Hamingja får behålla sin BFF!!!

Det ständiga radarparet: Litlamin (e Démantur u. Lára) och Hamingja!

Nyligen fick vi höra den glada nyheten att Carola får köpa Litlamin av Sylvia - vilket innebär att Litla även i fortsättningen blir kvar i Mariebäck! Litlamin har ärvt sin mammas FANTASTISKA arbetsvilja - en sådan häst man inte kan undgå att förälska sig i, precis som Lára!!! Vi är alla så glada för Carolas skull - och det känns förstås också väldigt bra att dessa BFF inte behöver skiljas åt!

När jag kom till stallet idag visade det sig att Sylvia, Olivia, Sanna och Malin E precis skulle ut och rida, så Hamingja och jag hakade på dem på Torrbergsrundan. Hamingja är den enda av hästarna som ridits i sommar, så när det var dags för de övriga att rida genom skogen tillbaka hem fortsatte jag och Hami hela vägen bort till vägbommen nära Höbäcken innan vi också vände hemåt.

I måndags när jag tränade ganska mycket på övergångar till tölt gjorde jag den trevliga upptäckten att jag faktiskt kunde peta till lite med pisken på vänster bak UTAN att Hamingja försökte kasta sig iväg.  Och till min glädje visade det sig funka lika bra även idag! Ett litet "pet" på vänster bak och vips bjöd hon på en härlig bärighet i samlade skritten och den efterföljande tölten. PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! (Men luttrad som jag är undrar jag hur länge det ska hålla i sig...?!)

M h a högersluta gick det dessutom ganska bra att bibehålla bärigheten i tölten - så jag var riktigt nöjd när min duktiga häst sedan fick skritta hela vägen tillbaka hem genom skogen. Det var VARMT idag, så det var skönt för oss båda med en längre paus i träningen! Tillbaka på grusvägen bad jag sedan om trav och då hade lilla fröken uppenbarligen hämtat sig för hon var än en gång nära att trava mig ur sadeln! DET ÄR SÅ ROLIGT ATT RIDA!!!

Tala om timing!!!

Ända sedan tidigt i morse har regnet VRÄKT ner... men lagom till att jag skulle rida efter jobbet såg det ut så här! Och vi fick oss ett riktigt härligt träningspass på en dryg timme, när jag red bort till och en bit längs Torrbergsvägen samt början av skoterleden mot Ale. Jag försökte galoppera en hel del och Hamingja gjorde fina galoppfattningar och för det mesta till en galopp med trevlig bärighet. 

MEN den lilla detaljen att vi inte ridit längs Torrbergsvägen under hela sommaren och att det ihållande regnvädret gjort att det både var många pölar och dessutom mycket annat som var blött och därmed blänkte stökade till det för lilla fröken... Det blev ett antal tvärstopp och ännu fler tillfällen när hon förvandlades till giraff och totalt tappade bärigheten när hon överraskades av sådant som hon tolkade som tecken på fara. Men förhoppningsvis går det bättre nästa gång (eller då nästa!)

Under hemvägen nyttjade jag först skoterleden och sedan gräskanterna längs Torrbergsvägens sidor (eftersom de var mer sviktande än själva grusvägen) till att rida intervaller i samlad tölt. Över lag upplevde jag det som att jag lyckades hålla blicken lyft i ganska stor utsträckning idag och det hade jag god hjälp av när jag under sekvenserna samlad skritt resp samlad tölt ganska bra kunde känna hur Hamingja använde sin kropp samt när och hur jag behövde "fylla på" inramningen. Riktigt roligt!!!

Efter detta blev det välförtjänt skrittpaus hela vägen genom skogen hemåt. Och när vi var tillbaka på grusvägen bakom vägbommen avslutade jag med att varva samlad skritt med fri dito. En riktigt utmaning att övertyga Hamingja att kortare tyglar och mer samling inte MÅSTE innebära att man direkt ska börja springa.... oerhört nyttigt m a o!

Tillbaka i stallet kom jag faktiskt ihåg att stretcha henne fast vi var i Mariebäck och inte i Höbäcken - ett steg framåt jämfört med senast alltså! I morgon blir det vilodag för lilla fröken så får vi se vad som händer på onsdag!

"Kvaliteten på den samlade skritten...

...ger kvaliteten i tölten!" Ännu ett "mantra" från Mäster Atli! 

Därför är det EXTRA roligt att Hamingja efter behandligen i tisdags bjuder på sådan härlig känsla i samlad skritt! Igår blev det ett kort träningspass på ridbanan då jag inte ville riskera att de tidigare skavsåren från sadelgjorden skulle rivas upp igen. Men den nya, smalare sadelgjorden med "ludd" verkade ju fungera bra så idag vågade jag mig istället på ett ovanligt långt ridpass (1,5 timme) bort till Torrbergsvägen. 

Mycket sidförande i skritt blev det inledningsvis, uppvärmningstölt, terrängtrav genom skogen och ett par galopper. Och jag försökte verkligen vara extra noga med att göra allt lika mycket "åt båda hållen" - för det vore ju trevligt om jag kunde bibehålla den trevliga liksidigheten hon har nu ett tag i alla fall...!!! 

Efter omsadling vände jag hemåt och övergick till att träna samling i tölt. Men upptäckte att jag varit riktigt klantig och satt sadeln väldigt snett till höger... så ganska snart satt jag av för att sadla om en gång till när jag var extra noga med att sadeln skulle ligga rakt. ÄNDÅ kändes det fortfarande som att jag satt VÄLDIGT snett till höger när jag suttit upp igen... Var det Hamingjas nya liksidighet som så tydligt avslöjade mattes bristande dito??!! :-O  

Mycket skritt - både samlad och fri - blev det sedan som avslutning.  Men när jag skriver detta inser jag att stretchingen blev bortglömd... Att flytta hem hästarna till Mariebäck känns ju bra för att man kommer tillbaka till de vanliga rutinerna... men samtidigt uppenbarligen glömmer den goda vanan man skaffat sig under sommaren...!

Vilken WOW-känsla!!!

Idag skulle jag premiärrida efter equiterapeutbehandlingen i tisdags och få veta om behandlingen denna gåg gett lika tydlig effekt som senast, då det f f a kändes stor skillnad i traven. Det Inge-Björn då beskrev som att hon "sladdade" ut med bakdelen åt höger hade uppenbarligen minskat så att mer av kraften från bakbenen användes för att ge bärighet och hon höll verkligen på att trava mig ur sadeln!

Och idag blev jag verkligen inte besviken - redan när jag började förbereda för tölt märktes det STOR skillnad när hon så direkt och som det kändes helt utan att det tog emot någonstans kom in mellan hand och skänkel. (Det var som Lárakänslan - att hela hästen var "mjuk som smör"!) Bärigheten i den efterföljande tölten gav verkligen en fantastisk känsla och matte blev "hög som ett hus"!!! WOW!!! Man skulle nästan kunna tro att Sylvia haft Hamingja på träning i flera veckor - så bra kändes det!!!

Dagens träningspass var också ett test av en ny sadelgjord med "ludd" som ska minska risken för nytt skav. Den nya gjorden är dessutom betydligt smalare än lädergjorden jag brukat använda, något som också ska vara en fördel i detta fall. För med en bred gjord är det större risk för skav av hästens rörelser om den glider långt fram (p g a "sommarbetesmage") vilket antagligen också är vad som hänt i Hamingjas fall.

Och efter dagens ridpass kunde jag konstatera att inget av de gamla skavsåren rivits upp igen - hoppas det fortsätter så!!! Självklart fortsatte jag sedan min goda vana att stretcha och när vi nu stod inne i stallet och gjorde detta istället för i "insektsmolnet" utanför sommarbeteshagen var det förståss lättare för Hamingja att slappna av under tiden! Nu längtar jag REDAN till nästa träningspass med min FINA häst - förhoppningsvis blir det redan i morgon!

"Det blir bättre och bättre dag för dag!"

Idag på förmiddagen var Inge-Björn (equiterapeut) tillbaka i Mariebäck för att följa upp behandlingen som Hamingja m fl fick i början av sommaren. Själv behövde jag vara på jobbet, men Sylvia var bussig och assisterade med Hamingja. Jag var väldigt spänd på vad han skulle tycka, om hennes problemområden hunnit bli bättre. Jag hoppades förstås det, särskilt som jag varit så noga med att stretcha henne enligt hans instruktioner efter varje ridpass hela sommaren. Och även anpassat ridningen för att få henne att arbeta mer liksidigt förstås.

När rapport sedan kom så var den glädjande nog också positiv! Hamingjas problem (som härrör från bakdelen men "spiller över" på framdelen) var visserligen inte helt borta. Men det hade definitivt gått åt rätt håll - han uppskattade att hon var ca 30 % bättre än senast. M a o ska jag fortsätta på den inslagna vägen. Riktigt skönt att få bekräftelse på att det går åt rätt håll, eftersom jag inte själv kunnat se någon tydlig skillnad. (Förutom att det numera oftast går riktigt bra att stretcha hennes vänstra bakben som hon inte brukat tycka om att man lyft i alls.) 

I morgon får lilla fröken vilodag efter behandlingen - sedan blir det spännande att rida igen på torsdag och se om det även denna gång känns en tydlig skillnad. Efter förra gången var det f f a STOR skillnad på traven. Något som jag känt men inte kunnat förstå och sätta ord på, men som Inge-Björn förklarade med att hon "sladdade" åt höger med bakdelen, hade försvunnit/minskat kraftigt så att mycket mer av kraften i travstegen gick uppåt och gav bärighet istället för att "försvinna ut åt sidan"!

Hemma!

Höbäcken bra med hemma bäst! tycker Hamingja!

Efter jobbet idag åkte jag till Höbäcken för att hämta hem Hamingja från sommarbetet så att hon är på plats till i morgon fm när equiterapeuten kommer för att kolla henne och ett par till hästar igen. 

Hamingja, Hulda, Herman och Hremsa (alla med "efternamnet" från Mariebäck).

Så nu får hon dela hage med det här gänget! När Hulda var föl var Hremsa en mesig mamma som lät Dotla och skäck-Hremsa lägga beslag på hennes dotter. Och när Hamingja och Litlamin senare anslöt till flocken och gjorde ett försök att "skaffa sig ett föl" så var det Dotla som satte dem på plats, inte Hremsa... Men nu var Hremsa överraskande tydlig när hon snabbt satte Hamingja på plats - och sedan verkade det färdigdiskuterat!

Jag hade förresten sådan tur att när jag kom till Höbäcken så var Carola där för att kolla till hästarna så jag fick hjälp att lasta! Hamingja är visserligen mycket lättlastad så jag kan göra det själv, men det underlättar ju att ha någon som stänger bakom henne är hon gått in medan jag står kvar vid hennes huvud. För sedan jag lärde henne att backa ut själv när man ska lasta av vill hon gärna vara duktig och backa ut direkt jag lastat in henne också...! Carola och John följde dessutom med tillbaka till Mariebäck så jag fick assistans även där - vilken service!

Bra trav är kanske inte bara bra...

Hamingja bjöd på en trevlig ridupplevelse idag igen - inte minst en RIKTIGT maffig trav!!! Fast när jag sedan satt av för att sadla om för andra gången upptäckte jag att sadeln glidit fram så att gjorden börjat nöta på ett av de tidigare skavsåren... Det var alltså inte bara matte som höll på bli "travad ur sadeln" utan hela sadeln hade fått några rejäla skjutsar framåt...! :-O

Det fick för säkerhets skull bli skritt hela vägen hem till Höbäcken igen. Dock en ovanligt välanvänd "skrittpaus" eftersom jag passade på att fokusera extra mycket på att hålla blicken lyft, korrigera min sits vid behov och dessutom m h a sidförande tygeltag "ta med" Hamingjas bogar tillbaka åt höger när hon ville skjuta ut vänsterbogen.

Innan den maffiga traven hade vi hunnit med ett par galoppintervaller samt en sekvens tölt med riktigt trevlig bärighet (sedan matte varit fräck nog att låta pisken nudda vänster bak i den samlade skritten)! Så det kändes som ett väl använt ridpass även om jag förstås önskat att hon sluppit nytt skav... Nu måste jag försöka få tag i en fårskinnstunnel/-skydd till sadelgjorden att använda till dess pälsen hunnit växa ut igen. Om det nu finns till en sadelgjord som bara är 40 cm...?! Tips mottages tacksamt!!!