Bortskänkes-annonsen återkallas!

Efter en sushilunch med min kusin åkte jag till stallet för att rida. Fia var där - visserligen på väg hem - men hon hann i alla fall beundra mina nya, fina schabrak! Hon tyckte f f a att det rutiga var jättesnyggt. Kul!

Jag hade ju ett litet dilemma vilket av dem jag skulle välja när jag sadlade... men tillslut föll valet på det kornblå. När jag sedan red iväg passerade jag Yvonne - som kommenterade mitt nya, snygga schabrak. Oerhört lyckat med andra ord!!!

I onsdags, när jag red lektionen på vanliga bettet var Feykir INTE rolig... I skritten var han helt OK - men så snart vi ökade tempot blev han styv som en lyktstolpe och kastade sig i handen. Jag försökte driva och driva för att få honom att ta i med bakbenen och därigenom lätta fram, men ju mer jag drev desto mer fick jag i handen... Sylvia kommenterade efteråt att hon tyckte att alla hästarna varit ganska "stela och tråkiga" - kanske p g a det regniga, ruggiga vädret... men att hon sett att Feykir varit riktigt hemsk... Med detta i bakhuvudet var jag inte alls ridsugen när jag kom till stallet... funderade faktiskt på att strunta i ridningen och bara borsta. Men bestämde mig ändå för att rida tillslut - och det var TUR! För efter dagens ridtur åkte jag glatt hemåt för att genast plocka bort min annons under "hästar borskänkes"!

Redan när vi skrittade ut från gården började jag aktivera Feykir genom att sidföra längs vägkanten. Även idag var det mindre svårt att flytta undan för vänsterskänkeln... trots att det varit den jobbiga... men det är i o f s absolut inte första gången han byter "jobbigt håll". Gjorde många framdelsvändningar också - och när jag byter spöhand hela tiden så är han plötsligt JÄTTEDUKTIG på framdelsvändningar. Det handlar uppenbarligen om motivation!

Eftersom jag åter hade halvstången var det spännande att börja tölta - skulle min styva, grisepassande lyktstolpe från i onsdags fortfarande vara kvar? Han hade ju känts trevlig i skritten idag, men det gjorde han ju på lektionen också... Men redan från första töltstegen kände jag vilken ENORM skillnad det var - för det var verkligen TÖLT-steg. På en gång! Gissa om jag blev glad??!! Hade lite ont om tid - hade pratat alldeles för länge med Fia, Yvonne och Sylvia innan jag red iväg - så jag skulle inte hinna rida så länge. Men för att Feykir ändå skulle få jobba ordentligt red jag riktigt mycket tölt och varvade riktigt kort tempo & mycket böjning med lite högre tempo då jag sidförde fram och tillbaka över vägen.

Vilken ROLIG häst Feykir är bara jag rider på det skarpare bettet! Istället för den ständiga dragkampen som jag alltid förlorar så kan vi kommunicera med små hjälper och jag känner så tydligt hur mycket bättre han använder sin kropp! (Även min kropp används bättre. Den senaste månaden har jag haft ovanligt lite värk i händerna och tacksamt tänkt att jag bara haft tur. Men efter onsdagens "bära hela Feykirs vikt i tyglarna"-upplevelse hade jag lika ont som förut.... Det är alltså tack vare halvstången som jag sluppit det värsta onda!) Note to self: var inte så snabb med att skänka bort Feykir efter ridning på tredelat bett - testa med halvstången också innan jag bestämmer mig!

ALDRIG hade jag trott att jag skulle vara så positiv till ett skarpare bett... men, som sagt, jag får se det som ett handikapphjälpmedel! Reykur började jag rida på kandar, på inrådan av Nina K, och det hade motsvarande effekt på honom. Bara han hade kandaret i munnen så kunde jag göra övergång från ökad tölt ner i halt och rygga (med eftergift förståss) - utan att ö h t ta i tyglarna! Där har ju Feykir och jag lite kvar att jobba på... Oj, nu börjar jag ju längta efter Reykur igen... *snyft*

När Feykir åter gick i hagen med polarna och jag åkte hemåt hade jag en sådan härlig känsla i hela kroppen - vilken TUR att jag red ändå! Även om det inte blev någon lång ridtur (måste hinna hem för att jag bjudit Reykur-Eva på middag innan hon skulle jobba natt) så hann jag få en rejäl dos "uppåttjack"!!!