Pokerface

Det är ROLIGT att rida!!! Men Hamingja jobbar - ganska framgångsrikt - på sitt "pokerface"...!

Dagens träningspass på ridbanan var svettigt men nyttigt!!! Efter sedvanlig uppvärmning i skritt, trav resp tölt på volt fortsatte jag med en av mina favoritövningar från Láratiden: att vända m h a ytterhjälperna i "kringelikrokar" över ridbanan (i tölt). 

Övergick till att arbeta med samling och redan under första sekvensen samlad skritt blev matte så där OTÄCK och smackade på stackars lilla Hamingja...men när min tack och lov väldigt modiga häst lyckats överleva detta trauma kom hon verkligen upp med bogarna och bibehöll också detta över i tölten! 

Efter några trevliga töltsekvenser i vänster varv var det dags för det svårare högervarvet. Hon blir ju betydligt mer spänd där och jag har i stor utsträckning också behövt jobba med mig själv för att inte "fastna" i handen och därmed ge henne något att hänga i... 

Därför har jag också oftast nöjt mig med en lite lägre grad av samling i höger varv så länge hon varit avslappnad. Men idag ville jag höja ribban. Så när jag inte riktigt tyckte att hon svarade tillräckligt på min högerskänkel gick jag tillbaka ner i skritt och in på en volt där jag bad henne gå undan för innerskänkeln. Eftersom jag dessutom hade en "aggressiv" dag lät jag även pisken nudda vid höger bak och när hon väl överlevt även denna chock var det en helt annan aktivitet i höger bak!!!

Gjorde en övergång till tölt och när jag sedan red in på en volt i höger varv hände det verkligen grejer!!! OJ, OJ, OJ!!! Hon var verkligen uppe med bogarna och dansade fram med fin böjning i högersidan och fullständigt lösgjord så jag hade ingenting i handen! Absolut en av de häftigaste töltupplevelser jag någonsin haft i höger varv!!! Sorry Hamingja, risken att matte kommer att peta till höger bak med pisken fler gånger är överhängande...!!!

För att inte riskera att rida på till dess tölten hunnit bli sämre igen stannade jag kvar på volten för att efter bara en kort stunds njutning låta henne sträcka ut och slappna av i tölt på lån tygel. Jag ville ju verkligen få belöna henne medan tölten fortfarande kändes helt fantastisk! Och tölt med nosen i backen är ju det bästa fröken vet!!!

Yoga girl!!!

Hamingja varvar ner med lite yoga efter vårt träningspass!

"Gummibandet" Lára var ju bl a känd för sin "morgongymnastik/morgonyoga" när hon sträckte på sig likt en katt. Hamingja har ju däremot varit stel (i varierande grad) uppe i korset, men nu börjar vi ju äntligen komma till rätta med det problemet! Efter dagens träningspass är jag också så HÄRLIGT Hamingja-hög! Sorry alla spekulanter, men Hamingja är definitivt INTE är till salu - inte ens om någon skulle bjuda en miljon! 

För det är verkligen en obetalbar känsla att få uppleva henne så avslappnad och harmonisk i ridningen - och det ÄVEN som jag faktiskt lärt mig rida tölt med (viss) samling!!! Trots att hon får anstränga sig betydligt mer än tidigare med matte på ryggen så bildar detta inga spänningar av obehag hos henne - utan hon kan t o m börja frusta mitt under en sekvens (i närheten av) arbetstempo tölt!

Efter Fysiopet-Thomas behandling av Hamingja i måndags har hon haft fyra vilodagar. Han sa visserligen att jag kunde rida redan dagen därpå (eftersom hon inte hade några egentliga problem den här gången) men att jag skulle ta lugnare pass utan krav på samling under de första två dagarna. Men då jag inte varit riktigt i form passade jag på att låta min kropp vila genom att låta Hamingja göra detsamma. Man brukar ju visserligen ordinera lättare arbete efter en massage för att slaggprodukter som frigjorts ska "arbetas ur" musklerna. Men tack vare att våra hästar går på lösdrift litar jag helt och fullt på att Hamingja kunde fixa den delen även utan min hjälp!

Dessutom var vi ju i Uppsala på bröllop förra helgen - så jag hade fått längta ovanligt länge efter att åter sitta i sadeln på min FINA häst! Och FIN kändes hon verkligen idag!!! Jag red längs bilvägen mot Avan och som uppvärmning varvade jag sidförande i skritt med tölt med lååååång överlinje. Vi mötte Carola och Dotla som var på hemväg och Dotla (som påminner om Lára på SÅ många sätt!!!) fick verkligen kämpa med att försöka stå stilla medan Carola och jag pratade en stund. "SLÖSERI med springmöjlighet!!!" skulle Lára ha tyck om saken - och Dotla verkade helt enig med henne på den punkten! 

Men Carola och jag hann med lite "taktiksnack" och hon var fortfarande "hög" efter lektionen hon red för Sylvia nyligen då det var många pusselbitar som "föll på plats". Hästen hon ridit tidigare är nämligen en helt annan typ än Dotla - så då får man ju jobba lite extra för att hitta "knapparna"! Vi konstaterade att denna typ av "aha-upplevelser" som man kan få när man rider för en duktig instruktör väldigt ofta går ut på att man ska göra MINDRE - men med större precision. 

Just detta är också något jag jobbar med när jag sidför i skritt för att Hamingja ska korsa bakbenen. Genom att då och då titta över axeln för att se hennes inre bakben så att jag kan ge min skänkelhjälp PRECIS innan hoven ska lämna marken så ska jag bara behöva "skaka till" lite lätt med min innerskänkel för att hon ska trampa djupare in under sig med det bakbenet. Att flytta undan för vänster skänkel går förstås lättare så där får vi ett riktigt fint flyt i rörelsen när jag får precisionen rätt! För höger skänkel blir det fortfarande mer "hackigt" och därmed måste jag också hålla koll mer koll på hennes höger bak för att kunna ge signalen i rätt ögonblick.

Med 25 grader i skuggan måste det vara den varmaste dagen hittills i sommar - efter en vår som varit den kallaste på 52 år...! Hamingja har i alla fall varit klok nog att släppa det sista av vinterpälsen, men hon blev ändå lite flåsig när vi fortsatte uppvärmningen med några sekvenser galopp. Först galopperade vi i backen upp till jägarnas fikaplats och sedan fortsatte vi i galopp längs skogsbilvägen upp över kalhygget. Nyttigt för Hamingja att få träna sin balans genom att galoppera i ojämn terräng!

Ännu mer balansträning - för både matte och häst - blev det när vi sedan travade stigen tillbaka ut mot bilvägen igen. Jag får ju alltid jobba för att hänga med i hennes STOOORA travkliv och när de nu dessutom hela tiden varierade i storlek när hon anpassade sig efter terrängen så blev det en extra utmaning även för mig!

När vi kom ut på bilvägen igen inledde vi hemvägen med att galoppera uppför backen till jägarnas fikaplats (nu från andra hållet). Jag valde vänster galopp, eftersom hon har lite svårare för den och kunde till min glädje konstatera att jag under större delen av galoppsträckan kunde rida henne i en riktigt trevlig form! Hittills har jag annars undvikit att galoppera på hemvägen eftersom det varit tillräckligt utmanande att behålla kontrollen i galopp när vi ridit i riktning bort från stallet...

Men nu har hon blivit så kontrollerbar att den "extra växel" hon lägger i på hemvägen bara var en fördel! Formen/eftergiften kommer ju från bakbenen och med extra mycket bakben uppför backen på hemvägen så kunde vi bibehålla längden på halsen uppför nästan hela backen! Jag ska nog börja använda denna backe till att rida mina galoppintervaller framöver!

Ytterligare positivt besked fick jag när jag sedan erbjöd hellånga tyglar i skritt och det innebar avslappnad fröken med mulen "i backen" TROTS att vi nu också var på hemväg! HÄRLIGT!!! Som om inte detta var nog fick jag sedan njuta av flera sekvenser tölt med lite mer samling - där jag använde övningen "öppna" för att "hämta upp inner bakben" när det behövdes. Helt underbar känsla när hon kan arbeta i samling men ändå kännas så härligt lösgjord i hela kroppen!!! Som sagt - jag skulle inte byta bort min "Yoga girl" ens för en miljon!!! 

"Bröllopsfoto"

Det är inte så ofta vi får vara på bild tillsammans - Johan brukar ju oftast befinna sig bakom kameran...! Men på bröllopet i lördags fanns det ju ytterligare en fotograf, nämligen brudens syster som f ö också heter Anna. Den här bilden fast i svart-vitt använde hon sedan som en del i ett jättefint collage till brudparet!

Massör-Thomas - när hästen själv får välja!

Sköööööööönt!!! Tycker Hamingja om behandlingen! 

Idag var vår suveräne Fysiopet-Thomas tillbaka i Mariebäck för uppföljande behandling av ett antal hästar inkl Hamingja. När det var hennes tur fick jag som vanligt först berätta hur hon fungerat sedan senast han var här. 

Jag kunde då berätta att jag på hans ordination red en period med ett lätt skyddsboots på höger bak för att förmå henne att ta i lite jämnare bak. Innan dess hade ju Sylvia upplevt att hon kändes "sned" när hon arbetade och Thomas hade kunnat konstatera att hon inte hade samma muskelvolym på höger bakben som på vänster. Och även jag kunde känna skillnad - att hon blev jämnare - när jag började rida med ett sådant boots. 

När jag sedan tyckte mig känna att hon blivit mer liksidig - men inte fullt ut vågade lita på att jag kände rätt - testade jag att rida helt utan boots i ökad tölt. Ju högre hastigheten är desto tydligare blir ju alla taktproblem, så när det visade sig att Hamingja kunde tölta längre sträckor i ett högt tempo utan att få taktproblem hade jag fått precis det svar jag hoppades på!

Jag kunde också berätta för Thomas att jag den senaste tiden upplevt henne mycket mjukare och smidigare i muskulaturen uppe i korset än hon gjort någon gång tidigare sedan jag köpte henne.  Och att jag dessutom efter senaste Atlikursen kunnat rida i en högre grad av samling än jag klarat någon gång tidigare och det UTAN att Hamingja behövt vara arg. Hon har ju t o m frustat då och då medan vi tränat arbetstempo tölt!

Men nu var det alltså snart dags för sanningens minut - när jag skulle få veta om allt verkligen var så bra i Hamingjas kropp som jag hoppades! Thomas började undersöka bogpartiet, där spänningar kan uppstå om hästen inte arbetar rätt i samlingen. Men till min lättnad konstaterade han ganska snabbt att hon inte hade några spänningar där.

När han arbetade sig vidare bakåt fick jag även där positiva besked! Redan förra gången konstaterade han att hon då var mindre spänd i muskulaturen i korset än vad hon varit någon gång som han behandlat henne (alltså även på den tiden Sylvia fortfarande ägde henne.) Och nu var det - precis som jag upplevt det - ÄNNU bättre!

Hon konstaterade att hon visserligen fortfarande har mindre muskelvolym på höger bak, men skillnaden är betydligt mindre markant än senast. En viss stumhet och ömhet upplevde han fortfarande i musklerna på korsets högra sida, men det bedömde han bara som ett tecken på att hon börjat arbeta mer med dessa muskler än tidigare. 

Musklerna på bakbenens insidor, som varit spända tidigare, var också mjuka ock avslappnade nu. Idel positiva besked alltså! Och uppenbarligen hade jag läst henne rätt - annars hade det ju kunnat vara önsketänkande från min sida...!

Hamingja fick en väldigt grundlig massage av hela kroppen, inkl djupvågsbehandling. Och tack vare att hon i princip inte hade några "problemområden" blev massagen också en allt igenom njutbar upplevelse. Under en stor del av tiden stod hon antingen med mulen i mina kupade händer eller på min axel, medan hon plockade med läpparna som hästarna gör på varandra när de vill bli kliade. På varandra använder de ju gärna tänderna, så jag var lite på min vakt och vid ett tillfälle var det nära att Hamingja glömde av sig och bet mig. För det var ju så skööönt när Thomas "knådade"!!!

När han var klar konstaterade han att han i princip inte behövde ge mig några nya instruktioner. "Det du gjort hittills har ju funkat så bra så fortsätt bara på samma sätt framöver!" Med ett litet tillägg att jag gärna kunde massera muskeln över högra virveln samt musklerna i sadelläget och fram mot manken efter träningspass med mycket samling.

Efter detta fick Hamingja gå ut med de andra och äta gräs (vi har börjat invändningen till betet) så hon hade verkligen en toppendag!!! Och även matte gick på moln efter bekräftelsen på att Hamingja mådde så bra i kroppen. Ja, hon var t o m den allra fräschaste av de hästar han behandlat idag! Så härligt att få höra efter ett lååååångt år av rehab...!!!

Hemlängtan

Home is where I have my Horse!!!

Vi har haft fantastiska dagar i Uppsala när vi firat att Johans äldsta bror Lars har gift sig med sin Marie! Förutom att få ta del av all den värme och kärlek som verkligen strålat kring dem samt att få lära känna Maries familj och många av deras vänner har vi även fått tillfälle att umgås med många av Johans kusiner och andra släktingar. Mycket trevligt! 

Men nu längtar jag verkligen hem - och f f a till min Hamingja som jag av olika anledningar bara hann rida en enda dag förra veckan. Det får verkligen INTE bli en vana! 

I morgon kommer massör-Tomas för att kolla henne. Det blir mycket spännande att höra hur han upplever hennes status nu när jag själv tycker att hennes muskler uppe i korset känns mjuka och smidiga på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt under den tid jag ägt henne. Hoppas verkligen att Tomas håller med så att det inte bara är önsketänkande från min sida!

När jag inte varit hos henne på några dagar brukar Hamingja alltid visa tydligt att hon är glad att se mig. Ibland gnäggar hon t O M och då är det ju nästan så att matte svimmar av lycka!!!

Och jag har ju dessutom mina Chicks - som i det fallet närmast är som hundar - de hoppar jämfota av glädje VARJE gång de får syn på mig! Allra gladast blir de ju om jag släpper ut dem på gården. Men när vi kommer hem i kväll är det nog redan "sitta på pinnen och förbereda sig för natten-tid" för dem. Så precis som jag får vänta till i morgon med att träffa Hamingja så får Chicksen vänta till i morgon med att få gå ut och "jobba i trädgården".

In på volten och hämta höger bakben!

Nationaldagens förmiddag firades tillsammans med Hamingja, andra generationens invandrare.

Blev det verkligen bara två riddagar för mig förra veckan...?! Det låter så extremt lite för att vara jag - men så var jag också så OERHÖRT trött efter senaste smärtbehandlingen så det var tillräckligt tufft bara att orka med jobbet... men i helgen sov jag rejält både på nätterna samt en stund under dagarna så i morse vaknade jag av mig själv redan kl 7 - och då inte av några svårare smärtor utan helt enkelt för att jag började piggna till! Plötsligt händer det!!!

Den här veckan kommer jag av olika anledningar inte att hinna rida så mycket som jag brukar, så därför kändes det självklart att satsa på kvalitet när jag bestämde upplägget för dagens träningspass. Ett ridpass på ridbanan för att verkligen fokusera på min töltsits samt samlingen i tölt. 

Vi började med "Atliuppvärmning" - skritt på volt och flytta ut bakdelen så hon korsar bakbenen och därmed länger överlinjen. Hon känns verkligen smidigare i musklerna uppe i korset numera - så det blir VÄLDIGT spännande att höra vad massör-Thomas säger nästa gång, om han också märker skillnad?! 

Fortsatte med trav på volt och trots att vi började i vänster varv höll hon volten riktigt fint - annars brukar hennes högerbog gärna "glida iväg" utåt... För att bibehålla henne mellan hand och skänkel såg jag till att lägga volten en bra bit innanför spåret. Det är ju i regel så att hästarna vill dra ut mot spåret - som om det var en magnet som suger dem till sig. Men precis som med riktiga magneter är denna kraft starkast när avståndet är litet. Så ju närmare spåret du rider desto mer riskerar du att hästen drar utåt - och tvärt om! 

Även under uppvärmningen i tölt höll sig högerbogen på plats ovanligt bra i vänstervarvet - Hamingja verkade ha vilat sig i form! Efter uppvärmningen med låååång hals fick Hamingja även "jogga på" i en lite högre töltform en stund innan jag tycker vi var redo att träna samling. 

Började - som vanligt - med samlingen i vänster varv och Hamingja var genast med på noterna! Ryggade med eftergift och lösa tyglar,t rampade riktigt bra i den samlade skritten och bjöd sedan på ganska mycket samling redan i den första töltsekvensen. Efter vår första micropaus i skritt förstärkte jag mina hjälper genom att smacka ett par gånger i den samlade skritten och då blev hon ju förståss ARG! 

Första smackningen fick henne att kasta sig iväg lite framåt, men ändå inte värre än att jag kunde sitta kvar i sadeln och bromsa upp henne med sitsen. Efterföljande smackningar gav sedan successivt allt mer önskvärda reaktioner från lilla fröken och när jag kunde låta henne smyga iväg i tölt utan tygelkontakt var resultatet en tölt där hon kom upp med bogarna på ett helt annat sätt än tidigare! Varvade mikropaus i skritt med samlad tölt ett par gånger till innan det var dags att byta varv.

Men innan vi tog oss an samlad tölt i höger varv ville jag mildra den ilska jag triggat igång genom att smacka. För i höger varv är vi ännu inte på en nivå där lite "rök ur öronen" hjälper utan snarare tvärt om... Därför satt jag av och sadlade om. Och idag blev det EXTRA tydligt hur oerhört effektfull "off-knapp" detta är för Hamingja! För hon lät direkt mulen sjunka nästan ända ner till marken och kopplade verkligen av totalt!

I höger varv har vi alltså inte kommit lika långt när det gäller samlingen i tölt... För Hamingja tycker det är jobbigare att trampa under sig med höger bak och vill ogärna ta stöd på vänstertygeln. Därför gör hon sitt bästa för att få mig att "fastna" i högertygeln - och det är bara att konstatera att hon fortfarande lyckas alldeles för bra med det... I vänster varv kan jag bibehålla och öka samlingen m h a några steg öppna. 

Men i höger varv behövs fortfarande lite mer rejäla åtgärder... det var först när jag istället tog till Atlis andra "verktyg" för denna situation: att rida in på en volt och "hämta höger bak" genom att flytta undan för innerskänkeln som vi kom ifrån situationen med både Hamingja och mig hängande i den där högertygeln...! Och när vi tillslut hittade känslan med (ganska) samlad tölt med helt lös nacke och inget i handen var jag nöjd och lät henne sträcka ut och varva ner på volt i både tölt och trav. 

Riktigt hönsliv!

En lycklig höna sandbadar!!!

Älskar verkligen denna bild - som Johan fotat förståss - på en i det första gänget hönor som vi hyrde. Det är 6 eller 7 år sedan och det var hönor som suttit i numera förbjudna burar där de inte kunnat utveckla några av hönsens naturliga beteenden. Hur grym den "hanteringen" var blev VÄLDIGT tydligt när dessa hönor (som knappt hade en fjäder på kroppen när de kom) trots att de inte hade några "riktiga" hönor att lära av ändå upptäckte sina naturliga instinkter en efter en...! 

Som att "sandbada" t ex - hönsens naturliga sätt att hålla fjäderdräkten ren. När första hönan en dag plötsligt kom på vad det var meningen att de skulle ha sandbadet i hönsgården till höll hon aldrig på att kliva upp därifrån... Nästa dag var hon tillbaka igen och snart kom först en och sedan två andra och försökte klämma sig ner tillsammans med henne...!

På samma sätt var det med att äta gräs t ex. Det tog ett par veckor men sedan var det en av dem som smakade snabbt tog de andra efter! Eller att gräva i jorden för att sedan backa undan och spana efter mask och andra smaskiga småkryp... o s v, o s v. Inte har hönsen det särskilt kul i äggfabrikerna nu för tiden heller... men det är i alla fall BETYDLIGT mer hönsvänligt än vad det var så länge burarna var tillåtna!

Om jag någon gång behöver köpa ägg (och inte får tag i gårdsägg) väljer jag alltid ekologiska - för de hönsen har den minst onaturliga miljön. Och numera behöver man som norrbottning inte längre välja mellan ekologiska och närproducerade eftersom Klöverbergsgården även börjat med eko-ägg. Men det är verkligen STOR skillnad på hur gårdsägg från lyckliga hönor smakar jämfört med alla industriägg (eko eller ej). Så har du möjlighet att köpa gårdsägg ska du ta chansen - oavsett priset - eftersom smaken helt enkelt är outstanding!!!