torsdag 31 maj 2012

"Jättefin mun!"

När hönsen var ompysslade efter jobbet idag åkte jag till stallet för att rida Lára. Hon har ju haft tre välförtjänta vilodagar efter tävlingen och nu tänkte jag f f a rida i skogen så hon skulle få mjuka upp sina muskler inför helgens tävling.

Till min glädje dök Fia upp också, så vi kunde få sällskap ut. Jättekul! Vi red mot Avan och började med att skritta i skogen. När vi var tillbaka ute på bilvägen galopperade vi uppför första lilla backen och sedan svängde jag in höger och lät Lára fortsätta att galoppera. Hade precis tänkt "Man ska ju egentligen INTE galoppera så här när man rider en väg för första gången på våren - man har ju ingen aning om underlaget..." när det plötsligt uppenbarade sig ett djupt hål i vägen just bakom en krök... :-O Lára är ju som tur var snabb i reaktionerna, så hon hoppade över den. Och även Fia och Ljufa som kom efter oss klarade upp situationen.

Efter mer "terrängskritt" och lite tölt längs vägen där den var relativt grusfri hann vi med en galopp upp längs vår "travslinga 1" också. På hemvägen testade jag att rida snabb tölt. Jag försökte inte maxa tempot, men i alla fall rida fort - och till min glädje höll Lára takten hela sträckan! Det här kändes som en mycket bra förberedelse för helgens tävling! Och i morgon blir det provridning av banan i Boden, ytterligare ett tillfälle att träna ökad tölt!

Måste föresten berätta vad båda domarna sa som kollade oss vid utrustningskontrollen efter finalerna i Skellefteå: "Hon är jättefin i munnen!" Jag blev förståss jätteglad - jag vet ju hur lätt det är att hon biter sig i munnen när hon blir arg...

Edit: Och jag vet ju DESSUTOM hur oerhört lätt hon blir arg...!


Vad kom först; hönan eller ägget? Nu vet jag!!!


Får jag lov att presentera: fyra av mina "Agdor & Magdor" som jag kallar dem t v. Den mest skygga av dem är t o m med på bilden. Det är hon längst till vänster i den bortre raden. I morse var jag ut och kollade att det fanns mat och vatten i automaterna, innan jag åkte på jobbet. Hönorna satt hela tiden inne i hönshuset - men jag antog att de skulle komma ut senare när solen börjat värma lite.

Min plan var att åka direkt från jobbet till stallet. Men under dagen började jag bli nojig för att hönorna kanske inte vågade lämna hönshuset - och i så fall fick de varken mat eller vatten... Åkte därför hem efter jobbet, för att titta till dem. De var inne i hönshuset när jag kom hem så för säkerhets skull bestämde jag att de skulle få lite "nödproviant" där inne. Jag fyllde ett blomfat med vatten och det andra med värpfoder. Men när jag ställde in dem i hönshuset via hönsens ingång blev det kalabalik där inne. Vilket resulterade i att de välte ut vattnet...

Hade inte tänkt öppna stora "takluckan" på hönshuset, för att inte skrämma dem i onödan, men nu såg jag mig ändå tvungen att göra det. Snabbt försvann alla hönorna ut till uteburen. Eller det var vad jag trodde, för hönshuset såg tomt ut. Men när jag lyfte på skuggväven som hänger över ingången till deras värpreden så upptäckte jag "fegishönan" i ett av dem. Jag behövde bara nudda henne med handen för att hon skulle kasta sig ut till de andra i uteburen. Men där hon legat låg faktiskt ett ägg!!! Så nu vet jag vad som kom först - hönan var först (redan igår) och idag kom ägget!




När jag kom hem igen från stallet öppnade jag åter "takluckan" och kunde konstatera att det var slut vatten och nästan slut mat på faten. När jag öppnade skyndade alla hönorna ut i uteburen - vilket jag faktiskt har bildbevis för här ovan! Tuffingen är hon till höger i bild, närmast kameran, med den stora kammen.

Väl ute i uteburen satte de genast igång med att dricka ur vattenautomaten - uppenbarligen hade vattnet på blomfatet inte räckt för att släcka deras törst. Några åt också ganska rejält med värpfoder medan tuffingen spankulerade runt och tuggade på gräs. Innan de succesivt återvände in i hönshuset. Jag var förståss lättad att de ändå hade vågat sig ut en så pass lång stund - och både hunnit äta och dricka. 

onsdag 30 maj 2012

Jag är hönsmamma på riktigt!!!



Det är här de bor: våra fem hönor som jag hämtade hem från Roknäs i eftermiddag! Eller "ruggugglorna" som vi kallar dem... De har nämligen varit burhöns i hela sitt liv, tills för två veckor sedan då han som ägde dem inte längre fick dispens för att ha höns i bur. När han avvecklade sin verksamhet gav han hönsen till en tjej i Roknäs som avlar på olika hönsraser. Och av henne har vi fått hyra de här fem över sommaren. Att livet som burhöna inte är någon dans på rosor blir alldeles uppenbart när man ser de här damerna - för de har inte mycket till fjäderdräkt kvar... (därav benämningen "ruggugglor"). Men enligt uppgift ska det växa ut nya fjädrar ganska snabbt.

Jag transporterade hem dem i en flyttkartong, som stod längst bak i bilen. När jag kört halvvägs ungefär fick jag plötsligt se ett hönshuvud när jag tittade i backspegeln! Det var en av hönorna som uppenbarligen upptäckt att locket på flyttkartongen var lite trasigt, så att hon faktiskt kunde trycka upp huvudet i en liten öppning. Hon gjorde upprepade försök att krypa ut ur kartongen - men som tur var hann jag hem innan hon hade lyckats! Denna höna var också den första som vågade sig ut ur kartongen när vi placerat den inne i uteburen. Det dröjde inte heller länge innan hon även inspekterat det lilla hönshuset. Höna nr 2 följde henne snart i hälarna. Medan jag knappt fick ut femman ur kartongen ens när jag försiktigt vände den upp och ned.





Här kan man faktiskt ana en av hönorna inne i hönshuset. (Om man tittar RIKTIGT noga.) Fler bilder kommer en annan dag, när de vågat sig ut igen! Sedan måste de ju få namn också - så alla förslag mottages tacksamt! Någon brådska är det dock inte...ännu ser vi ändå inte skillnad på dem. Det är bara den tuffa jag känner igen. Nu ser jag fram emot att bli självförsörjande på ägg i sommar! (Och när man äter LCHF går det åt MYCKET ägg!) Funderar föresten på om det inte är dags att taxera om vår fastighet till jordbruk?!

Tagit det soft



Tildra och Lára softar i hagen i Ragvaldsträsk.

....och softat i hagen i Mariebäck har Lára gjort sedan i söndags kväll. Matte har behövt flera dagar för att hämta sig efter tävlingshelgen - och det har nog inte skadat för Lára heller. Det har varit extremt intensiva dagar på jobbet också... den här tiden, fram till sista juni, är alltid årets mest intensiva tid för oss som jobbar med företag på bank. Fast det har egentligen varit rätt bra att det varit mycket. På jobbet har jag helt enkelt inte haft tid att känna efter hur trött jag varit eller hur ont jag haft. 

Men i morgon torsdag hoppas jag i alla fall orka med lite ridning efter jobbet. Det får väl bli ett lite uppmjukande pass i skogen, eftersom vi åker till Boden och tränar ökad tölt på ovalen på fredag och sedan är det ju dags för andra halvan av vår tävlingssäsong i helgen!


tisdag 29 maj 2012

Domarnas pris - till Agnes och Robur!



Som Midurit hade man många anledningar att vara stolt i helgen. Inte minst denna: tävlingens yngsta deltagare; 10-åriga Agnes som med sin Robur deltog i V5 ungdom. Och det gjorde hon så bra att hon faktiskt fick domarnas speciella pris för yngre ryttare! Det finns hopp om framtiden m a o!!! 

måndag 28 maj 2012

Vindurtävlingen - TVÅ A-finaler!!!


Radarparet Tildra & Lára i sin tävlingshage i Ragvaldsträsk. 


Vilken glädje det var att komma till den soliga tävlingsplatsen på morgonen och se på startlistorna att min fina Lára och jag skulle få rida A-final i båda våra grenar!!! Trots att det var vår debut - och dessutom en väldigt oplanerad sådan! Har hört att vissa tränar på sina tävlingsprogram innan tävling.... men det är väl ändå fusk??!! ;-)

Det var jättekul att rida T3-final! Lára var så duktig!!! I slutet flåsade hon alldeles våldsamt, men kämpade på för fullt ändå. Det är verkligen som Sylvia säger, att Lára kan gå "enbart på skalle"! Poängen för arbetstempot blev 5.0 - 5,0 - 5, 5. Tempoväxlingarna 4,5 - 5.0 - 5,0 och ökade tölten 4,5 - 5,0 - 5, 0. Vilket jag förståss var oerhört nöjd med - så många 5,0 och t o m en 5,5 kändes fantastiskt!!! I den tuffa konkurrensen gav poängen oss en sjätteplats. Och på Vindurs alltid lika fina prisbord valde jag en flaska kylgelé. Då hade jag avstått från att rida ärevarv, för att spara på både min och Láras energi till nästa final. Precis som Lára var jag genomblöt av svett vid det här laget - det bara rann om oss i värmen... så jag funderade en stund på om inte kylgelé över hela kroppen vore precis vad vi skulle behöva båda två?! ;-)

Näst sista finalen för dagen var sedan vår V2:a. Jag satsade på superkort värmning i värmen. Först lite uppmjukande skritt i skogen med massor av halter eftersom jag haft endel problem med bromsen i helgen... och sedan riktigt kort arbetstempo tölt med massor av drivning - på asfaltvägen. Tyckte vi gjorde en riktigt bra prestation i den här finalen också! Hon blev ju förståss extra taggad av att vi var sex ekipage på banan, så i början av travvisningen blev det ett antal galoppsprång, men sedan gick det bra. Hon hade ordentligt tryck framåt, så jag tänkte att den domare som skrivit "mer energi önskvärt" i kommentarerna igår kanske var nöjd nu?! I skritten skötte hon sig över förväntan - hade trott att hon skulle takta betydligt mer. Jag gjorde djupa utandningar och försökte verkligen sitta tungt i sadeln för att lugna henne och det verkade fungera.

Galoppfattningen fick vi göra på en raksträcka - men duktiga gumman tog rätt direkt! (Det var vänster galopp idag - inte höger som vi red igår. Men eftersom Lára föredragit vänster galopp sista 1,5 veckan var jag inte särskilt nervös för den saken.) Och sedan kom då ökade tölten som avslutning. Och till skillnad från uttagningen behövde vi inte göra övergången galopp-ökad tölt (något vi DEFINITIVT behöver öva på!!!) Man skrittar ju under poänggivningen, så nu kunde jag börja samla henne i skritten och göra en mer succesiv övergång. I början blev hon extremt taggad av att försöka hinna ikapp hästarna framför - så det blev ingen riktig ordning på någonting för oss... Men tack vare att vi fick rida flera varv hann vi succesivt hitta balansen i det hela. Och på slutet fick jag känna av det där härliga "suget framåt" som bara är så HÄRLIGT!!! Så när speakern meddelade att vi skulle sakta ner till skritt igen hade jag GÄRNA töltat något varv ytterligare - och Lára också!

Tyvärr har jag inga poäng att delge från V2-finalen, eftersom det på flera ställen på banan var svårt att höra speakern i den hårda blåsten. Och någon resultatlista hann aldrig komma upp innan det var dags att åka hem heller. Men våra poäng räckte i alla fall till en femteplats - som vi delade med Elisabeth och Tildra! Enligt Elisabeths man Ronny var det dessutom bara någon tiondel som skilde oss från trean och fyran! Blir spännande att se poängen sedan när de publiceras på Vindurs hemsida!





Tildra och Lára pausar i hagen inför hemresan.


Från prisbordet valde jag en snygg, svart funktionspiké denna gång. Dessutom hade jag tidigare köpt en jättesnygg mörkröd vojlock från Karin Åberg, som hade försäljning på området. Samt en transportdekal med SIF:s logga. Så jag åkte verkligen inte hem tomhänt! Hade dessutom läääänge stått och suktat över ett fantastiskt läckert träns med swarowskikristaller i de isländska färgerna både på pannband och nosgrimma - samt en kristall i varje färg vid tyglarnas hakar. SÅ LÄCKERT!!! Men det skulle väl i så fall vara något jag fick ha hängande i en monter i stallet - för inte skulle det ta Lára så många minuter att klia loss några kristaller ifall hon fick använda det...!

När hagar var mockade och rivna och all utrustning var packad kunde vi så styra kosan hemåt. Kristins lånebil hade tyvärr inte gått att laga under dagen, så det var tack vare hjälteinsats från Sussi som Funi, Lára, Kristin och jag kom oss hem tillslut. STORT TACK för det!!!



lördag 26 maj 2012

Vindurtävlingen - uttagningar




Lördag morgon mötte oss med strålande solsken - men svalkande vindar. När jag värmde inför T3-uttagning var det första gången på två veckor jag inte red med hackamore - och jag hade hur mycket häst som helst i handen och knappt någon broms... Det stämde alltså (som vanligt) det Sylvia påpekat: att risken med hackamore är att man inte märker att man "tappar bakdelen"... Johan dök upp för att fota oss, trots att han kom hem från en kongress i Lissabon sent på fredag kväll... "Me like!!!"  Har inte hunnit titta igenom bilderna ännu - så ni får hålla till godo med bilden ovan så länge. Men det kommer även bilder från tävlingsbanan - jag lovar!!! 

När det var dags för min startgrupp att komma till collectingring stökade det till sig lite... för speakern nämnde ett annat namn istället för mig...! Det tog en liten stund innan man utrett detta och korrigerat. 

När uttagningen startade fortsatte Lára att gå emot bettet så jag hade ju inte alls den mjuka hästen jag varit van vid och klarade inte heller av att rida tillräckligt långsamt i arbetstempot. Men vi fick ändå 4,5 - 5.0 - 5.0. Poängen blev bättre än vad jag hade vågat hoppas på - tack vare att takten var så ren. Tempoväxlingarna gick däremot inget vidare... hon kändes spänd och obalanserad i ökningarna och gick emot bettet i nedtagningarna. Poängen blev 4,0 - 4,0 - 5.0. 

Men ökade tölten klarade vi mycket bättre än igår - tack vare Sylvias "bastutips" att ställa henne utåt i kurvorna! (Kom även på att det var bäst att mest "åka med" i kurvorna och inte driva så mycket - även om tempot blev lite lägre så var det ju bättre att hon i alla fall höll takten.) Poängen blev 4.0 - 5.0 - 5.0. Sammantaget var jag MKT nöjd med vår T3-debut! 5.0 på ökade tölten hade jag verkligen inte vågat hoppas på - och dessutom av TVÅ domare!!! 

När resultatlistan kom upp visade den att jag kom till B-final. Men jag tyckte att poängen såg lägre ut än som jag uppfattat dem... När jag kollade mot domarkommentarerna upptäckte jag att de missat 5.0 från en domare, istället stod det 4.5. Jag påtalade felet i sekretariatet och på söndag morgon hade det kommit upp ny startlista som visade att Lára och jag var i A-final i vår första T3!

Även i V2 var det strul i speakerns ekipagelista, så jag fick "snacka mig in" i min startgrupp igen! Här kändes Lára mycket mer avslappnad i arbetstempot och det var jag ju glad för! Poängen blev snäppet högre än i T3: 4,5 - 5.0 - 5,5!!! Jättekul!!! "Tendens till travtakt" stod det dock i kommentarerna (som efter att ha varit på vift någonstans tillslut dök upp på söndag morgon.)  Travtakten var förståss för att jag inte vågade driva ordentligt - var rädd att åter få henne i handen...  


Traven belönades med fina 5,0 - 5,0 - 5,5. I skritten är ju den stora utmaningen att få henne att slappna av och länga steget... tyckte det gick sådär... men poängen 4,5 - 5,0 - 5.0 var ju inte så tokiga! I galoppen fick vi lika fina poäng som i traven. Medan ökade tölten började knackigt, men hämtade sig lite på slutet. Jag blev riktigt besviken när speakern sa att vi skulle avbryta - då hade vi ju äntligen hittat flytet! Poängen blev 4.0 - 4,5 - 5,0. Jättekul att vi ändå fick en 5,0:a!!! 

Var förståss MKT nöjd med min fina häst efter denna klass!!! Det blåste dock för mycket för att jag skulle höra våra poäng och mina domarkommentarer var alltså dessutom på vift... så det var först på söndag morgon, när de slutligen satt upp en resultatlista, som jag fick veta att jag skulle rida A-final även i denna gren! Lára och jag hade kommit på delad femteplats i uttagningen, med Elisabeth & Tildra samt ett annat ekipage! 

Var SÅ nöjd (och trött) när vi återvände till hotellet för att basta och förbereda oss för ryttarmiddag. När Kristin precis körde in i parkeringsrutan på hotellets parkering havererade dock kopplingen på hennes lånade bil... Vilket antiklimax... Efter uppmuntrande ord från Elisabeths man Ronny repade vi dock lite nytt mod - han lät så övertygande när han sa` "Det kommer att ordna sig!" Hotellreceptionen googlade efter bilverkstad med jourtelefon, men det visade sig inte finnas någon sådan i Skellefteå... Vi kom fram till att vi skulle använda våra lokala kontakter, så under ryttarmiddagen frågade jag tävlingsledaren Pernilla m pojkvän samt tävlings allt i allo:n Karl-Erik om råd. De började ringa runt till vänner och bekanta med kunskaper om bilmotorer. Med telefonsupport av en sådan kunde Pernilla & pojkvännen konstatera att en hydraulslang till kopplingen spruckit... Under tiden började vi spåna om nödlösningar ifall bilen INTE skulle kunna lagas under söndagen. Vi måste ju få hem våra hästar!!! När vi hörde att Sussie skulle komma ner och heja på oss på söndagen ringde vi henne och frågade om hon kunde låna sin pappas bil med dragkrok och köra hem oss och hästarna ifall det behövdes. Det kunde hon! Samtidigt åtog sig Pernillas pojkvän att försöka byta den trasiga slangen under söndagen. Det var därför med betydligt lättare hjärtan vi kunde gå och lägga oss den kvällen! 

fredag 25 maj 2012

Premiär för ökad tölt på ovalbana!



Lára snart redo att rida sitt livs första T3- resp V2-program. Och dagen till ära har hon förståss sin Nya Zeeland-grimma!


Lára, Funi, Kristin och jag anlände till Ragvaldsträsk vid 18-tiden och när vi var incheckade och hästarna fått vila en stund i hagen var det dags att rida lite på tävlingsbanan. För mig och Lára var detta första gången vi skulle testa att rida ökad tölt - spännande! Började med att skritta några varv och sedan testade jag att rida ett T3 program (arbetstempo, tempoväxlingar samt ökad tölt). Fast lät det första halva varvet i arbetstempo snarare bli i ett "uppvärmnings-joggingtempo". När vi kom till den ökade tölten kunde jag - precis som jag anat - konstatera att långsidorna verkligen är lååååååååååååååånga! Verkligen INTE lätt att fixa ökat tempo så länge.... och när det kom till kurvorna "sket det sig" riktigt ordentligt... Nåja, alla är vi barn i början!

Efter en välförtjänt skrittpaus gav vi oss på V2-programmet. (Arbetstempo tölt, trav, skritt, galopp och ökad tölt.) Och även här hade vi förståss en hel del problem med ökade tölten - f f a i kurvorna. (Senare, i hotell Aurums underbara ångbastu skulle jag få tipset av Sylvia att ställa utåt i kurvorna för att undvika rollningar.) Övriga gångarter kändes dock bra och av en kunnig medtävlare fick jag till min glädje höra att Lára såg fin ut!

Har ju ridit med hackamore sista tiden, för att vara förberedd med ett ridbart ifall hon skulle bita sig i munnen i helgen. Gjorde så även i kväll för att inte riskera att något skulle hända så här i sista minuten. Men i morgon blir det åter vanligt bett, så får vi hoppas att det går bra! (Kan ju inte påstå att vi är väl förberedda till denna tävling, då jag bestämde mig för att byta till öppen klass för mindre än en vecka sedan... men någon gång ska vi ju börja!) 

Mot Vindurtävlingen!!!

I eftermiddag bär det av ner till Skellefteå och Ragvaldsträsk! Lycko-Lára och jag ska samåka med Kristin och Funi. Väl på plats får Lára sedan dela hage med Sylvias Hremsa och Elisabeths Tildra. Även Madde och Penni ska vara med - så vi är alltså ett helg gäng som ska försvara "Mariebäcks färger"! Dessutom blir det ytterligare några Miduriter på tävlingen - som tydligen har rekordstort deltagande i år!

I kväll hoppas jag också för första gången få chansen att prova rida Lára ett helt varv på ovalbana i ökad tölt - det skulle ju onekligen vara bra att ha gjort det i alla fall en gång innan vi rider uttagningen på lördag! Så här långt känns det i alla fall mest kul att vi ska prova att rida öppen klass - trots att vi inte haft möjlighet att träna inför det som vi borde. Hur det än går så är jag övertygad om att vi kommer att lära oss massor på kuppen!

Får se om jag återkommer med en rapport i kväll efter provridningen av banan, eller om det blir först efter morgondagens uttagningar. Håll nu alla tummar!!!

torsdag 24 maj 2012

Fördelen med regn...





...hm, det kan väl inte ha undgått NÅGON att leran har "frodats" under den här sena och blöta våren...?! (Fast just nu mår den kanske inte så bra, när det är sol och 20 grader i skuggan...?!) Vi verkar få fint väder under tävlingen i Skellefteå i helgen också. Härligt! Och jag tror att det är tack vare mig, faktiskt. För när jag i måndags började packa lite ridkläder stoppade jag först ner en tjock, varm jacka, fodrade ridbyxor och min Woodfieldrock. Och jag törs ju inte plocka upp dem igen - för då lär det bli väderomslag!

onsdag 23 maj 2012

Reservdäck på burk...

Det var en VÄLDIGT intensiv onsdag, så detta inlägg skrivs dagen efter. När jag skulle köra till jobbet på morgonen kände jag direkt att något var konstigt med bilen... så snart det gick (efter ca 100 m) stannade jag och klev ut för att kolla  - och det visade sig att jag hade punktering på ena bakdäcket... Det var helt tomt, så jag körde på fälgen... Ännu ett däck som fallit offer för det vassa gruset på Mariebäcksvägen... (Madde fick punktering så sent som i lördags...) Bytte snabbt till Johans bil (han använder den sällan till vardags, och nu är han dessutom i Lissabon på strokekongress) och hann (nästan) i tid till jobbet i alla fall.

Efter jobbet åkte jag direkt till stallet för att rida Lára. Hon fick äta hö medan jag borstade och sadlade (numera törs jag faktiskt ha henne lös när jag sadlar - men jag törs INTE släppa henne med blicken...!) Detta är i alla fall det absolut effektivaste sättet att få i henne extra hö. I vanliga fall äter hon väldigt sporadiskt och det tar en evighet för henne att få i sig ett halvkilo. Men om jag borstar och grejar känner hon väl att det finns en tidspress, så då kan hon äta samma mängd på ingen tid alls!

Skrittade in till byn (vill verkligen inte ha "punka på hästen" också!!!) Där tränade vi sedan tempoväxlingar och ökad tölt. Och jag kunde konstatera att damen FORTFARANDE tycker det är en bra idé att skjuta ut vänsterbogen... Jag tycker det är hög tid att hon än en gång byter tillbaka till sin "vanliga bog" - för jag har anmält oss i höger varv i fyrgången! (Ingen idé att försöka få byta varv, för då kommer Lára definitivt att byta hon också!)

Hon fick jobba ordentligt i tölten, så hon blev rejält svettig och flåsig, men sedan skrittade vi nästan hela vägen hem igen. I o m de långa skrittpassen var vi ute över en timme. När Lára sedan åt sitt kraftfoder förberedde jag packningen av utrustningen till tävlingen. Satsar inte på några vita schabrak denna gång, i o m att Lára ändå ser så trist ut i pälsen... utan jag väljer de isländska färgerna istället. Både vanligt träns och hackamore får förståss följa med - så att jag har garderat mig. Ridstövlarna hann få en välbehövlig putsning också, innan Lára ätit klart.

När jag sedan kom hem värmde jag snabbt lite middags mat i micron och slängde sadelgjorden + några schabrak i tvättmaskinen samt startade tekokaren. Och då gick förståss en säkring... (detta skulle definitivt vara HELT fel dag att köpa en lott!!!) Bytte säkringen och slängde i mig middagen innan jag skyndade mig ut för att åtgärda punkteringen på min bil.

Det blev "reservhjul på burk" - en suverän uppfinning som räddat mig flera gånger! Man skakar burken, ansluter till däckets ventil och när man sedan trycker på en knapp sprutar ett skum in i däcket. Skummet ska förståss täta, men dessutom fyller det upp med tillräckligt mycket luft att man kan köra igen. För att det ska spridas ordentligt i däcket ska man direkt ut och köra - ca 10 km i låg hastighet. Så jag snirklade runt här i Kyrkbyn och på närliggande Stadsön i 20-30 km/h. Antagligen var det många som tyckte det såg skumt ut och trodde att jag rekade för inbrott...! Nåja, så länge jag inte blev polisanmäld fick jag väl vara nöjd...

När jag avverkat drygt 10 km och sedan fyllt upp däcktrycket på macken åkte jag hem igen. Och då var det redan dags att hoppa i säng. Men jag kom ändå ihåg att hänga sadelgjord m m på tork. Det känns alltid lite spännande att ta hem och tvätta den just innan tävling - för tänk om den skulle bli kvar hemma... Det skulle definitivt bli ONÖDIGT spännande...!!!

tisdag 22 maj 2012

Massor av tölt!



En vårbadad Lára äter kraftfoder - och torkar - ute i solskenet.

Inför dagens ridtur hade jag svårt att bestämma mig för om jag skulle rida ut eller på ridbanan...så det slutade med att jag gjorde både ock! Inledde på ridbanan där jag efter igångskrittning och "kasta toppi" fortsatte gårdagens arbete med att få henne att acceptera pisken. M a o inse att jag inte är en ridskoleelev som slutar använda pisk bara hon skuttar lite... Började i skritt på liten volt och höll ut innerhanden för att pisken hela tiden skulle kunna ligga lätt mot hennes bakdel. I början sladdade hon ur REJÄLT med bakdelen, men efter en stund hade jag fått den på plats. Fortfarande gick det förståss FORT i skritten, men överraskande fort började hon slappna av och skritta lugnt! 

Nästa steg blev att göra övergång till långsam tölt genom ökad drivning med skänklarna - fortfarande med pisken mot bakdelen. Här fick vi förståss också diskutera tempot endel, men tillslut var vi överens om långsam tölt och hon kändes allt mer avslappnad. Och när jag saktade av till skritt igen kunde hon plötsligt skritta lugnt i lång, låg form - fortfarande med pisken vilande mot bakdelen! Snacka om framsteg!!! (Och samtidigt också ett bevis för att hon verkligen inte är rädd för pisken - hon är bara expert på att få sina ryttare att bli rädda för att använda den!) Upprepade förståss samma sak i andra varvet - med lika gott resultat!

Sista momentet på ridbanan blev samlad skritt och arbetstempo tölt längs spåret. Jag kom ihåg Sylvias instruktioner från igår om att ge JÄTTESTORA eftergifter - och det behövs verkligen när man rider med hackamore! Det funkar bäst om jag bara gör en förhållning då och då - och där emellan nästan ger fria tyglar. När jag upplevde att vi hade bakdelen med oss, trots betslingen, tyckte jag det var dags att rida ut!

Red upp bakom vägbommen och tränade tempoväxlingar och längre sekvenser ökad tölt. Jag har ju faktiskt aldrig ridit henne i ökad tölt ett helt varv på en ovalbana - så det blir spännande att se hur det går på tävlingen... men jag åker ju dit för att vi ska träna och lära oss! 

Väderprognosen säger föresten 20-25 grader i Skellefteå i helgen! (Lovande, om man ska tro Bondepraktikans "Urban, Vilhelmina och Blenda skola sommaren lända!) Antagligen beror det på att jag redan packat varm jacka och Woodfieldrock...! För att försöka förmå Lára att släppa mer av vinterpälsen bestämde jag mig för att "bada" henne i spolspiltan efter dagens ridtur. Hon var dessutom rejält svettig och t o m vitskummig mellan bakbenen, så det var ju extra motiverat. 




Själv tyckte Lára  förståss att hon blev besvärande ren... men som tur var är ju detta något som är lätt att åtgärda!!! 

måndag 21 maj 2012

Sylvialektion

Veckans "torsdagslektion" var flyttad till idag, i o m att vi åker mot Skellefteå och Vindurs tävling på fredag. Jag och Lára red samtidigt som Adina och Funi denna gång (de ska också tävla i Skellefteå). Jag provade att rida på hackamore idag, för att ha det som alternativ på tävlingen ifall vi skulle ha samma otur som i höstas. (Då bet hon sig i munnen under vår första final på söndagen - så jag strök mig från final nr 2.)

Under igångskrittningen fick vi bl a rida "klockan" - d v s sidföra på volt med riktigt MKT tvärning. Man tänker sig att hästen är en av klockans visare, som rör sig runt medan den hela tiden har huvudet riktat mot en tänkt mittpunkt. Hästens kropp ska vara ganska rak i övningen. Jag hade en hel del problem att hålla ordning på högerbogen - men det gick succesivt allt bättre.

Nästa övning blev "kasta toppi" - vilket var premiär för Adina och Funi. Men Lára och jag räknar oss till dem mer rutinerade vid det här laget! Sylvia kommenterade att det var jättebra att Lára slappnade av så väldigt bra i övningen. MEN, det var avslappnade KORTA steg istället för LÅNGA... Det krävdes alltså mycket mer drivning (och därmed också förhållningar) från min sida.

Sedan fick jag börja fylla på med mer energi genom att peta till med pisken i rumpan på henne. Detta får henne oftast att göra ett hopp (ytterligare ett knep hon lärt sig i ridskolan... ett effektivt sätt att se till att ridskoleeleverna inte vågar använda pisken igen.) För att börja träna bord den olaten fick jag tölta på en liten volt samtidigt som jag såg till att pisken hela tiden låg lätt mot hennes bakdel. I början blev det en väldigt fart runt den där volten och många hopp, men succesivt lugnade hon ner sig mer och mer.

Sylvia tipsade sedan om att jag skulle träna detta mycket i skritt: skritta på volt, med pisken lätt mot hennes bak till dess hon lugnade ner sig. Då skulle jag öka drivningen med skänklarna för att göra övergång till tölt och fortsätta på samma sätt där. Än en gång konstaterade jag att vi har så MYCKET att träna på, Lára och jag!

Vid det här laget hade jag verkligen fått igång Láras motor! Det fick jag utnyttja genom att rida ut på spåret och först rida samlad skritt för att sedan göra övergång till microlångsam tölt. Sylvia tipsade om att när jag rider med hackamor måste jag vara ännu mer noga med STORA eftergifter än annars - för att hästen inte bara ska knäcka av i nacken och "tappa" bakdelen. Och när hon väl accepterade det långsamma tempot kunde jag faktiskt "slänga fram tyglarna" ganska ordentligt utan att hon drog iväg i tempo.

Fick rida tempoväxlingar också och faktiskt gick både ökningar och nedtagningar så bra att vi fick beröm av Sylvia! I nedtagningarna måste jag dock tänka extra mycket på de där STORA eftergifterna, för de är lätta att glömma när man har så mkt annat att tänka på.

När Lára först hittat tillbaka till avslappnad "kasta toppi" och sedan dito trav på volt var jag mer än nöjd och skrittade av henne. Det är ju bara SÅ ROLIGT att rida!!!

söndag 20 maj 2012

Sommardäck på transporten - check!



Världens bäste Johan bytte till sommardäck på hästtransporten idag - i regnet! Han hade även tänkt testa en idé om att montera en kamera på utsidan av bilen för att kunna köra bredvid och filma mig när jag rider. (Har t o m skaffat utrustning för detta!) Men i o m att det började regna gick det inte... det får alltså bli vid ett annat tillfälle!






Lára demonstrerar "dagens outfit". Och jag drömmer om att ääääääntligen få en häst i sommarpäls... Tänk så mycket roligare det hade varit att få åka på tävling nästa helg med en blank, svart snygging, istället för en "urtvättad" brungul... Jag har visserligen kvar lite i Feykirs flaska med färgförstärkande schampoo för svarta hästar, men det räcker knappast i det här läget... det är väl snarare en rejäl laddning svart skokräm som behövs! ;-)

Eftersom husse väntade blev det ett kortare ridpass på ridbanan idag. Jag tänkte att vi i all enkelhet skulle börja med att flytta undan bakdelen på volt resp göra framdelsvändningar - i skritt. Men Lára jagade upp sig våldsamt och varvade sidförande i 180-knyck med att göra one rein-stop på sig själv! (Hon är ju för söt när hon gör de där one rein-stoppen. Det är som att hon inser själv att hon fått "tilt i hjärnan" och måste försöka lugna ner sig!) Hon hann stå på bakbenen några gånger också, innan vi tillslut var på samma våglängd.

Fortsatte med "kasta toppi" och när Johan kom fram till staketet och sa: "Det ser väldigt fint ut"! var det ju ett bevis på att han kan mer om hästar och ridning än jag trodde! Arbetstempot i tölt kändes rätt bra idag - f f a i vänster varv. Vilket var uppmuntrande, eftersom jag ska rida så på tävlingen! Ökningarna blev däremot minst sagt knackiga i början - men nedtagningarna MKT bra. Provade att rida snabbare tölt några varv, för att få igång henne ordentligt och efter det gick ökningarna MKT bättre! Fast då fick jag istället jobba desto mer för att få till nedtagningarna... Alltid är det något!!!

Efter några galoppfattningar i båda varven fick hon slappna av i trav på volt som avslutning. Då hade jag ridit i 35 minuter och det kändes som jag fått bra "valuta" för den korta ridtiden. Medan Lára sedan mumsade kraftfoder vägde Johan och jag upp hö till fodringarna både i kväll och i morgon bitti. Och med "The Queen of Mariebäck" ute i hagen igen kunde vi sedan ge hästarna sitt lunchhö. Det senare är verkligen ett lätt sätt att "plocka poäng" och få många uppskattande ljud från hästarna! 

lördag 19 maj 2012

Hussedag!



Johan skymtar - i Norra hamn.

Idag har Lára haft vilodag (skulle inte vara förvånad om hon har endel träningsvärk efter gårdagens häftiga tölt.) Själv har jag haft "hussedag" - d v s ägnat mig åt Johan istället! Faktiskt tjuvstartade vi redan i går kväll med en fantastiskt god middag på Cook`s krog här i Luleå. Det var faktiskt Eva som bjöd - utan att vara med. Jag fick nämligen ett presentkort av henne i julklapp! Och maten gick verkligen inte av för hackor... Förrätten var kantarell- och murkelsoppa med gravat älgkött och lingonfärskostfyllda snittar. Huvudrätten ryggbiff med kappa, hemlagad bea, madeirasås och sallad. Efterrätt creme brylé´med svartvinbärssorbet, blåbär och jordgubbar. (Jo, en och annan kolhydrat slank ju ner...) Så om ni tycker att Johan ser mätt ut på bilden ovan har ni alltså förklaringen!

Hussedagen började sedan med besök på möbelaffär, provning av glasögonbågar m m innan vi åkte hem och avnjöt lunchen i orangeriet. Det var så varmt där att vi fick ha dörren öppen! Sedan pysslade vi i trädgården fram till middagsdags. Jag kunde bl a konstatera att det redan är sparrisknoppar på gång!!! 

Efter middagen chockade jag mig själv (och maken) genom att baka! Och det var inte ens något LCHF-aktigt! Jag har nämligen lovat att baka till fiket på Midurtävlingen om två veckor och är i Skellefteå och tävlar nästa helg, så jag passade på att baka nu. Det blev en långpanna havrerutor med nougat och en långpanna med vinbärskaka. Johan fick den tuffa uppgiften att kontrollera att båda sorterna är ätbara - eftersom han både äter spannmål och socker. Som tur var gav han tummen upp - så nu ska jag sluta skriva här och se till att kakorna hamnar i frysen.

(I morgon blir det lite hussedag också - Johan ska följa med till stallet och byta till sommardäck på transporten.)

Edit: För er som ska tävla i Ragvaldsträsk (Vindur) till helgen och bo på Hotell Aurum kan jag tipsa om att om man har Coop-kort så bor man billigare ifall man bokar via en speciell sida som Coop har! Weekendpaketet kostar ju 1190/person inkl två buffémiddagar. Om man bokar via Coop betalar man 750 kr/per person för två nätter. MEN då ingår ingen middagsbuffé - den får man i så fall betala 250 kr/ person och dag. Att köpa buffé båda dagarna blir dyrare än Weekendpaketet, men Kristin och jag bestämde att vi nöjer oss med lördagen (då det är ryttarmiddag på Aurum). På fredagen brukar det ändå vara stressigt att hinna till hotellet och äta innan restaurangen stänger kl 20. Vi kan lika gärna äta på Max t ex - och ändå ha pengar över av de 200 kr/pers som vi sparar tack vare mitt Coop-kort.

Over and out! 


fredag 18 maj 2012

Kvällsljus i Luleås Norra hamn



Så här vackert var det i Norra hamn i kväll! 

Lára gav mig facit!

Oj, oj, oj - idag var det tur att det inte finns några fartkameror i Alviksträsk....annars skulle jag ha åkt dit ordentligt! Fast detta hade i o f s verkligen varit värt att betala för!  Lára bjöd nämligen på en alldeles MAKALÖS ökad tölt - tror inte jag någonsin töltat så fort tidigare! Och fullkomligt taktrent dessutom - verkligen en helt otrolig upplevelse!!! Men så kom jag på att hastighetsgränsen genom byn bara är 50 km/h så jag fick be henne ta ner tempot lite... ;-)

Det var första gången på ett bra tag som jag red in genom byn - och nu upptäckte jag till min stora glädje att vägen här var fri från grovt, vasst grus - så jag vågade verkligen låta Lára gasa på. Dessutom hade vi "grundat" med riktigt, riktigt bra arbetstempo tölt. Bogarna kom upp som om hon hade minst fyra framben (och kanske lika många bakben?!) Bara av att få uppleva en sådan sekvens arbetstempo borde man vara nöjd resten av livet, kändes det som. Och sedan fick jag alltså DESSUTOM uppleva den makalöst snabba ökade tölten. (Självklart hängde det ihop - det var ju tack vare att jag verkligen hade hennes bakdel med i arbetstempot som ökningen också blev så bra.)

Ja, nu har jag alltså fått "facit" kan man säga, har fått känna hur det ska vara när det är riktigt, riktigt bra! Återstår alltså "bara" att försöka hitta tillbaka till samma känsla igen... Vore ju kul om vi någon gång kom i närheten av detta på en ovalbana. Men det skulle räcka långt bara att få uppleva det fler gånger ute på vägen!

Såg verkligen till att utnyttja det fina underlaget längs vägen genom byn, så det blev många långa sekvenser både med arbetstempo och ökat tempo tölt. (Den tredje ökade tölten var den allra bästa. Då hade hon väl insett att hon verkligen fick tölta FORT samtidigt som hon inte hunnit bli trött i musklerna.) Det blev bara korta micropauser i skritt där emellan. Men istället skrittade vi sedan nästan hela vägen hem - det blev bara lite avslappning i trav den allra sista biten fram till bäcken.

När jag sedan satt av utanför stallet kunde jag till min glädje konstatera att sadeln låg alldeles rakt på hennes rygg! Försöker införa vanan att varje gång det är dags för en micropaus i skritt (och Eyjolfur har ju lärt mig att man ska ha sådana OFTA) så ska jag också trampa till ordentligt i vänster stigbygel, som kompensation för att jag hela tiden lyckas trampa sadeln snett till höger. Och idag verkade det i alla fall fungera! Eftersom jag misstänker att det är sned sadel som orsakat den lilla gropen i Láras muskulatur vid manken, som massören upptäckte i söndags, hoppas jag verkligen att det går att åtgärda på detta sätt!

Har föresten fått tillåtelse att byta grenar på tävlingen i Skellefteå nästa helg. Bestämde att det får vara slut med lätta klasser nu - så vi ska rida öppna istället (T3 och V2). Har visserligen aldrig ridit ökad tölt på Lára ett helt varv på en ovalbana - men någon gång ska man ju börja. Och när vi tävlade i Umeå tidigare i vår blev det så oerhört tydligt hur mycket man kan lära sig av att tävla. Med dagens höjdarupplevelser  helt färska känns det ju alldeles självklart att jag skulle göra detta byte. Men jag misstänker att det kommer att låta lite annorlunda längre fram i veckan, när jag "landat" igen - och tävlingen bara är några dagar bort... Men då får ni lova att peppa mig!!!


torsdag 17 maj 2012

Rätt regnig ridning



Lára sträcker upp sig och lyssnar efter kompisarna ute i hagen. 


Dagens ridtur började med "böj och bänd runt träden" i skogen vid stohagen. Ganska snart hade vi förståss en liten publik på andra sidan staketet...! Att snirkla sig fram mellan och runt träden var förståss inget problem för lilla gummibandsdamen. 

Med fara för eget liv begav vi oss sedan ner till bilvägen. Vilket visade sig innebära STORA risker, även fast Mariebäckus Odjurus bara visat sig vara livsfarlig för svarta vallacker. Men, håll i er nu, det kan nämligen finnas SJÖFÅGLAR i bäcken! Och dessa kan dessutom få för sig att plötsligt flyga upp när man närmar sig! :-O  Det var förståss bara ren tur att fåglarna i ett förvirrat ögonblick råkade flyga iväg bort från oss - istället för att gå till attack...! (Lára har uppenbarligen sett Hitchcocks "Fåglarna"! Den borde definitivt vara hästförbjuden!!!) 

Bilvägen har fått nytt grus och det var verkligen välbehövligt, MEN varför måste de alltid använda så grovt och vasst grus? Detta har orsakat många punkteringar under åren... och det skulle ju vara trist att råka ut för. Men ännu värre än punktering på bilen vore förståss "punktering" på hästen! Denna gång har de i alla fall inte lagt gruset längs hela vägen, utan "bara" på de sträckor där den var allra sämst. Så det finns faktiskt kortare sträckor här och där med fullt ridbar väg. Alltså blev det en typ av intervallridning för mig idag - vilket ju faktiskt stämmer väldigt bra med Eyjolfurs instruktioner. Han propagerade ju verkligen för många micropauser under alla träningspass. 

Nu blev det därför korta intervaller med vad jag hoppas var tillräckligt långsamt för att kallas arbetstempo tölt. Bytte spöhand inför varje sådan intervall för att få extra mycket bakben "gratis". Och sedan skritt längst ute på den mjukaste vägkanten där emellan. (Kanten är så mjuk så jag vågade inte rida snabbare än skritt ifall hon skulle trampa igenom.) 

Övergick sedan till att öka tempot i tölten och försöka rida lite längre sträckor i ökat tempo än vad en långsida på ridbanan medger. På ridbanan har man ju dock fördelen av ett staket att hålla sig till... här blev det istället vääääldigt vingligt, särskilt i början... På hemvägen red jag flera gånger fram och tillbaka längs en relativt grusfri vägsträcka - för att hinna träna lite fler tempoväxlingar. Varje gång jag då red i riktning bort från stallet blev nedtagningarna nästan slidestops! Så snart jag visslade lite slog verkligen hennes "bromsar" till med full kraft! 

Tillbaka i stallet kunde jag, precis som igår, konstatera att jag trampat sadeln liiite till höger under ridpasset... vilket antagligen ger det tryck som orsakat den lilla gropen i muskulaturen på mankens vänstersida. Jag måste verkligen bli bättre på att komma ihåg att trampa till ordentligt i vänster stigbygel då och då under ridturerna! (Idag kom jag bara ihåg det i början...) 

Tillbaka efter ridturen var vi sjöblöta både Lára och jag - f f a av regn... Men vad gör väl det när man fått sig en rejäl dos lycko-Lára?! 



onsdag 16 maj 2012

Lára-hög!!!



Ser ut som en hägring - men finns på riktigt: min lycko-Lára!!! 


Lára var verkligen som en dröm att rida idag: kändes så mjuk och fin - och allt verkade hur enkelt som helst för henne!!! Efter skritt på böjda spår och "kasta toppi" försökte jag rida ett korrekt arbetstempo tölt längs spåret. När jag tyckte vi red riktigt sakta hörde jag Sylvias ord för mitt inre öra: "Hälften så fort och dubblet så mycket energi!" Försökte åstadkomma detta och tyckte att det kändes rätt bra... och Madde som precis kom förbi sa att det såg bra ut!

Fick sedan uppleva några riktiga "halleluja-moments"!!! Hemligheten var att byta spöhand och sedan direkt rida tölt i microtempo. Precis som salig-Feykir tolkar nämligen Lára ett byte av spöhand som att det gäller att gasa på ordentligt. Och lyckas jag då istället hålla nere tempot så tar hon i för kung och fosterland med bakbenen - och kommer verkligen upp med ryggen och bogarna ordentligt i tölten! HÄFTIGT!!! När vi tävlar borde jag alltså byta spöhand hela tiden under arbetstempomomentet! Om det inte vore för den "lilla detaljen" att hon alltid gör ett litet race först, innan jag lyckas kontrollera tempot igen. Och jag tror tyvärr inte att sådan "intervalltölt" är vad domarna vill se...

Även tempoväxlingarna kändes kanon idag - leendet som redan parkerat i mitt ansikte blev ännu bredare när vi både kunde gasa på ordentligt och göra mjuka nedtagningar! Det känns som att jag allt mer lär mig känna hur jag ska korrigera när det stökar till sig på olika sätt. Verkligen jätteroligt! Försökte även rida lite längre sträckor ökad tölt, men i o m att vi var på ridbanan fanns det ju inte riktigt utrymme att gasa på ordentligt. I morgon får jag rida ut och testa igen! Tyvärr har de lagt så vasst grus på vägen nu igen... men det finns några sträckor utan grus där vi kan "gasa på". Och i övrigt får jag väl försöka hålla mig i vägkanten eller diket. Vill ju verkligen inte riskera en hovböld på fina hästen...

Tränade även lite galoppfattningar samt galopp på volt. Det senare något som både Reykur och Feykir hade väldigt stora problem med. Så jag är van att knappt våga andas där på volten... men med Lára har jag för första gången chansen att lära mig RIDA galopp på volt! I en av fattningarna (vänster galopp) kom hon föresten upp så ordentligt med framdelen i själva fattningen att jag nästan blev nockad av hennes hals! Så nu vet jag varför det är viktigt att INTE luta sig framåt när man fattar galopp! Ni kanske tror att det är för att man då "tappar sitsen" - men det är ju uppenbarligen för att inte få en smäll på näsan! ;-)




Sedan var det dags för damen att få nya, snygga sommarskor! Efter ridpasset var hon REJÄLT svettig, så jag hoppades att hon skulle vara tillräckligt trött för att stå lugnt medan hovslagaren jobbade. Men trött och Lára är två saker som inte har någon som helst koppling till varandra... Istället var det som att det kröp i kroppen på henne... Hovis kände hur hon hela tiden lurade på att börja stöka ordentligt, så han fick hela tiden vara beredd att parera - vilket gjorde att svetten formligen dröp om honom! Men tillslut satt alla fyra skorna på plats! 

Skostorleken är, i mitt tycke, minimala 3x0. De första gångerna hon skoddes efter sin  "mammaledighet" hade hon 2x0 (vilket är en storlek större) eftersom hovarna "flutit ut" när hon gått oskodd så länge. Jag tyckte det lät lite komiskt att säga "flutit ut" till något så litet som 2x0 - men hovslagaren påpekade att även 3x0 får räknas som stort i hennes fall. Innan hon fick föl hade hon tydligen 4x0! Man skulle ju kunna tro att hon är en shettis! :-O  

Men hon är ju väldigt nätt i övrigt också. Kolla t ex in grimman på bilden ovan. Den är i storlek cob, vilket är den vanligaste storleken på islandshästar. På Lára funkar den dock bara som vintergrimma, när all päls gör huvudet större. I somras kunde hon krypa ur den hur lätt som helst - och som ni ser på bilden så börjar det vara hög tid att plocka fram en "sommargrimma" - d v s i ponnystorlek - igen...!



After work, before ride



Sitter i vår nya, härliga stol/gunga/enmanshammock på altanen när jag skriver detta - och det är faktiskt för varmt för att dricka te...  Hårda tider m a o! ;-)  (Och då har jag ändå inte alls så varma kläder på mig som kvällen när bilden ovan togs.)

Idag skulle jag egentligen sluta jobbet redan kl 11.30, vi har förkortad arbetstid till 14 dagen före Kristihimmelsfärdsdag och jag jobbar ju inte heltid. Men p g a en kund blev det två timmars övertid för mig... men det var en av våra allra viktigaste kunder, så då gör det ju inget. (Tur bara att jag inte lovat lunchfodra - då hade hästarna varit upprörda över dröjsmålet! Kan riktigt se för mig hur Lára hade stått längst fram vid grinden och stampat uppfodrande med ett av frambenen!)

Hade endel små trädgårdsprojekt planerade för dagen - men tror att jag skjuter upp dem till i morgon. Återstår alltså att räkna ut vid vilken tid jag behöver åka hemifrån för att hinna rida och pyssla med Lára innan hovslagaren kommer kl 18. Vi var egentligen bortbjudna på middag till några kompisar ikväll, men när hovslagaren kallar får Johan åka bort ensam. Ja, ni andra hästägare vet ju hur det är: hästen kommer alltid först!


tisdag 15 maj 2012

Min egen hundvalp!!!



Har kommit på att Lára är ungefär som en hundvalp: hon kan bitas men är ändå jättesöt!!! ;-)  När jag var barn och var hos mormor och morfar i metropolen Lidbacken brukade jag ofta hälsa på deras granne (som sedan blev min mosters man). Orsaken var att han hade hund - som jag gärna ville leka och/eller promenera med. Martin, som han hette, brukade säga: "I tyyyyck du skull´ tjööp de´ en wållpp!" (Jag tycker du skulle köpa dig en valp - på Skelleftebonnska.) Och nu har jag ju nästan gjort det!

Idag har min töltande valp haft vilodag - för hennes matte behövde en sådan. Men efter jobbet inhandlade jag värmande liniment (upptäckte att "bäst före" på mitt hade gått ut) och kylande gel, som massören tyckte att Láras lite stumma kotled på höger fram skulle behandlas med den närmaste tiden. För att förhindra att det utvecklas till en hälta. Passade samtidigt på att köpa både insektsspray och ett klådstillande medel för man och svans - så nu är jag redo för sommaren! Eller i alla fall nästan - Lára behöver få byta vinterskor med broddar och snösulor mot något ur sommarkollektionen. Men det blir i morgon, bara hovslagarens rygg håller för det. Håll tummarna!

Innan räden på Granngården hade jag förståss jobbat också. Vilket idag bl a innebar att lyssna på ett MKT givande föredrag av vice riksbankschef Barbro Wickman-Parak (bördig från Karungi, i Tornedalen). Temat var "Konjunkturen & Penningpolitiken" - högaktuellt och jätteintressant förståss!

En i publiken ställde den populistiska frågan om varför bankerna inte följer reporäntan i sin utlåning. Och jag tycker Vickman-Parak förklarade riktigt bra! Reporäntan gäller när Riksbanken lånar ut pengar från en dag till en annan - och eftersom ingen kund vill riskera att behöva lösa sitt lån i morgon måste bankerna istället låna upp pengar på den internationella marknaden. Då lånar man förståss i utländsk valuta och får m h a swappar omvandla till svenska kronor, vilket kostar endel pengar.

Efter Lehman-Brothers, när det med all önskvärd tydlighet visade sig att tillgången på likviditet inte är något man kan ta för givet (då var det en period när man inte kunde låna upp pengar på marknaden ö h t och sedan ytterligare en period när våra svenska konkurrenter inte kunde låna upp pengar) har regelverken ändrats. Tidigare fick pengar som skulle lånas ut till kund på 3-månaders eller 1-årsbasis också lånas upp av banken på samma, korta löptid. Men numera måste bankerna låna upp dessa pengar på längre löptider och sedan genom att köpa swappar omvandla dessa till "korta pengar". (Eftersom kunderna oftast vill förlänga lånen när löptiden gått ut.) Denna typ av swappar (derivat) har dessutom blivit dyrare att köpa i o m att likviditetsrisken blivit så tydlig för alla aktörer. Och den kostnaden läggs förståss på räntorna mot kund.

Nu är ju jag part i målet, men jag skulle absolut önska att Anders Borg pratade mindre populistiskt och mer utifrån hur det faktiskt fungerar i verkligheten, när han pratar om bankernas räntor... På ett möte med storbankernas VD:ar tidigare kommenterade han dock detta med: "Jag vet ju hur det fungerar egentligen, men jag har ju ett val att vinna..." Och så är det ju - att (national)ekonomi är oerhört mycket politik...  Ja, det var dagens "nationalekonomi for dummies" - håll till godo!


måndag 14 maj 2012

Måndagsblogg



"Kaaaaaaan jag inte få vara med och leka???" undrar Asta (t h). Men Loppan, som är "stor & tuff" bara morrar till svar...







"Snäääääääääääla Loppan, bara leka liiite....?!" Men Loppan är svårflirtad och fortsätter morra... 


Idag var det riktigt Eva-ridväder: regn och storm... (Av någon anledning har hon ofta otur med ridvädret, stackarn...) Själv hade jag turen att med mkt kort varsel få en träningstid i City Rehabs bassäng kl 17.40 idag. Hann t o m hem och vila 1.5 timme mellan jobbet och träningen - precis vad jag behövde! Fredagens "nattsudd" sitter i fortfarande... har ju egentligen inga marginaler för sådant. Men jag var ju där i tjänsten, så jag kommer att kunna njuta av kompledighet längre fram. Det gäller bara att hålla näsan över vattenytan till dess. 

Fick idag glädjebesked från hovslagaren - han kommer att kunna sko Lára nu på onsdag! Hon skulle egentligen ha varit skodd för ett par veckor sedan, men han har haft ont i ryggen... Det känns som hög tid att hon "blir av med" broddar och snösulor också! (Fast det är ju faktiskt bara en dryg vecka sedan vi hade snöstorm!) 

söndag 13 maj 2012

Morgonfodring och massage



Än en gång hade Lára "dragit vinstlotten": matte morgonfodrade så hon fick äta frukost lääänge, direkt från höbalen!

Men fortsättningen var desto mer tveksam... av någon outgrundlig anledning fick matte för sig att slösa bort en hel ridtur, genom att bara ägna sig åt en massa övningar i skritt på ridbanan! Det skulle böjas än hit, än dit... korsas både här och där... Tillslut, när Lára gett upp hoppet om bättring, blev det lite skrölt på små volter och åttor... verkligen inte mycket att "hänga i julgranen" det heller... Lára tyckte definitivt att matte får skärpa till sig till nästa gång!!! Som tur var kommer Eva och rider i morgon - så då kan man räkna med en riktig ridtur i alla fall!

Kl 11 var det sedan dags för Lára att träffa en massör för första gången i sitt liv. När jag hörde att Sylvia skulle ta ut honom till några andra hästar tyckte jag det var ett bra tillfälle att kolla upp att damen är OK, nu när hon ridits ganska intensivt i 8 månader efter sin långa "mammaledighet". Lite spännande var det dock att se vad kittliga fröken skulle tycka om saken... jag höll verkligen tummarna stenhårt för att hon inte skulle skämma ut sig genom att bitas!

När jag varnat massören för hennes...hm... "väna sätt" började han med att ge henne en kraftfull massage vid nacken på höger sida. "Det här brukar de tycka om!" sa han. Och det gjorde hon verkligen! Först stod hon och tuggade och tuggade och tillslut kom tungan ut också! Och hon skulle komma att njuta ordentligt fler gånger under behandlingen, även om hon förståss protesterade endel också. Men hon lyckades bara bita massören en gång - och det var jag ju glad för!

Ännu gladare var jag förståss för att han inte hittade några större problem hos henne! Han höll med om Sylvias beskrivning att hon snarast är överrörlig. Hon var dock lite "tom" i ett litet område uppe vid manken på vänster sida - och han sa att det var viktigt att följa upp att hon musklar på sig bättre där, kolla att inte sadeln klämmer där o s v. Samt gärna massera henne på detta område och ner längs skulderbladskanten. Denna ojämnhet bedömde han även som orsaken till att hon kändes lite stum i kotleden på höger fram, samt att hon hade en liten upphakning i SI-leden på vänster sida. Upphakningen fixade han till och sedan visade han mig hur jag ska smörja liniment på höger fram (kotan, skenbenet och knät) 1-2 gånger per dag i två veckor. Ifall det görs i samband med ridtur ska det göras INNAN jag rider. Efter ridpasset ska jag istället smörja kylande Blue Lotion.







"Var tog vägen vägen" - del 5?!



I min serie "Var tog vägen vägen...?!" kommer här dagens bidrag: Mariebäcksvägen idag, i korsningen vid sjön...!!!





Om man istället för att svänga in mot Mariebäck fortsatte rakt fram in mot Alviksträsk fanns det ju än så länge större möjligheter att klara sig "torrskodd"... tur att vägenbanken är extra hög där mellan sjöarna! I vanliga fall brukar jag inte köra denna väg till stallet, utan komma från Avan-hållet istället. Men...




...där såg det ut så här på vägen! Tack Sylvia som sms:ade mig så att jag tog rätt väg på en gång när jag skulle morgonfodra i morse! Trädet ligger dessutom max 20 meter från infarten till stallet... det hade ju känts extra jobbigt att vända och köra runt när jag t o m hade infarten så inom synhåll!





Fortfarande kl 12.30, när jag åkte hem från stallet, låg trädet kvar över vägen... och "grannen" ser ju VÄLDIGT hotfull ut också...! Hög tid för markägaren att komma ut och ta bort dem båda två, uppenbarligen!!!

lördag 12 maj 2012

"Hälften så fort, men dubbelt så mycket energi!"

Numera brukar jag oftast göra så när jag kommer till Mariebäck att jag direkt går och släpper ut Lára ur hagen, så hon kan äta från höbalen medan jag byter om till stallkläder, blöter betfor m m. Det brukar oftast funka bra, även när jag kommer i jobbkläder, att bara öppna grinden och "ropa ut" henne. Men inte idag... det var väldigt blött vid grinden och eftersom jag inte hunnit byta till gummistövlarna ännu krävdes det en viss balansakt att lyckas öppna grinden utan att bli blöt om fötterna... Och när jag väl lyckats med det stod Lára bara och trampade några meter in i hagen, uppenbarligen minst lika ovillig att smutsa ner sig som jag... så tillslut gav jag upp och bestämde att Lára skulle få äta extra hö efter ridturen istället.

Precis som med allt annat verkar Lára använda sig av "speed-metoden" även när det gäller att fälla vinterpäls. Under senaste Atlikursen tyckte hon det var dags att börja fälla - och då försvann all den långa, raggiga pälsen på bara tre dagar. Men den blekgula, trista underullen hade hon ju kvar och har tyvärr inte visat någon som helst brådska att vilja bli av med den heller. Förrän idag - nu hade hon lagt in en ny "spurt" och mirakelskrapan från Lillhästen lämnade stora högar päls på golvet. Håller tummarna att hon gör som sist - då skulle jag ha en svart, blank sommarhäst redan i början av nästa vecka!!!

Dagens ridpass blev på ridbanan, där vi repeterade övningarna från Sylvialektionen i torsdags. Nyttigt!!! Då påpekade ju Sylvia t ex att Lára lätt tappar framåtbjudningen i framdelsvändningen för vänster skänkel - och bara trampar runt på stället med frambenen. Jag har kommit på varför det blir så... Det är för att jag dels behöver bromsa upp ganska ordentligt på högertygeln för att hålla högerbogen på plats. Men i o m att hon gärna vill vrida huvudet åt höger när jag vill ställa vänster, måste jag försöka parera detta med vänstertygeln... och sammantaget blir det alltså för mycket broms... Verkligen inte lätt att undvika... men jag jobbar på saken! Det känns verkligen som vi har MILJONER detaljer att jobba med! Men det är ju detta som gör ridningen så rolig också!

Försökte även rida arbetstempo tölt, utifrån Sylvias instruktion, d v s när jag tyckte att jag red JÄÄÄÄÄTTESAAAAAKTAAAAA var det  ändå "hälften så fort, med dubbelt så mycket energi" som gällde. Och när detta kändes OK blev det tempoväxlingar. Jag var ju så väldigt nöjd med tempoväxlingarna i torsdags! Idag gick det rätt bra att "gasa på" men i gengäld fick jag alldeles för mycket häst i handen i nedtagningarna. Tog till ett Sylviaknep: att lägga en liten volt där jag flyttade ut bakdelen, i slutet av varje långsida. Och efter några sådana omgångar blev nedtagningarna bättre igen!

Dock kunde jag konstatera att tempoväxlingarna plötsligt gick betydligt bättre i VÄNSTER varv idag... just när jag anmält oss för att rida dem i höger varv på tävlingarna... I o f s kanske det är bra att ombytliga damen gör detta byte redan nu, med nästan två veckor kvar till första tävlingen... För då kanske hon hinner byta tillbaka till höger varv igen innan det är dags?!

Medan Lára sedan åt sitt kraftfoder kom Fia för att rida sin Ljúfa. Till min glädje kunde hon släppa ut Lára i hagen sedan, så jag kunde lämna henne i en box med en extra portion hö. Elisabeth och Sylvia dök också upp - de hade varit i Ersnäs och tränat på ovalen, vilken uppenbarligen precis öppnat för säsongen. De lät mycket nöjda med träningen, och jag blev SÅ träningssugen när jag hörde dem berätta!!! Det hade varit SÅ nyttigt att hinna iväg till ovalen en sväng innan det är tävlingsdags, men jag vet inte riktigt om jag kommer att kunna få till det... 

September i maj!!!


Utsikten från restaurangen i Kulturens hus, under fredagkvällens galamiddag. 


För andra veckan i rad har jag nämligen varit på stor fest - börjar det vara dags att "komma ut" som party animal?! Denna vecka var det Näringslivets Pris i Luleå som 10-årsjubilerade med en oerhört givande föreläsnings- förmiddag, med Kristian Luuk som moderator, och sedan prisutdelningar och galamiddag på kvällen!

Under förmiddagen deltog bl a komikern Zinat Pirzadeh, som på ett mkt underhållande sätt berättade om sin bild av Sverige och oss svenskar. Därefter fick vi lyssna till Facebooks Vice VD Thomas Furlong, på plats i Luleå för att rekrytera personal till Facebooks första anläggning utanför USA. Serverhallarna (totalt 11 fotbollsplaner stora) som man bygger här i Luleå ska betjäna alla Facebooks användare i Europa - och det var förståss spännande att få en inblick i hur detta kan påverka Luleå som stad, det samarbete man kommer att ha med Luleå Tekniska Universitet o s v!

Dessutom fick vi tillfälle att lyssna till Manuel Knight - bl a utnämnd till årets talare - som på ett extremt underhållande sätt berättade om hur hans erfarenheter från många år i USA:s Special Forces kan användas i arbetslivet. Och inte bara där föresten... de kom t ex även till nytta när han första gången träffade sin svenska frus familj. "Facing a hostile group...!!!" :-D

Efter kvällens prisutdelning avnjöts en fantastisk fyrarätters middag, komponerad av stjärnkocken Fredric Andersson. Till förrätt: Kalixlöjrom med mandelpotatiscreme och Västerbottensostsås. Mellanrätt: dillinkokt röding serverad med puylinser i pepparrotsmajonnäs samt dressing på laxrom och färsk gurka. Huvudrätten beskrev han som "MYCKET godare än den låter", nämligen Kallskuren rosépepparstek på gårdsgris serverad med grillad fläskkorv, rotfruktskompott samt buljongkokt potatis med smak av vitlök och citrontimjan. Och avslutningsvis desserten: Hjortronpudding på långfil, gelé på fläder och hjortron, vaniljglassfylld branddeg och krossade drömmar. Verkligen imponerande hur man lyckades klara logistiken med att tillaga, lägga upp och servera detta till alla 700 gästerna! Men så berättade också kocken att han provlagat och provsmakat sig fram till menyn under flera månader!





Tyvärr kom jag inte på att jag skulle fota de olika rätterna - förrän det var dags för desserten, den av dem som var minst "fotogenisk" genom den ganska bleka färgskalan... Smakmässigt var den dock en lika stor höjdare som de övriga rätterna!!! En sådan här middag tog förståss sina dryga tre timmar att inmundiga. Sedan var det mingel fram till kl 24.00 då en stor överraskning utlovats. Det visade sig vara artisten September, som intog restaurangens scen och framförde ett gäng av sina mest kända låtar. Som extranummer kom tillslut min absoluta favorit: "Satellite" som jag hade som ringsignal i mobilen i flera år.




Avslutningsvis får jag be om ursäkt för detta misslyckade försök att visa "kvällens outfit". Och passa på att berätta om en riktigt trevlig överraskning under galakvällen: när man gick på damtoaletten hade man möjlighet att bli sminkad av ett gäng sminköser! Min vanliga fras: "jag ska gå och pudra näsan" blev alltså bokstavlig här! Och utanför toaletterna stod dessutom några frisörer redo ifall man ville fixa till frisyren lite extra! T o m kommunalrådet Kalle P tog chansen att få håret fixat!

Nu undrar jag bara vad i all världen jag ska hitta på nästa helg... nu när jag vant mig vid att få ta på "galastass"en gång per helg?! Helgen därpå är det sedan Vindurtävling med ryttarfest på lördagkvällen. Men det är ju inte riktigt samma dresscode då..! 

fredag 11 maj 2012

Stallsopning med visst förhinder...


Här om dagen kunde jag konstatera att det inte är alldeles enkelt att sopa stallgången när det finns en lekfull valp i närheten...!!! Lilla Asta kom springande och KASTADE sig över sopen!!!





"Nu ska du allt få dig en omgång...!!!"





Sopen är besegrad!!!

torsdag 10 maj 2012

Suverän ridlektion!!!

Hade en tung dag på jobbet idag - med mycket värk och stor trötthet. Det var t o m så illa att jag var nära att ställa in kvällens efterlängtade ridlektion. Men jag bet ihop - och det är jag väldigt glad för nu efteråt! Visserligen har jag ännu mer ont nu, men förhoppningsvis kan ett riktigt varmt bad lindra endel. Och på sikt mår jag ju bättre i kroppen ifall jag rör på mig regelbundet.

Var i stallet i god tid innan lektionen, så Lára hann stå och mumsa extra hö en stund innan jag gjorde i ordning henne. Det var Carola och Gabriel som skulle rida samtidigt som mig - som det oftast brukar vara.

Vi fick börja skritta igång hästarna och använda framdelsvändningar för att få riktigt lång hals - som på Eyjolfurkursen. Sylvia påpekade att när jag ska flytta undan Lára för vänsterskänkeln så vill hon gärna stanna och snurra på samma ställe med frambenen istället för att gå runt. Dessutom var det ju det vanliga att hon gärna böjer halsen åt vänster men ändå går högerställd... Dessutom har ju damen alltid så bråttom! Fick därför tipset att inte bara stanna i framdelsvändningen till dess hon längde halsen, utan fortsätta ända till hon både längde halsen och gick med avslappnade, långa steg i rörelsen.

Efter några varv "kasta toppi" i båda varven fick vi sedan börja rida "fyrkantiga serpentiner" över ridbanan i tölt. Vi skulle vända in hästen m h a ytterskänkeln vid första staketstolpen på en långsida, m h a skänklarna få hästen att tölta helt rakt fram till samma stolpe på motsvarande sida, vända hästen 90 grader igen m h a ytterskänkeln o s v. Och hela tiden i låååångsam tölt och med lång hals. Vem tror att det var enkelt?! Efter en stund fick vi då och då lägga in skänkelvikningar också. Och då blev det ju inte direkt enklare... Jag fick ha pisken i högerhanden, så att jag kunde förstärka lite med den på höger bak när jag skulle flytta undan för höger skänkel. Åt vänster gick det betydligt lättare.

Efter detta fick jag först tölta långsamt på volt, lägga till lite pisk för att få extra energi, fortsätta på volten till dess jag åter hittade ett avslappnat läge o s v. Sedan fick jag rida arbetstempo längs spåret. Och mitt problem blev VÄLDIGT tydligt: I o m att Lára alltid vill springa så fort blir jag alldeles för nöjd när jag får henne att tölta lugnt och avslappnat - så jag nöjer mig med det. Istället för att då öka drivningen för att få MER energi, utan att det går fortare. "Du kan ha som tumregel att du ska ha dubbelt så mycket energi, samtidigt som du bara rider hälften så fort, då blir det ganska bra!" sa Sylvia. Oj, vad det är enkelt att rida... *IRONI* Men vid de tillfällen då Sylvia var nöjd med både tempo och energi kändes det också riktigt, riktigt bra!

Sedan fick jag även träna tempoväxlingar. Och det var verkligen roligt, för det blev våra bästa tempoväxlingar ever!!! Hade ju förståss mkt god hjälp av att jag verkligen hade med bakdelen redan i korta tempot. Och när jag dessutom lyckades behålla den med genom hela ökningen (alla gånger utom en)  så blev ju resultatet därefter! Oj, oj, oj, så KUL!!! Ser verkligen fram emot kommande tävlingar, när jag får tillfälle att träna på detta även på ovalbanornas lååååånga långsidor!

"Riktigt fina tempoväxlingar!!!" sa Sylvia - vilket förståss gjorde mig ännu gladare! Duktiga Lára fick slappna av i trav en stund innan jag skrittade av. Gissa om jag var glad att jag ändå orkat rida lektionen?! 

onsdag 9 maj 2012

Snön anfaller!!!


"Om jag smyyyyger fram runt hörnet så märker kanske inte matte ifall jag rotar i sopsäcken?!"

Idag hade jag ingen vidare timing... efter en solig dag började det regna precis när jag kom till stallet...och när jag gjort Lára klar för ridtur regnade det ÄNNU mer. (Fast nu, när jag sitter inne i värmen och skriver detta, börjar det riktigt ösregna - så hyfsad timing hade jag kanske ändå?!)

Idag hade vi en ovanligt dramatisk ridtur. Redan när vi red iväg kändes Lára lite spänd - antagligen för att det inte bara regnade utan även blåste rejält. Och när vi kom ner på bilvägen och svängde vänster konfronterades hon med den meterstora "snöboll" som på något sätt bildades i söndags när de plogade vägen efter lördagens snöstorm. Jag är ju inte van vid att hon blir rädd för saker, men nu blev det samma panikreaktion som när hon fick syn på den livsfarliga platsblomman vid tävlingsbanan i Ragvaldsträsk. D v s hon försökte vända och springa hem. Trots mitt lirkande lyckades vi inte komma närmare snöklumpen - istället backade hon, allt medan hon "snarkade" upprört. Tillslut hoppade jag av och gick före henne fram till snöklumpen. Det var inte helt lätt att få med henne nu heller - men tillslut stod vi så nära att en av oss kunde nosa på den. Modigt vá?!

När jag suttit upp igen och fortsatte rida blev glädjen kortvarig. För snart konfronterades vi med ytterligare snöhögar. Dessa var visserligen inte lika stora som den första, men istället låg de som ett "pärlband" längs en längre sträcka av vägen. När Lára såg den första blev det "sidförande rakt ner i diket" och sedan lyckades jag inte få henne att fortsätta framåt... Efter en stund kom Sylvia och Mysla oss till mötes. När Sylvia såg Láras reaktioner sa hon: "Så där gjorde alla mina hästar igår!" Nu vände hon och red före mig och Lára förbi de första snöhögarna - och sedan lyckades jag få Lára att fortsätta tölta förbi hela sträckan med "snökant". Fast det kändes verkligen som att handbromsen satt i, så jag fick driva ordentligt för att hon skulle fortsätta framåt. 

P g a det trista vädret blev det ingen lång ridtur, men vi hann i alla fall med "diverse tempon" i tölt. Och på hemvägen var Lára så oerhört modig att det bara var den allra största snöhögen som var problematisk.  


tisdag 8 maj 2012

You´re amazing, amazing...!!!


Hittade en mysig vinterbild på Lára!

Efter nattens vedermödor lyckades jag tillslut somna vid 05-tiden, efter ett riktigt hett bad. (Hade dessutom "kokat" i badkaret vid 21-tiden också, men det räckte tyvärr inte...) Skönt att ÄNTLIGEN få sova!!! Och sova fortsatte jag med fram till 11. 45 då en telefonförsäljare ringde och väckte mig. Kände mig helt groggy och kom fram till att lyssna på ljudbok definitivt var tillräcklig aktivitet för mig idag. 

Men, det var innan Eva ringde vid 15-tiden och rapporterade från gårdagens ridtur på Lára. Blev så oerhört inspirerad av henne att jag ändå bestämde mig för att åka till stallet! Fortfarande på vägen dit var jag säker på att jag inte skulle orka rida p g a smärtorna, men väl i stallet startade "autopiloten" och innan jag visste ordet av var Lára sadlad och vi skrittade ut från gården i solskenet! 

Under ridturen kom jag sedan på mig själv med att gnola på Dannys låt "Amazing" - och kom fram till att den uppenbarligen handlar om min Lára! För den går ju så här: "I´m feeling great, I´m feeling awesome... and you´re the reason, ´cause you´re amazing. You´re amazing - that´s what you are!" 

Det blev ingen lång ridtur - men en mycket uppskattad sådan! Det var t o m så att jag glömde bort hur ont jag hade! Lára kändes så mjuk och fin - och jag fick njuta av välgörande "kasta toppi", riktigt trevliga tempoväxlingar samt några sekvenser där vi även fick till det ökade tempot! "You´re amazing..." som sagt!!!

Har föresten haft en hel del bryderier avs våra två tävlingar den här "vårsäsongen"... Såg till min besvikelse på Vindurs resp Midurs hemsidor att ingen av dem skulle ha T5, utan jag hade att välja T8 eller T3. Lára känns ju definitivt överkvalificerad för T8, samtidigt som det känns som ett STORT steg till T3... Men jag vill ju ta alla chanser att träna på ökningar i tölten så jag övervägde ändå att "köpa upp mig" till öppenklasslicens och anmäla mig till T3. Men i kväll fick jag veta att det är fel på Midurs hemsida, det kommer visst att finnas en T5. (Vilket framgår av den officiella "proppen" på SIF:s hemsida.) Och när jag kollade Vindur igen visar det sig gälla samma sak där! Så nu blir det T5 för oss. Och förhoppningsvis sedan T3 till hösten. (Då jag ändå behöver ny licens.)

Ingen höjdare, kl 04.35... :-(

...har tyvärr inte blivit mkt sömn inatt - den här skräpkroppen har visst "tjurat ihop" totalt... Har tänkt desperata tankar om att amputera de delar som gör mest ont... fast det skulle ju inte bli så mycket kvar då...
Eftersom inga smärtstillande hjälper ska jag nu testa ett HETT bad - så snart badkaret hunnit fyllas. Inser att detta på fullt allvar faktisk (i a f delvis) kan bero på ridabstinens. Lára (och därmed även jag) har ju haft en vilovecka - och jag vet ju sedan tidigare att min kropp helst ska ha lätt träning (d v s ridning resp bassängträning) dagligen för att få smärtlindring den vägen... Bara att försöka "rida ut" detta och sedan ta nya tag i sadeln m a o.

söndag 6 maj 2012

(Nästan) helt hästfri helg



När årets extremt lynniga vårväder gav oss en "rak höger" i form av snöstorm på lördag morgon kändes det inte helt fel att sätta sig på ett plan ner till Stockholm! "Utan jacka-väder" och blommande körsbärsträd i Kungsträdgården kunde jag definitivt stå ut med!




Ingen lätt uppgift för mobilkameran att fånga körsbärsblommornas skönhet p g a den LJUSA himlen... Johan och jag har på vår "to do-list" att något år åka till Kyoto (Japan) när körsbärsträden där blommar. Det ser jag verkligen fram emot!!!

Helgens begivenhet innebar tyvärr att jag missade "hästgängets" överraskningsfest för Sylvia som fyllt 40 år... Och visserligen skulle jag komma att ha riktigt trevligt, men det blev ju alldeles för lite hästprat för min del... bankens VD visade sig ha skrämmande kunskapsluckor på det området...!!!




Dock var det inte en totalt hästfri helg: den här turkiska hästen fanns faktiskt i Kungsträdgården...




...tillsammans med denna svenska "kusin"!





Eftermiddagens program började med båtfärd på en av Waxholmsbåtarna...





Båtfärden bjöd på många vackra vyer!






Här skulle vi tillbringa eftermiddagen och kvällen! Först några timmars konferens i tegelbyggnaden och sedan middag i det vita tältet till vänster, vilket står ute på en pir.





Fantastisk utsikt från min plats vid bordet! Det här var tredje gången jag fick uppleva denna sorts festlighet, under mina hittills 21 år i banken. (De tidigare två gångerna har det dock varit i Umeå resp Piteå.) Det vore kul att få chansen någon gång till innan pensionen! (Rent statistiskt finns det i alla fall chans - jag har ju faktiskt 21 år till på mig!)