tisdag 20 oktober 2020

Ett gnistrande vårvinterväder!!!

...vilken trevlig överraskning i oktober!!!

Att det kommer snö i Norrbotten i oktober är inte helt ovanligt, men då brukar det handla om 1-2 cm som smälter bort efter några timmar eller något dygn. Inte de 17 cm som uppmätts på Luleå Airport efter söndagens snöfall i kombination med minusgrader som gjort att den fortfarande ligger kvar...!

I o m detta var det givet vad jag skulle börja med när jag kom till stallet idag: skruva i traktbroddar på Hamingjas skor! Sedan gav vi oss ut för att testa broddarna längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. Bara traktbroddar ger ju inte samma fäste som de fyra brodd/sko vi har under vintern, så jag började lite försiktigt med trav för att testa underlaget. 

När Hamingja inte halkade till en enda gång i traven gjorde jag ganska snart halt och fattade höger galopp istället. Lilla fröken var direkt med på noterna och med spetsade öron ökade hon hela tiden tempot - det där med "handbromsen åtdragen" kändes hur avlägset som helst! Ändå behövde jag bara vissla till en gång för att hon skulle sakta av till skritt igen. (Väldigt praktiskt med en Sylvia-utbildad häst!!!) 

Vi hade lite svårare att enas om vänster galopp, men på tredje försöket satt även den där den skulle. Framme vid vändplanen var hon sedan väldigt ivrig att skritta in i skogen och inte ens områden med öppet vatten i de lägre partierna fick henne att tveka. Med ca 2 dm snö var det ju effektiv muskelträning att skritta runt i terrängen! 

Till att börja med följde vi en stig som vi brukar rida på och som man fortfarande kunde ana under snön. Men en bit in i skogen överraskade Hamingja rejält genom att lämna stigen för att följa ett alldeles färskt älgspår! Med tanke på hur paniskt rädd hon blir när vi träffar på älg var det ju minst sagt otippat... men kanske hade hon hört uttrycket "face your fears" som jag brukar hänvisa till när jag ska förklara hur det kan komma sig att jag vågat gifta mig med en läkare...?!

Tillbaka på vändplanen vände vi hemåt igen och nu kunde vi direkt enas om vänster galopp - även nu HELT utan "handbroms" trots att Hamingja redan var ganska svettig efter all snöpulsning i skogen. När vi saktat av igen hade jag först tänkt låta henne skritta hela resterande sträckan tillbaka till stallet. Men så erinrade jag mig den artikel jag läste nyligen på Islandshästnyheter om den forskning en Hippologstudent utfört för att se om de skrittpauser som lagts in i töltfinalerna (T1 och T3) för att ge hästarna en chans till återhämtning har önskad effekt. Men där det visade sig att mängden mjölksyra i hästarnas muskler inte alls minskade av detta. Något som det däremot gjorde om man red långsam trav, vilken även benämndes "jogg". Alltså lät jag nu Hamingja trava istället. Fast då är det ju bara den där lilla detaljen att alla Hamradis avkommor helt saknar den där "jogg-genen"...men gångarten var ju rätt i alla fall!!!

onsdag 14 oktober 2020

När även bakdelen ska med!!!

Den här fina hästen fick jag rida idag!!! Men Hamingja tycker att Sylvia har VÄLDIGT dåligt inflytande på hennes matte - för plötsligt förväntas man jobba med bakbenen också...trots att det är JÄTTEJOBBIGT!!! :-O 

Jag red ner på bilvägen mot Alviksträsk och inledde med öppna i skritt varvat med att rygga långa sträckor (jag vände så att vi ryggade mot Alviksträsk, för att vi ändå skulle komma någon vart!) Jag valde att rida längs bilvägen då det inte är lika mycket av det vassa gruset kvar, men när vi började värma upp i trav blev det tydligt att underlaget är ganska hårt... 

Därför red jag in vid gamla soptippen och fortsatte uppvärmningen med att galoppera uppför branta backen två gånger för att sedan (försöka) rida öppna i tölt på den mjuka skogsvägen. När vi återvänt ner på bilvägen och varvade öppna i tölt med långa skrittpauser bort till "världens ände-korsningen". Hela tiden försökte jag rida riktigt saaaaaktaaaaa och när jag lyckades med det blev det lättare att få till något som liknade öppna också. 

Under hemvägen fortsatte vi på samma sätt: öppna i tölt varvat med skrittpauser. Och nog satt "Sylviaeffekten" från igår i - för även om Haminjga visade att hon tyckte det var jobbigt att ta i så mycket med sida bakben så var det ändå inte alls lika mycket protester idag. Och dessutom visste jag ju lite bättre vilken känsla jag letade efter så att jag kunde belöna henne när det började gå åt rätt håll. För som Atli brukar säga: "Belöna, belöna, belöna! Den som är bäst på att belöna är den som blir bäst på att träna hästar!!!" 

Som avslutning red vi över den nya, lilla bron över bäcken upp till Kyrkan där underlaget var mjukt och passade bra till att sträcka ut i trav! Nu blir det "höstlov" för Hamingja några dagar - det har hon förtjänat efter två så ansträngande träningsdagar!

tisdag 13 oktober 2020

Schwettit NANTING!!!


I kväll höll Sylvia ridlektioner för flera av oss inackorderingar! Med bara 4 grader när min lektion skulle börja kändes det väldigt KALLT! I o m att temperaturen legat ganska konstant på 8-10 grader dygnet runt denna höst var man ju inte van vid så här svala temperaturer och jag tänkte mer än en gång att jag kanske inte klätt mig tillräckligt varmt... Men å andra sidan har jag ALDRIG frusit under en lektion för Sylvia - och det behövde jag verkligen inte göra i kväll heller...!!!

När jag började uppvärmningen med att flytta undan för skänkeln i skritt längs långsidorna tipsade Sylvia om att jag skulle bromsa upp lite mer på högertygeln för att fånga upp högerbogen när jag flyttar undan för vänsterskänkeln. Och dra bak vänsterskänkeln lite för att bromsa upp och rama in bakdelen när jag flyttar för höger skänkel. 

Fortsatte sedan uppvärmningen i trav och då började Sylvia med att konstatera att Hamingja i alla fall inte kastade sig iväg i trav som hon gärna brukat göra utan faktiskt gjorde en ganska kontrollerad övergång - alltid något! Efter att jag travat på volter och längs spåret (och försökt komma ihåg att räta på mig, höja blicken och skjuta fram magen när jag rider lätt) fick jag uppmaningen att variera de böjda spåren mycket mer genom att rida "kringelikrokar" på ridbanan - och redan efter en stund bjöd Hamingja både på mer lösgjordhet OCH mer bärighet!

När jag sedan skulle rygga, som förberedelse för tölten kunde jag visserligen göra det i princip bara m h a säte och skänklar, men det var ändå ganska motvilligt från Hamingjas sida och Sylvia konstaterade att hon inte ville vinkla in bakbenen under sig utan ryggade med väldigt raka bakben... Så jag fick rygga ett par varv runt ridbanan innan Hamingja tillslut började vinkla in bakbenen under sig - och då blev det också en helt annan svikt i rörelsen. När hon fått skritta på framåt en liten stund som belöning ryggade vi mer och då fortsatte hon att vinkla in bakbenen, så Sylvias tips var att jag ska rygga lite längre sträckor framöver för att underhålla detta.

 Sedan var det dags för tölten och då började det VERKLIGA arbetet...! För att aktivera bakdelen ordentligt skulle jag rida öppna i tölt och det var SVÅRT!!! Vi började i höger varv och Hamingja tyckte detta var alldeles för jobbigt, så hon ville hela tiden dra i väg i tempo och räta upp sig... Jag fick verkligen kämpa med innerskänkel och yttertygel... medan svetten rann på både mig och Hamingja...! 

Efter en mycket efterlängtad skrittpaus var det dags för samma sak i vänster varv - och där behövde jag hålla innerskänkeln lite längre bak för att hålla bakdelen kvar längs spåret då Hamingja hellre ville gå i sluta... Sylvia konstaterade att vi i alla fall var duktiga på att rida öppna i skritt, så hon tipsade om att jag skulle rida många igångsättningar. Samt ha ÄNNU större fokus på tempot. 

Det där med tempot upplevde jag som VÄLDIGT avgörande, för tillslut var det någon liten polett som trillade ner när jag kunde sitta djupare i sadeln, hålla om bättre med skänklarna och göra förhållningar med överskänklarna och kroppen för att hålla nere tempot. Och då började Hamingja faktiskt jobba med bakdelen vilket också gjorde att takten blev bättre! "Du får rida mycket öppna när du rider ut framöver!", sa Sylvia. "Och då ska hon tvära MYCKET - hellre för mycket än för lite - så att du verkligen aktiverar bakdelen!!! 

Efter denna INTENSIVA timme var vi genomsvettiga både Hamingja och jag - så jag hade INTE behövt frysa denna gång heller!!! Och benen kändes alldeles skakiga - i alla fall för mig! Oj, så SVÅRT det är att lära sig rida... men så ROLIGT det är också!!!

söndag 11 oktober 2020

Back to basic!

Tredelat bett med parerstänger - en klassiker i sin genre!

ÄLGJAKT PÅGÅR-skylten stod uppställd vid infarten till Mariebäcksvägen när jag körde till stallet idag och en (troligen jägar-)bil stod dessutom parkerad vid vägbommen så det var inte läge att rida där heller... det fick därför bli ridbanan för oss även idag. 

Efter några ridpass då Hamingja kändes härligt lösgjord och lätt i handen upplevde jag henne mer "stum" i munnen igår... F f a på högersidan och det kan ju självklart bero på att jag har lätt att "fastna" i den handen och därmed ger henne något att "hänga" på... 

Men det slog mig att jag faktiskt ridit med olika träns och därmed också olika bett. De dagar hon känts mest lösgjord och avslappnad/rörlig i munnen hade jag haft det jag brukar kalla "nederbördstränset" i biothane där det sitter ett sådant bett som på bilden ovan: ett vanligt tredelat med parerstänger. Och när hon känts mer "stum" hade jag haft "fintränset" där det sitter ett DYRT golden wing-bett, konstruerat för att ligga bra i munnen och vara snällt mot mungiporna... kunde det vara så att skillnaden i alla fall delvis berodde på bettet?

Därför fick det bli "regntränset" idag igen - BÅDE för att det regnade och för att jag ville se om det blev någon skillnad hos Hamingja. Och skillnad blev det verkligen! Om det sedan berodde bara på bettet eller även på att jag var mer uppmärksam på att bibehålla en mjuk högerhand är för tidigt att säga, men jag ska definitivt rida med denna typ av bett (jag har förståss flera) ett tag framöver! 

Upplägget på ridpasset var detsamma som de senaste dagarna: uppmuntra henne att tugga på bettet innan jag satt upp och som uppvärmning först sidförande i skritt längs långsidorna med hästen ställd utåt, följt av uppvärmning i trav på volt och längs spåret. Och sedan arbete i tölt med förhållningar m h a överskänklarna och öppna i vänstervarvet resp sluta i högervarvet för att bibehålla samling och bärighet. Här och där kändes det riktigt trevligt! 

lördag 10 oktober 2020

Lördagsgodis!!!

Okej- nu kör vi!!!

Dagen inleddes på bästa sätt: i sadeln på lyckohästen! Jag red på banan och gjorde mitt bästa för att återupprepa gårdagens trevliga träningspass. Jag började i alla fall bra, genom att komma ihåg att redan innan jag satt upp i sadeln locka Hamingja att tugga på bettet. Och inledde sedan ridpasset med att även idag sidföra längs långsidorna med henne ställd utåt. 

När jag fortsatte med trav resp tölt tyckte jag inte riktigt att vi hittade känslan från igår... och när jag funderat efteråt kan jag konstatera att det i traven gick bättre i vänster varv medan det i tölten gick bättre i höger... Någon som har en idé om hur det kan hänga ihop?! Det blev ett ganska kort ridpass, både för att det var andra dagen i rad på ridbanan och för att jag hade mycket mer som skulle göras idag. 

I vanliga fall är mitt prio 1 på helgerna att rida och därutöver främst vila, för att orka jobba kommande arbetsvecka. Men den här helgen har det blivit ovanligt mycket utöver ridningen. För sedan jag åkte hem och ätit en snabb lunch var det dags att åka till en by i Piteå för att hämta två nya hönor!

Dessa vackra Maraner är "the new Chicks in town"!!!

Fazer och Coco Chanel får alltså två "rassystrar" och jag får (förhoppningsvis) fler chokladbruna ägg! Nykomlingarna har inte berättat vad de heter ännu, men det är ju inte alla som gör det på en gång...! 

Nu har jag i alla fall hunnit vila en stund i SOLEN (känns som en evighet sedan vi såg den senast) ute på altanen innan det är dags att åka in till stan för att äta Skaldjursbuffé på Bistron!!! Trevlig och gott räknar jag med! Men som tur är blir det VÄLDIGT mycket lugnare i morgon!

fredag 9 oktober 2020

En MYCKET bättre fredag!!!


Det var ju fredag för två veckor sedan som jag upptäckte att Hamingja hade ont i sin högra bakhov, men den här fredagen var MYCKET bättre!!! För när jag nu åter red ett pass på ridbanan kändes hon fantastiskt avslappnad och lösgjord - så hon har uppenbarligen inte minsta besvär av hoven längre!

I tisdags kändes hon visserligen helt ren i traven men jag upplevde ändå att hon var lite stum i munnen och ville bita tag i bettet på högersidan. Efteråt kom jag på att jag borde ha nyttjat knepet Atli lärde mig senast: att redan från marken få henne att slappna av och tugga på bettet genom att lyfta det lite uppåt och vibrera. För att sedan snabbt släppa och berömma så snart hon började tugga och därmed slappna av i munnen. 

Dumt nog har jag bara kommit ihåg att göra detta ett par gånger sedan ridkursen, så det tog en stund innan Hamingja förstod vad jag ville. Men tillslut fick jag önskvärd reaktion och när det upprepats några gånger och jag satt upp i sadeln hade jag samma trevliga känsla som på kursen: en häst så avslappnad och lösgjord som om hon redan var färdiguppvärmd!

Jag nyttjade också ett annat knep från senaste kursen: att sidföra i skritt med henne ställd ut mot staketet istället för att skritta på volt. Tillsammans med "bettknepet" gav detta ett mycket bra resultat och när jag sedan övergick till att värma upp i trav var det med en helt annan lösgjordhet än i tisdags och började snabbt frusta belåtet!

När jag sedan övergick till att träna tölt kändes hon fortsatt väldigt lösgjord och fin i båda varven! Här och där lyckades jag dessutom både slappna av i sitsen och hålla koll på höger bog och vänster bak - och då kändes takten ganska bra också! M a o var det en väldigt nöjd matte som lät Hamingja sträcka ut på längre tyglar i tölten! Nu ser jag ännu mer fram emot morgondagen då jag förhoppningsvis ska rida igen!

tisdag 6 oktober 2020

Som dränkta katter...! :-O

Att ge mig ut och rida i eftermiddag UTAN regnkläder var inte direkt mitt smartaste beslut...! :-O

När jag kom till stallet efter jobbet blåste det KALLT (men var uppehållsväder) och jag var så frusen att jag satsade på en VARM jacka istället för regnkläder. BAD choice - skulle det sedan visa sig... Jag hade valt att rida bilvägen mot Avan där vi kunde nyttja den mjuka sandvägen på vänster sida till uppvärmning i trav. Innan dess hade vi också travat en sträcka ute på vägen medan jag noga analyserade hur Hamingja rörde sig utan att kunna märka minsta tecken på att hon skulle ha besvär av sin högra bakhov. SKÖNT!!!

Uppe på höjden där jägarna brukar sitta och fika red jag in och lät Hamingja galoppera upp till toppen på kalhygget. Bytte galopp halvvägs och Hamingja gjorde riktigt fina galoppfattningar båda gångerna! Istället för att rida ner till vänster och tillbaka ut på bilvägen som vi brukar fick jag en ingivelse att fortsätta rakt fram längs skogsvägen som fortsätter parallellt med bilvägen, förbi Mariebäck och ända bort till gamla soptippen. 

Det var några år sedan jag red där senast och jag mindes det som att man ganska snart skulle komma till några riktigt blöta partier, men blev positivt överraskad över den långa sträckan som underlaget faktiskt var riktigt bra! Även om det fortfarande var uppehållsväder hade jag redan här hunnit ångra att jag inte tagit regnkläder, för det var en hel del granar som växte med grenar ut över skogsvägen så jag fick den ena duschen efter den andra och snart var ridbyxorna genomblöta...

När vi ridit en halvtimma var vi precis framme vid diket som Feykir och jag brukade ha problem att ta oss över, då det både var brett och djupt. Fast nu låg det stockar i botten på diket - något de antagligen i samband med en avverkning i närheten - så det såg betydligt lättare att ta sig över nu! Men det bestämde jag mig för att spara till en annan gång, nu vände jag istället och red samma väg tillbaka hemåt. Vid det här laget hade det börjat om att regna...

Tillbaka på bilvägen ägnade jag hemvägen till att träna tölt, vilket var ett effektivt sätt att hålla mig varm - för nu var vi VERKLIGEN blöta både Hamingja och jag... I stallet fick Hamingja sedan stå med nättäcket från Back on Track för att torka lite, medan jag drack te och smorde tränset (det var inte bara när jag avstod från regnkläderna som jag hade otur när jag tänkte - jag hade dessutom tagit FINTRÄNSET från Eques istället för det i biothane som jag alltid brukar använda vid nederbörd...) 

Innan Hamingja fick gå ut i hagen igen bytte jag till regntäcket från BoT, för enligt prognosen ska det regna i princip ihållande ända fram till lördag morgon. Och regn när temperaturen närmar sig nollan är det väder då det är störst risk att hästarna börjar frysa...