Enligt veterinärens ordination!

Hamingja igår, i väntan på att få träffa "Farbror veterinären"

Jag kan ju inte påstå att longering i enbart skritt är en särskilt spännande upplevelse... men å andra sidan är det ju verkligen inte någon komplicerad form av rehab! Och när det idag var dags att "riva igång" med detta antog jag att det är bäst att börja i vänster varv så att det får fungera som uppvärmning innan vi byter varv och får mer belastning på hennes ömmande högra bakben. 

Jag använde timern i min mobil för att hålla koll på att Hamingja fick gå 10 minuter i vardera varvet. Den timern använder jag också som påminnelse om att jag själv ska ligga ner och slappna av en minut varje timme.  Jag har valt låten "Don´t worry, be happy" som signal för jag tycker det är en låt som man blir glad av. I detta fall var låten dessutom extra passande eftersom den börjar med en vissling och Hamingja - precis som alla Sylviatränade hästar - har lärt sig att stanna när man visslar! 

När vi avverkat longeringen och Hamingja var insmord och ompysslad på alla möjliga vis åkte jag hemåt igen. Jag hade tagit med mig badkläder så att jag på hemvägen kunde stanna till och bada vid Storsand. Trots att klockan hunnit bli 19 var det fortfarande 27 grader i skuggan!  Tack vare den rekordvarma sommaren är det så jätteskönt i vattnet, trots att det handlar om Luleälven och därmed strömmande vatten. Nästa gång måste jag försöka komma ihåg att ta med mig badtermometern så jag kan kolla temperaturen på vattnet också!