Mindfulness på högsta nivå!

Jag brukar hävda att hästar är världens bästa lärare i mindfulness - för man MÅSTE fokusera helt på här och nu när man rider. Men Lára har, precis som med mycket annat, dragit detta till ytterligare en nivå. Men henne gäller det totalt fokus här och nu så snart man är inom "bithåll" - alltså minst lika mycket från marken! Förutom de vanliga utfallen i samband med borstning och sadling försökte hon idag bita mig när jag skulle tränsa också - det brukar hon inte i vanliga fall... Men hon skulle väl se till att jag höll mig på allerten...!

Det blev ytterligare ett "pre-Atli-pass" på ridbanan idag. Redan igångskrittningen gick faktiskt mycket bättre idag - hon SKRITTADE och vilade i stegen, istället för att jäkta iväg i överilat tempo.

Första övningen för dagen blev att sidföra i skritt på volt - ett steg i taget. Varvade höger och vänster varv och idag började övningen faktiskt ha önskvärd effekt: att hon slappnade av och längde överlinjen! Det är lustigt hur det som ena dagen verkar HELT omöjligt redan någon dag senare kan verka hur lätt som helst för henne!

Nästa övning var ytterligare en "repris" från lektionen i torsdags; nämligen att rygga runt ridbanan. När Sylvia var på en clinic med en riktig ryttar-guru (minns nu inte namnet...) hade han berättat om en toppryttare som brukade rygga 8 varv runt ridbanan med sina hästar. Anledningen till detta är att man genom att rygga bygger upp precis de muskler som hästen behöver för ökad samling. Några 8 varv tog jag inte idag, men drygt 1,5. Hade egentligen tänkt nöja mig redan vid 1 varv, men just då fick Lára ett litet "psykbryt" och plötsligt var hon, precis som Prins Daniels känslor efter förlossningen, "all over the place". Så jag fick styra upp det hela innan vi kunde avbryta.

När även jag tyckte att vi ryggat färdigt fick Lára smyga iväg i långsam tölt. Och till mattes stora glädje gjorde hon inte den minsta ansats att dra upp tempot! Precis som igår red vi fem små volter längs varje långsida och en på varje kortsida, och bytte hela tiden mellan vänster och höger volt. Tack vare gårdagens totalfokus på ytterhjälperna (idag var ridbanan nyplogad, så jag hade ingen spårsnö som hjälp) tyckte jag att jag lyckades ovanligt bra med att faktiskt komma ihåg dessa! Och gör man det går det ju så mycket bättre! Idag hade Lára en trevlig längd på halsen i tölten från start! Och om jag bara kom ihåg att hålla tillräckligt mycket drivning när vi bytte riktning så bibehåll hon den trevliga formen!

Inte heller i den avslutande traven försökte hon rusa idag, utan accepterade mitt val av tempo. Så jag kunde ganska snart ge henne lite mer tygel så att hon fick sträcka ut ordentligt framåt-nedåt. Försökte också tänka på att sitta rak i ryggen i traven. Det är annars extra lätt att hamna lite i framvikt i den gångarten, tycker jag, och när jag ville att hon skulle trava sakta vore det ju väldigt dumt om min placering av kroppsvikten samtidigt uppmanade henne att öka tempot!

Under alla skrittpauser och även vid avskrittningen passade jag på att träna på då och då korta tyglarna utan att hon skulle börja springa. Ju noggrannare jag var med att lägga vikten bakåt, desto bättre gick det! Det är så ROLIGT att rida Lára, för jag lär mig så mycket hela tiden! Hon är en VÄLDIGT "avslöjande" häst. Så snart jag slarvar med minsta lilla detalj eller inte har 100 %-igt fokus på vad jag gör så barkar det iväg totalt - MYCKET lärorikt! 

Midur-jackan!

Här är min nya Midurjacka som jag hämtade ut igår. Visst är den snygg?!

Att fota sig själv är dock inte alldeles enkelt...

SNYGGA Midur-loggan på ryggen! Extra snyggt blev det ju i o m att färgen på trycket går igen i jackans grå detaljer! Jackan invigdes med dagens ridpass - och den var inte bara varm och skön utan dessutom mycket bekväm att rida i! 

Så duktiga vi var idag!!!

Hade morgonfodringen idag och effekten av tidsomställningen visade sig i att jag vaknade mer än en timme innan väckarklockan skulle ringa. I vanliga fall brukar jag ta med mig frukost till Mariebäck och äta i Josefshallen när jag fodrat hästarna. Men nu hade jag ju så gott om tid på mig så det blev frukost hemma innan jag åkte.

Redan när jag parkerade bilen i Mariebäck såg jag Lára stå borta vid grinden och skrapa uppfodrande med framhovarna. Innebörden "Sno på med käket!!!" var uppenbar! Damen fick också en större hög hö än de andra stona, till skillnad från övriga ska hon definitivt inte gå ner mer i vikt. Och en fördel med att hon är högst i rang i flocken är ju att hon kan få en sådan extragiva i hagen utan att de andra får för mycket.

När hästarna var utfodrade hade jag tänkt sätta mig i Josefshallen för att dricka te och lyssna på ljudbok i mobilen medan hästarna åt. Men mobilen visade sig ligga kvar hemma i hallen... Alltså hade jag plötsligt ingen som helst ursäkt för att inte röja bland mina kläder i Josefshallen. (Vet att i alla fall Fia håller med mig om att detta är något man undviker i det längsta. Det är som om motivationen för att röja avtar exponentiellt med det fysiska avståndet från stallet. I sadelkammaren är det helt OK att röja. I förrådet också ganska OK. Men i Josefshallen, som ligger längst från stallet, är det så TRÅÅÅÅÅKIGT!) Men en knapp timme senare, när jag gått igenom både garderoben och lådorna med extra-/sommarkläder var jag VÄLDIGT nöjd med mig själv!

Nu hade även Lára ätit upp sitt frukosthö så jag kunde göra henne klar för ett ridpass på banan. Det hade kommit en knapp dm nysnö sedan Janne skottade i torsdags em, men i Láras fall är det bara tacksamt med allt som hjälper till att bromsa upp tempot - om så bara med någon promille! Och efter torsdagens lektion var det ju alldeles uppenbart att det skulle handla mycket om att bromsa idag också.

Som alltid med Lára gäller det att ställa kraven DIREKT från första stegen, så att hon aldrig får något utrymme att bestämma tempot själv. När vi började skritta igång längs spåret hade jag bestämt mig för att fortsätta till dess JAG bestämde tempot. Så det blev ganska många varv... Men tillslut hittade vi ett läge där hon slappnade av och där lite drivning från min sida resulterade i att hon längde både halsen och steget. Istället för att ta jättesnabba, korta steg.

Nästa uppgift för dagen var att sidföra på volt i skritt - och att kunna göra det ett steg i taget. Från våra uppvisningar i racer-sidförande i torsdags kändes ju steget rätt långt... Men jag började i det lättare högervarvet och förvånansvärt snabbt fick jag henne att börja lyssna även på mina mothållande hjälper. (Intressant situation att faktiskt behöva jobba mest med ytterhjälperna när uppgiften är att flytta undan för innerskänkeln!) När vi kunde klara ett steg i taget började jag variera antalet steg innan jag bromsade upp henne. Det var svårare - men gick också över förväntan. I vänstervarvet blev det förståss svårare att klara ett steg i taget - men efter idogt nötande så gick även det ganska bra! Duktiga, duktiga Lára!!!

I tölten valde jag samma övning som i torsdags: att rida längs spåret och göra massor av volter (fem på varje långsida och en på varje kortsida). Varannan volt åt resp håll. Tanken med övningen är att man succesivt ska få hästen att länga halsen. Men efter våra uppvisning i ökat tempo-voltridning i torsdags sa Sylvia att jag bara skulle fokusera på ytterhjälperna samt att jag kontrollerade tempot. En extra svårighet när det gällde tempot var att varje gång vi bytte riktning tog Lára chansen att rusa iväg.

Jag är generellt alldeles för slarvig med mina ytterhjälper... Men nu hade jag god hjälp av att vi red i "spårsnö". Bestämde mig helt enkelt för att vi varje varv skulle hålla oss i samma voltspår - och varje avvikelse skulle ju snabbt avslöja sig. När jag gjorde som Sylvia sagt: fokuserade på tempo och ytterhjälper, så visade det sig att ju bättre koll jag fick på dessa desto trevligare längd fick Lára på halsen! Och när jag tillslut var nöjd med vår prestation för dagen kunde jag stolt konstatera att det var fem jättesnygga voltspår längs varje långsida och två på varje kortsida! Önskade SÅ att jag haft mobilen med så att jag hade kunnat ha ett bildbevis!

Avslutade med trav längs spåret i båda varven, där jag också såg till att redan från start bestämma tempot. I högervarvet gick det allra bäst - där kunde jag snart börja länga tyglarna och låta henne sträcka ut framåt-nedåt utan att hon ökade tempot. I vänstervarvet var det svårare, men blev tillslut också OK.

När det var dags för avskrittning tränade vi på att omväxlande korta och länga tyglarna UTAN att hon får börja takta. Ju noggrannare jag är med att lägga vikten bakåt innan jag börja korta upp tyglarna desto bättre går det! Det var en MYCKET nöjd matte som satt av och än en gång konstaterade att hon har en sådan DUKTIG häst!!! Det gäller "bara" att vara tillräckligt bestämd och noggrann - för ger man henne lillfingret tar hon raskt hela handen. Och armen...!

Innan jag åkte hem igen kom Sussie, Fia och Madde ut för att rida. (Fortfarande hästlösa Sussie skulle få låna Gabriel.) Så jag fick säga till dem att de måste gå och kolla på våra snygga voltspår på ridbanan. Kändes ju bra att få några vittnen när jag nu inte kunde ordna bildbevis!

Föryngring i vallackflocken!

Gandur och Hektor

I vinter har det bara varit fyra hästar i vallackflocken... tidigare år har väl 14 hästar varit mer normalt. Men nu har skaran utökats med 50 % - och kolla in vilka sötnosar! Kanske inte så svårt att gissa att Gandur har Démantur som pappa?! Hektor är Sylvias sista avkomma undan Hamradis. Och han håller sig ju helt inom normen för Sylvias uppfödning: "fyra nyanser av brunt"! ;-)  Hremsa (också u Hamradis) är visserligen fux, men hon är väl undantaget som bekräftar regeln?!

Idag har jag gett Eva tillåtelse att "tjuvrida" Lára. Själv hade jag nämligen en tid med rehabteamet på vårdcentralen efter jobbet. Men vid lunchtid ringde de och bokade om den tiden till nästa vecka, så jag hade alltså lovat bort ridningen "i onödan". Men Eva jobbar i Gällivare hela nästa vecka så det blir länge innan hon kan rida nästa gång.

Har varit på Häst & Fritid och hämtat ut min Midurjacka. Den är jättesnygg!!! Om Johan hinner hem innan det blir mörkt kommer det en bild på den redan i kväll. Annars får ni vänta till i morgon.

Nu ska jag göra en STOR kopp Earl Grey-te för att fira lilla prinsessan Estelle - jag är ju i det närmaste född royalist! (När gamla kungen dog var jag bara 6 år, men helt på egen initiativ tog jag på mig min finaste klänning och satt hela dagen framför TV:n och tittade på direktsändningen från begravningståget. Allt medan solen sken och mina kompisar lekte ute. Mina föräldrar var nog liiiite oroliga över sin dotter då...)

Ridlektion!

Idag var vi ääääntligen igång med våra ridlektioner igen! Och eftersom vi inte ridit lektion sedan förra året (minns inte om den sista var i slutet av november eller börjar på december) så hade jag räknat med att det skulle vara välbehövligt. Det antagandet stämde! Som vi fick jobba - både Lára och jag!

Man skulle kunna sammanfatta hela dagens lektion med: "kontroll av tempo". Eller kanske "försök till kontroll av tempo" vore mer rättvisande... Redan när vi skrittade igång fick jag jobba med att hålla ett långsamt tempo. När vi skulle sidföra på volt i skritt satsade Lára på en racerversion av saken - så jag fick göra massor av halter för att hon skulle börja invänta mina signaler och inte bara kasta sig iväg runt. Intressant nog var det denna skänkel som behövde vara mest aktiv i denna övning - trots att vi alltså skulle flytta UT bakdelen på volten! Men jag behövde hela tiden parera med ytterskänkeln för att hon inte skulle ramla iväg utåt i en väldig fart...

När vi sedan skulle övergå till att tölta på volt - och uppmuntra en utsträckning av överlinjen - blev ju inte problemen med tempot mindre direkt... men när jag väl lyckades kontrollera detta så började hon få en allt trevligare längd på halsen. Men då fick jag uppmaningen att tölta längs spåret och göra fyra volter på varje långsida och en på varje kortsida. Volterna skulle dessutom vara varannan gång åt vardera hållet. Då tyckte Lára att varje gång vi bytte om volt var ett alldeles utmärkt tillfälle att sätta upp huvudet och dra på i ett högre tempo. Jag fick verkligen förbereda varje "voltbyte" genom att luta mig bakåt, hålla om med skänklarna och bromsa upp henne ordentligt. Samt fokusera på ytterhjälperna. Samtidigt som jag skulle komma ihåg att "ta tag i" det nya inner bak med innerskänkeln varje gång vi bytte volt. När Lára slappnar av och länger halsen vill jag gärna ge stor eftergift på BÅDA tyglarna, men där ska jag tänka på att behålla stödet på yttertygeln hela tiden.

Sylvia tyckte att jag ska rida med tungfrihetsbettet den närmaste tiden, istället för det vanliga tredelade jag hade på lektionen och som vi oftast använder. Detta för att hon lägger tungan över bettet när jag ökar pressen på henne. Dessutom tyckte hon att jag skulle jobba mycket med den senaste övningen: att tölta på volt och hela tiden byta håll.

Även i den avslutande traven fick jag bromsa mycket för att tillslut få ett avslappnat tempo. Man kan verkligen säga att vi behövde den här lektionen!

Nästa torsdag blir det antagligen ingen lektion för Sylvia, utan istället "tjuvstartar" vi den helgens Atlikurs med ett första ridpass. Det blir garanterat minst lika nyttigt som denna lektion!

Edit: glömde skriva att vi fick rygga idag också. Och då inte bara några steg, som man oftast gör, utan långa sträckor. I höstas var Sylvia på en clinic med en ridsportsguru som berättade om hoppryttaren som brukade rygga 8 varv runt ridbanan. Anledningen till detta är att hästen när den ryggar använder samma muskler som när den samlar sig - så det är ett bra sätt att bygga bra muskler!

Ja, se det snöar...

Mysla, Tildra och Lára i dagens snöväder. 

Oj, så trött jag varit idag - har känts som om någon tryckt "reset" på min hjärna så den blivit alldeles tom... Men i kväll ska jag få komplettera sömntabletten med melatonin, så är det förhoppningsvis bättre i morgon. Satsade i alla fall på att rida efter jobbet även idag - det bästa för min kropp på sikt är ju lätt träning helst varje dag. 

Även idag blev det ridbanan och vi värmde upp med trav på minivolt. Lára gjorde ett litet test i båda varven att byta till tölt, men när jag fortsatte att böja henne lika mycket så bytte hon snabbt tillbaka. 

Red skritt på volt då vi flyttade ut bakdelen - Atlis favoritövning alltså. Och sedan slutor på åttvolt. Det hade kommit ett par cm snö på ridbanan, så tack vare det såg man precis var vi ridit. Väldigt avslöjande och nyttigt att fokusera på att båda "öglorna" i åttan skulle vara lika stora! 

Tölten red vi först på volt och flyttade ut bakdelen för att få längd på halsen. Sedan även tölt längs spåret med skänkelvikning på diagonalerna. Tycker faktiskt vi var riktigt duktiga! När vi varvat ner med trav i lång, låg form tränade vi skritt med varierad längd på tyglarna. Jag fokuserade på att luta mig bakåt när jag  skulle korta upp tyglarna, så att inte min kropp skulle signalera "fortare". Och efter en stund gick det faktiskt riktigt, riktigt bra! Bara jag inte flyttade vikten framåt så fortsatte Lára skritta även när jag kortade tyglarna. Duktiga båda två!

I morgon ska jag rida årets första lektion för Sylvia - det ser jag fram emot!!!

Lára öppnar stenhårt - för att sedan öka!

Första arbetsdagen efter drygt tre veckors semester. (Var dessutom sjuk dagarna innan vi åkte, så det kändes verkligen läääänge sedan jag var på jobbet senast!) Enligt en kollega tar varje timme i tidsomställning en dag för kroppen. Vi avverkade visserligen två timmars tidsomställning redan i Sydney, men det innebär ändå tio dagars anpassning kvar fr o m igår. Inte så konstigt då att jag fortfarande känner mig rätt groggy...!

Lára gick verkligen ut stenhårt idag: hon kom direkt till mig när jag ropade på henne i hagen!!! Vilken TUR att jag råkade ha ett megastort äpple med mig! Hon är föresten rolig när hon äter äpple... Om man gav Feykir ett äpple så tog han genast hela i munnen - och så brukar väl hästar göra. Men Lára biter bara en mindre tugga i taget och förväntar sig att man ska fortsätta att hålla äpplet åt henne. Men är man The Queen så förväntar man sig förståss att alla undersåtar fjäskar för en! ;-)

Och efter en stenhård öppning så ÖKADE Lára bara - d v s hon var så fantastiskt rolig att rida också!!! Tala om att jobba hårt för sitt "pluskonto"!!! Jag red på ridbanan - nu gäller det ju att vi kommer i form inför årets första Atlikurs, vilken bara är en dryg vecka bort! Och vi inledde direkt med något riktigt, riktigt svårt: skritt i lugnt tempo. Det krävdes väl så där en miljon förhållningar... Men den stora skillnaden mot gårdagen var att hon åter var sitt vanliga jag - helt lätt i handen och svarade på varje förhållning. Men också sitt vanliga att man måste påminna henne om det lägre tempot OFTA.

Nästa steg var uppvärmning i trav på volt. LITEN volt. Alldeles FÖR liten, tyckte Lára och töltade istället. Har fått lära mig av Sylvia att det då bara är att göra volten ÄNNU mindre och jobba henne i tölten till dess hon accepterar att det verkligen är trav som gäller. Som tur var behövde vi inte snurra allt för länge innan hon sa "OK!" och travade. Tur - för jag som alltså är rätt groggy efter resan hann ändå bli ganska yr! Och när hon väl accepterat traven så var den direkt hur trevlig som helst: lugnt tempo, liten volt och trevlig längd på halsen i båda varven!

Efter detta var tölten tillslut tillåten. Då handlade det också om lågt tempo, samtidigt som vi flyttade ut bakdelen på volten, för att verkligen aktivera inner bak. Jag tycker absolut att man känner att hon blir allt starkare, så att hon orkar bära sig bättre!

Töltade sedan längs spåret och gjorde två Atlivändningar/långsida. I början ville hon springa sig igenom vändningen till höger. Men när jag var riktigt noga med att inte falla framåt i vändningen (tänkte att jag skulle luta mig bakåt, så förhoppningsvis satt jag rak i ryggen!), hålla nere tempot samt tänka "bakdelen före" i vändningen så blev det mycket bättre!

När vi skulle avsluta med trav på volt fick jag bromsa upp tempot en hel del i början, innan hon accepterade att hon inte skulle springa fort. Och sedan gav vi oss på det allra, allra svåraste som finns: att kunna variera längden på tyglarna i skritt UTAN att man börjar springa så snart de kortas lite. (Som ni märker har Láras matte helt extrema krav - Lára har verkligen ett tufft jobb att förklara för henne att fortare ALLTID är bättre...!!!)

Det blev bara 35 minuters ridning idag, men min tanke är att sakta, sakta trappa upp ridningen fram till Atlikursen så att min skröppel-kropp får chans att anpassa sig till påfrestningen. Jag har ju haft ett uppehåll i ridningen och dessutom har kroppen både en LÅÅÅÅÅNG flygresa och en "klimatomställning" att hantera. I går kväll hade jag VÅLDSAMT ont i armar, axlar, nacke m m - men så blev ju gårdagens ridtur verkligen inte optimal i o m att jag behövde bromsa henne så mycket hela tiden. Efter dagens ridtur känns det betydligt bättre i kroppen - och alldeles fantastiskt i själen!!!