Riktigt orangeri igen!!!

Hade som sagt bjudit hit Reykur-Eva på middag idag, efter min ridning och innan hon skulle iväg och jobba natt. När hon kom hade hon en blomma med sig. "Men inte hade du behövt..." började jag. Men sedan öppnade jag paketet och ändrade mig snabbt - det var nämligen ett litet citrusträd!!! Allra bästa Eva hade köpt mig ett citrusträd!!!





Jag kallar ju mitt kombinerade uterum/lusthus/växthus för orangeriet och då krävs det ju nästan att man i alla fall har EN citrusväxt! Första året hade jag köpt ett mandarinträd som dock dog när vår (hemmabyggda) självvattnande kruka havererade medan vi var i Skåne. Men det hade antagligen inte blivit så långlivat ändå, eftersom det precis som de flesta citrusväxter ska övervintras vid ca 5-8 plusgrader... Ute är det m a o för kallt och i vår källare för varmt.





Men sedan köpte jag en "minicitrus" - de kallas även qumquat - vilka kan övervintra i rumstemperatur om man håller hög luftfuktighet och detta lilla träd växte och frodades under flera år. Så mycket att jag i höstas t o m var tvungen att ta bort massor av frukter för att inte grenarna skulle brytas av! Men så i december-08 började det tappa massor av blad... "Det är väl dags för vintervila" försökte jag trösta mig med, trots att trädet inte tappat många blad under de tidigare vintrar som det bott hos oss...

..."Det är väl i en vilofas..." har jag fortsatt att desperat försöka intala mig själv, även när det tillslut såg ut så här...

Redan i februari började sedan min desperata jakt på ett nytt. En blomsteraffär i stan hade faktiskt två inne en dag i början av mars, men då skulle jag inte direkt hem efter jobbet så jag bestämde mig för att vänta till nästa dag. När jag kom tillbaka var båda redan sålda... De skulle försöka ta hem ett nytt till mig, men då skulle det plötsligt kosta 700 kr!!! :-O Nog ville jag förtvivlat gärna ha ett nytt citrusträd - men inte fullt SÅ förtvivlat...

Och idag kommer bästa Eva med detta fina lilla träd!!! (Även detta en "minicitrus" - d v s möjlig att övervintra i rumstemperatur.) Gissa om jag blev glad??!! Eftersom jag planerat att vi skulle äta middagen i orangeriet fick trädet följa med ut för att få kolla in sin kommande sommarbostad. Men sedan fick det förståss komma in i huset igen - vill ju verkligen inte riskera att det fryser ihjäl på en gång!!!

Nu kan alltså ingen ifrågasätta om jag verkligen har ett orangeri!!!