Eyjólfurs galoppvolt - eller Islandshästar har lätt för att galoppera

Alltså - så BRA Ia Lindholms spalt i Islandshästen är!!! Så snart tidningen kommer kastar jag mig över den och bläddrar direkt upp Ia:s spalt!

När jag läste i senaste tidningen och såg rubriken "Islandshästar har lätt för att galoppera" så kändes det som att hon skrivit den enkom för mig!!! Hon skriver där att tack vare den målmedvetna aveln på hästar med rena gångarter kan nästan alla unghästar gå bra i båda galopperna. Där är Feykir ett lysande exempel - som unghäst var faktiskt galoppen den gångart där han hade lättast att balansera sig! Bara jag inte lät honom bli för lång var galoppen balanserad, rund och fin.

MEN, konstaterar Ia, när träningen av hästen fortsätter försämras ofta galoppen. "På en unghäst kan traven och galoppen "försvinna" på några dagar med för ensidig töltträning" skriver Ia. (För Feykir kom problemen i samband med att han blev skev i korset och fick ont av att galoppera på volt. Nu har han inte ont längre, men blir ändå spänd och stressad för att han vant sig vid att det är obehagligt...)

Har man då fått dessa problem kan man lösa dem genom att arbeta hästen i rundpaddock, eller använda Eyjólfurs galoppvolt. Den sistnämnda görs m h a plastband på en yta som är 15 x 15 meter. Plastbandet används både som yttermarkering (ytterskänkel) och innermarkering (innerskänkel). Banan som bildas mellan banden ska vara 3 meter bred. För att den ska bli en volt skärmar man även av hörnen.

Först stämmer man av att hästen klarar övergången trav-galopp-trav utan ryttare på ryggen. När det fungerar kortar man stiglädren 3-5 hål och rider utan att styra, sittandes i tvåpunktsits. Det är viktigt att underlaget är mjukt, inte halt och att hästen har skyddsboots på sig.

På detta sätt lär sig hästen att galoppera under trygga omständigheter, slappnar av och kommer upp med ryggen.

Ett av de vanligaste problemen i galopp är, enligt Ia, att ryttaren styr med innerhanden och då spänner hästen ryggen (funderar på om ryttaren vill rida tölt), tappar balansen och drar sig utåt. När ryttaren känner detta brukar användandet av innertygeln öka, hästen blir än mer spänd och obalanserad... o s v.

Ia rekommenderar att man har sitt spö i ytterhanden när man galopperar på volt, lättar på innerhanden och bara styr med ytterskänkeln. Lyder inte hästen ytterskänkeln går man över i trav och om det inte fungerar till skritt och renodlar skänkelhjälperna. Det är först när det går att styra hästen med ytterskänkeln i galopp som man kan runda hästen runt innerskänkeln.

Under förra veckans lektion testade jag för första gången att ha mitt spö i ytterhanden när vi skulle galoppera på volt. När jag kände att jag kunde hålla Feykir kvar på volten genom att lägga pisken på ytterbogen (när han inte tog ytterskänkeln) så vågade jag släppa på innertygeln. Och då fick vi till några galoppsprång i alla fall.

Men nu ska jag definitivt "damma av" övningen i Eyólfurs galoppvolt (som jag faktiskt fått testa med Reykur på min första Atlikurs för snart nio år sedan)! Ska försöka bygga en sådan volt på ridbanan för att träna!