-10 grader och kjolpremiär!

Jag har länge önskat att någon skulle uppfinna en ridkjol - och nu har någon gjort precis det! Jag har ju märkt så effektiv långa teamjackan är i o m att den går ner ordentligt över låren. Tack vare det kan man rida i vanliga ridbyxor mycket längre på hösten. Och med en kjol får man ju värme över hela låren, samtidigt som man har smidiga ridbyxor under. Därför blev jag MKT glad över den fina kjolen från Uhip, som jag fick i julklapp!

Kjolen har dragkedja både mitt fram och mitt bak. När man inte rider har man dem neddragna så här och får skön värme över lår och rumpa (alltså just där man alltid brukar bli kall annars!) När man rider drar man upp dragkedjorna och får skön värme över låren. (Bilderna har jag lånat från tillverkarens hemsida.)

Dagens -10 grader låter ju verkligen inte särskilt avskräckande för en norrbottning, men det är faktiskt mitt köldrekord vid ridning hittills i vinter! :-O Trots att vi alltså skriver 28:e december idag! Vid den här tiden förra året hade vi ju haft mellan -20 och -30 lääänge... När jag körde till stallet var det bara -5 grader, men när jag väl kommit fram sjönk temperaturen snabbt. För att testa ridkjolen i "skarpt läge" valde jag att bara ta tunna superunderställskalsonger samt "merino supersoft short pants" från Ullmax under ridbyxorna. De sistnämnda ser ni på bilden nedan.

...och sedan kjolen utanpå ridbyxorna. Och det visade sig fungera jättebra! Jag höll mig varm både under ridturen och sedan när jag fixade i stallet. Det är verkligen skönt att kunna ha vanliga ridbyxor och slippa de tjocka, klumpiga termobyxorna så länge som det bara går!!! Det blev dock ingen längre ridtur idag. I o m att kroppen var så oerhört risig så sent som igår ville jag ta det lite försiktigt, så jag red bara ca 30 minuter. Lára kändes faktiskt lite stel, för ovanlighetens skull, så för att lösgöra henne utan att jag behövde anstränga mig allt för mycket valde jag att varva höger och vänster galopp. (Och än en gång kunde jag konstatera att man hinner MYCKET längre än man kan tro på 15 minuter när man rider den här damen!)

På hemvägen provade jag ett högre tempo i tölten och det gick ganska bra! Men sedan krävdes lite övertalning innan hon kunde trava lugnt och avslappnat... Satt sedan av medan vi fortfarande var ute på bilvägen för att gå sista biten hem. Tänkte att det var bra för min stela kropp, som faktiskt inte ridit på en vecka, att avsluta lite lugnare. Och Lára fick ju samtidigt träna på den svåra konsten att gå lika jäääääätte saaaaaaaaaktaaaaaaa som en människa. Oj, vad hon har haft svårt för det! (Det är väl aldrig någon som varit ute och gått med henne innan hon blev min och i början fick jag verkligen påminna i varje steg!) Men nu har hon faktiskt blivit jättedukig även på detta! Visst händer det då och då att hon kollar om vi inte kan öka tempot lite, men det räcker nu med att jag lägger pisken lätt mot bogen för att hon ska sakta in igen.

Fast när vi kom in på gården blev det svårt för henne! Unghästarna i stoflocken blev så upplivade av att vi kom gående, så de började galoppera runt i hagen. Och då såg jag hur det kröp i skinnet på Lára - hon ville ju också springa!!!

Medan Lára åt sitt kraftfoder tog jag tillfället att stretcha min stela kropp riktigt grundligt. I brist på varmvattenbassäng gäller det ju att passa på när kroppen är tillräckligt varm! Och det kändes verkligen att det inte var i onödan!!!