STOR dos lycko-Lára!!!

När Eva, Emelie och jag firade lillejul i stallet fick jag denna amaryllis av Eva. Den utlovades vara i en riktigt häftig, rosa färg - och jag har otåligt väntat på att den skulle slå ut.... Och nu ÄNTLIGEN har jag fått se den IRL! Den har faktiskt FYRA så här maffiga blommor! (Och dessutom ytterligare en stängel på gång!)

När jag åkte till stallet idag efter jobbet var det åter som att åka rakt in i ett julkort, med några minusgrader och snö både på marken och i träden. Tänk att jag ska få RIDA i det här julkortet!!!! tänkte jag. (Senare skulle det visa sig att Sussie tänkt precis samma sak när hon körde till stallet!)

När jag skulle göra i ordning Lára plockade jag fram boglampan, reflexer och reflexväst - för det var ju helt mörkt ute. Men när vi en stund senare hade haft vår dagliga diskussion kring huruvida man får bitas resp kittlas vid sadling insåg jag att jag inte sadlat med schabraket som har en ficka för boglampans batteri... Testade att sätta batteriet i fickan på min täckväst istället, och det rymdes precis, så jag behövde inte provocera Lára med att sadla om.

När vi skrittade iväg ut i mörkret var hon först lite "spookey" för skuggorna som kastades bakom de ojämna plogvallarna av boglampan. Det var som på gode Reykurs tid  m a o! Fast i Láras fall gick det över snabbt. Jag började distrahera henne genom att varva öppnor och slutor i skritt - och i o m det var skuggorna glömda. Sedan joggade vi faktiskt igång i lite tölt, innan vi travade. Jo - jag kan faktiskt vara precis så wild and crazy - men bara då jag vet att Atli inte ser mig! ;-)  Red bort till korsningen vid sjön och galopperade två vändor uppför backen in mot byn. I backen har de satt belysning i en ENORM gran, så där fick boglampan lite hjälp!

När vi vände hemåt testade jag för första gången att tölta nerför "galoppbacken" med Lára. Det finns ju flera fördelar med att tölta i utförsbacke. Dels är det väldigt lösgörande. Och dessutom kan man få hjälp med samlingen i o m att det blir naturligt för hästen att trampa under sig lite extra. Men Feykir och jag hade tillräckliga problem att hålla takten i betydligt flackare utförslutningar... Jag klarade helt enkelt inte av att sitta tillräckligt på rumpan för att det skulle funka att tölta honom utför denna långa och rel branta backe. (Men jag vet att Anna M fixade det - och då hade han verkligen imponerat på henne med sin tölt!)

Men själv har jag alltså alltid hållit mig till skritt utför denna backe - tills idag. Och på Lára kunde jag sitta ordentligt på rumpan, eftersom hon inte slänger fram mig som Feykir gjorde. Så här var det minsann fyrtakt nerför hela backen. Och succesivt blev det mer och mer bakben! När vi kom nederst i backen kändes det som att vi hade hyr mycket bakben som helst och hon kom verkligen upp med bogarna! Jag var helt lyrisk och tänkte att jag ville försöka behålla den här tölten hela vägen hem!!!

Fast sedan mötte vi en STOR timmerbil med släp (med så många lampor att jag först trodde det var en stor julgran som kom farande i mörkret.) När det visade sig att den också skulle svänga in på vägen mot Mariebäck stannade jag och släppte den före. Den var helt tom, så alla kedjorna rasslade massor, men Lára var hur cool som helst och verkade inte alls bry sig! Men tyvärr hade stoppet gjort att vi tappat lite av de där bakbenen vi skaffat oss i backen, så det blev inte riktigt lika häftig tölt nu.

Vid uppfarten mot gamla soptippen har det legat några stora timmerupplag den sista tiden och när vi närmade oss träffade vi på timmerbilen igen, som uppenbarligen skulle hämta det timret. Chauffören höll på att backa in det enorma ekipaget på den lilla skogsvägen - imponerande att kunna backa i 90 graders vinkel från bilvägen som verkligen inte är särskilt bred den heller... Stannade till och lät honom lämna bilvägen innan vi passerade. Och inte heller denna gång verkade Lára bry sig det minsta om det enorma, rasslande och starkt upplysta fordonet - trots att vi passerade riktigt nära. Verkligen en tuff brud!!!

Den avslutande tölten blev sedan riktigt, riktigt bra! Red i ett ganska långsamt tempo och efter ett par pet med pisken i rumpan kom hon verkligen upp med bogarna igen samtidigt som hon var helt stadig i formen, med en riktigt bra längd på halsen och helt lätt i handen. Mångdubbel dos lyckopiller alltså!!!
När jag sedan bad om avslappnad trav gick det faktiskt riktigt, riktigt bra också - trots att jag ju alldeles nyss använt lite pisk. Men det var som att jag tryckt på off-knappen direkt! Man kan verkligen inte bli annat än glad för den här hästen!!!