lördag 31 december 2011

Gott Nytt År!!!



TACK för att ni läst min blogg under 2011 - och extra tack till er som skrivit kommentarer! Alltid lika roligt att veta att någon faktiskt läst det jag skriver! 2011 - året som i mitt fall verkligen visade att även det mörkaste mörker kan vändas till något ljusare!

I natt drömde jag än en gång om finaste Feykir... men den här gången var det en glad dröm, han var frisk och mådde bra! Reykur var också med i drömmen, men inte Lára. Däremot Elisabeths fina Tildra. Dessutom hade jag ett helg gäng jättefina katter! Katterna + Tildra och jag låg "i en stor hög" och myste tillsammans. Möjligen var drömmen inspirerad av gårdagen, när jag satt i stallet och väntade på att Lára skulle äta upp sitt kraftfoder. Både Loppan och Freddan kurade i min famn, samtidigt som STORA Betty gjorde vad hon kunde för att sitta i mitt knä hon också...!!! Den här medicinen jag testar verkar ta det mesta som händer under dagen, blanda ihop, multiplicera med 100 och producera drömmar - för jag drömmer SÅ mycket varje natt sedan jag började med den. Och om en liten toypudel, en katt och en dobbermankorsning blir tre hästar och ett 15-talkatter så kan ni tänka er proportionerna på övrigt...!!!

I kväll kommer jag att faktiskt att "bojkotta" 12-slaget. Ska gå och lägga mig redan vid 21-tiden. Eftersom de flesta dagar numera känns som nyårsdagar för mig och jag är så LESS på att alltid känna mig "brist på sömn-groggy"... Så jag ska försöka sova så mycket som möjligt i natt. Lär väl ändå väckas av raketerna vid midnatt så jag missar väl inte så mycket?!

Nu önskar jag ett riktigt GOTT NYTT 2012 till er alla!!! Själv hoppas jag förståss att tillslut hitta någon medicin som kan ge lite smärtlindring och mindre sömnstörningar. "Hoppet är det sista som överger människan!"

Lára drog nitlotten i mattelotteriet...

Träffade Madde och Sussie när jag kom till stallet vid lunchtid idag - de var precis på väg hem.  Och jag kunde konstatera att Lára verkligen har dragit nitlotten i "mattelotteriet". Madde verkar nämligen helt ha "snöat in" på gaedingakeppni - och f f a då att träna ökningar i galopp, medan Láras matte har "snöat in" på samlad skritt...  I o f s är Lára en extremtalang på området galoppökningar, så det är knappast något hon behöver träna extra på... men det kan väl inte finnas någon (utom hennes nitlotts-matte) som tycker att samlad skritt är roligare än att ge järnet och sedan öka?!!!




Lára hade föresten satsat på högklackat idag - och det kan väl vara passande dresscode på nyårsafton?! Av säkerhetsskäl plockade jag dock bort "klackarna" innan ridturen. Hon har ju tid på sig att fixa nya innan 12-slaget!

Den sista tiden har jag varit lite "wild and crazy" när det gäller våra uppvärmningar, men nu tyckte jag det var dags att återgå till att följa Atlis upplägg. Först öppnor och slutor i skritt, då jag påminde mig om Atlis ord: "Det är viktigt att veta vad man vill uppnå med varje övning, för att veta om den är rätt utförd. I en öppna t ex, vill man att hästen ska länga sin överlinje. Först när man lyckats med det kan man vara nöjd med sin öppna." I både öppna och sluta har jag föresten haft mycket stor hjälp av Atlis instruktioner att skänklarna ska kontrollera bakdelen och tyglarna kontrollera bogarna. Inte minst på "fröken gångjärn överallt"...där  det verkligen gäller att inte överarbeta, utan vara så precis i hjälperna som möjligt.

Sedan fortsatte vi med trav i lång, låg form. Det hade kommit ytterligare snö i natt och vägen var inte plogad, så vi hade åter "cavalettisnö" på sidan om hjulspåren. Först var vi dock inte alls överens om tempot - varför långsam trav när det finns en racer-variant? undrade Lára. Och sedan vidtog en diskussion om man verkligen kan ställa vänster utan att det betyder att man ska fatta galopp?! Ibland tycker Lára verkligen att matte "har otur när hon tänker"!!! ;-)

Vi jobbade på med denna muskelbyggartrav ända bort till korsningen vid sjön. Svängde in mot byn och då fortsatte mattes "feltänk"... skritta vänsterställd när galoppbacken låg där framme inom fullt synhåll!!! Ja, ni hör ju själva hur korkat det låter!!! ;-) Som tur var skärpte matte till sig tillslut. Efter en volt till vänster kom den efterlängtade galoppfattningen och Lára FLÖG uppför backen i en jättefin HÖGER galopp. (Har problem med att hon gärna skyndar sig att fatta galopp innan jag hunnit ge galoppskänkel och då väljer hon vänstergaloppen. När jag då saktar av och ska göra ny fattning vet hon ju så väl vad som väntar och hinner före mig igen och igen och igen... har därför testat volt till vänster ett par gånger och då har det funkat klockrent - antagligen för att volten placerar högerbogen i perfekt position för höger galopp.)

Efter en skrittsväng in i byn vände vi hemåt och då hade matte bara samlad skritt i huvudet... Lára demonstrerade alla sina "gångjärn" över hela kroppen, men succesivt blev det ändå bättre och bättre. T o m lite drivning lyckades matte prestera med bibehållen rörlig hand och STORA eftergifter. När vi tillslut smög iväg i lååångsam tölt var det bara WOW!!! Det kändes som att i princip alla rörelser gick uppåt - inte framåt!!! Det är alltså så här det ska kännas att tölta!!! Lára fortsatte att bjuda på trevlig tölt under hemvägen även om vi inte kunde bibehålla den där häftigaste känslan hela tiden. Men efter en ny "omgång" samlad skritt + några pet med pisken i rumpan kom ytterligare en sekvens med "rörelserna uppåt-tölt"!!! Atli säger ju alltid: "Det är kvalitén på samlade skritten som ger kvalitén i tölten!" Och som vanligt har han förståss rätt!

Jag har ju dessutom en extra motivation till att träna samlad skritt. Han gav mig ju i "läxa" till nästa gång han kommer hit att jag då ska kunna rida samlad tölt på lös tygel... Och om det bara dröjer tre år eller så till dess så gäller det verkligen att jag ligger i så att vi hinner komma dit! (Just i detta fall förtränger jag att han varit hos oss sju gånger bara det senaste året - jag vill helst tro att jag har i alla fall några år på mig att fixa "läxan"!)

När vi sedan avrundade med trav var Lára lika avslappnad och duktig som igår, trots att det inte var länge sedan jag använt pisken. Den där "off-knappen" som Atli betonar att det är så viktigt att träna in, funkar verkligen bättre och bättre! Som vanligt var jag alldeles lyrisk när jag återvände till stallet. Till min lycka var Sylvia där, så jag hade någon att berätta för!

Lára har ju aldrig visat upp några stora rörelser i tölten, det är den rena takten som alltid varit hennes styrka. Men hon har ju heller aldrig varit seriöst tränad under sitt liv utan bara gått på medfödd talang. Så det blir verkligen spännande att se om hon inte visar större aktion till sommaren, när vi hunnit bygga muskler några månader till!!! I alla fall känns det "mycket" när vi ibland får till en sådan där sekvens med "uppåt-tölt"! Och på 50 meter av den varan kan jag leva LÄNGE!!!


fredag 30 december 2011

Både on- och offknapp!

Idag var det plogat längs vägen till Mariebäck - så cavalettisnön i vägkanterna var borta. Red mot Avan och varvade trav och galopp som uppvärmning. Först ville Lára inte ta höger galopp...men efter ett antal "omfattningar" tog hon sedan höger galopp fyra gånger i rad. Som att hon sa: "Jaha, det var DET du ville - varför sa du inte det med en gång??!!" När vi passerat stället där jägarna brukar sitta och grilla korv tog jag chansen att tölta utför backen - nu när jag kommit på vilken trevlig effekt det har på tölten! Och sedan hade vi ju en perfekt töltsträcka att njuta på ända ut till asfaltvägen!

När vi vände hemåt blev matte lite jobbig... hon tyckte nämligen att det var dags för samlad skritt... Onööööödigt långsamt, tycker ju Lára...!!! Men jag börjar faktiskt märka en liten effekt av all träning: nu klarar jag oftast att lägga till lite drivning också, utan att som förr fastna i handen. Det behövs ju inte alls lika kraftig drivning som på Feykir heller, och då blir det lättare att behålla den mjuka handen också.

Efter alldeles onödigt mycket samlad skritt (om ni frågar Lára) gjorde jag en övergång till lååångsam tölt och den tölten hade jag velat se, för den kändes i alla fall riktigt, riktigt bra! Särskilt sedan jag förstärkt drivningen ett par gånger genom att peta till med pisken i rumpan! Efter en paus började vi om igen med samlad skritt och sedan mer långsam tölt, som även nu kändes riktigt bra!

När jag sedan ville avsluta med avslappning i trav fick jag bromsa ordentligt de första stegen, men sedan var "off-knappen" intryckt så i fortsättningen travade hon lugnt och avslappnat, i trevlig muskelbyggarform. Helt lätt i handen och utan att försöka dra iväg i tempo. Oj, vad det är roligt att träna när man har en så duktig häst!!!

Passerade Hööks på vägen hem. Hade tänkt köpa ett par Steeds vinterfodrade ridstövlar (mina nuvarande från MH håller nämligen på att gå sönder) och såg igår på nätet att det var halva priset på dem. Men när jag kom till butiken var de slut... åkte hem för att beställa på nätet men då var de slut där också... Någon som ska till Haparanda under de närmaste dagarna?

torsdag 29 december 2011

"Tasigförsamhet"

Jo, "tasigförsamhet" är faktiskt med på listan över Svenska språkrådets nya ord 2011. Svårt att uttala, om ni frågar mig, men att det betyder "entreprenöranda" är ju inte så svårt att räkna ut! Har även träffat på en och annan som lider av "attitydinkontinens" - d v s oförmåga att hålla inne med vad man tycker...

Ett fantasieggande ord på listan är "restdating" - vilket innebär en tjänst där man kan matcha sina rester med andras och få ihop en måltid som man äter tillsammans. På lunchen idag började vi spåna kring att införa det på jobbet för att liva upp lunchlådorna! Fast en kollega försökte genast hitta kryphål genom att säga: "Jag har salt, vem har mat?!" Hm... han får nog inte vara med i så fall...!


Källa norran.se

Cavalettisnö och isande vindar

Tänk så ROLIGT man kan ha det ute i mörkret och snålblåsten, ifall man har en lycko-Lára!!! Men kvällens ridtur började spännande för en del... Sylvia har en ny träningshäst, en väldigt "grön" unghäst som dessutom verkar tycka att det mesta är otäckt... De red ut en stund före oss, men Lára och jag hann ikapp dem ganska snart. Unghästen kunde då lägga ytterligare något till sin "jätteläskiga saker-lista", nämligen häst med boglampa (Lára). Samtidigt som Lára höll på att skita på sig när hon skymtade något stort där framme i mörkret... Nej, ska vi vara riktigt ärliga så var det inte bara så att hon höll på att skita på sig, hon blev helt enkelt tvungen att stanna och lägga en hög! Och trots att Sylvia pratade med henne där bortifrån mörkret försökte hon vända och springa hem. Samtidigt som unghästen försökte vända och springa bort från oss... jo,jo! Vilken cirkus! Men när vi väl passerat dem var Lára sitt vanliga modiga jag och fick agera draghjälp åt den osäkra unghästen istället.

Det är väldigt mycket svårare att värma upp i lugn trav när man har en annan häst i bakhasorna... Men jag utnyttjade att vägen inte var plogad efter dagens snöfall och lät henne trava på sidan om hjulspåren, där snön låg drygt decimeterdjup. Perfekt "cavalettisnö" skulle man kunna säga! Sylvia och unghästen vände hemåt igen ganska snart, medan Lára och jag fortsatte in till byn.

När vi vände hemåt insåg jag att jag ridit i medvind hittills... men nu hetsade vinden verkligen minusgraderna att anfalla och jag försökte krypa så långt ner i kragen som jag kunde! Töltade nerför galoppbacken och fick än en gång uppleva vilken häftig effekt det har på tölten! När vägen planar ut kommer bogarna upp och det känns bara hur häftigt som helst!!! Jag skulle gärna ägna resten av livet till att tölta nerför backar!!!

Vi höll oss i hjulspåren när vi töltade hemåt och hade flera sekvenser när tölten kändes riktigt, riktigt trevlig! När det sedan var dags för "off-knapp" och avslappnad trav fortsatte njutningen: det kändes verkligen att hon lyfte ordentligt på fötterna i snön samtidigt som hon travade på så avslappnat i en trevlig och stadig form!

Medan Lára sedan mumsade kraftfoder blev det precis som igår omsorgsfull stretching av stela matte. Fick inte mer ont av gårdagens stretching, så idag vågade jag ta i liiite till också. Utom en stretchövning (som jag helt glömde bort igår). Där kunde jag inte ens få något av benen i den position de ska vara när man BÖRJAR stretcha... Hm... har känt vid varje steg jag gått idag att jag missade den stretchen igår... Och idag när jag i alla fall försökte gick det inte... Man brukar visserligen säga att "det är tanken som räknas" men det gäller knappast i ett sådant här fall... Nu MÅSTE helt enkelt varmvattenbassängen öppna snart igen!!!  

onsdag 28 december 2011

-10 grader och kjolpremiär!



Jag har länge önskat att någon skulle uppfinna en ridkjol - och nu har någon gjort precis det! Jag har ju märkt så effektiv långa teamjackan är i o m att den går ner ordentligt över låren. Tack vare det kan man rida i vanliga ridbyxor mycket längre på hösten. Och med en kjol får man ju värme över hela låren, samtidigt som man har smidiga ridbyxor under. Därför blev jag MKT glad över den fina kjolen från Uhip, som jag fick i julklapp!




Kjolen har dragkedja både mitt fram och mitt bak. När man inte rider har man dem neddragna så här och får skön värme över lår och rumpa (alltså just där man alltid brukar bli kall annars!) När man rider drar man upp dragkedjorna och får skön värme över låren. (Bilderna har jag lånat från tillverkarens hemsida.)

Dagens -10 grader låter ju verkligen inte särskilt avskräckande för en norrbottning, men det är faktiskt mitt köldrekord vid ridning hittills i vinter! :-O Trots att vi alltså skriver 28:e december idag! Vid den här tiden förra året hade vi ju haft mellan -20 och -30 lääänge... När jag körde till stallet var det bara -5 grader, men när jag väl kommit fram sjönk temperaturen snabbt. För att testa ridkjolen i "skarpt läge" valde jag att bara ta tunna superunderställskalsonger samt "merino supersoft short pants" från Ullmax under ridbyxorna. De sistnämnda ser ni på bilden nedan.


...och sedan kjolen utanpå ridbyxorna. Och det visade sig fungera jättebra! Jag höll mig varm både under ridturen och sedan när jag fixade i stallet. Det är verkligen skönt att kunna ha vanliga ridbyxor och slippa de tjocka, klumpiga termobyxorna så länge som det bara går!!! Det blev dock ingen längre ridtur idag. I o m att kroppen var så oerhört risig så sent som igår ville jag ta det lite försiktigt, så jag red bara ca 30 minuter. Lára kändes faktiskt lite stel, för ovanlighetens skull, så för att lösgöra henne utan att jag behövde anstränga mig allt för mycket valde jag att varva höger och vänster galopp. (Och än en gång kunde jag konstatera att man hinner MYCKET längre än man kan tro på 15 minuter när man rider den här damen!)

På hemvägen provade jag ett högre tempo i tölten och det gick ganska bra! Men sedan krävdes lite övertalning innan hon kunde trava lugnt och avslappnat... Satt sedan av medan vi fortfarande var ute på bilvägen för att gå sista biten hem. Tänkte att det var bra för min stela kropp, som faktiskt inte ridit på en vecka, att avsluta lite lugnare. Och Lára fick ju samtidigt träna på den svåra konsten att gå lika jäääääätte saaaaaaaaaktaaaaaaa som en människa. Oj, vad hon har haft svårt för det! (Det är väl aldrig någon som varit ute och gått med henne innan hon blev min och i början fick jag verkligen påminna i varje steg!) Men nu har hon faktiskt blivit jättedukig även på detta! Visst händer det då och då att hon kollar om vi inte kan öka tempot lite, men det räcker nu med att jag lägger pisken lätt mot bogen för att hon ska sakta in igen.

Fast när vi kom in på gården blev det svårt för henne! Unghästarna i stoflocken blev så upplivade av att vi kom gående, så de började galoppera runt i hagen. Och då såg jag hur det kröp i skinnet på Lára - hon ville ju också springa!!!

Medan Lára åt sitt kraftfoder tog jag tillfället att stretcha min stela kropp riktigt grundligt. I brist på varmvattenbassäng gäller det ju att passa på när kroppen är tillräckligt varm! Och det kändes verkligen att det inte var i onödan!!!


tisdag 27 december 2011

Om Dagmar tycker jag INTE....

Eller vem det nu var som blåste in över Norrbotten med sådan kraft i natt... min "SMHI-kropp" reagerade i alla fall våldsamt, så det blev rejält plågsamt... och inget annat att göra än att sjukanmäla mig idag,  stanna hemma och försöka sova ikapp lite.

Den senaste medicinen i ordningen som jag testar mot min värk har som en vanlig biverkan att man får väldigt livliga drömmar. Och det har jag verkligen fått erfara under den här tiden: gång på gång har jag drömt så att jag vaknat av drömmarna. Några gånger för att de varit väldigt otäcka, men oftast för att jag är jättestressad av det jag drömt och vaknar med hög puls.

I natt har jag bl a drömt att jag skulle renovera en sommarstuga och därför bar runt på en massa TUNGA möbler - det var väl hjärnas tolkning av orsaken till att jag hade så ont överallt... Innan dess hade jag bl a drömt att jag skulle sova över i den där sommarstugan, men det droppade in iskallt vatten från taket och blötte ner min sovsäck så det var KALLT... (så jag var i alla fall inte helt fel ute när jag sedan satte igång att renovera!) När jag vaknade ur den första drömmen frös jag rejält. Men som tur var hade det ju inte regnat in på riktigt, så min värmedyna löste snabbt det problemet.

Någon efterlängtad ridning blir det därmed inte idag heller... Får ladda med gott te i julklappskoppen och hoppas på en bättre natt i natt och därmed bättre dag i morgon! Håll tummarna! 

måndag 26 december 2011

Hemma igen!



Julafton 2011: inviger min fina tekopp som jag precis fått i julklapp av Johan. Det är Rörstrands Mon Amie och det vackra blommönstret är härlig nostalgi för mig, då min mormor hade en sådan kaffeservis! Och jag kan rapportera att Earl Grey-teet smakade alldeles utmärkt ur den!

Vi har - som vanligt - varit nere i Umeå och firat jul med våra föräldrar. Trots högtryck på bådas jobb fick vi ledigt i fredags och kunde åka ner redan då - i regnet... Fredag kväll hann vi därför träffa min äldsta bror med familj, som sedan skulle fira julen på annat håll. På julafton var det traditionsenlig julkrubba i Ersmarkskyrkan (min hemby + kyrkan där vi gifte oss), jullunch hos Johans föräldrar med hans ena bror, sambo, barn och bonusbarn. Och sedan julmiddag hos mina föräldrar tillsammans med min lillasyster.

På juldagen vårt årliga julbad på UNDERBARA IKSU Spa! Det är tredje året i rad nu, som vi badar antingen det behövs eller inte. Och jag är SÅ tacksam att vi har denna tradition - och inte som min systers kollega som för 33:e året i rad skulle vinterbada i Stöcksjön... :-O  I år var SPA-gänget dessutom förstärkt med min systers pojkvän Micke. "Välkommen in i spelet!!! "

Efter tidig lunch hos Johans föräldrar på annandagen vände vi sedan hemåt igen. Istället för fredagens regnande hade vi nu sol från klar himmel - så vi hann köra ända till Jävre (gränsen mellan Västerbotten och Norrbotten) innan det började bli mörkt och dålig sikt. Nu är det bara att ladda för att jobba igen i morgon - vi lär ha MASSOR på jobbet båda två. Men efter en så innehållsrik och ändå avkopplande jul känns det som att vi har laddat batterierna. (Och vi hann ju faktiskt träffa större delen av den närmaste släkten. Bara var sin bror fattades, Johans bror i Knivsta som firade jul på sitt Singö och min lillebror som firade med familjen hos sin frus föräldrar. Visserligen de också i Ersmark, fast inte i vårat Ersmark utan den by med samma namn som ligger utanför Skellefteå.)

Ser nu fram emot att få åka till Lára efter jobbet i morgon - har ju inte ridit sedan i onsdags! :-O Men som tur var har Eva ridit både juldagen och annandagen - så Lára har inte behövt vara helt sysslolös. (Det är hon väl i o f s aldrig, hon har ju en flock att sköta också - ett heltidsjobb. Men inget går ju upp emot att få vara ute och springa - och då FORT - ifall du frågar henne!)

fredag 23 december 2011

God Jul!!!




... till alla våra bloggläsare! 

Och ett särskilt tack till Adina för lånet av tomteluvan!


Nu blir det julledigt några dagar här på bloggen, men jag lovar att vi ses igen senast under mellandagarna!

PS:  Ni vet väl att man INTE ska vara i stallet på julafton? (Josef och Maria är ursäktade - de hade ju inget val!) Julafton är nämligen den dag under året som hästarna pratar. Och eftersom de självklart måste få passa på att prata om oss människor ska vi lämna dem i fred att göra det! DS.

torsdag 22 december 2011

"Mattes lilla ängel!!!"



...kallar jag henne ibland. Fast då skrattar de åt mig i stallet.... undrar varför?! ;-)  Letade febrilt för att hitta en fin snöbild med Lára till detta inlägg. Men "vintern" i år har ju tyvärr inte erbjudit så många tillfällen att fota några sådana... De få tillfällen jag fått rida i snö och minusgrader har det ju oftast varit mörkt, eller i alla fall skymning ute... så det fick bli en bild inifrån stallet istället.

Hade lovat Lára att komma ut idag med ett gäng juläpplen, men är tyvärr inte i form... Höll knappt på ta mig ur sängen i morse... och under dagen har jag bara känt att jag velat ställa in hela julen, krypa in under en filt och inte titta fram igen förrän till mellandagarna... Så det blev att åka hem och intaga viloläge istället efter jobbet. Men i sällskap av sin flock och med höbal i hagen går det ju knappast någon större nöd på damen, som tur är! 

onsdag 21 december 2011

Njutning i mörkret!




Boglampa - check!





Svansreflex - check!


Klart för att rida ut alltså! Eller, så trodde jag... men jag hade missat en liten detalj... snön hade bildat en liten stylta i höger framhov, tillräckligt stor för att broddarna inte skulle ta i backen. Så Lára halkade en hel del när vi red nerför backen mot bäcken. Nere vid bilvägen hoppade jag därför av och m h a ena stigbygeln kunde jag slå loss snöklumpen ur hoven. Sedan var det "bara" att sitta upp igen. Hm... Lára tycker INTE om att man hoppar upp och ner så där så hon tyckte att det minsann var färdigridet för min del! Det blev (nästan) hela repertoaren med "backa i 180 knyck", "snurra runt snabbast" m m. Det enda hon inte gjorde var väl att försöka bitas. Jag fick verkligen gräla på henne ORDENTLIGT innan hon tillslut släppte upp mig i sadeln igen. 

Men när matte väl satt i sadeln igen var Lára genast med på noterna! Värmde upp med trav i grundform (vågade inte vara totalt wild and crazy TVÅ dagar i rad - tänk om Atli har spioner i Mariebäck-skogarna??!!) Igår tyckte jag boglampan kändes lite trött, så jag tog hem den för att ladda. Men idag verkade den ÄNNU tröttare tyckte jag... funderade på hur långt jag skulle våga rida - ifall den plötsligt skulle slockna... (Borde förståss ha tänkt på att ta med en liten pannlampa som reserv i alla fall, men det hade jag ju inte gjort...) Kunde dock inte låta bli att rida ända in till byn, precis som igår. Det är ju så ROOOLIGT att rida!!!

Dessutom ville jag gärna testa att tölta utför "galoppbacken" igen - för att se om jag fick lika trevlig tölt som igår. Och det fick jag verkligen!!! I går blev jag tvungen att avbryta tölten för att släppa förbi en stor timmerbil med släp. Och sedan hade vi tappat lite av effekten från backen... Så nu tänkte jag att om det kommer en timmerbil idag också så är det den som får väja för oss! Antagligen kände chauffören det på sig - för idag höll han sig undan! ;-) Så vi kunde behålla trevliga tölten en riktigt lång sträcka! Det som stoppade oss denna gång var istället att boglampan plötsligt slocknade och allt blev helt svart. Fast efter några sekunder hade ju ögonen vant sig så helt svart var det ju inte tack vare snön. Men jag var ändå glad när det visade sig att lampan bara råkat stänga av sig av vibrationerna från Láras rörelser - så den gick att tända igen!

Vi hann med att träna lite samlad skritt på hemvägen också! ONÖDIGT!!! tyckte ju en viss svart dam till att börja med... Men jag börjar faktiskt ha fått in liiite av de viktiga eftergifterna i ryggmärgen, så nu har jag i alla fall någon enstaka hjärncell över som kan fokusera på drivningen också. Det är alltså bara att träna vidare, så kanske jag framöver kan få ytterligare några hjärnceller till drivningen! Gjorde tillslut en övergång till långsam tölt och efter att dessutom ha förstärkt med lite pisk i rumpan kändes det plötsligt som att jag hade väldigt mycket bogar som kom upp framför sadeln! Häftig känsla!!! Vi töltade på så en stund och på slutet hade vi riktigt bra längd på halsen också! Duktiga Láragumman!!! 

Lára fick som vanligt avsluta med trav i grundform och precis som igår satt "off-knappen" där den skulle, så det blev riktigt bra på en gång! I stallet träffade jag sedan Fia och Sylvia, vilka båda har sina hästar på vila just nu. De var VÄLDIGT ridsugna, nu när vi äntligen fått lite vinter och riktigt kanonunderlag! Lyllo mig - alltså!!! (Ja, lyllo Madde och Sussie också - de kom också ut för att rida i kväll.)

Nu har batteriet till boglampan fått följa med hem igen för ytterligare en omgång laddning - hoppas att den funkar bättre sedan!  

tisdag 20 december 2011

Dagens ros!





ur senaste numret av Islandshästen. 

(Klicka på texten om den är svår att läsa.)

STOR dos lycko-Lára!!!





När Eva, Emelie och jag firade lillejul i stallet fick jag denna amaryllis av Eva. Den utlovades vara i en riktigt häftig, rosa färg - och jag har otåligt väntat på att den skulle slå ut.... Och nu ÄNTLIGEN har jag fått se den IRL! Den har faktiskt FYRA så här maffiga blommor! (Och dessutom ytterligare en stängel på gång!)

När jag åkte till stallet idag efter jobbet var det åter som att åka rakt in i ett julkort, med några minusgrader och snö både på marken och i träden. Tänk att jag ska få RIDA i det här julkortet!!!! tänkte jag. (Senare skulle det visa sig att Sussie tänkt precis samma sak när hon körde till stallet!)

När jag skulle göra i ordning Lára plockade jag fram boglampan, reflexer och reflexväst - för det var ju helt mörkt ute. Men när vi en stund senare hade haft vår dagliga diskussion kring huruvida man får bitas resp kittlas vid sadling insåg jag att jag inte sadlat med schabraket som har en ficka för boglampans batteri... Testade att sätta batteriet i fickan på min täckväst istället, och det rymdes precis, så jag behövde inte provocera Lára med att sadla om.

När vi skrittade iväg ut i mörkret var hon först lite "spookey" för skuggorna som kastades bakom de ojämna plogvallarna av boglampan. Det var som på gode Reykurs tid  m a o! Fast i Láras fall gick det över snabbt. Jag började distrahera henne genom att varva öppnor och slutor i skritt - och i o m det var skuggorna glömda. Sedan joggade vi faktiskt igång i lite tölt, innan vi travade. Jo - jag kan faktiskt vara precis så wild and crazy - men bara då jag vet att Atli inte ser mig! ;-)  Red bort till korsningen vid sjön och galopperade två vändor uppför backen in mot byn. I backen har de satt belysning i en ENORM gran, så där fick boglampan lite hjälp!

När vi vände hemåt testade jag för första gången att tölta nerför "galoppbacken" med Lára. Det finns ju flera fördelar med att tölta i utförsbacke. Dels är det väldigt lösgörande. Och dessutom kan man få hjälp med samlingen i o m att det blir naturligt för hästen att trampa under sig lite extra. Men Feykir och jag hade tillräckliga problem att hålla takten i betydligt flackare utförslutningar... Jag klarade helt enkelt inte av att sitta tillräckligt på rumpan för att det skulle funka att tölta honom utför denna långa och rel branta backe. (Men jag vet att Anna M fixade det - och då hade han verkligen imponerat på henne med sin tölt!)

Men själv har jag alltså alltid hållit mig till skritt utför denna backe - tills idag. Och på Lára kunde jag sitta ordentligt på rumpan, eftersom hon inte slänger fram mig som Feykir gjorde. Så här var det minsann fyrtakt nerför hela backen. Och succesivt blev det mer och mer bakben! När vi kom nederst i backen kändes det som att vi hade hyr mycket bakben som helst och hon kom verkligen upp med bogarna! Jag var helt lyrisk och tänkte att jag ville försöka behålla den här tölten hela vägen hem!!!

Fast sedan mötte vi en STOR timmerbil med släp (med så många lampor att jag först trodde det var en stor julgran som kom farande i mörkret.) När det visade sig att den också skulle svänga in på vägen mot Mariebäck stannade jag och släppte den före. Den var helt tom, så alla kedjorna rasslade massor, men Lára var hur cool som helst och verkade inte alls bry sig! Men tyvärr hade stoppet gjort att vi tappat lite av de där bakbenen vi skaffat oss i backen, så det blev inte riktigt lika häftig tölt nu.

Vid uppfarten mot gamla soptippen har det legat några stora timmerupplag den sista tiden och när vi närmade oss träffade vi på timmerbilen igen, som uppenbarligen skulle hämta det timret. Chauffören höll på att backa in det enorma ekipaget på den lilla skogsvägen - imponerande att kunna backa i 90 graders vinkel från bilvägen som verkligen inte är särskilt bred den heller... Stannade till och lät honom lämna bilvägen innan vi passerade. Och inte heller denna gång verkade Lára bry sig det minsta om det enorma, rasslande och starkt upplysta fordonet - trots att vi passerade riktigt nära. Verkligen en tuff brud!!!

Den avslutande tölten blev sedan riktigt, riktigt bra! Red i ett ganska långsamt tempo och efter ett par pet med pisken i rumpan kom hon verkligen upp med bogarna igen samtidigt som hon var helt stadig i formen, med en riktigt bra längd på halsen och helt lätt i handen. Mångdubbel dos lyckopiller alltså!!!
När jag sedan bad om avslappnad trav gick det faktiskt riktigt, riktigt bra också - trots att jag ju alldeles nyss använt lite pisk. Men det var som att jag tryckt på off-knappen direkt! Man kan verkligen inte bli annat än glad för den här hästen!!!





söndag 18 december 2011

Fyndat schabrak!!!




Det har varit lite bilder här på sistone... årstidens mörker inbjuder ju inte direkt till fotograferande... Men här kommer i alla fall en bild på julsnygg Lára (ja, ni får i o f s inte se så mycket av henne...) i fyndat sammetsschabrak! På bilden ser schabraket svart ut, men i verkligheten är det mörkt marinblått. Och jag har alltså fyndat det - hemma i källaren! ;-)  Köpte det faktiskt första Advent 2006 - när Eva och jag var ner till Globen för att se Reykur vara med på Globen Horse Show. Men när jag kom hem hamnade det i en "gömma" nere i källaren och där har det legat bortglömt och oanvänt till nu! Det är ju sedan länge både betalt och avskrivet, så det kändes helt gratis - och bättre fynd än så är det väl svårt att göra?! 

Snö och snyggt sällskap!

Tänk, det regnar inte idag - det snöar!!! Och den knappa dm som hade kommit var inte heller "styltsnö" trots att termometern fortfarande ligger runt nollan. SMHI har dessutom lovat succesivt kallare under kommande vecka så det finns hopp om en vit jul trots allt! Den vita dagen till ära fick Lára och jag trevligt sällskap också: av Madde & Penni samt Sussie på Sleipnir. Tre vackra, svarta islandshästar med ryttare i matchande reflexvästar - snacka om läcker trio!

Väldigt nyttigt för Lára att träna på att ta det lugnt trots sällskap! Madde och Penni utmanade oss dessutom med sitt superkorta arbetstempo - där låg vi i lä! Vi red bort till korsningen vid sjön där lille Sleipnir fick vända hemåt igen medan Madde och jag fortsatte en bit in mot stan. Det blev mycket tölt idag - en hel del tempoväxlingar.

På hemvägen travade Madde och Penni riktigt snabbt medan vi töltade. Lára var bara hur laddad som helst och jag hade fullt sjå att hålla henne i tölt för helst ville hon kasta sig iväg i galopp och visa den där lille snorvalpen vem som är snabbast. Är ju van att ha bra broms på henne, men nu kändes det inte riktigt lika stabilt på den fronten... "Hon ser i alla fall väldigt fin ut!" sa Madde - och sådant är ju alltid roligt att höra!

Lára låg faktiskt på ordentligt i handen, men jag kom också på mig själv att jag "hängde tillbaka". Och en stum hand ger ju ingen mjuk häst! När jag skärpte till mig och gav eftergifter mellan förhållningarna blev det hela så mycket trevligare! I den avslutande traven blev det ganska högt tempo, men jag hade inte förväntat mig något annat heller i o m att vi hade sällskap. Och längden på halsen var bra i alla fall!

Tillbaka i stallet konstaterade vi alla tre att DET ÄR SÅ ROOOOLIGT ATT RIDA!!!

lördag 17 december 2011

Dags att byta jobb?!

Läste att Rolf-Göran Bengtsson mycket välförtjänt fått ta emot Lund kommuns förtjänsttecken, tillsammans med två konstnärer. Höjde dock lite på ögonbrynen när jag läste att en av de andra två pristagarna beskrivs som "musikarkeolog"!!! VAD gör en sådan? Gräver fram gamla originalverk av Mozart och Bach? Det satte i alla fall fart på min fantasi! HUR kan det komma sig att SYO-konsultenten på högstadiet inte nämnde detta möjliga yrkesval ö h t??! ;-) Har svårt att tänka mig att "bankkamrer" sätter fart på någons fantasi på samma sätt... dags att byta jobb kanske?! ;-)

Edit: Ni har väl inte missat att Rolf-Göran Bengtsson gått vidare till andra omgången i Jerringpriset?! Det är alltså dags att lägga en ny röst på honom - och det kan ni göra HÄR!

Unghästridning utan styltor!

Fy, vad jag sover dåligt på nätterna nu... känns som att jag än en gång varit vaken mer än jag sovit i natt... :-(  Vid frukostbordet gjorde Johan några misslyckade försök att prata med mig innan han uppgivet konstaterade: "Men du är ju inte vaken!" Och det var verkligen som att någon tryckt på hjärnans off-knapp och nu kunde jag inte hitta on-knappen... m a o: jag kan varken sova eller vakna... Då sa Johan, som är en mycket klok människa (fast han är en läkare): Åk nu till "hästur" så kanske du vaknar! Sagt och gjort, det blev ridkläder på och så gav jag mig iväg.

Jag hade verkligen ingen hjälp av vädret för att vakna till heller, det är hur grått och trist som helst idag - och duggregnar... I natt hade det kommit ett par cm blöt snö - så jag misstänkte att det var STOR risk för styltor i Láras hovar idag. Alltså bestämde jag mig för att satsa på "unghästridning" - d v s full fart ända från start. Har ju sett hur Sylvia och Fia fräser iväg med unghästarna direkt från stallplanen, för att inpränta framåtbjudningen i dem. Och jag var övertygad om att det i dag gällde att undvika skritt ö h t för att det inte skulle bli "Bambi på hal is".

Töltade därför direkt ut från gården. (En fördel med att ha hästen på lösdrift är ju att de hela tiden är så mycket i rörelse att man inte MÅSTE skritta en lång stund i början av ridpasset för att ledvätskans skull.) Istället för vår vanliga uppvärmning i skritt och trav blev det nu sidförande resp öppna i tölt samt lite galopp för att mjuka upp henne. Gjorde sedan övergång från galoppen till tölt och testade att fräsa på i ökat tempo. Och det var nog vårt bästa ökade tempo hittills!!! Hon kändes hur stabil som helst i takten och jag kunde succesivt gasa på mer och mer utan att hon började rolla!

I korsningen vid sjön stannade vi och väntade på att hon skulle sluta flåsa. Först var hon förståss otålig och ville iväg, men efter en stund accepterade hon att vi faktiskt bara skulle stå stilla och "ha tråkigt" en stund.

Töltade sedan hemåt och nu ville hon verkligen gasa på! Men takten blev inte alls lika bra som tidigare utan jag fick ta ner henne ganska mycket i tempo och börja om därifrån med att succesivt öka. När jag samtidigt "vaktade" vänsterbogen noga och ställde vänster resp sidförde lite åt höger då och då blev hon åter jämn i takten.

När hon som avslutning fått slappna av i lugn trav var det dags för dagens första skritt. Jag tänkte att jag ju bara kunde hoppa av och gå hem när hon började bygga styltor. Men till min förvåning blev det inte ens någon antydan till sådana! Snön var nog helt enkelt FÖR blöt och tung för att fastna i hovarna... Vi hade kanske inte behövt gasa på som vi gjort. Men Lára tyckte ju det var en perfekt ridtur i alla fall! Och eftersom hon förtjänade en riktigt lugn avslutning hoppade jag av och gick tillbaka till stallet ändå. Då fick vi ju samtidigt träna på den svåra konsten att gå lika sakta som en människa... SVÅRT tycker Lára, men det går ändå VÄLDIGT mycket bättre nu än när jag köpte henne!

Medan hon sedan mumsade kraftfoder gjorde jag en riktig djupdykning in i hovskägget i jakt på mugg-skorpor. Hittade en liiiten antydan på höger fram, annars ingenting. Ska smörja med Salicylsyrevaselin i morgon innan ridturen och sedan schamponera efteråt för att se om jag får bort det sista. 

fredag 16 december 2011

Ledig fredag & Black rock

Idag har Lára ledigt igen. Vi har julfest med jobbet i kväll och för att jag i alla fall skulle orka vara med under första delen av kvällen blev det vila i soffan istället för ridning för mig i em.




Julfestens innehåll var hemligt, vi visste bara att vi skulle ha fina kläder och samlas på banken kl 17.00. Väl där blev det promenad till Köpmannens Kök på Arctic hotell där vi fick avnjuta "Black rock" - både supergott och jättetrevligt.

Man fick in en 450 grader varm lavasten på bordet där man själv fick tillaga sin mat! (De som satt mitt emot varandra delade sten.) Vi fick var sin köttbit som den ovan, och från den skar man sedan tunna skivor som man stekte på stenen. Till köttet serverades grönsaker (också att steka på stenen), bearnaisesås samt chevrékräm. Helt och hållet LCHF m a o - och det var inte min förtjänst! 

torsdag 15 december 2011

Nya regler för tungt släp 2013!!!

I onsdags beslutade riksdagen om nya körkortsdirektiv, vilka börjar gälla 19:e januari 2013. De nya reglerna innebär att man med B-körkort får köra ett motorfordon med totalvikt på max 3.5 ton kombinerat med ett släp på över 750 kg. Dock förutsatt att fordonskombinationens sammanlagda totalvikt inte överstiger 4.250 kg.

ÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN!!! ....är beslutet fattat! Synd bara att det ska behöva ta ett år innan det träder i kraft... det känns ju så självklart att en starkare dragbil (och därmed högre totalvikt) ger ett säkrare ekipage!

Källa: hästmagazinet.com

Ganska kul!

Samlad skritt



Lára vill ta en NÄRA titt på mattes mobil - går den att äta kanske?!

Har känt mig som en DÅLIG hästägare - har inte ridit sedan i söndags! :-O  Men Eva red ju på måndag, så Lára har ju inte haft vila alla dagarna i alla fall. Och idag var det alltså dags för bättring! När jag ser på bilden i måndagens blogginlägg undrar jag nästan om den är från något annat land - här har det ju bara varit regn, regn, regn sedan natten till tisdag... VÄLDIGT svårt att tro att det faktiskt var -18.5 i Mariebäck i måndags när Eva red! 

Det här evinnerliga regnandet och blåsandet är i alla fall INTE bra för min kropp. I kombination med att jag inte har någon varmvattenbassäng att träna i f n har det varit ganska förödande... Nu har jag både svårt att gå och sitta. Men bestämde mig ändå för att jag SKULLE rida idag - även om det gör ont så är ju rörelse bra på längre sikt. 

Och Lára var uppenbarligen glad att se matte, för så snart jag kom ut från Josefshallen och ropade efter henne kom hon fram till stängslet och följde mig sedan ner till grinden! Tala om att samla poäng!!! Fast när det sedan var dags att rida var det förståss "system overload" så jag höll inte på att få sitta upp i sadeln... Fick skälla ordentlligt på henne innan hon stod stilla. 

Hade bestämt mig för att hålla mig på ridbanan idag - mörker och regn är ingen vidare bra kombination ifall man ska ge sig ut längs bilvägen utan gatlysen på en svart häst... Som gjort för att bli påkörd! Men eftersom ridbanan såg ut som en skridskobana tänkte jag hålla mig till skritt.

Började värma upp med att skritta på volt och flytta undan för skänkeln. Och supertaggade Lára passade förståss på att visa sina färdigheter i "ökat tempo sidförande". Det går verkligen undan när hon är på det humöret! Och jag har inte riktigt vant mig vid att bromsa i sådana övningar ännu... När vi tillslut hade kontroll på tempot gjorde jag som på senaste Sylvialektionen: vände igenom volten då och då för att byta varv. Med fokus på att dels behålla formen genom vändningen och dessutom se till att hon aldrig hann skjuta ut "den nya ytterbogen". Svårt men nyttigt!!!

Sedan red vi samlad skritt längs spåret. Jag får verkligen kämpa med att kunna driva ordentligt UTAN att fastna i handen. Det ska vara rörlig hand med STORA eftergifter där tyglarna verkligen ska glappa. Och damen blir förståss upprörd när hon inte får öka tempot och "lättar" fram - f f a när jag petat till lite med pisken på inner bak. Men några rejäla stegringar blev det inte idag. 

I vänstervarvet fick jag bättre koll på vänsterbogen - och då fick jag också den bästa känslan i samlingen. Härligt var det när jag kunde ge eftergift i flera steg och hon ändå skrittade "steg för steg" och jag kände hur överlinjen liksom fjädrade - lite som en bågsträng som spänns. Ett par gånger hittade vi den känslan. Men aldrig den där riktiga "skjuta rygg" som när Sylvia hjälpte till med drivningen. Nåja, det måste ju få ta sin tid att lära sig - för oss båda! 

Avslutade med lite tölt längs spåret - den blir ju väldigt trevligt när man jobbat så mycket med samlingen i skritten! Det blev bara ca 30 min ridning idag. Men tack vare all drivning hade jag hunnit bli rejält varm ändå. Så jag vågade stretcha en hel del efteråt - PRECIS vad skröppliga kroppen behövde!!! (Visserligen kunde jag knappt gå efter ridturen - och det var rejält plågsamt att sitta i bilen hem sedan också. Men jag vet ju att i längden är det försiktig rörelse som min kropp behöver så det är bara att bita ihop och vänta på att det ska vända.)

måndag 12 december 2011

Snön ligger vit på taken...



...endast Kyrbytomten är vaken! 


Tyvärr verkar det dock som om vädret blir mindre mysigt resten av veckan... SHMI varnar för underkylt regn i natt/morgon bitti, regn fram till onsdag kväll och plusgrader t o m fredag... Var kan man reklammera sådant decemberväder??!!

Jag fortsätter att sakna City Rehabs varmvattenbassäng... Lára gör ju sitt bästa för att hålla igång min sjukgymnastik, men det räcker inte riktigt till... Känner hur jag bara blir stelare och stelare - och då får jag mer ont också. Varmvatten kan man visserligen få i badkaret istället, men det är desto svårare att ta ut rörelserna där som man kan i stora bassängen... 

Idag ligger jag dock lågt på alla fronter - så Eva rider Lára. Hoppas de har det riktigt roligt ute i "fluff-snön"!!!

söndag 11 december 2011

Hästar i Kyrkbyn tredje Advent

Wow-hästen!!!



Var tog vägen vägen? Så här såg det ut när jag kom körande efter lilla grusvägen på väg till stallet på förmiddagen... Ett STORT träd tvärs över hela vägen... Det var bara att backa tillbaka till närmaste mötesplats och där kunde jag efter lite trixande tillslut vända bilen. Liite spännande var det allt, i o m att jag inte kunde vara helt säker på var vägkanterna fanns på den oplogade vägen... Fick köra nedströms till Bälinge istället och till stallet den vägen - tur att man kan komma dit från två håll! Och att det inte låg något träd över vägen från det hållet! Fast det var nära på flera ställen, med träd som hängde tungt mot luftledningarna som än så länge dock höll för tyngden...




När jag TILLSLUT nådde stallet hittade jag denna vackra dam i hagen. När jag släppte ut henne igår (med fleecefodrat täcke) uppmanade jag henne att rulla sig ordentligt för att täcket förhoppningsvis skulle bli lite renare. (Det var väldigt lerigt ute när hon använde det sist, så täcket såg förståss ut därefter...) Och som ni kan se hade hon gjort sitt bästa! (Jag undviker alltid i det längsta att tvätta regntäcken, för att de ska hålla sig regntäta så länge som möjligt.)

Vi fick oss en riktigt rolig ridtur idag! Eftersom bilvägen var oplogad var det ca 1 dm djupt med snö - perfekt att travträna i m a o! Jag ville verkligen ta tillfället i akt - men till att börja med blev det en hel del diskussion om saken med Lára... hon försökte övertyga mig om att gårdagens upplägg, med mest galopp, var MYCKET bättre! Men efter en stund gick jag segrande ur "striden" och vi travade faktiskt hela vägen bort till korsningen vid sjön. Den större vägen var plogad, så när vi fortsatte in mot stan inledde jag med lite tölt för att ev snö i hovarna skulle slås ur, innan vi tog skrittpaus.






Efter den mulet grå förmiddagen var det så här fint när jag var ute och red!!!


På hemvägen var det sedan dags att träna vidare på den samlade skritten. Här kom ju genast damens humör fram, hon började lätta fram och en gång stegrade hon sig riktigt ordentligt. Men efter en stund började hon acceptera mina förhållningar. Och sedan kom också hennes fantastiska talang fram, när jag förstärkte drivningen med lite pisk. På torsdagens lektion fick jag ju initialt hur mycket som helst i handen då och fick verkligen jobba för att få tillbaka "bromsen". Men nu fanns ingen antydan till att kasta sig framåt och lägga sig på i handen, hon behöll lättheten fram och bara kom in mer med sina bakben! Vi jobbade en bra stund med den samlade skritten och även om jag aldrig hittade till den extrema "skjuta rygg"-känslan från i torsdags så kändes det ändå att det går åt rätt håll!

Och när jag sedan övergick till tölt var det verkligen riktig häftig tölt!!! MASSOR med energi, utan att gå fort, helt lätt i handen och bara jag höll vänsterbogen på plats var formen riktigt trevlig! När jag sedan förstärkte med lite pisk ett par gånger fick jag ÄNNU mer energi och bogarna kom upp ytterligare. Kände bara att jag ville rida sådan tölt i evighet!!! Provade dessutom att öka tempot i tölten och efter en lite hackig inledning gick det MYCKET bra! Det gick inte bara FORT - för första gången lyckades jag undvika att hon blev så hög i formen i ökningen utan kunde hålla henne mer avslappnad.

Sedan gjorde vi faktiskt också en mycket bra nedtagning - med en sådan häst som Lára bara måste jag fortsätta skryta! Kom ihåg ett mycket bra tips från Atli, att förbereda nedtagningen med att ge en stor eftergift på tyglarna. För att hästen inte ska ligga i handen när man börjar nedtagningen. Och som alla tips från Atli funkar det ju super - och Lára var mjuk och avslappnad genom hela nedtagningen till ett riktigt bra arbetstempo! Sedan är ju våra nedtagningar fortfarande för långa för att en tävlingsdomare skulle vara nöjd... Men jag är så nöjd när jag kan behålla lösgjordheten genom nedtagningen för det måste ju ändå vara ett viktigt första steg?! Precisionen får komma med tiden!

Till den avslutande traven var det en utmaning att hitta "off-knappen". Att använda pisk några gånger innebär ju att man tryckt REJÄLT på hennes on-knapp. Men då är det ju också desto viktigare att hitta off-läget innan man avslutar. Men när vi väl var överens om ett lugnt tempo skulle Atli ha varit VÄLDIGT nöjd med oss! Ett härligt tryck uppåt i steget, ändå lugnt och avslappnat och trevlig längd på halsen utan att jag behövde påminna om det. Duktiga tjejen!!! Var som vanligt helt lyrisk efter vår ridtur!

Har ju tidigare skrivit att Lára har heltidsansvaret för min sjukgymnastik nu när City Rehabs bassäng är stängd. Och hennes jobb är viktigt! Det har jag inte minst märkt sista tiden när jag haft svårt att ta mig upp i sadeln... Först skyllde jag på alla vinterkläder, men idag hade jag vanliga ridbyxor under Woodfieldrocken och fick tillslut ändå plocka fram en pall att kliva på. Så i fortsättningen får de bli pallen för min del! 

lördag 10 december 2011

Gaedingakeppni



I mars nästa år ska det arrangeras en gaedingakeppni-tävling i Umeå, antagligen den första så här långt norrut. Eftersom de flesta av oss inte ens har varit åskådare på en sådan tävling fick senaste Atlikursens teoripass handla om denna tävlingsform. Allt för att så många som möjligt ska våga åka ner till Umeå i vår och prova på!

En gaedingur kan väl närmast översättas som "drömhästen", eller "den optimala ridhästen". I de vanliga ovalbanetävlingarna handlar det mycket om teknik och precision - och ryttarens ridning är en viktig del av bedömningen. I gaedingakeppni är det hästens kapacitet som står i fokus - domarna ska ge de högsta poängen till den mest talangfulla hästen. Ryttaren visar upp hästens gångarter och vilja genom att bland annat rida mer explosivt i gångarterna. Gångartsväxlingar och liknande bedöms däremot inte.

I B-flokk (för fyrgångshästar) rider man sex sträckor (antingen långsidorna på en ovalbana eller på rak bana. Ifall man rider på ovalbana görs ingen bedömning på kortsidorna.) Man ska visa:

  • en långsida långsam tölt
  • en långsida ökad tölt
  • en långsida trav, både långsam och snabb
  • en långsida galopp, både långsam och snabb
  • en långsida skritt
  • en valfri långsida där man antingen kan göra om ifall man inte är nöjd med någon av de tidigare visade, alternativt visa den bästa gångarten en gång till. 
De sju bästa går till A-final och nr 8-15 till B-final. I finalen rider man alla samtidigt och på speakers kommando. I B-flokkfinalen visas:
  • långsam tölt
  • trav med tempoväxlingar
  • ökad tölt
Vi var alla överens om att det låter som en spännande och rolig tävlingsform!!! Det är visserligen 27 mil enkel väg till Umeå... och med hästtransport i vinterföre kan det kännas som väl långt... men förhoppningsvis är det ändå många som tar chansen att åka ner och prova på! 

Jag kan absolut tänka mig att tävlingsformen passar Lára. Och för mig skulle det garanterat vara nyttigt! "Tänk inte så mycket, rid bara!!!" brukar ju Atli säga till mig när han tycker att jag är för fokuserad på "finliret". 

"Jag mår bra!!!" säger Lára



Snöandet fortsätter... Det är som om vädrets makter tröttnat på allt vårt tjat om att vi vill ha snö - och nu verkligen vill ge oss så vi tiger! I natt hade det kommit ytterligare ett par dm. Bestämde mig för att Lára skulle få "köra ett pass i gym:et" idag - d v s galoppera längs den oplogade skogsvägen bakom bommen. Och hon var förståss med på noterna direkt - att snön gick henne upp över knäna var ju förståss bara något som snarast taggade "racerhästen"! Atli brukar säga att när hästarna frustar säger de: "Nu mår jag bra!" Och jag kunde konstatera att Lára sa: "Jag mår bra!!!" i vart annat galoppsprång hela vägen bort till vändplanen!!!

Väl där ville hon bara snurra runt och galoppera hemåt igen. Men tråkiga matte bestämde att hon först måste stå stilla en lååååååååååååååååååång stund för att hämta andan - FLERA MINUTER!!! Lára höll nästan på att dö av tristess....! (Skritt blir ju inte särskilt effektiv återhämtning i så djup snö...) Sedan tog vi även en liten skrittsväng in i skogen också. Innan matte äääääntligen skärpte till sig och lät Lára galoppera hemåt så snön yrde. Tror det blev nytt hastighetsrekord från vändplanen tillbaka till gården! Trots den djupa snön - eller möjligen tack vare. För jag upplever att hästarna oftast blir triggade av snön även om det blir mycket jobbigare att springa.

När vi nästan var hemma igen vände jag tillbaka för ytterligare lite snögalopp. Och Lára laddade iväg med samma "katapult-galopp" som nyss, när vi var på hemväg. Hon är för härlig med all sin energi!!! Men "all galopp är bra galopp - bortväg som hemväg!" är nog hennes valspråk.

När vi för andra gången vände hemåt igen var jag dock en riktig glädjedödare då jag bestämde att hon bara fick skritta.... Det krävdes en hel del övertalning till att börja med. Och sedan fick jag ägna mig åt oerhört nyttig träning på att vara HELT neutral i sadeln. För minsta lilla viktförskjutning eller liknande från min sida skulle förståss direkt tolkas som tillåtelse att explodera iväg i galopp igen.





Tillbaka i stallet fick Lára mumsa kraftfoder med sitt "raffset" på för att hinna torka lite innan det var dags att gå ut i hagen igen. Fast båda bilderna i detta inlägg är "arkivbilder" som det brukar stå i tidningarna. Strömmen hade nämligen gått så det var MÖRKT och därmed alldeles för mörkt för att fota! (Strömmen hade gått redan när jag kom till stallet idag - så jag använde pannlampa när jag gjorde i ordning Lára för ridturen. Först var hon VÄLDIGT skeptisk, hon blev väl bländad, men sedan gick det bra.)

Tycker tigermönstret på fleecetäcket ovan passar bra till denna "riviga" dam! Och täcket har dessutom "polokrage" istället för knäppning framme i bogen - vilket passar en extremkittlig häst (och hennes matte) perfekt! I o m att det fortfarande snöade för fullt ute - ganska blöt snö - fick hon sedan ha sitt fleecefodrade regntäcke när hon gick ut i hagen igen. Har kommit på att jag "gör om" täcken med vanlig bogknäppning till att likna fleecetäcket genom att jag aldrig öppnar i bogen utan drar dem över huvudet på henne. Då slipper vi diskussionerna om huruvida man får bitas (resp får kittlas) när man knäpper bogspännena!

Passade föresten på att stretcha (mig själv) ordentligt efter dagens ridtur. I o m att bassängen på City Rehab fortfarande har stängt för reparation (som visst kommer att ta några veckor till) har Lára ansvaret för all min sjukgymnastik nu. Det finns i o f s en bassäng på Sunderby Sjukhus också, men den har av någon korkad anledning alltid stängt minst en månad så här års så den är tyvärr inte ett alternativ. Än en gång är det TUR att jag har Lára!!!


fredag 9 december 2011

Lillejul i stallet!



Eva, Emelie och jag har en årlig tradition att fira "lillejul" i stallet. Vi inleder självklart med ridning och sedan blir det fika på jultema samt julklappsutdelning i Josefshallen. I år hade Yvonne och Elisabeth varit bussiga att låna ut Gabriel och Tildra för att vi skulle kunna rida ut tillsammans. Jag har ju tidigare skrutit över stabile Gabriel "som aldrig låter sig stressas" och tog det så lugnt och fint med Johan på ryggen. Men idag skulle han överraska oss med en helt ny sida! Redan när vi skrittade ut från gården visade han sig på allerten genom att faktiskt hålla jämna steg med Lára i skritten. Kanske borde vi redan då ha förstått att något var på gång?!

Vi red bilvägen mot Avan och vid första backen föreslog jag galopp. Lára var förståss med på noterna och drog iväg som skjuten ur en kanon. När vi var överst i backen ville hon inte alls sakta ner utan gasade på precis lika mycket. Jag bestämde mig för att låta henne springa. Var helt övertygad om att Gabriel tog det så där lugnt som vanligt med Emelie och Eva red ju där bakom med dem... Lára fortsatte i racertempo och jag tänkte att hon får springa hela raksträckan så vänder vi sedan tillbaka och "hämtar upp" de andra.

När vi närmar oss nästa kurva börjar jag bromsa en motvillig Lára samtidigt som jag kastar en blick över axeln. Upptäcker till min förvåning att vi har ett annat ekipage strax bakom oss. Måste titta två gånger till innan det riktigt kan sjunka in att det är GABRIEL - lugne Gabriel som nästan hållit jämna steg med vår racergalopp! :-O  Det blir minsann att omvärdera den hästen - tur att han inte sprang så där med Johan!

Efter en skrittpaus och lite tölt kom vi bort till vår "travslinga 1". Lára tyckte förståss att vi skulle galoppera där  - och Gabriel hakade på igen! Stigen är väldigt kringelikrokig, men jag bestämde snabbt att så länge jag hörde Emelie skratta bakom oss så fick Lára galoppera på. Än en gång kom faktiskt Eva och Tildra på efterkälken - så det kunde vi ju retas med dem om sedan...!

På hemvägen höll vi oss i alla fall till skritt och tölt för att Gabriel inte skulle ta ut sig alldeles. När vi ridit en sträcka inne i skogen och kom ut på bilvägen igen halkade Lára våldsamt med både fram- och bakben... Verkligen "Bambi på hal is" - jag väntade bara att vi skulle gå omkull...!! Det var utförsbacke också, så det kändes ganska obehagligt när hon dessutom började tölta - men sedan insåg jag att det nog egentligen var väldigt smart av henne, eftersom de alltid halkar mest i skritt eftersom de lättast får styltor där. I ett högre tempo slås snön ur hovarna bättre.





Emelie kratsar hovarna på Gabriel. 

Efter ridturen fick hästarna mumsa kraftfoder medan vi julfikade i Josefshallen. Och sedan blev det förståss julklappsutdelning också. Sådana här trevliga traditioner ska man verkligen vårda! 

torsdag 8 december 2011

Ridlektion i snöoväder



Snöig Lára - hästskötsel kan också innebära snöröjning! ;-)


Det var värsta snöstormen när jag körde till stallet i kväll... Trots full värme på vindrutan bildades is på vindrutetorkarna så att de inte längre höll framrutan ren. Så länge jag körde längs den hårt trafikerade väg 97 vågade jag inte stanna och åtgärda heller - då kanske jag skulle bil påkörd bakifrån... Längst ner på framrutan hade jag dock fri sikt, så jag satt ihopkrupen för att se vägen genom den. Snöovädret gjorde dock att jag ett tag trodde att jag råkat köra förbi avfarten ner till färjeläget. Men sedan dök skylten ändå upp i vägkanten och när jag väl lämnat väg 97 vågade jag stiga ur och skrapa ren både framruta och vindrutetorkarblad. Så mycket lättare det är att köra när man kan se genom HELA rutan! Fast redan när jag svängde av på grusvägen fick jag stanna och göra om manövern, för då hade det redan hunnit isa igen en gång till! :-O Men självklart skulle inte en snöstorm få mig att missa ridlektionen!




T o m huvudet var alldeles snöigt - här har hon faktiskt hunnit klia bort endel av snön!


Fia och jag brukar ju rida lektion tillsammans, men nu har hennes lilla Ljúfa välförtjänt vila. Istället red jag tillsammans med Sussie, på Sylvias Sleipnir. (En av alla Berserkuravkommor i Mariebäck.) Det låg en dm snö på ridbanan (och nytt vällde hela tiden ner från himlen) men jag konstaterade att det i Láras fall bara var bra - en viss naturlig "broms" - och jag erbjöd att vi kunde spåra åt Sussie och Sleipnir bara Sylvia först talade om ridvägarna för mig innan hon bad Sussie att rida dem!

Det blev en riktigt bra lektion - trots vädret! Först skulle vi skritta på volt och flytta ut bakdelen. Jag måste tänka på att verkligen bromsa upp på yttertygeln, för att hålla ytterbogen på plats. Och i vänster varv parera att hon "luras" genom att visserligen böja halsen åt vänster men ändå gå högerställd med huvudet. Om jag håller vänsterhanden en bit ut från halsen är det lättast - dessutom får eftergifterna på innertygeln bara vara väldigt korta om hon inte ska hinna vrida tillbaka huvudet till "fuskposition" igen.

Efter en stund fick jag gå vidare med att då och då vända in henne m h a ytterhjälperna och byta varv. Då vill hon genast både öka tempot och köra upp huvudet, så det krävdes att jag var väldigt noga i vändningarna för att behålla både form och tempo. Samt vara snabb att ta stöd på den nya yttertygeln INNAN hon hann börja skjuta ut bogen.

Fick trava på volt och sedan på en liten åtta längs kortsidan på ridbanan. Även här gällde det att vara riktigt noggrann i vändningarna och se till att böja henne ordentligt även på "vänstervolten".

Nästa steg på lektionen var det nyttigaste: samlad skritt. Har ju tränat det en hel del "ute", på hemvägen eftersom jag har så svårt att få till både drivning, förhållningar och eftergifter samtidigt... När jag börjar driva mer så blir jag stum i handen och missar de viktiga eftergifterna. Min förhoppning är att om jag tränar riktigt mycket ute, med fokus på eftergifterna så ska de tillslut komma mer automatiskt och förhoppningsvis fortsätta fungera även om jag lägger på mer drivning. Men där är jag ju verkligen inte ännu...

Men lite effekt av vår träning märkte jag ändå, då det gick ganska snabbt att komma till ett läge där hon både skrittade riktigt långsamt och var lätt i handen. Men så skulle jag ju börja driva och då blev det genast svårare... Fick hjälp av Sylvia som gick bakom och petade till Lára med en pisk på bakdelen då och då, medan jag fick fokusera på att hålla nere tempot och belöna med STOR eftergift så snart hon slappnade av och längde halsen. Detta fick förståss Lára att tända till ordentligt - varför fick hon inte springa??? När jag lyckades bromsa upp henne övergick hon till att varva mellan att "lätta" fram och verkligen stegra sig. Samt göra några levader (då står hästen på bakbenen och hoppar framåt). Men så plötsligt hände något: det kändes som att Lára sköt rygg som en katt - samtidigt som hon lättade helt i handen. "DÄR har du det!!!" ropade Sylvia. "Nu vinklar hon in ordentligt bak och bär verkligen upp sig!" Det var verkligen en HÄFTIG känsla! Har varit glad när jag upplevt antydningar till detta tidigare - men nu: WOW!!!

Damen fortsatte förståss att vara arg och protestera, men vi lyckades också prestera ytterligare en sådan häftig sekvens. Fick sedan göra övergång till tölt och vilken häftig tölt det blev där i djupsnön tack vare att hon verkligen hade bakbenen med sig. I fortsättningen borde Sylvia alltid gå bakom när jag ska träna samlad skritt! ;-)

onsdag 7 december 2011

Exemtäckesfynd!!!



Idag trodde nog Lára att matte blivit mer än lovligt galen... Plötsligt skulle hon ha exemtäcke på, just när det äääääntligen börjar lika vinter! Men jag ville bara testa det exemtäcke som jag fyndade på Hööks förr förra veckan, för att se att det passade - och det gjorde det ju! Hade sett på internet att Hööks reade exemtäcken för otroliga 399 kr! När jag var in i butiken i samband med invigningen hade de inga exemtäcken framme, men när jag frågade efter så fanns det på lagret! Det fanns visst ytterligare några - så än kan det finnas chans att fynda!

 Lára har ju inte exem, men kliade ändå bort en hel del man och svans i sommar. När hon fick börja gå med exemtäcke slutade hon klia. (Det exemtäcket fyndade jag föresten också - på rea hos Häst & Fritid!) Tänker att hon ska få gå med exemtäcke redan från början av sommaren nästa år. Och då är det ju VÄLDIGT bra att ha två, så att hon inte behöver gå utan när man behöver ta hem och tvätta.





Tyget i det här nya täcket kändes ganska tunnt... men i övrigt så var det mycket välarbetat. T ex så är resåren som ska sitta runt bakbenen fodrad med mjuk fleece för att inte riskera skav. Precis som mitt andra täcke kan man ta lös magplattan också. I somras hade jag bara täcket utan magplatta, eftersom hon bara kliade sig i man och svans. Fast på det här täcket fanns ingen gjord att sätta runt magen ifall man inte har magplattan... I o f s skulle Lára helst slippa resårgjorden, hon markerade tydligt i somras att hon INTE gillade den. Men risken är ju att det inte sitter lika bra utan... Får väl använda gjorden från det äldre täcket till båda helt enkelt. 

En REJÄL dos lyckopiller!!!

Åhhhh, så mycket bättre jag mår i själen nu när jag varit och ridit min lycko-Lára! En rejäl dos av henne var PRECIS vad jag behövde! När vi skrittade ut från gårdsplanen kände jag mig som en torr tvättsvamp som doppades ner i en hink vatten: jag sög åt mig allt jag kunde! Det fantastiska med detta lyckopiller är att det inte finns några biverkningar heller! Däremot bör man förståss beakta att hon är starkt beroendeframkallande...!!!


Idag var det premiär för henne med boglampa. En riktigt fiffig manick som jag köpte redan när vi bodde i Kiruna (så den har alltså MINST 12 år på nacken nu.) Lampan har tre remmar, man fäster en på var sida i ringarna vid sadelns framvalv och den tredje mellan frambenen och i ett fäste som man trär på sadelgjorden. Batteriet, som är stort och tungt, förvarar jag i en ficka jag sytt på ett schabrak och låter sladden gå under sadelkåpan.

För både Reykur (förståss!) och Feykir var det lite spännande med boglampan i början (för Reykur  VARJE ÅR) men Lára reagerade inte ö h t. Och när vi skrittade ut från gården konstaterade jag mycket nöjd att även om vi bara fått några få cm snö så är det effektiva cm - marken är vit och tack vare boglampan såg vi hur bra som helst! Ute i vägkanterna kändes det fortfarande hårt i marken, men där bilarna kört var det packad snö som gav bra svikt till hästbenen, så äntligen kunde man verkligen rida på igen!

Tänk att det kan vara en sådan njutning av vara ute och rida i mörkret! Red bort till korsningen vid sjön och en liten bit in mot stan innan vi vände hemåt igen. På hemvägen jobbade vi med samlad skritt och det märks att hon börjar förstå vad det handlar om! Jag fortsätter att ha fokus på mina eftergifter för, som Atli säger: "Leta efter tillfällen att ge eftergift, för det är då hästen lär sig!" Därför gör jag så att jag först bara begär att hon ska skritta riktigt, riktigt sakta och när hon gör det belönar jag med eftergift. I början är hon snabb att öka tempot direkt, men jag påminner med ny förhållning och sedan eftergift o s v. Först när jag kan ge henne eftergift i flera steg utan att hon drar iväg i tempo börjar jag lägga till mer drivning. I o m att vi tränar detta på hemvägen har jag ju en hel del drivning "gratis" även från start förståss.

När jag var nöjd med samlade skritten gjorde jag övergång till tölt  - och vilken häftig tölt det blir då! "Massor av bakben!!!" För det är ju verkligen skillnad på tölt och tölt! Precis som med salig Reykur så kan man ju faktiskt åka tölt på Lára, men det blir ju något helt annat när man verkligen jobbar hästen i tölt!

När jag avslutade med att låta henne länga halsen i trav frustade hon så belåtet och travade hur avslappnat som helst. Härligt när off-knappen fungerar så bra!!! Efter ridturen kände jag mig verkligen "styrkt i själen"!!! Det var som att "den senaste veckans Anna" var en HELT annan människa, som inte hade något med mig att göra.

tisdag 6 december 2011

Vi lurar vädrets makter!



Idag har Eva ridit Lára - och ändå har det varit bra väder! Hur var detta möjligt? Jo, vi hade egentligen bestämt att Eva skulle rida i morgon (så det är lika bra att ni genast planerar för busväder då!) Men jag visste att Eva var ledig idag och eftersom det just nu är tillräckligt för mig att klara av arbetsdagen ringde jag i morse till Eva och erbjöd henne att byta riddag. Det ville hon gärna - och vädrets makter hann alltså inte med i svängarna så hon och Lára hade varit på en riktigt härlig långtur. Tror att Lára var MINST lika nöjd som Eva med detta!

Hur det blir i morgon har vi lämnat öppet. (Ja, hur det blir med vädret kan vi ju räkna ut... det är ridningen jag menar.) Hoppas verkligen att jag orkar med en sväng till stallet efter jobbet då, kroppen behöver ju verkligen smärtlindrande rörelse! Och själen behöver träffa fina hästen! Men Eva skulle nog kunna rycka ut och ta en riddag till ifall jag fortsatt är för ur form. 

måndag 5 december 2011

Effekten av tröstshopping...



...ska inte underskattas! Förra veckan, när Johan var på Sveriges bästa SPA (Cape East i Haparanda), jag låg hemma i magsjuka och DET INTE ALLS VAR SYND OM MIG tog jag till lite shoppingterapi! Resultatet blev ett par ridbyxor som de ovan, Pikeur Lugana, mina absoluta favoriter!

Perfekt passform, superstretchigt material som inte ger veck och skav oavsett hur varmt det är, SNYGGA.... sammanfattningsvis: de optimala ridbyxorna! Mitt första par (grå) köpte jag på en konkursutförsäljning för mer än 10 år sedan, jag har använt dem hur mycket som helst och de är fortfarande lika fina! Sedan dess har jag alltid hållit ögonen öppna efter sådana till nedsatt pris. Men i o m att det är en sådan basmodell brukar de aldrig komma på REA...

Men vid ett tillfälle när Häst & Fritid hade superrea fanns det ett enda par Lugana, marinblå och i min storlek...! Jag slog till direkt förståss! Och så förra veckan, när jag behövde det som bäst, "snubblade" jag över en internetbutik där det var rabatt! Idag kom paketet  så detta inlägg skriver jag iförd ett par supersnygga, svarta Pikeur Lugana!!!

En fördel med shoppingterapi via internet är föresten att den har effekt BÅDE när man gör sitt fynd OCH när man sedan får hem paketet! Helt enligt läkarfruns ordination m a o!

Lára har ledigt igen idag. Men matte har i alla fall orkat jobba - definitivt ett steg i rätt riktning! Det är risk att svarta madam får vilodag i morgon också... men på onsdag ska i alla fall Eva rida.

Edit: såg föresten att det varit mer än 100 träffar här sedan igår - TACK alla för att ni läser!!!

söndag 4 december 2011

Det här med mugg...

...har Lára fått om bakfoten - den högra! ;-)  Jo, det är faktiskt bara där jag hittat skorpor sista tiden. Idag kletade jag än en gång på rejält med salicylsyrevaselin innan vi for ut och red - för att vaselinet skulle få tid på sig att lösa upp skorporna.

Känner mig verkligen helt dränerad på energi... men som tur var har ju Lára energi för ett helt regemente! Och det känns verkligen lyxigt att kunna ÅKA tölt, när man inte orkar engagera sig, och ändå höra trevlig fyrtakt! Det blev bara en sväng upp bakom bommen, med en liten utflykt ut i terrängen också. Lára frustade belåtet hur många gånger som helst - hon tycker definitivt att det varit för många vilodagar på sistone!

Tillbaka i stallet spolade jag höger bak och kunde nöjt konstatera att skorporna lossnade en efter en. Schamponerade med klorhexidinschampo och lät det verka medan hon åt sitt kraftfoder. Man får vara lite extra uppmärksam när man fixar med hennes högra bakben - hon sparkar gärna med det... Men nu var ju matte rejält ur form och orkade inte med några sådana dumheter så det blev en REJÄL utskällning när hon måttade första sparken. Och sedan stod hon minsann som ett ljus...!!!  Ibland skadar det nog inte om jag är ur form - i vanliga fall har jag alldeles för lång stubin och accepterar lite för mycket...

När "bakfoten" sedan var ordentligt torkad med frottéhandduk smorde jag på rejält med fet Idominsalva där skorporna suttit. För att förhoppningsvis hålla fukt och lera från hagen borta. Håller tummarna att det här var sista omgången mugg denna blöta höst - nu när det sedan en tid tillbaka ÄNTLIGEN frusit till i marken!

Serverade hästarna lunchhö innan jag åkte hemåt igen. Brukar alltid få ny energi av min lycko-Lára men idag funkade inte ens det... Och jag skulle verkligen behöva all energi som kan uppbringas, för att orka stångas vidare med Försäkringskassan...

Den korta ridturen gjorde mig inte heller tillräckligt varm i kroppen för att jag skulle våga stretcha. Det får bli ett riktigt varmt bad följt av stretching nu när jag kommit hem. För jag behöver definitivt något smärtlindrande!

Tog föresten ett gäng bilder på Lára i stallet idag (måste alltid ta ganska många för att i alla fall någon ska vara hyfsat skarp. Eftersom hon aldrig vill hålla huvudet stilla... Men tror faktiskt jag lyckades med några.) Väl hemma anslöt jag kameran med USB-kabeln som vanligt, valde "masslagring" och svarade sedan "ja" på frågan om bilderna sedan skulle raderas från telefonen. Men när jag sedan fick signal att allt var klart är allt som finns i datorn 19 kolsvarta bilder... och telefonen tom... Vadå, skulle det här inte vara min dag? Hur menar ni nu??!!


lördag 3 december 2011

Ingen ridning idag heller...

Orkade inte rida idag heller... men hade kvällsfodringen så jag hade ändå anledning att åka ut och träffa Lára. Johan följde med och körde bilen. Det var jättebra, för då kunde jag ta min sömntablett i rätt tid. (Tar jag den för sent så blir jag så groggy - som jetlag ungefär - i morgon fm.) Och jag kan ju inte köra bil när jag tagit den.

Lára blev förståss jätteglad när vi kom dit och utropade: "Åh, matte var roligt att se dig!" Eller kanske snarare: "Ro hit med käket snabbt som ögat - jag svälter!!!" Alltid skönt att med egna ögon ha sett att hästen mår bra! Nu är det dags att vika in hovarna för i kväll. I morgon hoppas jag orka rida igen! Har förståss svår ridabstinens. Och dessutom känns det verkligen i kroppen att den inte fått den smärtlindrande träning och stretching den så väl behöver.... "Men klaan i marron!" som man säger på Skelleftemål. 

Atlis tips från coachen 1 - ridpassets upplägg



Har ju för lääänge sedan utlovat lite godbitar från vår teorilektion med Atli (och sedan dess har vi ju t o m hunnit med ytterligare en kurs för honom...) Men nu är det tillslut dags! Ni som läst intervjun med Atli i senaste Islandshästen kommer säkert att känna igen en hel del.

Enligt Atli ska ett träningspass alltid bestå av tre delar: uppvärmning, träningspasset och nedvarvning.

Under uppvärmningen ska man stämma av att ledarskapet fungerar, få hästen avslappnad och koncentrerad, lydig för hjälperna, att den "går fram" och arbetar i grundform.

Själva träningspasset syftar till att utveckla hästen. Då strävar man efter att skapa energi mellan skänkel och hand för att uppnå samling och bärighet.

Den avslutande nedvarvningen syftar till att göra hästen avslappnad både fysiskt och psykiskt. Denna del är lika viktig som de övriga, för det är här man "monterar" den "off-knapp" som är avgörande för töltridningen. För att kunna åstadkomma riktigt bra kvalitet på tölten måste man ha både on-knapp och off-knapp hos hästen, eftersom tölten förutsätter BÅDE samling och lösgjordhet.

Oavsett hästens utbildningsnivå behöver alla dessa tre delar finnas med, men i olika stor grad. För den outbildade hästen ägnas den största delen av ridpasset till uppvärmning och nedvarvning. Allt eftersom hästen blir mer utbildad kommer det att räcka med kortare uppvärmning (och nedvarvning) och man får därmed mer tid att ägna till "själva träningspasset".

Alla vi som ridit kurs för Atli vet att både uppvärmning och nedvarvning handlar mycket om trav på volt. Och i uppvärmningen även mycket skritt på volt då man flyttar ut bakdelen för att hästen ska korsa bak och därmed länga halsen.


fredag 2 december 2011

Láras önskelista!




Tror inte ni också att Lára önskar sig det är läckra, megabling-pannbandet av tomten??!! Jag såg det när jag var på Hööks här i Luleå, stod lääääänge och "klämde" på det.... men något köp blev det inte den gången. Men det kan ju vara ett bra tips till tomten!!!

Jo, just det, hon önskar sig förståss äpplen också! 

Ääääntligen besök hos Lára!



JAG BEHÖVER EN SNABBARE MOBILKAMERA!!! Det är snarast ett under att jag i alla fall NÄSTAN fick med hela Láras huvud på denna bild...OCH att hon är hyfsat skarp. Fotogeniske Feykir var en riktig linslus och så snart kameran åkte fram stod han stilla och fokuserade på mig. Då hade min mobilkamera chans att hinna med! Men något sådant trams skulle Lára ALDRIG nedlåta sig till... Om någon vill fota henne så får de väl se till att knäppa av under den där tiondels sekunden som hon håller huvudet stilla - och annars får de väl låta bli?!! Av alla bilder jag fotat på Lára sedan i augusti har minst 90 % varit suddiga p g a att hon hunnit slänga undan huvudet... Är rätt less på det som ni märker...!!!!

Men, nu ska vi vara positiva! Bilden ovan är faktiskt fotad idag - vilket alltså innebär att matte kvicknat till tillräckligt för att i alla fall åka till stallet och se med egna ögon att lyckohästen mår bra. Hade för första gången på hela veckan ätit "vanlig mat" till lunch utan problem, så då var det dags att åka och klappa på Lára! (Hästar kan väl dessutom inte smittas av magsjuka.)

Hon fick komma in en stund i stallet och mumsa lite extra hö medan jag gick igenom hennes ben. Skönt att det nu äntligen är så fruset (och därmed torrt) i hagarna att benen faktiskt går att borsta rena! Trots rejäla djupdykningar in i hovskäggen var det bara på höger baks insida som jag hittade några mugg-skorpor. Smorde på rejält med  salicylsyrevaselin för att lösa upp skorporna, så får vi ta tvätt med specialschampo i helgen.

Passade på att borsta hela hästen när hon stod i boxen och det hela var faktiskt ytterst odramatiskt! En enda gång (när jag borstade under magen på hennes vänstra sida) höjde hon lite varnande på huvudet, men inte ens då gjorde hon någon ansats att hugga efter mig. Fick tips tidigare av Malin Schön att hennes Tindra, som verkar vara lika kittlig, bäst accepterar borstning om hon får stå helt lös. Och när jag tänkt efter så har jag också kunnat se sambandet att ju mer jag bundit fast henne desto mer hugger hon. Och tvärt om. När jag borstar efter ridturerna står hon ofta helt lös och då brukar hon inte heller försöka bitas. När jag ska sadla vill jag definitivt ha henne i kedjorna, men i fortsättningen kanske jag skulle vänta med att sätta henne i dem till dess jag borstat henne. Så behöver hon kanske inte bitas när jag borstar innan ridturen heller.

Innan jag åkte hem meddelade jag Lára att det blir vilodag i morgon också, eftersom matte fortfarande behöver hämta sig. Men KANSKE orkar jag rida igen på söndag?! I så fall är det en hel vecka sedan sist... det känns i kroppen att den inte fått den rörelse och stretching som den så väl behöver...

Träffade föresten Loppan utanför stallet. Ni har väl inte glömt bilden av den f d vita pudeln från tidigare i veckan? Nu var hon nyklippt - och verkligen helsnaggad. Och hur söt som helst i sin stickade "tröja"! Strök man henne över ryggen, under tröjan, kunde man känna hennes ryggmuskler - två VÄLDIGA filéer! Hon måste vara Sveriges biffigaste Toy-pudel!!! :-O  Men när man sett henne springa med när Sylvia rider ut, och både springa ikapp och svischa förbi även när hästarna galopperar FORT - så blir man inte så förvånad. Undrar om det finns body building-klasser för pudel? I så fall skulle hon antagligen krossa konkurrenterna!!! 

torsdag 1 december 2011

Fri tillgång i alla fall.

Magsjukan vill inte riktigt släppa sitt grepp... :-(  Jag som brukar säga att det enda positiva med magsjuka är att det brukar gå fort över. Men inte ens det i det här fallet alltså... Fr o m dag 2 har jag dock kunnat dricka utan problem, så sedan dess har jag ändå varit mindre allmänpåverkad. När jag fick mejl av min chef idag skrev hon att hon hoppades att jag snart kryat på mig så att jag kunde vara tillbaka. "Niklas längtar" skrev hon också. Det var EXTREMT ironiskt menat kan jag tala om, denne Niklas (en av mina kollegor) har nämligen riktigt svår bacillskräck, så jag tror knappt han skulle våga svara i telefonen ifall jag ringde!

Jag har läst på flera ställen att fosforsyran i Cola är bra för att lindra magsjuka och har vid tidigare sjuktillfällen upplevt att det hjälpt. Tidigare var jag en relativt stor konsument av Cola light, men förra våren genomgick jag en "avgiftning". Hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara så svårt som det faktiskt var - vad har de i läsken egentligen??? :-O  Sedan dess har jag bara fått dricka cola "vid högtidliga tillfällen" - t ex då jag ibland äter en Grand de Lux (utan bröd) på Max. Men de senaste dagarna har jag haft "fri tillgång" om man ska "prata hästspråk". När jag suttit där med min colaflaska har jag haft viss förståelse för hästarna när de får sina höbalar i hagen under den kallaste vintern och äääääntligen kan äta hur mycket de vill!

Men jag skulle verkligen behöva piggna på mig nu, för att orka "stångas" med Försäkringskassan. De har nämligen än en gång beslutat att dra in min sjukpenning. De väljer att helt bortse ifrån mina svåra sömnproblem och allt vad de för med sig i form av dagtrötthet, energilöshet, koncentrationssvårigheter o s v. Detta av den enkla anledningen att inga av dessa besvär går att bevisa med t ex blodprov eller röntgen. "Vi kan bara gå på objektiva fakta" hette det, trots att de besvär som beskrivs i mina sjukintyg finns med bland exemplen i Försäkringskassans egen instruktion till läkarna om hur sjukintygen ska utformas. "Giv mig styrka!!!" säger jag bara...

onsdag 30 november 2011

Skåne vs Afganistan

"Afganistan är ungefär som Skåne - platt och folk pratar obegripligt!"

Staffan Heimersson


(Förlåt svärmor - jag kunde inte låta bli...!!!)

Regnet piskar mot rutorna...



Lånar en bild från Sylvias Facebook för att illustrera dagens inlägg. Så här ser - egentligen vita - Loppan ut idag! :-O  Nu förstår jag varför folk brukar bära runt sådana där små i handväskan! ;-)


Stormvindarna har hela natten skakat vårt hus - och nu på förmiddagen har vinden dessutom kompletterats med regn... om man nödvändigtvis måste vara sjuk så är det ju inte den sämsta dagen att behöva hålla sig inomhus i alla fall... Men typiskt för Eva, som ska rida Lára idag... hon borde ha fått låna min Woodfieldrock!

Själv hoppas jag att jag nu är på bättringsvägen. Igår gick det fortfarande lite si och så att äta något... men nu har jag nyss för första gången ätit något idag och än så länge - peppar, peppar - har inte magen protesterat. Tror ändå det är en fördel att vara LCHF:are när man har magsjuka. I o m att kroppen redan är inställd på "fettdrift" så kan den ju alltid plocka från reserverna man har på kroppen - så man blir inte riktigt lika allmänpåverkad bara för att man inte äter. Men det förutsätter förståss att man kan dricka - vilket jag hade problem med första dagen.

Kollegorna på jobbet har i alla fall ivrigt tagit sig an mina kundbokningar hittills i veckan och flera gånger försäkrat att jag inte alls behöver ha någon brådska tillbaka... undrar varför?! Det kan väl inte bero på bacillskräck?! ;-)

Själv har jag ägnat senaste dagarna åt att lösa några mord i Sundsvall tillsammans med Jonas Moströms kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor. Det var den sjätte och senaste boken i serien - med en riktig cliffhanger så jag hoppas verkligen att han skriver för fullt på bok nr 7!!! (Helt suveränt att man via bibblo.se kan lyssna på streamade ljudböcker på datorn, bara m h a sitt lånekort och en kod!!!) Nu är bara frågan vilken bok jag ska välja härnäst... Något tips? (Helst kriminalroman.)