"Rimfrost riders"!

Denna oerhört milda vinters näst kallaste dag hittills: -11 grader i Kyrkbyn och -15 i Mariebäck. Hade detta varit en kvällstidning hade väl rubriken "KÖLDCHOCK!!!" legat nära till hands...?!!! Lára verkade i alla fall supernöjd med att temperaturen äntligen var lite mer anpassad till hennes TJOCKA päls. När jag klev ur bilen stod hon och sov i hagen - men vaknade och körde delar av sitt "morgonstretchingprogram" - tala om att den hästen är vig som en katt!!! (Jag hoppas bara att jag någon gång ska lyckas få med stretchingen på film!) 

Även Hamingja hade rimfrost som "dagens outfit"! Man ser verkligen hur fantastiskt välisolerat en islandshästpäls är när det inte läcker ut värme tillräckligt för att tina rimfrosten! Även idag kom faktiskt Hami när jag ropade på henne i hagen - t o m lite väl snabbt... Jag hade tänkt hinna fota henne i helfigur men hon såg raskt till att "kliva in i bild" så att bara mulen syntes i sökaren..! jag fick lägga ner fotoplanerna - men istället glädja mig åt att hon i alla fall tillfälligt börjat köra "Lárastilen" i hagen igen!!! 

 Inför dagens träningspass med Hamingja hade jag planerat att åter fokusera på töltträning och valde därför att rida längs bilvägen bort till sjön och sedan mot skoterklubben. Inledde som vanligt numera med att sidföra med pisken mot ena bakbenen direkt från första steget och vi hade lite "cirkus" innan vi enats om både tempo och riktning ut från gården. Även mina spöhandsbyten var riktigt obehagliga till att börja med - men sedan gick det bättre. 

Använde hela sträckan till "världens ände" (korsningen vid sjön) till uppvärmning i först tölt (med pisk mot bakdelen samt en hel del sidförande) och sedan trav. I traven lyckades jag riktigt bra med förhållningarna m h a sätet så att hon aldrig försökte vräka sig iväg framåt utan hela tiden använde riktigt mycket av "trycket" uppåt!

Framme i korsningen red jag in på den lilla ängen för att även idag träna lite (vänster-) galopp. Den första fattningen från skritt gick hur fint som helst och jag lyckades hyfsat med att sitta ner och RIDA henne i galoppen - men hon blev ändå lite för lång på slutet... När vi skrittat tillbaka igen gjorde vi nytt försök - nu med lite kortare tyglar. Och efter ytterligare en jättefin galoppfattning från skritt gick det nu betydligt bättre att rida "ihop" henne i galoppen - med en lätt vibrerande högerhand för att hon inte skulle bita fast på högersidan och börja spänna sig. 

Vi fortsatte sedan efter vägen längs med sjön för att jag skulle få inleda arbetet med samling i tölt med pisken mot vänster bak innan vi var på hemväg. Vi hade förstås en hel del diskussioner kring om man verkligen måste samla sig så där mycket eller om det kanske gick bra att istället skicka bakdelen lite "all over the place"?! Men hon gjorde inga mer seriösa försök att kasta sig iväg och springa ifrån allt arbete - kanske tack vare att vi inte var på hemväg ännu. 

När vi passerade skoterklubben fick vi ta en paus i våra "diskussioner" för att släppa förbi en bil - och ta en bild! En stund senare hade vi också blivit tillräckligt eniga i frågan "samlad tölt med pisk mot vänster bak" för att jag skulle vilja vända hemåt igen. På hemvägen hann jag dessutom provocera några gånger genom att RÖRA pisken som fortfarande låg mot vänster bak. Hamingja blev förstås OERHÖRT chockad - men tack vare att vi redan gått igenom några trauman på detta område tappade jag aldrig kontrollen helt. 

Jag har ju en hel del att jobba på kan man säga... att få ordning både på Hamingjas och inte minst på mina egna dumheter... I mitt fall handlar det bl a om att sitta på rumpan ordentligt och hellre luta mig bakåt än framåt, att verkligen hålla om med skänklarna så att tårna inte åker framåt och DRIVA, att inte fastna i högerhanden när Hamingja försöker bita sig fast där... o s v, o s v... Men när jag under hemvägen hade övergått till samlad tölt med pisken på höger bak och högerställd häst och för en stund fick ordning på mig själv lite bättre så bjöd Hamingja på ett arbetstempo i tölten med riktigt härlig bärighet!!!

Gjorde även några försökt till övergångar från tölt till trav - men där har vi verkligen något vi behöver träna mer på (OCKSÅ!!!) Dock sitter övergångarna från skritt till trav som en smäck nu - och tack vare fortsatt hyfsade förhållningar m h a sätet kunde jag faktiskt länga henne lite i traven utan att hon satsade mot Solvalla - trots att vi nästan var hemma igen!

Oj, så ROLIGT det här är - jag behöver verkligen INTE fundera över vad vi ska ha att träna på vid nästa ridpass eller nästa eller nästa eller... Samtidigt som det kommer små sekvenser här och där som är riktigt trevliga! Min FINA, FINA Hami-häst!!!