tisdag 16 januari 2018

Ruggigt väder men en STOR dag för ridsporten!!!

Hremsa, Hamingja (?!), Mysla och Ljufa som unghästar

Så härligt väder som på den gamla "arkivbilden" har det tyvärr inte varit de senaste dygnen... utan snöoväder med hårda vindar. Inget som den här "skröppelkroppen" jag har uppskattar direkt... Av min suveräne smärtläkare har jag fått lära mig att vila för att musklerna ska få återhämtning i form av syresättning och smärtorna därmed minska. Så jag försöker hålla mig till det, förutom jobbet då förståss. 

Sådana här gånger är det verkligen en fördel att Hamingja trivs så bra i hagen med sin flock! Visserligen är hon alltid glad och positiv när hon får komma ut och arbeta. Men hon står inte vid grinden och suktar som Lára gjorde utan "hänger" nöjt, oftast vid den andra ladan nere i vinterhagen. Många gånger står hon där helt själv - att hon förväntas vara ett flockdjur verkar hon inte alltid fästa så stor vikt vid (så länge det inte dyker upp något skrämmande.) Och eftersom hon så uppenbart är nöjd med livet i hagen är det lättare att undvika dåligt samvete när det inte blir ridning så ofta som jag egentligen hade tänkt. 

I vår var det ju annars en VÄLDIGT stor dag för ridsporten, när först Skatteverket meddelade att ridning ska räknas som avdragsgill friskvård. Och det var VERKLIGEN på tiden att en av Sveriges största sporter sett till antalet utövare, den allra största handikappidrotten och en av få där kvinnor och män tävlar på lika villkor, inte längre ska drabbas av denna negativa särbehandling! Och sedan får Peder Fredricsson - MYCKET välförtjänt - Jerringpriset för andra året i rad!!! PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!

söndag 14 januari 2018

En älg stökar till det...

Hamingja och Litlamin "hänger"!

Dagens ridpass inleddes - som vanligt - med att flytta undan för skänkeln på volt i skritt utanför stallet och fortsatte sedan längs bilvägen till vänster mot Avan. Hamingja kändes mjuk och avslappnad till att börja med - men det blev inte så länge... Strax innan det första lilla "galoppbacken" sprang nämligen en älg tvärs över vägen framför oss! :-O Då blev det förståss tvärstopp för lilla fröken, som varit paniskt rädd för älgar sedan vår "nära älg-upplevelse" i slutet av sommaren...

Vid vår senaste närkontakt med älgar lyckades jag tillslut få henne att passera förbi och trodde att hon skulle lugna ner sig. Men t o m när vi kommit tillbaka till stallet var hon helt panikslagen och försökte hoppa ut ur boxen, först när jag tagit in Dottla som moraliskt stöd i boxen bredvid lugnade Hamingja ner sig tillräckligt för att tillslut kunna äta sitt kraftfoder. Fast när jag sedan släppte ut henne i hagen rusade hon ner till staketet och spanade oroligt åt "älghållet"... 

Den här gången frös hon visserligen fast på stället, men gjorde i alla fall inga ansatser att vända och fly hemåt. Jag lät henne först stå och spana efter älgen i lugn och ro en lång stund, innan jag tog till Atlisignalen för att sänka huvudet (ställa lätt höger-vänster). När hästen sänker huvudet utsöndras nämligen "lugn och ro-hormoner" varför man på detta sätt kan hjälpa hästen att slappna av. Det fungerade riktigt bra - även om jag förståss fick upprepa signalen ett antal gånger då "giraffhalsen" kommit tillbaka. 

Hamingja var alltså BETYDLIGT lugnare än vad hon varit vid de tidigare älgmötena, men inte så lugn att hon ville fortsätta framåt. Och jag bestämde mig för att inte vara påstridig. Jag testade ju den strategin senast och resultatet (en jättestressad och rädd Hamingja som försökte hoppa över boxväggen) var verkligen inget jag ville uppleva igen. Nu var hon ju ändå fortfarande kontaktbar så jag bestämde mig för att se det som ett steg framåt. Istället för att försöka pressa henne att fortsätta framåt, skulle jag försöka vända hemåt utan att trigga hennes flyktreflexer mer och fokusera på att avsluta ridpasset på en avslappnad häst.

När vi kom tillbaka till gården red jag därför in på ridbanan, där hon fick arbeta på volt och flytta undan för innerskänkeln i skritt och tölt till dess hon började frusta avslappnat. Passade även på att rida trav på volt - där hon fortfarande INTE ville göra några travövergångar i vänster varv... För att få trava på vänstervolten fick jag alltså börja i höger varv och sedan byta om volt. Då kändes hon ändå mjukare och stadigare i traven än senast - så jag hoppas att det ändå går åt rätt håll och att vi snart kan göra övergång till trav i båda varven igen! 

Mitt huvudfokus denna dag var ju ff a att avsluta ridpasset på en riktigt avslappnad häst. Och när hon avslutningsvis fick hellånga tyglar i skritten och då nästan skrapade mulen i backen medan hon frustade om och om och om igen hade jag ju verkligen uppnått målet! Jag vet ju inte om detta kan göra att hon inte blir riktigt lika rädd nästa gång vi stöter på älg - men jag hoppas det i alla fall!

lördag 13 januari 2018

"Titta så FINT jag töltar!!!"

Rimfrostigt!!!

Apple har verkligen ett och annat att lära från bilbranschen, som ser till att vintertesta sina produkter i Norrbotten...! Sekunden efter att jag fotat ovanstående bild signalerade mobilen att batteriet plötsligt var slut och mobilen stängdes av... När jag senare satte mig i bilen för att åka hem från stallet och anslöt laddningskabeln så vaknade telefonen inte bara till liv igen, den visade dessutom att batteriet var laddat till nästan 90 %... Trist att inte kunna lita på att mobilen fungerar även vintertid... dagens 15 minusgrader är ju ändå inte någon extrem kyla...!

Innan mobilhaveriet hade Hamingja och jag varit ute en dryg timme, när vi red längs bilvägen till världens ände, några galoppintervaller längs kanten på ängen och sedan fortsatte vi efter vägen längs med sjön bort till skoterklubbens stuga. Massor med trevlig tölt blev det! Och riktigt, riktigt trevlig galopp längs ängskanten! Det har kommit en knapp dm snö sedan de plogade upp där, vilket uppmuntrade till lite mer höjd i sprången än det annars tenderar att bli på plan mark. Faktiskt var vänstergalopperna allra bäst - med trevlig bärighet och längd på halsen! 

Men när jag föreslog att vi skulle trava var inte Hamingja och jag lika överens längre... "Jag för inte den produkten!" konstaterade lilla fröken "Men titta så FINT jag töltar!!!" Hm... det skulle nog ha behövts ett par dm nysnö för att få henne att ändra sig. Det är väl bara någon vecka sedan vi hade en "nästan töltfri dag" då vi travade och travade och travade - men det kanske är därför hon nu tycker att det är färdigtravat för ett bra tag framöver?! Det får nog bli ett nytt pass på ridbanan i början på nästa vecka få se om hon i alla fall kan tänka sig att bjuda på "högertrav"?!

torsdag 11 januari 2018

"Vänstertravens" vara eller icke vara...!

Hamingja travar - under senaste Atlikursen.

Till skillnad mot när bilden togs har vi nu MASSOR av snö - nästan upp till den övre tråden! Men i söndags kunde jag för första gången på länge träna på ridbanan, för Janne hade plogat. Då var underlaget VÄLDIGT isigt, så jag valde att bara rida skritt och tölt. Men sedan dess har det kommit ett tunt lager snö som sedan hunnit frysa fast på isen, så i kväll kändes det tryggt att även rida trav.

Hamingja vill ju helst springa FORT när hon travar, så jag behöver verkligen använda volter för att kunna bromsa upp henne. ALDRIG bromsa med båda tyglarna, då får du bara en spänd häst, säger ju Atli. Och det brukar gå undan rejält även under de första varven trav på volt, så jag vill veta att det är ett underlag med bra fäste så att hon inte börjar "sladda" - för då blir hon spänd och springer ÄNNU fortare... 

Men i kväll var underlaget alltså perfekt även för trav! Fast vi började som vanligt med uppvärmning i tölt på volt, där Hamingja kändes mjuk och fin från start och när hon redan efter en kort stund på volten började frusta så belåtet fick hon övergå till att tölta längs spåret. "Rid bara på volten så länge som det behövs!" är ju en annan av Atlis käpphästar. (Även om man ju oftast behöver rida mer på volt än man faktiskt gör - fast inte riktigt alltid!) 

När det sedan var dags för trav på volt började jag i höger varv och Hamingja gladde mig med en klockren övergång! Jag försökte fokusera på att hålla min blick mot mitten av volten, för att därmed hålla kroppen i rätt position. Och när detta fick Hamingja att böja sig runt innerskänkeln började hon vila mer i steget så att jag t o m kunde driva henne fram emot bettet utan att det blev racertrav. HÄRLIGT!!!

Efter detta bytte vi till vänster varv, men när jag bad Hamingja om en ny övergång trav var hon inte lika övertygad, utan det krävdes flera försök innan hon var med på noterna. Och de vanliga knepen för att "lura fram" traven funkar ju inte på henne som kan tölta i precis hur låg form som helst och på hur små volter som helst (inte bara kan förresten - hon ÄLSKAR det!) Men tillslut kunde vi ändå enas om att avrunda uppvärmningsfasen med trav även i detta varv. 

Som "själva arbetet" blev det idag först tölt fram och tillbaka längs ena långsidan, med "Atlivändningar" (att vända runt med ytterhjälperna) varje gång vi kom till ett hörn. Och sedan övergångar från samlad skritt till dito tölt. Hon arbetade med trevlig längd på halsen, men det hade inte skadat med mer energi så att hon kommit upp mer med bogarna...

När det började vara dags för att avrunda fick hon först sträcka ut och "mystölta" med långa tyglar i riktigt låg form  och sedan följde riktigt trevlig trav på volt i höger varv. Men när jag sedan bytt till vänster var blev det knepigare... "I vänster varv travar jag INTE!" sa Hamingja och töltade istället... Jag gjorde hur många försök till travövergångar som helst, men lilla fröken var hur konsekvent som helst: "Titta så fint jag kan tölta i vänster varv!!!" tycktes hon säga. 

För att komma runt detta bytte jag tillslut tillbaka till höger varv - och då fungerade övergången till trav åter på första försöket...! Sedan bytte jag varv igen UTAN att sakta av till skritt först - så att vi i alla fall skulle få jobba med "vänstertraven" också. Nu travade hon på, men ibland ville hon korta upp sig lite i nacken och börja "tänka tölt" så jag fick parera med extra drivning för att hon skulle bibehålla traven. Det var alltså MYCKET nyttigt för oss att träna trav på volt - och det får bli en hel del "vänstertrav" för oss framöver!!!

söndag 7 januari 2018

Flest böjda spår vinner!

Uppvärmningstölt. 
En bild från senaste Atlikursen får symbolisera att ridbanan är plogad och ridbar igen!

Efter morgonfodringen kollade jag in snöläget vid hästtransporten. Janne hade plogat hela vägen bort till parkeringen vid kyrkan vilket innebar att det blev ÄNNU tydligare vilken ENORM mängd snö som vinden drivit ihop framför och runt min transport... Det var bara att inse att min fysik inte skulle räcka till för att få undan all den snön. 

Jag hade tagit med mig ett takskottningsverktyg (en slags raka med teleskopskaft) och gjorde ett försök att i alla fall dra bort snön från taket, men även detta visade sig för ansträngande... Jag får be Johan följa med och hjälpa mig med detta! Än så länge är snön i alla fall kall och därmed lätt, så det är ju "ingen ko på isen" för takets skull. 

Någon träning på BRK skulle det i alla fall inte bli i kväll - skulle jag försöka skotta fram transporten så skulle jag definitivt inte vara i skick att rida eller göra något annat vare sig i kväll eller någon av de närmsta dagarna... Det fick bli ridning på hemmaplan istället! Fast först fick jag äta frukost i Josefshallen i väntan på att Hamingja och de andra skulle ha ätit klart. 

Hamingja är så UNDERBART positiv till arbete! Den enda häst jag träffat som kunnat slå henne på den punkten var Lára, som t o m slutade äta och snabbt slog över på "work mood" ifall man råkade visa henne tränset! Men Hami är alltså bara "snäppet" efter, vilket visade sig så tydligt idag när jag suttit upp i sadeln utanför stallet. Jag hann bara krama lite lätt i vänster tygel innan hon stegade iväg med lååånga, ivriga steg bort till och in på ridbanan! Hela hon utstrålade ett glatt: "Här ska arbetas!!!"

När jag nu inte behövde vara begränsad av bilvägens begränsade bredd och dess höga plogvallar passade jag förståss på att rida på volter och böjda spår! I sann Atlianda startade vi som vanligt med skritt på volt och flytta ut bakdelen. Och Hamingja stortrivs verkligen när hon känner sig trygg med vad som förväntas av henne - så hon slappnade av, sträckte ut överlinjen och frustade så oerhört belåtet!

Efter att först ha gjort samma sak även i tölt fortsatte jag töltarbetet med att vända in m h a ytterhjälperna. Jag red alla möjliga böjda spår varvat med volter, till dess hon kändes riktigt mjuk och följsam "åt alla håll" och varje böjning medförde en successivt allt längre hals. Jag tyckte vi hittade fram till det läget oväntat snabbt, trots att vi varit hänvisade till att bara rida rakt fram längs vägen så pass länge... ett mycket positivt besked! 

Som avslutning tränade vi ryggning och samlad skritt m h a säte och skänklar, varvat med pauser i skritt på lång tygel (alltså inga övergångar till tölt). Hamingja fortsatt energisk och fokuserad medan matte då och då även lyckades vinkla sitt bäcken rätt i samlingen och t o m höja blicken vissa stunder! "Plötsligt händer det - ÄVEN för Hamingjas matte!!!" Så jag var lika nöjd som Hamingja efter dagens träningspass!

lördag 6 januari 2018

Aktuellt snödjup: ca en islandshäst!

Hamingja efter "djupdykningen" i snödrivan framför min hästtransport...!

I morse fick jag upp ett Facebookminne från den här dagen 2016, vilket visade att vi då hade en riktig köldknäpp - eller vad sägs om -26 grader på termometern och dessutom en vind som resulterade i en köldfaktor på -35??!! Idag var det BETYDLIGT mer beskedliga temperaturer som tur var: bara -7 grader även om den även idag bitande vinden gjorde sitt till... När jag kom till Mariebäck mötte jag Malin som precis var på väg hem. Hon gav mig rådet att INTE rida mot Alviksträsk idag, det hade hon nämligen gjort och det hade känts så skönt med vinden i ryggen... men på hemvägen hade istället motvinden gjort det ISKALLT i ansiktet... 

Alltså fick det bli att rida bilvägen åt andra hållet, mot Avan. De ENORMA plogvallarna p g a all snö gör ju att vi inte har några alternativ till bilvägen längre... Efter lite voltarbete i skritt och flytta undan för innerskänkeln så att Hamingja fick stretcha musklerna i bakdelen ordentligt begav vi oss ner på bilvägen. Där vi som vanligt värmde vi upp med tölt med lååååång hals. 

Igår testade jag ju konceptet "nästan töltfri dag" genom att trava ovanligt mycket. Och var så nöjd med att Hamingja gjorde klockrena övergångar till trav hela tiden - får hon välja själv tar hon ju helst tölten! Men uppenbarligen tyckte hon nu att det var färdigtravat för ett tag framöver, för idag fungerade INTE min travsignal... Och att bara ge längre tyglar funkar ju inte alls på henne som ÄLSKAR att tölta med hellånga tyglar och nosen i backen... Men det är klart att utifrån hur mycket vi travade igår var väl sannolikheten för att matte skulle be om trav även idag så oerhört låg att Hamingja tyckte att hon helt kunde bortse från den...?!!!

En enda övergång till trav lyckades, men sedan övergick hon till galopp redan efter ett par steg så den räknas ju inte riktigt... Och utan möjlighet att rida på volt kändes det som ett omöjligt uppdrag varför jag gav upp travförsöken och fokuserade på samling i tölt istället. Då och då under detta töltarbete kom jag faktiskt på mig själv med att BÅDE hålla mitt bäcken vinklat framåt OCH hålla blicken rakt fram - d v s det jag verkligen kämpat så länge med... Jätteroligt att se att det fungerar korta stunder i alla fall! 

Några galopper uppför de backar vi passerade hann vi också med - närmare bestämt två vänster galopp och en höger. Alla tre kändes ovanligt bra! Kanske för att vi i samtliga fall hade ridit samlad tölt strax innan så att vi redan hade samlingen "med oss"?! T o m i den sista vänstergaloppen, när vi var på hemväg, bjöd Hamingja på runda, fina språng istället för att kasta sig iväg i ett whiplash-riskerande tempo. HÄRLIGT!!! 

Tillbaka på gården bestämde jag mig för att rida till hästtransportparkeringen borta vid kyrkan för att se om det var ett akut behov av att skotta transporttaket. Och för att bedöma sannolikheten att jag skulle kunna komma ut med transporten för att åka till BRK och träna i ridhuset i morgon kväll. I o m att det inte bara snöat utan även blåst en hel del de senaste dagarna var snödjupet ganska ojämnt längs den lilla vägen om än hanterbart. 

De sista tre-fyra meterna närmast min hästtransport hade dock snön drivit ihop till vad som såg ut som en ganska rejäl driva. Men riktigt hur djup snön var förstod jag inte förrän Hamingja - på mattes uppmaning - tog några steg in i drivan och hamnade med en stor del av huvudet under snön...! Min kämpe till häst hade ändå tänkt fortsätta längre in i snödrivan! 

När jag istället gav henne signal om att vända tillbaka hade jag hunnit konstatera att snödjupet på taket i alla fall inte såg helt alarmerande ut. Och det var ju en lättnad med tanke på hur svårt det skulle ha varit för mig att ta mig ända fram till transporten när det var svårt t o m till häst! När Sylvias Janne senare kom hem lovade han att se om han kunde skotta sig fram till transporten med traktorn - så KANSKE finns det ändå en möjlighet att kunna åka till BRK i morgon kväll. I så fall blir det två vändor till stallet för mig i morgon, för jag har morgonfodringen i morgon bitti. Jag får väl helt enkelt se hur "transportläget" resp dagsformen ser ut.

fredag 5 januari 2018

En tölt fri dag är ALLDELES för jobbigt!!!


Islandshästgurun Ia Lindholms "Månadens tips" på hennes och Dennis hemsida brukar alltid vara mycket lärorika! Igår läste jag hennes tips nu för januari och det handlade om att ha en töltfri dag varje vecka, då man istället fokuserade helt på övriga gångarter. Redan när jag hade läst så långt i texten insåg jag hur oerhört svettigt det skulle vara för mig - f f a att rida så mycket trav - och sedan nämner Ia DESSUTOM att hon brukat rida extra långt under dessa dagar...!

Alla Hamingjas halvsyskon (med samma mamma) har förärats den STORA traven med REJÄLT tryck i steget - även Sylvia och Atli tycker det är riktigt ansträngande att rida dem i trav. Och med Mökkur som pappa dessutom har ju Hamingja inte fått någon liten dos av detta...! Så det är inte bara för att min kondition skulle kunna vara bättre än den är som jag jämställer travträning med ett spinningpass...!

Med det skulle definitivt INTE skada att rida mer trav än vad jag oftast gör - så varför inte införa en "NÄSTAN töltfri dag"?! Och eftersom idag var första dagen på resten av mitt och Hamingjas liv bestämde jag mig för att börja med detta genast! Vi mjukstartade dock med vår vanliga uppvärmningstölt med lååång hals och jag förstod också att vi skulle behöva avrunda träningspasset på samma sätt, eftersom jag behöver trava Hamingja på volt om jag ska ha en chans att lugna ner travtempot till något som i alla fall liknar nedvarvning.

Men där emellan blev det i alla fall ovanligt mycket trav - med matte flåsandes på ryggen...! Och jag höll mig kvar i sadeln även om det här och där kändes som att jag skulle kunna flyga av! Övergångarna till trav fungerade riktigt bra - faktiskt även på hemvägen när hon annars kan ha för bråttom för att ha tid att trava... Men när jag ville höja ribban ytterligare och böja henne lite i vänstersidan var hon snabb att gå över i tölt istället. Ö h t gäller det för mig att kunna komma till ridning i traven och inte bara klamra mig fast uppe på ryggen och åka med - så nog är det bra om vi kan ha fler sådana här "nästan töltfria dagar" inte bara för mattes kondition!

Sedan hade vi faktiskt två gångarter till som var tillåtna idag - galopp och skritt! (Ja, rent tekniskt är ju Hamingja femväxlad, med pass också, men det är än så länge verkligen överkurs för matte...) Så vi passade på att nyttja de backar vi passerade till galopp - och jag gjorde dessutom fattningarna tidigare än vi brukar så att det fanns utrymme för lite längre galoppintervaller än vanligt. Till min glädje lyckades jag ovanligt bra med att bibehålla en bärig galopp samt återfå bärigheten efter att hon börjat spänna upp sig lite i nacken - det känns som att det sakta men säkert går åt rätt håll för oss i galoppen!

Skritt är väl den gångart som blir mest styvmoderligt behandlad... Trots att det enligt uppgift är den gångart där hästen använder flest muskler och därmed är ett MYCKET effektivt verktyg för att styrketräna hästen. (Detta har jag fått lära mig av kunniga "tregångsmänniskor" - jag antar att eftersom rörelsemönstret i tölt är ungefär detsamma som i skritt borde tölten vara lika effektiv på detta område för hästar som även har denna gångart.)

När våra längre sekvenser i trav idag gjorde att jag behövde extra tid för att hämta andan igen så hade det också den positiva bieffekten att det även blev längre sträckor skritt än vad jag brukar rida! Det handlade då dessutom om riktig "muskelbyggarskritt" där Hamingja tog i ordentligt bakifrån vilket resulterade i en aktiv överlinje och trevlig längd på halsen! Sådan skritt har jag f f a brukat rida sista biten tillbaka till stallet, då hon tack vare att hon lärt sig att jag inte kommer att be henne om någon snabbare gångart igen, kunnat slappna av tillräckligt psykiskt för att kunna vila i steget och skritta riktigt bra "genom kroppen".

Jag började träna skritten på det sättet med Lára, som verkligen gjorde sitt bästa för att övertyga ryttaren om att skritt inte ens existerade som gångart... Och det fungerade så bra på henne att jag fortsatt på samma sätt med Hamingja också. Vilket uppenbarligen även varit mycket bra för henne - för nu kunde jag alltså rida ordentligt i skritten UTAN att hon började varva upp mentalt och vara beredd att börja springa! Det är verkligen fantastiskt hur mycket små detaljer det finns att träna på - och det är ju det som gör att jag tycker ridning är så ROLIGT!!!

Den senaste tiden har jag på massör-Thomas inrådan låtit Hamingja ha hasskydden från BoT på sig i hagen, i förebyggande syfte. Efter varje ridpass har hon dessutom fått stå med nättäcket från BoT medan hon ätit sitt kraftfoder. Han förklarade nämligen att säsongen som kräver isbroddar alltid innebär en viss extra belastning på hästen och vi vill ju inte att de besvär hon haft i bakdelens muskler ska komma tillbaka igen...

I o m att Hamingja går på lösdrift blir det dock aldrig någon längre stund hon hinner stå med nättäcket så här till vardags. Men jag har ju även BoT:s regntäcke, som håller för utevistelse, och idag bestämde jag mig för att låta henne gå med detta på till i morgon - för maximal BoT-effekt. Mitt ojämförligt mest lästa blogginlägg handlar visserligen om hur mycket bättre det är för hästen att INTE ha täcke i hagen, men det finns ju alltid undantag..!