HÄSTAR SOM GNÄGGAR OCH SPRINGER!!!

Hamingja hör HÄSTAR SOM GNÄGGAR OCH SPRINGER!!!

Lilla fröken "radarvarning" blev lite distraherad idag när Malin E:s fina hingst Dauti fått ny haggranne och dessa två sprang runt och gnäggade åt varandra...! Jag red den högra skogsvägen bakom vägbommen bort till vändplanen som nu åter var välskottad och slät. Fästet var perfekt så vi kunde jobba med trav på volt till dess Haminja frustade avslappnat (och matte flåsade ansträngt). 

När vi båda fick en välförtjänt skrittpaus visade det sig att jag haft bra timing med travarbetet - för då dök det upp en skogstraktor som skulle lasta timmer från ett av upplagen vid vändplanen. Hamingja var inte särskilt brydd av detta, trots att den skramlade och lät ordentligt, så jag begav mig inte längre bort än till den lilla backen där vi gjorde några galoppfattningar (vänster galopp). Jag gjorde fattningarna från stillastående ur högersluta och de var alla klockrena! 

Lyckades dock aldrig hålla bärigheten i galoppen riktigt lika länge som förra lördagen (då vi satte nytt "personligt rekord"). Men då hade jag  jobbat riktigt mycket med samling i tölt innan, vilket jag inte hann alls idag p g a skogstraktorns uppdykande. För att variera muskelträningen satsade jag sedan på snöpulsning en bit längs stigen bort mot Torrbergsvägen. Efter de senaste dagarnas töväder hade snön sjunkit ihop ordentligt, men Hamingja måste ändå lyfta "fötterna" någon dm högre än på slät mark så det kändes tillräckligt ansträngade i det varma vädret. 

Tillbaka i stallet blev det stretching där Hamingja var fortsatt tveksam till att låta mig sträcka vänster bakben utåt och ryckte tillbaka benet flera gånger. Men tillslut fick jag sträcka ut och hålla kvar en lite längre stund och hann "lämna tillbaka" det innan hon själv försökte rycka till sig det, så det kändes ändå som ett litet steg på rätt väg!

Vilket pangväder!!!

Under våra år i Kiruna fick vi njuta av den FANTASTISKA vårvintern - Kirunas bästa årstid! Och idag var det den känslan i Luleå också med STRÅLANDE sol som värmde ordentligt och även reflekterades i den vita snön så att man fick ljusterapi i kubik!!! (Och bilden ljuger - den jackan må matcha Hamingjas nosgrimma och vojlock perfekt men den hade varit ALLDELES för varm att rida i idag...!)

Jag brukar nästan alltid rida på fredagarna men igår var jag alldeles för trött efter arbetsveckan och vilade mest på soffan, så idag var det bara andra ridpasset sedan Ingebjörns behandling av Hamingja förra lördagen. Och det var ännu längre sedan vi senast red längs bilvägen så det kändes som en bra idé att underhålla Hamingjas "reclame the bilväg"... mycket riktigt krävdes det också viss övertalning innan hon vågade sig ner för backen och över bäcken även idag.

Och sedan var det chockartat både att soptunnan stod precis där den alltid står och att en av grannarna faktiskt var ute på deras gård... :-O Men när Hamingja väl lyckats uppbåda tillräckligt stort dödsförakt för att tackla båda dessa traumatiska upplevelser kunde vi ändå ge oss iväg längs vägen bort mot Alviksträsk. Inledde uppvärmningen i trav, där det till att börja med var racertempo men sedan lugnade ner sig tillräckligt för att jag skulle "komma till ridning" så att hon började söka sig framåt-nedåt. Och i den efterföljande skrittpausen var hon också tillräckligt avslappnad mentalt för att sträcka mulen mot backen när hon fick hellånga tyglar. En bra början!

Efter detta tog jag itu med dagens huvudfokus: att försöka överföra känslan från den nya träningen med pallen för att "bara" sitta i sadeln utan att själv bli så spänd i kroppen. I skritten tyckte jag det gick ganska bra att "hitta igen" känslan, men så snart vi övergick till tölt blev det svårare att inte falla tillbaka i gamla vanor... Så jag fick ganska ofta sakta av till skritt och börja om. I o m detta nöjde jag mig också med en lägre grad av samling. Men bitvis kändes vi ganska avslappnade båda två - vilket förståss hade god inverkan på takten i tölten!

Jag red efter vägen längs sjön bort till skoterklubbens stuga innan vi vände hemåt igen och fortsatte på samma sätt med intervaller av "joggingtölt". Det var nästan helt vindstilla idag och det värmande solskenet gjorde att det bara skönt när det fläktade till lite några gånger under hemvägen. Och när vi kom in i stallet igen började Hamingja flåsa riktigt ordentligt för att "vädra ur" så efter vår stretching fick hon istället stå i den relativa svalkan utanför stallet och äta sitt luzern med vitaminer och mineraler.

I o m att det bara var andra ridpasset sedan behandlingen var det också bara andra gången jag provade att stretcha vänster bakben på det sätt som det varit meningen att jag skulle göra hela tiden... Och Hamingja vågade inte riktigt lita på att detta inte skulle innebära att hon tappade balansen... Men så var det ju i början med den felaktiga stretchen också - och där har hon ju sedan t o m börjat tycka att det är skönt - så förhoppningsvis behöver hon bara lite tid för att vänja sig nu också.

"The effortless rider"

Jag har många gånger tipsat om Ia och Dennis hemsida www.iaodenni.nu där man bl a kan läsa väldigt informativa "Månadens tips". Det var också tack vare dem som jag nyligen hittade till Wendy Murdoch och "The effortless rider" tack vare att de gillat henne på Facebook. Och detta visade sig verkligen vara ett fynd!!! 

Atli har ju sagt att det viktigaste för mig att träna på nu är min sits - för den är nyckeln till att komma vidare i utvecklingen av min ridning. Och att se Wendys videos och höra henne förklara fick mig direkt att inse både varför jag tyckt att detta varit så svårt och dessutom att mina försök att komma till rätta med sitsen faktiskt bara förstärkt problemen med att jag spänner mig så i kroppen...!

Hon menar att "Sänk hälarna" är den mest missförstådda instruktionen inom ridningen, eftersom den ofta får ryttaren att lägga ett tryck i stigbygeln vilket får knä och höft att låsa sig. Något som både gör att ryttaren blir stel, instabil och faller framåt och DESSUTOM låser hästens rörelser. (Alltså PRECIS där jag hamnar allt för ofta - f f a i tölten...!!)

Det man istället ska sträva efter är att "länga" sin rygg så att vikten hamnar i stigbygeln, inte trycket. Förutom en ökad rörlighet hos både ryttare och häst också innebär detta att om hästen lägger sig på i handen så kommer den inte att dra ryttaren framåt ur sadeln utan faktiskt ner i sadeln så att det blir lättare att "sitta emot". "Sänk hälarna" börjar alltså i ländryggen - INTE i foten! För med tryck i stigbygeln blir du bara stel och ostadig när du blockerar rörelsen i knä och höft. Foten behöver istället vara i en position där man kan länga överbenet och följa med i hästens rörelser. 

Många av oss har inte tid eller ork att rida så mycket som vi skulle önska, men Wendy förklarar att det faktiskt finns väldigt mycket man kan träna på hemma för att sedan vara en lite bättre ryttare när man sitter i sadeln nästa gång. Och en övning just för att hitta en effektiv och följsam sits är att sitta på en pall med fötterna under resp knä och sedan med sätet luta stolen framåt så att den bara står på de främre benen. Då kommer höften att öppna upp sig och knäna flyttas framåt och genom att på detta sätt "länga" ryggen kommer vikten ner i hälen vilket i sadeln innebär både att man sitter stadigare och samtidigt mer följsamt. 

När jag testade med en pall kände jag kunde "länga ryggen" utan att skapa samma spänning som när jag hittills försökt vinkla mitt bäcken framåt. Men dessutom stramade det alldeles våldsamt på framsidan av mina smalben nu när golvet "var i vägen" så att foten måste behålla sin position. Och det var väldigt lätt att förstå vad som händer när jag sitter i sadeln: fötterna skjuts framåt och jag hamnar i stolsits... I denna position kommer foten dessutom att blockera knäts rörelse framåt och trycka bäckenet bakåt - med ännu sämre sits som följd...

Tänk att något så till synes enkelt som en pall kan ge sådana insikter! Och trots att jag inte hunnit träna på detta mer än ett par dagar märkte jag faktiskt skillnad redan när jag red igår! För de stunder då jag "längde ryggen" så att jag fick samma känsla som på pallen höll jag mig mer avslappnad - och då hade Hamingja en renare takt i tölten! Hädan efter ska det bli mycket "pallträning"!!! Och Wendy Murdoch hade fler bra tips - jag återkommer till några av dem framöver!

En arbetsbod på ridbanan...och hästlös ridövning!

STRÅLANDE SOL = UNDERBART ridväder!!!

Idag erbjöd vädret en välbehövlig dos "ljusterapi" för första ridpasset efter Ingebjörns behandling i lördags. När vi började med att korsa bakbenen på volt resp sidförande i skritt kändes hon ÄNNU smidigare än när jag red i lördags! Och när uppvärmningen fortsatte i trav kändes hon än en gång så "uträtad" och jämn bak som hon även gjort efter varje behandling tidigare behandling, förutom den i november. 

Jag red längs högra skogsvägen bakom vägbommen bort till vändplanen runt vilken en gallring av skogen nu påbörjats vilket bl a innebar ett timmerupplag på var sida om skogsvägen och att en arbetsbod placerats på den del av vändplanen där vi brukar ha jobbat på volt. Den nya snö som dessutom kommit gjorde att underlaget på vänplanen inte längre var lika plant som tidigare, förutom närmast arbetsboden, så jag försökte ändå hålla mig så nära boden som möjligt. 

Hamingja halkade till någon gång i början, men sedan började hon ändå länga halsen och frusta avslappnat redan efter en kort stund på volten. Efter att ha uppnått denna önskade reaktion i båda varven i trav övergick jag till töltuppvärmning i stället. Efter senaste Atlikursen (i november) fick jag ju i "läxa" av Atli att f f a fokusera på min egen sits för att förhoppningsvis kunna bli mindre spänd i kroppen när jag rider tölt. Det är förståss allt annat än lätt... ni vet vad man brukar säga om att lära gamla hundar sitta...!

I helgen hittade jag dock några riktigt bra tips på hur jag kan träna detta avsuttet. Jag har försökt lägga in lite sådan träning varje dag sedan dess och när jag nu för första gången var tillbaka i sadeln igen tyckte jag faktiskt redan att jag märkte en liten förändring åt rätt håll! Jag insåg nu att mina försök att vinkla om bäckenet till en mer effektiv "töltsits" hittills faktiskt gjort mig mer spänd i kroppen... 

Så det var VÄLDIGT glädjande att nu få uppleva hur jag faktiskt kunde justera sitsen åt rätt håll utan att bli samtidigt bli så spänd - något som direkt även gjorde Hamingja mer avslappnad och därmed gav renare i takten! Övningen - som jag ska beskriva mer utförligt här en annan dag - verkar alltså väldigt effektiv! Och en stor fördel är också att man genomför den utan häst - perfekt när man inte orkar eller hinner rida så mycket som man skulle önska!

Tillbaka i stallet blev det först stretching, när jag nu för första gången testade att sträcka vänster bak ut åt sidan istället för framåt och till att börja med vågade Hamingja inte riktigt slappna av utan försökte hela tiden dra åt sig benet igen. Men tillslut hittade vi ett läge där vi kunde enas om att jag fick hålla i bakbenet och sträcka ut musklerna lite. Och förhoppningsvis kommer det successivt att bli lättare när hon hunnit vänja sig vid detta. Sedan kompletterade jag ryggvärmaren med hasskydden från BoT också, vilket var ett tag sedan sist. 

To be continued en annan dag - för beskrivning av min nya, "hästlösa" ridövning!

Ingebjörn på nytt besök

Idag skulle Ingebjörn (equiterapeut) komma tillbaka och kolla/behandla hästarna. Jag åkte till stallet i så god tid att jag skulle hinna rida innan och det blev en sväng bort till vändplanen för en "favorit i repris" av gårdagen. Jag har verkligen behov av att jobba på volt både för att kunna lösgöra och samla och redan när jag började flytta för skänkeln utanför stallet idag kändes det att jag "ridit igenom" henne på volten igår för hon hade mycket lättare att korsa med vänster bak redan från start. 

Framme på vändplanen fortsatte jag uppvärmningen i trav på volt och ganska snart började hon frusta avslappnat. I tölten håller jag fortfarande på att prova mig fram till hur jag kan aktivera henne för att så snabbt som möjligt "hitta" en bra takt. Idag testade jag att rida henne utåtställd i vänster varv, för att få högerbogen på plats och det verkade riktigt effektivt! 

Övergick sedan till "kringelikrokar" i tölt när jag vände m h a ytterhjälperna medan jag successivt samlade henne samtidigt som jag försökte "sitta bakåt" (vilket förhoppningsvis innebar att jag inte föll framåt lika mycket som jag brukar...) och undvika att spänna mig i kroppen. När vi dessutom varvat samlad skritt med skritt på längre tyglar använde jag högersluta i skritt för att förbereda oss för vänster galopp uppför lilla "backen". 

Att rida så pass mycket samling som idag innan jag bad om galopp visade sig vara ett vinnande koncept! För Hamingja gjorde en fantastiskt fin galoppfattning och den efterföljande galoppen blev också vad som måste vara vår bästa vänstergalopp på riktigt länge! Det var höga, runda språng hela vägen, utan att mattas i bakbenen! Annars har hon ju fortfarande ofta velat avbryta vänstergaloppen innan vi riktigt varit ända framme vid slutet av vår galoppsträcka, något jag tolkat som att hon fortfarande är svagare i vänster bak. Men inte att hon fortfarande skulle ha ont, för i så fall tycker jag inte att hon borde hålla i galoppen så pass länge som hon ändå gjort den senaste månaden. 

Eftersom känslan i galoppen var så bra bestämde jag att det fick räcka med detta och vände hemåt igen. Medan jag konstaterade att det definitivt skulle vara en bra idé att även i fortsättningen vänta med galoppen till dess jag hunnit samla henne i tölt. (Insåg nämligen att jag oftast brukar använda galoppen som en del i uppvärmningen och då blir det mer att jag behöver "hålla ihop" henne i galoppen istället för att som nu snarare "släppa fram" henne i o m att hon redan var så samlad.) 

När Ingebjörn sedan började gå igenom Hamingja konstaterade han att hon fortfarande är sned i korset även om hon inte hade några kotor som satt lika snett som senast. Men han tyckte att hon borde ha hunnit bli mer jämnstark i bakbenen vid det här laget och kunde inte se någon riktig förklaring till att hon fortfarande är så pass tydligt svagare i vänster bak... 

Sedan hon först fått stå med de muskelavslappnande akupunkturnålarna och han sedan behandlat henne frågade han om jag fortsatt att stretcha henne efter ridningen, enligt hans tidigare instruktioner. Men som tur var frågade han nu dessutom HUR jag stretchat och då visade det sig att jag hela tiden gjort fel när jag stretchat vänster bak... :-O 

När han behandlade henne första gången för ungefär ett år sedan gav han instruktioner om hur jag ska stretcha efter ridpassen när hon varit varm i musklerna. Och då uppfattade jag det som att jag skulle sträcka vänster bakben framåt. Och sedan dess har vi aldrig kommit in på detaljerna kring stretchingen utan han har bara uppmanat mig att "fortsätt stretcha precis som hittills". Så det har jag ju gjort - fortsatt stretcha fel alltså...  :-O

Det var så här jag hela tiden skulle ha gjort: stretchat bakbenet UTÅT! 

Vilken TUR att vi tillslut upptäckte mitt misstag - så att jag kan göra rätt i fortsättningen! Nu får vi hoppas att detta också innebär att Hamingja till nästa behandlingstillfälle hunnit bli mer jämnstark i bakbenen. Annars tyckte han att man bör kolla upp henne veterinärt igen så det inte finns något problem i vänster bakknä t ex som behöver behandlas. 

Vändplan = voltplan!

Vilket STRÅLANDE vinterväder vi haft idag!!! Och all rimfrost som bildats ur den fuktiga luften tidigare i veckan fick det dessutom att gnistra EXTRA mycket!!! Men bilvägen är ren isgata nu så jag tycker den känns väl hård att rida på... den högra skogsvägen bakom vägbommen och dess vändplan har däremot kanonunderlag med några cm snö som frusit fast på isen och både ger svikt och bra fäste med broddarna!

Jag bestämde mig för att än en gång nyttja denna "naturliga" ridbana och inledde med grundlig uppvärmning i trav på volt i båda varven till dess Hamingja verkligen sträckte ut överlinjen och frustade avslappnat. Övergick sedan till tölt på volten, men där hade vi svårt att få till takten... Men under en skrittpaus insåg jag sedan att jag låtit henne vara för rak i innersidan så jag började med att skritta på en riktigt liten volt för att sedan göra övergång till tölt på samma lilla volt - och nu blev det direkt en HELT annan tölt med riktigt bra takt!

Fortsatte sedan att vända in med ytterhjälperna så att vi töltade i "kringelikrokar" över hela vändplanen samtidigt som jag försökte få till min sits genom att låta tyglarna vara aaaaningen för långa så att jag MÅSTE lägga vikten lite bakåt (d v s förhoppningsvis mer rakt än framåtlutande) för att bibehålla en kontakt med munnen. Och varje gång hon kom in mellan hand och skänkel och längde sin överlinje försökte jag bara vara mjuk och följsam (d v s inte spänna mina muskler så mycket). Då hittade vi en riktigt trevlig känsla i tölten bitvis!

Sedan tyckte jag det var dags för några galoppintervaller uppför lilla "motlutet". Jag använde även idag högersluta som förberedelse innan jag gjorde halt och fattade vänster galopp. Och Hamingja bjöd på en riktigt fin galoppfattning och runda, fina galoppsprång till att börja med! Men när vi närmade oss vägens slut hade hon börjat bli lite hög i formen och tappade galoppen. Detta upprepade sig sedan under våra tre intervaller i vänster galopp medan hon höll i högergaloppen längre. Men jag tror inte den "tappade" galoppen beror på något obehag utan snarare att hon inte riktigt har fått tillbaka styrkan i vänstergaloppen ännu.

När vi sedan vände hemåt igen inledde jag med sluta och samlad skritt för att sedan smyga över i tölt där jag främst försökte hålla mig avslappnad i kroppen och m h a förhållningar i sätet hålla nere tempot för att bibehålla samlingen och vänsteröppna för att bibehålla bärighet. Atli påpekade ju senast att det allra viktigaste nu är att lära mig rida utan en massa onödiga spänningar i kroppen - även om graden av samling då kommer att vara lägre. När jag som avslutning lät henne börja sträcka ut med allt längre tyglar för att varva ner fortsatte hon att arbeta med en aktiv överlinje så uppenbarligen hade jag trots allt lyckats aktivera hennes bakdel på ett bra sätt i tölten!

Tillbaka i stallet stretchade vi som vanligt innan hon fick stå med ryggvärmaren från BoT som "efterbehandling". I morgon kommer Ingebjörn Öyhus för att kolla hästarna igen - det blir mycket intressant att se vad han säger om Hamingja denna gång! Själv tycker jag ju att hon känns betydligt bättre i bakdelen igen och jag håller tummarna att han håller med om det!

Min PT rycker in än en gång!!!

En PT är inte gratis... men just den här är definitivt värd varje öre!!!

När jag kom till stallet efter jobbet idag kände jag mig egentligen alldeles för trött för att rida... det var t o m så att jag övervägde att sätta mig i bilen igen och åka hem istället. Men jag ville ju klappa lite på Hamingja förstås och vips satt jag ändå på hästryggen på väg ut en sväng! Det är inte för inte som jag brukar kalla henne min "PT" (personliga tränare) eftersom är så bra på att motivera mig till rörelse/träning!!! (Försökte dock vara tydligt med att hon denna dag borde bortse från alla ev mördarälgar idag för jag hade knappast det tålamod som krävdes för sådant just nu...) 

Det fick bli en liten sväng längs den högra vägen bakom bommen där underlaget var perfekt! (Nu när vi både haft plusgrader och fått regn på snön hade man ju verkligen önskat att även den vänstra vägen varit plogad... men om det kör några fler skotrar och det sedan får frysa på ordentligt i spåren efter dem så borde det kunna bli bättre ridunderlag igen där också!)

Hamingja och jag började värma upp i trav och lyckades efter en stund hitta ett läge där jag faktiskt kunde driva liiiite "fram mot bettet" - trots att vi ju faktiskt red rakt fram - och därmed fick lite mer bärighet och sväv än vid hennes "Solvallatrav". Och när vi kom fram till vändplanen och jag testade att styra in henne på en volt i trav visade sig underlaget där fortfarande ge riktigt bra fäste för broddarna! (Bilvägen har däremot förvandlats till hårdfrusen isgata och på det underlaget skulle jag inte våga mig på någon volt i trav, MÖJLIGEN i tölt om utrymme hade funnits...) 

Men nu hade vi alltså ett tillräckligt bra underlag för att både ryttare och häst skulle kunna slappna av! Jag försökte hålla fokus på ytterhjälperna för att hålla henne på volten men att ändå inte bli stum i högerhanden i vänster varv. Och att i höger varv använda sidförande tygeltag i riktigning mot ytterbogen med högerhanden för att hon skulle böja innersidan istället för att bara skjuta ut högerbogen. I båda fallen belönades jag snart av en häst som rundade sig runt innerskänkeln och frustade belåtet!

När jag sedan skulle göra samma sak i tölt var vi inte lika överens... jag började i vänster varv och helt plötsligt var det som att högerbogen tog över och levde ett helt eget liv så att Hamingja drog iväg utåt och hemåt utan någon riktig kontroll... Jag fick göra halt för att börja om helt samtidigt som jag även flyttade över pisken i ytterhanden för att kunna förstärka med den på bogen ifall det skulle behövas. Gjorde en ny övergång till tölt och red henne utåtställd med fortsatt fokus på ytterhjälperna och nu lyckades jag få tillräcklig kontroll över högerbogen för att hon tillslut skulle länga överlinjen och börja frusta!

Peppad av detta bestämde jag mig för att även rida några galoppintervaller i lilla backen/motlutet. Hittills hade jag ju dock främst fokuserat på lösgörande och för att rama in henne tillräckligt för att vi skulle vara redo för galopp testade jag att rida sluta i skritt. I o m att jag ville börja med vänster galopp red jag högersluta för att sedan göra halt, titta ut åt höger och skjuta fram vänster höft. Och VOILA - Hamingja gjorde en klockren fattning av vänster galopp! (Det går ju SÅ mycket bättre när matte tydligt förklarar vad hon vill!!!) 

Detta upprepade vi sammanlagt tre gånger - med lika bra resultat varje gång! Större delen av galoppsträckorna höll hon också en trevlig bärighet, men mot slutet av dem blev hon ändå lite högre i nacken. I det läget märker jag att jag inte riktigt vet vad jag ska göra vilket resulterar i att jag gör ingenting - och då slutar det med att hon tillslut blir spänd och tappar galoppen... Det sitter uppenbarligen fortfarande i mitt muskelminne från tiden med Reykur att jag ska vara passiv - för på honom kunde jag "rädda" galoppen i sett sådant skede genom att ge honom friare tyglar för då slappnade han av igen. Och från tiden med Feykir lärde jag mig sedan att jag absolut INTE fick röra innerhanden i galopp - för då gick han över i pass... 

Lára gjorde verkligen allt i ridningen så lekande lätt - inkl att galoppera på volt. Men tyvärr passade jag inte på att träna på detta tillräckligt för att ge mig själv nya, bättre muskelminnen... Det hade nog underlättat mycket nu med Haminga som enligt Sylvia behöver stödet av att "hållas ihop" lite i galoppen i det läge när mina reflexer istället är att ge lösare tyglar och bli passiv... Men idag blev det i alla fall riktigt bra galoppfattningar - VARJE GÅNG - och det är ju ändå en bra start! Höger galopp förberedde jag på motsvarande sätt med vänstersluta och där är hon ju dessutom starkare så där höll vi galoppen hela vägen även om jag även där lät henne bli onödigt hög i formen mot slutet. 

Efter tre vänster galopper och en höger tyckte jag det var dags att vända hemåt igen. Testade gränserna lite genom att rida samlad skritt då jag även nuddade höger bak med pisken ibland (STORT trauma - Hamingja hade uppenbarligen HELT förträngt att pisken kan anfalla från höger också ibland...!!!) Kompletterat med lite älgpanik (antagligen p g a att det rasade snö från ett träd inne i skogen) blev det lite rörigt ett tag... 

Men jag gjorde som tidigare på volten: gjorde halt och började om. Och då hittade vi ett par sekvenser med riktigt trevlig samlad tölt där jag höll mig hyfsat avslappnad i kroppen medan mina förhållningar med sätet fick Hamingja att bibehålla ett lågt tempo och därmed också bibehålla samlingen lite längre sträckor! Vi hade ju ingen lång väg hem, så jag fick ganska snart börja länga på tyglarna för att hon skulle hinna sträcka ut och varva ner lite innan vi var hemma igen. Och trots de långa tyglarna bibehöll hon en härlig aktivitet i ryggen - det känns som att det var ett tag sedan jag lyckats aktivera hennes bakdel och rygg så här bra senast! 

Nu satsar jag på en vilodag för oss i morgon - en av oss behöver då definitivt det! Så har jag förhoppningsvis lite bättre ork närmare helgen och orkar rida mer!