söndag 24 september 2017

Hamingja träffar "mormor och morfar"!

Idag fick Hamingja träffa "mormor och morfar" första gången! 

Mamma och Micro-Chicksen har ett gemensamt intresse: KOMPOST!!!


fredag 22 september 2017

REJÄLT drag under galoscherna!!!


Idag fick jag uppleva REJÄLT "drag under galoscherna" när Hamingja och jag tränade galoppintervaller på väg hemåt! Vi hade ridit mot Avan och när vi vänt hemåt igen fick hon galoppera uppför den första långa backen vid nya kalhygget. Jag drog mig då till minnes när jag första gången vågade prova att galoppera med henne på hemväg, just i denna backe. Den var förstås vald för att den är så pass lång - så jag hoppades att det skulle finnas en i alla fall delvis fungerande broms när vi kom upp på backkrönet. 

Till saken hör att jag tidigare samma dag diskuterat med en kompis om den korkade testmetoden som hittills använts för att godkänna ridhjälmar - nämligen att de skulle klara ett islag rakt uppifrån. VEM hade kommit på något så fullständigt ologiskt???! Hur ofta ramlar man med huvudet rakt ner i marken när man ramlar av en häst?!? Kompisen skojade och sa att det förstås var för att om hästen tappade en sko när man red och skon flög upp i luften och landade på ryttarens huvud så skulle man klara sig oskadd ändå! Vi hade väldigt roligt åt den absurda tanken - men sedan var det faktiskt precis vad som höll på att hända mig...!!!

När jag den gången lät Hamingja fatta galopp längst ner i backen - och alltså PÅ HEMVÄG - så DUNDRADE hon verkligen iväg! Och hon tog i så våldsamt att ena framhoven inte hann undan när bakhovarna kom farande... så hon trampade av sig framskon, vilken flög i en hög båge upp genom luften och landade snett framför oss! Hade vi bara befunnit oss någon meter längre fram och lite längre till vänster så hade jag verkligen kunnat få skon rakt i huvudet... ! Och detta samma dag som jag och kompisen skrattat så åt den som vi trodde helt omöjliga risken...!

På den tiden hade Hamingja ofta tappskor ö h t, men sedan dess har hon fått betydligt bättre kroppskontroll så numera brukar hon "behålla skorna på" (peppar, peppar!!!) mellan hovslagarbesöken. Och idag fick hon galoppera FYRA gånger uppför denna backe - två gånger i vardera galoppen. Vi har ju jobbat mycket med att stärka vänster galopp och nu orkar hon behålla längden på överlinjen i alla fall till dess vi kommit halvvägs upp. Men höger galopp är fortfarande starkare - där kan vi både behålla bärigheten längre och blir hon ändå kort i nacken till slut så brukar jag kunna "rida tillbaka" bärigheten igen. 

Varje gång vi kom överst i backen och jag visslade för att sakta ner så bröt Hamingja av till tölt och jag passade då på att "rida fram" lösgjordhet i detta högre tölttempo innan vi saktade av till skritt. Detta går visserligen emot något jag lärt mig av Ia Lindholm, att man på femgångshästar bör göra nedtagningen från galopp till trav, för att risken minskar att hästen blir passtaktig i galoppen om den på det sättet får vänja sig vid att "tänka trav" när den galopperar. 

Men om man tävlar töltklassen T3 ingår att göra övergång från galopp till ökad tölt så det talar ju för att även träna på detta... Tidigare blev hon så upphetsad och stressad av att få galoppera så därför har jag oftast saktat av till skritt på långa tyglar efter galoppen. Det har varit VÄLDIGT effektivt!!! Och när jag nu vågar mig på att bryta av till annan gångart får jag väl variera mellan trav och tölt tänker jag. Men för största chans på traven bör jag nog göra övergången innan slutet på uppförsbacken - för annars lär hon fortsätta att välja tölt i o m att hon är "uppe i varv". 

Efter omsadling (när hon får "ladda på" ordentligt i galoppen glider sadeln fram även om hon inte som nu har lite "sommarmage") inleddes hemvägen med en låååång skrittpaus. Och då märktes verkligen hur vi tränat på att skritta avslappnat efter galoppintervallerna för trots hemvägen kunde hon verkligen koppla av och vila i steget!  

Sedan kunde jag förstås inte helt stå över tölten, så det blev ett par sekvenser med samlad skritt och sedan tölt då jag även dristade mig till att smacka ett par gånger. I samlad skritt börjar vi ha avdramatiserat smackningen endel, men i tölten blev det fortfarande REJÄL katapulteffekt när hon kastade sig framåt.... Men sedan bjöd hon på HÄRLIGA rörelser i tölten! Hennes "kast med liten ryttare" innebar även "kast med liten sadel"... men nu var vi nästan hemma så hon fick skritta sista biten utan någon ytterligare omsadling. 

onsdag 20 september 2017

Före och efter!

Före!

Som ni ser är det redan "nallebjörnsvarning" på Hamingjas vinterpäls... så idag kom klippmaskinen fram! Äntligen hade vi nämligen någon så ovanligt som en dag utan regn, så det gick bra att klippa. Nej, nu skojar jag förstås - självklart regnade det även idag... men jag hann klippa innan det började!


EFTER!!! 
Men Hamingja har uppenbarligen inte förstått att man ALLTID ska se glad ut på "efter-bilden"..! Samtidigt som Hamingja fick "lätta på klädseln" tyckte matte faktiskt att det var riktigt kallt, med bara 6 plusgrader och ISANDE vindar... Men som tur var har jag en lösning på det problemet som ALLTID fungerar: att träna Hamingjas STOORA trav - då blir jag varm så att det räcker och blir över!!!

Jag hade dessutom redan bestämt att vi skulle träna på ridbanan idag och travträningen funkar allra bäst när vi har möjlighet att rida på volt. Men vi inledde - förståss - med sedvanlig uppvärmning i skritt på volt och flyttade ut bakdelen så att Hamingja fick korsa ordentligt med inner bak. Och hon kändes avslappnad och lösgjord redan från start - alltid skönt med ett kvitto på att ridningen "rakt fram längs vägen" ändå hållit viss kvalitet! 

När uppvärmningen fortsatte i tölt på volt resp längs spåret kändes hon fortsatt avslappnad och fin. Och sedan blev det "en rejäl omgång trav"! Det är verkligen stor skillnad att träna traven när man kan lägga volter! Atli är alltid noga med att man ALDRIG får försöka bromsa hästen med båda tyglarna samtidigt - för då får man en häst som spänner sig, "tappar" bakdelen och hamnar på bogarna/i handen... 

Men om man istället justerar hastigheten genom att lägga en volt kan man bromsa upp rörelsen framåt, med bibehållen lösgjordhet och inte bara bibehålla utan t o m öka bärigheten. Något som i alla fall jag har VÄLDIGT svårt att uppnå när jag rider ut och måste klara mig utan volter... M a o var det verkligen läge att passa på att arbeta med traven idag - inte BARA för att jag var frusen! Och det lilla problemet var också snabbt åtgärdat!

Efter detta ägnade vi oss åt att rida samlad skritt varvat med skritt på lång tygel. Hamingja har verkligen blivit duktig på att samla sig i skritten!!! Men på slutet har hon haft lite väl bråttom att övergå från samlad skritt till tölt, så det kändes som att det var läge att istället för tölten varva med avslappning i skritt. Detta fungerade mycket bra! 

Jag brukar oftast förbereda den samlade skritten med att rygga och Hamingja brukar rygga med trevlig längd på halsen bara jag kniper lite med rumpmusklerna. Så jag blev minst sagt förvånad när jag nu fick svaret: "Jag för inte den produkten...!" Istället var hon plötsligt MYCKET ofokuserad - hade fullt upp med att kolla in flocken i hagen och i princip ALLT annat än den där människan som hon verkade ha förträngt att hon hade på ryggen... 

Hon har ibland haft sådana tillfällen förut, om vi inte har ryggat på ett tag. Fast då har det räckt att ge lite tydligare hjälper EN gång och sedan har det flutit på som vanligt. Nu fick jag faktiskt både smacka och lägga pisken mot bogen FLERA gånger innan jag fick någon reaktion ö h t och då var hon spänd och kort i nacken... Så det blev en REJÄL dos ryggning innan jag var nöjd. 

Efter detta satt jag av och sadlade om - hon har fortfarande för mycket kvar av "sommarmagen" för att sadeln ska ligga på plats... Och sedan avslutade vi träningspasset med samlad tölt i båda varven och hon var riktigt, riktigt duktig!!! När vi varvat ner på sedvanligt Atlisätt och jag satt av och tittade på klockan insåg jag att vi tränat en hel timme. Jag brukar oftast inte rida så långa pass på ridbanan, i o m att ridningen oftast blir mer "intensivträning" där. 

Så det var kanske inte så konstigt att Hamingja var ganska svettig - trots att hon nu var klippt. Men det fick mig också att fundera på om jag kanske skulle ha klippt betydligt mer...? Lára helklippte jag ofta en gång tidigt på hösten för att sedan klippa en andra gång någon gång i januari/februari och då ungefär som jag klippt Hamingja nu... Så kanske jag borde ge Hami en omgång till med klippmaskinen framöver?!

lördag 16 september 2017

Lördagssnygg Hamingja - för säkerhets skull!


Eftersom man nästan aldrig ser älgar med gnistrande bling-pannband och Burberry-inspirerade schabrak satsade vi på denna säkerhetsutrustning till dagens ridtur. Älgjakten är ju igång och då gäller det ju att tänka extra mycket på säkerheten!!!

Dessutom höll vi oss nästan bara ute på bilvägen, för utom en liten avstickare till backen vid gamla soptippen där vi red en höger och en vänster galopp. Tillbaka nere på bilvägen igen fortsatte vi bort mot världens ände. Valde att skoja till det lite genom att rida en längre sträcka trav - och Hamingja frustade så belåtet: "Jag är SÅÅÅÅ DUKTIG!!!" medan matte flåsade av ansträngningen att hinna med i de STORA kliven...!

När vi kom till korsningen vid sjön satt det en varningsskylt där: "Älgjakt pågår!" Intressant nog hade den samma text på båda sidorna, så det var inte helt tydligt om det var längs Mariebäcksvägen det jagades eller längs vägen mellan Bälinge och Alviksträsk... Mariebäcksvägen kändes väl mer trolig,  fast då borde det ju funnits en varningsskylt på Mariebäcksvägens andra ände, mot Avan och det gjorde det inte... (Så här års ser man väldigt ofta jägare runt Mariebäck - men de gånger som det funnits varningsskyltar kan räknas på ena handens fingrar... så det verkar tyvärr vara någon slags random-funktion på varningarna...!)

Med vår "skyddsutrustning" kände vi oss ändå tillräckligt trygga för att fortsätta en bit efter vägen längs sjön, fast bara halvvägs till skoterklubben denna gång innan vi vände hemåt igen. Hamingja hade fått en ganska lång skrittpaus så nu övergick vi till att träna samlad skritt och dito tölt. Jag insåg då att jag måste ha betydligt mer fokus i nedtagningarna framöver... 

När Hamingja har varit jättetaggad på gränsen till stressad i samlingen har Atli hela tiden betonat hur viktigt det är att jag hittar hennes "off knapp" efter varje sådan sekvens - så att jag inte successivt bygger in allt mer spänningar i henne. Alltså har jag varit jättenöjd när jag i samband med nedtagningarna har kunnat ge henne långa tyglar och hon direkt svarat med att sträcka ner halsen och slappna av. 

Men i längden är det ju inte meningen att hon ska "dyka ner på bogarna" när vi saktar av utan nu måste jag börja fokusera på att behålla bärigheten i nedtagningarna genom att be henne flytta undan bakdelen ett par steg samtidigt som hon saktar av. Lára och jag jobbade mycket med det också! 

Under hemvägens töltträning försökte jag också tänka på det suveräna citatet jag läste på en annan blogg nyligen: att en ryttare som tittar ner aldrig kan rida hästen "i uppförsbacke". Av någon anledning tror man sig ju behöva stirra ner i mankammen när man rider - när man i själva verket faktiskt har lättare att känna hur hästen rör sig om man rider med "blicken i fjärran"! 

Det var Johanna Elgholm (som nyligen fick pris som bästa instruktör av det internationella Islandshästförbundet) som förklarade detta för mig för ett antal år sedan. Under mina 40 år i sadeln (jo, så många är det faktiskt nu!) har jag förståss MÅNGA gånger fått uppmaningen att lyfta blicken - men jag har alltid utgått ifrån att det är för att man med en lyft blick sitter rakare i ryggen...

Men Johanna förklarade att eftersom synen är människans dominerande sinnesintryck så kommer intrycken från övriga sinnen "i bakgrunden"så länge man låter blicken fokusera på något. Men om man lyfter blicken och låter ögonen ställas in på "långseende" så tonas synintrycken ner och hjärnan har möjlighet att ta in övriga sinnesintryck bättre. Som t ex att känna om hästen töltar i ren takt eller om man själv och hästen är rakriktade o s v. 

Det finns verkligen hur mycket som helst att träna på när man rider!!! Men det är också detta som gör att jag tycker det är så ROLIGT - att det hela tiden finns en massa detaljer att slipa på. Då och då lyckas man få någon sådan liten detalj "på plats" - eller i alla fall känna att det går åt rätt håll och den känslan är verkligen beroendeframkallande!!!

torsdag 14 september 2017

Hamingja was here!

Eftersom Hamingja (och hennes matte) är alldeles för smarta för att ägna sig åt klotter valde vi att markera vår närvaro borta vid skoterklubbens stuga genom denna "earfie"!

Jo, ni läser rätt - ännu en gång har vi ridit ända till världens ände och sedan fortsatt ännu längre bort!!! Men efter två "svängar" in till byn (Alviksträsk) valde vi idag att istället ta till vänster vid världens ände och rida längs sjön bort till skoterklubbens stuga. Innan dess hade vi dessutom ridit galoppintervaller i backen vid gamla soptippen - så totalt var vi ute nästan 1,5 timme. Men ska man hela vägen till världen ände och sedan fortsätta ännu lägre bort får man ju räkna med att det inte är gjort i en handvändning!

Mycket tölt hann vi med under den tiden också! Och det av alla möjliga varianter - från uppvärmningstölt med lååång hals, via (på väg mot) ökat tempo tölt, till (på väg mot) arbetstempo tölt. Och ju mer jag rider den här hästen desto MER vill jag rida!!! Trots gråvädret var det riktigt skönt ute - vilket innebar att det blev REJÄLT svettigt för Hamingja. Jag funderar om det inte vore läge att klippa bort endel av den vinterpäls hon redan "tagit på sig"...?!

Det brukar bli STOR skillnad för hästarna om man klipper halsen och främre delen av bogarna. I morgon ska det i alla fall regna - igen - och eftersom det är svårare att klippa i blöt päls blir det i så fall först på lördag det kan bli aktuellt att ta fram klippmaskinen... M a o hinner jag vela i frågan ett tag till! 

måndag 11 september 2017

Ett lyckopiller på 350 kg!!!

"Eftersom jag är så söt KAAAAAN jag väl få mer morötter??!!"

Ännu en dag med en REJÄL dos av mitt härliga "lyckopiller" till häst - eller vad sägs om ungefär 350 kg? "En riktig hästdos!" ...som läkarna brukar uttrycka saken!!! 

Och Hamingja var med på noterna redan i hagen - då hon kom till mig istället för tvärt om! När vi sedan red ut längs bilvägen mot "världens ände" fick hon visserligen inleda med några riktiga "nära döden-upplevelser" (jo, hennes matte SMACKADE faktiskt ett par gånger - och vem får inte total panik då??!!) Men tack vare sina starka nerver inte bara överlevde hon dessa trauman utan lyckades DESSUTOM korsa över riktigt fint med inner bakben - först i skritt och sedan även i tölt. Det är sannerligen tur att lilla fröken har nerver av stål!!!

Vid världens ände (korsningen vis sjön) svängde vi höger in mot Alviksträsk. Längst ner i backen in mot byn imponerade Hamingja med en supersnygg galoppfattning (vänster galopp) och sedan dessutom en lång sträcka med trevlig bärighet i galoppen! När vi närmade oss toppen på backen hade hon visserligen hunnit bli kort i nacken och hög i formen - men det tar sig så sakteliga!!!

När vi sedan vände hemåt igen var det matte som fick en extra utmaning - att rida tölt i utförsbacken UTAN att falla framåt och "tappa sätet". Jag tänkte på en bra beskrivning jag läste tidigare idag om att bara en ryttare som höjer blicken och driver med sätet kommer att få en häst som arbetar i uppförsbacke. (Tyvärr minns jag nu inte vem som skrivit dessa kloka ord... det var i ett blogginlägg som personen sedan delat på Facebook, men nu hittar jag inte igen det tyvärr... Känner någon av mina läsare igen dessa kloka tankar och vet vem som skrev dem får ni GÄRNA upplysa mig för jag skulle vilja läsa inlägget igen!) 

Det är verkligen inte lätt att lära denna "gamla hund" att sitta (ordentligt på rumpan för att kunna ha ett drivande säte), inte ens på plan mark och i utförsbacken blir det ÄNNU svårare...! Så därför har jag bestämt mig för att verkligen fokusera på att rida tölt i utförsbackar - för den dag jag klarar att göra det med bibehållen sits borde det ju gå nästan av bara farten när jag rider på plan mark! Eller... i alla fall lite bättre än nu...!

En stor del av hemvägen ägnade vi sedan till att träna arbetstempo tölt. Än en gång blev matte så där brutal och SMACKADE flera gånger i den samlade skritten, vilket inte bara orsakade Hamingja ytterligare några nära döden-upplevelser utan också fick henne att samla sig så mycket att hon flåsade och stånkade av ansträngningen... Men mitt i detta flåsande övergår lilla fröken plötsligt till att FRUSTA så belåtet istället - gång på gång dessutom! Det är verkligen som Atli brukar påpeka att "hon är gjord för att arbeta ordentligt - när hon får göra det mår hon som allra bäst!" Man KAN verkligen inte annat än ÄLSKA denna häst!!!

Ännu mer frustanden blev det sedan när hon fick sträcka ut och varva ner i tölt på långa tyglar. Och sedan avslutade vi med en ovanligt lång skritt där jag efter en stund satt av och gick resten av vägen hem eftersom jag fick ett telefonsamtal från jobbet som jag behövde fokusera helt på. Trots denna långa avskrittning var Hamingja rejält svettig när vi kom till stallet - men så har hon ju hunnit sätta mycket vinterpäls redan. Någon som kändes VÄLDIGT bra igår när vi fick över 35 mm regn samtidigt som det blåste hårt. Men en sådan dag som idag, med skön höstvärme, var ju inte den pälsen lika optimal... Det fick bli en dusch i spolspiltan - för svidknotten är tillräckligt ettriga nu även om hon inte skickar onödiga doftsignaler till dem...!

lördag 9 september 2017

Regnrock: check! Regnträns: check!!!

Hamingja och jag är redo för ett träningspass i regnet; jag med regnrock och hon med "regnträns" (i biothane så det påverkas inte av att bli genomblött - så jag brukar använda det när jag rider i regn eller blötsnö.) Det har blivit flera vilodagar igen.... men så var också lilla fröken HÄRLIGT taggad och ville helst sätta igång att tölta direkt vi kom in på ridbanan!

Senast jag red tyckte jag att hon kändes lite stelare i bakdelen igen, så det kändes extra viktigt att snart lägga in ett träningspass på ridbanan så att vi kunde jobba på volt m m. Men sedan dess hade hon uppenbarligen vilat sig i form - för nu behövdes bara en lätt signal med innerskänkeln för att hon mjukt skulle korsa över med inner bak och "flyta" ut med bakdelen några steg så snart jag bad om det. Inte minsta antydan till stelhet och "stappliga" rörelser ens när jag bad henne korsa över med vänster bak!

När vi fortsatte uppvärmningen i tölt med lååååång hals kändes hon lika trevligt lösgjord! Och när jag sedan bad om trav på volten blev det visserligen ett par inledande varv i racertempo, men sedan hittade vi ett riktigt trevligt läge där jag kunde lägga till drivning (innerskänkel mot yttertygel) så att hon rundade sig fint runt innerskänkeln samtidigt som hon fortfarande travade med MYCKET energi och rejäl kraft från bakbenen!

Efter mer tölt i en lite högre/mindre låg form tyckte jag det var dags att börja arbeta med samlingen. Jag började från halt med att rygga - något som inte fungerat något vidare när vi ridit ut den senaste tiden... Varje gång vi gjort halt har hon tagit det som ett tillfälle att se sig omkring i omgivningarna och fokusera på i princip ALLT förutom den där människan på ryggen... Men nu var det totalfokus och jag behövde bara knipa lite med rumpmusklerna för att hon skulle rygga - hela tiden med bibehållen längd på halsen!

Nästa steg var samlad skritt följt av samlad tölt - och fina hästen bara fortsatte att imponera!!! Som vanligt började jag arbeta med samlingen i vänster varv eftersom hon hela tiden har haft lättare för det medan hon oftast protesterat kraftigt när jag bett om samling i höger varv. Men under senaste Atlikursen var högervarvet plötsligt avdramatiserat - och protesterna uteblev! Och sedan dess har jag försökt rida ungefär lika mycket åt "båda hållen" när vi ridit ut.

När jag efter några sekvenser i vänstervarvet bytte till höger varv krävdes det visserligen en längre stunds ridning med innerskänkel mot yttertygel innan hon helt kom in mellan hand och skänkel. Men när vi väl kom dit var det - precis som under Atlikursen - en tydlig känsla av att allt "ramlat på plats" och hon var faktiskt stadigare i formen än i vänster varv! På sätt och vis kanske man kan säga att det är en "nackdel" att det är lättare att komma till ett läge med samlad tölt och bibehållen längd på halsen i vänster varv - för när jag inte har behövt "rida lika mycket" på vägen dit är alltså formen inte lika stadig. "Lätt fånget, lätt förgånget!" är ju ett gammalt uttryck - men jag har aldrig tidigare tänkt på att det så här i ridsammanhang...!

Jag testade också att göra övergången till tölt i höger varv för att sedan m h a en volt tillbaka byta till vänster varv och då tyckte jag att vi fick med lite av den bättre bärigheten från högervarvet till vänster. Fast när jag sedan bytte tillbaka igen blev det tydligt att vi "tappat" endel så att hon inte kom upp med bogarna på samma sätt... Alltså får vi - i alla fall just nu - bästa tölten om jag gör övergången till tölt i höger varv och sedan  "tar med" den känslan till vänster varv. Men om jag sedan vill rida mer i höger varv är det bättre att först återgå till samlad skritt i det varvet för att optimera kvaliteten på tölten i höger varv. Note to self!

Hamingja efter träningspasset. Uppenbarligen hade jag lyckats aktivera hennes magmuskler - få så här "lite tjock" har hon inte sett ut på länge!!!



fredag 8 september 2017

Konstnärlig utsmyckning!


När man planerar nya bostadsområden brukar man avsätta en viss del av budgeten till konstnärliga utsmyckningar. Något vi missade HELT vid prospekteringen av vårt året runt-hönshus... Men min kompis Eva har sett till att åtgärda detta förbiseende - så väggen på ena sidan av dörren in till hönsens del av ladan pryds nu av denna vackra installation! 

torsdag 7 september 2017

I de lugnaste vattnen... simmar Hremsa!

Storasyster Hremsa" (i bakgrunden) har verkligen VÄRLDENS mest oskyldiga blick... men i de lugnaste vatten...!

När jag kom till stallet i eftermiddag fick jag leta en bra stund efter min häst... Visserligen trodde jag mig snabbt ha lokaliserat stoflocken till ängen nedanför kyrkan. Men när jag kom närmare såg jag till min förvåning att "skäck-Hremsa" - som jag sett på långt håll - faktiskt var ensam där. Efter en stunds letande hittade jag sedan Ella, även hon helt ensam fast vid bastun nere vid bäcken... Och ytterligare en stund senare fick jag se "fux-Hremsa" med lilla Hulda samt Hamingja på andra sidan vägen från kyrkan till bäcken. 

Det var bara ett "litet problem"... jag kunde inte hitta någon väg ut ur den del av hagen som Hamingja & Co befann sig i... Med min lilla fröken i släptåg klafsade jag runt längs stängslet (det var rejält blött i denna del av hagen) och letade efter en öppning i stängslet utan att hitta någon... Uppenbarligen var detta en del av hagen som Sylvia stängslat av för att hästarna INTE skulle gå där - för att vi inte skulle drabbas av tappskor i det blöta underlaget. 

Men elstängsel har aldrig varit något hinder för "fux-Hremsa"...! Hon är en riktig expert på att ta sig ut så snart hon tycker att gräset är grönare på andra sidan... Ibland får hon Hamingja med sig också - som idag. Däremot hade Litlamin blivit kvar på rätt sida stängslet denna gång - och åtskild från "sina hästar" (det är bara Hamingja och Hremsa som "räknas" för henne) gnäggade hon förstås upprört när hon vandrade av och an längs tråden utan att hitta någon väg in. Ungefär som jag alltså - fast på andra sidan eltrådarna...!

Jag övervägde om jag skulle gå tillbaka upp till stallet för att slå av strömmen för att sedan leta upp något ställe där jag kunde ta loss eltrådarna så att jag kunde flytta hästarna till vad jag tyckte skulle vara rätt sida av staketet. Men det hade varit en tuff dag på jobbet och efter en lång stunds klafsande runt i det blöta omgiven av stora svärmar svidknott kände jag hur den sista orken rann av mig. Så jag bestämde mig för att helt enkelt ge upp projekt ridning för idag... 

Hästarna var ju fortfarande på inghägnat område, så på det sätter var det ju ingen "ko på isen" utan kändes tryggt att lämna dem där de var. Och eftersom Hremsa uppenbarligen hittat ett bra "smitställe" skulle hon säkert mycket snart ha varit tillbaka där igen. Då var det bättre att lämna saken till Sylvia som har bättre koll på var Hremsa kan ha tagit sig ut och åtgärda staketet där. Själv får jag väl bara hoppas på bättre lycka nästa gång!

onsdag 6 september 2017

"Jag är nog faktiskt JÄTTERÄDD för hundar...!!!"

Inte för att Hamingja behöver äta något extra... Men hon var så väldigt svettig efter dagens träningspass att jag sköljde av henne i spolspiltan. Och sedan fick hon gå ut i solen en stund för att torka lite innan jag skulle spraya henne mot insekterna. För jag inbillar mig att medlet "fäster" sämre på en blöt päls...

Innan dess hade vi ägnat oss åt töltträning, hela vägen FÖRBI "världens ände" och in i byn (Alviksträsk). Under våra år tillsammans har Hamingja belåtet kunnat konstatera att hennes matte är FANTASTISKT lättlurad!!! Till skillnad mot Sylvia kan man få matte att gå på hur mycket tokigheter som helst! I alla fall nästan... men idag skulle det visa sig att det ändå finns en gräns för vad man kan lura i Hamis människa...!

Det var sedan vi galopperat uppför backen in till byn och fortsatte en bit längs byavägen i skritt som Hamingja testade en HELT ny variant: "JAG ÄR FAKTISKT JÄTTERÄDD FÖR HUNDAR!!!" Med tanke på att hon levt hela sitt liv i ett Mariebäck där mer eller mindre skällande hundar ständigt sprungit kring benen på henne hade det varit betydligt mer trovärdigt att agera rädd vid en total FRÅNVARO av hundar...! Så matte lät sig alltså inte luras denna gång utan envisades med att vi skulle fortsätta längs vägen en god stund till innan Hamingja fick vända hemåt.

När vi sedan skrittat tillbaka nerför "galoppbacken" och började närma oss Mariebäcksvägen kommer plötsligt en bil farande i hög fart därifrån, på tvären genom korsningen... Innan bilen kom fram till oss hann den som tur var både räta upp sig och stanna. Föraren, som inte särskilt förvånande visade sig vara en ung kille, vevade ner rutan och ropade: "FÖRLÅT, FÖRLÅT - jag såg er inte först!!! Det ska ALDRIG hända igen, jag lovar och svär!!! Det ska ALDRIG hända igen!!!" Och det kan man ju hoppas, för tänk om det t ex varit ett barn på cykel en bit närmare korsningen... :-O

Under hemvägen fortsatte vi med töltträningen, varvat med skrittpauser och sidförande i skritt. I början av ridpasset kändes Hamingja lite stelare än vanligt i bakdelen och hon var inte så villig att korsa med vänster bak... Men efter att vi jobbat mycket med det parallellt med töltträningen kändes hon nu betydligt smidigare igen. Dock skulle det inte skada med ett pass på ridbanan så vi kan "jobba igenom" detta ordentligt på volt. Vilket kan vara en väldigt lämplig sysselsättning i helgen då det antagligen "kryllar" av älgjägare ute i skogen. 

lördag 2 september 2017

"Rid så det ryker!!!"

"Rid så det ryker!!!" brukar vi uppmana varandra i tävlingssammanhang - och uppenbarligen var det vad jag gjorde idag!!!

Har varit så trött tidigare i veckan att det bara blivit en riddag... Igår "vek jag in hovarna" kl 21 (vilket jag i o f s gör för det mesta). Men när jag denna natt fick sova djupt hela natten så vaknade jag redan vid 06 i morse av att jag pigg! Vädret var dessutom helt fantastiskt! Visserligen bara 5 grader utomhus när jag steg upp, men en strålande höstsol som gjorde att det snabbt blev allt varmare.

Efter frukost och lite "höns-häng" åkte jag till stallet. Och idag hade jag sådan tur att stoflocken befann sig uppe vid ridbanan, så jag behövde inte gå ner i slyskogen och leta häst som jag fått göra tidigare i veckan. Bestämde mig för att rida genom skogen till Torrbergsvägen - älgjakten börjar ju på måndag så det gäller ju att passa på att rida i skogen nu medan man törs!

Inledde med uppvärmningstölt längs vägen bakom vägbommen och sedan trav på stigen genom skogen. Bitvis är det sankmark, men jag hade trott att det skulle vara mer blött än det faktiskt var och Hamingja traskade rakt igenom dessa området TROTS att hon blev blöt om "fötterna"!

När vi kom fram till Torrbergsvägen var den sig inte riktigt lik... de hade rensat och grävt upp dikena så Hamingja behövde förståss hålla lite extra koll... Vi red bort till långa galoppbacken och tog en vänstergalopp hela vägen upp. Hamingja flåsade REJÄLT efter detta så hon fick stå stilla en stund och "blåsa ur" innan vi började skritta ner igen.

Jag har fått lära mig att man vid intervallträning i galopp ska vänta till dess andningen är helt normal igen innan man rider nästa intervall. Och när vi var tillbaka längst ner i backen andades hon fortfarande lite mer ansträngt än normalt. Jag lät henne ändå fatta höger galopp, för att sedan redan efter några språng sakta av till skritt igen. Styrketräningsmässigt är det ju det första galoppsprånget som är mest effektivt och för liksidighetens skull kändes det bra att även göra en "högerfattning" även om det konditionsmässigt uppenbarligen räckte med en vända uppför hela backen.

När vi red tillbaka längs Torrbergsvägen passade jag på att rida några intervaller i samlad tölt och Hamingja var riktigt, riktigt fin!!! Jag upplever verkligen att hon blivit starkare och bär upp sig bättre efter att vi tränat på detta i sommar! Och hennes matte har blivit lite bättre på att  rida så att vi bibehåller samlingen i tölten en lite längre stund än tidigare!

Efter detta fick min duktiga häst skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka genom skogen. Lite mer samlad tölt blev det när vi kom ut på skogsvägen igen, innan hon fick sträcka ut sig och varva ner i tölt med långa tyglar. Som vanligt till mycket belåtna frustningar! Sedan satt jag av och gick sista biten hem. Hon var rejält svettig, så det fick bli dusch i spolspiltan där hon sedan fick stå kvar en stund medan värmen ångade från henne. "Rid så det ryker!!!" brukar vi säga till varandra i tävlingssammanhang - och det hade jag ju bokstavligen gjort idag!


torsdag 31 augusti 2017

Härlig ridning i sommarvärme!

EN ÄLG???!!!! (Nej, det var bara Malin...!)

Hela 19 grader idag och dessutom fullkomligt vindstilla - det kändes m a o betydligt varmare än många dagar denna sommar...!!! Lite dålig timig bara för hästarna som redan satt ganska mycket vinterpäls...

Matte har försökt vara duktig och lyssna på kroppen - så Hamingja har haft tre vilodagar i rad. Så dagens ridpass uppskattade vi nog extra mycket både hon och jag! Jag valde, precis som senast, att rida längs bilvägen bort mot Avan. Under de inledande sekvenserna när jag flyttade henne undan för innerskänkeln kändes hon ovanligt stapplig när hon skulle gå undan för vänsterskänkeln... Jag hann bli aningen bekymrad - kunde hon ha fått tillbaka något av de tidigare besvären uppe i korset? 

Men efter en stunds uppvärmningstölt med låååång hals samt en galopp uppför första backen var det stappliga borta - SKÖNT!!! Fortsatte rida tölt, men nu i en lite högre form - eller lite mindre låg kanske man ska säga?! Uppför backen vid nya kalhygget blev det en ny galopp - och sedan fortsatte vi i galopp efter stigen upp över hygget. Och nu märktes det verkligen att Hamingja hade lite väl "varma kläder" för den rådande temperaturen för hon började flåsa REJÄLT.

Uppe på höjden tog vi av på stigen till vänster och skrittade hela vägen ner och då hann hon sluta flåsa. Och när vi sedan travade den sista biten tillbaka ut till bilvägen igen var det REJÄLT drag under galoscherna och märktes inte minsta antydan till trötthet hos lilla fröken. Ännu mer drag under galoscherna blev det sedan när jag bad om galopp uppför första backen på hemvägen! 

Resten av hemvägen varvade vi sekvenser av samlad tölt i lågt tempo med skrittpauser. Och jag blir fortfarande lika "hög" av att jag under denna sommar faktiskt lärt mig rida i tölten så att jag bibehåller och återskapar samlingen som jag tidigare bara kunde "hämta" från skritt!!! Det är så galet roligt att träna på detta och min häst är bara så FANTASTISK!!!

När vi var nästan hemma igen blev det ny "älgvarning" - och även denna gång visade det sig vara Malin men nu i sadeln på Ella. De var också på väg hem till stallet så Hamingja kunde lämna över allt ansvar för världsfreden till Ella och placerade sig själv bakom henne - med nosen i backen och öronen hängande avslappnat ut åt sidorna. I flocken har Hamingja inte mycket till övers för Ella... men som skydd mot monster dög hon minsann!!!

Tillbaka i stallet fick min svettiga häst en dusch - SKÖNT tyckte hon, trots att det bara var kallvatten (varmvattenberedaren har gått sönder). Jag insåg att det aldrig blivit av att jag schamponerat henne denna sommar. Vi har ju inte varit iväg på tävling så det har aldrig blivit prioriterat. Men om jag skulle åka iväg till Bodentravet och rida på ovalen någon söndag, bara för att det är kul, så kunde jag ju samtidigt passa på att schamponera henne i någon av deras fina spolspiltor! 

onsdag 30 augusti 2017

När Hamingja skor sig på mattes bekostnad...!

En mycket nöjd - men uppenbarligen trött - Hamingja tillbaka i sin flock!

I kväll var hovslagaren på plats och och såg till att Hamingja fick nya skor. Senast han skodde henne var dagen innan Carola hjälpte mig att skjutsa henne till sommarbetet. Och trots att hästarna då  "lyckosprang" ordentligt av glädjen att få vara tillbaka i Höbäcken lyckades hon behålla alla skorna på! 

Förr trampade lilla fröken av sig skor titt som tätt - men nu var det verkligen länge sedan sist (peppar, peppar!!!) Jag upplever ju även på många andra sätt att hon har en helt annan kroppkontroll numera och det spelar förståss in även i detta sammanhang! I o m att hon ligger mitt emellan två skostorlekar hade hovslagaren ändå behövt lägga ut skorna lite runt om, så det bildades en perfekt liten kant att använda för att trampa av sig en sko....! Och nu håller jag tummarna att det fungerar lika bra även fortsättningsvis!

söndag 27 augusti 2017

Idag gasar vi på!

Hamingja i fintränset dagen till ära! 

Efter flera dagar med kyla och regn var det så HÄRLIGT med solsken och lite mer behagliga temperaturer idag!!! Tyvärr uppskattades det även av knotten, som besvärade hästarna ordentligt idag så det blev att spraya och smörja dem lite extra med insektsmedel. 

Precis som igår red Hamingja och jag längs bilvägen bort till korsningen vid Avan. Normalt brukar jag välja att rida vägen åt andra hållet när planen är töltträning, eftersom vägen är helt plan där och man därför inte behöver anpassa sig efter "underlaget". MEN den sträckan har i sommar behövt tillföras betydligt mer nytt grus vilket fortfarande ligger ytligt och kan bli lite vasst. Medan sträckan från Mariebäck till Avan nu är slät och fin. 

Efter Atlikursen i början av sommaren, när jag fick flera riktiga "aha-upplevelser" avseende ridning av samlad tölt har jag helt fokuserat på detta i töltträningen. Till igår då jag påmindes om att vi även behöver träna på ökat tempo tölt. Sträckan bort till korsningen använde jag idag visserligen främst till uppvärmningstölt, men jag testade även det svåra (tävlings-)momentet med övergång från galopp till ökad tölt. 

Inför hemvägen satt jag av och sadlade jag om - inte konstigt att sadeln vill glida fram med tanke på den runda "betesmagen"...  Men lite skadeglad fick jag bli idag när Sylvia, som så obarmhärtigt konstaterat att Hamingja är TJOCK trots att jag är den enda i stallet som ridit i sommar. Men som själv inte kunde nå runt med sadelgjorden på lillebror Hector när de nu skulle börja rida igen - det problemet har i alla fall inte vi!!!

Efter lite inledande samling började jag sedan testa att rida ett högre tempo i tölten och då blev det snabbt tydligt att detta inte är vad vi fokuserat träningen på hittills. Hamingja har visserligen massor av tempo, men det gäller ju att behålla lösgjordheten också... Då blir man ju lätt frestad att ta ner tempot till en nivå där man har önskvärd lösgjordhet. 

Men Atli brukar alltid påpeka att man måste jobba med lösgjordheten i just den sekvens av tölten där spänningar uppstår. Om man hela tiden backar tillbaka till ett tempo och/eller en grad av samling där man lättare uppnår lösgjordhet så kommer man aldrig att kunna uppnå lösgjordhet i det tidigare tempot/graden av samling. "Du måste träna på att uppnå lösgjordhet just där du behöver den!" 

Så trots att Hamingja ville bita tag i bettet på vänstersidan, på ett sätt som hon inte gjort på hela sommaren, försökte jag fortsätta rida i det högre tempot men lägga in sidförande rörelser för att hon skulle slappna av igen. Men det var ju alldeles uppenbart att vi behöver träna vidare på detta! 

lördag 26 augusti 2017

Hamingja trivs verkligen med att arbeta!!!

Hur man hämtar en hel flock hästar med bara en grimma och ett grimskaft...!

När jag kom till Mariebäck idag befann sig stoflocken borta på betet nedanför kyrkan. De verkade ha "siesta" för lilla Hulda låg ner medan de övriga stod runtomkring och dåsade. När jag satt grimman på Hamingja och började gå tillbaka mot stallet piggnade de dock alla kvickt till och följde med!

Det var inte bara kallt och regnigt idag, utan det blåste dessutom ganska kraftigt. Hård vind brukar inte vara någon höjdare när man rider - t o m Lára som annars var så trygg blev rejält "på tårna" vid sådana tillfällen. Jag har fått förklarat för mig att det beror på att hästarna normalt till väldigt stor del litar på sin skarpa hörsel för att undvika faror. Men när det blåser störs denna ut (öronens form gör ju dessutom att de tar in mycket vind) och därför blir mycket mer på sin vakt och därmed "skvätträdda". 
Hamingja är faktiskt den första häst jag träffat på som inte verkar bli påverkad av vinden. Fast när jag nämnde det för Sylvia tidigare sa hon: "Det är väl för att hon är så´n jämt så det blir ingen skillnad!" Hm... måste människan ALLTID vara så brutalt ärlig??!!

Hamingja tycker verkligen att det är ROLIGT att ge sig ut på ridtur - det är med VÄLDIGT raska steg hon trampar iväg ut från gården! Jag valde att rida längs bilvägen mot Avan och försökte fortsätta på samma "spår" som här om dagen - d v s att hitta ett drivande säte i tölten och använda detta för att bibehålla samlingen. 

Jag har ju en så oerhört ambitiös häst och när vi vände hemåt började hon direkt "ladda" för samlad skritt och blev lite spänd och hög i formen... Vi har ju som tur är en bra "slappna av och länga halsen-signal" och när hon svarade på den red jag "tävlingsskritt" en lång sträcka för att hon verkligen skulle "tagga ner" igen. 

När vi galopperat uppför backen till jägarnas fikaställe bröt hon av till tölt istället för trav och jag passade på att låta henne tölta i ett högre tempo en stund. Insåg plötsligt att det är VÄLDIGT länge sedan jag senast provade att rida ökat tempo i tölten utan allt mitt fokus har legat på samlingen i  arbetstempo... Strax innan senaste Atlikursen i början av sommaren testade jag att "gasa på" rejält för att se om hon fortfarande tog i ojämnt bak (vilket hon inte gjorde). Men sedan jag fick sådana aha-upplevelser kring samlingen i tölt på den kursen har jag HELT snöat in på detta... Note to self: man KAN rida fort i tölt också!!! 

Under resten av hemvägen varvade jag skrittpauser med samlad tölt - och Hamingja bar upp sig riktigt, riktigt bra! Under en sådan sekvens med arbetstempo satte hon igång att frusta så belåtet, gång på gång! Hon trivs verkligen med att få arbeta och ta i ordentligt - man KAN ju inte annat än älska denna häst!

onsdag 23 augusti 2017

To the end of the world - and beyond...!


"Matte sa något om Ryttar-EM och sedan gick hon HELT "bananas" med man- och pälsglansen...!!!"

Ännu en dag med njutridning på min underbara häst!!! Idag red vi ut längs bilvägen bort till "världens ände". Jag hade sedan tänkt fortsätta för att galoppera uppför backen in till byn (Alviksträsk) men väl där tyckte jag gruset såg ut att kunna vara lite vasst... så jag valde istället kanten på ängen vid korsningen - där vi brukar träna galoppintervaller.

Men innan dess hade vi först hunnit mjuka upp med att korsa bakbenen i skritt och sedan även hunnit tölta en hel del medan jag försökte analysera min sits för att, förutom att vinkla mitt bäcken rätt, även få till ett följsamt men vid behov ändå drivande säte. Tänk att det - efter 40 år i sadeln - fortfarande finns så oerhört mycket att utveckla i ridningen! Jättekul!!! 

Efter några galoppintervaller med riktigt fina fattningar och många runda, fina galoppsprång vände vi hemåt igen. Hamingja är verkligen med på noterna när jag ber om samlad skritt nu! Hon kan visserligen bli lite överambitiös och därmed kort i nacken, men om jag bara påminner lite med vår "länga halsen-signal" (enl lätt kramning på resp tygel) så slappnar hon av och "väcklar ut" halsen igen! 

Jag gjorde först ett par töltövergångar från detta läge och fick uppleva riktigt trevlig tölt! Sedan "höjde jag insatserna" genom att smacka ett par gånger under samlingen i skritt och när Hamingja hämtat sig från det traumat började det verkligen hända saker! Bogarna kom upp och det blev riktigt häftig känsla i tölten!!! Det verkade dessutom som att jag faktiskt lyckades få till ett mer drivande säte när jag behövde tillföra mer energi för att bibehålla samlingen och bärigheten. ÄNNU mer JÄTTEKUL!!! 

Och så här efteråt kan jag konstatera att jag är trött och öm i några muskler "mellan rumpa och lår" där jag tidigare bara fått träningsvärk efter en Atlikurs när jag fick jobba mycket med sitsen och han tillslut tyckte att jag började göra rätt. Ett mycket gott tecken alltså!!! Även Hamingja verkade ha jobbat rätt med sin kropp, för när jag tillslut lyckades behärska mig tillräckligt för att frivilligt avbryta  töltträningen genom att ge henne långa tyglar i tölten reagerade hon PRECIS som jag hoppades! D v s hon tog inte detta för en signal om att det var fri fart som gällde, utan sträckte ut hela långa överlinjen och töltade vidare i lugnt nedvarvningstempo!

Nu är planen att ge min kropp en vilodag från ridningen i morgon - om jag lyckas behärska mig...! 

tisdag 22 augusti 2017

Så lycklig jag blir av denna häst!!!

Denna vackra syn mötte mig i Mariebäck idag!!!

Det är på många sätt väldigt trevligt att vi får ha hästarna i Höbäcken på sommaren, med de STORA, härliga hagarna och allt bete! Och med bilen som sadelkammare har jag inte ens behövt avstå ridningen under den perioden heller. Men det är också skönt att nu vara tillbaka i Mariebäck igen! Även här har hästarna stora ytor att röra sig på - särskilt nu när det bara är stoflocken som är hemma och Sylvia därför öppnat upp så att alla hagarna bildar en enda jättestor!

Dessutom känns det roligt att åter ha tillgång till ridbanan - så det var knappast något skräll att jag bestämde att det skulle bli ett ridpass där idag! Lite spännande skulle det ju också bli att få stämma av Hamingjas "status" - hade jag klarat av att hantera sommarens "rakt fram-ridning" (utan ridbanans volter) eller skulle hon vara väldigt stel och kännas som att hon lämnat bakbenen kvar i stallet..?!

Upplägget för träningspasset kändes lika självklart: som första lektionen på en Atlikurs, när fokus ligger på lösgörande och att förbereda hästen inför de kommande dagarnas träning. "Hur du rider idag beror på hur hästen var när du red igår samt hur du vill att hästen ska vara när du rider i morgon!" har Atli sagt någon gång - och jag har även läst ett citat av Jens Fredricsson med samma kloka andemening. 

Vi inledde därför med att flytta ut bakdelen i skritt på volt och redan där fick jag ett mycket positivt besked när Hamingja utan problem eller protester korsade ordentligt med inner bak, längde sin överlinje och slappnade av! Jag har ju verkligen försökt ha mycket fokus på detta under våra "rakt fram längs vägen-ridpass" i sommar och uppenbarligen har det haft önskad effekt! 

Sista gången jag red i Höbäcken kunde det ju t o m ha blivit för mycket av den varan - när närkontakten med en älg gjorde att jag behövde rida sidförande i två kilometer för att distrahera Hamingja så att hon inte skenade hem. Det fanns ju viss risk att hon skulle ha fått träningsvärk av det... men om det var fallet hade den i så fall gått över till idag!

När vi övergick till uppvärmning i tölt kändes hon fortsatt väldigt lösgjord och fin så jag kunde ganska snart lämna volten och tölta längs spåret istället. "Du ska inte rida på volt mer än du behöver!" är ju ett annat Atlicitat - för samtidigt som volten ofta är det "verktyg" man behöver för att lösa vissa problem så innebär den ju också en belastning på hästen så om man kan få samma resultat längs spåret är det bättre att rida där. (Vilket i o f s nästan aldrig är fallet...men ibland så!) 

Även i traven kändes Hamingja så lösgjord att vi även där kunde lämna volten och trava längs spåret med bibehållen låååååång överlinje! Jag har uppenbarligen gjort något rätt i ridningen denna sommar!

Efter detta var det dags att träna samling i skritt och tölt och redan i den samlade skritten fick jag minnas ytterligare ett Atlicitat. "Lyssna på hästen - den talar om vad den behöver träna på!" För när jag bad Hamingja om samling - samlade hon sig riktigt fint - men blev också lite stressad och ville genast komma iväg i tölt. M a o behövde hon varva samlad skritt med skritt på lång tygel för att inte stressa upp sig. Och efter det fick jag sedan njuta av riktigt trevliga sekvenser i samlad tölt! 

Jag började som vanligt töltridningen i vänster varv eftersom det brukar gå lättare. Och uppenbarligen lyckades jag faktiskt bibehålla samlingen ganska bra för Hamingja började genast flåsa och svettades ordentligt trots att vi inte red så långa sekvenser. Och när jag sedan bytte till höger varv gick det faktiskt ÄNNU bättre att få henne mellan hand och skänkel! Vid nästa träningspass ska jag nog testa att varva mer mellan de båda varven och se om jag kan "få med mig" en bra känsla mellan dem!

När min duktiga häst sedan fick sträcka ut i tölt på långa tyglar frustade hon så belåtet - uppenbarligen var hon lika nöjd som sin matte! Och även den avslutande traven på volt blev avslappnad och fin! Sommarens avsaknad av voltmöjlighet för nedvarvningen har i alla fall inte inneburit att träningen byggt in spänningar i henne. Jag har annars varit lite rädd för det eftersom hon aldrig känts riktigt lika avslappnad under nedvarvningen längs Seletvägen... Men efter alla dessa positiva besked LÄNGTAR jag verkligen till vårt nästa ridpass!!! Tala om att Hamingja är vad hon heter: LYCKA!!!

lördag 19 augusti 2017

Hamingja flyttar tillbaka hem - och hittar ett föl!!!


Lilla Hulda har antagligen världens lurvigaste öron!!!

Idag var det dags för Hamingja och Litlamin att flytta hem till Mariebäck igen (Ella lämnade betet i Höbäcken redan igår.) Väl hemma släppte vi ihop dem i flocken med de övriga stona - där Hamis storasyster Hremsa nu också var tillbaka med lilla Hulda. De flesta hästar blir alldeles till sig när de får se ett föl - och Hamingja och Litlamin var verkligen inga undantag! För att släppa ihop dem där det var riktigt gott om plats gick Sylvia och jag med dem till den bortre ängen - och Hamingja var så taggad att hon töltade bredvid mig hela vägen! 



"PAX FÖR HENNE!!!" signalerade både Hami och Litla och satte av efter Hulda (och Hremsa) så snart vi släppte dem. Dotla och skäck-Hremsa blev lite tagna på sängen och hängde först inte riktigt med i svängarna... Men så snart de jagat ikapp gick de in i rollen som body guards för lilla Hulda och ville inte släppa Hamingja eller Litlamin nära henne. Efter ett tag blev dock skäck-Hremsa för trött för att orka hänga med i svängarna... men Dotla fortsatte oförtröttligt att agera "levande sköld". Tala om att hon tog sitt uppdrag som "vakthund" på allra största allvar!!! Så Hami och Litla fick finna sig i att bara betrakta lilla Hilda på avstånd. 

söndag 13 augusti 2017

EN ÄLG!!!

ÄNTLIGEN tillbaka i tryggheten!!!

Idag fortsatte Hamingja och jag att utforska Hultetvägen och de småvägar som utgår ifrån den. Jag hade bestämt mig för att använda ridningen längs den grusade vägen till att rida mycket sidförande, med innerskänkel mot yttertygel - men kunde ju inte föreställa mig hur oerhört mycket det skulle bli av den varan idag...!

Det visade sig att vi redan hade upptäckt de längsta sidovägarna, de som fanns kvar att upptäcka idag var alla ganska korta. Men de fungerade ändå bra till att rida intervaller med samlad tölt. När vi så var nästan längst ner på Hultetvägen hade jag tänkt sitta av för att sadla om innan vi skulle vända hemåt igen. Men plötsligt brakade det till i skogen framför oss - EN ÄLG!!! Hamingja blev verkligen JÄTTERÄDD - hela hon förvandlades till en stel, skakande sprängladdning... Vilken TUR att jag inte hunnit sitta av - för då skulle jag nog aldrig ha lyckats ta mig upp i sadeln igen...

Älgen blev förstås lika rädd den och försvann snabbt in bland träden, medan Hamingja stod kvar och vibrerade. Jag kände verkligen hur hennes hjärta bultade hårt medan hon lyssnade och spanade in bland träden. Och vem vet - kanske var det fler älgar där inne?! Faktiskt blev hon så rädd att hon "sket på sig" - TVÅ högar dessutom! 

Jag försökte sjunga och prata för att hon skulle höra att jag inte var rädd, men lilla fröken var knappt kontaktbar ö h t och jag väntade bara på att hon skulle kasta sig runt och fly hemåt. Flera gånger blåste hon också ut luft riktigt hårt, gång på gång, som hästar gör när de ska slåss. Tillslut insåg jag att jag inte skulle kunna få henne lugn där på plats utan skulle behöva lotsa denna sprängladdning hemåt på något sätt utan att hennes oerhört starka flyktreflexer helt skulle ta över. 

För att ge henne något annat att tänka på började jag därför rida skänkelvikning undan för höger skänkel längs ena dikeskanten. (Innerskänkel mot yttertygel alltså.) I början gjorde jag halt då och då - men upptäckte att hon bara blev mer uppjagad av det. "MATTE SÄGER STANNA - DÅ SER HON ÄLGEN!!!" var uppenbarligen hennes tolkning av detta. Så vi fortsatte med sidförande och fortsatte och fortsatte... i princip hela den 2 km långa sträckan tillbaka ut till Seletvägen...! 

När vi hunnit drygt halvvägs vågade jag mig på att börja byta håll några gånger. Då hade det börjat kännas ganska ordentligt i mina ryggmuskler på höger sida att - och jag räknar med att både Hamingja och jag kommer att ha endel träningsvärk i morgon av denna ensidiga ridning... :-O

Strax innan det var dags att "ge oss ut i trafiken" satt jag av och gick med henne tillbaka till betet. Men det var faktiskt först när vi kom in på gården i Höbäcken och Hamingja såg Litlamin stå lugnt och vänta vid grinden som Hami kunde dra en STOR suck av lättnad och blev kontaktbar igen. PUH! Nu får vi ta en vilodag i morgon i alla fall så får vi se sedan...!



fredag 11 augusti 2017

Med Hamingja på nya äventyr!

Vi hittade flera nya ridvägar idag - och fick bl a njuta av denna vy!

Idag var valet av ridväg lätt - självklart skulle vi fortsätta upptäcka Hultetvägen och dess omgivningar! Förra (=första) gången vi red där följde vi grusvägen till dess den längst bort slutar i en skogsstig. Under hemvägen gjorde vi sedan ett par kortare avstickare men de flesta av sidovägarna sparade vi till ett senare tillfälle - som idag! 

Längs själva Hultetvägen behöver man anpassa ridningen efter underlaget, för det är bitvis ett ganska vasst grus. Därför kändes det ju extra lockande med de små sidovägarna som i de flesta fall är mjuka gräsvägar mellan åkrarna. Som en extra bonus visade sig ett par av dem dessutom vara betydligt längre än vad jag hade trott! Men även de som var kortare "återvändsgränder" fungerade bra till att träna samling i tölt eftersom vi ändå inte rider några långa sekvenser då. Och sedan tog vi skrittpaus när vi kom tillbaka ut på grusvägen igen.

Det finns också en sidoväg som leder ända bort till byn Avan. Den är också täckt av grus, men när vi idag följde den en god bit upptäckte jag att man hade kört med klippaggregat längs dikeskanterna för att bli av med sly och högt gräs - varför det istället bildats en trevlig gräsremsa längs diket att rida på! 

Det blev f f a tölten vi tränade idag. Ett par gånger under hemvägen hade jag visserligen egentligen tänkt att Hamingja skulle få galoppera. Jag fattar alltid galoppen från stillastående och började därför förbereda för halt. Men Hami uppfattade detta som att jag bad om ÄNNU mer samling i tölten, så hon vinklade in bakbenen och bogarna bara VÄXTE upp framför sadeln!!! WOW vilken känsla!!! Snabbt glömde jag alla tankar på galopp - för ett sådant här tölttillfälle tackade jag självklart inte nej till! 

Och när jag en stund senare åter såg en sträcka som såg ut att lämpa sig för galopp hände samma sak igen! WOW, WOW, WOW!!! Det är uppenbarligen ingen dum ide att "låtsas att man ska göra halt" när man vill förbereda arbetstempo tölt!!! Totalt blev det en dryg timmes härligt träningspass för oss idag - och då hade vi ändå bara hunnit prova några av alla sidovägarna längs Hultetvägen. Vilken TUR att jag hann få tips om denna väg medan hästarna ännu går kvar i Höbäcken!  

Att man bara behöver rida en kortare sträcka längs den trafikerade Seletvägen för att komma till Hultetvägen är ju ännu en bonus. Och kanske skulle man kunna göra den sträckan ÄNNU kortare genom att följa en kraftledningsgata som jag har spanat in... Det blir kanske ett projekt att testa i morgon - har vi tur är finns det inga djupa diken som hindrar en sådan genväg!


torsdag 10 augusti 2017

Yoga-hästen

Hamingja kör ett yoga-pass!

När jag svampat av Hamingja efter ridpassen och ska släppa tillbaka henne i hagen börjar hon förbereda för att rulla sig redan innan jag hunnit få av henne grimman! Ingen tid att förlora!!! Och när matte ställt till det så att man blivit besvärande ren är det ju TUR att det går att åtgärda!!!

Idag har Hamingja fått fokusera på yogan (vilket snarare inneburit att hon fokuserat på maten) för jag har varit på födelsedagsfika hos Eva. Men förhoppningsvis är jag snart tillbaka i sadeln igen - för att fortsätta utforska vår nya ridväg!

tisdag 8 augusti 2017

En ny ridväg!!!

Vad har vi väl här om inte en NY ridväg??!!!!

Idag var första dagen på resten av mitt liv - när jag ska bli lite bättre på att lyssna på kroppen! Och jag hade faktiskt lyckats med att INTE bestämma i förväg att jag skulle rida, utan väntade till dess och för att känna efter vad jag egentligen orkade. Till Mariebäck brukar jag ju åka direkt från jobbet, men i Höbäcken har jag ingenstans att enkelt byta kläder och f f a behövde jag åka hem för att byta till "sadelkammarbilen". Det blev en tepaus hemma också, men sedan kände jag så tydligt: "JAG VILL RIDA!!!"

Jag har ju aldrig inbillat mig att jag är den VIKTIGA människan i Hamingjas liv - men idag var en sådan dag då det blev EXTRA tydligt...! Sylvia kom nämligen till Höbäcken samtidigt som mig och visserligen struntade vallackflocken först i att hon visslade - men Hamingja & Co kom direkt farande i full galopp och gnäggade! Bara några minuter senare kom även grabbarna galopperande. När Sylvia kollade hästarna konstaterade hon skrattande att "Hamingja är tjockast av dem - trots att du är den enda av oss som rider under betet!" Hm... hon har en ganska ONÖDIG tendens att vara "brutal-ärlig"...! :-O

Innan Sylvia åkte igen tipsade hon om Hultetvägen - en för mig helt ny ridväg! För att komma till den behöver man bara rida en kortare sträcka längs den asfalterade Seletvägen, tillbaka mot Mariebäck och sedan in till vänster. Det är en låååååång och alldeles rak grusväg - möjligen en av Sveriges längsta raksträckor?!? På ett ställe går det in en väg till höger som fortsätter in till Avan ifall och då kan man även rida runt även om det då blir en hel del längs asfaltväg genom byn.

Det kändes som en väldigt lämplig uppgift för mig och Hamingja att börja utforska denna väg idag! En av oss har ju dock onödigt livlig fantasi, så utifrån perspektivet lösgjordhet blev det väl inte den helt optimala ridturen... Inte lätt att vara avslappnad när det helt oväntat dyker upp allt möjligt JÄTTEFARLIGT på sidan om vägen...! Typ fällda träd, ett gammalt traktordäck, en träbro, en inplastad höbal, osv... Ja, ni hör ju själva vilka prövningar stackars Hamingja fick utstå! Det är verkligen TUR att hon är så modig!!! ;-)


På många ställen längs vägen gick det in mindre vägar åt sidorna, oftast längs med åkrar. Men jag bestämde mig för att spara utforskandet av de flesta av dem till en annan dag. Så vi följde grusvägen  ända till dess den övergick i en stig som uppenbarligen är skoterled på vintern. Vi red en liten bit längs denna också och så långt jag kunde se verkade skogen där den gick torr och fin - annars är det ju så mycket sankmarker i dessa trakter - så den kan säkert vara fin att rida om man vill ha en riktig långtur!

Under hemvägen var Hamingja lite mer avslappnad och jag gjorde också mitt bästa för att distrahera henne genom att rida samlad skritt och övergångar till samlad tölt. Vi provade också ett par av de mindre vägarna och red även en bit längs den som uppenbarligen går in mot byn (Avan). Ser verkligen fram emot att fortsätta utforska dessa småvägar! Och att Hamingja dessutom vänjer sig vid "dikestrollen" och kan våga slappna av bättre! Att vi dessutom bara behövde rida en kort sträcka längs den asfalterade Seletvägen var ju ingen nackdel! 

söndag 6 augusti 2017

Rider fyrgång på min femgångshäst!

Två nöjda fröknar på betet i Höbäcken!

Idag har vi ridit igen! Det har varit mulet idag och bara runt 15 grader, så jag passade på att träna extra mycket galopp! Som vanligt red vi Torrbergsvägen och innan vi kom bort till den långa galoppbacken hade vi förutom uppvärmning i tölt även travat en hel del. Traven kändes RIKTIGT fin - inte bara full fart framåt utan trevlig bärighet! Som vanligt hade jag ju lite problem både att hålla balansen i traven och att orka rida den - men det senare underlättades en hel del av att jag tillslut kom ihåg att rida trav och andas - SAMTIDIGT! 

Framme i galoppbacken "lyckades" jag göra flera dåliga galoppfattningar... Jag slarvade helt enkelt första gången och sedan hade jag för bråttom för att prova igen... Det senare är något som lätt händer på tävling - att om man inte lyckas med galoppfattningen vid första försöket så har man så bråttom att göra om att man slarvar... En bra början borde ju vara att en sådan här gång VERKLIGEN ta sig tid att vara grundlig inför omförsöket - så kanske man t o m kunde klara det även om problemet uppstår i tävlingssituationen... NOTE TO SELF!!! 

Hamingja var REJÄLT flåsig när vi galopperat uppför backen, men innan vi hade skrittat hela vägen ner var hennes andning åter normal - vilket jag fått lära mig betyder att hästen har återhämtat sig tillräckligt för en ny galoppintervall. Så vi tog backen en gång till - det gällde ju att passa på när det var lite svalare väder så att Hamingja kunde orka mer än en vända. Ungefär halvvägs upp bröt jag av och bytte galopp - och denna gång blev faktiskt BÅDA galoppfattningarna bra. 

Efter detta blev det en låååång skrittpaus som inledning på hemvägen. Under lång tid har vi tränat på att kunna skritta avslappnat på hellånga tyglar under inledningen av hemvägen - för att "tona ner" hennes flyktreflexer. "Tävlingsskritt" med tygelkontakt har jag istället sparat till sista delen av hemvägen. Men nu fungerar skritten på långa tyglar så bra att det är dags att "tävlingsskritta" mer - vilket vi alltså började med idag!

En hel del skritt (med tygelkontakt) blev det under hemvägen. Men jag kunde inte låta bli att träna lite på samlingen i tölt också! Jag räknade med att musklerna i Hamingjas bakdel var rejält trötta efter galopp så jag försökte inte samla tillräckligt för arbetstempo. Men tillräcklig samling för trevlig bärighet i tölten - och med fokus på min sits samt att Hamingja inte hade några spänningar i nacken. 

Insåg att man skulle kunna säga att vi ridit "fyrgång" idag - med ovanligt långa sträckor galopp resp trav. Det blev ett ovanligt långt ridpass också - mer än en timme. Men det underlättade ju för oss båda att det inte var lika varmt som tidigare, så det var ju bra att passa på att ta i lite extra! I morgon blir det vilodag för Hamingja. 

Var nu på väg att skriva att jag ska rida igen på tisdag... Men som en del i min smärtrehabilitering (som fungerar LÅNGT över förväntan!!!) ingår den svåra biten att lyssna på kroppen och anpassa sig efter den... Jag som alltid brukat planera ridningen en vecka framåt - både vilka dagar jag ska rida och vad vi då ska träna på. Men nu ska jag försöka lära mig att INTE bestämma framåt när jag inte behöver - utan vänta in känslan "ååååååh, jag vill RIDA!!!" För orkar jag inte känna så behöver kroppen vila. Och förhoppningsvis behöver det inte kännas som ett lika stort nederlag ifall jag inte i förväg "bestämt" att jag ska rida den dagen. 

torsdag 3 augusti 2017

Töltträning och flygfän

Hamingja fick VÄLDIGT bråttom till grinden när hon fick syn på mig idag!

Trots att vinden fläktade rätt bra var det STORA svärmar knott runt hästarna, som också var REJÄLT irriterade på alla flygfän... m a o var det definitivt läge att gå en runda med insektssprayen innan jag åkte hem för dagen! Hamingja visade sig dessutom ha en hel del insektsbett på juvret, så jag smorde där med tjärsalva redan innan ridturen.

Jag har ju tjatat en hel del om trafiken längs Seletvägen, där vi måste rida för att ta oss till någon av våra ridvägar. Och idag blir inget undantag på det området... uppenbarligen hade jag lyckats pricka in värsta rusningstrafiken, för vi mötte eller blev omkörda av inte mindre än 14 fordon idag... inkl en traktor med stor, skramlande vagn samt en lastbil. Men - kors i taket - alla bilar utom en saktade faktiskt in när de passerade oss! 

Jag brukar ju förundras över i vilka höga hastigheter de flesta bilister passerar nära förbi en häst - är det verkligen för mycket begärt att i alla fall sakta ner till de 70 km/h som är skyltad hastighet på denna väg...?! Men alla bilar utom en som passerade idag hade uppenbarligen läst i bloggen, för de sänkte hastigheten så att den t o m var UNDER 70 km/h - me like!!!

Och säga vad man vill om Hamingjas - men hon är faktiskt riktigt trygg i trafiken! Vilket egentligen är ganska konstigt med tanke på hur få bilar man normalt träffar på i närheten av Mariebäck. Och hennes fina sätt att hantera all trafik idag gjorde att jag kände stort överseende med henne när vi var framme vid Torrbergsvägen - som tack vare en låst vägbom är nästan garanterat bilfri - och hon plötsligt började spana åt alla håll efter monster... 

Hon hade dessutom helt rätt i sin misstänksamhet, något var verkligen INTE som det brukar! Det ligger två sommarstugor i början av vägen, men jag har aldrig sett till en enda människa vid någon av dem. Men stuga nr 2 har varit till salu i sommar och nu verkade det som att de nya ägarna var där för att ta den i besittning. Inkl minst ett ganska litet barn som tjöt av förtjusning. Dessutom hade dessa människor den dåliga smaken att hålla sig dolda bakom träd eller hus, så Hamingja kunde ju inte få bekräftat att det verkligen var människor... och det vet ju alla att monster gärna luras genom att ge sig ut för att vara något annat, bara för att lura till sig stackars små hästar som de sedan äter upp...! OTUR för dem att Hamingja inte går på så enkla knep!!!

Det här var vårt första träningspass på nästan en vecka och i början tyckte jag också att hon kändes lite stelare i korset. Men redan efter våra inledande sidförande i skritt - då matte t o m var oförskämd nog att SMACKA på sin stackars häst - var hon betydligt mjukare och tölten blev ren i takten. Dessutom verkade det faktiskt som att matte lyckades sitta ganska ordentligt i sadeln idag och t o m RIDA i tölten - inte bara hålla andan och åka med så att den garanterat blir sämre och sämre. Så jag fick uppleva några riktigt trevliga sekvenser samlad tölt under hemvägen.

Inte bara knottsvärmar utan också en hel del broms hade gjort oss sällskap under ridturen... Jag brukar tänka att jag ska försöka rida ifrån flytfäna, men läste här om dagen att vissa bromsar kan flyga ända upp till 60 km/h så det kanske inte är lönt att försöka egentligen... Men när vi red sista biten tillbaka längs asfaltvägen fläktade det faktiskt så ordentligt att det var i princip insektsfritt - SKÖNT!!!

Hamingja hade blivit REJÄLT svettig så jag svampade av henne ordentligt innan det blev "inpregnering" med insektsmedel. Gick en runda och sprayade de andra hästarna också - vilket gjorde mig MKT impopulär hos vissa... särskilt några i vallackhagen som INTE gillar det här med spray. Men efteråt såg de i alla fall rätt nöjda ut när de tidigare så intensivt svängande svansarna kunde ta lite paus. 

fredag 28 juli 2017

Win-win-win när Hamingja "rings in på jobb"!

Hamingja skulle ha haft en ledig dag idag - men matte kunde inte låta bli...!

Jag hade planerat en vilodag för Hamingja idag - tänkte att hon kunde behöva det efter gårdagens riktiga "genomkörare" av töltmusklerna! Men när jag vaknade i morse var min första tanke: JAG VILL RIDA!!! Och när jag dessutom insåg att det kanske inte blir någon ridning i morgon bestämde jag mig för att "ringa in" Hamingja på jobb idag ändå - och fröken verkade inte misstycka det minsta!

Jag passade dessutom på att byta till ett annat träns - den här turkosblå (med krokoprägling!) känns som en riktig härlig sommarfärg tycker jag! Dessutom har det betydligt smalare remmar än det träns med anatomiskt nackstycke som vi använt den senaste tiden - och omväxling förnöjer ju!

Något som däremot inte ändrats till idag var min uppfattning om att Hamingja fått ett riktigt "styrketräningspass" igår och därför antagligen var lite trött och stel i musklerna. Men istället för att låta henne vila sig i form satsade jag nu på ett ridpass fokuserat på stretching av dessa muskler. Och då passade jag på att testa ett par nya skogsvägar! 

Istället för att följa Seletvägen åt vänster som när vi rider till Torrbergsvägen tog jag till höger istället för att redan efter någon hundra meter rida in på en skogsväg som jag nyfiket spanat in på när jag kört förbi med bilen. Jag hade sett på kartan att den slutade vid ett kalhygge, men vägen dit var riktigt trevlig och fungerade utmärkt för "töltjogging" i lång, låg form. 

Tillbaka ute vid asfaltvägen igen testade jag sedan att korsa vägen följa en annan skogsväg vilken visade sig leda fram till Noaks ark! Därifrån kunde vi följa en kraftledningsgata i riktning mot Torrbergsvägen, ner mot ängen där de vita "UFO-bollarna" ligger och lurpassar på små, bruna hästar... Fast strax innan vi nådde fram till den aktuella ängen hade det torra, fina ridunderlaget börjat övergå i sankmark, så då vände vi istället tillbaka och red genom terrängen upp till Höbäcken-infarten. 

Hamingja verkade JÄTTENÖJD med att få trampa runt i terrängen! Och hon fick massor av välgörande stretching "på köpet"! Det är ju mycket lösgörande att kryssa fram i terrängen där man hela tiden behöver omväxlande länga och korta steget! Och nyligen fick jag lära mig att det dessutom fungerar lösgörande när hästen måste lyfta lite extra på benen - som när man rider i terräng! Dessutom fick ju matte sig ett ridpass - verkligen en win-win-win idag!!!