Sådan matte sådan häst...!!!

Idag har Hamingja varit ute i "stora vida världen"! Dit räknas allt bortom Mariebäck och Höbäcken - och innebar i detta fall Boden. Efter att hon visat en rörelsestörning i tölten under senaste Atlikursen blev först hon kollad av massör-Thomas som konstaterade besvär från insidan av höger knä. Sedan dess har hon fått vila och idag skulle jag få henne kollad av en mycket kunnig hästveterinär. Sylvia var med som "moraliskt stöd" - och det känns ju alltid tryggt för både Hamingja och mig! I väntan på veterinären hann Sylvia dessutom slå fast Hamingjas tappsko, som jag lyckats hitta igen i hagen. Tala om superservice!!!

Innan veterinären började undersökningen kunde jag visa den film som Sylvia så påpassligt tagit under ridkursen, där man tydligt ser att Hamingja inte vill trampa under sig med höger bak i tölten. Efter det fick jag börja med att leda henne i skritt fram och tillbaka längs den långa stallgången, så att han kunde se henne röra sig både framifrån och bakifrån. När vi sedan gjorde samma sak i trav visade hon ingen hälta, men han konstaterade att hon vred höger bakben lite utåt, vilket indikerade att något inte var riktigt OK där.

När veterinären sedan skulle gå vidare med ett böjprov för att provocera fram en ev hälta blev Hamingja märkbart irriterad - hon hade minsann INTE tänkt gå med på att få benet "ihopknycklat"!!! Sylvia hjälpte mig att avleda Hamingjas uppmärksamhet så att veterinären ändå kunde böja henne. Han konstaterade då att han kunde föra det böjda benet bakåt utan protester, då slappnade hon t o m av, men när han förde det lite framåt för att "komma åt" knäleden visade hon tydliga tecken på obehag. Något som också bekräftades när han släppte benet och jag fick springa med henne igen - då visade hon en tydlig hälta.

Veterinären sa att det kan vara så att man kommer att behöva spruta henne i knäleden, men i första hand ordinerade han ”sprutblistring” (tror att det ibland även kallas ”underhudsblistring”) där man sprutar in ett preparat under huden. Vad jag nu har kunnat läsa mig till är att blistringen tillsammans med träning kan hjälpa hästen att stärka ligamenten runt bakknät. Knälederna på hästar är naturligt instabila vilket inte påverkar dem så länge vi låter bli att rida på dem. Men eftersom vi rider och att inte minst tölten dessutom kräver en hög grad av samling kan denna typ av besvär uppstå och behöva behandlas.

Lustigt nog nämnde min egen smärtläkare just sprutblistring av häst när  han vid mitt första besök på smärtkliniken skulle beskriva den behandling jag skulle få! Sådan matte sådan häst alltså!!! I mitt fall är det lokalbedövning som sprutas in - och jag får 15 sprutor eller mer varje gång. Hamingja fick bara en spruta (tror jag - jag vågade inte titta...!!!) och jag glömde fråga vad det var för preparat som användes i hennes fall.

Om två veckor ska vi göra ett återbesök hos veterinären för att se om denna behandling räckte för att ta bort besvären eller om man behöver gå vidare med röntgen och/eller sprutning av själva knäleden. Det kan också vara så att ev besvär som också kan finnas i vänster bak börjat visa sig då om besvären i höger knä är borta. Fram till dess ska hon även få rehabträning i form av daglig longering i skritt, 10 minuter i vardera varvet. Det viktigaste är då förståss att hon arbetas i höger varv, så att hon får trampa under sig med höger bak och därmed stärka upp detta.

Med Hamingja tillbaka på betet i Höbäcken, där inte bara Litlamin utan även övriga flocken hälsade henne med välkomnande gnäggningar, konstaterar jag att det känna bra att veterinären hittade så tydliga signaler om var problemen sitter, så att vi kunde börja ta itu med dessa nu direkt!