Wow-hästen!!!

Var tog vägen vägen? Så här såg det ut när jag kom körande efter lilla grusvägen på väg till stallet på förmiddagen... Ett STORT träd tvärs över hela vägen... Det var bara att backa tillbaka till närmaste mötesplats och där kunde jag efter lite trixande tillslut vända bilen. Liite spännande var det allt, i o m att jag inte kunde vara helt säker på var vägkanterna fanns på den oplogade vägen... Fick köra nedströms till Bälinge istället och till stallet den vägen - tur att man kan komma dit från två håll! Och att det inte låg något träd över vägen från det hållet! Fast det var nära på flera ställen, med träd som hängde tungt mot luftledningarna som än så länge dock höll för tyngden...

När jag TILLSLUT nådde stallet hittade jag denna vackra dam i hagen. När jag släppte ut henne igår (med fleecefodrat täcke) uppmanade jag henne att rulla sig ordentligt för att täcket förhoppningsvis skulle bli lite renare. (Det var väldigt lerigt ute när hon använde det sist, så täcket såg förståss ut därefter...) Och som ni kan se hade hon gjort sitt bästa! (Jag undviker alltid i det längsta att tvätta regntäcken, för att de ska hålla sig regntäta så länge som möjligt.)

Vi fick oss en riktigt rolig ridtur idag! Eftersom bilvägen var oplogad var det ca 1 dm djupt med snö - perfekt att travträna i m a o! Jag ville verkligen ta tillfället i akt - men till att börja med blev det en hel del diskussion om saken med Lára... hon försökte övertyga mig om att gårdagens upplägg, med mest galopp, var MYCKET bättre! Men efter en stund gick jag segrande ur "striden" och vi travade faktiskt hela vägen bort till korsningen vid sjön. Den större vägen var plogad, så när vi fortsatte in mot stan inledde jag med lite tölt för att ev snö i hovarna skulle slås ur, innan vi tog skrittpaus.

Efter den mulet grå förmiddagen var det så här fint när jag var ute och red!!!

På hemvägen var det sedan dags att träna vidare på den samlade skritten. Här kom ju genast damens humör fram, hon började lätta fram och en gång stegrade hon sig riktigt ordentligt. Men efter en stund började hon acceptera mina förhållningar. Och sedan kom också hennes fantastiska talang fram, när jag förstärkte drivningen med lite pisk. På torsdagens lektion fick jag ju initialt hur mycket som helst i handen då och fick verkligen jobba för att få tillbaka "bromsen". Men nu fanns ingen antydan till att kasta sig framåt och lägga sig på i handen, hon behöll lättheten fram och bara kom in mer med sina bakben! Vi jobbade en bra stund med den samlade skritten och även om jag aldrig hittade till den extrema "skjuta rygg"-känslan från i torsdags så kändes det ändå att det går åt rätt håll!

Och när jag sedan övergick till tölt var det verkligen riktig häftig tölt!!! MASSOR med energi, utan att gå fort, helt lätt i handen och bara jag höll vänsterbogen på plats var formen riktigt trevlig! När jag sedan förstärkte med lite pisk ett par gånger fick jag ÄNNU mer energi och bogarna kom upp ytterligare. Kände bara att jag ville rida sådan tölt i evighet!!! Provade dessutom att öka tempot i tölten och efter en lite hackig inledning gick det MYCKET bra! Det gick inte bara FORT - för första gången lyckades jag undvika att hon blev så hög i formen i ökningen utan kunde hålla henne mer avslappnad.

Sedan gjorde vi faktiskt också en mycket bra nedtagning - med en sådan häst som Lára bara måste jag fortsätta skryta! Kom ihåg ett mycket bra tips från Atli, att förbereda nedtagningen med att ge en stor eftergift på tyglarna. För att hästen inte ska ligga i handen när man börjar nedtagningen. Och som alla tips från Atli funkar det ju super - och Lára var mjuk och avslappnad genom hela nedtagningen till ett riktigt bra arbetstempo! Sedan är ju våra nedtagningar fortfarande för långa för att en tävlingsdomare skulle vara nöjd... Men jag är så nöjd när jag kan behålla lösgjordheten genom nedtagningen för det måste ju ändå vara ett viktigt första steg?! Precisionen får komma med tiden!

Till den avslutande traven var det en utmaning att hitta "off-knappen". Att använda pisk några gånger innebär ju att man tryckt REJÄLT på hennes on-knapp. Men då är det ju också desto viktigare att hitta off-läget innan man avslutar. Men när vi väl var överens om ett lugnt tempo skulle Atli ha varit VÄLDIGT nöjd med oss! Ett härligt tryck uppåt i steget, ändå lugnt och avslappnat och trevlig längd på halsen utan att jag behövde påminna om det. Duktiga tjejen!!! Var som vanligt helt lyrisk efter vår ridtur!

Har ju tidigare skrivit att Lára har heltidsansvaret för min sjukgymnastik nu när City Rehabs bassäng är stängd. Och hennes jobb är viktigt! Det har jag inte minst märkt sista tiden när jag haft svårt att ta mig upp i sadeln... Först skyllde jag på alla vinterkläder, men idag hade jag vanliga ridbyxor under Woodfieldrocken och fick tillslut ändå plocka fram en pall att kliva på. Så i fortsättningen får de bli pallen för min del!