Anna v/s Hamingja 1-0

Lilla fröken kan se söt och "ofarlig" ut - men kan verkligen vara "a handfull" och mer därtill...!!!

Hamingja har fått en välförtjänt vilovecka efter all hårdträning medan jag fokuserat på Johans disputation. Men nu när han är "färdigdisputerad" var det tillslut dags för oss att pröva våra vingar på egen hand - utan Sylvias hjälp. Jag var så GRYMT ridsugen när jag vaknade i morse och ville helst kasta mig iväg till stallet på en gång! Men nu gällde det ju att vara taktisk och inte riskera att direkt "ramla tillbaka" i gamla vanor (=ovanor)...

Huvudsyftet med denna blogg är ju att vara min träningsdagbok - att använda bl a vid för repetition vid sådana här tillfällen. Därför började jag med att läsa igenom blogginläggen jag skrivit efter de fyra lektionerna jag hann rida för Sylvia innan hon åkte. MASSOR av nyttiga påminnelser fick jag - om att börja träningen redan inne i stallet med att smacka medan jag gör i ordning Hamingja, att smacka när jag suttit och upp belöna med en godis när hon står stilla och avslappnat. Att aktivera hennes bakdel genom att redan från första skrittsteget sidföra för ena skänkeln samtidigt som jag lägger pisken mot ena bakbenet och låter den ligga där till dess hon åter slappnat av o s v, o s v...

När det fungerade riktigt bra att sidföra utan att hon började stressa övergick jag till skritt rakt fram med massor av spöhandsbyten. I början var det lite dramatik, men snart kunde jag sitta med halvlånga tyglar och byta spöhand utan att det blev några våldsammare reaktioner. När hon varit helt avslappnad en stund började jag om med spöhandsbytena - fortfarande med halvlånga tyglar - och den här gången var det ännu mindre dramatik!

Vi "joggade igång" i tölt med pisken inledningsvis mot höger bak och när hon efter en stund slappnade av återgick jag till att tölta rakt fram på halvlånga tyglar och byta spöhand om och om igen. Det fortsatte att gå över förväntan! Efter ett litet inledande drama lugnade hon snabbt ner sig igen och jag kunde hela tiden låta tyglarna vara halvlånga utan att hon försökte springa iväg. Duktig tjej!

När vi kom till korsningen vid sjön var det dags att sadla om, trots att jag förutom min frontriset även lånat en extra pad av Sylvia. Men eftersom hennes bakdel ränt iväg så i höjd att ryggen är som en utförsbacke framåt räckte inte ens dubbla paddar till för att hålla sadeln kvar på plats... Istället för att sedan direkt vända hemåt igen, på Sylviavis, fortsatte jag rida efter vägen till vänster. Jag hade nämligen en plan...

Det största problemet för mig de två gånger jag red Sylvialektionerna längs vägen var  att behålla kontrollen över Hamingja när jag skulle rida samlad tölt med böjning i vänstersidan och pisken mot vänster bak. Eftersom det är vad Hami tycker är allra jobbigast så blir hon ju också allra mest motiverad att försöka springa ifrån det jobbiga. Samtidigt gör böjningen i vänstersidan att det är allra lättast för henne att skjuta ut högerbogen så att hon blir så där GRYMT stark att jag inte har en chans... En riktigt, riktigt dålig kombo... Och när jag tillsammans med Sylvia dessutom försökte med detta på hemvägen blev det ju inte lättare att behålla kontrollen...

Idag hade jag därför bestämt mig för att börja med detta medan vi fortfarande red i riktning bort från stallet - eftersom jag hoppades att mina möjligheter att behålla kontrollen skulle vara större om hennes initiala protester kom när hon inte var på hemväg. Och det visade sig fungera bra - hennes motivation att rusa iväg okontrollerat var inte alls lika stor utan jag kunde betydligt snabbare återta kontrollen! 

Efter en andra igångsättning i samlad tölt på detta sätt höll jag ett riktigt, riktigt lågt tempo, inväntade att hon skulle slappna av ordentligt trots pisken mot vänster bak och vände sedan runt henne på vägen i tölt för att rida hemåt. Innan vändningen hade jag också justerat längden på vänstertygeln så att jag kunde hålla pisken mot vänster bak utan att böja Hamis hals. Hon var bara liiiite ställd i nacken till vänster och därmed hade jag oerhört mycket större möjlighet att behålla kontrollen över högerbogen! 

När vi ridit en stund på detta sätt utan intermezzon flyttade jag för en liten stund bort pisken från vänster bak för att efter en liten stund lägga tillbaka den. Nu kom "förstås" en flyttreaktion - men eftersom detta inte var hennes första "nära pisken-upplevelse" på vänster bak i arbetstempo tölt så var reaktionen mera måttlig. Och tack vare att jag dessutom kunde hindra henne från att skjuta ut högerbogen mer än marginellt så tappade jag aldrig kontrollen! Anna vs Hamingja 1-0!!! 

Att sedan göra samma sak fast med pisken mot höger bak blev inte heller särskilt dramatiskt - i o m att jag då hade ännu större möjligheter att hålla kontroll över högerbogen! Jag red även några slutor i tölt - för att bibehålla och öka bärigheten samt övade att sidföra fram och tillbaka över vägen med rak hals. Allt gick riktigt bra!!!

När vi även lyckats med en övergång från tölt till trav med bibehållet lugnt tempo var jag mötte vi Elisabeth och Démantur och fick sällskap med dem tillbaka till stallet. Precis när vi svängde av från bilvägen och skulle rida uppför backen in mot stallet gjorde Hamingja ett försök att bita tag i bettet på högersidan för att springa hem. Men jag lyckades vända runt henne åt höger innan hon hann börja springa - och sedan kunde vi skritta avslappnat på halvlång tygel uppför backen trots att Elisabeth och Démantur travade före oss. Ett upprepat byte av spöhand funkade också mkt bra! Duktiga tjejen!!!

Sammanfattningsvis var jag SUPERNÖJD med vårt första ridpass "på egen hand" - det kändes verkligen som att vi fick en riktigt bra början!!! Och jag ser verkligen fram emot att fortsätta träna på detta och allt annat som vi inte hann med idag!