söndag 8 juli 2018

Nu haver jag sprayat!


Vi har riktig högsommarvärme just nu och när jag kom till Höbäcken i eftermiddag hade också hästarna sökt sig till skuggan. I stoflockens fall innebar det under träden vid grinden, så de var väldigt nära till när jag skulle kolla igenom dem och spraya mot insekterna. När detta var klart - och jag konstaterat att alla var OK - blev det förståss lite extra mys i form av "klia mulen" tillsammans med Hamingja!


Är det här något man kan äta??!! undrar Hector och Hulda - på håll även övervakade av Prins.

Vallackflocken har däremot sin skugga längst bort i den jättestora beteshagen så först såg jag inte skymten av dem ens. Men jag gjorde några försök att ropa och vissla och efter en stund kom de faktiskt springande för att se vad som var på gång! Förutom insektssprayen hade jag tagit en grimma med grimskaft med mig för det är flera i den flocken som inte är så förtjusta i att bli sprayade... 

Ás brukar vara svårast, så jag har lärt mig den hårda vägen att det är bäst att börja med honom. När han efter sprayandet slutat dansa runt och stod stilla fick han en godis och det var ju uppskattat! Jag körde "grimknepet" även på Hector, Démantur, Gabriel och Prins och efter viss tveksamhet stod de alla lugnt och stilla. Men med Spirit gick jag bet... Redan när jag sprayade Ás hade jag ju avslöjat mina onda avsikter, och en smart kille som Spirit låter sig minsann inte luras så lätt! Efter att ha vallat honom runt i flera omgångar hade jag bara en enda gång kommit så nära att jag kunde klappa honom - men att ta på grimman var det inte tal om. Han matte har varit bortrest men som tur är kommer hon hem nu så att även han kan bli sprayad och smord!

fredag 6 juli 2018

söndag 1 juli 2018

Australian guy meets icelandic horse in Sweden and falls in love!

Mina favoriter!!!

Vi har besök från Sydney: Justin, vars mamma Mamie var utbytesstudent i Johans klass på gymnasiet. Jag lärde känna henne när hon åter dök upp i Umeå dagen innan vårt bröllop - och då hjälpte oss att ställa i ordning lokalen för bröllopsfesten! För sex år sedan lärde vi sedan känna hela hennes familj då vi bodde hos dem under den sista veckan på vår resa till Nya Zeeland.

Justin föll pladask för Malins Eldvaka ("Ella") - och det verkade vara ömsesidigt!

Tidigare under våren gjorde Justin något helt otroligt när han cyklade tvärs över Australien, hela vägen från Perth till Sydney, för att samla in pengar till en välgörenhetsorganisation. Det är en sträcka på hela 5000 km - varav han avverkade 200 km/dag och kom fram till Sydney lagom till sin 18-årsdag. Verkligen imponerande!!! 

Under hans resa i Europa var det meningen att han även skulle cykla runt Danmark. Men cyklingen i Australien hade tyvärr orsakat nervskador i hans båda händer. Till att börja med var det så illa att han varken kunde äta själv eller t ex hålla i en penna... Men som tur är verkar besvären vara övergående och han hade redan hunnit återfå en stor del av funktionen i händerna även om han inte fick utsätta dem för mer cykling ännu. Precis som Johan är Justin en passionerad fotograf - så jag kan verkligen rekommendera att kolla in hans bilder som bl a finns på Facebook på hans sida JMcLean - Creative 

onsdag 27 juni 2018

Hamingja njuter på sommarbetet!

"Det går ingen nöd på oss i Höbäcken!!!" hälsar Hamingja!

Förutom behandling med liniment på de områden Tomas visat blev det bara lite mysigt kliande idag, samt spray av insektsmedel

tisdag 26 juni 2018

Fysiopet-Tomas behandlar Hamingja

Idag var Fysiopet-Tomas i Mariebäck för att kolla ett antal hästar - inkl Hamingja. Sedan jag fått beskriva den rörelsestörning vi sett hos henne i tölten inledde han som vanligt sin undersökning med "manicken" på bilden. Jag tror man kan beskriva den som en sorts värmekamera som visar om det finns områden i muskulaturen som utsöndrar mer värme - en indikation på att det finns någon typ av irritation. 

När han dessutom mer handgripligen känt igenom henne kunde han konstatera att det mycket riktigt fanns problem i muskulaturen uppe i korset på höger sida, på höger bakben samt i ett område på ryggradens högra sida. Dessutom hade hon lite spänningar uppe i nacken - det är visst vanligt att besvär från bakdelen "spiller över" i spänningar där. Och när han lossade dessa började hon genast tugga så belåtet! Däremot hade hon inga problem i vänster bak - där de tidigare problemen suttit - och det var ju goda nyheter! Uppenbarligen har vi lyckats komma till rätta med de problemen!


Hamingja fick även djupvågsbehandling - något hon tycker är SKÖNT!

Tomas ordinerade sedan linimentbehandling av ett antal områden och gav också riktlinjer för den fortsatta träningen. Till att börja med ska vi undvika böjda spår under en period och dessutom behöver hon stärka musklerna på högerbenets framsida, genom bl a skritt i backar resp i terräng där hon behöver lyfta lite på fötterna. Och sådan ridning kommer det att bli alldeles naturligt under den period de går på sommarbetet i Höbäcken! Till att börja med ska hon dock få vila från ridningen så att linimentet ska hinna förstärka effekten av Tomas behandlingar. 

WOW - vilken man Hamingja har nu!!! utropade Sylvia efter behandlingen. Och Tomas idoga massage med armbågen längs med mankammen hade verkligen gett en megavolymeffekt! När Hamingja var färdigbehandlad för dagen behövde jag skynda till jobbet. Men Sylvia var bussig och skjutsade Hamingja bort till Höbäcken så att hon fick komma ut till de andra på sommarbetet! 

lördag 23 juni 2018

Love is in the air...!!!

ÄNTLIGEN är den sista vinterpälsen borta så att jag får njuta av min blanka, FINA "sommarhäst"!!!

När jag kom till Mariebäck idag hittade jag Hamingja i området mellan stonas och valackernas hage... jag fick fundera en liten stund innan jag kunde lista ut hur hon lyckats ta sig dit men kunde då "lirka ut" henne samma väg igen. När jag sedan träffade Sylvia var hennes första fråga: "I vilken hage hittade du Hamingja?!" Det visade sig att Sylvia tidigare under dagen hittat lilla fröken inne hos valackerna...

De ston som inte hunnit flytta till Höbäcken för sommaren ännu är fortfarande upprörda över att deras lilla Hulda fått flytta över till valackerna för att bli uppfostrad. Redan som riktigt liten blev hon ju "adopterad" av Dotla och skäck-Hremsa och f f a ledarstoet Dotla har lärt Hulda alla olater hon kan - vilket inte vill säga lite... och Hulda, som kunnat domdera och styra alla de andra stona har helt enkelt  blivit ganska odräglig. Så nu har hon fått flytta över till valackflocken där Démantur är en mycket tydlig ledare som ser till att alla uppför sig som de ska - inkl Hulda.

Och det är väl denna "oordning" som Hamingja velat rätta till genom att ge sig in i valackhagen för att hämta Hulda. Dessutom brunstar Hami för fullt, vilket fått Hector att bli kär upp över öronen och ivrigt uppvakta denna FANTASTISKT vackra dam (som ju ser nästan precis ut som han själv gör.) Att han är valack sedan väldigt många år verkar han för tillfället ha glömt - något som är extra tur i detta fall eftersom Hamingja är hans (halv)syster...! "Kärleken är blind" brukar man ju säga men i detta fall är den väl både ock??!!

Med hästen både lokaliserad och "utlirkad" ur det "ingenmansland" mellan hagarna där hon lyckats ta sig in kunde jag sadla lilla fröken för att rida ut. Sylvia har precis tagit emot en hingst på träning och för att lämna gården behövde vi rida längs med den hage där han går. Då blev det alldeles tydligt att Hector inte är Hamingjas enda beundrare och man kan väl säga att han "eskorterade" oss ut från gården samtidigt som han gjorde sitt bästa för att visa upp sig så snygg som möjligt - vilket inte ville säga lite!

Hamingja och jag har ju nästan bara skrittat sedan Atlikursen och de senaste tio dagarna har vi inte ens gjort det eftersom hon trampat av sig först den ena och sedan även den andra framskon. Så man kan lugnt säga att lilla fröken var "taggad" när det nu var dags för ridning igen. Och hingstens intensiva uppvaktning när han galopperade fram och tillbaka i hagen gjorde ju inte henne lugnare direkt... Men när vi svängde in till höger bakom vägbommen dröjde det faktiskt inte särskilt länge innan hon slappnat av riktigt bra och när jag testade att ge hellånga tyglar sträckte hon verkligen ut sig och frustade istället för att ta chansen att öka tempot. Allt skrittande den senaste tiden har definitivt varit väldigt nyttigt för henne mentalt!

När jag försökte göra några travövergångar blev hon dock lite mer "taggad" direkt och hade inte alls tid med något annat än tölt. Så jag återgick till skritt och väntade till dess vi passerat vändplanen och kommit in på stigen i skogen innan jag gjorde nytt travförsök - och nu fungerade "travknappen" igen! Efter en kort "travsväng" längs stigen i skogen skrittade vi tillbaka till vägbommen där jag svängde in på den vänstra skogsvägen också. När ett första försök till travövergång inte lyckats fick jag en "billesnixt" och testade att först böja henne i högersidan innan jag gav travsignal - och nu blev det trav direkt! Detta knep ska jag definitivt komma ihåg!!!

Precis som tidigare travade hon helt rent och väldigt avslappnat samtidigt som hon bar upp sig trevligt med bakdelen. Vad det än är som ger problemen i tölt innebär det uppenbarligen inget obehag alls i traven i alla fall! Skönt att veta! Och nu är det bara några dagar kvar innan massör-Tomas kommer för att kolla henne och vi förhoppningsvis får veta vad problemet är och hur det ska åtgärdas! Efter den lyckade travövergången och den supertrevliga traven jag fått njuta av ville jag inte "utmana ödet" genom att försöka göra travövergångar även på hemvägen utan min duktiga häst fick skritta hela vägen tillbaka. Och hon tackade genom att ganska snart slappna av, vila i steget och sträcka ut lååånga halsen med belåtna frustanden!

Innan jag släppte ut Hamingja i stohagen igen hade Sylvia hunnit sätta fler eltrådar som förhoppningsvis ska hålla lilla fröken kvar i den hagen i fortsättningen! Det är nästan bara de hästar Tomas ska behandla som är kvar i Mariebäck nu och så snart han varit här ska de få flytta över till de andra i hästparadiset Höbäcken. 

onsdag 20 juni 2018

Skor av och på!

"Kan själv!" sa Hamingja och tog av sig först den ena och sedan även den andra framskon under förra veckan... Men i kväll hade vi besök av hovslagaren som plockade bort bakskorna och fixade nya skor runt om. "Fast det är kanske liiite förhastat att ta bort vinterskorna och snösulorna redan!" skojade jag. Det kändes ju som om Hamingja måste vara "den sista hästen i världen" som gått med dessa ända till nu... Men hovslagaren tröstade mig med att ett par av hans egna hästar fortfarande hade både vinterskor och sulor - (det är uppenbarligen som med "skomakarens barn"!) Och just innan han kom ut till oss i kväll hade han skott en häst som även hade broddarna kvar t o m... Skönt att höra att man inte är värst i alla fall!!! 

Med snygga "sommarfötter" på hästen ser jag nu fram emot att massör-Tomas kommer och behandlar så att jag förhoppningsvis kan komma igång att rida "på riktigt" igen sedan! Eller i alla fall får veta vad det är som besvärar Hamingja i tölten så att vi kan göra något åt saken!