt bra, men när jag bytte till vänster varv blev det knepigare... Istället för att korsa bakbenen "försvann" hon ut med högerbogen som om det var en stark magnet som hela tiden drog henne ut mot fyrkantspåret... 

För att få någon ordning på den där högerbogen återgick jag först till att rida övningen i skritt igen till dess det fungerade bra. När jag övergick till tölt igen började jag åter med höger varv, för att få känna hur det skulle kännas. Bytte sedan tillbaka till vänster varv där jag varvade ABC-övningen med att rida henne utåtställd på volt, för att "hämta tillbaka" högerbogen. Tillslut kändes det som om jag hade hela hästen med mig och avslutade då uppvärmningsdelen med att låta henne rulla på i tölt längs spåret en stund då jag ibland ställde om lite höger-vänster för att hålla koll på att hon verkligen var helt avslappnad i nacken.

Sedan var det dags för "själva arbetet" som Atli kallar det. Vilket idag innebar senaste tidens favorit i repris: samlad skritt med övergångar till samlad tölt i en öppna för bibehållen lösgjordhet i övergången och sedan några steg öppna så snart jag behöver "hämta tillbaka samlingen" igen. Och - förstås - fokus på att hålla mitt bäcken vinklat framåt i töltridningen. 

Från början kändes det faktiskt lite energifattigt i det som skulle föreställa samlad tölt... Men så dristade jag mig till att smacka ett par gånger i den samlade skritten och nu när Hamingja inte längre lyckas särskilt bra med sina "kast med liten ryttare" utan matte faktiskt sitter kvar i sadeln ungefär där hon ska - så händer det grejer!!! Plötsligt kom hon upp ordentligt med bogarna samtidigt som det bara behövdes ytterst små kramningar på tyglarna för att hålla henne helt lätt i handen! 

När jag sedan varit brutal nog att smacka IGEN under nästa sekvens samlad skritt fick jag verkligen uppleva en häftig känsla i tölten! Hon "växte upp" ytterligare framför mig och rörelserna kändes STORA samtidigt som hon kändes ännu mer lösgjord i samlingen och töltade helt utan tygelkontakt! Det var en SÅ MAFFIG känsla!!! 

Och faktiskt lyckades jag imponera på mig själv när jag för att belöna min duktiga häst lät henne sträcka ut i tölt på volt redan innan den häftiga känslan började mattas av. Men det krävdes en hel del självbehärskning för den töltupplevelsen hade jag GÄRNA dragit ut på lääänge! Sedan blev det en ganska lång nedvarvning i trav också. Och redan när vi fick från ridbanan började jag fundera över vad vi ska hitta på för rolig träning i morgon, Hamingja och jag?!

After ride!!!

tisdag 16 maj 2017

"Du ska inte tro det blir sommar..."

"...ifall inte nå´n sätter fart, på sommarn och gör lite somrigt, för då kommer blommorna snart!!!" I samband med senaste Atlikursen bestämde jag mig för att dra mitt strå till stacken genom att ta bort isbroddarna från Hamingjas skor. När hon skoddes om senast, för några veckor sedan, var det fortfarande lite för tidigt att ta bort dem eftersom det fanns en hel del snö och is kvar i hagarna. Men hovslagaren var bussig och lossade lite på dem så att jag lättare skulle få lös dem när det var dags.

Avbroddningen sammanföll med att Johan var förbi med kameran - så ni kan se ett bildbevis ovan. En av de andra kursdeltagarna hade väldigt roligt åt detta och sa: "Jag brukar också ta hjälp av min man när broddarna ska bort - vilket innebär att han får skruva ur dem... men här står du och skruvar medan din man fotograferar!!!"

Igår hade Hamingja vilodag eftersom jag var på nytt besök till Smärtkliniken i Piteå. Den här gången blev det ÄNNU fler sprutor - fast av ren självbevarelsedrift lät jag bli att räkna exakt hur många... Johan är på kongress i Prag så den här gången hade jag varken hans moraliska stöd eller privatchaufför. Det senare kändes när jag kört hem igen - hade REJÄLT ont i armar, axlar och händer. Läkaren hade också varnat för att många av någon anledning inte upplever lika bra effekt av sprutorna den andra gången (men sedan blir det bättre igen den tredje.) Och första delen av natten hade jag också ganska jobbiga smärtor... Men sedan fick jag sova och idag känner jag mig åter mer mjuk och rörlig i musklerna.

Men det blir vilodag för Hamingja idag ändå, för jag ska på hönskursen - som har sin sista träff i kväll. Men i morgon då hoppas jag det blir ridning igen innan hästabstinensen hinner bli allt för allvarlig!!!

söndag 14 maj 2017

När "travknappen" fungerar prickfritt!

Hamingja lyssnar ivrigt - det är ju SYLVIAS röst hon hör!

Fortfarande kyligt väder, men det har tydligen kommit snö igen längre söderut så jag ska inte klaga när vi i alla fall har solsken här! I morse var jag "världens bästa människa" för både hästar och katter i o m att jag morgonfodrade (och gav katterna mat). Man får passa på att njuta så länge man är på topp! För Hamingja är jag visserligen numera "hennes människa" men verkligen inte den allra viktigaste - det är och förblir Sylvia!

När alla hästarna fått sitt morgonhö och även katterna lite mat passade jag på att kratta lite extra runt "höbollarna" vi har utanför hagarna. Där samlas ju höspill som döljs under snön vintertid för att när det tinar fram under våren innebära en stor kolikrisk ifall hästarna skulle få det i sig. Nu är det ju ett tag sedan det sista tinade fram, men utanför en hage var det först nu som det torkat upp tillräckligt för att det sista skulle kunna krattas ihop. 

Tidigare i vår har jag ett par gånger tagit hem av det jag krattat ihop för att ge till mina höns. Det har blivit stor succé!!! Till skillnad mot hästar så är höns kloka nog att inte äta sådant de kan bli sjuka av. Dessutom är instinkten att sprätta runt och LETA efter mat lika stark som den att ÄTA - så detta har ju varit perfekt sysselsättning för dem! Och idag blev det alltså ytterligare "arbetsmaterial" för Chicksen att jobba med när de behöver vara instängda i hönsgården för att vi inte är hemma. 

När hästarna ätit klart var det så dags för min och Hamingjas träningspass och idag hade jag bestämt mig för att inte ens värma upp på ridbanan utan bara rida längs bilvägen, fast till höger mot Avan eftersom vi gjort det så sällan den senaste tiden. Allt för att det skulle bli ett träningspass som så mycket som möjligt skilde sig från dem vi haft de senaste dagarna. 

Vi fick en lite traumatiskt start idag, när några sjöfåglar flög upp precis när vi skulle passera bäcken... Och jag hörde riktigt Hamingjas "VAD VAR DET JAG SA´?!! Jag har ju försökt förklara för dig att man alltid MÅSTE vara jätteförsiktig när man passerar bäcken eftersom mördarfåglar kan ligga gömda där!!!" Och det var förståss enbart tack vare Hamingjas förutseende samt blixtsnabba reaktioner som vi överlevde - även denna gång...!

För att återfå hennes fokus började jag aktivera/distrahera henne genom att flytta undan för skänkeln längs dikeskanterna. I början kändes on ite stel, me jag har ju också aktiverat hennes bakdel extra mycket den senaste tiden, så det är ju inte alls konstigt utan styrkte mig bara i beslutet att vi behövde ett annat träningsupplägg idag. 

Galopp är ju också väldigt lösgörande, så det tänkte jag att vi skulle ägna oss åt idag! Nedanför den första lilla galoppbacken gjorde jag halt och när jag sedan bad Hamingja om vänster galopp gjorde hon en klockren fattning och sedan kunde jag dessöutom  rida henne i en trevlig form - det var först längst upp på backkrönet som hon blev lite kort i nacken och spänd. Men fram till dess alltså den bästa vänstergaloppen på länge!!!

Varvade sedan mellan höger och vänster galopp ett antal gånger, med lite varierande kvalitet på fattning och efterföljande galopp. Men även den sista galoppen - när vi vänt hemåt igen - blev riktigt, riktigt bra! Även det en vänstergalopp - som  hon brukat ha mer svårt för... har vi möjligen tränat så mycket på den att hon nu tar den lättare? Eller råkade det sammanfalla så att det fanns mer tomtar och troll i omgivningarna där jag bad om höger galopp så att hon därför hade svårare att fokusera på mig resp att slappna av? Ja, det lär ju visa sig med tiden om trenden fortsätter eller inte.

Förutom galoppen så travade vi flera längre sträckor idag - så Hamingja fick briljera med sin häftiga trav medan matte fick träna flåset! Hamingjas "travknapp" fungerade dessutom perfekt idag! Periodvis har det varit lite "glapp i kontakten" när hon hellre valt att tölta... Särskilt på hemvägen, då hon tenderat att ha för bråttom för att ha tid med trav. Men idag var hon alltså klockren - ÄVEN på hemvägen!!!

Men jag erkänner - jag kunde inte helt motstå frestelsen att även idag "känna på" lite samlad tölt! Det mesta av dagens tölt var med inriktningen "lång och låg" men en kort sekvens med tetydligt mer samling blev det ändå - bara för att säkerställa att de häftiga upplevelser jag haft under och efter senaste Atlikursen inte bara var önsketänkande! 

I morgon blir det vilodag för Hamingja när jag ska på återbesök till smärtkliniken i Piteå. Beroende på vad som händer då och hur min kropp reagerar så får jag se om det blir ridning igen redan på tisdag eller om det dröjer ytterligare någon/några dagar. 


lördag 13 maj 2017

När ryttaren flåsar mer än hästen...

...har man antagligen ridit trav på en av Sylvias Hamradis-avkommor!

De trycker verkligen ifrån bakifrån och tar STOOOORA kliv i traven - Hremsa, Hamingja och Hector! Så det kräver sin ryttare - och gärna lite kortare stigläder än vanligt - för att hänga med och hålla sig kvar i sadeln...!

Idag skiner solen och termometern visade "hela" 10 plusgrader när jag åkte till stallet på förmiddagen. Att man så sent som den 13:e maj blir jätteglad över sådan temperatur säger ju en hel del om det kalla väder vi fått stå ut med denna "vår"... :-O Till dagens träningspass valde jag upplägget från igår med uppvärmning på ridbanan för att sedan fortsätta träningen ute längs bilvägen.  Dock med viss förändring avseende den senare delen av ridpasset.

Eftersom hon fick ta i ordentligt i samlingen igår antog jag att hon kunde vara lite trött och stel i "töltmusklerna" idag - så det kändes bra att ge henne en grundlig uppvärmning i skritt, trav och tölt på banan och inte rida ut förrän hon kändes riktigt lösgjord. Nyttjade även idag tölt nerför backen till bilvägen för extra lösgörande effekt och sedan fick hon fortsätta att "jogga på" ganska länge i ett mellantempo med lång hals. 

Sedan passade jag på att träna trav - vilket som vanligt blev ett REJÄLT konditionspass för mig! :-O Men jag lyckades ändå hålla balansen i sadeln och det kändes dessutom bra att det blev en variation jämfört med gårdagens ridpass. När vi sedan vänt hemåt kunde jag inte hålla mig längre - jag MÅSTE få rida lite mer samlad tölt!!! Från halt, ryggning och samlad skritt gjorde jag några övergångar till tölt och när jag till råga på allt SMACKADE på henne under den samlade skritten blev bärigheten i tölten riktigt trevlig! 

Precis som igår kunde jag sedan låta henne sträcka ut i avslappnad nedvarvningstölt genom att bara ge långa tyglar. För att sedan som vanligt träna tävlingsskritt resten av vägen hem. (Numera kan hon ju slappna av tillräckligt för att kunna skritta på hellånga tyglar, men sista biten hem skrittar jag alltid med tygelkontakt för att "programmera in" en avslappnad skritt med bra övertramp. Jag gjorde på samma sätt med Lára, som hade ÄNNU mer bråttom i skritten än Hamingja och det var väldigt effektivt!

fredag 12 maj 2017

Hamingja står sig bra i kunglig konkurrens!

Vilket härligt träningspass det blev med Hamingja idag!!! Innan dess hade jag stött ihop med självaste Carl XIV Gustaf på gågatan i Luleå (han var på plats för att dela ut ett akademiskt pris) - men ridningen var ändå dagens absoluta höjdpunkt! 

Efter ett år med rehab känns det verkligen allt mer som att vi är "på banan" igen! Och under den senaste Atlikursen fick jag massor av bra påminnelser om hur jag brukade lägga upp ridpassen INNAN rehab-tiden. En sådan sak var det som jag satsade på idag: att göra uppvärmningen på ridbanan, för att kunna jobba på volt med skritt, trav och tölt och sedan rida ut längs vägen för att fortsätta töltträningen där.

Hamingja fortsätter att kännas så mjuk och rörlig uppe i korset - vilket märks extra tydligt när jag ber henne korsa bakbenen. Dessutom har helgens och gårdagens trav på volt redan gett effekt - idag travade hon så bra på volten i båda varven (med lös innertygel) att jag snart kunde övergå till att trava längs spåret. Riktigt avslappnad och fin kändes hon - vilket också visade sig genom att böjningen i hörnen varje gång ledde till ÄNNU längre hals!

När vi sedan red iväg fortsatte vi det lösgörande arbetet genom att tölta nerför backen och över bäcken för att sedan fortsätta "rulla på" i mellantempo tölt en stund längs vägen bort mot sjön. Igår kändes hon väldigt "taggad" och behövdes lugnas ner en hel del. Men idag var hon så lugn att jag kunde låta henne skritta på hellånga tyglar en lång sträcka innan jag tyckte det var dags att vända hemåt.

Eftersom hon var så lugn och avslappnad kändes det också OK att göra avsteg från min vana att inleda hemvägen med skritt för att inte trigga hennes flyktreflexer i onödan. Så jag utnyttjade den extra "draghjälp" hemväg alltid innebär för en häst till att först rida samlad skritt och sedan samlad tölt. Vi red flera sekvenser samlad tölt - med många inslag av öppna för att bibehålla samlingen. Och där emellan kunde jag fortfarande ge hellånga tyglar under skrittpauserna. 

Inför sista sekvensen samlad tölt dristade jag mig till att faktiskt smacka - vilket som vanligt var VÄLDIGT chockartat för min lilla häst... Men hon lyckades inte kasta mig ur balans och sedan jag smackat en tredje gång var turbon i bakbenen verkligen igång och när jag dessutom lyckades sitta ordentligt i sadeln så DANSADE hon fram!!! 

När jag en stund senare successivt började ge henne allt längre tyglar i tölten fick jag ett tydligt bevis för att jag kunnat aktivera hennes turbo utan att göra henne stressad. För hon svarade med att sträcka ut halsen framåt-nedåt allt mer i en långsam, avslappnad tölt! Hade hon varit stressat skulle hon ju istället ha tagit tillfället att köra upp huvudet och springa fortare.

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi ridit totalt 45 minuter, varav de första 15 min på ridbanan. Och det hade verkligen varit 45 minuter av mycket hög kvalitet! Nu längtar jag redan till i morgon när jag får rida på min fina häst igen!!!

torsdag 11 maj 2017

Back in the saddle!

Back in the saddle!!! Egentligen hade jag tänkt att Hamingja (och jag) skulle få två vilodagar efter helgens kurs och återuppta ridningen igår, men skröppelkroppen tyckte annorlunda så det blev vilodag igår också. Men idag var jag ÄNTLIGEN tillbaka i sadeln igen!!!

När det gått bra på en ridkurs ser jag alltid EXTRA mycket fram emot att fortsätta träna - men det är en skräckblandad förtjusning inför första ridpasset "på egen hand"... jag vill ju SÅ gärna få uppleva samma fina känsla i ridningen igen - men tänk om jag inte "hittar dit" på egen hand??!! :-O 

Hamingja verkade också se fram emot att få vara så där duktig igen, för när jag kom till hagen lämnade hon genast den hög med hö hon stod och mumsade på för att möta mig vid grinden och i princip själv stoppa huvudet i grimman på bästa Lára/Litlamin-manér! Det är inte klokt så mycket jag tycker om denna häst!!!

Sedan hade vi en härlig mysstund i stallet då jag skrapade vinterpäls "i evigheter" medan Hamingja bara njöt. Jag har visserligen fått lära mig att det är ljuset som styr hästarnas pälsfällning, men skulle ändå inte bli förvånad om det för årstiden så kalla vädret skulle ha fått henne att ändå vilja behålla den päls hon har kvar - men den fortsätter rasa i stora sjok!

När vi kom in på ridbanan för att rida en "Atlilektion utan Atli" började jag som vanligt med att låta henne skritta några varv runt ridbanan på hellånga tyglar så att hon hade tid att titta ordentligt på allt suspekt i omvärlden (typ IKEA-påse som blåst ut på åkern) för att sedan förhoppningsvis fokusera på mig under resten av träningspasset. Så snart jag sedan började korta upp tyglarna började min extremt ambitiösa häst ladda för samling - hon var verkligen "på g"!

Men Atli har så många gånger upprepat risken med att man som ryttare i denna situation är allt för ivrig själv att få återuppleva de bästa sekvenserna från senaste ridpasset och därför "genar i kurvorna" när det gäller uppvärmningen. Så jag lät mig inte ryckas med i Hamingjas iver - ännu - utan inledde med en grundlig uppvärmning med skritt på volt där vi flyttade ut bakdelen så att hon korsade bakbenen och längde överlinjen, trav på volt med bibehållen lång hals för att sedan varva mellan "Kyras ABC" och voltridning i tölt. Och i samtliga gångarter arbetade vi till dess hon frustade avslappnat. 

Sedan var det så ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN dags för samling och precis som under helgen inledde jag i vänster varv där det fungerade bäst. Eftersom Hamingja var så "taggad" var hon först lite spänd och hög i formen när jag bad henne rygga m h a skänklar och säte - men genom att krama lätt på tyglarna fick jag henne att slappna av och få tillbaka längden på halsen. 

Gjorde sedan övergången till tölt ur en öppna där Hamingja bar sig på helt lösa tyglar och där kom den härliga känslan från helgen igen!! Genom att tänka på Atlis "Sitt, sitt, sitt, sitt!!!" för att komma ihåg att korrigera sitsen samtidigt som jag bibehöll/återställde samling och bärighet genom att rida några steg öppna "mest hela tiden" kunde jag glädja mig åt att mycket av den härliga känslan från helgen fanns kvar!!!

När jag sedan övergick till att göra samma sak i höger varv blev det lite svårare... precis som i söndags. I o m att Hamingja tycker att det är jobbigare och därför lätt spänner sig fick jag - precis som i söndags - ha fokus på att hitta lösgjordhet i en lite lägre grad av samling än i vänstervarvet. I den samlade skritten fick jag därför satsa på mycket beröm både med rösten och genom att stryka henne längs halsen som jag brukar göra när det är dags för skrittpaus. Det tog en stund, men sedan började hon slappna av så att längden på halsen kom tillbaka och jag kunde göra en övergång till tölt. 

Fortsatte sedan att ha fokus på att hålla henne lösgjord och lät henne "rulla på längs spåret" så länge hon kändes avslappnad - även om vi tappade lite samling "på kuppen" och red bara öppna för att återställa lösgjordheten när hon blev lite spänd och hög i formen. "Du måste vara väldigt uppmärksam på att hon inte spänner sig i samlingen - hjälp henne att avdramatisera den även i höger varv!" sa Atli. 

Därför lät jag henne också ganska snart sträcka ut och börja varva ner i tölt på volt - vilket hon gjorde under ett närmast konstant frustande! För att göra "Atlilektionen" komplett fortsatte jag sedan nedvarvningen i trav på volt innan vi avrundade för dagen. Och Hamingja verkade definitivt förstå att hon varit jätteduktig - så hon verkade minst lika nöjd som jag när vi återvände till stallet!