Aj, aj, aj...

....är det idag... så illa att jag blev tvungen att stanna hemma från jobbet. I o m detta har jag hittills varit hemma 1.5 arbetsdag p g a värken sedan i september. Innan jag började med LCHF-kosten brukade det bli minst 20 dagar/år och de allra flesta under vinterhalvåret. Så utifrån det perspektivet kan jag ändå inte klaga...

Hade tid i bassängen för träning på eftermiddagen och när jag åkte dit försökte jag "tänka fram" extra varmt bassängvatten. Men uppenbarligen gjorde jag något fel.... för istället var det ovanligt kallt i vattnet när jag klev i... :-( Bristen på värme i vattnet och det faktum att jag hade så ont gjorde att jag kortade av mitt träningsprogram lite - längtade dessutom så mycket till bastun! Fast när jag kom dit hade den varit ur funktion och precis kommit igång igen, så det var knappt varm... Tala om otur!

När jag åkte hemåt kände jag mig trots allt ändå bättre än när jag åkte till bassängen - så viss effekt hade det ändå haft. Intressant att notera var också att jag idag - när jag hade så ont - för en gång skull INTE hade några problem att nå ner till fötterna när jag skulle sätta på de blå plasttossorna man måste ha när man går in. I vanliga fall sitter fötterna så väldigt långt ner när jag kommer dit... men mycket mer lättillgängligt efter träning och bastu. Träning och stretching flyttar alltså fötterna närmare! ;- ) Men idag satt alltså fötterna nära på en gång - trots att värken var mkt värre än vanligt. Hur det hänger ihop förstår inte jag i alla fall.

Johan har kommit hem från Wien, där han varit på konferens i Palliation (vård i livets slutskede). Han har nämligen "tagit paus" från sitt vanliga jobb på stroke-enheten och jobbar med detta svåra område under en period. I Wien hade han passerat förbi Spanska ridskolan och då tagit en kort filmsnutt på två lippizanerhästar som tittar ut över sina boxdörrar. När han visade mig filmen mindes jag när vi var i Wien tillsammans sommaren 1991 - under en tågluff. Mitt prio 1 för Wienbesöket var förståss just Spanska ridskolan och jag hade t o m skrivit ett brev (på tyska!) till dem för att ta reda på deras öppettider. Fick ett mycket trevligt svar att det skulle vara öppet när vi kom dit. Men det visade sig att de hade glömt nämna en liten detalj... att det inte fanns några hästar där! :-O De var nämligen på sommarbete!!! Så allt jag fick se den gången var filmer om deras verksamhet. Men nu hade Johan i alla fall fått se två livs levande hästar - ett stort steg framåt m a o!