söndag 31 maj 2009

Finaldagen

Vi hade satt klockan på väckning till 06.45 men vaknade faktiskt strax innan. Hotellfrukosten började egentligen inte serveras förrän 07.30 - men då började veterinärbesiktningen... Jag frågade i går kväll om de möjligen kunde ställa fram en enklare frukost redan kl 07 så att vi skulle hinna äta och det skulle gå bra. Och när vi kom ner i matsalen kl 07 var faktiskt hela frukosten redan framdukad! (De är verkligen alltid oerhört tillmötesgående på hotell Aurum!!!)

Efter en snabb frukost och utcheckning åkte vi mot Ragvaldsträsk. Termometern visade redan 25 grader i skuggan så vi förstod att det skulle bli en oerhört varm dag. HUR skulle våra gräsfrossande hästar klara det??? En oroväckande föraning fick vi när Lukka knappt orkade springa på veterinärbesiktningen... Just i det fallet var dock omständigheterna bara gynnsamma för Feykir - han orkade inte med en massa skutt och hopp utan höll sig till trav så vi behövde faktiskt bara springa en enda gång för att han skulle bli godkänd!

Det var bara en timme till dess jag skulle rida min första final och jag ville inte gärna släppa ut honom på gräset igen... Det fanns flera uteboxar lediga och eftersom de låg i skuggan frågade jag en ur tävlingsledningen om det gick att få hyra en sådan under förmiddagen (vi räknade ut att det bara var så länge boxarna skulle ligga i skugga.) Men hon sa så generöst att vi självklart fick låna boxarna helt gratis! Feykir, Lukka och Nási fick stå i var sin box och även om de förståss saknade gräset verkade de definitivt njuta av svalkan. Det blåste kraftigt och de ställde sig alla tre med huvudet över boxdörren så att vinden blåste deras pannluggar rakt upp! När det var dags att börja sadla insåg jag att jag redan druckit 1,5 liter vätska under den timme jag varit på tävlingsplatsen. Och ÄNDÅ var jag inte minsta kissnödig. Annars brukar jag behöva springa på toaletten flera gånger bara för att jag är nervös! Men det var otroliga 30 grader i skuggan så vätskan behövdes verkligen!


Vågade knappt värma upp Feykir innan jag skulle rida min T8-final. Han måste ju ha så mycket energi som möjligt sparad till banan! Fokuserade därför på att lösgöra och rakrikta i skritt. Red även liiite tölt längs asfaltvägen - och sidförde då massor. Trots denna sparsamma uppvärmning kändes han oerhört trött när det var dags att rida final... Vi började i höger varv och det gick TUNGT!!! När vi bytte varv fick jag plötsligt en helt annan häst! Han töltade jättetrevligt! ... så länge vi red mot utgången... men så snart vi passerade den och han MKT besviket insåg att han INTE skulle få lämna banan tog bensinen slut igen... En stund senare blev han plötsligt skrämd av något och drog iväg i galopp. När jag kunde bromsa upp honom till tölt igen hoppades jag att vi skulle få med oss lite energi från galoppen, men tyvärr inte... Poängen blev förståss allt annat än bra efter en så energilös prestation... 4,0 - 4.0 och 3.7 gav totalt 3.90 och en fjärdeplats. Verkligen inget att skryta med.... Fick dock ett jättefint pris! Vindur har alltid väldigt fina prisbord och man brukar få välja pris själv - i turordning förståss. Jag valde ett jättefint kornblått schabrak som jag sedan lämnade in för brodyr till en brodyrfirma som var på plats. Bestämde mig helt enkelt för att fokusera på det fina priset och förtränga poängen!

Feykir fick gå tillbaka till uteboxen - som fortfarande låg i skugga - och vila där till vår nästa final. Han fick en hink med lite betfor och havre samt massor av vatten och verkade rätt nöjd!

Under tiden red Fia T1-final med Lukka. Eller rättare sagt, Fia BAR Lukka genom en T1-final. För där hade "bensinen" också tagit slut tyvärr... och en T1-final är ju i det närmaste oändlig! Oj, vad vi led med Fia och försökte hjälpa till att driva där vi satt vid sidan av ovalen! När hon red fick jag ett väldigt tydligt exempel på vad det innebär att tävla i en bedömningssport. I momentet med tempoväxlingar gjorde de en riktigt, riktigt bra ökning längs ena långsidan - medan alla tre domarna råkade titta åt andra hållet. Och sedan hade de problem i nästa ökning - då alla tre domarna råkade titta på henne. Synd att det inte var tvärt om! Jag tycker i alla fall att Fia borde fått en tapperhetsmedalj för hur hon kämpade och red!

Inför V5-finalen hoppades jag att Feykirs vila från gräsätandet skulle vara till vår fördel. Värmde dessutom ännu mindre den här gången - nu hade han ju dessutom redan jobbat rejält idag. Hittade ett ställe i skuggan där jag kunde böja och rakrikta, sidföra och rida lite framdelsvändningar. Några igångsättningar i trav och två galoppfattningar. Sedan var det dags att rida till collectingring. Nu gällde det! Ville verkligen ha revansch efter förmiddagens trista töltfinal...

...och fyrgångsfinalen gick också MYCKET bättre!!! Redan tölten blev mycket bättre nu: 4,5 - 4.0 och 4.5. Och sedan kunde (nästan) ingen stoppa oss! Travpoängen blev fina 5,5 - 5,5 och 5.0. Längs långsidan närmast publiken red vi verkligen i motvind - det blåste så kraftigt att det nästan kändes som att rida in i en vägg! När det var dags att skritta hade jag oturen att hamna just där - vilket dessutom innebar att vi red FRÅN utgången. Absolut inte optimalt! Men ändå fick vi fina 5.0 - 5.5 och 5.5 för skritten! Avslutningsvis så galoppen med ÄNNU bättre poäng: 5.5 x 3!!! Sista kurvan lyckades jag dessutom rida ihop Feykir ett snäpp till - då kändes galoppen riktigt häftig!!! Efteråt fick jag beröm av Sylvia och flera andra för den avslutande galoppsträckan - synd bara att den inte var längre för då hade vi kunnat få ännu högre poäng! Sammantaget fick vi 5.12 vilket var lite högre än igår (5.10) och jag var SÅ nöjd!!! Det innebar också att vi ridit upp oss från tredjeplatsen i uttagningen till en andraplats. Och som pris fick vi ett fint täcke! (Vann gjorde Vallholts Jennie Lindberg på ett jättefint sto som ska avelsvisas på Wången inom kort. De hade bl a 6:or för tölt och trav! Fast två av domarna hade faktiskt mig och Feykir som etta i skritt och en av dem satte oss som etta i galopp! *jättestolt*)

Efter denna prestation fick min duktiga häst gå tillbaka till gräshagen igen som belöning medan jag skyndade tillbaka till banan för att se Fia rida final i V1. Även Lukka hade mått bra av vilan i uteboxen - för nu var hon inte alls lika matt som i T1. Bl a fick de fantastiska skrittpoäng: 6.5 - 6.5 och 6.0!!!

Tomas - som vann sin uttagning i T5 igår - vann även finalen idag på Nási! Det kan man kalla en bra tävlingsdebut! Jag undrade om han kanske borde lägga ner tävlandet - för man brukar ju säga att man ska sluta när man är på topp! ;- )

Tävlingens sista klass var femgång - där tre juniorer (varav två från Midur) och en senior red samtidigt. Rebecca och Hending vann juniorklassen och hade faktiskt högre poäng än senioren också! Inte illa!

Johan var ju i Ragvaldsträsk och fotade resp filmade igår - så det kommer bildbevis på lite av varje så snart jag haft tid och ork att gå igenom. Men det blir knappast i morgon för då är det clinic för alla eleverna på Sylvias ridskola på kvällen.

Morsdag!

Ur "Anvisningar för firande av Mors dag" från 1920:





  • Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.



  • Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.



  • Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.




Eftersom det är 27 mil från Luleå till Umeå har jag tyvärr inte kunnat hälsa Mor med sång och kaffe på säng denna morgon... Fast jag är ju lite närmare Umeå än vanligt eftersom Feykir och jag är på tävling i Raggvaldsträsk, strax söder om Skellefteå. Men som liten gåva kan jag kanske anföra detta blogginlägg? Så får jag samtidigt passa på att utbedja mig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter! Och jag hoppas att far i huset läst upp något vackert för dig idag - utantill!

lördag 30 maj 2009

Mer från tävlingen

Nu har vi avnjutit GOD ryttarmiddag! Som "efterrätt" tänkte jag nämna vilka andra Miduriter som är här: Fia och Lukka har jag ju redan nämnt. De gjorde debut i öppen klass och var riktigt duktiga. Fast det hade säkert gått ÄNNU bättre om Lukka inte hetsätit gräs hela natten innan...

Sylvia och Linda är här, men bara som coach resp hästskötare (Démantur är hos Gummi på träning inför avelsvisningen på Wången och Skalmar är "importförkyld"...) Men Sylvia har som vanligt varit bussig och hjälpt oss alla med tips och råd. Och Linda har agerat hästskötare åt Tomas, som gjort tävlingsdebut med Nási. Tomas valde att debutera i T7 och vann sin uttagning!

Caroline och Fagur - som var så bussiga och lånade ut boxen till oss - har debuterat i öppen klass för ungdom och var riktigt duktiga! Rebecca och Hending tävlade som vanligt i T2 och femgång ungdom. I T2 fick de ett poängsnitt på drygt 6!!! Joanna och Idunn gladde oss som vanligt med fartfyllda passläggningar i ungdomsfemgången. Joanna har lagt skritten mellan galoppen och passläggningen i sitt program och det är nog jättebra för Idunn att varva ner lite efter galoppen - hon laddar ju ändå hur mycket som helst inför passläggningarna!

Har jag råkat glömma någon Midurit så ber jag om ursäkt - en heldag ute i solen och värmen, men nervös tävling, svettig ridning, bubbelpool och en rejäl middag på det börjar ta ut sin rätt... Kommer nog att somna ovaggad i kväll... kanske inte ens behöver spikmattan?! (Den är förståss med - och Fia blir rädd bara av att titta på den!)

Insåg föresten nyss att jag inte tagit några värktabletter på ett helt dygn. Har helt enkelt glömt bort dem! Har väl levt på en kombination av varmt väder och Feykireffekten?!! Men i kväll får det ändå bli två Panodil (det är bara sådana jag tar - starkare varianter hjälper nämligen inte.) Men jag har en fiffig variant av Pandoil som har effekt hela 6 timmar - väldigt bra till natten, då kan man sova längre innan man behöver ta nya!

God natt!

Första tävlingsdagen - uttagningar

TACK alla som höll tummarna för att Feykir skulle klara veterinärbesiktningen - det funkade! Hade tunga boots på och gjorde ett antal igångsättningar i trav i en uppförsbacke innan. Det gäller att liksom smyga igång honom i traven - ABSOLUT inte smacka - utan börja småjogga själv samtidigt som jag säger "traaava" så att det nästan låter som "saakt av". Då kan han ibland börja trava utan det där lilla "femgångsskuttet" som brukar få skellefteåveterinären att tro att han är halt. Idag behövde jag bara springa fyra vändor för veterinären. Det var bara första gången han gjorde ett skutt, sedan höll han sig till trav och vi var godkända. SKÖNT!

När jag red vår första klass T8 kändes han tung (de hade ju ätit gräs hela natten...). Han gick emot handen och jag lyckades inte driva tillräckligt mycket för att få honom att "släppa". Först i sista kurvan fick jag en trevlig känsla. Poängen blev 4,5 - 4,8 och 5.0.

Efteråt kom bussiga Caroline och erbjöd mig att låna hennes hästs box någon timme. Tacksamt ställde jag in Feykir där och den var så rymlig att även Lukka kunde få "flytta in" när Fia ridit.

Efter lunch var det dags för vår fyrgångsklass. Det är så roligt att rida fyrgång tycker jag - när man får rida (nästan) alla gångarter!!! Feykir hade stått i boxen och vilat från gräset i två timmar och det kändes som den bästa uppvärmning han kunde få idag. P g a värmen red jag fram YTTERST lite. Gjorde några igångsättningar i trav på framridningen och sedan två galoppfattningar som var helt gudomliga! Då avbröt jag direkt och lät honom skritta ut. Sedan red jag liiiite tölt på en asfaltväg också - ganska snart fick jag en betydligt trevligare känsla än under T8 uttagningen och då satt jag av och väntade i skuggan till dess det var dags för oss att rida.

Tölten kändes bättre än på fm - även på ovalen. Övriga gångarter kändes också bra. Vi fick göra galoppfattningen på ena långsidan - ingen hjälp av någon kurva - men det blev RIKTIGT, RIKTIGT bra ändå! *stolt* Var jättenöjd när jag fick poängen: 4,9 - 5,0 och 5.4. När jag sedan fick domarkomentarerna blev jag extra glad över "trevliga rörelser" både för tölt och galopp.

Nu är det dags för ryttarmiddag - så jag får återkomma med rapport om övrigas prestationer.

Johan kom föresten ner och fotade/filmade idag så det kommer att komma bilder längre fram!

Har föresten träffat en av de nya medlemmarna i Team Lillhästen - i bubbelpoolen! Hon är en av domarna på tävlingen. Vem av teamarna det är får ni gissa er till!

fredag 29 maj 2009

Framme i Skellefteå/Raggvaldsträsk!

Resan ner till Raggvaldsträsk gick nästan utan missöden... när vi passerade centrala Skellefteå började det plötsligt höras ett skärande, skrapande ljud någonstans... Vi hade hamnat mitt i fredagsrusningen och vågade inget annat än följa med strömmen av bilar... Men som tur var blev det ganska snart stopp vid ett rödljus. Jag hoppade ut och kollade - men vi hade inte punktering och inget av hjulen kändes heller särskilt varmt... När det blev grönt svängde vi av från E4:an och tog sikte på en parkeringsplats - men då försvann ljudet och vi vågade oss tillbaka ut på E4 igen. Vi antar att det var bromsarna på släpet som fastnat och sedan lossnat igen - och håller tummarna för att det inte kommer tillbaka på hemvägen!

Framme i Ragvaldsträsk fick hästarna gå ut i hagen en sväng för att "sträcka på benen" - men det fanns ju GRÄS i hagen - så de var väl inte direkt rörliga... De verkade inte ens märka att även Nási gick i hagen - hälsade inte ens på honom!

När vi värmt upp hästarna red vi ner till ovalen. Sylvia var där och gav oss goda råd - perfekt! Jag började med att tölta i båda varven och fick de vanliga instruktionerna - halvhalter, sitta på rumpan, flytta mycket för skänkeln och ge eftergifter. Succesivt blev det bättre och bättre. Red även trav "håll ihop - och glöm inte eftergiften" och avslutningsvis ett varv galopp. Galoppen kändes bra och Sylvia sa efteråt att den varit det. Men att jag ska tänka ännu mer "uppåt".

Under värmningen i morgon sa hon att jag ska göra massor av halvhalter och flytta undan bakdelen "hela tiden" - i tölt.



Feykir dricker vatten...






...och kan sedan inte låta bli att välta hinken. Varför gör hästar alltid så? Hör gärna av er om ni har någon teori!
När hästarna nöjda gick i hagen igen - fortfarande mycket mer intresserade av gräset än av Nási - åkte vi till hotellet för att äta middag. Sedan blev det ångbastu, bubbelpool, vanlig pool, vanlig bastu och relax... Så nu tror jag att vi ska sova RIKTIGT gott! Det kan föresten behövas - veterinärbesiktningen är redan kl 08 i morgon trots att första klassen börjar först kl 10. Och ni måste LOVA att hålla tummarna för att vi klarar veterinärbesiktningen! Veterinären som är här blir alltid så misstänksam när Feykir börjar traven med ett litet "femgångsskutt"... Så i morgon kl 08 vet ni vad ni ska göra!

torsdag 28 maj 2009

Livet ÄR helt enkelt inte rättvist!

Aj, aj, aj.... så´n värk jag haft i natt. Övervägde nästan amputation från midjan och nedåt för det ilade så VÅLDSAMT... :-( Ute blåste det så att man nästan trodde att taket skulle lossna från huset - så jag gissar att var vädrets fel att jag hade så ont. Men några timmars sömn blev det i alla fall. När jag sedan vaknade var det inte lika ont längre, men jag kunde nästan inte böja fingrarna... Har ni försökt klä på er och fixa frukost utan att kunna böja fingrarna? Jag kan avslöja att det tar låång tid - man tappar t ex saker hela tiden... Men tillslut tog jag mig iväg till jobbet i alla fall.

Hade ändå planerat att Feykir skulle få vilodag idag - jag skulle fokusera på träning i varmvattenbassängen, bastu och stretching efter jobbet. Allt för att maximera hälsoläget inför helgen!

Har föresten kollat helgvädret varje dag hela veckan. Det är alltid spännande att anmäla sig till Vindurs tävling tycker jag, eftersom det inte finns någonstans varmt att gå in utan man måste vara ute oavsett hur kallt och regnigt det är. Och dåligt väder är ju så värkframkallande för mig... Men den här gången verkar det inte som att kyla blir något problem direkt - senaste prognosen säger 20 grader varmt på lördag och 27 grader på söndag!!! :-O Alltså kommer min hälsa att få "draghjälp" av vädret! Vi kommer definitivt att hålla oss varma Feykir och jag - han som fortfarande har endel vinterpäls kvar och jag som rider i svart kavaj...!!!

Däremot ska det bara vara ca 10 grader i morgon när vi åker ner till Skellefteå - så man får ändå packa kläder för lite olika klimat. Jag har föresten en packlista som jag går efter när jag packar till tävling och kurs - det är SÅ mycket enklare tycker jag! Fast med prognosen för helgvädret i åtanke blev jag lite full i skratt när jag nu tog fram den där listan... alldeles uppenbart har jag uppdaterat den efter en riktigt regnig och kall tävling, för det var mycket långkalsonger, varma tröjor, o s v - vilket knappast kommer att behövas i helgen!






Det ska i alla fall bli JÄTTEKUL att åka till Skellefteå - umgås med trevliga hästkompisar en hel helg, bo på vårt "tävlingshotell" med ångbastu... och DESSUTOM rida den här jättefina hästen!!! Till alla er som nu blir fruktansvärt avundsjuka (ffa på den fina hästen) vill jag bara säga: Nej, livet ÄR faktiskt inte rättvist - så det är lika bra att ni vänjer er! ;-)
Nu dags att packa!

onsdag 27 maj 2009

Terminens sista ridlektion

Oj, vad det har regnat det senaste dygnet! På morgonen kunde jag konstatera att det kommit 8 mm regn under natten - och sedan fortsatte det att vräka ner... MEN innan vår lektion hade det faktiskt slutat! Då blåste det visserligen halv storm - men det gjorde ju inget!



Sylvia frågade oss vad vi ville göra på lektionen och jag föreslog skänkelvikning i trav från kvartslinjerna - som vi fick göra sist. "Jag förstår nog att du EGENTLIGEN menar övningen då man först rider öppna längs kvartslinjen och sedan sluta ut på spåret?!" sa hon och såg illarig ut. "Nu ska vi rida Annas favoritövning!" Och det hjälpte förståss inte hur mycket jag protesterade...



Vi höll verkligen på att slå knut på oss själva, Feykir och jag, när vi red den där övningen förra gången... och nu blev jag så perplex av att vi skulle behöva rida den igen så först lyckades jag ö h t inte rida öppna - utan red sluta på en gång. Sylvia fick förklara för mig TRE gånger vad jag skulle göra! Men vår grupp kallas ju för OBS-klassen... ;- ) I öppnan skulle jag ändå tänka liiite sluta, för att få med bakdelen ordentligt. Och i slutan gällde det att ställa Feykir i rörelseriktningen - vilket var SVÅRT!!! Fast liite bättre än sist gick det absolut!



Sedan fick vi faktiskt rida min "önskeövning" också - vända upp längs kvartslinjen och sidföra ut till spåret. Först i trav och sedan i tölt. När jag flyttade Feykir undan för vänster skänkel gällde det verkligen att hålla koll på högerbogen - men ibland fick vi till det riktigt bra!



Vi fick också rida riktigt samlad skritt - och här uppmanade Sylvia mig att vara RIKTIGT snabb i handen när jag gjorde förhållningar. I princip skaka lite på handen och sedan bli stilla - samt driva MASSOR och när jag lyckades kombinera detta kunde jag samla honom utan att få något i handen. I tölten måste jag också komma på att "fylla på energi" då och då.



Avslutningsvis skulle vi galoppera längs spåret. Vi började i höger varv och det gick riktigt hyfsat, trots avsaknad av boots. "Det syns att ni tränat galopp - det är lite bättre nu!" sa Sylvia faktiskt. De som hade hästar som fixade galoppen bättre red även på volt då och då - men jag höll mig längs spåret. Fast jag tror att jag missade en chans att rida en riktigt bra högervolt i galopp... Vi kom ikapp Fia och Lukka just som de svängde in på volten. Lukka galopperade lugnt och fint som vanligt. Feykir följde efter henne in på volten - och hade jag bara åkt med hade han antagligen fixat en riktigt fin volt. MEN jag var ju inte alls inställd på att han skulle börja följa en annan häst och leka turridning - utan jag styrde tillbaka ut till spåret. Hm... OM det inträffar någon annan gång så ska jag försöka vara passiv och bara åka med - så får jag se var vi hamnar!



Avslutningsvis skulle vi galoppera lite i vänster varv också - och det var ju svårare förståss... Jag blir så ARG på mig själv - för jag ramlar så mycket utåt i vänstergaloppen och då stör jag ju Feykirs balans så mycket... När han VERLIGEN skulle behöva mitt stöd så förstör jag istället... Fast när jag beklagade mig för Sylvia sa hon att det inte bara är mitt fel - Feykir välter inåt och då blir min reflex att balansera upp genom att falla utåt. "It takes two to tango" heter det ju. När vi saktat av och hästarna fick pusta ut fick jag ett mkt bra tips av Sylvia. Hon sa att jag i vänstergaloppen måste fokusera mycket på att få med ytter bak - använda massor av ytterskänkel. Eftersom han "välter" inåt har jag i princip helt fokuserat på innerskänkeln och glömt bort den där yttre... Det gäller för mig att komma ihåg att använda BÅDA skänklarna alltså!



Efter lektionen putsade jag sadeln, ridstövlarna och förberedde packningen till tävlingen. Så KUL vi ska ha det i Skellefteå!!!

tisdag 26 maj 2009

Anna och Feykir galopperar

Upptäcker att jag undanhållit galoppfilmen - men här kommer den! Och det hade nästan kunnat bli en passläggning dessutom!

Volvofunderingar

I dessa tider, när framtiden för Volvos personbilstillverkning är oviss, kändes det lämpligt att hedra denna ursvenska (?) företeelse med ett blogginlägg! (Är kanske inte helt opartisk heller - Johan och jag har t o m TVÅ Volvobilar! Fast vi köpte ju båda långt innan krisen, så det kan väl inte kallas stödköp direkt...)




Lyssnade nyligen på Dennis Lehanes "Mystic River" som ljudbok. En av huvudpersonerna sitter och funderar kring hur det sunkiga, men som han tyckte trivsamma, område han växte upp i nu håller på att förvandlas.... de fallfärdiga husen köps ett efter ett upp av rika människor som låter hantverkare totalrenovera.



"Tre månader senare parkerar det rika patrasket sina Volvobilar framför husen och bär in låda efter låda med designat dittan och designat dattan.... och nu var det bara en tidsfråga innan Saabar och påsar med livsmedel från gourmetaffärerna slammade igen gatorna..."



Jag tycker det var lite intressant att när en amerikansk författare vill skildra en tydlig statushöjning så använder han Volvo och Saab som exempel! Det skulle ju aldrig en svensk författare göra - här får vi väl lite andra associationer av dessa bilmärken...



Mina föräldrar har alltid kört Volvo - ända sedan PV-tiden. När vi 1982 var i Storbritannien och hälsade på våra kusiner (min fasters man jobbade en period som präst på Skandinaviska sjömanskyrkan i Middlesborough) fick jag för första gången uppleva att Volvo kunde uppfattas som lyx. I stadens exklusivaste kvarter såg man ofta en Volvo parkerad bredvid en Porsche på garageuppfarterna! Vår familj, som hade med vår 245:a på bilfärjan över, fick plötsligt känna oss lyxiga!

Vi gjorde en hel del utfärder med faster och kusinerna, medan fasters man jobbade, och då trängde vi in oss allihop i vår bil. (På den tiden var det ju inte så noga med säkerhetsbälte, annat än i framsätet...) Vid ett tillfälle borde vi nästan ha fått reklampengar av Volvo! Det var när vi körde in på en parkering, stannar bilen under en stor reklamskylt med texten "A Volvo is not expensive, if you consider what it can contain". Bildörrarna öppnas och ut VÄLLER tre vuxna, fem barn, en barnvagn och en rullstol! :- ) :- O :- )

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Eftersom det är tisdag - och jag därmed börjar sent för att jobba till 18.15 - var förståss planen att som vanligt åka till stallet och rida på morgonen. MEN kroppen hade planerat annorlunda och höll mig vaken i natt med en hel del värk... Så när klockan ringde kl 07 stängde jag snabbt av den och somnade om - i tre timmar till! Uppenbarligen PRECIS vad jag behövde! Och sedan fanns ju inte tid att åka till stallet förståss, så Feykir får en extra vilodag helt enkelt... Vi har haft väldigt ostadigt väder de senaste dagarna, med stora svarta moln vid horisonten och någon rejäl regnskur/dag så jag misstänker ganska kraftiga lågtryck, vilket brukar framkalla värk.

Liiite stressad blir jag ju av en oplanerad vilodag så här inför helgens tävling... Om man delar in vår "tävlingssäsong i två delar (maj-juli resp augusti-september) så blir Vindurtävlingen faktiskt HELA "första tävlingssäsongen" eftersom Midurtävlingen ställdes in. Så det vore ju trevligt om det gick hyfsat i alla fall när man nu ska leva på de resultaten ända till i slutet av augusti!

Men, men... kroppen gör ju ändå som den vill. Och MYCKET viktigare måste ju ändå vara att jag kunnat rida så mycket mer än vanligt ända sedan i februari! Samt att jag fått möjlighet att jobba Feykir mycket bättre sedan jag började rida på halvstången. Om någon frågar hur effektiv LCHF-kost egentligen är skulle jag kunna svara att den ökat mina riddagar med 25 % - och det är ju faktiskt inte lite!!!

Fast det viktigaste är ju ändå att det är KUL att rida och tävla. Och just nu är det så JÄTTEKUL när jag äntligen känner att jag kan kommunicera så mycket bättre med Feykir! Jag har fått både broms- och styrsystem som fungerar och då blir det ju SÅ mycket roligare!!! Oj, så ridsugen jag blir nu när jag tänkter på det... Men det är snart hög tid att åka till jobbet så jag får bita ihop och vara utan ridning ända till lektionen i morgon kväll...

måndag 25 maj 2009

Växla mellan trav och galopp på volt

Bussiga Yvonne lånade ju ut sitt exemplar av Atlis bok så att jag kan läsa på om övningen på "galoppvolten" innan jag tränar nästa gång - ÄVEN om jag inte lyckas hitta min egen bok. Nu när jag läst på inser jag att det antagligen gått bättre ifall jag hade haft möjlighet att läsa på innan jag testade!

Till att börja med rekommenderar Atli en 2o-metersvolt. Först när det fungerar bra kan man minska volten något. Jag hade ju gjort en 15-metersvolt enligt tipsen i Islandshästen. Men det var alltså egentligen "överkurs"...

Atli skriver att man kan använda denna övning både med lös tygel - för att hjälpa hästen att ö h t hitta balansen. Men när hästen klarar detta är det också en bra övning att rida med tygelkontakt, för att ställa, böja och kontrollera hästens överlinje.

Han säger att övergången från trav till galopp förbättrar galoppens kvalitet genom att hästen lyfter upp sig och skjuter på. Övergången från galopp tillbaka till trav förbättrar dessutom kvaltiteten på traven genom att hästen tar med sig svävet från galoppen in i traven. Bästa sättet att förbättra båda gångarterna är alltså att rida riktigt många övergångar!








Man börjar med att låta hästen trava på volten med helt lös tygel - för att den ska kunna använda halsen till att balansera sig. Ryttaren ska vara neutral och bara följa med. Om det går för fort ska man använda vikthjälp och röst för att sänka farten - inte ta i tyglarna. När traven känns balanserad fattar man galopp genom att lägga till innerskänkeln och skjuta fram innerhöften - UTAN att röra tyglarna. Så fort hästen fattar galopp ska ryttaren åter bli neutral. Hästen får sedan själv falla ner i trav igen - även om det sker efter bara något/några galoppsprång. När hästen hittat traven igen gör man ny galoppfattning o s v.

När detta fungerar kan ryttaren underhålla galoppen ett eller flera varv genom att göra om galoppfattningen just innan hästen faller ner i trav. När hästen väl galopperar ska dock ryttaren vara fortsatt neutral. (Här gjorde jag fel förra helgen... I vänstervarvet - där Feykir har svårast att galoppera på volt - fortsatte jag att driva hela tiden för att han skulle fortsätta galoppera. Om jag istället gjort som Atli beskriver hade Feykir säkert blivit mindre spänd och därmed klarat att behålla galoppen bättre! "Note to self " med andra ord!)

"När du gör galoppfattningen, tänk att det bara är ett enda galoppsprång du ber om. Blir det fler är det bra, men börja inte att försöka "rida" galop p med hela kroppen för att hålla igång. Du ger en hjälp, sedan blir du neutral. Om du ska fortsätta att galoppera ger du hästen en påminnelse bara när det behövs - så sällan som möjligt!"

"Till och med hästar som inte har särskilt stark galopp brukar göra det första galoppsteget bra. Då är det extra viktigt att fokusera just på att fånga in det där första galoppsprånget och belöna hästen för det, hellre än att envist hålla igång en mindre bra galopp i flera varv. "

Atli beskriver sedan hur man kan fortsätta utveckla övningen - när hästen klarar att galoppera på volt utan problem - genom att först länga överlinjen i galopp och sedan öka samlingen genom att succesivt rida långsammare och långsammare. Men dit har vi långt kvar, Feykir och jag!

Ett problem är definitivt att varken jag eller Feykir vågar tro att han ska klara att galoppera på volt - i alla fall inte i vänster varv - så vi spänner oss båda två. Lösningen på detta är förhoppningsvis att ta hjälp av Anna M, som hjälpte oss med detta för två år sedan. (Då var inte Feykirs problem i korset helt lösta - men ändå gick det riktigt bra. Så nu borde det ju gå ÄNNU bättre!) Sylvia tyckte också att jag skulle be Anna om hjälp. Hon kommer till Mariebäck efter Vindurtävlingen och ska nog jobba hos Sylvia hela sommaren om jag förstått saken rätt. Om hon kan ge Feykir lite självförtroende så hoppas jag att det går mycket bättre för oss tillsammans sedan! Så att vi kan hamna i en god galopp på volt-cirkel istället!

söndag 24 maj 2009

Feykir hör röster och ser syner?!

Hade trott att det skulle bli vilodag för Feykir idag - men efter ändrade planer blev det ändå så att jag åkte till stallet på förmiddagen. (Han kommer ju ändå att få vila i morgon - när matte tränar i varmvattenbassängen.)




Och vem kan motstå chansen att få rida på den här hästen??!! Fast idag var det inte alls så här fint väder utan det regnade faktiskt... "Det är till att vara ambitiös och rida i det här vädret!" sa Yvonne när jag kom till Mariebäck.

Precis som igår började jag med uppvärmning på ridbanan. Under igångskrittningen red jag volter och serpentiner utan att röra tyglarna - bara med skänklar och säte. Feykir och jag var faktiskt jätteduktiga på det! *stolt* Sedan travade vi endel på böjda spår också till dess han kändes mjuk och behöll formen även när vi bytte riktning. Avslutade ridbanepasset med skänkelvikningar i skritt där jag fokuserade massor på rakriktningen - precis som igår.

Red även idag skogsvägen till vänster bakom vägbomen - för att träna tölt. Tyvärr var Feykir inte alls lika fokuserad som igår utan såg spöken här och där och blev spänd... Efter ett tag hade han ändå skärpt till sig och bitvis var jag rätt nöjd med tölten. När vi sedan kommit till vändplanen och jobbat lite mer i skritt fick han plötsligt ett "frispel" kastade sig runt och skulle springa hem. Jag fick stopp på honom och lyckades vända tillbaka men han var ytterst motvillig och spänd som en stålfjäder... Hur jag än tittade kunde jag inte se något som borde kunnat utlösa en så häftig reaktion... När jag tillslut kunnat övertala honom att gå tillbaka jobbade vi vidare i skritt till dess han kändes mer avslappnad igen.

Vände hemåt och skrittade "steg för steg" för att samla ihop honom. Det gick riktigt bra! I vanliga fall brukar han försöka "åla sig" så mycket för att slippa den jobbiga samlingen - men nu ville han ju framåt - hemåt så då var han mer motiverad att samarbeta! Han var trevligt lätt i handen dessutom! Smög i väg i tölt och han kändes riktigt trevlig! (Även om det inte var "piafftölten" som vi fick "smaka" lite på igår.) Ganska länge kunde jag behålla samlingen och lättheten fram bara genom att sitta bakåt och driva! Sedan var det uppenbarligen ett monster i skogen igen... så vi fick börja om med lösgjordhet och samling... SUCK! Antagligen var det väl regnet och blåsten som gjorde att han "hörde röster och såg syner"... För inte kan väl den lilla ökningen av kraftfoder som han fick igår ha påverkat honom redan... enligt "experterna" tar det ju 14 dagar innan man märker effekt av en utökad kraftfodergiva!

Av Malin Schön, som sett filmerna på min blogg, fick jag tipset att tänka på min överkropp när jag rider tölt. Hade inte märkt det själv - men när jag tittade på töltfilmen igen så är det ju hur tydligt som helst att jag "vickar" överkroppen fram och tillbaka. Något som förståss kan främja passtakt! :-O Eller - hemska tanke - ge en domare uppfattningen att Feykir är passtaktig även om han går rent! Försökte tänka lite på detta nu när jag red - men jag har så fullt upp med att hålla koll på skänklarna och sitsen... Märker så tydligt att jag lyckas bäst med att sitta rätt i tölten när det är så lite annat som möjligt som distraherar. Så snart jag t ex rider lektion och får en massa andra instruktioner att tänka på så ramlar jag tillbaka i gamla vanor och skänklarna åker fram mer... Det är väl muskelminnet som går in och tar över... Tyvärr är det ju också vad som händer när man blir nervös, så på tävlingen kommer jag förståss att sitta sämre än vanligt... Men med ihärdigt arbete KAN man ju faktiskt programmera om sitt muskelminne - så tillslut ska jag väl fixa det. Och då kan jag kanske träna mig till en stilla överkropp också?!

När vi började närma oss gården igen lyckades jag tillslut rida ihop Feykir så pass att lite av "piaffkänslan" från igår kom tillbaka! Trevligt! Då satt jag av och gick hem med honom som belöning.






Här ser ni, liggande i mitten, Kylja som är konvalecent och därför bara får gå i en liiiten hage, vilken råkar ligga inne i "unghästhagen" där Sylvias två fölston samt hennes 1-åring och 2-åring går. Unghästhagen är stor och det finns bl a rolig skog att vara i. Men det här gänget väljer ändå att nästan alltid stå precis utanför Kyljas lilla hage och hänga! Jag kan förstå att de i början tyckte det var spännande att Kylja kommit dit och ville kolla in henne! Hästar gillar ju nyheter! Förra våren t ex, när det ställdes in en container i hagen för att den skulle mockas blev hästarna oerhört upplivade och sprang in och ut ur den där containern (det var en öppning i ena gaveln) så att det bara smattrade av hovarna mot metallen. Men nu har Kylja faktiskt haft den här hagen ett par veckor och SÅ oerhört fascinerande borde hon väl inte vara längre...?!! Men det är ju vad jag tycker... uppenbarligen tycker Merja, Harmadis, Haminga och Hrisla annorlunda! Hästar är verkligen roliga djur ibland!

lördag 23 maj 2009

Trav på Tranmyrovalen

Här kommer lite travfilm också!

Halleljua moment x 2!!! ..eller Underbart är kort.

Spännande väder idag! Himlen ser ut som i en gammal svensk långfilm, det är 18-20 grader i skuggan och riktigt kvavt... Hörde att det åskar våldsamt i Haparanda - så kanske är det något sådant på väg hitåt också. (Höll på att skriva "söderut", för det känns som att Haparanda ligger norr om Luleå, men jag har tittat på kartan flera gånger för att övertyga mig om att man faktiskt åker österut när man åker härifrån till "IKEA-land".)





Hade med mig gamla kompaktkameran och fotade en massa fina vyer... men sedan glömde jag den i stallet... Eftersom även mobilkameran hade fått komma till användning blir det ändå några bilder. Ovanstående hade jag tyvärr zoomat... måste lära mig att ALDRIG göra det för kvaliteten blir så dålig och färgerna "försvinner". I verkligheten såg det SÅ häftigt ut med det GULA huset mot den mörka himlen, här ser ju huset ganska beige ut...



... men jag zoomade inte alla bilder i alla fall - som tur var! Är det inte nästan så att man kan vänta sig att Åsa-Nisse ska komma körande med Eulalia 2 där borta??!!


Kom till stallet i "lugnet efter stormen" - hela turgänget på 15 ekipage hade nyss ridit iväg. Feykir låg och vilade med det lilla som återstod av hans flock, men så snart jag kom in i hagen klev han upp och kom fram till mig! Tur att jag hade godis i fickan - för det var länge sedan han sist kom när jag ropade!

Idag hade jag bestämt mig för att rida som jag borde ha gjort igår, om jag inte varit så extremt trött och oinspirerad då... Ville försöka efterlikna torsdagens ovalbaneträning så mycket som möjligt - för att förhoppningsvis få uppleva lite av den positiva känslan jag fick då. Började därför på ridbanan, med att skritta igång och lösgöra m h a volter och framdelsvändningar. Men sedan började jag ganska snart fokusera på rakriktningen: jag red skänkelvikningar med stort fokus på att framdelen skulle vara på rätt plats. Samt volter med utåtställd häst - f f a i vänster varv - för att stämma av att jag verkligen kunde kontrollera även högerbogen. Efter ytterligare lite skänkelvikning, när han kändes "mellan hjälperna" var det så dags att rida ut för att träna tölt.


Hade inte stängt grinden till ridbanan, men satt ändå av och gick med Feykir genom den. Jag har för vana att ALDRIG rida ut genom den - det ska inte finnas i hans sinnevärld att man kan göra det. Tack vare detta har han aldrig gjort minsta ansats till att "smita ut" när vi passerar även om grinden är öppen. Har fått lära mig att göra på liknande sätt på ovalbanan. Fast där får man ju inte sitta av innan man rider ut om det är tävling... Men jag rider aldrig direkt ut även om grinden är öppen utan passerar alltid förbi en liten bit och vänder sedan tillbaka ut. För att Feykirs vilja att "dras mot utgången" ska vara så liten som möjligt. Och jag tycker faktiskt det varit effektivt hittills! I vissa fall är han ändå väluppfostrad!


Nåja, nu till väsentligheterna: Utanför ridbanan satt jag upp igen och red samma väg som med Fia igår: bakom vägbommen och den vänstra skogsvägen ovanför stallet. Hade pisken i högerhanden, ställde höger och drev fram i tölt samtidigt som jag höll ett stadigt stöd i tyglarna. När Feykir började tölta och gav efter i nacken mjuknade jag i handen samtidigt som jag försökte sitta tillbaka, hålla om med skänklarna och DRIVA. Jag önskar verkligen att jag hade bättre koll på mina skänklar! Har så lätt att spänna mina knän och skjuta fötterna FRAMÅT istället för att slappna av i knäna och hålla skänklarna bakåt, runt hästen... Dessutom blir det väldigt lätt så att när jag ger eftergift på tyglarna så slutar jag driva också... som om jag vore någon slags sprattelgubbe med trådar mellan armar och ben så att de alltid måste röra sig samtidigt!


Försökte att hela tiden korrigera min sits samtidigt som jag m h a högerskänkeln och kramningar på högertygeln försökte hålla högerbogen "på plats". Och Feykir töltade faktiskt på ganska bra! Känslan från i torsdags - när vi fick så suverän hjälp av Sylvia - fanns faktiskt kvar! Fast idag hade jag inte tunga boots så det blev väl inte lika höga lyft... men takt, tempo och form kunde man nog inte anmärka allt för mycket på i alla fall!


Vid vändplanen där vägen slutar skrittade vi runt en liten stund för att pusta ut samtidigt som jag stämde av att han verkligen flyttade undan både fram- och bakdel för "den jobbiga" högerskänkeln.


När vi sedan vände hemåt fick jag sedan uppleva något ALLDELES FANTASTISKT!!! En helt makalös känsla i tölten!!! Hade ryggat, ridit fram i samlad skritt "steg för steg", halt, ny ryggning, samlad skritt "steg för steg" och så SMÖG vi upp i tölt med ganska mycket böjning i högersidan till att börja med. Eftersom det är JOBBIGT att samla sig och vi dessutom var på hemväg fick jag först bromsa Feykir en hel del. Tänkte på Sylvias ord: "Det är hans som ska släppa, bara håll kvar i tygeln och DRIV!!!" Så det gjorde jag. Och plötsligt var det som att alla "bitarna" i hästen samlades ihop i en enhet under mig! Han var hur lätt i handen som helst, helt rakriktad och all energi gick liksom UPPÅT!

Först förstod jag nästan inte vad som hände! Det kändes som att han i princip bara rörde sig uppåt av min drivning - nästan inte alls framåt! Samtidigt stönade och stånkade han så där som han gör när han verkligen tar i och jobbar. (Han kan ju inte riskera att jag missar hur duktig han är!)


Jag visste inte hur länge jag skulle våga fortsätta rida så här - förstod ju att det var oerhört jobbigt för honom och ville absolut inte pressa för mycket. Samtidigt ville jag ju hinna njuta av känslan och "programmera in" hur det ska kännas! Men jag lyckades faktiskt förmå mig att bryta av till skritt medan han fortfarande töltade så där häftigt! Tog en skrittpaus som belöning medan jag försökte memorera hur jag gjort för att komma till det där häftiga läget. Jag har aldrig ridit piaff - men tänkte att det måste kännas ungefär så där: att den mesta energin går uppåt istället för framåt!


Gjorde sedan nytt försök med tölten: halt, rygga, skritta fram "steg för steg", halt... o s v för att vi verkligen skulle ha med oss bakdelen. Ställde höger och försökte "smyga" iväg i lååångsam tölt på samma sätt som nyss. Eftersom Feykir så länge kunnat komma undan den jobbiga samlingen genom att bara lägga sig i handen på mig testar han ju det fortfarande... Fast när jag rider på halvstången vågar han inte kasta sig i handen, som på det vanliga tredelade, utan han gör det mer försiktigt, så att jag fortfarande kan sitta kvar i sadeln. Och bara jag har stadig hand och DRIVER så ger han ganska snabbt med sig och börjar jobba.

Gjorde två igångsättningar i tölt utan att lyckas få tillbaka "piaffkänslan"... men tredje gången, när jag böjde lite mer i högersidan "ramlade" plötsligt allt på plats igen! Feykir började jobba uppåt, blev underbar att sitta på så jag kunde verkligen driva med sätet - och då jobbade han ÄNNU mera uppåt! TÄNK att få uppleva detta två gånger!!! Precis som nyss blev det en kamp inom mig hur många steg jag skulle våga fortsätta rida - ville ju inte att "förtrollningen" skulle hävas! Men Feykir verkade inte ha en tanke på att dra iväg framåt - det var bara uppåt, uppåt som gällde! Var MYCKET nöjd med min egen självdisciplin när jag lyckades bryta av till skritt INNAN den häftiga känslan försvunnit. Gjorde halt, satt av och gav t o m Feykir en godis - sedan gick jag hem med honom som belöning.


Så´n TUR att jag har bloggen så att jag får berätta om det här!!! tänkte jag! Och såg samtidigt för mitt inre öga hur dagsnoteringen för priset på Feykir RUSADE i höjden! Den där bortskänkesannonsen för en tid sedan kändes med ens oerhört avlägsen!

Oj, nu börjar det åska så nu får jag avsluta.

Ang filmklippet nedan

Johan vill göra er uppmärksamma på den lilla "HD" knappen under filmrutan. Den MÅSTE ni klicka på - för han är så stolt över att han kan filma i HD-format! :-)

Detta var första försöket att lägga ut film - så det blev den kortaste filmsekvensen med "inte riktigt lika sakta längre-tölt". Men vi har några längre sekvenser med "arbetstempo" tölt, trav och galopp som förhoppningsvis kommer inom kort. Nu när vi tror att vi (läs Johan) vet hur man gör. Fast han jobbar idag igen så det dröjer nog lite... Dessutom finns det ju lite detaljer att slipa på... "startbilden" hade ju kunnat vara lite roligare t ex!

Nu ska jag snart till stallet för att rida Feykir samt lunchfodra. Det är en stor tur med alla ridskolehästarna på förmiddagen och sedan en lika stor tur på eftermiddagen så jag ska fodra dem inne idag, mellan turerna. Det är Fia och Annelie som leder turen på förmiddagen. Annelie har jag visat bilder på tidigare, när hon ridit Atlikurs med sin vackre Máni (silversvart). Nu tycker vi alla att de ska göra tävlingsdebut på Midurs hösttävling i år! Som Sylvia sa: "Han har ju alla gångarterna på plats och gör det han ska så det är inga problem!" Annelie - jag vet att du läser det här - nu är det bara att ladda och träna i sommar så ses vi på tävlingen i höst!

Liiiite högre tempo i tölten

När vi tränat våra program i T8 och V5 tyckte Sylvia det var dags att spänna bågen ytterligare och testa ett lite högre tempo i tölten. Fick rida övergångar galopp-tölt-galopp-tölt och för att han inte skulle bli spänd och tappa takten sidföra fram och tillbaka över banan. Vi har MYCKET kvar att jobba på här - men det var KUL och ibland fick vi faktiskt beröm!

fredag 22 maj 2009

Det är något som skaver...

När jag och Fia ridit idag kändes min ena ridstövel så obekväm... Det var som om det blivit ett hårt veck just mot ena fotknölen, för det skavde vid varje steg jag tog... Hade lite bråttom för att hinna med färjan, så jag åkte hem med ridstövlarna på. (Den som såg mig skynda till bilen såg antagligen en lätt hälta...) Och döm om min förvåning när jag hemma tar av stöveln och en lång kvist faller ut! Den måste ju ha hamnat i stöveln när vi "böjde och bände" runt träden i början av ridturen!:- )











Linjalen är 17 cm lång...!!! Inte underligt att stöveln skavde! När vi ridit lektion i regnet i torsdags konstaterade Fia att hon hade fullt med grus i sina ridskor. Jag skojade om att det är anledningen till att ridstövlarna uppfunnits - att man ska slippa få grus i skorna när man rider! Men kvistar kan visst inte ens ett par ridstövlar skydda mot! ;- )

VASSA stenar, trött matte och slank Feykir!


Den här snygga tölthästen har jag ridit idag! *stolt* Dessutom är han ju så smal och vältränad nu! (se nedan)

Men det var faktiskt VÄLDIGT nära att det inte blev någon ridning... Var nämligen så TRÖTT när jag åkte från jobbet att jag nästan hade tänkt strunta i stallet och åka direkt hem. Feykir hade ju faktiskt gått tuffa pass tre dagar i rad så lite vila skulle ju knappast skada honom... Men tillslut åkte jag ändå. Tänkte att jag skulle rida en stund i skogen - "böja och bända" runt träden och sedan bara tölta lite längs vägen för att få repetera känslan från igår. Men när jag närmade mig Mariebäck visade det sig att de precis lagt på ny beläggning på grusvägen - den var täckt av STORA stenar som såg vassa ut... Vill verkligen inte riskera en hovböld - särskilt inte med bara en vecka kvar till vårens enda tävling - så jag bestämde direkt att jag INTE skulle rida längs vägen idag utan fick hitta på något annat.
När jag kom till stallet hade hästarna precis fått hö - så jag satte mig på bänken vid solväggen med en kopp te och lyssnade till det underbara ljudet av hästarnas tuggande. Och trött som jag var tänkte jag: "Efter den här tekoppen, klappar jag Feykir lite och sedan åker jag hem." Fast när jag ändå var i stallet kunde jag ju borsta bort lite vinterpäls... och snart stod jag ändå och sadlade Feykir. Då dök Fia upp och genast blev det ju roligare! Hon var inte heller på topp idag och hade precis som jag konstaterat att hon INTE ville rida på vägen p g a det vassa gruset.






Hon och Lukka hakade på oss ut i skogen bakom unghästhagen där vi snirklade oss fram runt träden och tränade (f f a Feykir) på att lyfta fötterna ordentligt. Sedan red vi upp bakom vägbommen och tog den vänstra skogsvägen ovanför stallet. Töltade bort till vändplanen och jag tycker det gick ganska bra att få Feykir att jobba i tölten. Red nästan hela tiden lite, lite högerställd för att hålla högerbogen på plats. "Tur att jag träffade dig, annars hade jag aldrig varit så här ambitiös utan bara galopperat några vändor!" sa Fia. Det var ju ganska fascinerande att jag - i mitt oerhört omotiverade tillstånd ändå kunde ge någon sorts inspiration!






När vi skrittat runt lite på volt vände vi hemåt igen. I början bromsade jag upp Feykir ordentligt och när jag sedan mjuknade töltade han på riktigt trevligt! Fast sedan började han succesivt dra i väg i tempo och ligga på mer och mer i handen... Så här i efterhand tänker jag att jag borde ha gjort fler halter för att få honom att lyssna - Sylvia har ju så rätt när hon säger att jag tillåter för mycket olydnad... Det var väl kanske inte den bästa dagen att rida tölt egentligen heller, när jag var så trött och omotiverad... Men bitvis kändes det ändå bra och det var roligt att få uppleva lite av känslan från igår igen!






När vi kom tillbaka till stallet ville Fia att jag skulle mäta Lukka med mitt viktmåttband. Nu ska man ju inte prata om damers vikt så jag nämner den inte här. Men vi konstaterade att det var synd att jag inte mätat henne i vintras när hon var som störst så att vi kunde jämföra. För hon har tappat MÅNGA kilon! Fast det är ju ett antal kvar fortfarande...






När Lukka var "vägd" tittade Fia på Feykir och sa "Så slank han ser ut nu!" Då blev jag ju "tvungen" att mäta honom också - även om jag inte tycker det var så länge sedan sist. Och till min stora glädje hade Fia verkligen rätt - han var slank! Viktmåttbandet visade bara 366 kg!!! Den senaste noteringen - från 5:e maj - låg på 385 kg! Den innan på 395 kg. Jättebra!

torsdag 21 maj 2009

Fia och Lukka på ovalen


Fia och Lukka var ju också på ovalen. De ska för första gången rida FIPO-klass på Vindurtävlingen nästa helg.




Innan idag hade Fia aldrig ridit ett helt varv ökad tölt på ovalbana - men jag tycker de var JÄTTEDUKTIGA!!! (Eftersom vi red samtidigt på banan hann jag inte se så mycket av dem... förutom just ökade tölten då Feykir och jag hade beviljats skrittpaus mellan våra program.)

Träning på Tranmyrovalen (Ersnäs)!!!

Sylvia och Olivia var i Ersnäs och hoppade studsmatta idag. Då passade Fia och jag på att åka dit med hästarna för att rida på ovalen och få suverän coachning av Sylvia!








Johan dök dessutom upp - så nu har jag jättefina bilder från dagen också! Det är verkligen extra kul att blogga när man har bra bilder!



Olivia gillar verkligen att hoppa studsmatta!!!


Linda och Tomas har nu inte bara ovalbanan med det bästa underlag jag ridit på hittills - de har dessutom byggt en paddock så nu är t o m förutsättningarna för att värma upp perfekta! När Fia och jag kom dit red precis Joanna på ovalen med sin Idunn - men då hade Johan inte kommit ännu så vi har inga bilder på dem...

Fia och jag skrittade igång hästarna i paddocken och "böjde och bände" lite. Vi töltade lite, lite också bara för att "jogga igång" dem men sedan avbröt vi för att spara på krutet till ovalen. Det kändes extra viktigt eftersom det var så varmt. Alltså hann vi titta en stund när Joanna red sin Idunn, som är en riktig passhäst. Hon har en otrolig energi och "attackerar" verkligen ovalbanan i galoppen! Det är alltid roligt att se dem i en femgångsfinal - för flygande pass är definitivt det bästa Idunn vet!





När Joanna ridit klart var det min och Fias tur. Vi fick börja jobba hästarna lite i tölt och jag fick de vanliga instruktionerna: "Sitt på rumpan, håll om honom med skänklarna, krama på tygeln och ge STOOOOR eftergift...." Och den där eftergiften har ju faktiskt Johan lyckats fånga på bilden här ovan!!!

Eftersom jag ska rida "lätt klass" - vilket hos Vindur betyder T8 - behöver jag ännu inte bekymra mig för några tempoväxlingar utan det är bara "valfritt tempo tölt" i båda varven. Alltså fick jag nu träna på att rida ett långsamt tempo men ändå med energi. Under en lång tid har jag fått fokusera helt på att böja honom i innersidan och få med inner bak. Men nu påminde Sylvia om den där ytterbogen som man också ska ha koll på...




I vänstervarvet skulle jag ställa honom aaaaningen utåt - för högerbogen skjuter han ut mest - och i högervarvet hela tiden ha stödet på yttern för att vänsterbogen skulle vara på plats. När jag på detta sätt fick honom rakriktad och "mellan hjälperna" blev tölten faktiskt riktigt bra!!! Duktiga Feykir!!!
Dagen till ära invigde jag föresten det andra schabraket som jag köpte när jag varit hos läkaren för uppföljningen av operationen - för att fira att allt tydligen var helt OK. Tycker själv att Feykir var jättesnygg i det! Men allt klär ju en skönhet! ;- )




Efter en skrittpaus var det dags att rida mitt fyrgångsprogram ("lätt fyrgång"). Innan vi började med det hade Sylvia tipsat om att jag skulle rida några övergångar skritt-trav-skritt-trav för att "avprogrammera" Feykir en aning efter all tölt.
Inledde sedan programmet - med kort tempo tölt - och nu när vi hade både bakdel och bogar ungefär där de skulle vara var vi ju riktigt duktiga tycker jag! "Även då det känns bra ska du då och då tillföra lite extra energi - gärna med rösten - krama på tyglen och lätta." sa Sylvia. Gjorde övergång till trav - gick utmärkt. "Tänk hela tiden framåt-uppåt-framåt-uppåt så att han inte blir för låg i traven!" sa Sylvia. Dessutom påpekade hon att jag satt på fel sittben...


När vi sedan skrittade 1/2 varv var instruktionerna "krama, lätta, krama på tygeln, lätta..."

Inför galoppfattningen brukar jag trava några steg men var lite för ivrig och gjorde övergången till trav för tidigt. Det har hänt förut med Feykir - känner mig inte helt trygg med att han ska ta traven direkt... När vi kommer till Skellefteå kvällen innan tävlingen måste jag kolla in ovalen ordentligt så att jag vet var jag ska ge signalen för trav! I övrigt gick galoppen riktigt bra. Och Sylvias instruktioner var ungefär desamma som i traven: "Tänk uppåt, uppåt, framåt, uppåt så han inte blir för låg - och krama loss honom på innertyglen!"



Under fyrgångsprogrammet fotade Johan ingenting - så jag har faktiskt bara töltbilder att visa. MEN istället filmade han! Så bara vi lär oss hur man klipper ut kortare filmsekvenser ska jag lägga ut några här på bloggen. Det blir premiär för Feykir på film! Man ska även kunna kopiera enstaka sekvenser till bilder - men när vi försökte blev det bara i ett format som inte kunde läggas i blogger så vi måste visst läsa på lite mer... Men när vi klurat ut det ska det bli bilder på trav och galopp också.






När fyrgångsprogrammet var genomridet tyckte Sylvia att vi skulle börja förbereda oss för nästa steg i vår utveckling: att rida FIPO klass - så nu fick vi även träna på att öka tempot i tölten! Fick då göra övergång från galopp till tölt - genom att sitta bakåt och bromsa upp ordentligt för att sedan släppa fram honom i tölt. Det är lätt att han blir styv i ryggen och passtaktig när han ökar - så jag fick sidföra fram och tillbaka över ovalen för att hålla honom mjuk. Samt då och då fatta ny galopp, rida på en liten bit för att få upp tempot och sedan ny övergång till tölt. Det var JÄTTEKUL! Något våldsamt tempo kom vi väl inte upp i så här direkt - men ökningar blev det definitivt! Åhhh - jag vill bara rida och rida och träna och träna!!!


Var verkligen JÄTTENÖJD med min häst när vi avslutade för dagen. Och tyckte att jag själv varit ganska duktig också!







onsdag 20 maj 2009

Sylvia räddar min dag - för vilken gång i ordningen?!

När jag sitter på färjan på väg till stallet ringer Sylvia. "Feykir har tappat en sko. Om du kan hitta den i hagen slår jag på den igen innan lektionen. Vi bytte hagar igår och de blev så uppspelta och sprang runt en hel del så det var säkert då han tappade den..."





Så här vackert var det vid färjeläget! Jag blev dock liiite nervös när jag såg alla moln... Hemma hade det bara kommit ett kort duggregn och sedan klarnat upp, så jag hade ju inte ens tagit med Woodfieldrocken... Och när jag lite senare svängde in på gården i Mariebäck började det dessutom regna rejält... Jag tog på gummistövlar och gav mig ut i hagen och letade och letade och letade efter Feykirs sko... men utan resultat. Skulle ha behövt en metalldetektor! Tillslut ropade Sylvia att hon skulle försöka hitta en annan sko att slå på istället. Jag hade några gamla som hovslagaren sagt att jag skulle spara till ett "nödläge", men Sylvia tyckte inte att någon av dem dög så tillslut tog hon en helt ny sko från sitt skolager, riktade den och skodde Feykir. Vilken TUR för mig att hon t o m kan fixa sådana här krislägen!!!

Nästan direkt lektionen börjat så slutade det regna - så jag klarade mig faktiskt hur bra som helst utan min regnrock! Vi skrittade igång hästarna på volter, med framdelsvändningar och lite sidförande. Redan då kände jag att jag blivit mer medveten om min ytterskänkel - den där galoppövningen i helgen var verkligen inte bara bra för Feykir!

Sedan fick vi trava på stora volter, då vi skulle rida hästarna i låg form och böja i innersidan. Då och då skulle vi minska volten för att "böja igenom" dem ordentligt och sedan gå tillbaka ut på stora volten igen. Här märktes det att Feykir och jag tränat mycket trav de tre senaste riddagarna - det gick riktigt bra att få honom att hålla traven! Jag kom också ihåg att stötta honom med ytterskänkeln på volten - och när jag gör det och samtidigt böjer honom runt innerskänkeln travar han riktigt trevligt! Det gick också riktigt bra att hålla nere tempot i traven tack vara att han "balanserade sig med bakbenen" så där bra!

Efter en skrittpaus fick vi "göra ridbanan mindre" genom att vända upp på ena kvartslinjen och skritta längs den till andra sidan av ridbanan där vi skulle vända in på andra kvartslinjen och skritta tillbaka. Viktigt var att vända hästarna med ytterhjälperna samt att rida dem i en riktigt låg form. När vi kunde hålla hästarna längs kvartslinjen i skritt fick vi göra samma sak i trav. Och bara jag verkligen använde ytterskänkeln till att vända in Feykir så travade han trevligt och med eftergift.

Nästa steg blev sedan att när vi vänt in längs kvartslinjen sidföra ut på spåret igen i trav. Då var det ÄNNU viktigare att behålla den riktigt låga formen, för att hästarna inte skulle gå över i tölt. Det här var ju inte alldeles lätt... Feykir började först gå emot handen, men när jag kunde behålla den låga formen, bromsa upp ordentligt på yttertyglen och flytta honom några steg så lättade han i handen och bar sig MYCKET bättre. "STORA eftergifter när han är så där duktig!" ropade Sylvia. Det var en svår men riktigt rolig övning tycker jag! Och vi gjorde den förståss i båda hållen. Och hela tiden kände jag att jag hade nytta av min "nyupptäckta" ytterskänkel!

Som avslutning på "travpasset" fick vi även trava längs spåret och vända snett igenom i skänkelvikning. Nu blev det alltså en låååång sträcka som hästarna måste sidföra. I början fick Feykir för sig att det var ökningar på diagonalen som gällde... Men när jag lyckades bromsa upp honom ordentligt kunde jag sedan börja flytta honom igen. Jag tycker faktiskt det gick riktigt bra! Fast vi kom väl inte alltid ut på spåret precis där jag hade tänkt...

När hästarna pustat i skritt en stund igen (och jag ridit endel öppna för att Feykir inte skulle hänga i handen) fick vi avsluta med lite tölt. "Nu märks det att Feykir fått trava i låg form några dagar - han behöver kortas upp MASSOR!" ropade Sylvia. Först fick jag göra ett par halter för att bromsen skulle vara helt på plats. Sedan fick jag korta upp tyglarna, sitta bakåt (det kändes verkligen som att jag LÅG bakåt - men det gjorde jag förståss inte), hålla om med skänklarna och DRIVA, DRIVA, DRIVA samtidigt som jag kramade på tyglen. Och när Feykir efter en stund började ta i ordentligt bakifrån och lättade i handen fick han STOR eftergift samtidigt som jag fortsatte driva. Och då töltade han minsann. Men då och då fick jag påminna honom igen. Det hade förståss varit lättare att rida tölt om vi ridit mer samlad skritt först - men det här funkade ju också bara jag gjorde som Sylvia sa!

Var riktigt nöjd efter lektionen - f f a tycket jag att vi varit så duktiga i travövningarna idag. Ridlektionen är verkligen veckans höjdpunkt!!!

Fia och jag har planerat att åka till ovalen i Ersnäs (hos Linda och Tomas) och träna innan tävlingen. När vi nu hörde att Sylvia ska dit och coacha några i morgon frågade vi om hon kunde tänka sig att hjälpa oss lite då också. Det kunde hon! Perfekt!!! Så nu har jag precis ringt Tomas och bokat in att vi kommer i morgon fm. Spännande att rida på oval igen!

"en och annan lycka i molntäcket"


...måste väl vara den mest underbara meterologiska felsägningen??!! För oss väderfixerade svenskar kan ju verkligen en lucka i molntäcket vara detsamma som lycka!


Bilden här ovan fotade Johan efter ett våldsamt åskväder med riktiga skyfall, sommaren 2008.


Nu ska jag snart till stallet för att rida lektion. Igen! Tänk att jag får rida lektion för Sylvia VARJE vecka - alltså 14 gånger/termin. Undrar verkligen hur jag ska klara mig under sommaren när ridskolan har uppehåll...? Sådant sommarlov vill jag ju inte alls ha! Har i alla fall preparerat mig inför dagens lektion med skavsårsplåster på insidan av båda knäna... (Nej Linda, det är inte bara du som råkar ut för sådana skavsår!) Fick dem i söndags när vi galopptränade och jag svettades minst lika mycket som Feykir i värmen... Trots att såren är pyttesmå kände jag av dem ganska mycket när jag red igår. Men med världens bästa skavsårsplåster från Compeed (ni får GÄRNA sponsra mig!) ska det inte vara något problem! Däremot är det hög tid att plocka fram lite svalare ridkläder - även för en frusen typ som mig.


När jag körde hem från jobbet hade svarta moln börjat torna upp sig på himlen åt Boden till och de närmade sig hotfullt... Trodde nog att det nästan skulle bli ett sådant skyfall som det varit när bilden ovan togs, men det blev bara ett beskedligt litet duggregn... Och nu har det redan slutat, så jag har väl inte ens anledning att rida i Woodfieldrock i kväll...


Får jag mer värk kan jag ju i alla fall skylla på lågtrycket. Det är bra att ha något sådant att skylla på - för jag har nämligen "syndat" och ätit BRÖD! Och definitivt inte vilket bröd som helst, utan "Mörk lant ciabatta" från Stenuddens gårdsbageri (ligger faktiskt inte så långt ifrån stallet). Kom in på ICA i centrum precis när de fått en leverans nybakt, doftande bröd från Stenudden och då kunde jag inte motstå! Det är föresten nästan enda chansen att få tag på brödet - när det precis levererats för i alla fall denna ciabatta brukar ta slut direkt! (Man kan visst handla direkt från deras gårdsbutik också i o f s, men det har jag aldrig testat ännu.) Jag avnjöt min brödbit med ett TJOCKT lager "religiös ost" (som min kompis mamma sa, d v s Philadelphia) så i alla fall pålägget var ju LCHF i alla fall. Vissa saker är det faktiskt värt att riskera lite värk för, ridning, sushi och Stenuddens ciabatta hör definitivt till den kategorin!

tisdag 19 maj 2009

YES, YES, YES!!!

ÅÅÅhhh - ni anar inte hur GLAD jag är nu!!!

För några veckor sedan skickade jag in en ansökan om medicinsk dispens att rida lätta klasser på halvstång. Med ansökan bifogades dels ett läkarintyg ang min fibromyalgi och vilka effekter den har på mig avseende bl a nedsatt muskelstyrka, försämrad finmotorik m m. Samt ett intyg från min tränare (Sylvia) som talade om att hon sett att jag kan hantera detta bett utan att skada min häst och att det avsevärt förbättrar min möjlighet att kommunicera med hästen på ett bra sätt.

Var precis ut till brevlådan och tog in posten - och där låg ett brev från SIF:s sportutskott. Gissa om händerna skakade när jag öppnade kuvertet? Och till min stora glädje innehöll det den efterlängtade dispensen!!! Extra roligt att den hann komma innan Vindurtävlingen, som tyvärr blir vår enda tävling innan hösten eftersom Midurs majtävling blev inställd.

Nu är det bara att träna vidare - och förhoppningsvis snart kunna gå vidare till öppen klass dessutom. Innan jag köpte Feykir hade jag bara tävlat öppen klass och min målsättning är förståss att komma tillbaka dit! Men innan vi är redo för det så är denna dispens verkligen OVÄRDERLIG för mig!!!

Stort TACK till SIF:s sportutskott - som dessutom handlagt ärendet så snabbt!

30.000 träffar!!!

Så fantastiskt det är att ni läser min blogg! Stort TACK till er ALLA!!!





Firar denna stora tilldragelse med en favoritbild i repris!
Trots att det t o m är snö på bilden...

Travträning

I senaste Islandshästen, när Ia Lindholm skrev om galopp på volt, förklarade hon att detta bara kan fungera om man kan hålla hästen på volten m h a ytterskänkeln. Fungerar inte detta i galopp ska man stämma av att det fungerar i trav resp skritt. Eftersom det dessutom är hög tid för Feykir och mig att lägga över endel fokus från att tölten till att träna trav igen hade jag bestämt mig för att träna trav på ridbanan idag. När jag kom till stallet låg Yvonnes ex av Atlis bok och väntade på mig i Josefshallen! Slog genast upp avsnittet om galopp på volt och kunde läsa att Atli rekommenderad att man använde en 20 metersvolt - medan det stod 15 meter i Islandshästen. Ganska stor skillnad! Feykir och jag hade alltså startat med "överkursvarianten"!
Det blir intressant att läsa mer i boken framöver!






Sylvia hade satt upp SM-affischen på stalldörren. Jag tycker det är en jättesnygg affisch i år!!!




Feykir fick boots på för att ge lite extra hjälp till travträningen. När jag sedan skrittat igång red jag "travuppvärmning a´la Atli" - d v s böjda spår där jag hela tiden bytte riktning för att få maximal lösgörande effekt. När Feykir tillslut slappnade av och sökte sig nedåt samt behöll traven även när vi bytte riktning var det dags att börja det "riktiga" arbetet.

Satte ut en plastkon på ridbanan för att han något riktigt tydligt att försöka centrera volten runt. Och valde en plats nästan mitt på ridbanan för att göra det så svårt som möjligt - han skulle inte ha stöd av staketet någonstans utan det skulle bara vara min ytterskänkel som avgjorde voltens storlek.

Började i högervarvet och hade pisken i ytterhanden för att kunna förstärka hjälpen ifall han inte lyssnade på ytterskänkeln. Precis som under helgens galoppövning försökte jag hela tiden fokusera blicken på konen i mitten - så att min kropp så tydligt som möjligt skulle ge signalerna att gå på volt. Det var verkligen inte lätt att hela tiden kontrollera storleken på volten! Feykir ville dra iväg utåt trots min ytterskänkel...och när jag petade till honom med pisken på bogen blev det tölt istället en stund... Men när han väl slappnat av igen lyssnade han bättre på ytterskänkeln och succesivt gick det bättre och bättre.

I vänstervarvet blev volten VÄLDIGT ojämn. Av någon anledning drog han alltid iväg utåt på en viss halva av volten samtidigt som han ramlade inåt på den andra halvan. Så jag fick först fokusera massor på ytterskänkeln - och även förstärka några gånger med pisken - för att sedan snabbt jobba med innerskänkeln för att volten inte skulle bli för liten.


Konen i mitten var verkligen en bra hjälp! Har förut försökt välja en viss fläck på ridbanan och fokusera blicken där - men det var mycket lättare att verkligen hålla kvar fokus när jag hade något så här tydligt att titta på! En fläck på ridbanan kan ju lätt råka bytas ut mot en annan... Och förutom att detta gav Feykir tydligare signaler så insåg jag också att jag mycket tydligare KÄNDE hur han jobbade. Alla som ridit för instruktör har säkert fått höra "lyft blicken - titta rakt fram!" och jag läste någonstans att detta inte BARA är för att man ska få bättre hållning i sadeln. Synen är tydligen vårt starkaste sinnesintryck, som dominerar ifall det får chansen. Men om vi istället för att låta blicken fokusera på något nära ser mot en punkt längre bort ger vi andra sinnen större möjlighet att "kommunicera". Så vi kommer helt enkelt att KÄNNA tydligare hur hästen rör sig. Och det blev lite samma effekt när jag tittade bort på konen nu!

När jag tyckte jag fick hyfsat koll på voltens storlek i båda varven red jag även några varv längs spåret i båda hållen. Tänkte "tävlingstrav" då han skulle vara framme för skänkeln, mjuk i innersidan och jobba avslappnat men energiskt medan jag försökte räta på mig och skjuta fram magen ordentligt i varje steg. Först började han ladda för galopp - men sedan slappnade han av och jobbade ganska bra i traven!





Var ganska nöjd med dagens ridpass, när Feykir fick mumsa liiite kraftfoder och mycket vatten. Det hade VERKLIGEN varit nyttigt, både att trava så här mycket och att jobba med ytterskänkeln på volten. Märkte faktiskt att jag använde ytterskänkeln bättre även när jag red längs spåret sedan! Jag är nog bildbar till viss del ändå! ;- )


Jag har föresten klippt Feykirs svans igen - 1 dm till - för han hade än en gång börjat trampa på den.... Vilket innebär att jag nu klippt den 4 dm på mindre än ett år!!! Tycker kanske den blev liiite kort nu, men fortsätter den växa i samma takt är det ju snart åtgärdat! Verkligen synd att han inte använder lite av den där växtkraften till pannluggen... När jag stod där med det avklippta taglet i handen funderade jag på om man kunde göra extensions?! (Hårförlängning) Får väl fråga min frissa om tips nästa gång! ;- )




Det var ÄNNU en varm dag i Norrbotten idag! I söndags hade visst Kiruna varmast i landet!!! Och igår var det Luleås tur att slå värmerekord. Lite svalare var det idag, men ändå 17 grader i skuggan redan vid 10-tiden. Så här febril aktivitet var det i bantarhagen när jag skulle åka hem!


måndag 18 maj 2009

Rolig respons på bloggen!

Då och då får jag respons på mina inlägg i bloggen - och det är alltid roligt! Några skriver en kommentar i själva bloggen, några mejlar tips med anledning av något jag skrivit... och endel ringer! I går ringde Yvonne (Gabriels matte) när hon hade läst om mina fruktlösa försök att hitta "Atliboken". Hon visste uppenbarligen precis på vilket "smart ställe" som hon lagt sin bok och erbjöd mig att låna den. Jättebussigt - stort TACK Yvonne!!!

Lite tidigare samma dag fick jag även en hälsning från Tomas (Heras, Násis och Skalmars husse). Han hade läst om mina jätteonda "sekatörhänder" för ett par veckor sedan och tipsade nu om att det finns elektriska sekatörer! Så idag åkte jag och köpte en sådan! Den är uppladdningsbar, så jag fick vänta lite medan batteriet laddade, men sedan måste den ju GENAST invigas!

(Kan informera om att jag har liiiite dåligt rykte när det gäller sekatörer... När jag var liten tyckte nämligen jag och min bästa kompis Maria att det var jättekul att leka med sådana. Så länge vi figurklippte sly i ett dike bakom mina föräldrars hus så var det ingen som hade något att invända. Men konstigt nog blev inte hennes föräldrar glada när vi "råkade" klippa ner en hel häck hos dem - jäms med marken! :-O Till vårt försvar vill jag i alla fall säga att häcken faktiskt växte upp igen - och året därpå blommade den faktiskt mer än den någonsin gjort!) Men med detta i bakhuvudet kan man ju bli aningen nervös vid tanken på att jag nu har en elektrisk sekatör! Överhängande risk för kalkyggen i Kyrbyn med andra ord! ;- )


Utanför vårt orangeri har vi i flera år haft en schersminbuske - med ljuvligt doftande blommor. Dock är busken i övrigt inte särskilt vacker - utan faktiskt väldigt spretig. SÄRSKILT innan den fått sina blad på försommaren. Med andra ord sitter vi hela vårvintern och våren och tittar ut på en riktigt ful rishög när vi ska njuta av den första värmande solen i vårt orangeri. Men i lördags fick det vara nog - Johan grävde upp schersminen och flyttade den till en betydligt mer diskret plats i trädgården. Och jag hade redan inhandlat schersminens ersättare som insynsskydd till och dekoration utanför orangeriet:




Salix phylicifolia ´Brekkavier´

Från sagoön Island kom ´Brekkavier´ till Norge. Som ett förebud om våren är den av de allra första som lyser upp i trädgården med sin vackra, friska gröna färg som senare på sommaren övergår i skinande blanka blad. På hösten kommer de lysande gula färgerna. Används ofta till klippta häckar på Island, tål kraftig beskärning. Växer på all slags jord, från mager sandjord till fuktiga områden.

Kunde helt enkelt inte motstå denna växt, men jättevackra blanka blad som tyvärr inte riktigt framgår av bilden... Så nu har vi t o m isländskt i trädgården! Men bilden ovan visar alltså hur de såg ut INNAN jag hade skaffat elektrisk sekatör.




...och här ser ni dunderverktyget!!!




....och så här såg det ut EFTER att jag skaffat elektrisk sekatör. Det är vad kommande generationer ska referera till som "förödelsen i Kyrkbyn..."
Jo, det var faktiskt meningen att klippa ner dem så att bara 15 cm återstår. I juli ska jag sedan klippa ner dem rejält en gång till. Senare i sommar kommer de då att ha bildat "bollar" - som man brukar göra av buxbom t ex! Förhoppningsvis VÄLDIGT mycket snyggare än en spretig schersmin även under vinter och vår.
Så nu vill jag bara säga TACK Tomas för det suveräna tipset!!!

söndag 17 maj 2009

Nytt försök med galoppkorridoren

Sedan igår har jag letat febrilt efter mitt exemplar av Atlis bok, men jag måste ha lagt den på "ett smart ställe" för jag kan inte hitta den! Kontaktade Sylvia men hennes exemplar fanns tyvärr också på "ett smart ställe"... Men jag fick i alla fall per telefon stämma av med henne att jag tänkte rätt ang hur övningen skulle ridas. Innan jag red bytte jag dessutom ut trådarna i hörnen, till tjockare vita elrep, så att Feykir skulle se dem i god tid.

Jag kom till stallet vid 13-tiden och skulle börja med att lunchfodra hästarna. Men dagens turridning hade inte kommit tillbaka ännu... Jag var liiite stressad eftersom jag hade en tid att passa efter ridningen och jag dessutom skulle hinna plocka ihop min "galoppkorridor" innan jag åkte hem. (Den tog ju faktiskt i princip en timme att bygga igår så jag räknade med något liknande idag...) Löste detta genom att plocka ut Feykir ur hagen och låta honom äta hö innan de andra. Han fick stå och mumsa direkt ur stora rundbalen - som de hästar som behöver stödutfodras brukar få göra. Definitivt en ny upplevelse för Feykir! Jag borstade honom under tiden han åt och tack vare det varma vädret var t o m benen torra så han blev ovanligt ren! När han ätit i 20 minuter fick han gå in i en box och smälta maten medan jag bytte ut "hörntrådarna" i "galoppkorridoren". När jag var klar med detta var turhästarna tillbaka så att jag kunde lunchfodra i hagarna.

Precis som igår stängde jag grinden till ridbanan innan jag började rida - OM Feykir på något sätt skulle råka trassla in sig i tråden runt galoppvolten och få panik så ville jag vara säker på att han höll sig inne på ridbanan i alla fall! Började med att skritta många varv runt i korridoren, åt båda hållen och lösgöra honom i båda sidorna. Han var riktigt avslappnad i skritten och verkade se tråden bra runt om. Det bådade gott för fortsättningen!

När vi övergick till trav gjorde jag annorlunda än igår. Då lät jag honom trava på lång tygel eftersom han skulle galoppera så sedan. Men nu jobbade jag istället traven "som vanligt" - d v s med stöd på yttertygeln och kramningar på innern - för att få honom riktig lösgjord i båda varven. Hela tiden fokuserade jag också väldigt mycket på min ytterskänkel - för som Ia skriver, det är ju ytterskänkeln som ska hålla hästen kvar på volten. Särskilt bra gick det när jag lyckades hålla blicken på en hästskit som låg så lämpligt placerad mitt i innercirkeln till korridoren. Finessen med detta är ju att om man håller blicken på mitten av volten så kommer kroppen automatiskt i en position som underlättar för hästen att följa volten! Det kändes verkligen SÅ tydligt!

När Feykir travade lugnt och kändes helt mjuk i innersidan släppte jag innertygeln, smackade lite och han rullade över i höger galopp. Min innerhand höll jag i manen - för att jag inte skulle frestas att ta i innertygeln. Mindes från den där Atlikursen för 9 år sedan att man i början INTE skulle fortsätta driva på hästen när den ville bryta av - för att göra det hela så avslappnat som möjligt skulle den istället känna att den kunde gå tillbaka till trav så snart den ville. Varvade sedan trav och galopp - och det blev faktiskt galopp! I början bara 1/4 varv men sedan lite längre och längre. De första galoppsprången var alltid bäst - sedan blev han mer flack - men några gånger höll han galoppen ett helt varv utan att jag behövde driva på. I högervarvet gick han dessutom alltid direkt över i avslappnad trav efteråt. Efter en stund blev det faktiskt så att när han brutit av till trav så fattade han själv ny galopp igen!

När vi bytte till vänster varv var det svårare - redan i traven var det svårare att få honom mjuk i innersidan. Jag fick verkligen påminna mig själv om att fokusera med blicken på den där hästskiten i mitten! Och så snart vi galopperat några steg började han kännas spänd igen och gick utåtställd... Red då trav till dess han kändes riktigt mjuk i innersidan innan jag gjorde ny galoppfattning.

Den här övningen går ju ut på att hästen ska få galoppera med fria tyglar - för att på ett avslappnat sätt hitta balansen i galopp på volt. Jag minns att den var oerhört effektiv på Reykur, som trots att han var så ren fyrgångare hade jättesvårt att balansera sig i galopp. Han behövde verkligen få vara lång för komma upp med ryggen så att det blev hyfsade galoppsprång i alla fall. Men för Feykir gäller ju normalt motsatsen (förståss!) att han galopperar bättre i en mer samlad form så att han får mer stöd av ryttaren. Efter en stunds funderande bestämde jag mig ändå för att testa detta.

Började i höger varv och red samlad trav till dess han kändes helt eftergiven i innersidan. Höll innerhanden lätt mot sadeln för att kunna hålla den helt stilla och gjorde en galoppfattning. Det funkade! M h a innerskänkeln kunde jag behålla honom mjuk i innersidan och han galopperade på detta sätt med trevlig eftergift ett par varv!

Testade att göra på samma sätt i vänstervarvet också - men här blev han genast mer spänd och passtaktig... Nåja, jag hade ju testat i alla fall. Avslutade med att trava i vänstervarvet till dess han kändes riktigt mjuk och avslappnad igen. Drev med sätet i varje steg så traven blev riktigt trevlig tillslut! Då avbröt vi och skrittade av.

Efteråt kan jag konstatera att det här var en VÄLDIGT nyttig övning för oss! Den avdramatiserar det här med galopp på volt på ett sätt som vi båda definitivt behöver! För mig var det dessutom ett väldigt bra sätt att träna min position i sadeln. Jag hade ju visserligen ett stängsel på utsidan som gjorde att han inte kunde försvinna iväg hur mycket som helst. Men jag ville helst inte att han skulle hamna för nära det där stängslet - så jag fick verkligen träna på att hålla honom mitt i korridoren m h a ytterskänkeln, vikten, blicken i mitten av volten... d v s allt UTOM innertygeln. JÄTTENYTTIGT!!!

Vi skulle definitivt behöva fortsätta med detta regelbundet Feykir och jag! Synd att det är så omständigt att bygga upp den där korridoren... Vi skulle ha haft en longervolt... då hade jag bara behövt komplettera med innercirkeln! Dock hade jag väl inte valt den optimala dagen för en så här ansträngande övning... det var helt vindstilla och måste ha varit 23-24 grader i skuggan - så när vi var klara insåg jag att vi var genomblöta av svett båda två! Men det var ju väldigt värdefullt att korridoren kunde få stå kvar över natten så att jag hann använda den två dagar i rad - och då var det ju bara en helg som kunde komma i fråga.

lördag 16 maj 2009

Galoppträning

I kväll har jag byggt en "galoppkorridor" för att träna med Feykir. Hade fått OK av Sylvia att låta den vara kvar på ridbanan till i morgon så att jag kan använda den två dagar i alla fall. När jag tillslut var klar med bygget var jag VÄLDIGT glad för det - för det hade nästan tagit mig en timme att få till den!




Här ser ni väl PRECIS hur jag gjort! ;- ) Problemet var ju vad jag skulle ha för stolpar... Underlaget är ju alldeles för kompakt för att jag skulle kunna slå ner några stängselstolpar... Hade funderat på att ta silvertejp och tejpa fast smala stängselstolpar på stora hinkar som jag sedan fyllde med vatten. Men det skulle bli så tungt att bära... Tillslut blev det en kombination av hinderstöd, pallar och de orangefärgade stolparna ni i alla fall kan ana på bilden. Dessa var förståss allra bäst - men tyvärr fanns det bara tre sådana. Använde tjockt elrep för att hägna in både ytter- och innervarvet.




Enligt Ia var det viktigt att även "snedda av" hörnen för att korridoren skulle bli så rund som möjligt. Jag tog riktigt tunn eltråd, för att den inte skulle tynga ner elrepet för mycket - jag hade ju inte lyckats fästa det särskilt stabilt... När jag sedan red insåg jag att denna tunna tråd knappt syntes - så det var inte så lyckat...
Efter en eftermiddags funderande om hur jag skulle fixa inhägnaden och en timmes byggande var det så äntligen dags att rida. Hade boots på Feykir, enligt Ias instruktion. Började med att skritta runt några varv åt båda hållen - och det var då jag märkte att "hörntrådarna" var osynliga till dess man nästan red in i dem... Henna, som är medryttare på Kylja kom och tittade och hon var bussig att ställa sig i det hörn där Feykir hade svårast att se tråden.
När jag nu äntligen skulle rida insåg jag att inte riktigt visste hur jag skulle göra... Har fått rida denna övning på en Atlikurs, men det är nästan 9 år sedan... Och Ia:s beskrivning i Islandhästen var ganska kortfattad.
Började med att försöka få Feykir att trava avslappnat runt åt båda hållen och det var inte alldeles enkelt. Det kändes tydligt att han spände sig - han väntade definitivt på att han skulle behöva galoppera och att det skulle vara svårt... Tillslut kom jag i alla fall på att det bara var under själva galoppen som jag inte fick röra innertygeln - när vi travade kunde jag ju ha tygelkontakt och böja honom inåt. Succesivt gick det bättre och bättre att få honom att slappna av i innersidan. Gjorde också några övergångar till galopp i båda varven. Som jag mindes det från Atlikursen skulle man i början bara galoppera så många språng som hästen själv valde - så att den fick känna att om den ville bryta av var det OK. Först efter ett tag skulle man driva på så att den galopperade längre sträckor.
Henna berättade att hon precis läst i Atlis bok om denna övning. Jag har också den boken men hade glömt att övningen finns med där. Så bra - då kan jag ju läsa om den innan jag rider igen i morgon!
Inser att det i alla fall var väldigt nyttigt för Feykir att jobbas ordentligt i trav - för vi har fokuserat så oerhört mycket på tölten senaste månaderna. Och när han tillslut travade avspänt och samlat tyckte jag att det fick räcka för idag!
Innan morgondagens ridtur ska jag läsa Atlis bok (förhoppningsvis - för när jag kom hem kunde jag inte hitta den! Kris och panik!!! Hoppas Sylvia vet var hon har sitt ex så jag kan låna det i morgon!!!) och i första hand fokusera på traven även då. Först när den känns riktigt, riktigt bra ska jag "föreslå" galopp. Och blir den aldrig riktigt bra är det nog bättre att avstå - även om jag ägnat en timme åt att bygga galoppkorridor!
På tisdag ska jag nog rida på banan igen, med tunga boots. Träna massor av trav i grundform och sedan rida en massa galoppfattningar åt båda hållen.
Over and out!

Eyjólfurs galoppvolt - eller Islandshästar har lätt för att galoppera

Alltså - så BRA Ia Lindholms spalt i Islandshästen är!!! Så snart tidningen kommer kastar jag mig över den och bläddrar direkt upp Ia:s spalt!

När jag läste i senaste tidningen och såg rubriken "Islandshästar har lätt för att galoppera" så kändes det som att hon skrivit den enkom för mig!!! Hon skriver där att tack vare den målmedvetna aveln på hästar med rena gångarter kan nästan alla unghästar gå bra i båda galopperna. Där är Feykir ett lysande exempel - som unghäst var faktiskt galoppen den gångart där han hade lättast att balansera sig! Bara jag inte lät honom bli för lång var galoppen balanserad, rund och fin.

MEN, konstaterar Ia, när träningen av hästen fortsätter försämras ofta galoppen. "På en unghäst kan traven och galoppen "försvinna" på några dagar med för ensidig töltträning" skriver Ia. (För Feykir kom problemen i samband med att han blev skev i korset och fick ont av att galoppera på volt. Nu har han inte ont längre, men blir ändå spänd och stressad för att han vant sig vid att det är obehagligt...)

Har man då fått dessa problem kan man lösa dem genom att arbeta hästen i rundpaddock, eller använda Eyjólfurs galoppvolt. Den sistnämnda görs m h a plastband på en yta som är 15 x 15 meter. Plastbandet används både som yttermarkering (ytterskänkel) och innermarkering (innerskänkel). Banan som bildas mellan banden ska vara 3 meter bred. För att den ska bli en volt skärmar man även av hörnen.

Först stämmer man av att hästen klarar övergången trav-galopp-trav utan ryttare på ryggen. När det fungerar kortar man stiglädren 3-5 hål och rider utan att styra, sittandes i tvåpunktsits. Det är viktigt att underlaget är mjukt, inte halt och att hästen har skyddsboots på sig.

På detta sätt lär sig hästen att galoppera under trygga omständigheter, slappnar av och kommer upp med ryggen.

Ett av de vanligaste problemen i galopp är, enligt Ia, att ryttaren styr med innerhanden och då spänner hästen ryggen (funderar på om ryttaren vill rida tölt), tappar balansen och drar sig utåt. När ryttaren känner detta brukar användandet av innertygeln öka, hästen blir än mer spänd och obalanserad... o s v.

Ia rekommenderar att man har sitt spö i ytterhanden när man galopperar på volt, lättar på innerhanden och bara styr med ytterskänkeln. Lyder inte hästen ytterskänkeln går man över i trav och om det inte fungerar till skritt och renodlar skänkelhjälperna. Det är först när det går att styra hästen med ytterskänkeln i galopp som man kan runda hästen runt innerskänkeln.

Under förra veckans lektion testade jag för första gången att ha mitt spö i ytterhanden när vi skulle galoppera på volt. När jag kände att jag kunde hålla Feykir kvar på volten genom att lägga pisken på ytterbogen (när han inte tog ytterskänkeln) så vågade jag släppa på innertygeln. Och då fick vi till några galoppsprång i alla fall.

Men nu ska jag definitivt "damma av" övningen i Eyólfurs galoppvolt (som jag faktiskt fått testa med Reykur på min första Atlikurs för snart nio år sedan)! Ska försöka bygga en sådan volt på ridbanan för att träna!