Sylvia räddar min dag - för vilken gång i ordningen?!

När jag sitter på färjan på väg till stallet ringer Sylvia. "Feykir har tappat en sko. Om du kan hitta den i hagen slår jag på den igen innan lektionen. Vi bytte hagar igår och de blev så uppspelta och sprang runt en hel del så det var säkert då han tappade den..."

Så här vackert var det vid färjeläget! Jag blev dock liiite nervös när jag såg alla moln... Hemma hade det bara kommit ett kort duggregn och sedan klarnat upp, så jag hade ju inte ens tagit med Woodfieldrocken... Och när jag lite senare svängde in på gården i Mariebäck började det dessutom regna rejält... Jag tog på gummistövlar och gav mig ut i hagen och letade och letade och letade efter Feykirs sko... men utan resultat. Skulle ha behövt en metalldetektor! Tillslut ropade Sylvia att hon skulle försöka hitta en annan sko att slå på istället. Jag hade några gamla som hovslagaren sagt att jag skulle spara till ett "nödläge", men Sylvia tyckte inte att någon av dem dög så tillslut tog hon en helt ny sko från sitt skolager, riktade den och skodde Feykir. Vilken TUR för mig att hon t o m kan fixa sådana här krislägen!!!

Nästan direkt lektionen börjat så slutade det regna - så jag klarade mig faktiskt hur bra som helst utan min regnrock! Vi skrittade igång hästarna på volter, med framdelsvändningar och lite sidförande. Redan då kände jag att jag blivit mer medveten om min ytterskänkel - den där galoppövningen i helgen var verkligen inte bara bra för Feykir!

Sedan fick vi trava på stora volter, då vi skulle rida hästarna i låg form och böja i innersidan. Då och då skulle vi minska volten för att "böja igenom" dem ordentligt och sedan gå tillbaka ut på stora volten igen. Här märktes det att Feykir och jag tränat mycket trav de tre senaste riddagarna - det gick riktigt bra att få honom att hålla traven! Jag kom också ihåg att stötta honom med ytterskänkeln på volten - och när jag gör det och samtidigt böjer honom runt innerskänkeln travar han riktigt trevligt! Det gick också riktigt bra att hålla nere tempot i traven tack vara att han "balanserade sig med bakbenen" så där bra!

Efter en skrittpaus fick vi "göra ridbanan mindre" genom att vända upp på ena kvartslinjen och skritta längs den till andra sidan av ridbanan där vi skulle vända in på andra kvartslinjen och skritta tillbaka. Viktigt var att vända hästarna med ytterhjälperna samt att rida dem i en riktigt låg form. När vi kunde hålla hästarna längs kvartslinjen i skritt fick vi göra samma sak i trav. Och bara jag verkligen använde ytterskänkeln till att vända in Feykir så travade han trevligt och med eftergift.

Nästa steg blev sedan att när vi vänt in längs kvartslinjen sidföra ut på spåret igen i trav. Då var det ÄNNU viktigare att behålla den riktigt låga formen, för att hästarna inte skulle gå över i tölt. Det här var ju inte alldeles lätt... Feykir började först gå emot handen, men när jag kunde behålla den låga formen, bromsa upp ordentligt på yttertyglen och flytta honom några steg så lättade han i handen och bar sig MYCKET bättre. "STORA eftergifter när han är så där duktig!" ropade Sylvia. Det var en svår men riktigt rolig övning tycker jag! Och vi gjorde den förståss i båda hållen. Och hela tiden kände jag att jag hade nytta av min "nyupptäckta" ytterskänkel!

Som avslutning på "travpasset" fick vi även trava längs spåret och vända snett igenom i skänkelvikning. Nu blev det alltså en låååång sträcka som hästarna måste sidföra. I början fick Feykir för sig att det var ökningar på diagonalen som gällde... Men när jag lyckades bromsa upp honom ordentligt kunde jag sedan börja flytta honom igen. Jag tycker faktiskt det gick riktigt bra! Fast vi kom väl inte alltid ut på spåret precis där jag hade tänkt...

När hästarna pustat i skritt en stund igen (och jag ridit endel öppna för att Feykir inte skulle hänga i handen) fick vi avsluta med lite tölt. "Nu märks det att Feykir fått trava i låg form några dagar - han behöver kortas upp MASSOR!" ropade Sylvia. Först fick jag göra ett par halter för att bromsen skulle vara helt på plats. Sedan fick jag korta upp tyglarna, sitta bakåt (det kändes verkligen som att jag LÅG bakåt - men det gjorde jag förståss inte), hålla om med skänklarna och DRIVA, DRIVA, DRIVA samtidigt som jag kramade på tyglen. Och när Feykir efter en stund började ta i ordentligt bakifrån och lättade i handen fick han STOR eftergift samtidigt som jag fortsatte driva. Och då töltade han minsann. Men då och då fick jag påminna honom igen. Det hade förståss varit lättare att rida tölt om vi ridit mer samlad skritt först - men det här funkade ju också bara jag gjorde som Sylvia sa!

Var riktigt nöjd efter lektionen - f f a tycket jag att vi varit så duktiga i travövningarna idag. Ridlektionen är verkligen veckans höjdpunkt!!!

Fia och jag har planerat att åka till ovalen i Ersnäs (hos Linda och Tomas) och träna innan tävlingen. När vi nu hörde att Sylvia ska dit och coacha några i morgon frågade vi om hon kunde tänka sig att hjälpa oss lite då också. Det kunde hon! Perfekt!!! Så nu har jag precis ringt Tomas och bokat in att vi kommer i morgon fm. Spännande att rida på oval igen!