Till vägarnas ände!

Snöigt värre när vi red i kväll - det snöade lätt och blåste och som underlag hade vi nästan 2 dm fluffig nysnö! Igår red vi ju längs bilvägen till "världens ände" - d v s korsningen vid sjön. Idag blev det istället till (skogs-)VÄGARNAS ände - d v s längs de båda skogsvägarna bakom vägbommen, till resp vändplan. Det var riktigt bitande vindar i kväll så det kändes som ett betydligt bättre val att hålla sig i skogen där det blir lite mer lä. 

Och underlaget fick bestämma gångarterna, så det blev galopp och skritt. När vi precis red ut från gården var det något som skrämde Hamingja men jag förstod aldrig vad. Men när vi närmade oss slutet på den första skogsvägen var det helt färska älgspår som korsade vägen så kanske hade det varit älg även vid gården. Hamingja vädrade i luften och blev rejält stressad, så när vi vände hemåt igen fick det bli en låååååång skritt för att inte trigga hennes flyktreflexer i onödan. 

Innan dess hade vi varvat mellan vänster och höger galopp och min duktiga häst gjorde klockrena fattningar varje gång bara av att jag sköt fram ena höften - ME LIKE!!! Och detta fortsatte hon med när vi red galoppintervaller även längs den andra skogsvägen bort till sin vändplan och tillbaka! Själv försökte jag vara duktig genom att under skrittpauserna sträva efter samma stramande i mina höftböjare som när jag red med Elisabeths sadel igår. Totalt blev det ändå 45 minuters ridning för oss idag, även om sträckan inte kändes lång. Och tack vare att det var "off pist" fick ju Hamingja lyfta ordentligt på fötterna så det blev riktigt effektiv träning!

När vi red längs skogsväg nr två hade hon varit lugn och avslappnad men tillbaka på gården var det åter något som stressade henne. Jag lyckades inte lista ut vad nu heller - vilket i o f s inte var så konstigt med tanke på att det både var mörkt och blåste ganska rejält. Men uppenbarligen var det tillräckligt obehagligt för att Hamingja även sedan hon fått komma in i en box för att äta kraftfoder tog paus i ätandet flera gånger för att stå och lyssna efter någonting där utanför. Tillbaka i flocken blev hon dock åter lugn - då kunde hon väl lämna över bevakningsansvaret till Dotla!