Samlad skritt

Lára vill ta en NÄRA titt på mattes mobil - går den att äta kanske?!

Har känt mig som en DÅLIG hästägare - har inte ridit sedan i söndags! :-O  Men Eva red ju på måndag, så Lára har ju inte haft vila alla dagarna i alla fall. Och idag var det alltså dags för bättring! När jag ser på bilden i måndagens blogginlägg undrar jag nästan om den är från något annat land - här har det ju bara varit regn, regn, regn sedan natten till tisdag... VÄLDIGT svårt att tro att det faktiskt var -18.5 i Mariebäck i måndags när Eva red! 

Det här evinnerliga regnandet och blåsandet är i alla fall INTE bra för min kropp. I kombination med att jag inte har någon varmvattenbassäng att träna i f n har det varit ganska förödande... Nu har jag både svårt att gå och sitta. Men bestämde mig ändå för att jag SKULLE rida idag - även om det gör ont så är ju rörelse bra på längre sikt. 

Och Lára var uppenbarligen glad att se matte, för så snart jag kom ut från Josefshallen och ropade efter henne kom hon fram till stängslet och följde mig sedan ner till grinden! Tala om att samla poäng!!! Fast när det sedan var dags att rida var det förståss "system overload" så jag höll inte på att få sitta upp i sadeln... Fick skälla ordentlligt på henne innan hon stod stilla. 

Hade bestämt mig för att hålla mig på ridbanan idag - mörker och regn är ingen vidare bra kombination ifall man ska ge sig ut längs bilvägen utan gatlysen på en svart häst... Som gjort för att bli påkörd! Men eftersom ridbanan såg ut som en skridskobana tänkte jag hålla mig till skritt.

Började värma upp med att skritta på volt och flytta undan för skänkeln. Och supertaggade Lára passade förståss på att visa sina färdigheter i "ökat tempo sidförande". Det går verkligen undan när hon är på det humöret! Och jag har inte riktigt vant mig vid att bromsa i sådana övningar ännu... När vi tillslut hade kontroll på tempot gjorde jag som på senaste Sylvialektionen: vände igenom volten då och då för att byta varv. Med fokus på att dels behålla formen genom vändningen och dessutom se till att hon aldrig hann skjuta ut "den nya ytterbogen". Svårt men nyttigt!!!

Sedan red vi samlad skritt längs spåret. Jag får verkligen kämpa med att kunna driva ordentligt UTAN att fastna i handen. Det ska vara rörlig hand med STORA eftergifter där tyglarna verkligen ska glappa. Och damen blir förståss upprörd när hon inte får öka tempot och "lättar" fram - f f a när jag petat till lite med pisken på inner bak. Men några rejäla stegringar blev det inte idag. 

I vänstervarvet fick jag bättre koll på vänsterbogen - och då fick jag också den bästa känslan i samlingen. Härligt var det när jag kunde ge eftergift i flera steg och hon ändå skrittade "steg för steg" och jag kände hur överlinjen liksom fjädrade - lite som en bågsträng som spänns. Ett par gånger hittade vi den känslan. Men aldrig den där riktiga "skjuta rygg" som när Sylvia hjälpte till med drivningen. Nåja, det måste ju få ta sin tid att lära sig - för oss båda! 

Avslutade med lite tölt längs spåret - den blir ju väldigt trevligt när man jobbat så mycket med samlingen i skritten! Det blev bara ca 30 min ridning idag. Men tack vare all drivning hade jag hunnit bli rejält varm ändå. Så jag vågade stretcha en hel del efteråt - PRECIS vad skröppliga kroppen behövde!!! (Visserligen kunde jag knappt gå efter ridturen - och det var rejält plågsamt att sitta i bilen hem sedan också. Men jag vet ju att i längden är det försiktig rörelse som min kropp behöver så det är bara att bita ihop och vänta på att det ska vända.)