Njutning i mörkret!

Boglampa - check!

Svansreflex - check!

Klart för att rida ut alltså! Eller, så trodde jag... men jag hade missat en liten detalj... snön hade bildat en liten stylta i höger framhov, tillräckligt stor för att broddarna inte skulle ta i backen. Så Lára halkade en hel del när vi red nerför backen mot bäcken. Nere vid bilvägen hoppade jag därför av och m h a ena stigbygeln kunde jag slå loss snöklumpen ur hoven. Sedan var det "bara" att sitta upp igen. Hm... Lára tycker INTE om att man hoppar upp och ner så där så hon tyckte att det minsann var färdigridet för min del! Det blev (nästan) hela repertoaren med "backa i 180 knyck", "snurra runt snabbast" m m. Det enda hon inte gjorde var väl att försöka bitas. Jag fick verkligen gräla på henne ORDENTLIGT innan hon tillslut släppte upp mig i sadeln igen. 

Men när matte väl satt i sadeln igen var Lára genast med på noterna! Värmde upp med trav i grundform (vågade inte vara totalt wild and crazy TVÅ dagar i rad - tänk om Atli har spioner i Mariebäck-skogarna??!!) Igår tyckte jag boglampan kändes lite trött, så jag tog hem den för att ladda. Men idag verkade den ÄNNU tröttare tyckte jag... funderade på hur långt jag skulle våga rida - ifall den plötsligt skulle slockna... (Borde förståss ha tänkt på att ta med en liten pannlampa som reserv i alla fall, men det hade jag ju inte gjort...) Kunde dock inte låta bli att rida ända in till byn, precis som igår. Det är ju så ROOOLIGT att rida!!!

Dessutom ville jag gärna testa att tölta utför "galoppbacken" igen - för att se om jag fick lika trevlig tölt som igår. Och det fick jag verkligen!!! I går blev jag tvungen att avbryta tölten för att släppa förbi en stor timmerbil med släp. Och sedan hade vi tappat lite av effekten från backen... Så nu tänkte jag att om det kommer en timmerbil idag också så är det den som får väja för oss! Antagligen kände chauffören det på sig - för idag höll han sig undan! ;-) Så vi kunde behålla trevliga tölten en riktigt lång sträcka! Det som stoppade oss denna gång var istället att boglampan plötsligt slocknade och allt blev helt svart. Fast efter några sekunder hade ju ögonen vant sig så helt svart var det ju inte tack vare snön. Men jag var ändå glad när det visade sig att lampan bara råkat stänga av sig av vibrationerna från Láras rörelser - så den gick att tända igen!

Vi hann med att träna lite samlad skritt på hemvägen också! ONÖDIGT!!! tyckte ju en viss svart dam till att börja med... Men jag börjar faktiskt ha fått in liiite av de viktiga eftergifterna i ryggmärgen, så nu har jag i alla fall någon enstaka hjärncell över som kan fokusera på drivningen också. Det är alltså bara att träna vidare, så kanske jag framöver kan få ytterligare några hjärnceller till drivningen! Gjorde tillslut en övergång till långsam tölt och efter att dessutom ha förstärkt med lite pisk i rumpan kändes det plötsligt som att jag hade väldigt mycket bogar som kom upp framför sadeln! Häftig känsla!!! Vi töltade på så en stund och på slutet hade vi riktigt bra längd på halsen också! Duktiga Láragumman!!! 

Lára fick som vanligt avsluta med trav i grundform och precis som igår satt "off-knappen" där den skulle, så det blev riktigt bra på en gång! I stallet träffade jag sedan Fia och Sylvia, vilka båda har sina hästar på vila just nu. De var VÄLDIGT ridsugna, nu när vi äntligen fått lite vinter och riktigt kanonunderlag! Lyllo mig - alltså!!! (Ja, lyllo Madde och Sussie också - de kom också ut för att rida i kväll.)

Nu har batteriet till boglampan fått följa med hem igen för ytterligare en omgång laddning - hoppas att den funkar bättre sedan!