Hamingja flyttar tillbaka hem - och hittar ett föl!!!

Lilla Hulda har antagligen världens lurvigaste öron!!!

Idag var det dags för Hamingja och Litlamin att flytta hem till Mariebäck igen (Ella lämnade betet i Höbäcken redan igår.) Väl hemma släppte vi ihop dem i flocken med de övriga stona - där Hamis storasyster Hremsa nu också var tillbaka med lilla Hulda. De flesta hästar blir alldeles till sig när de får se ett föl - och Hamingja och Litlamin var verkligen inga undantag! För att släppa ihop dem där det var riktigt gott om plats gick Sylvia och jag med dem till den bortre ängen - och Hamingja var så taggad att hon töltade bredvid mig hela vägen! 

"PAX FÖR HENNE!!!" signalerade både Hami och Litla och satte av efter Hulda (och Hremsa) så snart vi släppte dem. Dotla och skäck-Hremsa blev lite tagna på sängen och hängde först inte riktigt med i svängarna... Men så snart de jagat ikapp gick de in i rollen som body guards för lilla Hulda och ville inte släppa Hamingja eller Litlamin nära henne. Efter ett tag blev dock skäck-Hremsa för trött för att orka hänga med i svängarna... men Dotla fortsatte oförtröttligt att agera "levande sköld". Tala om att hon tog sitt uppdrag som "vakthund" på allra största allvar!!! Så Hami och Litla fick finna sig i att bara betrakta lilla Hilda på avstånd. 

EN ÄLG!!!

ÄNTLIGEN tillbaka i tryggheten!!!

Idag fortsatte Hamingja och jag att utforska Hultetvägen och de småvägar som utgår ifrån den. Jag hade bestämt mig för att använda ridningen längs den grusade vägen till att rida mycket sidförande, med innerskänkel mot yttertygel - men kunde ju inte föreställa mig hur oerhört mycket det skulle bli av den varan idag...!

Det visade sig att vi redan hade upptäckt de längsta sidovägarna, de som fanns kvar att upptäcka idag var alla ganska korta. Men de fungerade ändå bra till att rida intervaller med samlad tölt. När vi så var nästan längst ner på Hultetvägen hade jag tänkt sitta av för att sadla om innan vi skulle vända hemåt igen. Men plötsligt brakade det till i skogen framför oss - EN ÄLG!!! Hamingja blev verkligen JÄTTERÄDD - hela hon förvandlades till en stel, skakande sprängladdning... Vilken TUR att jag inte hunnit sitta av - för då skulle jag nog aldrig ha lyckats ta mig upp i sadeln igen...

Älgen blev förstås lika rädd den och försvann snabbt in bland träden, medan Hamingja stod kvar och vibrerade. Jag kände verkligen hur hennes hjärta bultade hårt medan hon lyssnade och spanade in bland träden. Och vem vet - kanske var det fler älgar där inne?! Faktiskt blev hon så rädd att hon "sket på sig" - TVÅ högar dessutom! 

Jag försökte sjunga och prata för att hon skulle höra att jag inte var rädd, men lilla fröken var knappt kontaktbar ö h t och jag väntade bara på att hon skulle kasta sig runt och fly hemåt. Flera gånger blåste hon också ut luft riktigt hårt, gång på gång, som hästar gör när de ska slåss. Tillslut insåg jag att jag inte skulle kunna få henne lugn där på plats utan skulle behöva lotsa denna sprängladdning hemåt på något sätt utan att hennes oerhört starka flyktreflexer helt skulle ta över. 

För att ge henne något annat att tänka på började jag därför rida skänkelvikning undan för höger skänkel längs ena dikeskanten. (Innerskänkel mot yttertygel alltså.) I början gjorde jag halt då och då - men upptäckte att hon bara blev mer uppjagad av det. "MATTE SÄGER STANNA - DÅ SER HON ÄLGEN!!!" var uppenbarligen hennes tolkning av detta. Så vi fortsatte med sidförande och fortsatte och fortsatte... i princip hela den 2 km långa sträckan tillbaka ut till Seletvägen...! 

När vi hunnit drygt halvvägs vågade jag mig på att börja byta håll några gånger. Då hade det börjat kännas ganska ordentligt i mina ryggmuskler på höger sida att - och jag räknar med att både Hamingja och jag kommer att ha endel träningsvärk i morgon av denna ensidiga ridning... :-O

Strax innan det var dags att "ge oss ut i trafiken" satt jag av och gick med henne tillbaka till betet. Men det var faktiskt först när vi kom in på gården i Höbäcken och Hamingja såg Litlamin stå lugnt och vänta vid grinden som Hami kunde dra en STOR suck av lättnad och blev kontaktbar igen. PUH! Nu får vi ta en vilodag i morgon i alla fall så får vi se sedan...!

Med Hamingja på nya äventyr!

Vi hittade flera nya ridvägar idag - och fick bl a njuta av denna vy!

Idag var valet av ridväg lätt - självklart skulle vi fortsätta upptäcka Hultetvägen och dess omgivningar! Förra (=första) gången vi red där följde vi grusvägen till dess den längst bort slutar i en skogsstig. Under hemvägen gjorde vi sedan ett par kortare avstickare men de flesta av sidovägarna sparade vi till ett senare tillfälle - som idag! 

Längs själva Hultetvägen behöver man anpassa ridningen efter underlaget, för det är bitvis ett ganska vasst grus. Därför kändes det ju extra lockande med de små sidovägarna som i de flesta fall är mjuka gräsvägar mellan åkrarna. Som en extra bonus visade sig ett par av dem dessutom vara betydligt längre än vad jag hade trott! Men även de som var kortare "återvändsgränder" fungerade bra till att träna samling i tölt eftersom vi ändå inte rider några långa sekvenser då. Och sedan tog vi skrittpaus när vi kom tillbaka ut på grusvägen igen.

Det finns också en sidoväg som leder ända bort till byn Avan. Den är också täckt av grus, men när vi idag följde den en god bit upptäckte jag att man hade kört med klippaggregat längs dikeskanterna för att bli av med sly och högt gräs - varför det istället bildats en trevlig gräsremsa längs diket att rida på! 

Det blev f f a tölten vi tränade idag. Ett par gånger under hemvägen hade jag visserligen egentligen tänkt att Hamingja skulle få galoppera. Jag fattar alltid galoppen från stillastående och började därför förbereda för halt. Men Hami uppfattade detta som att jag bad om ÄNNU mer samling i tölten, så hon vinklade in bakbenen och bogarna bara VÄXTE upp framför sadeln!!! WOW vilken känsla!!! Snabbt glömde jag alla tankar på galopp - för ett sådant här tölttillfälle tackade jag självklart inte nej till! 

Och när jag en stund senare åter såg en sträcka som såg ut att lämpa sig för galopp hände samma sak igen! WOW, WOW, WOW!!! Det är uppenbarligen ingen dum ide att "låtsas att man ska göra halt" när man vill förbereda arbetstempo tölt!!! Totalt blev det en dryg timmes härligt träningspass för oss idag - och då hade vi ändå bara hunnit prova några av alla sidovägarna längs Hultetvägen. Vilken TUR att jag hann få tips om denna väg medan hästarna ännu går kvar i Höbäcken!  

Att man bara behöver rida en kortare sträcka längs den trafikerade Seletvägen för att komma till Hultetvägen är ju ännu en bonus. Och kanske skulle man kunna göra den sträckan ÄNNU kortare genom att följa en kraftledningsgata som jag har spanat in... Det blir kanske ett projekt att testa i morgon - har vi tur är finns det inga djupa diken som hindrar en sådan genväg!

Yoga-hästen

Hamingja kör ett yoga-pass!

När jag svampat av Hamingja efter ridpassen och ska släppa tillbaka henne i hagen börjar hon förbereda för att rulla sig redan innan jag hunnit få av henne grimman! Ingen tid att förlora!!! Och när matte ställt till det så att man blivit besvärande ren är det ju TUR att det går att åtgärda!!!

Idag har Hamingja fått fokusera på yogan (vilket snarare inneburit att hon fokuserat på maten) för jag har varit på födelsedagsfika hos Eva. Men förhoppningsvis är jag snart tillbaka i sadeln igen - för att fortsätta utforska vår nya ridväg!

En ny ridväg!!!

Vad har vi väl här om inte en NY ridväg??!!!!

Idag var första dagen på resten av mitt liv - när jag ska bli lite bättre på att lyssna på kroppen! Och jag hade faktiskt lyckats med att INTE bestämma i förväg att jag skulle rida, utan väntade till dess och för att känna efter vad jag egentligen orkade. Till Mariebäck brukar jag ju åka direkt från jobbet, men i Höbäcken har jag ingenstans att enkelt byta kläder och f f a behövde jag åka hem för att byta till "sadelkammarbilen". Det blev en tepaus hemma också, men sedan kände jag så tydligt: "JAG VILL RIDA!!!"

Jag har ju aldrig inbillat mig att jag är den VIKTIGA människan i Hamingjas liv - men idag var en sådan dag då det blev EXTRA tydligt...! Sylvia kom nämligen till Höbäcken samtidigt som mig och visserligen struntade vallackflocken först i att hon visslade - men Hamingja & Co kom direkt farande i full galopp och gnäggade! Bara några minuter senare kom även grabbarna galopperande. När Sylvia kollade hästarna konstaterade hon skrattande att "Hamingja är tjockast av dem - trots att du är den enda av oss som rider under betet!" Hm... hon har en ganska ONÖDIG tendens att vara "brutal-ärlig"...! :-O

Innan Sylvia åkte igen tipsade hon om Hultetvägen - en för mig helt ny ridväg! För att komma till den behöver man bara rida en kortare sträcka längs den asfalterade Seletvägen, tillbaka mot Mariebäck och sedan in till vänster. Det är en låååååång och alldeles rak grusväg - möjligen en av Sveriges längsta raksträckor?!? På ett ställe går det in en väg till höger som fortsätter in till Avan ifall och då kan man även rida runt även om det då blir en hel del längs asfaltväg genom byn.

Det kändes som en väldigt lämplig uppgift för mig och Hamingja att börja utforska denna väg idag! En av oss har ju dock onödigt livlig fantasi, så utifrån perspektivet lösgjordhet blev det väl inte den helt optimala ridturen... Inte lätt att vara avslappnad när det helt oväntat dyker upp allt möjligt JÄTTEFARLIGT på sidan om vägen...! Typ fällda träd, ett gammalt traktordäck, en träbro, en inplastad höbal, osv... Ja, ni hör ju själva vilka prövningar stackars Hamingja fick utstå! Det är verkligen TUR att hon är så modig!!! ;-)


På många ställen längs vägen gick det in mindre vägar åt sidorna, oftast längs med åkrar. Men jag bestämde mig för att spara utforskandet av de flesta av dem till en annan dag. Så vi följde grusvägen  ända till dess den övergick i en stig som uppenbarligen är skoterled på vintern. Vi red en liten bit längs denna också och så långt jag kunde se verkade skogen där den gick torr och fin - annars är det ju så mycket sankmarker i dessa trakter - så den kan säkert vara fin att rida om man vill ha en riktig långtur!

Under hemvägen var Hamingja lite mer avslappnad och jag gjorde också mitt bästa för att distrahera henne genom att rida samlad skritt och övergångar till samlad tölt. Vi provade också ett par av de mindre vägarna och red även en bit längs den som uppenbarligen går in mot byn (Avan). Ser verkligen fram emot att fortsätta utforska dessa småvägar! Och att Hamingja dessutom vänjer sig vid "dikestrollen" och kan våga slappna av bättre! Att vi dessutom bara behövde rida en kort sträcka längs den asfalterade Seletvägen var ju ingen nackdel! 

Rider fyrgång på min femgångshäst!

Två nöjda fröknar på betet i Höbäcken!

Idag har vi ridit igen! Det har varit mulet idag och bara runt 15 grader, så jag passade på att träna extra mycket galopp! Som vanligt red vi Torrbergsvägen och innan vi kom bort till den långa galoppbacken hade vi förutom uppvärmning i tölt även travat en hel del. Traven kändes RIKTIGT fin - inte bara full fart framåt utan trevlig bärighet! Som vanligt hade jag ju lite problem både att hålla balansen i traven och att orka rida den - men det senare underlättades en hel del av att jag tillslut kom ihåg att rida trav och andas - SAMTIDIGT! 

Framme i galoppbacken "lyckades" jag göra flera dåliga galoppfattningar... Jag slarvade helt enkelt första gången och sedan hade jag för bråttom för att prova igen... Det senare är något som lätt händer på tävling - att om man inte lyckas med galoppfattningen vid första försöket så har man så bråttom att göra om att man slarvar... En bra början borde ju vara att en sådan här gång VERKLIGEN ta sig tid att vara grundlig inför omförsöket - så kanske man t o m kunde klara det även om problemet uppstår i tävlingssituationen... NOTE TO SELF!!! 

Hamingja var REJÄLT flåsig när vi galopperat uppför backen, men innan vi hade skrittat hela vägen ner var hennes andning åter normal - vilket jag fått lära mig betyder att hästen har återhämtat sig tillräckligt för en ny galoppintervall. Så vi tog backen en gång till - det gällde ju att passa på när det var lite svalare väder så att Hamingja kunde orka mer än en vända. Ungefär halvvägs upp bröt jag av och bytte galopp - och denna gång blev faktiskt BÅDA galoppfattningarna bra. 

Efter detta blev det en låååång skrittpaus som inledning på hemvägen. Under lång tid har vi tränat på att kunna skritta avslappnat på hellånga tyglar under inledningen av hemvägen - för att "tona ner" hennes flyktreflexer. "Tävlingsskritt" med tygelkontakt har jag istället sparat till sista delen av hemvägen. Men nu fungerar skritten på långa tyglar så bra att det är dags att "tävlingsskritta" mer - vilket vi alltså började med idag!

En hel del skritt (med tygelkontakt) blev det under hemvägen. Men jag kunde inte låta bli att träna lite på samlingen i tölt också! Jag räknade med att musklerna i Hamingjas bakdel var rejält trötta efter galopp så jag försökte inte samla tillräckligt för arbetstempo. Men tillräcklig samling för trevlig bärighet i tölten - och med fokus på min sits samt att Hamingja inte hade några spänningar i nacken. 

Insåg att man skulle kunna säga att vi ridit "fyrgång" idag - med ovanligt långa sträckor galopp resp trav. Det blev ett ovanligt långt ridpass också - mer än en timme. Men det underlättade ju för oss båda att det inte var lika varmt som tidigare, så det var ju bra att passa på att ta i lite extra! I morgon blir det vilodag för Hamingja. 

Var nu på väg att skriva att jag ska rida igen på tisdag... Men som en del i min smärtrehabilitering (som fungerar LÅNGT över förväntan!!!) ingår den svåra biten att lyssna på kroppen och anpassa sig efter den... Jag som alltid brukat planera ridningen en vecka framåt - både vilka dagar jag ska rida och vad vi då ska träna på. Men nu ska jag försöka lära mig att INTE bestämma framåt när jag inte behöver - utan vänta in känslan "ååååååh, jag vill RIDA!!!" För orkar jag inte känna så behöver kroppen vila. Och förhoppningsvis behöver det inte kännas som ett lika stort nederlag ifall jag inte i förväg "bestämt" att jag ska rida den dagen. 

Töltträning och flygfän

Hamingja fick VÄLDIGT bråttom till grinden när hon fick syn på mig idag!

Trots att vinden fläktade rätt bra var det STORA svärmar knott runt hästarna, som också var REJÄLT irriterade på alla flygfän... m a o var det definitivt läge att gå en runda med insektssprayen innan jag åkte hem för dagen! Hamingja visade sig dessutom ha en hel del insektsbett på juvret, så jag smorde där med tjärsalva redan innan ridturen.

Jag har ju tjatat en hel del om trafiken längs Seletvägen, där vi måste rida för att ta oss till någon av våra ridvägar. Och idag blir inget undantag på det området... uppenbarligen hade jag lyckats pricka in värsta rusningstrafiken, för vi mötte eller blev omkörda av inte mindre än 14 fordon idag... inkl en traktor med stor, skramlande vagn samt en lastbil. Men - kors i taket - alla bilar utom en saktade faktiskt in när de passerade oss! 

Jag brukar ju förundras över i vilka höga hastigheter de flesta bilister passerar nära förbi en häst - är det verkligen för mycket begärt att i alla fall sakta ner till de 70 km/h som är skyltad hastighet på denna väg...?! Men alla bilar utom en som passerade idag hade uppenbarligen läst i bloggen, för de sänkte hastigheten så att den t o m var UNDER 70 km/h - me like!!!

Och säga vad man vill om Hamingjas - men hon är faktiskt riktigt trygg i trafiken! Vilket egentligen är ganska konstigt med tanke på hur få bilar man normalt träffar på i närheten av Mariebäck. Och hennes fina sätt att hantera all trafik idag gjorde att jag kände stort överseende med henne när vi var framme vid Torrbergsvägen - som tack vare en låst vägbom är nästan garanterat bilfri - och hon plötsligt började spana åt alla håll efter monster... 

Hon hade dessutom helt rätt i sin misstänksamhet, något var verkligen INTE som det brukar! Det ligger två sommarstugor i början av vägen, men jag har aldrig sett till en enda människa vid någon av dem. Men stuga nr 2 har varit till salu i sommar och nu verkade det som att de nya ägarna var där för att ta den i besittning. Inkl minst ett ganska litet barn som tjöt av förtjusning. Dessutom hade dessa människor den dåliga smaken att hålla sig dolda bakom träd eller hus, så Hamingja kunde ju inte få bekräftat att det verkligen var människor... och det vet ju alla att monster gärna luras genom att ge sig ut för att vara något annat, bara för att lura till sig stackars små hästar som de sedan äter upp...! OTUR för dem att Hamingja inte går på så enkla knep!!!

Det här var vårt första träningspass på nästan en vecka och i början tyckte jag också att hon kändes lite stelare i korset. Men redan efter våra inledande sidförande i skritt - då matte t o m var oförskämd nog att SMACKA på sin stackars häst - var hon betydligt mjukare och tölten blev ren i takten. Dessutom verkade det faktiskt som att matte lyckades sitta ganska ordentligt i sadeln idag och t o m RIDA i tölten - inte bara hålla andan och åka med så att den garanterat blir sämre och sämre. Så jag fick uppleva några riktigt trevliga sekvenser samlad tölt under hemvägen.

Inte bara knottsvärmar utan också en hel del broms hade gjort oss sällskap under ridturen... Jag brukar tänka att jag ska försöka rida ifrån flytfäna, men läste här om dagen att vissa bromsar kan flyga ända upp till 60 km/h så det kanske inte är lönt att försöka egentligen... Men när vi red sista biten tillbaka längs asfaltvägen fläktade det faktiskt så ordentligt att det var i princip insektsfritt - SKÖNT!!!

Hamingja hade blivit REJÄLT svettig så jag svampade av henne ordentligt innan det blev "inpregnering" med insektsmedel. Gick en runda och sprayade de andra hästarna också - vilket gjorde mig MKT impopulär hos vissa... särskilt några i vallackhagen som INTE gillar det här med spray. Men efteråt såg de i alla fall rätt nöjda ut när de tidigare så intensivt svängande svansarna kunde ta lite paus.