Hamingja träffar "mormor och morfar"!

Idag fick Hamingja träffa "mormor och morfar" första gången! 

Mamma och Micro-Chicksen har ett gemensamt intresse: KOMPOST!!!

REJÄLT drag under galoscherna!!!

Idag fick jag uppleva REJÄLT "drag under galoscherna" när Hamingja och jag tränade galoppintervaller på väg hemåt! Vi hade ridit mot Avan och när vi vänt hemåt igen fick hon galoppera uppför den första långa backen vid nya kalhygget. Jag drog mig då till minnes när jag första gången vågade prova att galoppera med henne på hemväg, just i denna backe. Den var förstås vald för att den är så pass lång - så jag hoppades att det skulle finnas en i alla fall delvis fungerande broms när vi kom upp på backkrönet. 

Till saken hör att jag tidigare samma dag diskuterat med en kompis om den korkade testmetoden som hittills använts för att godkänna ridhjälmar - nämligen att de skulle klara ett islag rakt uppifrån. VEM hade kommit på något så fullständigt ologiskt???! Hur ofta ramlar man med huvudet rakt ner i marken när man ramlar av en häst?!? Kompisen skojade och sa att det förstås var för att om hästen tappade en sko när man red och skon flög upp i luften och landade på ryttarens huvud så skulle man klara sig oskadd ändå! Vi hade väldigt roligt åt den absurda tanken - men sedan var det faktiskt precis vad som höll på att hända mig...!!!

När jag den gången lät Hamingja fatta galopp längst ner i backen - och alltså PÅ HEMVÄG - så DUNDRADE hon verkligen iväg! Och hon tog i så våldsamt att ena framhoven inte hann undan när bakhovarna kom farande... så hon trampade av sig framskon, vilken flög i en hög båge upp genom luften och landade snett framför oss! Hade vi bara befunnit oss någon meter längre fram och lite längre till vänster så hade jag verkligen kunnat få skon rakt i huvudet... ! Och detta samma dag som jag och kompisen skrattat så åt den som vi trodde helt omöjliga risken...!

På den tiden hade Hamingja ofta tappskor ö h t, men sedan dess har hon fått betydligt bättre kroppskontroll så numera brukar hon "behålla skorna på" (peppar, peppar!!!) mellan hovslagarbesöken. Och idag fick hon galoppera FYRA gånger uppför denna backe - två gånger i vardera galoppen. Vi har ju jobbat mycket med att stärka vänster galopp och nu orkar hon behålla längden på överlinjen i alla fall till dess vi kommit halvvägs upp. Men höger galopp är fortfarande starkare - där kan vi både behålla bärigheten längre och blir hon ändå kort i nacken till slut så brukar jag kunna "rida tillbaka" bärigheten igen. 

Varje gång vi kom överst i backen och jag visslade för att sakta ner så bröt Hamingja av till tölt och jag passade då på att "rida fram" lösgjordhet i detta högre tölttempo innan vi saktade av till skritt. Detta går visserligen emot något jag lärt mig av Ia Lindholm, att man på femgångshästar bör göra nedtagningen från galopp till trav, för att risken minskar att hästen blir passtaktig i galoppen om den på det sättet får vänja sig vid att "tänka trav" när den galopperar. 

Men om man tävlar töltklassen T3 ingår att göra övergång från galopp till ökad tölt så det talar ju för att även träna på detta... Tidigare blev hon så upphetsad och stressad av att få galoppera så därför har jag oftast saktat av till skritt på långa tyglar efter galoppen. Det har varit VÄLDIGT effektivt!!! Och när jag nu vågar mig på att bryta av till annan gångart får jag väl variera mellan trav och tölt tänker jag. Men för största chans på traven bör jag nog göra övergången innan slutet på uppförsbacken - för annars lär hon fortsätta att välja tölt i o m att hon är "uppe i varv". 

Efter omsadling (när hon får "ladda på" ordentligt i galoppen glider sadeln fram även om hon inte som nu har lite "sommarmage") inleddes hemvägen med en låååång skrittpaus. Och då märktes verkligen hur vi tränat på att skritta avslappnat efter galoppintervallerna för trots hemvägen kunde hon verkligen koppla av och vila i steget!  

Sedan kunde jag förstås inte helt stå över tölten, så det blev ett par sekvenser med samlad skritt och sedan tölt då jag även dristade mig till att smacka ett par gånger. I samlad skritt börjar vi ha avdramatiserat smackningen endel, men i tölten blev det fortfarande REJÄL katapulteffekt när hon kastade sig framåt.... Men sedan bjöd hon på HÄRLIGA rörelser i tölten! Hennes "kast med liten ryttare" innebar även "kast med liten sadel"... men nu var vi nästan hemma så hon fick skritta sista biten utan någon ytterligare omsadling. 

Före och efter!

Före!

Som ni ser är det redan "nallebjörnsvarning" på Hamingjas vinterpäls... så idag kom klippmaskinen fram! Äntligen hade vi nämligen någon så ovanligt som en dag utan regn, så det gick bra att klippa. Nej, nu skojar jag förstås - självklart regnade det även idag... men jag hann klippa innan det började!

EFTER!!! 

Men Hamingja har uppenbarligen inte förstått att man ALLTID ska se glad ut på "efter-bilden"..! Samtidigt som Hamingja fick "lätta på klädseln" tyckte matte faktiskt att det var riktigt kallt, med bara 6 plusgrader och ISANDE vindar... Men som tur var har jag en lösning på det problemet som ALLTID fungerar: att träna Hamingjas STOORA trav - då blir jag varm så att det räcker och blir över!!!

Jag hade dessutom redan bestämt att vi skulle träna på ridbanan idag och travträningen funkar allra bäst när vi har möjlighet att rida på volt. Men vi inledde - förståss - med sedvanlig uppvärmning i skritt på volt och flyttade ut bakdelen så att Hamingja fick korsa ordentligt med inner bak. Och hon kändes avslappnad och lösgjord redan från start - alltid skönt med ett kvitto på att ridningen "rakt fram längs vägen" ändå hållit viss kvalitet! 

När uppvärmningen fortsatte i tölt på volt resp längs spåret kändes hon fortsatt avslappnad och fin. Och sedan blev det "en rejäl omgång trav"! Det är verkligen stor skillnad att träna traven när man kan lägga volter! Atli är alltid noga med att man ALDRIG får försöka bromsa hästen med båda tyglarna samtidigt - för då får man en häst som spänner sig, "tappar" bakdelen och hamnar på bogarna/i handen... 

Men om man istället justerar hastigheten genom att lägga en volt kan man bromsa upp rörelsen framåt, med bibehållen lösgjordhet och inte bara bibehålla utan t o m öka bärigheten. Något som i alla fall jag har VÄLDIGT svårt att uppnå när jag rider ut och måste klara mig utan volter... M a o var det verkligen läge att passa på att arbeta med traven idag - inte BARA för att jag var frusen! Och det lilla problemet var också snabbt åtgärdat!

Efter detta ägnade vi oss åt att rida samlad skritt varvat med skritt på lång tygel. Hamingja har verkligen blivit duktig på att samla sig i skritten!!! Men på slutet har hon haft lite väl bråttom att övergå från samlad skritt till tölt, så det kändes som att det var läge att istället för tölten varva med avslappning i skritt. Detta fungerade mycket bra! 

Jag brukar oftast förbereda den samlade skritten med att rygga och Hamingja brukar rygga med trevlig längd på halsen bara jag kniper lite med rumpmusklerna. Så jag blev minst sagt förvånad när jag nu fick svaret: "Jag för inte den produkten...!" Istället var hon plötsligt MYCKET ofokuserad - hade fullt upp med att kolla in flocken i hagen och i princip ALLT annat än den där människan som hon verkade ha förträngt att hon hade på ryggen... 

Hon har ibland haft sådana tillfällen förut, om vi inte har ryggat på ett tag. Fast då har det räckt att ge lite tydligare hjälper EN gång och sedan har det flutit på som vanligt. Nu fick jag faktiskt både smacka och lägga pisken mot bogen FLERA gånger innan jag fick någon reaktion ö h t och då var hon spänd och kort i nacken... Så det blev en REJÄL dos ryggning innan jag var nöjd. 

Efter detta satt jag av och sadlade om - hon har fortfarande för mycket kvar av "sommarmagen" för att sadeln ska ligga på plats... Och sedan avslutade vi träningspasset med samlad tölt i båda varven och hon var riktigt, riktigt duktig!!! När vi varvat ner på sedvanligt Atlisätt och jag satt av och tittade på klockan insåg jag att vi tränat en hel timme. Jag brukar oftast inte rida så långa pass på ridbanan, i o m att ridningen oftast blir mer "intensivträning" där. 

Så det var kanske inte så konstigt att Hamingja var ganska svettig - trots att hon nu var klippt. Men det fick mig också att fundera på om jag kanske skulle ha klippt betydligt mer...? Lára helklippte jag ofta en gång tidigt på hösten för att sedan klippa en andra gång någon gång i januari/februari och då ungefär som jag klippt Hamingja nu... Så kanske jag borde ge Hami en omgång till med klippmaskinen framöver?!

Lördagssnygg Hamingja - för säkerhets skull!

Eftersom man nästan aldrig ser älgar med gnistrande bling-pannband och Burberry-inspirerade schabrak satsade vi på denna säkerhetsutrustning till dagens ridtur. Älgjakten är ju igång och då gäller det ju att tänka extra mycket på säkerheten!!!

Dessutom höll vi oss nästan bara ute på bilvägen, för utom en liten avstickare till backen vid gamla soptippen där vi red en höger och en vänster galopp. Tillbaka nere på bilvägen igen fortsatte vi bort mot världens ände. Valde att skoja till det lite genom att rida en längre sträcka trav - och Hamingja frustade så belåtet: "Jag är SÅÅÅÅ DUKTIG!!!" medan matte flåsade av ansträngningen att hinna med i de STORA kliven...!

När vi kom till korsningen vid sjön satt det en varningsskylt där: "Älgjakt pågår!" Intressant nog hade den samma text på båda sidorna, så det var inte helt tydligt om det var längs Mariebäcksvägen det jagades eller längs vägen mellan Bälinge och Alviksträsk... Mariebäcksvägen kändes väl mer trolig,  fast då borde det ju funnits en varningsskylt på Mariebäcksvägens andra ände, mot Avan och det gjorde det inte... (Så här års ser man väldigt ofta jägare runt Mariebäck - men de gånger som det funnits varningsskyltar kan räknas på ena handens fingrar... så det verkar tyvärr vara någon slags random-funktion på varningarna...!)

Med vår "skyddsutrustning" kände vi oss ändå tillräckligt trygga för att fortsätta en bit efter vägen längs sjön, fast bara halvvägs till skoterklubben denna gång innan vi vände hemåt igen. Hamingja hade fått en ganska lång skrittpaus så nu övergick vi till att träna samlad skritt och dito tölt. Jag insåg då att jag måste ha betydligt mer fokus i nedtagningarna framöver... 

När Hamingja har varit jättetaggad på gränsen till stressad i samlingen har Atli hela tiden betonat hur viktigt det är att jag hittar hennes "off knapp" efter varje sådan sekvens - så att jag inte successivt bygger in allt mer spänningar i henne. Alltså har jag varit jättenöjd när jag i samband med nedtagningarna har kunnat ge henne långa tyglar och hon direkt svarat med att sträcka ner halsen och slappna av. 

Men i längden är det ju inte meningen att hon ska "dyka ner på bogarna" när vi saktar av utan nu måste jag börja fokusera på att behålla bärigheten i nedtagningarna genom att be henne flytta undan bakdelen ett par steg samtidigt som hon saktar av. Lára och jag jobbade mycket med det också! 

Under hemvägens töltträning försökte jag också tänka på det suveräna citatet jag läste på en annan blogg nyligen: att en ryttare som tittar ner aldrig kan rida hästen "i uppförsbacke". Av någon anledning tror man sig ju behöva stirra ner i mankammen när man rider - när man i själva verket faktiskt har lättare att känna hur hästen rör sig om man rider med "blicken i fjärran"! 

Det var Johanna Elgholm (som nyligen fick pris som bästa instruktör av det internationella Islandshästförbundet) som förklarade detta för mig för ett antal år sedan. Under mina 40 år i sadeln (jo, så många är det faktiskt nu!) har jag förståss MÅNGA gånger fått uppmaningen att lyfta blicken - men jag har alltid utgått ifrån att det är för att man med en lyft blick sitter rakare i ryggen...

Men Johanna förklarade att eftersom synen är människans dominerande sinnesintryck så kommer intrycken från övriga sinnen "i bakgrunden"så länge man låter blicken fokusera på något. Men om man lyfter blicken och låter ögonen ställas in på "långseende" så tonas synintrycken ner och hjärnan har möjlighet att ta in övriga sinnesintryck bättre. Som t ex att känna om hästen töltar i ren takt eller om man själv och hästen är rakriktade o s v. 

Det finns verkligen hur mycket som helst att träna på när man rider!!! Men det är också detta som gör att jag tycker det är så ROLIGT - att det hela tiden finns en massa detaljer att slipa på. Då och då lyckas man få någon sådan liten detalj "på plats" - eller i alla fall känna att det går åt rätt håll och den känslan är verkligen beroendeframkallande!!!

Hamingja was here!

Eftersom Hamingja (och hennes matte) är alldeles för smarta för att ägna sig åt klotter valde vi att markera vår närvaro borta vid skoterklubbens stuga genom denna "earfie"!

Jo, ni läser rätt - ännu en gång har vi ridit ända till världens ände och sedan fortsatt ännu längre bort!!! Men efter två "svängar" in till byn (Alviksträsk) valde vi idag att istället ta till vänster vid världens ände och rida längs sjön bort till skoterklubbens stuga. Innan dess hade vi dessutom ridit galoppintervaller i backen vid gamla soptippen - så totalt var vi ute nästan 1,5 timme. Men ska man hela vägen till världen ände och sedan fortsätta ännu lägre bort får man ju räkna med att det inte är gjort i en handvändning!

Mycket tölt hann vi med under den tiden också! Och det av alla möjliga varianter - från uppvärmningstölt med lååång hals, via (på väg mot) ökat tempo tölt, till (på väg mot) arbetstempo tölt. Och ju mer jag rider den här hästen desto MER vill jag rida!!! Trots gråvädret var det riktigt skönt ute - vilket innebar att det blev REJÄLT svettigt för Hamingja. Jag funderar om det inte vore läge att klippa bort endel av den vinterpäls hon redan "tagit på sig"...?!

Det brukar bli STOR skillnad för hästarna om man klipper halsen och främre delen av bogarna. I morgon ska det i alla fall regna - igen - och eftersom det är svårare att klippa i blöt päls blir det i så fall först på lördag det kan bli aktuellt att ta fram klippmaskinen... M a o hinner jag vela i frågan ett tag till! 

Ett lyckopiller på 350 kg!!!

"Eftersom jag är så söt KAAAAAN jag väl få mer morötter??!!"

Ännu en dag med en REJÄL dos av mitt härliga "lyckopiller" till häst - eller vad sägs om ungefär 350 kg? "En riktig hästdos!" ...som läkarna brukar uttrycka saken!!! 

Och Hamingja var med på noterna redan i hagen - då hon kom till mig istället för tvärt om! När vi sedan red ut längs bilvägen mot "världens ände" fick hon visserligen inleda med några riktiga "nära döden-upplevelser" (jo, hennes matte SMACKADE faktiskt ett par gånger - och vem får inte total panik då??!!) Men tack vare sina starka nerver inte bara överlevde hon dessa trauman utan lyckades DESSUTOM korsa över riktigt fint med inner bakben - först i skritt och sedan även i tölt. Det är sannerligen tur att lilla fröken har nerver av stål!!!

Vid världens ände (korsningen vis sjön) svängde vi höger in mot Alviksträsk. Längst ner i backen in mot byn imponerade Hamingja med en supersnygg galoppfattning (vänster galopp) och sedan dessutom en lång sträcka med trevlig bärighet i galoppen! När vi närmade oss toppen på backen hade hon visserligen hunnit bli kort i nacken och hög i formen - men det tar sig så sakteliga!!!

När vi sedan vände hemåt igen var det matte som fick en extra utmaning - att rida tölt i utförsbacken UTAN att falla framåt och "tappa sätet". Jag tänkte på en bra beskrivning jag läste tidigare idag om att bara en ryttare som höjer blicken och driver med sätet kommer att få en häst som arbetar i uppförsbacke. (Tyvärr minns jag nu inte vem som skrivit dessa kloka ord... det var i ett blogginlägg som personen sedan delat på Facebook, men nu hittar jag inte igen det tyvärr... Känner någon av mina läsare igen dessa kloka tankar och vet vem som skrev dem får ni GÄRNA upplysa mig för jag skulle vilja läsa inlägget igen!) 

Det är verkligen inte lätt att lära denna "gamla hund" att sitta (ordentligt på rumpan för att kunna ha ett drivande säte), inte ens på plan mark och i utförsbacken blir det ÄNNU svårare...! Så därför har jag bestämt mig för att verkligen fokusera på att rida tölt i utförsbackar - för den dag jag klarar att göra det med bibehållen sits borde det ju gå nästan av bara farten när jag rider på plan mark! Eller... i alla fall lite bättre än nu...!

En stor del av hemvägen ägnade vi sedan till att träna arbetstempo tölt. Än en gång blev matte så där brutal och SMACKADE flera gånger i den samlade skritten, vilket inte bara orsakade Hamingja ytterligare några nära döden-upplevelser utan också fick henne att samla sig så mycket att hon flåsade och stånkade av ansträngningen... Men mitt i detta flåsande övergår lilla fröken plötsligt till att FRUSTA så belåtet istället - gång på gång dessutom! Det är verkligen som Atli brukar påpeka att "hon är gjord för att arbeta ordentligt - när hon får göra det mår hon som allra bäst!" Man KAN verkligen inte annat än ÄLSKA denna häst!!!

Ännu mer frustanden blev det sedan när hon fick sträcka ut och varva ner i tölt på långa tyglar. Och sedan avslutade vi med en ovanligt lång skritt där jag efter en stund satt av och gick resten av vägen hem eftersom jag fick ett telefonsamtal från jobbet som jag behövde fokusera helt på. Trots denna långa avskrittning var Hamingja rejält svettig när vi kom till stallet - men så har hon ju hunnit sätta mycket vinterpäls redan. Någon som kändes VÄLDIGT bra igår när vi fick över 35 mm regn samtidigt som det blåste hårt. Men en sådan dag som idag, med skön höstvärme, var ju inte den pälsen lika optimal... Det fick bli en dusch i spolspiltan - för svidknotten är tillräckligt ettriga nu även om hon inte skickar onödiga doftsignaler till dem...!

Regnrock: check! Regnträns: check!!!

Hamingja och jag är redo för ett träningspass i regnet; jag med regnrock och hon med "regnträns" (i biothane så det påverkas inte av att bli genomblött - så jag brukar använda det när jag rider i regn eller blötsnö.) Det har blivit flera vilodagar igen.... men så var också lilla fröken HÄRLIGT taggad och ville helst sätta igång att tölta direkt vi kom in på ridbanan!

Senast jag red tyckte jag att hon kändes lite stelare i bakdelen igen, så det kändes extra viktigt att snart lägga in ett träningspass på ridbanan så att vi kunde jobba på volt m m. Men sedan dess hade hon uppenbarligen vilat sig i form - för nu behövdes bara en lätt signal med innerskänkeln för att hon mjukt skulle korsa över med inner bak och "flyta" ut med bakdelen några steg så snart jag bad om det. Inte minsta antydan till stelhet och "stappliga" rörelser ens när jag bad henne korsa över med vänster bak!

När vi fortsatte uppvärmningen i tölt med lååååång hals kändes hon lika trevligt lösgjord! Och när jag sedan bad om trav på volten blev det visserligen ett par inledande varv i racertempo, men sedan hittade vi ett riktigt trevligt läge där jag kunde lägga till drivning (innerskänkel mot yttertygel) så att hon rundade sig fint runt innerskänkeln samtidigt som hon fortfarande travade med MYCKET energi och rejäl kraft från bakbenen!

Efter mer tölt i en lite högre/mindre låg form tyckte jag det var dags att börja arbeta med samlingen. Jag började från halt med att rygga - något som inte fungerat något vidare när vi ridit ut den senaste tiden... Varje gång vi gjort halt har hon tagit det som ett tillfälle att se sig omkring i omgivningarna och fokusera på i princip ALLT förutom den där människan på ryggen... Men nu var det totalfokus och jag behövde bara knipa lite med rumpmusklerna för att hon skulle rygga - hela tiden med bibehållen längd på halsen!

Nästa steg var samlad skritt följt av samlad tölt - och fina hästen bara fortsatte att imponera!!! Som vanligt började jag arbeta med samlingen i vänster varv eftersom hon hela tiden har haft lättare för det medan hon oftast protesterat kraftigt när jag bett om samling i höger varv. Men under senaste Atlikursen var högervarvet plötsligt avdramatiserat - och protesterna uteblev! Och sedan dess har jag försökt rida ungefär lika mycket åt "båda hållen" när vi ridit ut.

När jag efter några sekvenser i vänstervarvet bytte till höger varv krävdes det visserligen en längre stunds ridning med innerskänkel mot yttertygel innan hon helt kom in mellan hand och skänkel. Men när vi väl kom dit var det - precis som under Atlikursen - en tydlig känsla av att allt "ramlat på plats" och hon var faktiskt stadigare i formen än i vänster varv! På sätt och vis kanske man kan säga att det är en "nackdel" att det är lättare att komma till ett läge med samlad tölt och bibehållen längd på halsen i vänster varv - för när jag inte har behövt "rida lika mycket" på vägen dit är alltså formen inte lika stadig. "Lätt fånget, lätt förgånget!" är ju ett gammalt uttryck - men jag har aldrig tidigare tänkt på att det så här i ridsammanhang...!

Jag testade också att göra övergången till tölt i höger varv för att sedan m h a en volt tillbaka byta till vänster varv och då tyckte jag att vi fick med lite av den bättre bärigheten från högervarvet till vänster. Fast när jag sedan bytte tillbaka igen blev det tydligt att vi "tappat" endel så att hon inte kom upp med bogarna på samma sätt... Alltså får vi - i alla fall just nu - bästa tölten om jag gör övergången till tölt i höger varv och sedan  "tar med" den känslan till vänster varv. Men om jag sedan vill rida mer i höger varv är det bättre att först återgå till samlad skritt i det varvet för att optimera kvaliteten på tölten i höger varv. Note to self!

Hamingja efter träningspasset. Uppenbarligen hade jag lyckats aktivera hennes magmuskler - få så här "lite tjock" har hon inte sett ut på länge!!!