Ääääntligen besök hos Lára!

JAG BEHÖVER EN SNABBARE MOBILKAMERA!!! Det är snarast ett under att jag i alla fall NÄSTAN fick med hela Láras huvud på denna bild...OCH att hon är hyfsat skarp. Fotogeniske Feykir var en riktig linslus och så snart kameran åkte fram stod han stilla och fokuserade på mig. Då hade min mobilkamera chans att hinna med! Men något sådant trams skulle Lára ALDRIG nedlåta sig till... Om någon vill fota henne så får de väl se till att knäppa av under den där tiondels sekunden som hon håller huvudet stilla - och annars får de väl låta bli?!! Av alla bilder jag fotat på Lára sedan i augusti har minst 90 % varit suddiga p g a att hon hunnit slänga undan huvudet... Är rätt less på det som ni märker...!!!!

Men, nu ska vi vara positiva! Bilden ovan är faktiskt fotad idag - vilket alltså innebär att matte kvicknat till tillräckligt för att i alla fall åka till stallet och se med egna ögon att lyckohästen mår bra. Hade för första gången på hela veckan ätit "vanlig mat" till lunch utan problem, så då var det dags att åka och klappa på Lára! (Hästar kan väl dessutom inte smittas av magsjuka.)

Hon fick komma in en stund i stallet och mumsa lite extra hö medan jag gick igenom hennes ben. Skönt att det nu äntligen är så fruset (och därmed torrt) i hagarna att benen faktiskt går att borsta rena! Trots rejäla djupdykningar in i hovskäggen var det bara på höger baks insida som jag hittade några mugg-skorpor. Smorde på rejält med  salicylsyrevaselin för att lösa upp skorporna, så får vi ta tvätt med specialschampo i helgen.

Passade på att borsta hela hästen när hon stod i boxen och det hela var faktiskt ytterst odramatiskt! En enda gång (när jag borstade under magen på hennes vänstra sida) höjde hon lite varnande på huvudet, men inte ens då gjorde hon någon ansats att hugga efter mig. Fick tips tidigare av Malin Schön att hennes Tindra, som verkar vara lika kittlig, bäst accepterar borstning om hon får stå helt lös. Och när jag tänkt efter så har jag också kunnat se sambandet att ju mer jag bundit fast henne desto mer hugger hon. Och tvärt om. När jag borstar efter ridturerna står hon ofta helt lös och då brukar hon inte heller försöka bitas. När jag ska sadla vill jag definitivt ha henne i kedjorna, men i fortsättningen kanske jag skulle vänta med att sätta henne i dem till dess jag borstat henne. Så behöver hon kanske inte bitas när jag borstar innan ridturen heller.

Innan jag åkte hem meddelade jag Lára att det blir vilodag i morgon också, eftersom matte fortfarande behöver hämta sig. Men KANSKE orkar jag rida igen på söndag?! I så fall är det en hel vecka sedan sist... det känns i kroppen att den inte fått den rörelse och stretching som den så väl behöver...

Träffade föresten Loppan utanför stallet. Ni har väl inte glömt bilden av den f d vita pudeln från tidigare i veckan? Nu var hon nyklippt - och verkligen helsnaggad. Och hur söt som helst i sin stickade "tröja"! Strök man henne över ryggen, under tröjan, kunde man känna hennes ryggmuskler - två VÄLDIGA filéer! Hon måste vara Sveriges biffigaste Toy-pudel!!! :-O  Men när man sett henne springa med när Sylvia rider ut, och både springa ikapp och svischa förbi även när hästarna galopperar FORT - så blir man inte så förvånad. Undrar om det finns body building-klasser för pudel? I så fall skulle hon antagligen krossa konkurrenterna!!!