Åhhhh, så mycket bättre jag mår i själen nu när jag varit och ridit min lycko-Lára! En rejäl dos av henne var PRECIS vad jag behövde! När vi skrittade ut från gårdsplanen kände jag mig som en torr tvättsvamp som doppades ner i en hink vatten: jag sög åt mig allt jag kunde! Det fantastiska med detta lyckopiller är att det inte finns några biverkningar heller! Däremot bör man förståss beakta att hon är starkt beroendeframkallande...!!!
Idag var det premiär för henne med boglampa. En riktigt fiffig manick som jag köpte redan när vi bodde i Kiruna (så den har alltså MINST 12 år på nacken nu.) Lampan har tre remmar, man fäster en på var sida i ringarna vid sadelns framvalv och den tredje mellan frambenen och i ett fäste som man trär på sadelgjorden. Batteriet, som är stort och tungt, förvarar jag i en ficka jag sytt på ett schabrak och låter sladden gå under sadelkåpan.
För både Reykur (förståss!) och Feykir var det lite spännande med boglampan i början (för Reykur VARJE ÅR) men Lára reagerade inte ö h t. Och när vi skrittade ut från gården konstaterade jag mycket nöjd att även om vi bara fått några få cm snö så är det effektiva cm - marken är vit och tack vare boglampan såg vi hur bra som helst! Ute i vägkanterna kändes det fortfarande hårt i marken, men där bilarna kört var det packad snö som gav bra svikt till hästbenen, så äntligen kunde man verkligen rida på igen!
Tänk att det kan vara en sådan njutning av vara ute och rida i mörkret! Red bort till korsningen vid sjön och en liten bit in mot stan innan vi vände hemåt igen. På hemvägen jobbade vi med samlad skritt och det märks att hon börjar förstå vad det handlar om! Jag fortsätter att ha fokus på mina eftergifter för, som Atli säger: "Leta efter tillfällen att ge eftergift, för det är då hästen lär sig!" Därför gör jag så att jag först bara begär att hon ska skritta riktigt, riktigt sakta och när hon gör det belönar jag med eftergift. I början är hon snabb att öka tempot direkt, men jag påminner med ny förhållning och sedan eftergift o s v. Först när jag kan ge henne eftergift i flera steg utan att hon drar iväg i tempo börjar jag lägga till mer drivning. I o m att vi tränar detta på hemvägen har jag ju en hel del drivning "gratis" även från start förståss.
När jag var nöjd med samlade skritten gjorde jag övergång till tölt - och vilken häftig tölt det blir då! "Massor av bakben!!!" För det är ju verkligen skillnad på tölt och tölt! Precis som med salig Reykur så kan man ju faktiskt åka tölt på Lára, men det blir ju något helt annat när man verkligen jobbar hästen i tölt!
När jag avslutade med att låta henne länga halsen i trav frustade hon så belåtet och travade hur avslappnat som helst. Härligt när off-knappen fungerar så bra!!! Efter ridturen kände jag mig verkligen "styrkt i själen"!!! Det var som att "den senaste veckans Anna" var en HELT annan människa, som inte hade något med mig att göra.
Idag var det premiär för henne med boglampa. En riktigt fiffig manick som jag köpte redan när vi bodde i Kiruna (så den har alltså MINST 12 år på nacken nu.) Lampan har tre remmar, man fäster en på var sida i ringarna vid sadelns framvalv och den tredje mellan frambenen och i ett fäste som man trär på sadelgjorden. Batteriet, som är stort och tungt, förvarar jag i en ficka jag sytt på ett schabrak och låter sladden gå under sadelkåpan.
För både Reykur (förståss!) och Feykir var det lite spännande med boglampan i början (för Reykur VARJE ÅR) men Lára reagerade inte ö h t. Och när vi skrittade ut från gården konstaterade jag mycket nöjd att även om vi bara fått några få cm snö så är det effektiva cm - marken är vit och tack vare boglampan såg vi hur bra som helst! Ute i vägkanterna kändes det fortfarande hårt i marken, men där bilarna kört var det packad snö som gav bra svikt till hästbenen, så äntligen kunde man verkligen rida på igen!
Tänk att det kan vara en sådan njutning av vara ute och rida i mörkret! Red bort till korsningen vid sjön och en liten bit in mot stan innan vi vände hemåt igen. På hemvägen jobbade vi med samlad skritt och det märks att hon börjar förstå vad det handlar om! Jag fortsätter att ha fokus på mina eftergifter för, som Atli säger: "Leta efter tillfällen att ge eftergift, för det är då hästen lär sig!" Därför gör jag så att jag först bara begär att hon ska skritta riktigt, riktigt sakta och när hon gör det belönar jag med eftergift. I början är hon snabb att öka tempot direkt, men jag påminner med ny förhållning och sedan eftergift o s v. Först när jag kan ge henne eftergift i flera steg utan att hon drar iväg i tempo börjar jag lägga till mer drivning. I o m att vi tränar detta på hemvägen har jag ju en hel del drivning "gratis" även från start förståss.
När jag var nöjd med samlade skritten gjorde jag övergång till tölt - och vilken häftig tölt det blir då! "Massor av bakben!!!" För det är ju verkligen skillnad på tölt och tölt! Precis som med salig Reykur så kan man ju faktiskt åka tölt på Lára, men det blir ju något helt annat när man verkligen jobbar hästen i tölt!
När jag avslutade med att låta henne länga halsen i trav frustade hon så belåtet och travade hur avslappnat som helst. Härligt när off-knappen fungerar så bra!!! Efter ridturen kände jag mig verkligen "styrkt i själen"!!! Det var som att "den senaste veckans Anna" var en HELT annan människa, som inte hade något med mig att göra.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar