Vi tränar tempoväxlingar!

Redo för nytt träningspass - idag tempoväxlingar i tölt!

Det visade sig även vädermässigt vara bra timing att ge Hamingja vilodag igår, då det var solsken och varmaste dagen hittills. Idag är det mulet och därmed "bara" +8 men både Hamingja och jag fick svettas rejält ändå...! Jag valde att rida ut längs bilvägen istället för på ridbanan idag för att bespara henne den extra belastning som böjda spår alltid innebär. 

Ridbanan hade visserligen varit att föredra just för att träna precisionen i nedtagningarna. När vi tävlar i T3 och rider ökat tempo längs långsidorna gäller det att börja bromsa i tillräckligt god tid för att vara nere i arbetstempo när man kommer till kurvan. Fast inte för tidigt heller, för då blir det också avdrag på poängen... Och längs vägen är det lite svårare att bedöma längden på bromssträckorna... Men bortsett från det går tempoväxlingar i tölt ganska bra att träna längs vägen. 

Till min lättnad fastnade inte broddarna i underlaget en enda gång - trots att det fortfarande är rejält lerigt längs Mariebäcksvägen. Tempoväxlingarna red jag f f a på vägen från världens ände-korsningen mot skoterklubben/Bälingeberget där underlaget är riktigt, riktigt bra! Medan Mariebäcksvägen främst fick fungera till uppvärmnings- resp nedvarvningstölt. Samt en avslutande sekvens i trav, vilken bjöd på en riktigt, riktigt trevlig känsla med mycket sväv! Kanske var det tack vare att vi hade viktboots på?!

Tillbaka i stallet fick Hamingja än en gång slippa betfor, vilket även idag resulterade i en renslickad krubba "trots" mineraler och vitaminer blandade med hennes lucernhack. Efter ca 30  minuter med Back on Track fick hon sedan gå ut till de andra när jag serverade lunchhö i hagarna. Sedan kom Johan till Mariebäck och bytte till sommardäck på hästtransporten medan jag började förbereda packningen inför tävlingen nästa helg. Och i morgon ska vi preppa i ridhuset i Harrbäcken och vi får sällskap av Elisabeth och Démantur - både trevligt och ett moraliskt stöd för min lilla fröken! 

Programridning

Hamingja håller vakt medan storasyster Hremsa vilar med sin Hulda (och "skäck-Hremsa" längst bak till  höger).

Idag har Hamingja och jag ridit tävlingsprogrammen (V2 och T3) och det måste vara tre år sedan sist så det var verkligen HÖG tid att "damma av" dem inför nästa helg! Vi hade viktboots på och efter uppvärmningen började jag med fyrgångsprogrammet vilket kommer att ridas som V2-special (det sista momentet: ökat tempo tölt ersatt av "beautytölt" där man själv väljer tempo i o m att tävlingen inte går på en godkänd bana utan i ridhus). 

Jag hade som tur var förberett mig genom att fota av programmet så att jag kunde kolla upp vilken ordning gångarterna ska visas i. Under alla år med Reykur tävlade jag T1, med valfri gångartsföljd, och den gångartsordning jag hade då sitter verkligen djupt i hjärnbarken! Med Feykir red jag olika varianter av "lätt klass" och med Lára hann jag inte tävla så många gånger att V2-programmet lyckats fastna i hjärnan...! 

Men nu är det detta program som gäller och inget annat: arbetstempo tölt, arbets- till mellantempo trav, mellanskritt, arbets- till mellantempo galopp och slutligen ökad tölt (i Umeå "beauty-tölt"). Förutom att ha koll på gångartsföljden var det ju också VÄLDIGT nyttigt att träna på  gångartsväxlingarna eftersom även dessa poängsätts! F f a behövde vi träna på att fatta galopp från skritt. I vanliga fall gör vi ju galoppfattningarna från stillastående, vilket visserligen är OK på tävlingsbanan också. MEN det räcker att hästen tar ett enda steg bakåt - vilket ju är lätt hänt om man stannar - för att man ska bli diskad och den risken vill jag inte ta! 

Jag red först igenom hela programmet två gånger och sedan gjorde jag ett par extra galoppfattningar ur skritt. När jag fattar höger galopp ute så har jag börjat lära mig att hålla högerhanden i manen för att kontrollera min reflex att ta i högertygeln när hon skjuter fram högerbogen. Men på ridbanan var det plötsligt mycket svårare igen... Och dessutom ska jag komma ihåg att titta åt vänster i fattningen för att ge henne tydlig signal om vad hon ska göra. 

Efter detta flåsade vi REJÄLT båda två, så det behövdes en riktigt lååååång skrittpaus innan det kändes som att vi var redo för att även rida töltprogrammet (T3) med arbetstempo tölt, varvbyte, arbetstempo tölt med tydliga steglängdsökningar på långsidorna samt ökad tölt (i Umeå "beautytölt".)  Förutom alla detaljer vi jobbar med i tölten i vanliga fall så behöver vi här också hitta precisionen i tempoväxlingarna... något jag helt förträngt under träningen de senaste tre åren... :-O 

Jag red bara igenom T3-programmet en gång, för att spara på krafterna för det var inte bara matte som var trött... men sedan gjorde vi också några extra tempoväxlingar innan min duktiga häst fick sträcka ut och varva ner i tölt på långa tyglar och sedan en lång avskrittning. Efter två dagars intensiv träning på ridbanan blir det välförtjänt vilodag för henne i morgon. På söndag planerar jag att rida igen. I så fall blir det mer fokus på tempoväxlingarna då, men är bara underlaget OK rider jag längs bilvägen. Bara inte broddarna suger fast i underlaget så är sliter det ju mindre på henne när vi slipper ridbanans hörnpasseringar. 

På måndag blir det sedan en spännande utflykt när jag bokat tid i ridhuset i Harrbäcken utanför Piteå så att det förhoppningsvis ska bli lite mindre chockartat för lilla Hamingja med ridhuset i Umeå. Som tur var red vi ju dessutom i ridhuset i Boden flera gånger förra vintern när Midur hade träningstider där och för varje tillfälle blev det lite mindre otäckt. Men det är ju ett tag sedan nu...!

Räddaren i nöden!!!

Det var ytterst nära att all min planerade påskridning "frös inne" när Hamingjas högra framsko plötsligt börjat glappa ordentligt och "universallösningen" Sylvia hade hunnit åka till fjällen... Men som tur var kunde hovslagaren komma med kort varsel och "rädda påsken"! 

Det visade sig att flera sömmar helt enkelt gått rakt av, så att ena änden av dem fortfarande satt kvar i hoven... och jag fick förklarat för mig att detta kan hända så här års ifall hästen har snösulor. Är underlaget bitvis hårt kan sömmarna gå rakt av. Och det luriga är att det inte går att förutse. I andra fall kan man få en förvarning när skorna successivt börjar glappa mer och mer - men i det här fallet sitter skon som den ska fram till dess att sömmen är av och skon nästan lös... 

Med alla fyra skor på plats kunde jag alltså trots allt inleda helgen på allra bästa sätt: med ett ridpass på Hamingja! Ett av mina favoritcitat är detta: "Ridning är som  meditation - du måste hela tiden koncentrera dig i nuet!" Den som sa detta var en munk vid Den gyllene hästens tempel (bara en sådan sak!!!) i Thailand. Och det stämmer verkligen överens med vad jag själv länge hävdat: att ridning är som en svettig form av yoga, just för att det hela tiden krävs fullt fokus. (Och i vårt fall innebär ridning dessutom alltid en vistelse utomhus, vilket är välgörande bara i sig!)  Efter ett träningspass med Hamingja minns jag knappt att jag ö h t jobbat tidigare på dagen - och för mig som alltid haft svårt att helt koppla bort tankarna på jobbet när jag går hem är det OERHÖRT välgörande! 

Min strategi för att på något sätt toppa formen inför tävlingen nästa helg är att "ha Atlikurs utan Atli" - d v s på egen hand försöka köra en repris av senaste kursen. Idag började jag därför som jag fick göra då, när "själva arbetet" (mellan uppvärmning och nedvarvning) gick ut på att låta Hamingja tölta i ett högt tempo för att få igång rörelserna ordentligt. Ökat tempo tölt är dessutom något vi verkligen behöver träna på, både Hamingja och jag! 

Umeå Icelandic Meeting rids visserligen i ridhus och inte på ovalbana, så därför kommer vi att rida en specialvariant av T3 (tölt) resp V2 (fyrgång) där det avslutande momentet ökad tölt i båda fallen ersätts med "beautytölt" där ryttaren själv väljer i vilket tempo man visar sin häst. Och där rekommenderade Atli att jag rider mellantempo tölt, för att inte behöva hantera hörnen i ett högt tempo. Men vi ska ju ändå rida tempoväxlingar med ökat tempo på långsidorna i T3 så det skadar verkligen inte att träna på detta!

Jag har tidigare insett att det funkar bäst att börja i vänster varv, där jag kan få högerbogen på plats m h a ett vibrerande stöd på yttertygeln. Så när jag var nöjd med uppvärmningen inledde jag där med att hon fick rulla på ett antal varv i högre tempo medan jag fokuserade på att behålla ett drivande säte och att lösgöra utan att samtidigt bromsa. Inte lätt - men det känns ändå som att det så sakteliga går åt rätt håll i alla fall! Och Hamingja tyckte verkligen att det var roligt att få spring fort! Men hon blev förstås rejält flåsig i värmen - särskilt som jag faktiskt kommit ihåg att sätta på viktbootsen!

När vi efter en längre skrittpaus övergick till att rida ökat tempo i höger varv fick jag åter en bekräftelse på att det går åt rätt håll med träningen för det var lite lättare att undvika dragkampen om högertygeln som vi så lätt fastnat i tidigare. Därför gjorde Hamingja inte heller några försök att bita tag i bettet och vräka sig iväg utan det kändes ganska kontrollerat hela tiden. Dock hade vi en hel del taktproblem i hörnen, trots att jag verkligen försökte bibehålla ett drivande säte och inte falla så mycket framåt... tillslut kom jag på att jag helt glömt yttertygeln och när jag tog kontakt där gick det genast lite bättre. 

Fast nu vid det laget var Hamingja REJÄLT trött, så ganska snart fick hon börja varva ner med successivt allt längre tyglar. Sedan fick hon skritta på långa tyglar med jag passade på att byta spöhand om och om igen - när hon faktiskt var för trött för att orka stressa upp sig över det! Efter mera nedvarvning, nu i trav, fick hon först skritta på hellånga tyglar innan jag avslutade med det svåraste som finns: att fortsätta skritta trots att matte kortat upp tyglarna igen. När vi rider ut brukar vi träna detta under sista biten hem till stallet. Men vi behöver verkligen göra det även på ridbanan!

Efter detta fick det bli en svalkande dusch för duktiga hästen innan hon fick mumsa lite gott i form av lucernstrå och vatten "spetsat" med vitaminer och mineraler. Och när hon - precis som här om dagen - slapp betfor slickade hon krubban omsorgsfullt ren!

Korta men fantastiska Hamingja-moments!!!

Det är bara ett par veckor sedan, men snön gör att bilden redan känns inaktuell... men inte hästen!

Idag fick jag uppleva ett par HÄRLIGA Hamingja-moments under vårt träningspass på ridbanan! I söndags såg jag Sylvia träna lillebror Hector och då bl a töltade i åttor med sidförande över diagonalerna. En övning jag ofta gjorde med Lára men som sedan fallit i glömska... Så när jag var nöjd med dagens uppvärmning i skritt, tölt resp trav på volt var det dags att friska upp minnet!

Dock bestämde jag mig för att börja i skritt - och det visade sig vara alldeles tillräckligt svårt! Precis som Lára har Hamingja ett överambitiöst drag som gör att hon är väldigt snabb att försöka gissa vad jag tänkt be henne göra och om jag inte verkar nöjd hinner hon testa ett par tre andra alternativ innan hon tar sig tid att lyssna på vad jag egentligen försöker "säga"... 

Detta kom fram VÄLDIGT tydligt nu - varje gång jag ville styra in längs diagonalen kändes det som att hon hann vara precis överallt, UTOM just på diagonalen...! Så det blev MÅNGA åttor för oss innan det började flyta på lite bättre. Och sedan plockade hon fram ännu en Láravariant: nämligen "ökat tempo sidförande". Om det varit en tävlingsgren skulle Lára lätt ha varit i världseliten! Hamingja kommer inte upp i riktigt samma hastigheter, men hon har definitivt potential på området...!  

Först satt jag mest och skrattade åt det hela och undrade hur i all världen jag skulle få någon ordning på detta...?!? Men så kom jag på hur jag lärt mig att hantera saken när jag red Lára: genom att ändra riktning hela tiden: sidföra några steg höger, bromsa upp med innerskänkeln och rida några steg rakt fram, sidföra igen ett par steg åt vänster, bromsa upp med innerskänkeln och direkt sidföra några steg åt höger o s v. När hon aldrig visste åt vilket håll jag skulle be henne gå härnäst - vänster, höger eller rakt fram - började hon tillslut ta sig till att invänta min signal och då gick det ju SÅ mycket bättre! 

Detta visade sig fungera även på Hamingja så tillslut hade jag fått tillräckligt mycket ordning på oss för att försöka göra samma sak i tölt. Jag hade verkligen undrat hur det skulle gå när vi hade sådana kommunikationsproblem redan i skritten... men det gick faktiskt över förväntan! För Hamingja tyckte uppenbarligen att det var lite svårare i tölt och därmed krävde mer fokus, så att hon inte hann med att försöka förekomma mina signaler. Tillslut fick vi faktiskt sekvenser med en riktigt trevlig längd på halsen också!

Efter detta och en längre skrittpaus satt jag av och sadlade om för att preppa oss inför träningen av arbetstempo tölt. Där var min strategi att först få högerbogen "på plats" varför jag inledde i vänster varv där innerskänkeln tillsammans med ett "vibrerande stöd" på yttertygeln har en väldigt bra effekt!   

I nästa steg bytte jag till höger varv, men först med en lägre grad av samling för att f f a fokusera på att "placera" högerbogen även här. Nu genom att med sidförande tygeltag ta med bogarna ut åt vänster i hörnpasseringarna och i övrigt ha så lös innertygel att Hamingja aldrig fick någon chans att "fastna" där. Och utan vår vanliga dragkamp om högertygeln blev Hamingja inte heller lika triggad att rusa iväg utan det hela blev både mer avslappnat och kontrollerat än det brukat vara. 

Med en mer avslappnad Hamingja även i högervarvet var det dags för steg 3 i denna "trestegsraket": samlad skritt och övergång till arbetstempo tölt. Först taggade Hamingja upp sig rejält i den samlade skritten och gjorde några försök att kasta sig iväg i tölt. Men efter ett par ryggningar började hon lyssna igen och då gjorde vi en övergång till arbetstempo som jag tror var vår allra bästa någonsin! Det kändes verkligen som att hon "satt på rumpan", kom upp ordentligt med bogarna och var så lätt och luftig i rörelserna!!! Ett FANTASTISKT Hamingja moment!!! 

Jag lyckades inte behålla den häftiga känslan någon längre stund, men nu hade jag fått uppleva den i alla fall!!! Taggad av detta varvade jag sedan skrittpauser med övergångar från samlad skritt till arbetstempo tölt ett antal gånger. Under den sista sekvensen arbetstempo tölt lyckades jag m h a att rida sluta hitta tillbaka till den FANTASTISKA känslan igen under ett antal steg. WOW - det här kommer jag att leva på länge!!! Som belöning lät jag Hamingja få varva ner genom att sträcka ut i tölt på långa tyglar. Och hon verkade lika nöjd som jag med dagens prestation! 

Tillbaka i stallet åkte BoT på (hasskydd och ryggvärmare) medan hon fick mumsa på lite gott. Och de senaste dagarna har hon verkligen slickat krubban ren istället för att lämna minst hälften av maten... Jag verkar ÄNTLIGEN ha hittat ett sätt att få min häst att äta sina mineraler och vitaminer - nämligen genom att helt hoppa över betfor! Det som alla hästar brukar äta nästan som godis - men som min lilla fröken faktiskt inte verkar tycka om. Det har verkligen tagit tid för mig att fatta detta - det var väl helt enkelt allt för osannolikt... Men med mineraler och vitaminer blandade med "bara" ett par nävar lucernhack och lite vatten slank det ner hur lätt som helst. "Peppar, peppar" får jag väl säga så att det också håller i sig! 

Sunday, scary sunday...!

"Världen är så stor, så stor, Hami, Hami liten...!"

Idag tyckte jag det kunde vara lämpligt med en rejäl dos "social träning" för min inte alltid så trygga häst - så jag bestämde mig för att rida in i byn Alviksträsk. Det var länge sedan vi gjorde det senast så jag var beredd på att Hamingja skulle tycka att det var ganska spännande... och så blev det också. 

Vi inledde dock riktigt modigt med galopp uppför backen in i byn, inkl galoppfattning nedanför backen där "mördarsvanarna" skrämde henne så att hon gick omkull i början av inridningen, vilket väl är anledningen till att hon inte har den grundtrygghet man kunde önska...

Men ju närmare backkrönet vi kom desto mer trögt gick det i galoppen - tillslut kändes det nästan som att hon bara hängde i luften (som seriefigurer kan göra) för att hinna hålla koll på omgivningens alla utmaningar i form av människor som monterade skramlande byggnadsställningar inkl bankade hårt på metallen med hammare, lömska soptunnor och dito postlådor, för att inte tala om alla farliga fordon som stod parkerade kors och tvärs... 

Mitt i detta började dessutom ett gäng hundar skälla hysteriskt och då glömde lilla Hamingja att hon faktiskt är uppväxt bokstavligen med skällande hundar runt benen...! Men hon tog sig faktiskt samman så pass att vi t o m kunde trava en sträcka genom byn innan vi vände tillbaka igen - riktigt duktig tjej!!! Tillbakavägen genom byn var lika spännande, men jag tycker ändå hon hanterade det hela ganska bra. 

Det skulle dock visa sig senare under hemvägen att hon tyckte sig ha fyllt dagens kvot av spänning med råge. Flera gånger upplevde hon sig uppenbarligen stå öga mot öga med osynliga monster längs vägkanten och det blev tvärstopp i ett antal minuter innan jag kunde övertala henne att fortsätta... Och just innan det stora timmerupplaget (som vi ridit förbi MASSOR av gånger nu utan problem) blev det helt enkelt tvärstopp...! Och där blev vi stående - LÄNGE...!!! Ibland har jag fått sitta av och gå före henne förbi "farliga saker" men nu ville jag inte göra det utan bestämde mig för att vänta ut henne. Och vänta fick jag... men tillslut kunde vi ändå passera och ta oss tillbaka hem. "Borta hemskt, hemma BÄST!" sa Hamingja.

En FANTASTISK morgon!!!

Titta NOGA - hon är faktiskt liiite blank i pälsen!!!

När jag åkte till stallet för att fodra i morse var det bara någon enstaka minusgrad, solen sken och dessutom var det knappt någon vind alls! Vad mer kunde man önska? Jo, en riktigt fantastisk islandshäst förstås - och henne hittade jag i Mariebäck! Trots att Hamingja rullade sig så oerhört grundligt när jag släppt ut henne igår kunde man fortfarande ana att hon var nybadad. Och när jag sedan gått varvet runt med pälsskrapan kunde man t o m se blanka partier i pälsen - DET var länge sedan sist!!!

Vi red iväg längs bilvägen mot Alviksträsk och efter sedvanlig tölt med lååång hals skojade jag till uppvärmningen lite extra genom att både trava och galoppera! Atli sa någon gång att islandshäst-ryttare RIDER sina hästar i tölt men ofta bara "låter dem trava". D v s vi åker ofta bara med i traven utan att försöka inverka på dem, för att inte riskera att hästen ska gå över i tölt...! Men idag tyckte jag det var hög tid att försöka RIDA även i trav! Jag testade att rama in henne på samma sätt som jag brukar i tölten, genom stöd på högertygeln i kombination med att lägga till vänster skänkel. Och det visade sig ge bra effekt: efter en stund fick hon ett helt annat sväv i traven - härligt!!! Jag ska definitivt "störa" henne i traven oftare!!!

Framme i "Världens ände-korsningen" blev det som vanligt skrittarbete på volt och förutom korsa bakbenen försökte jag även få kontroll på högerbogen genom att rida henne utåtställd på volten i vänster varv.  Sedan övergick jag till töltträning efter vägen längs sjön, mot Bälingeberget och här var underlaget verkligen HELT perfekt för ridning: inte minsta geggigt utan bara precis så fuktigt att det inte var stumt! Vi kunde tölta på utan att bakbroddarna sög fast en enda gång! Om någon tycker det är underligt att vi kunde rida vidare, bortanför Världens ände, så skulle ni bara veta hur förvånad Hamingja blev när matte började ta med henne på sådana utflykter för några år sedan...!!!

Med suveränt ridunderlag och underbart väder kändes det som att jag hade kunnat rida på hur länge som helst! Men det är ju dumt att fresta för mycket på kroppen så när vi galoppera uppför den långa backen (vi hann både vänster och höger galopp) vände jag tillslut ändå hemåt igen.

Jag kämpar på med att försöka hålla blicken lyft när jag rider - och det är verkligen hur svårt som helst...! Men de stunder jag lyckas får jag en helt annan uppfattning om hur Hamingja rör sig och avslöjar även många dumheter som jag själv ägnar mig åt i sadeln... Under hemvägens ökade tempo tölt lyckades vi till att börja med "gasa på" riktigt bra. Men tillslut började Hamingja fuska lite med vänster bak, skjuta ut högerbogen och "fastna" i högertygeln.

Lyckligt vis råkade jag just då verkligen ha blicken lyft och kände därmed så tydligt vad min kropp ville göra: hålla emot på högertygeln... något som förståss bara triggar Hamingja att gå emot ännu mer och "dra mig ur sadeln" så att jag faller framåt och tappar sätet, vilket i sin tur får Hamingja att börja rusa... Jag fick verkligen kämpa med mig själv för att INTE stumna i högertygeln utan istället snarare ge efter lite så att Hamingja inte fick något att "hänga emot".

Genom att sedan "ta med" bogarna åt vänster m h a tyglarna lyckades jag åter få henne lösgjord och inramad, UTAN att bromsa! En riktig aha-upplevelse!!! Peppad av detta fortsatte jag att träna tempoväxlingar och fick flera tillfällen att tillämpa mitt nya knep. Men det krävdes verkligen fokus och viljestyrka för att inte låta kroppen göra som jag (uppenbarligen) brukar...!!!

Innan vi var hemma hann vi även med ytterligare en sekvens i trav när jag åter "störde" henne på samma sätt som tidigare och hon inte bara bibehöll traven - trots att vi var på hemväg - utan bjöd åter på ett härligt sväv! Tillbaka i stallet gjorde jag nytt försök att få Hamingja att äta sina mineraler och vitaminer. Denna gång helt utan betfor, blandade bara med ett par nävar lucernhack samt vatten. "ÄNTLIGEN slipper man betforn!!!" sa Hamingja och snart var krubban inte bara tom utan även grundligt renslickad! 

Fredagsfeeling!

Med +8 grader i skuggan, strålande sol och knappt någon vind var det VARMT att vara islandshäst med vinterpäls idag...!!! Hamingja var faktiskt lite fuktig i pälsen (av svett) redan när jag hämtade henne i hagen och väl inne i stallet började hon dessutom flåsa av värmen! Men värmen till trots hade hon fortfarande inte någon större brådska med att tappa vinterpälsen... Visst lossnar det endel när jag borstar/skrapar men inte alls i sådan mängd som jag skulle önska. 

Och snart ska vi ju till Umeå och tävla i ridhus...så hon skulle verkligen behöva bli av med så mycket vinterpäls som möjligt!!! Ett knep för att få igång pälsfällningen är att tvätta hästen - då brukar det oftast börja hända saker! Och eftersom dagens utomhustemperatur gjorde att hon inte riskerade att bli kall även om hon fick gå ut i hagen igen innan pälsen hunnit torka kändes det ju lämpligt att ge henne en omgång i spolspiltan. 

Men innan tvätten skulle vi förstås rida och jag bestämde mig för att testa underlaget längs bilvägen bort till korsningen vid sjön, med förhoppningen att vägen hunnit torka upp tillräckligt för att bakhovarnas broddar inte skulle suga fast i underlaget. Till skillnad mot senast fick detta bli ett träningspass utan viktboots - det skulle definitivt bli tillräckligt ansträngande för henne ändå idag!

Under våra inledande "korsa bakbenen-stretching" kändes hon lite mer ovillig att gå undan för vänsterskänkeln idag... så jag såg till att lägga in sådana sekvenser under varje skrittpaus. Mitt huvudfokus för dagen var annars att lyckas kombinera lyft blick, drivande säte/lodrät sits och en fjädrande högerhand i tölt. Svårt, svårt, svårt...!!! 

Under hemvägen fick jag i alla fall uppleva en sekvens med riktigt härlig känsla i tölten! Om man bortser från den "lilla detaljen" att Hamingja gick i ett ganska snabbt mellantempo när jag egentligen skulle rida arbetstempo... Att tölta riktigt långsamt men ändå med massor av energi måste vara det svåraste som finns...!!! Lyckas jag hålla nere tempot så tappar vi energin - och rörelserna... 

Men med både hemväg och ett högre tempo fick nu både bärighet och rörelser en boost som jag tillät mig njuta av en stund istället för att direkt försöka ta ner tempot. På ridbanan här om dagen påmindes jag också om den stora effekten på bärigheten av att snabbt ställa om till höger för att få högerbogen på plats - vilket ytterligare bidrog till den trevliga töltkänslan!

Tillbaka i stallet blev det sedan tvätt av häst innan hon fick stå ute i solen och mumsa lite lucern och mineraler/vitaminer. Men den tjocka pälsen var ändå ganska blöt fortfarande när hon fick gå ut i hagen igen. Jag borde sedan ha gjort som jag planerat: att snabbt vända mig om och gå därifrån så snart jag tagit av henne grimman... 

Då skulle jag ha sluppit se hur hon rullade sig så grundligt så att det snart inte fanns minsta fläck på henne som fortfarande var ren... Men även om hon inte hann vara (hyfsat) ren särskilt lång stund så hoppas jag i alla fall att det blir extra fart på pälsfällningen efter detta!