söndag 29 juli 2018

Enligt veterinärens ordination!

Hamingja igår, i väntan på att få träffa "Farbror veterinären"

Jag kan ju inte påstå att longering i enbart skritt är en särskilt spännande upplevelse... men å andra sidan är det ju verkligen inte någon komplicerad form av rehab! Och när det idag var dags att "riva igång" med detta antog jag att det är bäst att börja i vänster varv så att det får fungera som uppvärmning innan vi byter varv och får mer belastning på hennes ömmande högra bakben. 

Jag använde timern i min mobil för att hålla koll på att Hamingja fick gå 10 minuter i vardera varvet. Den timern använder jag också som påminnelse om att jag själv ska ligga ner och slappna av en minut varje timme.  Jag har valt låten "Don´t worry, be happy" som signal för jag tycker det är en låt som man blir glad av. I detta fall var låten dessutom extra passande eftersom den börjar med en vissling och Hamingja - precis som alla Sylviatränade hästar - har lärt sig att stanna när man visslar! 

När vi avverkat longeringen och Hamingja var insmord och ompysslad på alla möjliga vis åkte jag hemåt igen. Jag hade tagit med mig badkläder så att jag på hemvägen kunde stanna till och bada vid Storsand. Trots att klockan hunnit bli 19 var det fortfarande 27 grader i skuggan!  Tack vare den rekordvarma sommaren är det så jätteskönt i vattnet, trots att det handlar om Luleälven och därmed strömmande vatten. Nästa gång måste jag försöka komma ihåg att ta med mig badtermometern så jag kan kolla temperaturen på vattnet också!

lördag 28 juli 2018

Sådan matte sådan häst...!!!

Idag har Hamingja varit ute i "stora vida världen"! Dit räknas allt bortom Mariebäck och Höbäcken - och innebar i detta fall Boden. Efter att hon visat en rörelsestörning i tölten under senaste Atlikursen blev först hon kollad av massör-Thomas som konstaterade besvär från insidan av höger knä. Sedan dess har hon fått vila och idag skulle jag få henne kollad av en mycket kunnig hästveterinär. Sylvia var med som "moraliskt stöd" - och det känns ju alltid tryggt för både Hamingja och mig! I väntan på veterinären hann Sylvia dessutom slå fast Hamingjas tappsko, som jag lyckats hitta igen i hagen. Tala om superservice!!!

Innan veterinären började undersökningen kunde jag visa den film som Sylvia så påpassligt tagit under ridkursen, där man tydligt ser att Hamingja inte vill trampa under sig med höger bak i tölten. Efter det fick jag börja med att leda henne i skritt fram och tillbaka längs den långa stallgången, så att han kunde se henne röra sig både framifrån och bakifrån. När vi sedan gjorde samma sak i trav visade hon ingen hälta, men han konstaterade att hon vred höger bakben lite utåt, vilket indikerade att något inte var riktigt OK där.

När veterinären sedan skulle gå vidare med ett böjprov för att provocera fram en ev hälta blev Hamingja märkbart irriterad - hon hade minsann INTE tänkt gå med på att få benet "ihopknycklat"!!! Sylvia hjälpte mig att avleda Hamingjas uppmärksamhet så att veterinären ändå kunde böja henne. Han konstaterade då att han kunde föra det böjda benet bakåt utan protester, då slappnade hon t o m av, men när han förde det lite framåt för att "komma åt" knäleden visade hon tydliga tecken på obehag. Något som också bekräftades när han släppte benet och jag fick springa med henne igen - då visade hon en tydlig hälta.

Veterinären sa att det kan vara så att man kommer att behöva spruta henne i knäleden, men i första hand ordinerade han ”sprutblistring” (tror att det ibland även kallas ”underhudsblistring”) där man sprutar in ett preparat under huden. Vad jag nu har kunnat läsa mig till är att blistringen tillsammans med träning kan hjälpa hästen att stärka ligamenten runt bakknät. Knälederna på hästar är naturligt instabila vilket inte påverkar dem så länge vi låter bli att rida på dem. Men eftersom vi rider och att inte minst tölten dessutom kräver en hög grad av samling kan denna typ av besvär uppstå och behöva behandlas.

Lustigt nog nämnde min egen smärtläkare just sprutblistring av häst när  han vid mitt första besök på smärtkliniken skulle beskriva den behandling jag skulle få! Sådan matte sådan häst alltså!!! I mitt fall är det lokalbedövning som sprutas in - och jag får 15 sprutor eller mer varje gång. Hamingja fick bara en spruta (tror jag - jag vågade inte titta...!!!) och jag glömde fråga vad det var för preparat som användes i hennes fall.

Om två veckor ska vi göra ett återbesök hos veterinären för att se om denna behandling räckte för att ta bort besvären eller om man behöver gå vidare med röntgen och/eller sprutning av själva knäleden. Det kan också vara så att ev besvär som också kan finnas i vänster bak börjat visa sig då om besvären i höger knä är borta. Fram till dess ska hon även få rehabträning i form av daglig longering i skritt, 10 minuter i vardera varvet. Det viktigaste är då förståss att hon arbetas i höger varv, så att hon får trampa under sig med höger bak och därmed stärka upp detta.

Med Hamingja tillbaka på betet i Höbäcken, där inte bara Litlamin utan även övriga flocken hälsade henne med välkomnande gnäggningar, konstaterar jag att det känna bra att veterinären hittade så tydliga signaler om var problemen sitter, så att vi kunde börja ta itu med dessa nu direkt! 

fredag 27 juli 2018

Det är vackert på Österlen!

...synd bara att det ligger så avsides...!!! Vi har just kommit hem från ett besök hos svärföräldrarna som bor på Österlen under sommarhalvåret. (Svärmor kommer från Simrishamn.) Där passade vi även på att fira ett 180-årskalas, eftersom Johan, jag och svägerskan Marie alla fyller 50 år i sommar, samt brorsonen Oskar fyller 30. Faktiskt så firade vi i dagarna två: först ordnade vi 180 årsfesten den 21:a juli med ett 30-tal gäster, då  i trädgården till sommarhus som ligger i Hagestad (mellan Sandhammaren och Mälarhusen, för den som känner till Skånes geografi).

Dagen efter -  vilken var Johans riktiga födelsedag - bjöd sedan svärföräldrarna på lunch på Löderups strandbad vilket ligger strax söder om Sandhammaren. I Hagestad, bara en bit längre ner längs vägen från svärföräldrarnas hus, ligger även en islandshästgård med ovanstående skylt. Det märktes verkligen att det är svår torka i år - för det var inte alls så grönt som det brukar vara i de här trakterna...

Den här bilden är från vårt besök där förra året - den kalla och blöta sommaren innebar att det var väldigt grönt då i alla fall!



söndag 8 juli 2018

Nu haver jag sprayat!


Vi har riktig högsommarvärme just nu och när jag kom till Höbäcken i eftermiddag hade också hästarna sökt sig till skuggan. I stoflockens fall innebar det under träden vid grinden, så de var väldigt nära till när jag skulle kolla igenom dem och spraya mot insekterna. När detta var klart - och jag konstaterat att alla var OK - blev det förståss lite extra mys i form av "klia mulen" tillsammans med Hamingja!


Är det här något man kan äta??!! undrar Hector och Hulda - på håll även övervakade av Prins.

Vallackflocken har däremot sin skugga längst bort i den jättestora beteshagen så först såg jag inte skymten av dem ens. Men jag gjorde några försök att ropa och vissla och efter en stund kom de faktiskt springande för att se vad som var på gång! Förutom insektssprayen hade jag tagit en grimma med grimskaft med mig för det är flera i den flocken som inte är så förtjusta i att bli sprayade... 

Ás brukar vara svårast, så jag har lärt mig den hårda vägen att det är bäst att börja med honom. När han efter sprayandet slutat dansa runt och stod stilla fick han en godis och det var ju uppskattat! Jag körde "grimknepet" även på Hector, Démantur, Gabriel och Prins och efter viss tveksamhet stod de alla lugnt och stilla. Men med Spirit gick jag bet... Redan när jag sprayade Ás hade jag ju avslöjat mina onda avsikter, och en smart kille som Spirit låter sig minsann inte luras så lätt! Efter att ha vallat honom runt i flera omgångar hade jag bara en enda gång kommit så nära att jag kunde klappa honom - men att ta på grimman var det inte tal om. Han matte har varit bortrest men som tur är kommer hon hem nu så att även han kan bli sprayad och smord!

fredag 6 juli 2018

söndag 1 juli 2018

Australian guy meets icelandic horse in Sweden and falls in love!

Mina favoriter!!!

Vi har besök från Sydney: Justin, vars mamma Mamie var utbytesstudent i Johans klass på gymnasiet. Jag lärde känna henne när hon åter dök upp i Umeå dagen innan vårt bröllop - och då hjälpte oss att ställa i ordning lokalen för bröllopsfesten! För sex år sedan lärde vi sedan känna hela hennes familj då vi bodde hos dem under den sista veckan på vår resa till Nya Zeeland.

Justin föll pladask för Malins Eldvaka ("Ella") - och det verkade vara ömsesidigt!

Tidigare under våren gjorde Justin något helt otroligt när han cyklade tvärs över Australien, hela vägen från Perth till Sydney, för att samla in pengar till en välgörenhetsorganisation. Det är en sträcka på hela 5000 km - varav han avverkade 200 km/dag och kom fram till Sydney lagom till sin 18-årsdag. Verkligen imponerande!!! 

Under hans resa i Europa var det meningen att han även skulle cykla runt Danmark. Men cyklingen i Australien hade tyvärr orsakat nervskador i hans båda händer. Till att börja med var det så illa att han varken kunde äta själv eller t ex hålla i en penna... Men som tur är verkar besvären vara övergående och han hade redan hunnit återfå en stor del av funktionen i händerna även om han inte fick utsätta dem för mer cykling ännu. Precis som Johan är Justin en passionerad fotograf - så jag kan verkligen rekommendera att kolla in hans bilder som bl a finns på Facebook på hans sida JMcLean - Creative