EGEN halvstång!

Ursäkta, det blev ingen blogguppdatering igår - när jag kom hem från ridlektionen var jag helt enkelt för TRÖTT! Men med tanke på hur dålig jag var i måndags får jag ändå vara glad att jag orkade rida lektion ö h t!



Hann hem mellan jobbet och ridlektionen - och det var väldigt lyckat. För när jag kom hem låg nämligen ett halvstångs-bett och väntade på mig! Hade fått erbjudande av en tjej att köpa hennes begagnade till ett väldigt bra pris - och dessutom levererades det alltså så att jag genast kunde använda det på lektionen! Kunde ju inte bli mer perfekt! Alltså skulle jag inte behöva uppleva förra veckans hemska lektions-Feykir en gång till!








Vad gjorde vi då på lektionen? Jo, först fick vi skritta på liten volt för att då och då flytta hästen ett par steg utåt, med bibehållen böjning i sidan och bibehållen eftergift. (Alltså inte bara flytta ut bakdelen, som vi ofta fått göra, utan nu skulle vi rida ett par steg skänkelvikning.) När vi gjort det åt båda hållen fick vi rida som en åtta - fast ändå inte... först en liten volt, sedan rakt fram ett antal steg, halvhalt, ställa om och rida liten volt åt andra hållet. Samt på båda volterna sidföra utåt ett par steg. Och dessutom fick Feykir inte gå och sova utan skulle ta i framåt! Det är inte små krav Sylvia har!





Nästa steg var att än en gång rida "klockan" fast den här gången på var sin liten volt. Vi fick börja i höger varv och jag sa till Sylvia att Feykir nu bytt "svåra sidan" så att det är högerskänkeln han inte vill gå undan för. "Det är bra - det tyder på en utveckling!" sa hon. Fast sedan kom hon och ställde sig i mitten av min lilla volt för att intruera mig. När Feykir inte tog mina halvhalter utan nästan gick på henne smällde hon till honom på nosen. Oj, så chockad han blev! Kastade sig undan, fånade sig en massa, försökte stegra sig... innan han tillslut sansade sig igen. Men efter det tog han halvhalterna. "Du får inte överse med olydnad - han SKA lyda dina hjälper!" sa Sylvia. Och det har hon ju rätt i!

(En rolig grej: På volten närmast oss red Fia och Lukka. När Sylvia gick och ställde sig i mitten på den volten istället var det uppenbart att Lukka sett Sylvia smälla till Feykir - för så snart hon hamnade för nära Sylvia skyndade hon sig att själv rygga några steg!)


Vi fick "jogga igång" hästarna i tölt längs spåret i vänster varv. När vi bytte till högervarvet blev Feykir mer stel igen. "Luta, bakåt, luta bakåt, DRIV och böj honom inåt!" sa Sylvia och succesivt blev tölten bättre och bättre. Vi fick tölta på små volter och Sylvia påpekade att jag skulle använda ledande tygeltag, böja halsen mycket och ge stor eftergift, böja mycket igen och ge stor eftergift... Vi fick även rida "åttan" i tölt och på slutet kändes det riktigt bra. Jag kunde böja Feykir ordentligt åt båda hållen, sitta bakåt och hålla om med skänkeln.





Nu var Feykir rejält trött! Han flåsade ordentligt och när vi fick skrittpaus ville han slänga sig på bettet. Om jag bara släppt tyglarna hade han nog gjort en kullerbytta! Fick jobba en hel del med att flytta ut bakdelen för att han skulle börja bära sig själv igen.





Efter skrittpausen skulle vi trava på volt för att sedan rida övergångar till galopp. Feykir förstod vad som skulle komma och började direkt stressa runt volten, så jag fick göra en liten, liten volt med massor av böjning och massor av drivning för att han skulle slappna av och trava ö h t. Våra försök att galoppera blev inte lysande den här gången heller... Sylvia hade räknat ut det i förväg - och placerat mig och Eva (som för första gången red Kólskeggur) på en egen volt "som en Obs-klass i Obs-klassen" som hon sa, medan de andra tre fick rida på andra volten. "Eva kan ju skylla på att hon rider en skräphäst - men vad ska du skylla på Anna?!" fortsatte Sylvia att skoja när vi hade STORA galopp-problem på vår volt...



Jag fick rådet att försöka ställa lite höger-vänster i galoppen för att han inte ska styva sig. Dessutom sa hon att jag nästa gång ska ha tunga boots på för att hjälpa honom lite extra. Och kanske ändå använda vanliga tredelade bettet just när vi ska galoppera - eftersom de ledande tygeltagen inte riktigt fungerar på en halvstång. Jag sa att jag hoppas att Anna M snart kommer till Mariebäck igen. Hon hade galopp på volt-träning med Feykir för två år sedan och det gjorde underverk då! Men nu har han uppenbarligen glömt hur man gjorde... Och problemet är att varken han eller jag tror att han kan utan vi spänner oss så mycket båda två... Om i alla fall han kunde få lite bättre självförtroende av henne skulle det vara mycket värt!



När vi tillslut fick skritta av hästarna verkade ändå Feykir mindre trött än i skrittpausen innan galoppförsöken! Han gjorde inte minsta ansats att hänga i handen och jag tyckte inte alls att han flåsade lika mycket heller.



Någon som däremot var JÄTTETRÖTT var Kólskeggur, som Eva red för första gången den här lektionen. "Jag hade ingen aning om att han var trött - så länge jag satt på var det hur mycket motor som helst! Det var nästan som att rida Reykur!" sa hon. Men så snart hon satt av började han flåsa och blev genomsvettig hela han! Vi skrittade av dem ganska länge och sedan stod Eva och borstade honom hur länge som helst och det måste ha kliat jätteskönt för oj vad han såg ut att njuta!




Men Eva kunde ju inte bara ägna sig åt Kolle - som avslutning "hängde" hon lite med Sillen också. Vet ni föresten vad Eva ska göra den närmaste veckan? Hon och hennes kompis (som vi kallar "fröken April" för att hon varit med i en Toyotakalender) ska åka till Läsö (Danmark) och rida islandshäst! (Läs: galoppera på oändliga sandstränder!!!) Här kan ni se lite frestande bilder. Va, skulle jag vara avundsjuk??!! HUR kan ni tro något sådant??? (Men jag blev faktiskt erbjuden att följa med dem så jag får skylla mig själv även om det snarare var tillgången på semesterdagar än viljan som fick mig att tacka nej.)