Feykir hör röster och ser syner?!

Hade trott att det skulle bli vilodag för Feykir idag - men efter ändrade planer blev det ändå så att jag åkte till stallet på förmiddagen. (Han kommer ju ändå att få vila i morgon - när matte tränar i varmvattenbassängen.)




Och vem kan motstå chansen att få rida på den här hästen??!! Fast idag var det inte alls så här fint väder utan det regnade faktiskt... "Det är till att vara ambitiös och rida i det här vädret!" sa Yvonne när jag kom till Mariebäck.

Precis som igår började jag med uppvärmning på ridbanan. Under igångskrittningen red jag volter och serpentiner utan att röra tyglarna - bara med skänklar och säte. Feykir och jag var faktiskt jätteduktiga på det! *stolt* Sedan travade vi endel på böjda spår också till dess han kändes mjuk och behöll formen även när vi bytte riktning. Avslutade ridbanepasset med skänkelvikningar i skritt där jag fokuserade massor på rakriktningen - precis som igår.

Red även idag skogsvägen till vänster bakom vägbomen - för att träna tölt. Tyvärr var Feykir inte alls lika fokuserad som igår utan såg spöken här och där och blev spänd... Efter ett tag hade han ändå skärpt till sig och bitvis var jag rätt nöjd med tölten. När vi sedan kommit till vändplanen och jobbat lite mer i skritt fick han plötsligt ett "frispel" kastade sig runt och skulle springa hem. Jag fick stopp på honom och lyckades vända tillbaka men han var ytterst motvillig och spänd som en stålfjäder... Hur jag än tittade kunde jag inte se något som borde kunnat utlösa en så häftig reaktion... När jag tillslut kunnat övertala honom att gå tillbaka jobbade vi vidare i skritt till dess han kändes mer avslappnad igen.

Vände hemåt och skrittade "steg för steg" för att samla ihop honom. Det gick riktigt bra! I vanliga fall brukar han försöka "åla sig" så mycket för att slippa den jobbiga samlingen - men nu ville han ju framåt - hemåt så då var han mer motiverad att samarbeta! Han var trevligt lätt i handen dessutom! Smög i väg i tölt och han kändes riktigt trevlig! (Även om det inte var "piafftölten" som vi fick "smaka" lite på igår.) Ganska länge kunde jag behålla samlingen och lättheten fram bara genom att sitta bakåt och driva! Sedan var det uppenbarligen ett monster i skogen igen... så vi fick börja om med lösgjordhet och samling... SUCK! Antagligen var det väl regnet och blåsten som gjorde att han "hörde röster och såg syner"... För inte kan väl den lilla ökningen av kraftfoder som han fick igår ha påverkat honom redan... enligt "experterna" tar det ju 14 dagar innan man märker effekt av en utökad kraftfodergiva!

Av Malin Schön, som sett filmerna på min blogg, fick jag tipset att tänka på min överkropp när jag rider tölt. Hade inte märkt det själv - men när jag tittade på töltfilmen igen så är det ju hur tydligt som helst att jag "vickar" överkroppen fram och tillbaka. Något som förståss kan främja passtakt! :-O Eller - hemska tanke - ge en domare uppfattningen att Feykir är passtaktig även om han går rent! Försökte tänka lite på detta nu när jag red - men jag har så fullt upp med att hålla koll på skänklarna och sitsen... Märker så tydligt att jag lyckas bäst med att sitta rätt i tölten när det är så lite annat som möjligt som distraherar. Så snart jag t ex rider lektion och får en massa andra instruktioner att tänka på så ramlar jag tillbaka i gamla vanor och skänklarna åker fram mer... Det är väl muskelminnet som går in och tar över... Tyvärr är det ju också vad som händer när man blir nervös, så på tävlingen kommer jag förståss att sitta sämre än vanligt... Men med ihärdigt arbete KAN man ju faktiskt programmera om sitt muskelminne - så tillslut ska jag väl fixa det. Och då kan jag kanske träna mig till en stilla överkropp också?!

När vi började närma oss gården igen lyckades jag tillslut rida ihop Feykir så pass att lite av "piaffkänslan" från igår kom tillbaka! Trevligt! Då satt jag av och gick hem med honom som belöning.






Här ser ni, liggande i mitten, Kylja som är konvalecent och därför bara får gå i en liiiten hage, vilken råkar ligga inne i "unghästhagen" där Sylvias två fölston samt hennes 1-åring och 2-åring går. Unghästhagen är stor och det finns bl a rolig skog att vara i. Men det här gänget väljer ändå att nästan alltid stå precis utanför Kyljas lilla hage och hänga! Jag kan förstå att de i början tyckte det var spännande att Kylja kommit dit och ville kolla in henne! Hästar gillar ju nyheter! Förra våren t ex, när det ställdes in en container i hagen för att den skulle mockas blev hästarna oerhört upplivade och sprang in och ut ur den där containern (det var en öppning i ena gaveln) så att det bara smattrade av hovarna mot metallen. Men nu har Kylja faktiskt haft den här hagen ett par veckor och SÅ oerhört fascinerande borde hon väl inte vara längre...?!! Men det är ju vad jag tycker... uppenbarligen tycker Merja, Harmadis, Haminga och Hrisla annorlunda! Hästar är verkligen roliga djur ibland!