torsdag 31 december 2015

Tryck i tölten på tyglad tiger!!!

Årets sista dag och årets sista träningspass med Hamingja!

Den senaste tiden har jag flera gånger använt Láras tigermönstrade fleecetäcke till Hamingja. Ja, det var från början Feykirs, men sedan fick Lára "ärva". Det är visserligen onödigt stort åt henne, men med "polokrage" så man inte behöver kittla henne i onödan genom att knäppa bogspännen. Täcket passar Hamingja riktigt bra både i storlek och färger - och dessutom kan hon ju bli ilsken som en tiger när hon tycker att man ställer för höga krav i ridningen...!

Jag tycker det ändå gått framåt i träningen för oss de senaste veckorna - inga jätteframsteg men små och f f a viktiga landvinningar här och där. F f a har jag varit nöjd med galoppen och traven! Men det är ju så med hästträning att man tar steg framåt ibland och sedan tar man steg tillbaka... Som i tölten där jag senast var så klantig att jag väntade till hemvägen innan jag började kräva mer samling - och därmed gav Hamingja onödigt stora möjligheter att "vinna" över mig... 

Idag var det därför dags att försöka återerövra lite av denna förlorade mark! Så efter uppvärmning i tölt följt av galoppintervaller i kanten av ängen vid "världens ände" fortsatte vi efter vägen längs med sjön, mot skoterklubben för att träna samling i tölten. Eftersom jag var så oerhört mycket klokare än senast började jag förstås med pisken mot VÄNSTER bak - där protesterna alltid blir störst - och nu blev det VÄLDIGT tydligt vem som "vann" alldeles för många "dragkamper" senast... 

Redan när jag började samla skritten började "tigern morra"... Övergången till tölt gick visserligen lugnt och fint men sedan räckte det med att jag rörde lite på pisken för att hon ilsket skulle försöka VRÄKA sig iväg... Tack vare att jag nu även kommit ihåg att jag ska titta snett uppåt i tölten - så att jag verkligen sitter ordentligt på rumpan - kunde hon inte lika lätt få mig ur balans utan jag kunde behålla det mesta av "trycket" från skänklar och säte. Så jag fortsatte att titt som tätt röra lite på pisken medan Hamingja gjorde sitt bästa för att få till sina "kast med liten ryttare" - men lyckades inte alls lika bra som senast.

När det kändes som att vi tagit oss igenom den värsta fighten vände jag runt henne på vägen i bibehållen tölt och var MKT noga med att pisken hela tiden låg kvar mot vänster bakben. Och det fungerade - första delen av hemvägen flöt hon på i riktigt trevlig tölt (trots att pisken hela tiden låg an mot vänster bak) och jag kunde belöna genom att bara vara följsam! Några små reaktioner kom lite senare - men de var närmast att beteckna som "morrningar" i sammanhanget! 

Efter en längre skrittpaus var det dags för samlad tölt igen - med pisken mot höger bak denna gång. Detta brukar alltid vara mindre dramatiskt och idag blev det ingen större reaktion ens när pisken först nuddade hennes bakdel. Jag provade flera gånger att flytta bort pisken ett par minuter för att sedan lägga den mot höger bak igen - och inte en enda gång resulterade detta i något försök till "kast med liten ryttare". Bara ett ilsket piskande med svansen - som markering från lilla fröken att det var JOBBIGT att ta i så med bakbenen. 

Matte var alltså MYCKET nöjd efter dagens ridpass - där jag definitivt återtagit endel av det jag "tappade" senast när jag gav henne utrymme att "vinna duellen" om den samlade tölten. En viktig del i denna seger var ju också att jag åter kommit ihåg att hålla blicken uppåt - vilket gav mig en sits med betydligt bättre förutsättningar att parera lilla frökens "utbrott"! Idag testade jag föresten att ha den nya, tjocka fjärilspad:en tillsammans med en gelpad utan "frontriser" och då blev det mer lagom lyft fram under sadeln!

Lára firade nyårsafton i hagen tillsammans med Yr - och de fick båda festa morötter från matte!

tisdag 29 december 2015

Galoppen (och svansen) var dagens höjdpunkter!!!

Visst ser Hamingja och Lara ut att mäta varandra med blicken..?!

Ny dag och nya möjligheter! Dessa nyttjade Hamingja och jag till ett träningspass längs vägen bort till "världens ände". Vi red mycket trav idag, samt även övergångar från tölt till trav. Tidigare hade vi problem att få till dessa övergångar - för Hamingja fortsatte helst att tölta som för att visa hur duktig hon är på att göra detta. ÄVEN om jag gav henne hellånga tyglar - då töltade hon bara vidare fast med nosen nere i backen...!!! 

Nu har pendeln istället svängt iväg låååångt åt andra hållet... Nu vill hon istället visa hur duktig hon är på att göra övergångar till trav. Rider jag inte med mycket samling i tölten måste jag verkligen passa henne för att hon inte ideligen ska gå över i trav istället, på eget initiativ...! Verkligen en spännande häst!!! Vi tränade även skänkelvikning i trav - och det går riktigt bra!

På ängen vid "världens ände"-korsningen var det åter dags för galoppträning. Började som vanligt med vänster galopp och när jag idag verkligen lyckades SITTA ner i galoppen och DRIVA behöll hon bärigheten och även lösgjordheten i nacken hela vägen! När vi skrittade tillbaka ner till vägen igen var hon dessutom så avslappnad att jag kunde ge henne hellånga tyglar på en gång. Då kan man ju tala om att både on- och off-knappen fungerade riktigt bra!

Efter en andra intervall vänster galopp längs ängskanten provade jag höger galopp tillbaka ner till vägen - och trots att det då var hemväg gjorde hon inget försök att dra iväg. Visserligen var det REJÄLT tryck i galoppen - men det mesta gick ändå "uppåt" och när vi närmade oss vägen och jag visslade saktade hon av direkt! Vi gjorde alla galoppfattningarna från halt idag - det är vi faktiskt riktigt duktiga på nu! 

Vi red tillbaka hemåt och efter en längre skrittpaus var det dags att jobba lite med tölten. Då blev det väldigt tydligt att det är en STOR fördel att inleda detta arbete innan vi vänt hemåt... Hennes protester och "fritagningsförsök" när jag börjar kräva samling behöver definitivt INTE draghjälp av att vi dessutom är på hemväg... Jag fick verkligen tjura ihop, sitta på rumpan och driva, driva, driva, DRIVA innan hon tillslut accepterade något som i alla fall liknade arbetstempo. 

När jag i efterhand analyserade vårt förra träningspass (det första efter vårt lilla jullov) insåg jag att jag helt hade glömt bort knepet att titta uppåt när jag behöver "sitta ordentligt på rumpan" - t ex då jag ska byta spöhand, samla henne i tölten eller göra något annat som riskerar att reta upp lilla fröken. Så om man ska se positivt på det hela kan man ju säga att jag på hemvägen idag fick massor av tillfällen att träna på detta igen...! Och jag märker ju att detta knep hjälper mig att hamna i en mycket bättre position i sadeln - och då har jag så mycket lättare att hantera Hamingjas "utbrott"!!!

Tillslut hade vi i alla fall lyckats enas om något arbetstempotölt-liknande och jag kunde låta henne sträcka ut i trav som avslutning. Eftersom det var hemväg var det långt ifrån någon "jogg" men hon lyssnade tillräckligt bra på mina förhållningar med sätet och var aldrig ens på väg att försöka galoppera hem. Så jag vågade ge henne mycket tygel för att hon kunde sträcka ut överlinjen ordentligt - om än inte maximalt. 

Som jag berättat tidigare har Hamingja satt igång att växa igen i vinter - trots att hon blir nio år nu till årsskiftet och därmed redan borde ha växt färdigt. Men plötsligt har min häst, som så sent som i somras sades ha första klass-exteriör (enligt två olika landslagsryttare) blivit rejält överbyggd när bakdelen ränt iväg på höjden... Jag hoppas verkligen att framdelen tänker växa ikapp...! 

För som det är nu bildar ryggen en rejäl utförsbacke, vilket både gör det svårare för henne att trampa under sig med bakbenen och dessutom får sadeln att hela tiden glida framåt. Jag har haft en frontriset (en stötdämpande gel pad som är tjockare framtill) under sadeln, men det har inte räckt för att hålla den på plats. Nu har jag köpt en kort "fjärilspadd" som jag idag testade att lägga ovanpå den andra, som på bilden ovan. Det kändes dock som att det blev väl tjockt under sadeln, så nästa gång ska jag testa att ha fjärilspadden ovanpå en gelpadd som är jämntjock få se om det blir mer lagom. Eller om det blir bäst med bara fjärilspadd. (Den höjer ensam upp mer fram än vad min tidigare frontriser gör.)

När Hamingja ätit sitt kraftfoder fick jag ett ryck av "Carro-wannabe" och plockade fram mitt nya "pälsglans" för att piffa till Hami lite! Eftersom Hamingjas svans varit så tunn och ynklig har jag STORA förväntningar på denna underspray som dessutom påstår sig ska öka tillväxten av man och svans! 

Jag har sedan tidigare konstaterat att hennes svans är tjockast (minst tunn) allra längst upp i svansroten. Och nu insåg jag att det där "minst tunn" faktiskt räcker ända ner till hennes haser! Vilket måste innebära att svansen varit tunn för att hon kliat den vid något tillfälle, innan jag köpte henne för ett år sedan. När jag köpte "supersprayen" skojade jag med Sylvia och sa att jag förväntade mig att Hamingja snart skulle ha svans som Démantur och Hektor! "I så fall kommer jag också att köpa sådan spray!" sa hon, men det var uppenbart att hon inte trodde det skulle hända... 

Fast nu håller Hami alltså på att få betydligt tjockare svans - även om det snarare beror på att hon inte kliat den mer. Sedan ett år tillbaka har hon också fått biotintillskott, vilket ska vara bra för man och svans. Och nu dessutom några omgångar "mirakelspray"... Ja, oavsett vad det beror på så är jag förstås glad om "mängden" svans börjar bli lite mer islandshästmässig! För det är ju en viktig del i rasstandarden att de ska ha rejält med pannlugg, man och svans!

söndag 27 december 2015

Borta bra men hemma HÄST!!!

Härliga Hamingja-mulen!!!

Johan och jag har traditionsenligt firat jul med våra föräldrar i Umeå - där vi också hann umgås med två av mina och ett av hans syskon. TREVLIGT! Jag hade tänkt att vi skulle åka hem igen först idag, söndag men Johan ville gärna ha en ledig dag hemma innan det är dags att jobba igen i morgon... Och när jag redan på juldagen började längta efter hästarna så blev ju valet enkelt!

Senast Hamingja vilat från ridning några dagar var det verkligen som att sitta på en krutdurk, så jag förväntade mig något liknande idag också. Men faktiskt var lilla fröken betydligt mer sansad och "kommunikativ" idag! Alla mina spöhandsbyten var faktiskt helt odramatiska - och bara en sådan sak gör ju matte glad! 

Efter inledande uppvärmning i tölt (med pisk mot rumpan - och ändå i stort sett kontrollerat) gjorde vi flera klockrena övergångar från trav till tölt! Och traven hade MASSOR av "tryck" men det mesta uppåt. Hon var helt lös och avslappnad i nacken och jag kunde kontrollera tempot med sätet - mattes PÄRLA!!!

Vid "världens ände" - och som ni ser tittar Hamingja helt oförskräckt ut i "stora vida världen!!! 

Vi red in på den lilla ängen, gjorde galoppfattning (vänster-) från halt och Hamingja galopperade med STOR bärighet utan att en enda gång "fastna" i högersidan! Mattes fina, fina pärla!!! När vi stannade längst uppe på ängen kom nog ändå ett utslag av att hon haft flera vilodagar, för plötsligt blåste hon upprört, som hingstar brukar göra när de ska slåss! Spänt spanade hon in i skogen - där det visade sig vara en fågel...! (Men med hennes hemska erfarenheter av "mördarsvanar" så skadar det förstås inte att vara YTTERST försiktigt när det gäller alla faror med vingar...!!!)

Tillbaka ute på bilvägen igen fortsatte vi en liten bit bort mot skoterklubben medan vi diskuterade samling i tölt med pisk mot vänster bak. Men när det inte blev några större diskussioner i frågan vände vi ganska snart hemåt igen. Jag började om från samlad skritt och vi presterade en fantastiskt mjuk och fin övergång till samlad tölt där hon var helt lösgjord och lätt i handen!!! Vilket också följdes av tölt i arbetstempo med riktigt trevlig bärighet!!! Mattes fina, fina FINA PÄRLA!!!

Men när jag sedan ville göra om samma sak var vi inte alls lika eniga... Det var ju JOBBIGT att ta i så där oerhört mycket som arbetstempot kräver, så vi fick först diskutera en hel del redan i samlade skritten - där en av oss tyckte att den var HELT onödig och ivrigt demonstrerade sina färdigheter i att VRÄKA sig i handen och dra i väg i snabb tölt... 

Och när vi lyckats enas om samlad skritt kunde man ju istället VRÄKA sig iväg när det var dags att öka tempot något... "Varför arbetstempo tölt när allt kan gå så mycket fortare och inte heller vara lika jobbigt?!!" Men jag tycker att det successivt blir lättare att återfå kontrollen i dessa situationer - så det går nog ändå framåt, även om vi ännu inte kommit förbi dem helt 

Några ytterligare sekvenser med trevligt arbetstempo kunde vi faktiskt prestera i alla fall - även om de blev betydligt kortare än den första. Och sedan gjorde vi ytterligare en klockren övergång från tölt till trav där hon fick sträcka ut sig ordentligt. Den av mina idéer på senare tid som Hamingja gillar bäst är nog att avsluta träningspassen med att galoppera mellan sommarhagarna upp till kyrkan! Jag hade tänkt fatta galopp från skritt men hon fick så bråttom så det fick bli ytterligare en galoppfattning direkt från halt. 

Även nu red vi vänster galopp, eftersom hon behöver träna mer på den och den är gången lyckades jag inte hålla henne riktigt lika lösgjord utan hon bet fast lite i högersidan. Men jag kunde inte heller sitta ner i sadeln och driva med sätet på samma sätt eftersom jag behövde ducka för så många grenar i björkallén och i kombination med att Hamingja var på väg hem var det ju inte så konstigt om det blev lite "system over-load" för lilla fröken?!

Sedan bjöd jag Lára och Yr på ett rejält "julfika" med bröd och morötter som fanns kvar sedan julafton!

"Jag skulle kunna ta den där moroten!!!"

torsdag 24 december 2015

GOD JUL!!!

God Jul

alla bloggläsare!!!



...och Hamingja!

Yr och Lára äter julgodis!

Ovanstående bild fick jag idag från Yvonne och KG som bor i Mariebäck när Sylvia och Janne är utomlands. Som vanligt hade hästarna fått var sin hink med "julgodis" (morötter, äpplen och hårt bröd) idag - är det julafton så är det! 

För rättvisans skull får även Hamingja vara med på en bild till!





onsdag 23 december 2015

Lára börjar julträningen!

Lára får inte bara sin önskan om julträning uppfylld - hon får dessutom glänsa i Yrs fina utrustning. Och vad kan väl passa bättre i juletid än lite bling?!! TACK Carro för att du uppfyller Láras julklappsönskan!!!

Och även Hamingja får sin julklappsönskan uppfylld: hon har jullov!

tisdag 22 december 2015

Matte höjer ribban - och Hami blir ARG!!!

Är det mig hon räcker ut tungan åt?!

Eftersom det ändå känns som att vi börjat få viss ordning på saker och ting när vi rider ut, Hamingja och jag, tyckte jag det var dags för ett första träningspass på ridbanan. Jo, vi har tränat på banan en gång sedan Sylvia åkte utomlands, men då stod galoppträning på schemat (vilket avgjordes av underlaget: 1 dm nysnö.) Men nu kände jag mig redo att höja ribban och träna tölt i en högre grad av samling än vad vi gjort längs vägen.

Efter uppvärmning i tölt och trav med lååååång hals, samt lite övergångar tölt-trav som gick riktigt fint, var det dags för samlad skritt. Och nu blev Hamingja varse att matte hade högre krav på samling än tidigare så vi fick diskutera en hel del... Hon var ganska ihärdig i sina försök att antingen rygga eller också helt enkelt stå stilla. Men jag var ännu mer ihärdig i att man KAN röra sig framåt saaaaaktaaaa trots "riktigt mycket bakben" och tillslut var vi hyfsat överens.

Men när matte sedan tyckte att man dessutom skulle bibehålla denna grad av samling i tölten - då blev Hamingja riktigt ARG!!! Hon gjorde tappra försök att vräka sig iväg och bara springa iväg från eländet, men det visade sig att jag hade mycket god hjälp av all vår träning ute längs vägen för Hami lyckades inte alls lika bra i grenen "kast med liten ryttare" som hon brukat göra.

Trots många "utbrytningsförsök" i båda varven kändes det aldrig som att jag helt skulle tappa kontrollen. Och där emellan var hon riktigt, riktigt FIN!!! Inte minst när jag avslutningsvis töltade i vänster varv och ställde lite utåt så att hon verkligen "släppte" högersidan trots en hög grad samling. Den känslan var mer än värd alla våra "diskussioner" tidigare under träningspasset!

Nu har Hamingja önskat sig ledighet i julklapp - och det ska hon få! Och Lára, som självklart önskat sig massor av rolig träning, kommer också att få sin önskan uppfylld - tack vare Carro!

söndag 20 december 2015

Win-win flera gånger om!!!

Sedan i höstas delar Lára hage med Yr, som nyligen är konstaterad dräktig. Så nu har de nästan fri tillgång på hö - något som passar Lára alldeles utmärkt! Hon blir ju snabbt mätt och lämnar då gärna maten till hagkompisarna som inte brukar vara sena att äta rent. (Fast det har hänt att Lára helt sonika lagt sig ner för att vila mitt i en hög hö - som för att markera för de andra vem det är som bestämmer..!) Men med stora mängder hö i hagen nu så kan det fortfarande finnas kvar så att Lára kan äta lite "mellanmål" när hon hunnit bli hungrig igen. 

Jag skulle lunchfodra hästarna idag sedan jag ridit, men passade på att ge Yr och Lára lite påfyllning i hagen direkt jag kom till Mariebäck också. När jag sedan hämtat in Hamingja från den andra stohagen hade hon och jag en liten mysstund innan jag började sadla. Till skillnad mot Lára så tycker ju Hamingja om att gosa! Något som Sylvia, med alla egna och träningshästar förstås sällan tar sig tid till. Så när jag nyss köpt Hamingja och Sylvia såg oss stå i stallgången och mysa sa hon: "Två själar - svältfödda på kärlek - som funnit varandra!!!" 

När vi en stund senare red iväg från gården var det förstås inledningsvis sidförande med pisken mot bakdelen som gällde. Hamingja blir allt bättre på att acceptera pisken redan från start. Men bytet av spöhand är fortfarande otäckt... När jag nu jobbade vidare med att avdramatisera detta hade jag STOR hjälp av gårdagens idé att hålla blicken upp i himlen när jag gör spöhandsbytet. Då är det mycket lättare att "sitta emot" hennes dramatiska reaktioner och därmed minska dem istället för att ramla framåt och därmed (ofrivilligt) uppmuntra dem. 

Sedan tränade vi övergångar från tölt till trav. Vi har ju haft en hel del problem med detta sedan Sylvia åkte... men igår insåg jag tillslut att problemet var att trots att hon kändes avslappnad ändå hade lite, lite små spänningar kvar i nacken. Nu var jag därför extra uppmärksam på att hålla henne helt avslappnad i nacken och då fungerade  övergångarna lika bra som när jag red lektion för Sylvia!
Efter en stund hade Hamingja sådan koll på vad det handlade om att jag t o m fick börja vakta henne så att hon verkligen inväntade min signal och inte gick över i trav på eget initiativ! Vilken omsvängning av "fröken-jag töltar på i alla lägen"!!!

Vid världens ände red vi in på ängen för lite galoppintervaller och efter nattens snöfall var underlaget ytterligare lite djupare - d v s ÄNNU bättre styrketräning! Red en intervall vardera i vänster resp höger galopp. Och efter den senare kändes hon så lugn att jag istället för att skritta tillbaka ner till vägen vågade mig på en (vänster-) galopp. Även nu gick det riktigt bra att hålla henne avslappnad i nacken med längd på halsen och var inte heller något problem att sakta av till skritt innan vi var tillbaka ute på vägen igen. 

Passade på att sadla om innan vi red hemåt igen - för hennes extra höga galoppsprång i snön hade förstås fått sadeln att kana framåt lite extra på hennes rygg som f n är byggd som en utförsbacke... Det var inte helt lätt att få Hami att stå stilla när jag skulle sitta upp igen - och i brist på pall att kliva på blev det ju VÄLDIGT tydligt att matte är smidig som ett kassaskåp... Men när kassaskåpet tillslut satt på plats i sadeln igen och vi vände hemåt hade Hamingja faktiskt ro att frustande sträcka ut halsen riktigt fint i i en avslappnad skritt på långa tyglar! Med tanke på hur viktigt det är att hela tiden underhålla Hami:s "off-knapp" var jag oerhört nöjd med detta!

Efter en riktigt lång skrittpaus var det dags för samlad skritt och dito tölt. Och när jag sedan satt "med blicken i skyn" kunde jag göra ett helt gäng spöhandsbyten i den samlade tölten utan att tappa kontrollen en enda gång - trots att vi dessutom var på hemväg! En ytterligare bonus var dessutom att jag påmindes om VARFÖR alla instruktörer ständigt betonar att man ska lyfta blicken när man rider. Jag har alltid trott att det bara är för att man ska sträcka på sig och därmed sitta mer rakt över hästen. 

Men när jag red clinic för Johanna Elgholm på Feykir för ett antal år sedan berättade hon om den verkliga anledningen. Hon förklarade att synen är vårt starkaste och mest dominanta sinne och så länge man låter ögonen fokusera på något så hamnar därmed alla andra synintryck i bakgrunden. Men om man istället "kopplar ur" synen genom att låta ögonen ställa in sig på långseende så har man med ens möjlighet att uppfatta övriga sinnesintryck mycket tydligare. 

I ridningen är fördelen främst att känseln förstärks. Något som blev väldigt tydligt nu när jag red arbetstempo tölt med blicken i skyn och mycket tydligare kände hur Hamingja rörde sig under mig. Då var det lättare att underhålla tölten på rätt sätt och med bättre timing - och jag kände också tydligare när jag själv behövde korrigera min sits. Verkligen win-win alltså!!! Kanske är det säkrast att gardera med ett "don´t try this at home" - för jag misstänker att man väl egentligen bör hålla ögonen på vägen när man är ute och rider... Men jag lämnade den saken åt Hamingja och det visade sig i alla fall denna gång fungera alldeles utmärkt!

Efter en avslutande (vänster-)galopp mellan sommarhagarna upp till kyrkan var jag riktigt, riktigt nöjd med oss! Och att döma av Hamingjas frustningar så höll hon med! När vi sedan passerade förbi Lára och Yrs hage kom Lára fram till grinden för att vara redo ifall matte tänkte rida mer - och det tänkte hon! En stund senare lämnade jag gården igen - denna gång i sadeln på "The Queen" - och precis som igår i hennes paradgren: ökat tempo sidförande! 

Fortsatte sedan uppvärmingen med att tölta riktigt snabbt - till Láras stora förtjusning! Idag gick det ovanligt bra att "få med hela hästen åt samma håll" - vilket normalt är en utmaning med Lára som verkar ha gångjärn precis överallt och där "alla bogar och bakdelar som far åt alla håll" är extra svåra att hinna parera när hon töltar fort. Efter en lång skrittpaus vände vi hemåt och övergick till samlad skritt och sedan samlad tölt. 

Så länge man låter Lára gå i fri form kan man utan problem "åka tölt" på henne. Men vill man ha riktig längd på halsen och bärighet då får man driva en hel del. Nu tror jag dessutom att hon kände av gårdagens töltträning i musklerna för det krävdes extra mycket drivning fram mot bettet för att hon skulle börja länga sig - och sedan bibehålla detta. 

Efter några sekvenser med mycket samling i tölten fick hon sedan sin belöning. För precis som med Hamingja blev det galopp mellan sommarhagarna hela vägen upp till kyrkan. Och Lára tackade för detta genom att hur lätt som helst ta höger galopp på första försöket! Snödjupet gjorde dessutom att det blev extra bra galoppträning även för henne. Sammanfattningsvis en "win-win" igen - och när vi skrittade sista biten tillbaka till stallet kan man säga att vi nästan frustade ikapp?!

Nu har jag alltså ridit BÅDA hästarna två dagar i rad! När jag kom hem från stallet igår somnade jag i soffan och sov flera timmar. När Johan väckte mig vid 19.30 för middag lyckades jag aldrig riktigt kvickna till så efter maten gick jag direkt upp till sängen och sov sedan 12 timmar till. Efter en period med (ännu) sämre sömn än vanligt var det precis vad jag behövde! Och troligen hjälpte den fysiska tröttheten till för att jag skulle få sova så bra! Hur kroppen reagerar efter dagens påfrestningar återstår att se - men själen hade i alla fall inte kunnat må bättre än så här!!!

lördag 19 december 2015

Jag har TVÅ personliga tränare!!!

Hamingja spanar efter Yvonne och hundarna!

Trots all den värk jag hade både i natt och under morgonen kom denna dag att utveckla sig alldeles enastående! Och för detta kan jag tacka världens två i särklass bästa personliga tränare: Hamingja och Lára!!! När jag åkte till stallet på förmiddagen var jag fortfarande osäker på om jag skulle klara av att rida... men det slutade med att jag faktiskt red båda två!!!

Grunden till dagens otroliga "upphämtning" sattes av Hamingja. I den sköna "svalkan" (-9 grader) var det än en gång som att sitta på en kanonkula - hon formligen vibrerade av energi!!! Jag valde att satsa på "adventsrundan"  med henne - fast utan avstickare till långa galoppbacken. Red rundan medsols och hon inledde med att nära nog studsa mig ur sadeln när snön fick henne att trycka ifrån extra mycket i traven genom skogen!

Under skrittpauserna kom jag på något smart: att förbereda alla livsfarliga handlingar av typen "byta spöhand" genom att fästa blicken uppe på himlen - för då kommer jag automatiskt att lägga min vikt bakåt och därmed inverka bromsande och lugnande. Annars har jag ju så lätt att falla lite framåt och därmed ge en ofrivillig spring-signal... 

Detta smarta knep använde jag mig även av sedan vi kommit ut på Torrbergsvägen och där ägnade oss åt töltträning. (Jo, jag bytte spöhand även när vi töltade - det måste man väl kalla dödsförakt om något?!!) Och även där var knepet t till MYCKET god hjälp!

Så här snöiga blir man när inte Elisabeth och Démantur är med på ridturen... de brukar annars rida före och rensa alla nedhängande grenar från snö åt oss...!!!

När vi passerat tillbaka genom skogen och skulle rida sista biten hem tänkte jag att vi skulle trava. Men Hamingja tyckte att galopp var en mycket bättre idé och när jag bad henne sakta ner igen valde hon tölt istället för trav. TROTS att snön låg minst dm-djup! Närmast Reykur-takter i henne, han kunde ju t o m tölta i djupsnö när han var på det humöret! 

Och när det nu visade sig att även Hamingja kunde vara "på det humöret" fick jag ett oväntat tillfälle att träna övergångar från tölt till trav - vilket gick riktigt bra idag, trots att vi var på hemväg. Men då hade jag förstås viss hjälp av det tunga underlaget. Vi skulle behöva ta ett ridpass då vi ägnar oss nästan enbart åt dessa övergångar... och inte bara sparar dem till hemvägen, då hon egentligen "inte har tid" med dem... men det är ju så mycket annat jag vill träna på OCKSÅ...!!!

Tillbaka i stallet blev det som vanligt små pölar med svett under henne i stallgången. Men med all den energi hon har verkar hon behöva träningspass av denna kaliber för att vara harmonisk. Och här råder det faktiskt fullständig enighet mellan Atli, Sylvia och Reynir: att Hamingja behöver arbeta ORDENTLIGT för att må bra!" 

Det var verkligen VACKERT ute idag!!!

Tillbaka i stallet, rejält Hamingja-hög, bestämde jag mig för att även rida Lára. Vädret var ju så härligt och prognosen hotar med plusgrader och regn i morgon så det gällde ju att passa på! Övervägde en vända till längs den mysiga "adventsrundan" men det kändes lite väl långt... Och för den träning Lára behöver allra bäst just nu: tölt med bärighet så passade dessutom bilvägen bättre. 

Det blev därför en sväng bort till "världens ände" för oss. Jag värmde upp henne med mycket böjning i sidorna både i tölt och trav. F f a i traven kändes det som att jag "fick igenom" böjningen betydligt bättre än på länge! I korsningen vid sjön jobbade vi med skritt på volt i vänster varv - först med henne utåtställd för att få högerbogen på plats. Med bibehållet stöd på yttertygeln började jag sedan leda på innertygeln för att få igenom en ärlig böjning i innersidan med högerbogen kvar "på plats". 

Under hemvägen jobbade jag med samlingen i tölten. Och efter att ha ridit samlad skritt och dessutom förstärkt med att peta till lite på vänster bak med pisken hade jag verkligen fått igång hennes "turboaggregat" och hon bjöd på en tölt med riktigt härlig bärighet och rejält "studs" under hovarna!!! 

Eftersom detta är så jobbigt för henne red vi några kortare intervaller varvat med skriftpauser då hon fick sträcka ut sig ordentligt. Och sedan avslutade vi med att "bränna ur systemet" lite extra genom att svänga av nere vid valackernas tidigare sommarhage och galoppera längs den lilla vägen upp till kyrkan. Och jag tror att The Queen och matte var precis lika nöjda efter detta träningspass! Nu blir det nog inte många knop för mig resten av dagen... Men vad gör väl det när jag lagt krutet på det som jag allra helst ville?!!

torsdag 17 december 2015

Galoppträning på ridbanan

Sedan Sylvia åkte till Thailand och lämnade mig och Hamingja "vind för våg" har jag bara ridit ut med henne. Men idag tyckte jag att det var hög tid för ett pass på ridbanan. För att friska upp mitt minne plockade jag först fram träningsdagboken - d v s mitt blogginlägg om lektion 3 under vår "bootcamp" för att läsa igenom.

Inlägget var FULLT av bra tips från Sylvia - av vilka jag säkert bara hade kommit ihåg en bråkdel ifall jag inte "repeterat" på detta sätt! Full av inspiration hade jag bara lite svårt att bestämma mig för om mitt fokus med träningspasset skulle ligga på galopp eller tölt. Under lektionen för Sylvia hann vi nämligen med både ock... men nu skulle det visa sig att underlaget helt resolut avgjorde saken åt mig. Med ca 1 dm snö på ridbanan blev träning av galopp (och trav) det självklara valet!

När vi värmde upp i trav var känslan som att rida över höga travbommar! Hamingja hade som gummibollar under fötterna och det kändes som att hon skickade iväg mig nästan en halvmeter upp ur sadeln i varje steg - häftig känsla!!!

Började sedan med vänster galopp - eftersom hon behöver träna mer på den. Vis av erfarenheterna från vår galoppträning på ängen borta vid "världens ände" förberedde jag genom att korta upp tyglarna ganska mycket. Jag gjorde fattningen från skritt genom att - när hon kändes helt avslappnad i nacken - ställa utåt och skjuta fram min inre höft. Klockren galoppfattning av duktiga hästen!!! Vi galopperade längs spåret nästan ett varv innan jag visslade så att hon saktade av till skritt igen.

Gjorde ytterligare två fattningar i vänster varv på samma sätt - och genom att hålla ytterhanden (=högerhanden) rörlig gick det ganska bra att hålla henne avslappnad i nacken och bibehålla formen. Fast jag borde förstås ha suttit djupare i sadeln för att i högre grad driva henne fram emot bettet...

Efter detta kände jag mig i alla fall redo att prova galopp på volt - fortfarande med en rörlig ytterhand för att undvika att hon bet sig fast i högersidan och blev spänd. I noteringarna från Sylvialektionen hade jag läst att det på volten dessutom var viktigt att använda snabba, ledande tageltag på innertygeln för att bibehålla böjningen i innersidan. Samt att sitta ÄNNU djupare i sadeln och driva ÄNNU mer - för att hjälpa henne att "hålla ihop det".

Det gick faktiskt hyfsat - så efter några varv på volten tyckte jag det var dags för en skrittpaus innan vi bytte till höger galopp. Där började vi åter längs spåret, med fattningar från skritt vilka också var klockrena! Hon har ju lättare för att fatta höger galopp eftersom hon gärna skjuter ut högerbogen. Men när man sedan galopperar på banan krävs det oerhört mycket mer av mig för att hålla högerbogen på plats och bibehålla en böjning och avslappning i innersidan...

Vi jobbade på volt även i höger varv och tack vare att jag påmints om Sylvias betoning på att de ledande tygeltagen på innertygeln måste vara ÄNNU snabbare i höger varv - lyckades jag hyfsat med att undvika att hon bet fast i bettet allt för mycket och ändå bibehöll viss böjning i innersidan. Men vi har endel att jobba med där... ÄNNU mer än i vänster varv!

Efter ytterligare lite galopp i vänster varv avslutade jag med att nyttjade jag underlaget även till att träna övergångar från tölt till trav. Jag red fortfarande i vänster varv och till att börja med kom Hami hela tiden med förslag om att vi skulle fortsätta med den roliga galoppen. Men när vi väl enats om tölt och sedan lyckats med en första övergång till trav fortsatte övergångarna att fungera jättebra!

Oerhört nöjd bytte jag varv och när den första övergången från tölt till trav "satt" även där öste jag verkligen beröm över Hamingja och förklarade vilken STJÄRNA hon är!!! Men allt detta beröm verkade tyvärr stiga henne (eller matte) åt huvudet - för sedan verkade hon inte alls ha några planer på att trava fler gånger i sitt liv utan töltade så glatt på trots mattes försök att byta gångart...

Efter ett stort antal misslyckade försök insåg jag att hon vid det här laget hade börjat skjuta ut högerbogen en hel del... Hon började förstås vara lite trött och då gör hon ju så för att inte behöva jobba lika hårt med sitt lite svagare vänstra bakben. När jag ställde henne betydligt mer inåt, för att åter få högerbogen på plats, slappnade hon åter av ordentligt och plötsligt kunde vi göra övergångar till trav även i höger varv!

Även Lára fick komma ut och röra på sig idag - tack vare Soleys matte Malin. De hade ridit "adventsrundan" och briljerat med både vänster och höger galopp! Inte underligt att "The Queen" såg hur nöjd ut som helst när jag hälsade på henne i hagen! 

tisdag 15 december 2015

Två hästar är dubbel glädje!!!

Hamingja och jag hade ett RIKTIGT bra träningspass idag! Det började visserligen med att hon kändes extra spänd och stressad... Vilket jag antar var en kombination av att jag för första gången för säsongen red henne med pannlampa samt att jag upplever att jag får lite sämre balans på hästryggen när det är helt mörkt ute - något som självklart fröken extremkänslig uppfattade... Dessutom kändes hon pigg som en kanonkula - jag antar att det delvis berodde på att temperaturen på -14 kändes sval och skön!

Den här gången hade jag i alla fall laddat med betydligt fler reflexer än senast (och dessutom pannlampa) vilket gjorde att i alla fall jag tyckte det kändes tryggt och bra när vi gav oss iväg längs bilvägen bort mot "världens ände". Det fick bli EXTRA mycket "pisk liggande mot ena bakbenet" idag - för när hon väl hanterat det första traumat av att pisken nuddar henne är det verkligen ett effektivt sätt att få henne att lugna ner sig!

Dessutom jobbade jag väldigt mycket med sidförande - både i skritt och tölt. Något Atli alltid förespråkar för att få en stressad häst att lugna ner sig - och det får väl anses vara en aningen mer konventionell metod för detta än vårt "pisken mot ena bakbenet"?!! Eftersom Hamingja gärna skjuter ut sin högra bog försökte jag verkligen tänka på Sylvias tips om att böja henne mycket till höger när jag flyttar undan för höger skänkel men hålla henne så rak som möjligt när jag flyttar för vänster skänkel. I båda fallen för att hon inte ska fuska genom att skjuta ut högerbogen utan verkligen korsa bakbenen ordentligt.

Vid "världens ände" (korsningen vid sjön) red vi först in på ängen för tre omgångar galoppintervaller. Alla fattningarna (från skritt) var klockrena trots den svårare vänstergaloppen och med erfarenheten från senast i minnet hade jag lite kortare tyglar redan från start och då gick det också lättare att bibehålla form och lösgjordhet även om hon varje gång blev lite spänd mot slutet. Sträckan från skogsbrynet tillbaka till vägen valde jag att skritta varje gång. Fast det hade ju inte Hamingja riktigt tänkt... så även här blev det att ta till "pisk på rumpa-knepet".

Min ursprungliga plan hade varit att vända hemåt igen efter detta. Men det var så ROLIGT att rida - så vi fortsatte längs bilvägen längs sjön bort till skoterklubbens stuga. Nu tränade vi samlad tölt med pisken mot vänster bak och som väntat blev det några REJÄLA diskussioner kring detta...!!! Det är ju SÅ mycket bättre att vräka ut högerbogen och kasta sig iväg, istället för att ta i så där jobbigt mycket som man annars måste med vänster bak! Tyckte Hamingja alltså - jag var inte direkt enig med henne, om man säger så...

Jag tycker dock att hennes protester går lite bättre att hantera än tidigare - så förhoppningsvis börjar lilla fröken så smått ana att (endel av) de regler som gäller när Sylvia rider faktiskt SKA gälla även med matte på ryggen?!! När vi ridit endel sluta i tölt med böjning i högersidan - utan att hon sprungit iväg med mig - var jag nöjd och lät henne skritta hemåt.

Tidigare har vi ALLTID skrittat första sträckan på hemväg, eftersom jag hela tiden successivt tänjt på gränserna för hur långt ut i "vida världen" hon har vågat gå. Och därför velat undvika att trigga hennes MKT STARKA flyktreflexer när vi väl vänt hemåt igen. Men nu är ju hela vägen FÖRBI "världens ände" och bort till skoterklubben välkänd mark. Så för att minimera risken för att det initiala traumat (som vi fortfarande inte lyckats arbeta bort) när pisken efter ett par minuters uppehåll åter nuddar vänster bak inte skulle resultera i att jag tappar kontrollen över henne som när jag red ut med Sylvia, har jag några gånger vågat mig på att rida första biten hem i tölt, efter att först ha hanterat hennes trauma och sedan vänt runt på vägen i bibehållen, riktigt långsam tölt och pisken kvar mot rumpan.

Idag tyckte jag dock att det var dags att återgå till mitt ursprungliga upplägg med skritt som inledning på vägen hem. Nöjt kunde jag då konstatera att det inte alls var någon flyktreflex som "låg och dallrade under ytan"! Däremot hade fröken förstås BRÅTTOM - men inte värre än att "pisken mot ett bakben-knepet" kunde lösa problemet!

Sedan fortsatte vi töltträningen med pisken mot höger bak - vilket inte är lika "kontroversiellt" i sammanhanget och även om det även här utlöstes ett och annat trauma så kändes det aldrig som något problem att bibehålla kontrollen. Skönt! I kombination med MASSOR av drivning, inte minst med sätet, samt några steg sluta här och där (med böjning i högersidan) så bjöd Hamingja efter en stund på en riktigt trevlig sekvens arbetstempo tölt med hög bärighet!

Atli har ju förklarat vilken oerhört stor ansträngning detta är för hästen - då den måste jobba med musklerna på ett HELT annat sätt än när man rider tölt med lägre grad av samling - så jag red bara en kortare sträcka innan hon fick sträcka ut överlinjen ordentligt i skritt. Men sedan lyckades vi upprepa samma trevliga bärighet i två sekvenser till - ME LIKE!!!

Tillbaka i stallet var jag genomblöt av svett, men också riktigt HÖG av endorfiner!!! Så när Hamingja stod i boxen för att äta sitt kraftfoder gick jag ut och hämtade Lára - som förstås stått kloss vid grinden ända sedan hon hört mig komma till stallet. Normalt brukar jag bara rida en av dem/dag för att kroppen inte ska haverera. Så jag hade räknat med att än en gång behöva göra Lára besviken... men istället blev det sadel, träns och reflexer på för henne också!

Snart satt jag alltså i sadeln på vad som - allt annat än oväntat - visade sig vara "kanonkula" nr 2! OJ, så LYCKLIG hon var över att få komma ut på ridtur!!! Eftersom hon, till skillnad mot Hamingja,  inte är upptränad på "pisk mot ena bakbenet-bromsknepet" fick jag satsa på att flytta undan för skänkeln. Och eftersom denna dam är vigare än de flesta lämnade vi därför gården i en av hennes alldeles egna specialiteter: "ökat tempo sidförande"!

(Har NÅGON annan ridit på lektion och fått uppmaningen av instruktören att ta ner tempot i de sidförande övningarna eller fått kommentaren "Så DÄR mycket behöver hon inte korsa benen" ???!!! Nej, jag trodde väl inte det!!!) Strax innan backen ner mot bäcken hade i alla fall hennes eufori lugnat sig tillräckligt för att hon skulle vara villig att övergå till "arbetstempo/normalt sidförande" - även om hon självklart fortsatte att korsa både bak- och framben så att hon nästan gick ner i spagat fast tvärt om!

Nere på bilvägen övergick jag till att värma upp i galopp. Och nu överraskade Lára matte med att fatta höger galopp hur lätt som helst, på första försöket. Annars har hon ju jobbat hårt för att undvika den galoppen under en ganska lång tid nu. (Och detta TROTS att hon gärna skjuter ut högerbogen och därmed borde ha lättare för denna galopp. Men Lára vill ju inte vara som alla andra!!!) Jag passade på att låta henne galoppera en ganska lång sträcka innan jag saktade av för att göra en ny galoppfattning. Men nu visste ju damen PRECIS vad som var på gång, så hon skyndade sig hela tiden att fatta galopp själv precis innan jag hann ge en galoppskänkel - och då valde hon hela tiden vänstergaloppen... "Ordningen" återställd för tillfället alltså!

Hamingja och jag hade varit ute över en timme, men Lára och jag vände tillbaka hemåt redan vid "världens ände"-korsningen. På hemvägen blev det sedan "mjölksyraträning" - d v s arbetstempo tölt med låååång hals. Till att börja med testade Lára förstås om hon inte istället kunde skicka iväg "bogar och bakdelar" kors och tvärs... men successivt lyckades jag få med mig "mer och mer av hästen" åt samma håll.

Och när jag sedan höll ett stadigt stöd på högertygeln, ställde vänster och fortsatte att driva henne fram emot bettet gick det som det brukar: Med ens "ramlade hela hästen på plats" och hon töltade med hög grad av samling och trevlig bärighet! Det är en väldigt speciell känsla det där - det är nästan så jag tycker mig höra ett "klick-ljud" när hon så tydligt "faller på plats" och med ens är hon hur lätt och fin som helst i handen. Men hennes grymtanden talar TYDLIGT om att det är JOBBIGT så man gör bäst i att bibehålla drivningen!!!

När vi tog en skrittpaus för att hon skulle få slappna av och jobba bort ev mjölksyra i musklerna sträckte hon halsen fram och ner lika mycket som Hamingja kan göra när hon töltar - och det vill inte säga lite! Uppenbarligen behövde hon verkligen den där pausen! Två töltintervaller senare skrittade vi sista biten hem. Men precis som med Hamingja kan den avslutande skritten ändå innebära "hårt arbete". I Hami:s fall ständiga byten av spöhand. I Láras fall att matte varvar skritt på hellång tygel med att skritta med tygelkontakt utan att man får börja småspringa bara för att matte kortar tyglarna. Ja, ni hör ju själva att mina två hästar verkligen inte har det lätt!

Tillbaka i stallet - ÄNNU mera endorfinhög - konstaterade jag att två hästar verkligen kan vara dubbel glädje!!!

söndag 13 december 2015

"Rimfrost riders"!

Denna oerhört milda vinters näst kallaste dag hittills: -11 grader i Kyrkbyn och -15 i Mariebäck. Hade detta varit en kvällstidning hade väl rubriken "KÖLDCHOCK!!!" legat nära till hands...?!!! Lára verkade i alla fall supernöjd med att temperaturen äntligen var lite mer anpassad till hennes TJOCKA päls. När jag klev ur bilen stod hon och sov i hagen - men vaknade och körde delar av sitt "morgonstretchingprogram" - tala om att den hästen är vig som en katt!!! (Jag hoppas bara att jag någon gång ska lyckas få med stretchingen på film!) 

Även Hamingja hade rimfrost som "dagens outfit"! Man ser verkligen hur fantastiskt välisolerat en islandshästpäls är när det inte läcker ut värme tillräckligt för att tina rimfrosten! Även idag kom faktiskt Hami när jag ropade på henne i hagen - t o m lite väl snabbt... Jag hade tänkt hinna fota henne i helfigur men hon såg raskt till att "kliva in i bild" så att bara mulen syntes i sökaren..! jag fick lägga ner fotoplanerna - men istället glädja mig åt att hon i alla fall tillfälligt börjat köra "Lárastilen" i hagen igen!!! 

 Inför dagens träningspass med Hamingja hade jag planerat att åter fokusera på töltträning och valde därför att rida längs bilvägen bort till sjön och sedan mot skoterklubben. Inledde som vanligt numera med att sidföra med pisken mot ena bakbenen direkt från första steget och vi hade lite "cirkus" innan vi enats om både tempo och riktning ut från gården. Även mina spöhandsbyten var riktigt obehagliga till att börja med - men sedan gick det bättre. 

Använde hela sträckan till "världens ände" (korsningen vid sjön) till uppvärmning i först tölt (med pisk mot bakdelen samt en hel del sidförande) och sedan trav. I traven lyckades jag riktigt bra med förhållningarna m h a sätet så att hon aldrig försökte vräka sig iväg framåt utan hela tiden använde riktigt mycket av "trycket" uppåt!

Framme i korsningen red jag in på den lilla ängen för att även idag träna lite (vänster-) galopp. Den första fattningen från skritt gick hur fint som helst och jag lyckades hyfsat med att sitta ner och RIDA henne i galoppen - men hon blev ändå lite för lång på slutet... När vi skrittat tillbaka igen gjorde vi nytt försök - nu med lite kortare tyglar. Och efter ytterligare en jättefin galoppfattning från skritt gick det nu betydligt bättre att rida "ihop" henne i galoppen - med en lätt vibrerande högerhand för att hon inte skulle bita fast på högersidan och börja spänna sig. 

Vi fortsatte sedan efter vägen längs med sjön för att jag skulle få inleda arbetet med samling i tölt med pisken mot vänster bak innan vi var på hemväg. Vi hade förstås en hel del diskussioner kring om man verkligen måste samla sig så där mycket eller om det kanske gick bra att istället skicka bakdelen lite "all over the place"?! Men hon gjorde inga mer seriösa försök att kasta sig iväg och springa ifrån allt arbete - kanske tack vare att vi inte var på hemväg ännu. 

När vi passerade skoterklubben fick vi ta en paus i våra "diskussioner" för att släppa förbi en bil - och ta en bild! En stund senare hade vi också blivit tillräckligt eniga i frågan "samlad tölt med pisk mot vänster bak" för att jag skulle vilja vända hemåt igen. På hemvägen hann jag dessutom provocera några gånger genom att RÖRA pisken som fortfarande låg mot vänster bak. Hamingja blev förstås OERHÖRT chockad - men tack vare att vi redan gått igenom några trauman på detta område tappade jag aldrig kontrollen helt. 

Jag har ju en hel del att jobba på kan man säga... att få ordning både på Hamingjas och inte minst på mina egna dumheter... I mitt fall handlar det bl a om att sitta på rumpan ordentligt och hellre luta mig bakåt än framåt, att verkligen hålla om med skänklarna så att tårna inte åker framåt och DRIVA, att inte fastna i högerhanden när Hamingja försöker bita sig fast där... o s v, o s v... Men när jag under hemvägen hade övergått till samlad tölt med pisken på höger bak och högerställd häst och för en stund fick ordning på mig själv lite bättre så bjöd Hamingja på ett arbetstempo i tölten med riktigt härlig bärighet!!!

Gjorde även några försökt till övergångar från tölt till trav - men där har vi verkligen något vi behöver träna mer på (OCKSÅ!!!) Dock sitter övergångarna från skritt till trav som en smäck nu - och tack vare fortsatt hyfsade förhållningar m h a sätet kunde jag faktiskt länga henne lite i traven utan att hon satsade mot Solvalla - trots att vi nästan var hemma igen!

Oj, så ROLIGT det här är - jag behöver verkligen INTE fundera över vad vi ska ha att träna på vid nästa ridpass eller nästa eller nästa eller... Samtidigt som det kommer små sekvenser här och där som är riktigt trevliga! Min FINA, FINA Hami-häst!!!

lördag 12 december 2015

HÄRLIG tradition: adventsridning och adventsfika!!!

Underbart väder på den årliga "adventstidningen"!!!

Sylvia, Janne och Olivia är som vanligt i Thailand en månad nu i december - och under tiden bor Yvonne och KG i Mariebäck. Det är en STOR fördel för oss andra "Mariebäckare" som då får avnjuta Yvonnes fantastiska advents"fika" (vilket snarare kan beskrivas som en lunch av pajer, sallader och goda såser, med glögg och pepparkakor som "förrätt" och ett överdådigt utbud av hembakt fikabröd som "efterrätt".)

Lika traditionsenligt är att vi som har ridhästar i stallet rider ut en längre sväng tillsammans innan "fikat"! Det år denna anrika tradition inleddes var vi riktigt många som kunde rida ut tillsammans, sedan har antalet varierat. Numera är vi ju inte så många "inhyrningar" och med lite hälsomässiga bortfall blev det idag bara Elisabeth på Démantur och jag på Lára.

Det var en så klar och fin morgon och när vi skrittade iväg från gården vid 10.30 hade solen precis tittat upp över trädtopparna och fick snön i träden att gnistra! Valet av ridväg var givet: vår "advents-/midsommarrunda" förstås: genom skogen bort till Torrbergsvägen, en runda där och sedan andra vägen tillbaka genom skogen!

I o m att vi bara har några cm snö ännu var det ju inga problem att rida genom skogen. Och väl ute på Torrbergsvägen var underlaget (packad snö) perfekt för en lååååååång härlig tölt! Jag passade på att nyttja Láras framåtbjudning till att rida henne ganska samlat i tölten och med lång hals. I vanliga fall blir hon ju aldrig trött - men det märks att sådant här hårt muskelarbete tar på för hon pustar och stånkar som hon brukar när hon verkligen får ta i "på riktigt" och inte bara springa fort framåt.

Men det var först efteråt jag förstod HUR ansträngande detta varit för hennes att gå tölta så samlat... När vi kom till den långa galoppbacken in till höger var ju valet av gångart givet och med Elisabeth och Démantur i täten satte vi av. Från början höll Lára god fart - även om hon faktiskt inte gjorde någon ansats att galoppera om och ifrån Démantur. Men innan vi riktigt nått toppen på backen känner jag till min förvåning hur hon vill sakta av.

Jag låter henne förstås göra det och då väljer hon t o m att stanna och stå stilla trots att Démantur galopperar vidare framför oss. När vi står stilla ser jag hur musklerna i hennes bogar skakar lite - och jag förstår sedan att hon fortfarande måste ha mjölksyra i dem efter den samlade tölten. Jag har ju inte alls ridit henne i samma utsträckning den senaste tiden som jag brukat göra - så hennes "arbetstempo tölt-muskler" är förstås inte i toppform.

En häst utan hennes otroliga "skalle" hade förstås redan under tölten visat hur oerhört jobbigt det var - men hon bara "går på" i det längsta! Och det var först i slutet av den låååånga galoppbacken som hon tillslut blev tvungen att lyssna på kroppen. Inte nog med att hon fick låta Démantur galoppera för oss hela tiden - tillslut var hon dessutom tvungen att stanna trots att han fortsatte...

Den oerhörda nesa detta måste ha inneburit såg hon dock till att "reparera" lite senare - med råge! Efter att ha skrittat tillbaka nerför den långa backen töltade vi långsamt och jag lät Lára "jobba på" i fri form utan krav på samling för att hon skulle få jobba mjölksyran ur musklerna. Vägen vi skulle rida tillbaka genom skogen såg väldigt annorlunda ut jämfört med tidigare - det var uppenbart att skogsmaskiner hade kört där under hösten.

Den första biten av vägen brukar vara ganska bra men både Elisabeth och jag var tveksamma till vad skogsmaskinerna kunde ha ställt till med... Den tveksamheten delade INTE Lára - hon satte istället av i full galopp så att snön bara sprutade kring hovarna! Och även om Démantur hakade på så låg han bakom oss - och där tänkte hon verkligen se till att han höll sig också!

Nu är ju Lára så GRYMT säker på foten och jag vet ju att hon dessutom alltid är väldigt snabb att själv anpassa hastigheten efter underlaget. Så jag behövde inte bli allt för orolig trots att vi dundrade fram i snabb galopp där Elisabeth och jag trott att vi skulle behöva skritta. Och f f a var det härligt att känna att min häst var sig själv igen nu när mjölksyran uppenbarligen var borta ur musklerna igen! För den där härliga energin i steget och de glatt spetsade öronen kunde man inte ta miste på!!!

Tillbaka i stallet konstaterade vi att "adventsrundan" den här gången hade avverkats på 1,5 timme - och det var verkligen 90 riktigt härliga minuter!!! Hästarna fick mumsa välförtjänt kraftfoder och lunchhö medan vi gick in till Yvonne och KG för att mumsa advents"-fika" och precis som hästarna hade vi ju sett till att verkligen "work up an apetite"!!!

Vi fick dessutom trevligt sällskap vid "fikabordet" - inte bara av Yvonne och KG utan även av Carro, Maria,  Ronny och Johan! Att inte mindre än sju hundar - varav två valpar - deltog var ju ytterligare en garant för att det blev en glad och uppsluppen tillställning!!!

Efter fikat var det dags för mig att rida Haminjga en sväng också. Inspirerad av Lára bestämde jag mig för att vi skulle träna galopp. Red upp bakom vägbommen och började med travövergångar från skritt. Själva övergångarna "sitter" verkligen bra nu, så länge vi gör dem från skritt och inte tölt. Och när jag dessutom kommer ihåg drivningen samt att göra förhållningarna med sätet så får vi en härlig "uppåtkänsla" i traven! 

Använde sedan den vänstra skogsvägen till galoppträning. Där har jag ju fått instruktioner av Sylvia om att sitta ner i sadeln och verkligen RIDA henne i galoppen ("hon reder inte ut det själv!") samtidigt som jag hela tiden ska se till att "plocka loss" ifall hon börjar spänna sig i nacken och biter tag i bettet på högersidan. 

I början var det verkligen som att sitta på en krutdurk - det märktes att hon haft måååånga vilodagar sedan Sylvia åkte! Men all vår "miljöträning" med pisk mot bakdelen visade sig nu ha en oväntad "bieffekt". När hon väl överlevt det initiala traumat när pisken (för första gången på flera minuter) nuddar hennes bakdel så slår hon snabbt om till "Jaha, pisk mot rumpan - då ska jag nog skritta avslappnat!" Så detta blev en riktigt effektiv metod att lugna ner henne mellan galoppintervallerna!

Från början, när hon var som allra mest "laddad" var det som att jag hela tiden balanserade nära gränsen till att tappa kontrollen när vi galopperade. Men efter hand som hon började bli lite trött kändes det som att jag fick allt större "marginal". Å andra sidan krävdes det istället allt mer drivning av mig för att "rida loss" henne - och tendensen att bita fast i högersidan blev starkare... 

Efter att ha ridit flera vändor fram och tillbaka längs skogsvägen avslutade vi med att skritta hela vägen tillbaka från vändplanen till stallet. I början hade hon lite bråttom - men det "problemet" löste sig när jag lät pisken ligga mot hennes bakdel! Och även om vi skrittade så var det förstås hårdträning hela vägen - men nu på ständiga byten av spöhand resp att hålla pisken omväxlande mot höger resp vänster bakben. 

Och vid det här laget var hon faktiskt tillräckligt trött för att det initiala traumat när pisken först nuddar ena bakbenen helt uteblev! T o m när jag testade att bara ta bort pisken några minuter och sedan lägga tillbaka den lätt mot samma bakben som nyss var det HELT odramatiskt! Hon var riktigt, riktigt trött uppenbarligen!

Riktigt, riktigt trött är matte också - efter två sådana rejäla ridpass. Men SKÖNT trött - och med en skön känsla i själen efter denna kvalitetstid med mina FINA hästar!!! Dessutom var det så KUL att rida ut med Elisabeth och Démantur - hoppas vi får till en gemensam ridtur nästa helg också!



fredag 11 december 2015

Fokus, fokus, fokus!!!



När jag kom till stallet idag var det fortfarande liiiite ljus kvar ute (fast inte så mycket som på bilden - den är från ett annat tillfälle). Hamingja verkade tycka att hon fått nog med vilodagar nu (jag har tyvärr bara hunnit rida en enda gång tidigare sedan Sylvia åkte utomlands den 1:a...) för hon kom faktiskt till mig i hagen! Jag skyndade mig att göra henne i ordning för att hinna nyttja lite av det där ljuset när vi red.

Hittade inte min pannlampa hur jag än letade i sadelkammaren och tillslut gav jag upp - jag fick förlita mig på de eventuella rester av dagsljus som kvarstod samt snötäcket på marken... Dagsljuset visade det sedan inte vara så mycket med när vi väl kommit oss ut - men tack vare snön på marken kunde vi ha viss koll på underlaget ändå!

Red bort till sjön - precis som på bilden - allt medan vi fortsatte träna på några av alla de "läxor" vi fått från Sylvia: sidföra i skritt, skritta lugnt och avslappnat, byta spöhand i skritt, hålla pisken mot rumpan i skritt... och sedan samma saker i tölt. Det märktes att Hamingja vilat många dagar - hon var REJÄLT laddad och jag fick jobba endel för att bibehålla kontrollen.

När vi kom till korsningen vid sjön ("världens ände") red jag bara en liten bit längs vägen till vänster innan jag vände hemåt igen. Jag hade nämligen insett att nästan alla reflexer "vi" hade på oss satt på mig - så om jag av någon anledning skulle ramla av skulle Hami synas VÄLDIGT dåligt för ev bilar... Något jag inte tänkt på i hastigheten när jag skulle skynda mig ut innan det var helt mörkt... Därför kändes det bäst att vi höll oss längs "lilla vägen" där det kommer (ännu) färre bilar!

På hemvägen fortsatte diskussionen kring huruvida man får vräka sig i handen istället för att samla sig i skritten, eller om man i alla fall får vräka sig i handen i övergången till tölt. (Ni kan ju gissa vilken sida jag stod på?!) När vi diskuterat detta ett tag och jag dessutom insett att jag måste ge henne ÄNNU lösare tyglar mellan förhållningarna så kunde vi enas om en hyfsad tölt. Och när jag dessutom började lägga in några steg sluta då och då - med böjning i högersidan och därmed kontroll över både vänster bak och höger bog - så blev tölten riktigt trevlig!!!

Vi tränade lite på övergångar från tölt till trav också och avslutade träningspasset med en längre sträcka i trav. Hon travade med bra tryck bakifrån och trevligt sväv utan att lägga sig på  i handen! En häftig känsla med JOBBIGT att rida med i den...! Jag hade gärna avslutat med att låta henne få länga sig ordentligt i traven. Men det var alldeles för mycket "tryck" i henne för att jag skulle våga ge så långa tyglar - jag ville ju gärna behålla kontrollen också! Men hon frustade avslappnat redan i denna trav och när vi sedan saktade av till skritt fick hon sträcka ut där i alla fall.

Nu hoppas jag verkligen det blir mer ridning framöver! Vi har SÅ MYCKET att träna på och det känns som att vi har långt kvar till ett läge där jag kan både rida och prata samtidigt - i någon gångart... jag måste hela tiden fokusera så maximalt på vad Hami gör och vad jag ska göra som reaktion på det... Någon social ryttare kommer jag inte vara på ett bra tag känns det som... Fast jag har ju TVÅ hästar att rida och i morgon när det är Mariebäckarnas årliga "adventsridtur" (där vi i år tyvärr bara blir jag och Elisabeth) är det Láras tur att få komma ut! Så får jag se om jag, styrkt av Yvonnes otroliga fika, även orkar rida Hamingja en sväng efteråt. 

söndag 6 december 2015

Anna v/s Hamingja 1-0

Lilla fröken kan se söt och "ofarlig" ut - men kan verkligen vara "a handfull" och mer därtill...!!!

Hamingja har fått en välförtjänt vilovecka efter all hårdträning medan jag fokuserat på Johans disputation. Men nu när han är "färdigdisputerad" var det tillslut dags för oss att pröva våra vingar på egen hand - utan Sylvias hjälp. Jag var så GRYMT ridsugen när jag vaknade i morse och ville helst kasta mig iväg till stallet på en gång! Men nu gällde det ju att vara taktisk och inte riskera att direkt "ramla tillbaka" i gamla vanor (=ovanor)...

Huvudsyftet med denna blogg är ju att vara min träningsdagbok - att använda bl a vid för repetition vid sådana här tillfällen. Därför började jag med att läsa igenom blogginläggen jag skrivit efter de fyra lektionerna jag hann rida för Sylvia innan hon åkte. MASSOR av nyttiga påminnelser fick jag - om att börja träningen redan inne i stallet med att smacka medan jag gör i ordning Hamingja, att smacka när jag suttit och upp belöna med en godis när hon står stilla och avslappnat. Att aktivera hennes bakdel genom att redan från första skrittsteget sidföra för ena skänkeln samtidigt som jag lägger pisken mot ena bakbenet och låter den ligga där till dess hon åter slappnat av o s v, o s v...

När det fungerade riktigt bra att sidföra utan att hon började stressa övergick jag till skritt rakt fram med massor av spöhandsbyten. I början var det lite dramatik, men snart kunde jag sitta med halvlånga tyglar och byta spöhand utan att det blev några våldsammare reaktioner. När hon varit helt avslappnad en stund började jag om med spöhandsbytena - fortfarande med halvlånga tyglar - och den här gången var det ännu mindre dramatik!

Vi "joggade igång" i tölt med pisken inledningsvis mot höger bak och när hon efter en stund slappnade av återgick jag till att tölta rakt fram på halvlånga tyglar och byta spöhand om och om igen. Det fortsatte att gå över förväntan! Efter ett litet inledande drama lugnade hon snabbt ner sig igen och jag kunde hela tiden låta tyglarna vara halvlånga utan att hon försökte springa iväg. Duktig tjej!

När vi kom till korsningen vid sjön var det dags att sadla om, trots att jag förutom min frontriset även lånat en extra pad av Sylvia. Men eftersom hennes bakdel ränt iväg så i höjd att ryggen är som en utförsbacke framåt räckte inte ens dubbla paddar till för att hålla sadeln kvar på plats... Istället för att sedan direkt vända hemåt igen, på Sylviavis, fortsatte jag rida efter vägen till vänster. Jag hade nämligen en plan...

Det största problemet för mig de två gånger jag red Sylvialektionerna längs vägen var  att behålla kontrollen över Hamingja när jag skulle rida samlad tölt med böjning i vänstersidan och pisken mot vänster bak. Eftersom det är vad Hami tycker är allra jobbigast så blir hon ju också allra mest motiverad att försöka springa ifrån det jobbiga. Samtidigt gör böjningen i vänstersidan att det är allra lättast för henne att skjuta ut högerbogen så att hon blir så där GRYMT stark att jag inte har en chans... En riktigt, riktigt dålig kombo... Och när jag tillsammans med Sylvia dessutom försökte med detta på hemvägen blev det ju inte lättare att behålla kontrollen...

Idag hade jag därför bestämt mig för att börja med detta medan vi fortfarande red i riktning bort från stallet - eftersom jag hoppades att mina möjligheter att behålla kontrollen skulle vara större om hennes initiala protester kom när hon inte var på hemväg. Och det visade sig fungera bra - hennes motivation att rusa iväg okontrollerat var inte alls lika stor utan jag kunde betydligt snabbare återta kontrollen! 

Efter en andra igångsättning i samlad tölt på detta sätt höll jag ett riktigt, riktigt lågt tempo, inväntade att hon skulle slappna av ordentligt trots pisken mot vänster bak och vände sedan runt henne på vägen i tölt för att rida hemåt. Innan vändningen hade jag också justerat längden på vänstertygeln så att jag kunde hålla pisken mot vänster bak utan att böja Hamis hals. Hon var bara liiiite ställd i nacken till vänster och därmed hade jag oerhört mycket större möjlighet att behålla kontrollen över högerbogen! 

När vi ridit en stund på detta sätt utan intermezzon flyttade jag för en liten stund bort pisken från vänster bak för att efter en liten stund lägga tillbaka den. Nu kom "förstås" en flyttreaktion - men eftersom detta inte var hennes första "nära pisken-upplevelse" på vänster bak i arbetstempo tölt så var reaktionen mera måttlig. Och tack vare att jag dessutom kunde hindra henne från att skjuta ut högerbogen mer än marginellt så tappade jag aldrig kontrollen! Anna vs Hamingja 1-0!!! 

Att sedan göra samma sak fast med pisken mot höger bak blev inte heller särskilt dramatiskt - i o m att jag då hade ännu större möjligheter att hålla kontroll över högerbogen! Jag red även några slutor i tölt - för att bibehålla och öka bärigheten samt övade att sidföra fram och tillbaka över vägen med rak hals. Allt gick riktigt bra!!!

När vi även lyckats med en övergång från tölt till trav med bibehållet lugnt tempo var jag mötte vi Elisabeth och Démantur och fick sällskap med dem tillbaka till stallet. Precis när vi svängde av från bilvägen och skulle rida uppför backen in mot stallet gjorde Hamingja ett försök att bita tag i bettet på högersidan för att springa hem. Men jag lyckades vända runt henne åt höger innan hon hann börja springa - och sedan kunde vi skritta avslappnat på halvlång tygel uppför backen trots att Elisabeth och Démantur travade före oss. Ett upprepat byte av spöhand funkade också mkt bra! Duktiga tjejen!!!

Sammanfattningsvis var jag SUPERNÖJD med vårt första ridpass "på egen hand" - det kändes verkligen som att vi fick en riktigt bra början!!! Och jag ser verkligen fram emot att fortsätta träna på detta och allt annat som vi inte hann med idag!

onsdag 2 december 2015

Hamingja skor sig på mattes bekostnad!

Uppenbarligen har Hamingja full koll på att Sylvia åkt utomlands idag - och gör därmed bedömningen att "faran är över"... För hon kom faktiskt direkt när jag ropade på henne i hagen och det har hon inte gjort på läääänge! Hami hade också rätt i sin bedömning att faran (om hårt arbete) var över - för tillfället i alla fall. Mattes bihålor behöver några dagar till för att återhämta sig, så i kväll skulle vi bara ha "date" med hovslagaren.

Det var så sent som i söndags jag meddelade honom att hon behövde skos - och redan idag var det alltså dags! Nu när det blivit så halkigt blir det mycket skönt att hon har skor med fyra broddar på varje - och dessutom snösulor som hindrar styltor från att bildas i hovarna. Hami är ju inte alls lika säker på foten och har inte heller samma förstånd att anpassa farten efter underlaget som Lára har. Istället blir hon stressad och spänd - vilket hon "hanterar" genom att öka farten... Men nu ska det alltså vara BRA fäste framöver!

Hamingja har också en tendens att snabbt bli uttråkad och då börja "stöka" lite när hon ska skos... Senast hade jag därför ridit ett ganska tufft pass just innan, med förhoppningen att hon istället skulle tycka det var skönt att stå och vila. Det fungerade också - när hovslagaren var färdig undrade han skämtsamt vad jag hade drogat henne med! ;-)

Därför hade jag egentligen velat rida henne innan skoningen även denna gång - men p g a mina onda bihålor som hittills bara verkar bli värre och värre vågade jag inte. Man kan ju inte "åka häst" på Hamingja utan alla ridpass är riktigt ansträngande även för ryttaren. Men som tur var visade det sig gå alldeles utmärkt ändå - hon stod "som ett ljus" hela tiden! Jag hade berättat för hovslagaren om hur hon först varit på "träningsläger" med Sylvia sex veckor och att jag sedan fått rida intensivlektioner för Sylvia fyra dagar i rad. "Hon är väl fortfarande helt psykiskt utmattad - det är därför hon står helt stilla!" skojade han!

måndag 30 november 2015

Endel "ligger lågt" idag...


Lára vilar i hagen medan Hamingja håller vakt.

Idag skulle vi haft den avslutande träningen under vår "bootcamp" - men jag blev tvungen att "vika ner mig"... Min skröpliga kropp har verkligen klarat all denna ansträngning LÅNGT bättre än jag hade vågat hoppas. Jag tänkte att jag kör "ända in i kaklet" - så får jag se hur många dagar jag klarar innan jag "brakar ihop". 

Fyra dagar var över förväntan - och idag var det faktiskt inte fibromyalgivärken som stoppade mig utan bihålorna... Besvären från förra vintern har nämligen kommit tillbaka allt mer den senaste tiden och trots att jag fr o m i fredags har fått dubbla dosen cortisonspray så har det bara fortsatt att förvärras. Och jag vill ju verkligen INTE att det ska bli lika illa som förra vintern, så att det krävs en operation! 

Ytterst motvilligt bestämde jag mig för att ställa in den här sista lektionen innan Sylvia reser bort en månad. Hamingja och jag har ju ändå kommit en liten bit på väg under de här fyra dagarna och jag hoppas att det är tillräckligt för att jag ska kunna fortsätta rida henne på egen hand nu utan att förstöra allt för mycket. Saker att träna på kommer då INTE att saknas - det finns verkligen HUR mycket som helst! Och det är ju vad jag tycker är allra roligast i ridningen!!! 

Båda mina hästar har därför haft vilodag idag - och för Hamingjas del var det verkligen riktigt, riktigt välförtjänt! Hur det blir i morgon får dagsformen avgöra. Hovslagaren kommer för att sko Hamingja - hon ska äntligen få riktiga vinterskor med fyra broddar på varje!!! Möjligen rider jag innan dess - om det känns lite bättre i bihålorna. 

Lilla fröken har en tendens att bli otålig och börja "stöka" innan hovslagaren hunnit med alla fyra hovarna... Men sist stod hon så snällt hela tiden att han efteråt frågade vad jag gjort med henne! Då hade jag ridit ett ganska tufft träningspass innan, just med förhoppningen att hon skulle hålla sig lugn. Och det visade sig alltså VÄLDIGT effektivt! Något som definitivt talar FÖR att jag skulle rida i morgon - i alla fall en liten sväng. 


söndag 29 november 2015

Bootcamp: dag 4 av 5

I går kväll trodde jag att jag skulle bli tvungen att ställa in dagens ridlektion, för skröpliga kroppen verkade ha fått mer än nog... Men idag är en ny dag och glädjande nog hade även kroppen bestämt sig för att "vända blad och gå vidare"! Och att solen dessutom sken gjorde ju inte saken sämre!Det var uteritt som stod på schemat idag och den här gången var det inte Lára utan Démantur som drog nitlotten och fick Sylvia i sadeln (Démantur och Lára skulle definitivt ha något att prata om nu - ifall de hade haft hagarna bredvid varandra!)

När vi skrittade iväg började jag genast att sidföra undan för skänkeln - som Sylvia instruerat mig att göra. Efter en stund sa Sylvia att eftersom Hamingja redan var så lugn kunde jag låta henne skritta rakt fram. "Börja alltid med att sidföra, så har du satt nivån - bakbenen SKA jobba -  men om hon inte stressar upp sig kan du ganska snart låta henne skritta rakt fram."

Det var några minusgrader idag och efter den senaste tidens regnande innebar det att det var jättehalt och Hamingja, som inte fått riktiga vinterskor ännu utan bara har två fraktbroddar/sko halkade endel och då blev hon ju förstås spänd... Idag gällde det att försöka hålla sig längst ut på vägkanten, där det var minst halkigt, m a o...

När vi rullade igång i tölt fick jag ställa lite omväxlande höger-vänster för att hon skulle slappna av mer och därmed länga halsen. "Men låt henne inte bli för låg i formen - då får du göra ett uppresande tageltag!" Jag fick även träna mer på övergångar från tölt till trav resp från trav till tölt - nyttigt!!! Och tölt med pisken mot bakbenet förstås - ännu mera nyttigt!

Sista biten mot korsningen vid sjön fick vi prova att höja tempot i tölten också - och då gäller det verkligen att "vakta" högerbogen! Tack vare att vi verkligen hade bakdelen med oss innan vi "gasade på" kom vi upp riktigt bra i tempo! Men när jag tillslut tappade kontrollen på högerbogen blev det galopp istället... Som tur var fick jag i alla fall stopp på henne strax innan vi kom ut i den isiga korsningen!

På hemvägen blev det mer tölt - och nu fick jag rida med rak häst, händerna stilla nere vid manken och sidföra några steg undan för ena skänkeln och sedan tillbaka igen. "I o m att du håller henne rak så är det här en jättebra övning för att få henne att ta mer stöd på vänstertygeln!" sa Sylvia. Efter samlad skritt med pisken mot höger bak fick jag göra övergång till arbetstempo tölt och hon kändes verkligen JÄTTEFIN!!!

När vi skulle göra samma sak fast med pisken mot vänster bak gick det inte lika bra... Att trampa under sig med vänster bak är JÄTTEJOBBIGT tycker Hamingja och dessutom var vi ju på hemväg... så hon testade att bita tag i högertygeln och springa ifrån eländet... Att halka fram på det isiga underlaget utan kontroll på tempot var verkligen ingen höjdare och jag kände hur jag blev spänd i hela kroppen av rädsla för att vi skulle halka och gå omkull... Och vad händer om jag blir spänd i kroppen? Jo, Hamingja springer ännu fortare förstås...

När jag tillslut lyckats få stopp på henne konstaterade jag att det inte var riktigt läge för något mer "pisk mot rumpan" med detta halkiga underlag... Nu hade hon ju dessutom "fått smak" för det här med att springa ifrån allt jobb, så i fortsättningen hade jag ändå en hel del jobb med att hålla kontroll på tempot - fast pisken inte var inblandad. Men ytterligare några sekvenser fin tölt fick vi till i alla fall!

Sedan fick vi åter träna på övergångar från tölt till trav. "Det kommer nog vara svårare så här på hemvägen..." sa Sylvia och hon hade förstås rätt. Inte hade väl Hami tid att byta till trav nu - hon skulle ju skynda sig att tölta hem...! Ett par gånger lyckades vi i alla fall byta till trav - men då ville hon verkligen VRÄKA sig iväg. "Du får verkligen sitta emot så att du bromsar upp henne med hela kroppen! Hon försöker få dig att följa med framåt men det får du INTE göra!!!"

Tillbaka i stallet konstaterade Sylvia att Hamingja ser väldigt fin ut i kroppen nu. "Så här vältränad har hon aldrig varit förut i hela sitt liv!" Och förhoppningsvis kan jag bibehålla så mycket som möjligt av det nu när jag åter tar över träningen igen. Jag hoppas bara att hovslagaren kan komma SNART för att slå på vinterskor med fyra broddar/sko - och snösulor! För hon är verkligen känslig för underlaget och blir spänd så snart hon halkar lite/får styltor och då hamnar vi lätt i en ond cirkel...

Jag har dock räknat ut att jag i väntan på hovslagaren kan rida skogsvägen upp bakom vägbommen - där har inga bilar kört och packat ihop snön så det borde inte vara halt utan ett perfekt underlag att träna galopp på! Och är det inte halt är det ett bra ställe för att träna på att byta spöhand i tölt också - då behöver jag inte bli rädd att hon ska halka omkull om/när jag tappar kontrollen över tempot så det är lättare för mig att hålla mig avslappnad och ta tillbaka kontrollen.

Men vi har ju fortfarande en lektion kvar i morgon: bootcamp dag 5! Då blir det en sista "finslipning" på ridbanan innan Sylvia åker på semester. Medan Hamingja mumsade kraftfoder passade jag på att putsa träns: både Láras röda och Hamingjas nya med fläta på pannrem och nosgrimma. Kände mig SÅ duktig när det var gjort!!!