torsdag 11 oktober 2018

Hur jag väljer häst!

Hur gör ni andra när ni väljer vilken häst ni ska rida? Jag går helt enkelt ut i hagen och tar den allra, allra vackraste jag kan hitta - det är därför jag alltid rider Hamingja!!! Dagens träningspass kan man säga blev en repris på tisdagens - för även idag red jag på ridbanan och "tjatade" med pisken. Jag nyttjade också upptäckten från i tisdags att det faktiskt är bättre att börja arbetet med samling i tölten i det svårare högervarvet och det gav lika bra resultat idag!

Dessutom kompletterade jag med ett "Láraknep" - att vända in med ytterhjälperna - vilket f f a i vänster varv är ett VÄLDIGT bra sätt att även få Hamingja mellan hand och skänkel och därmed öka bärigheten i tölten! Det blev ett svettigt pass för Hami i brittsommarvärmen och när hon fick börja varva ner i tölt på volten gick det lååååångsamt... Fast när jag sedan gav travsignal gick energin som vanligt direkt tillbaka på max så att hon nästan travade mig ur sadeln!

Det har varit ganska intensiva träningspass för oss den senaste tiden eftersom hon verkligen tänder till när jag "utsätter" henne för pisken. Så nu ska fröken få lite välförtjänt vila - ifall det varit i mesta laget för henne. Hon behöver ju anstränga sig för att bygga upp styrkan i de muskler som ska stabilisera hennes bakknän - men det får ju inte bli så mycket att hon blir överansträngd. En svår avvägning när jag inte kan fråga henne hur det känns...

Dessutom behöver vi verkligen komma till rätta med hennes "piskfobi" - något som bara är möjligt genom att använda pisken riktigt riktigt mycket ÄVEN om det gör att hon går igång på alla cylindrar. Så den senaste tiden har jag mer sällan ridit flera dagar i rad - för att musklerna ska få en chans att återhämta sig mellan ridpassen.

Det är ju för hästar som för människor att för att musklerna först "bryts ner" lite vid ansträning och när de sedan "läkt ihop" igen så har de blivit starkare - så vilan som låter musklerna återhämta sig är alltså lika viktig för muskeluppbyggnaden som själva träningen. Därför brukar människor som tränar tung styrketräning aldrig träna samma muskelgrupper två dagar i rad. Jag hoppas att den senaste tidens "varannandagsträning" varit effektiv men samtidigt ändå skonsam. Och att lite extra vila inför nästa kurs för Atli om två veckor inte kan skada!

tisdag 9 oktober 2018

Med "tjatande" pisk på ridbanan

Under dagens träningspass på ridbanan var matte RIKTIGT tjatig... den där otäcka pisken skulle användas mest hela tiden...!!! Men även om det går i små, små steg så innebär ändå allt detta "tjatande" att det successivt blir allt mindre dramatik! Och idag gick det verkligen bäst hittills!

Först var det ett idogt pisktjatande under uppvärmningen i skritt och tölt, både på volt och längs spåret.  (Vi travade under uppvärmningen också - men att försöka kombinera trav med användning av pisken vore definitivt att lägga ribban på en HELT orealistisk nivå...!)

Hamingja har ju hela tiden upplevt pisken allra mest dramatiskt mot höger bak, varför jag fokuserat allra mest på det den senaste tiden. Jag har då noterat att det blir mindre dramatiskt om jag "petar" på höger bak redan från start än om jag börjar med pisken på den "lättare" vänstersidan och börjar "störa" på höger först lite senare under ridpasset. På ridbanan har det varit ÄNNU tydligare protester från henne på höger sida när hon har skjutit ut högerbogen, bitit tag i bettet på högersidan och försökt springa från problemet.

Men idag hade jag bestämt mig för att göra tvärt om mot vad jag brukar: när det var dags att be om lite samling i tölten skulle jag direkt börja med höger sida - och detta visade sig vara ett genidrag! Efter allt pisktjat under uppvärmningen kunde jag samla henne i skritten, med pisken mot höger bak utan att hon vare sig försökte kasta sig iväg eller ens lägga sig på i handen! Och tack vare detta kunde jag också sitta kvar hyfsat på rumpan och hålla drivningen med sätet! Hon blev kanske lite hög och kort i nacken, när jag hade för fullt upp med pisken för att även komma ihåg att påminna om formen.

Efter ett antal töltintervaller i höger varv med skrittpauser då pisken fick ligga kvar mot rumpan, övergick vi till tölt i vänster varv. Och då lyckades vi hitta ett riktigt trevligt läge med ett mjukt stöd på yttertygeln som i kombination med en aktiv drivning med sätet gav riktigt trevlig längd på halsen och bärighet i tölten! Att börja med det svårare varvet var uppenbarligen ett vinnande koncept i detta fall! Och härligt att kunna få till en sådan trevlig känsla i tölten utan att användandet av pisken hade behövt skapa någon större dramatik!

Jättenöjd med dessa framsteg lät jag Hamingja sträcka ut och varva ner i tölt på volten - och med tanke på hennes belåtna frustningar var hon uppenbarligen HELT på det klara med att hon varit JÄTTEDUKTIG som stått ut med allt mattes tjatande!!!

söndag 7 oktober 2018

Sköna söndag!

Hästarna ser verkligen ut som kramgoa nallebjörnar så här års! Och numera har jag ju dessutom en häst som jag FÅR krama! Lára var ju så OERHÖRT kittlig... Det var bara på huvudet hon tyckte att det var OK att man rörde henne, men över resten av kroppen var det INTE populärt! Något hon gärna visade genom att helt enkelt hugga tänderna i den som var fräck nog att röra vid henne... Därför var det lite komiskt när hennes (inte alls kittliga men nästan lika arbetssugna) dotter Litlamin idag som vanligt kom fram och hälsade när jag gick in i hagen. Jag brukar alltid klia och prata med henne lite och nu hann jag bara precis säga: "Du är nästan lika fin som din mamma...!" innan Litla försökte nafsa mig i armen! :-O Vissa gånger blir man EXTRA övertygad om att våra kloka hästar förstår allt man säger!!! :-O

Vi har ett strålande höstväder idag, men med ett par minusgrader i Mariebäck så bilvägen var riktigt hårdfrusen. För att inte överanstränga Hamingjas bakben (som dessutom fick jobba ordentligt med samling i går kväll) hade jag bestämt mig för att hålla mig till skritt, men att både passa på att träna med pisken och rida mycket sidförande samt att skrittklättra i backe. Hamingja var jättepigg - hon tyckte väl att det var svalt och skönt ute idag - och inte helt övertygad om att det kunde räcka med att skritta...

När Hamingja har väldigt bråttom brukar Atli säga att jag INTE ska försöka bromsa med båda tyglarna - det ger bara en spänd häst som lägger sig i handen - utan jag ska istället "distrahera" henne genom att rida sidförande. Nu kändes hon dessutom lite "stapplig" när jag började be henne flytta undan för vänsterskänkeln - antagligen var hon lite stel i musklerna efter all samling igår - så jag hade dubbla anledningar att rida långa sträckor skänkelvikning längs dikeskanterna.

Jag red mot Avan och efter den första lilla backen svängde jag in till höger mitt emot sandvägen så att vi  kunde följa skoterleden mot Avan och klättra i den första, branta backen. Precis som vid gamla soptippen finns det här möjlighet att rida en lite längre sväng, som inte är lika brant, när man rider ner igen så att man inte behöver belasta frambenen "i onödan". Nu red vi fem varv på denna lilla runda innan vi vände hemåt igen.

Jag fortsatte att "störa" Hamingja med pisken - och nu kunde hon faktiskt skritta riktigt lugnt även hemåt! I alla fall så länge hon fick skritta rakt fram med ganska långa tyglar. Så snart jag börjar korta upp tyglarna och ber om andra saker så blir pisken genast mer otäck igen - t ex när jag nu bad henne att gå undan för omväxlande höger resp vänster skänkel... Att det går att överleva och t o m slappna av trots pisken lätt mot bakdelen i skritt rakt fram betyder uppenbarligen inte alls att det är odramatiskt när matte gör samma sak med pisken men samtidigt ber om något mer i skritten. Vi måste verkligen "erövra" varje moment, i varje gångart och detta dessutom om och om igen...!

Men i morgon ska Hamingja i alla fall få vila både muskler och huvud - så får vi fortsätta träningen på tisdag!

lördag 6 oktober 2018

Lördagsnöjet!

Med vem vill man tillbringa lördagskvällen om inte denna fröken?!!

Jag skulle kvällsfodra i kväll och förutom att det var mörkt var det ganska hårdfruset i backen, så jag bestämde mig för att rida på ridbanan där underlaget inte var lika stumt som längs bilvägen. Lilla Hamingja fick först en nära döden-upplevelse när hon upptäckte en älg i ena hörnet, strax utanför området som lystes upp av belysningen... Som tur var visade det sig sedan bara vara Annelies (fina) Fina som stod där i skuggorna! Nästa varv stod Fina inte kvar där längre och då blev DET läskigt... men sedan lyckades min fröken samla ihop sig och börja fokusera på matte istället!

Jag satsade på ett klassiskt Atli-upplägg med uppvärmning på volt i skritt, tölt resp trav - självklart dessutom "kryddat" med en pisk som nuddade bakdelen i tid och otid. (Mest otid om ni frågar Hamingja...men där är inte lika jättedramatiskt längre i alla fall...!) Efter detta övergick jag till att träna samling från marken och då var inte pisken dramatisk alls i vänster varv men däremot i höger...

Efter en omsadlingspaus satt jag upp igen och fick känna på några riktigt trevliga sekvenser samlad skritt resp tölt i vänster varv! Och egentligen kan man säga detsamma om högervarvet också. Visserligen inte riktigt samma bärighet i tölten i detta varv - men med tanke på hur hon tidigare alltid lagt sig i handen och skjutit ut högerbogen för att komma undan arbetet var det riktigt positivt när jag nu kunde hålla högerbogen på plats och bibehålla en mjukt kontakt i högertygeln! 

Förutom mitt fokus på att INTE ge henne något att "hänga i" genom att själv bli stum i höger hand så kom jag ihåg Atli-knepet att ta kontroll över högerbogen genom att - f f a i hörnen - föra högerhanden åt vänster. Och tölten blev ju så mycket trevligare när hon istället rundade sig runt innerskänkeln i hörnen! Tänk så bra det kan bli "bara" man kommer ihåg att göra som man blivit tillsagd...!!!

När vi avrundat genom att varva ner i tölt, trav resp skritt hade Hamingja fått ett rejält träningspass! Hon fick därför stå med Back on Track på rygg och runt haser medan jag fixade i stallet och förberedde kvällsfodringen. Det är förresten inte bara Hamingja som använder Back on Track, jag började faktiskt med att använda det till mig själv. F f a brukar jag sova i en långärmad tröja för BoT-effekt till nacke, axlar, rygg och armar. Här om året investerade jag även i ett par ridhanskar från BoT, för mina onda händer. De har dock aldrig blivit några favoriter, för med sitt dubbla tyg känns de lite för klumpiga... Så numera använder jag dem som "stallhandskar" istället - d v s före och efter ridningen där det inte krävs samma finmotorik som när man hanterar tyglar och pisk. 

fredag 5 oktober 2018

Fredagsträning!

Hamingja är redo!
Efter en riktigt regnig morgon och förmiddag bjöd eftermiddagen på härlig höstsol! Tack vare det tidigare regnet var bilvägen äntligen lite mjukare också, så jag vågade satsa på mera töltträning där även fast vi först skrittklättrat i backarna vid gamla soptippen. (I gång uppför den långa, flacka och två gånger uppför den branta backen.)

Jag försöker dessutom hela tiden att verkligen vara "a pain in the ass" genom att stryka lätt med pisken över hennes bakdel. Det blir inte alls lika häftiga reaktioner från Hamingja längre - fastän jag idag främst hade pisken på den "otäcka" högersidan! Med Atlis hjälp fick jag lägga en så oerhört bra grund för detta under senaste kursen och det har också varit mitt prio 1 i ridningen sedan dess. Efter att under lång tid ha varit fast i en ond cirkel där minsta pet med pisken fått Hamingja att kasta sig, vilket har satt mig ur balans så att jag ofrivilligt belönat henne när jag "tappat" sätet... Och jag har ju tyvärr varit OERHÖRT konsekvent i just detta fall...!

Men nu har vi alltså istället kommit in i en god cirkel där hennes reaktioner inte är större än att jag klarar att sitta kvar i lodrät sits så att den ofrivilliga belöningen uteblir och Hamingjas reaktioner därför successivt blir allt mer hanterbara! Och då gäller det ju verkligen att fortsätta på den vägen och inte ramla tillbaka i gamla hjulspår igen.

Efter uppvärmningstölt och klättring vid gamla soptippen fortsatte vi längs vägen bort till "världens ände"-korsningen medan vi varvade samlad skritt och övergångar till tölt. I korsningen vid sjön brukar jag passa på att lägga in lite arbete på volt då hon får korsa över med inner bak eftersom den stretchingen visat sig vara så viktig för Hamingja. Nu "råkade" jag istället rida på en liten fyrkant med vändning runt framdelen i varje hörn ("Kyras ABC") och f f a i vänster varv fick jag en riktigt häftig effekt när Hamingja verkligen kom in mellan hand och skänkel och bar upp sig riktigt, riktigt trevligt!!! Med Lára kunde jag närma mig samma känsla genom att vända in med ytterhjälperna, omväxlande åt höger och vänster, och här verkar jag ha hittat Hamingjas motsvarighet!

När vi sedan vände hemåt började jag förbereda tölten genom att rygga - f f a för att det är så bra påminnelse för mig hur jag ska använda säte och skänklar i den samlade tölten sedan. I o m att jag haft så stort fokus på spöträningen de senaste veckorna har jag märkt att jag inte riktigt "haft tid" att hålla koll på min ridteknik i övrigt. Men när vi nu red sekvenser med samlad tölt under hemvägen lyckades jag faktiskt även "hinna med" att få några fler detaljer på plats.

Dels att jag höjde blicken och istället för att stirra ner i mankammen "tittade långt fram" så att jag fick en tydligare känsla för hur Hamingja rörde sig och därmed hur jag skulle korrigera för att bibehålla henne mellan hand och skänkel. (F f a att hon gärna skickade bakdelen lite åt vänster så att jag fick korrigera med vänsterskänkeln.) Den höjda blicken är något jag försökt jobba mycket med under det senaste året och som jag tyckt fungerat allt bättre, men som alltså delvis "tappats bort" under de senaste veckornas stora pisk-fokus. Men idag verkade jag alltså vara tillbaka på den banan igen.

Ett ännu större framsteg var att jag faktiskt under ett par töltsekvenser lyckades bibehålla en mjuk och fjädrande högerhand istället för att erbjuda Hamingja en stum hand att "hänga i" på högersidan. Effekten på känslan och bärigheten i de sekvenser när jag lyckades med detta var verkligen WOW!!! Och jag var verkligen glad över att underlaget på vägen blivit bättre så att jag kunde passa på att njuta av några fler sådana töltsekvenser utan att oroa mig för att överanstränga Hamingjas bakben!

När jag sedan lät henne sträcka ut framåt-nedåt i tölten frustade Hamingja så oerhört belåtet! Sedan fick hon även briljera i en trav med lååång överlinje och ett härligt tryck bakifrån. Det där med nedvarvning i trav funkar ju bara hjälpligt ifall man kan hålla nere lilla frökens tempo genom att rida på volt - så på rakt spår och hemväg blir det väl snarare något slags "racernedvarvning"...! Men det är en mäktig känsla i den traven! Riktigt Hamingja-hög lät jag sedan min guldklimp stå en god stund med Back on track - både ryggvärmare och hasskydd. Ja, faktiskt längre än vad det tar en hungrig häst att äta upp den alldeles för snålt tilltagna portion kraftfoder som serverades i krubban... Så inte nog med att hon fick ALLDELES för lite mat - stackarn hann ju dessutom nästan börja MÖGLA innan hon ÄNTLIGEN fick gå ut i hagen igen...!!! :-O

onsdag 3 oktober 2018

Backträning!


I morse kom årets första snö och den fortsatte att falla fram till lunchtid ungefär. Men det var ju för varmt i backen för att någon snö skulle ligga kvar. Och när jag åkte till stallet efter jobbet hade det hunnit klarna upp igen så att solen sken! Innan ridningen gjorde jag ett nytt försök med klippmaskinen - den här gången hade jag först laddat batteriet fullt igår eftermiddag och sedan gjort en underhållsladdning igen i morse till dess att laddaren åter visade fulladdat - så nu var batteriet tillräckligt "fullt" för att den skulle orka! 

Jag klippte henne på halsen, ner mellan frambenen och lite på bogarna. Oftast brukar jag klippa bort all päls på den sida av halsen där hon har manen men spara pälsen längs övre delen av halsen på den andra sidan, som skydd för halsmusklerna. Men för att ändå vara lite snäll mot mina onda händer samt för att hinna ut och rida medan solen fortfarande sken blev det en "snabbvariant" där även halsens mansida fick behålla en bred rand av päls längst upp. Jag får se om jag klipper lite mer någon annan dag - och då kanske jag också tar lite mer på bogarna samt ner bakom frambenen. 

Sedan Hamingja fått "lätta på klädseln" på detta sätt var det dags att rida och idag hade jag bestämt mig för att vi skulle skrittklättra i backarna vid gamla soptippen. Vägen dit ägnade jag åt att forsätta "nöta på" för att avdramatisera användandet av ridspö - i skritt och uppvärmningstölt. Och sedan skrittade vi först uppför den längre, men flackare backen en gång och den branta backen tre gånger. Hamingja verkade tycka det var roligt, för när vi kommit ner igen den fjärde gången krävdes viss övertalning för att få henne att vända hemåt istället för att klättra i backen en gång till!

Sedan skrittade vi större delen av hemvägen, eftersom jag antog att hon var ganska trött i musklerna efter klättringen och bilvägen dessutom är så hård att den innebär en påfrestning på benen bara i sig. Men vi gjorde även några travövergångar bara för att stämma av att "travknappen" fortfarande fungerar - vilket den gjorde trots att hemväg innebär en högre svårighetsgrad. (Vem har tid att TRAVA på hemvägen liksom??!!) Tillbaka i stallet insåg jag att jag glömt blöta någon betfor, så när jag sadlat av fick Hamingja gå direkt ut i hagen igen. Men när vi passerade rundbalen fick hon ta några tuggor hö i alla fall.

söndag 30 september 2018

Lycka är... en Hamingja!!!


Lyckohästen!!!

Inför dagens träningspass var min plan att klippa Hamingja på halsen och bogarna. Men min uppladdningsbara klippmaskin kom att sätta käppar i hjulet för det projektet... Jag hade egentligen tänkt klippa igår, men då var inte kroppen med på noterna så jag åkte aldrig till stallet ens. Men jag hade hunnit förbereda genom att laddat batteriet och trodde därför att det skulle räcka för att klippa idag, men icke... laddningen är uppenbarligen mer av en färskvara än jag hade trott...!

Jag hade tänkt att vi skulle rida bort till gamla soptippen så att Hamingja kunde få skrittklättra i backarna där, men så fick jag höra av Anneli att hon sett en älgjägare vid vägen åt det hållet och då kändes det inte längre som en bra plan. Plan B blev en repris av fredagens träningspass: längs både den högra och den vänstra skogsvägen bakom vägbommen medan jag var "bad guy" som rörde vid Hamingjas högra bakben med pisken i skritt och tölt. Och man kan faktiskt sammanfatta det hela med att ALLT gick ÄNNU bättre idag än i fredags!!!

Inledningsvis kunde hon bibehålla ännu bättre längd på halsen under uppvärmningstölten trots pisken mot höger bak. När vi sedan vände hemåt första gången gjorde hon inte ens något försök att vräka sig i handen utan fortsatte acceptera pisken i en trevlig tölt! Framme vid vändplan nr 2 skrittade vi på volt en god stund, så att hon både fick varva ner och sedan även stretcha genom att korsa med inner bak. Och när jag sedan sadlat om och började rida hemåt blev allt ÄNNU bättre!!!

Först en samlad skritt där hon verkligen vinklade in bak och kom upp med bogarna! Och sedan övergång till en tölt med så härlig bärighet att jag nästan fick gåshud!!! När jag efter en stund skulle ge henne en micropaus vände jag runt och gjorde halt med rumpan hemåt och på min uppmaning sträckte hon ut halsen och stod lugnt med nosen nästan i backen! Ett tydligt bevis på att mitt ”tjat” med pisken inte inneburit för mycket stress för henne!

 Jag red ytterligare ett par sekvenser med samlad skritt och övergång till tölt och varje gång blev känslan i tölten ÄNNU lite maffigare! Samtidigt som hon efter varje sådan sekvens fortfarande kunde ställa om till "off-läge" och stå helt lugn med nosen backen! Det var alltså en OERHÖRT nöjd matte som lät henne sträcka ut i nedvarvningstölt sista biten hem!

Tillbaka i stallet konstaterade jag att det i princip gick att vrida ur hennes päls, så svettig var hon...! Så att snart klippa hals och bogar vore definitivt en bra idé! Hon fick sedan stå en halvtimma med Back on Track både på rygg och haser, för säkerhets skull, innan hon fick gå tillbaka ut i hagen igen. Och jag är bara SÅ LYCKLIG över min FANTASTISKA häst!!! Jag lär mig så oerhört mycket av att rida henne och trots att hon i december varit min i fyra år känns det bara som att jag hunnit "nosa" lite, lite på all den kapacitet hon har! Hon är verkligen min Hamingja (lycka/förmögenhet)!!!