torsdag 31 december 2009

Gott Nytt År!!!


Här kommer några av Johans bilder från Luleå kommuns fyrverkeri förra nyårsafton!







Nyårsafton - och invigning av isvägen

I morse plingade det till i min mobil - det var ett sms från Färjerederiet om att isvägen i Avan öppnat för säsongen. (För fordon upp till 2 ton). Nu får jag alltså nära till stallet ett tag framöver! :-) Det är alltid lite spännande att köra på isen över älven första gången för säsongen - men den höll!

Feykir verkade glad att se mig - han lämnade nästan direkt höbalen och kom till mig när jag ropade! Än en gång hade jag anledning att imponeras av islandshästarnas fantastiska vinterpäls. Det snöade lätt idag och Feykir hade ca 3 cm kall, fluffig snö på ryggen. När jag borstat bort snön kunde jag konstatera att han var HELT torr under snön - pälsen hade isolerat så oerhört bra att snön inte börjat smälta det minsta!

Idag tänkte jag våga mig på lite mer "seriös träning" för nu har jag ju orkat rida flera "försiktiga" ridturer senaste veckan utan att bli sämre igen. Därför tränsade jag med halvstången - för här skulle tränas tölt!

I början av ridturen var Feykir väldigt ofokuserad: kastade med huvudet och ville bara busa... Värmde upp med en massa sidförande i skritt och "fyllisridning" i tölt, som Anna M kallade det när man snabbt flyttar hästen tvärs över vägen m h a vikten. När jag lyckats lirka honom förbi de där läskiga stora träplattorna som någon lagt vid vägen - och som nu delvis var täckta av snö = varning!!! - hade plötsligt min ofokuserade häst bytts ut mot en MKT trevlig sådan!

Jobbade med tölt i långsamt tempo och Feykir kändes riktigt trevlig - t o m formen var riktigt bra!!! När vi kom till korsningen vid sjön vände vi hemåt igen och jag började med att rida slutor i skritt. Det gick riktigt bra! Det blev sedan mer av den långsamma "muskelbyggartölten" på vägen hemåt innan vi även testade att höja tempot. Det senare gick väl inte direkt lysande... det var ju ett tag sedan vi tränade tölt senast och jag fick inte till ridningen... Efteråt insåg jag att jag hela tiden hamnat för mycket i framvikt. Nästa gång MÅSTE jag fokusera på att sitta ordentligt på rumpan så att jag verkligen kan driva ordentligt med sätet och hålla honom rest i bogarna.

Feykir fick sträcka ut lite i trav framåt-nedåt. Sedan red vi sluta i skritt förbi de farliga träplattorna och Feykir hade inte tid att bry sig om dem alls! Det ska jag komma ihåg i fortsättningen!!!

Var riktigt nöjd med dagens ridtur! Det blev bara 40 minuter, men hellre kvalitet än kvantitet! Och det är ju så ROLIGT att orka rida lite mer ordentligt!!!

Nu ska jag se Världscupen i hästhoppning på TV!

onsdag 30 december 2009

tisdag 29 december 2009

Halleluja-moment!

Ett sådant fick jag verkligen uppleva idag - och det var helt oväntat! Eftersom det är tisdag och jag börjar sent red jag på morgonen innan jobbet. Valde än en gång skogsvägen "bakom bommen" för att Feykir skulle få jobba ordentligt i djupsnön. (Ja, efter de senaste dagarnas ihärdiga snöande har vi nog en halvmeter snö - så nu kan jag använda ordet "djupsnö" utan reservationer!) Red galoppintervaller upp till vändplanen och en av gångerna vi fattade vänster galopp var det så där: "plötsligt händer det!!! Första språnget blev nästan bara uppåt! WOW!!! Det var förståss för att Feykir verkligen tog i för att "lyfta sig" upp ur snön!

När vi kom till vändplanen skrittade vi en ganska lång sträcka längs kalhygget. Här var det helt ospårat och snön gick upp över knäna på Feykir. Så han fick jobba ordentligt med att lyfta på fötterna, även om det var lätt kallsnö. Vid ett tillfälle korsade vi ett älgspår som såg ganska färskt ut... men Feykir reagerade inte alls.

Det gjorde han däremot när vi hade vänt hemåt igen. Då började jag undra om han inte läst boken där det står att hästar ALLTID vill hem?! Nej, antagligen fick han vittring på den där älgen för han blev stel som en staty och vågade INTE gå hemåt. Jag fick lirka och lirka, några steg i taget, och SAKTA men säkert närmade vi oss tillslut skogsvägen igen. Precis när vi kommit upp på vändplanen var det en fågel som flög upp framför oss - och jag trodde nästan Feykir skulle sätta sig av rena förskräckelsen!

Sådana här gånger är det tur att man har en modig matte - som försiktigt kan lotsa en förbi alla faror! ;-) En modig och sjungande matte, ska kanske tilläggas. För det lärde jag mig redan på Reykurtiden att det är bra att sjunga när hästen blir stressad. De är ju så oerhört känsliga och känner av minsta tecken på att även ryttaren blir spänd. Och det allra första tecknet är att man andas lite mer ytligt. Men om man sjunger måste man andas ända från magen - och då sprider man alltså lugn till hästen!

När så Feykir tillslut - med sjungande matte på ryggen - lyckats skritta avslappnat en lång stund tog vi en avslutande galopp hemåt. Sista biten in på gården - där det var plogat - red vi slutor i skritt också. Precis som igår var Feykir JÄTTEDUKTIG!

Nu måste jag skynda till jobbet: over and out!

måndag 28 december 2009

Feykir och Anna är helt "wild and crazy"!!!

När jag kom till stallet efter jobbet idag hade jag tänkt rida på ridbanan. Det var nämligen alldeles för länge sedan sist! Dessutom hade jag glömt ladda batteriet till min suveräna boglampa och ville helst inte ge mig ut längs vägen utan den... Det visade sig dock att ridbanebelysningen av någon anledning inte heller gick att tända... Men jag kom fram till att jag väl lika gärna kunde rida på ridbanan i mörkret som att rida längs vägen i mörkret. Det var ju ändå inte någon instruktör som behövde se vad jag höll på med!

När jag kom in med Feykir på ridbanan blev Démantur, som går i hagen intill, MYCKET upplivad. Han är inte så noga med om det är sto eller vallack - en läcker häst är en läcker häst! Och när Démantur började utstöta uppskattande ljud hörde ju gårdens andra hingst att det var något spännande på gång! Så på andra sidan ridbanan började Sleipnir (e Berserkur) kråma sig också! Oj, så uppvaktade vi kände oss! Eller i alla fall jag, Feykir verkade mest besvärad och lite orolig att Démantur skulle komma för nära.

När vi skrittat igång och började jobba med trav på böjda spår blev Feykir JÄTTEBUSIG!!! Han tyckte tydligen det var helt "wild and crazy" att rida på mörk ridbana, för han kastade våldsamt med huvudet hela tiden medan han for omkring och lekte vildhäst. Så jag fick gräla på honom en hel del - tanken med ridning är ju faktiskt att han ska ha visst fokus på mig...!!! Tillslut skärpte han till sig i alla fall och jobbade med riktigt bra form i traven trots att jag "provocerade" genom att hela tiden byta riktning.

Sedan körde vi repetition av ridningens grunder, enligt Atli: skritt på volt och flytta ut bakdelen. Bytte varv ofta och det funkade överraskande bra, med tanke på hur länge sedan vi tränade detta sist!

Övergick till slutor i skritt och Feykir var faktiskt JÄTTEDUKTIG!!! Han kändes så mjuk och smidig - kunde t o m böja ordentligt i högersidan utan att tappa framåtbjudningen! Red ganska mycket slutor, till Feykirs pustanden och stönanden och sedan var jag nöjd för dagen. Det blev bara en dryg halvtimma idag - och Feykir var inte ens svettig. Men matte hade fått jobba lite mer än igår så det fick vara lagom. Och när slutorna dessutom funkade så bra kunde jag ju inte vara annat än nöjd!

söndag 27 december 2009

Full galopp så att snön yr runt hovarna!

Hemma igen efter ett mkt trevligt julfirande i Umeå! När jag kom till stallet idag såg Feykir genast till att "samla poäng" - för när jag kom in i hagen och ropade på honom lämnade han genast höbalen och kom fram till mig!





Vi fick inviga nya julklappsschabraket - och min stackars mobilkamera fick försöka fota i mörka stallet... Det jag försöker visa är ett schabrak i olika grå nyanser. Det är av allroundmodell, så det är lite mer svängt framtill än de dressyrschabrak jag brukar använda. Men tack vare detta så syns ju faktiskt den snygga kanten bättre! I vanliga fall är schabrak och vojlockar från Mia:s mina favoriter, men det här hade faktiskt en riktigt fiffig lösning som jag tycker att Mia:s borde ta efter: "Hällorna" där man trär igenom sadelgjorden går att öppna upp och stänga med kardborrband! Mycket enklare än att trä sadelgjorden igenom!

Veckorna innan jul orkade jag bara rida någon gång/vecka - så nu gällde det att försöka ta det försiktigt - det är alltid så viktigt för mig att trappa upp ansträngningen, även efter ett kortare uppehåll, så att jag inte blir sämre. Samtidigt hade Feykir överskottsenergi så att det nästan pyste ur öronen på honom... Bara att ta sig ut från gården var spännande... Hur skulle vi få ihop det här på ett bra sätt? Lösningen blev ridning i djupsnö! Ja, egentligen kan man väl inte kalla det "djupsnö" - när det bara handlar om någon dryg dm... men inte ens som norrbottning får man vara allt för petig den här vintern!

Red skogsvägen bakom bommen bort till vändplanen och galopperade nästan hela vägen - så att snön yrde runt oss. HÄRLIGT!!! Sedan blev det en skrittrunda på kalhygget. Där snön hade drivit ihop gick den Feykir ända upp till knäna - så han fick riktigt bra träning medan matte kunde sitta och ta igen sig.

Galopperade tillbaka längs vägen till vår travslinga i skogen - och red den i skritt idag. Det ligger massor med sly tvärs över stigen, vilket funkerar som utmärkta travbommar vid barmark. Men nu var det ju svårt att se dem under snön. Jag passade på att rida utan stigbyglar för att både stretcha benmusklerna och samtidigt få lite sitsträning.

Tillbaka ute på skogsvägen försökte jag trava hemåt, men Feykir hade bara två gångarter idag: skritt och galopp, så det blev den senare. När vi var nästan hemma vände jag tillbaka och travade en bit bortåt. Jag har "programmerat" honom till trav på den sträckan - vänder aldrig hemåt igen förrän han travar riktigt bra - så nu visste han ju vad som gällde.

Totalt red vi drygt 50 minuter och tack vare snön fick Feykir jobba ordentligt medan matte mest åkte med. Perfekt för oss båda alltså!

Efter ridturen vågade jag mig på att plocka fram viktmåttbandet... och kunde lättad konstatera att det bara visade + 3 kg, sedan hästarna fick höbalar i hagen. Trots att Feykir mest vilat. Hoppas jag kan rida mer framöver - så att det inte behöver bli så många fler extra kilon den här gången!

torsdag 24 december 2009

God Jul önskar Reykur


God Jul önskar Reykur och flickvännen Kolbrá!
Foto Anna Helgesson
Bilden togs när Anna släppte ut hästarna i en ny hage, på 5 ha. Så här skriver hon på sin blogg: "I alla fall så blev dom helt lyriska, Reykur stod på stället och hoppade, bockade, skuttade, pruttade, flög runt i cirklar och höll på.. Helt tokig.. Han dök ner i djupsnön och rullade sig.. Kolbrá går numer under namnet Blondin-Kolbrá. Allt Reykur gjorde gjorde även hon, sprang han sprang hon.. Och alldeles för nära i Reykurs tycke. Men han sket i det och brallade vidare!! Gulleplutten.. Det är så underbart att se hästarna så lyckliga. Dom har nu 5 ha att utforska och traska runt i över jul och nyår"

GOD JUL!!!


Vid óskum öllum vinum og vandamönnum naer og faer gledilegra jóla og farsaeldar á komandi ár!


GOD JUL
önskar
Anna och Feykir


Har föresten redan fått en underbar julklapp - för första gången på flera veckor kunde jag sova HELA natten. Behövde inte vakna vid 03.30 och sedan vara vaken flera timmar... Härligt!

tisdag 22 december 2009

Girl power low... :-(

Igår snöade det och snöade och snöade - jag tror nästan vi fick 2 dm fluffig, härlig nysnö! Hade därför VERKLIGEN sett fram emot att rida Feykir idag på morgonen. Äntligen rida ut och galoppera så att snön yr!!! Dessutom sista chansen för mig att rida innan vi åker till Umeå över jul. MEN kroppen hade bestämt annorlunda... :-( Så mycket värk som jag haft den senaste tiden har jag nog inte haft sedan jag gick över till LCHF-kosten för ett drygt år sedan. Har knappt orkat träna heller de senaste veckorna och då hamnar jag lätt i en ond cirkel när jag blir mer och mer stel och får mer och mer ont...

Försäkringskassan har ju kommit fram till att min arbetsförmåga fortfarande är nedsatt med 25 %, men eftersom de inte säkert kan säga att detta kommer att bestå resten av mitt liv så säger de att jag ska gå upp till 100 % fr o m 1/3. Antingen genom att jobba heltid på mitt nuvarande jobb eller genom att ta tjänstledigt därifrån på 25 % (om detta beviljas) och arbetsträna någon annanstans. Jag vill ju SÅ gärna orka jobba heltid!!! Men idag består mitt liv av jobb, träning (varmvattenbassäng och ridning) och vila. Allt annat har jag i stort sett fått "skala bort" eftersom jag inte orkar mer. Ska jag utöka jobbet med 25 % kan jag ju inte minska mängden vila - den lär snarare behöva öka. Alltså återstår bara att dra ner rejält på träningen... känns inte alls bra!

Jag har varit sjuk i sju år och det är först det här senaste året som jag lyckats hitta en sådan balans att jag faktiskt klarat att jobba de 75 % som det hela tiden varit meningen att jag skulle jobba. Tidigare har jag haft massor av "extra" sjukdagar dessutom, men hittills i år bara 1,5 sådana dagar! Jag har verkligen kommit in i en god cirkel under det här året - och där är jag övertygad om att lätt träning och stretching 7 dagar/vecka är en mkt viktig del. Då känns det ganska hopplöst att tvingas släppa det som visat sig vara så hälsobefrämjande...

Nej, nu måste jag vila lite mer - så att jag förhoppningsvis orkar gå till jobbet efter lunch. Håll tummarna!

måndag 21 december 2009

Girl Power!


"Den viktigaste accessoaren är din egen känsla av girl power!"




Tyvärr vet jag inte vem jag citerar denna gång... men jag kunde inte ha sagt det bättre själv!




söndag 20 december 2009

"decadent desserts"

"a tantalizing and guilt-free alternative to decadent desserts."

... så står det på förpackningen till det goda te som jag fick av Eva idag. Ja, jag säger då det...!!! GOTT är det i alla fall. Märket heter Celestial och smaken "almond sunset" - så nu vet ni vad ni ska välja om ni söker ett alternativ till dekadenta desserter! ;-)

Jag njuter detta te till tv-sändningen från världscuphoppningen i London. Just nu är det fyra ryttare till omhoppning och bland dessa är båda de svenska deltagarna: Svante Johansson och Malin Baryard! SPÄNNANDE! (Ridsport är faktiskt det enda jag ser på TV - resten slutade jag se för ett antal år sedan. Med tanke på hur sällan det är sändningar från ridsporttävlingar så förstår ni att det inte blir många TV-timmar/år för mig.)

Lilla julafton i stallet!



Traditioner är till för att upprätthållas - och alltså hade Eva, Emelie och jag traditionell lilla julafton i stallet även i år. Sylvia var bussig att låna ut hästar till dem så att vi kunde rida ut i skogen och spana efter tomtar. Eva fick låna "Sillen"...




...och Emelie fick låna Humor. Jag hade sådan tur - så jag fick rida Feykir idag igen!!!

Vi red en timme, bort mot Avan och inne i skogen. Det var 17 minusgrader när vi red iväg och så vackert med lite snö på marken och rimfrost i träden! Precis när vi skulle rida över farliga bäcken mötte vi TVÅ bilar, varav en var JÄTTESTOR, men när Feykir hade två kompisar med sig var han hur cool som helst! Sedan mötte vi inga fler bilar - lite synd, det hade inte skadat att han fått lite mer "social träning"!

När vi skrittade sista biten hemåt red jag mycket slutor - och Feykir var verkligen JÄTTEDUKTIG! Oj, vad han pustade och stönade - så att jag inte skulle missa hur duktig han var! Det kanske var kombinationen av draghjälpen från kompisarna (man kan ju inte tappa framåtbjudningen helt om man ska hinna hänga med de andra!) och det faktum att det var tredje dagen i rad vi jobbade med slutorna.

När hästarna åter gick i hagen var det dags för julfika och julklappar i Josefshallen. Jag fick jättegott mandelte av Eva - och det sitter jag precis och njuter av medan jag skriver dessa rader! Hon har bjudit mig på detta te tidigare en gång, för något år sedan. Då hade jag precis läst en kriminalroman där man avslöjat att någon blivit mördad genom att någon känner igen doften av ett gift - vilket doftar precis som bittermandel. Så jag får väl erkänna att jag blev lite tveksam när Eva ville bjuda på bittermandeldoftande te...!!! Men jag drack och överlevde! Dessutom tyckte jag det var så GOTT! Har försökt köpa detta te sedan dess, men inte lyckats få tag på det... Men nu hade alltså Eva lyckats! Så om någon vill bjuda er på en dryck som doftar bittermandel är det inte säkert att det är ett mordförsök - det KAN vara ett mycket gott te också!

lördag 19 december 2009

Lördagsridning!




OBS "arkivbild" från 1 januari 2009. Då var Feykir ca 50 kg tyngre än idag... så här vill jag INTE att han ska se ut igen! Fast han var ju förståss jättevacker ändå!!!


När jag skrivit gårdagens blogginlägg fick jag sådan hemsk smärta hela vägen från axlarna, genom armarna och ner i händerna... Även när jag låg helt stilla på sängen gjorde det JÄTTEONT - och minsta lilla jag rörde mig blev det ännu värre! Att ta Panodil hjälpte inte. Och starkare värktabletter har aldrig någon effekt på mig (tro mig, jag har testat mig igenom hela FASS vid det här laget!) Smärtstillande gel brukar hjälpa, men inte den här gången... Tillslut plockade jag fram min TNS-apparat och kopplade elektroder till de ställen där det gjorde allra mest ont. När jag startade strömmen blev det först ÄNNU ondare, men efter en halvtimme började det klinga av så jag kunde faktiskt somna.

I morse vågade jag först knappt röra armarna - tänk om det skulle komma tillbaka lika plötsligt som det kom igår! Men när jag började komma igång lite försiktigt gick det riktigt bra. Åkte till stallet och borstade Feykir - det gick också bra. Sadlade och tränsade - det gick också bra. När jag suttit upp och red iväg från gården började det ila igen i vänsterarmen, men jag bestämde mig för att fortsätta så länge det bara gick. Och som tur var klingade smärtan av igen!


Red mot Avan idag och hade halvstången på ifall jag skulle få så där våldsont igen att det blev svårt att använda armarna. Och eftersom jag hade halvstången passade jag på att träna tölt. När vi mjukat upp oss och joggat igång en stund red vi korta sträckor i ett högre tempo. Feykir behöver lära sig att "sortera upp" benen så att han även kan tölta snabbt utan att bli spänd och passtaktig. Och jag behöver lära mig att få rätt timing i hjälperna, så att han ökar tempot utan att dyka ner fram.


Vi har haft lite problem med bilar den senaste tiden... Sist jag red med Eva var det en lastbil som skrämde Feykir. Han brukar bli lite ängslig om han måste möta en riktigt stor lastbil. Men det här var värre än så - den var inte alls stor men jättegammal och lät hur konstigt som helst! Något slags pysande, vinande ljud... och jag tror det var detta som gjorde honom så rädd att han tvärvände och satte av i full galopp bort från det otäcka. Det här är ju ett tag sedan nu, men när vi för två veckor sedan mötte en vanlig bil tvärvände plötsligt Feykir på samma sätt... Det var väldigt slaskigt den dagen och det blev därför ett slags vinande ljud från däcken på bilen - så jag tror det var därför Feykir blev rädd igen. Och sedan dess har han fortsatt att vara rädd för vanliga bilar. Fast han aldrig varit det förut...


Jag vet inte vad som är bästa sättet att hantera en sådan sak... Men jag gjorde i alla fall så att jag de första gångerna hoppade av och gick före honom varje gång vi mötte en bil - tänkte att det var ett sätt att snabbt bryta beteendet. ("Varje gång" är inte så ofta som det kanske låter - det är så lite trafik på våra ridvägar att man många gånger inte möter en enda bil på en ridtur!) Men idag kom det faktiskt FYRA bilar så vi fick massor av träning! Tre av dem var mötande och det är dessa som är mest spännande. Nu satt jag kvar och med massor av drivning och lugnt småprat lyckades jag få Feykir att fortsätta framåt. Den tredje bilen var faktiskt svårast, då var det oerhört nära att han tvärvände. Det var en ganska stor skåpbil så det var väl mer "lastbilslik" kanske? Men tjejen som körde var jättebussig - tog det oerhört lugnt och försiktigt när vi möttes! Och jag kunde lirka Feykir förbi även denna bil. Sedan fick han MASSOR av beröm och t o m en godis!


Hela hemvägen var det sedan bilfritt. Vi fortsatte att rida intervaller med snabbare tölt, varvat med kort tempo för att han inte skulle bli för lång. Jag tycker faktiskt att vi var riktigt duktiga! Han fick sträcka ut i trav en stund och sedan red vi även slutor i skritt. Det märktes att vi jobbat mycket med det igår - han var riktigt duktig!


Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att han började flåsa alldeles våldsamt när vi kommit in - det var uppenbarligen alldeles för varmt för hans tjocka päls! Så han fick stå ute med fleecetäcke på istället medan han mumsade på "dagens rätt" som var äppelbitar och två nävar havre i vatten.


När jag sadlade innan ridturen blev jag föresten riktigt förskräckt när sadelgjordsstropparna först verkade alldeles för korta. Så många dygn har de ju inte hunnit ha fri tillgång på hö ännu! Men sedan såg jag att det berodde på att de hade hamnat jättesnett när jag bytt schabrak - vilken tur!

Fibromyalgi - en neurologisk sjukdom?!

Tidigare räknades Fibromyalgi till de reumatiska sjukdomarna och den kallades också ibland "mjukdelsreumatism". Men allt eftersom forskarna lär sig mer om sjukdomen desto mer visar det sig att den nog egentligen hör till de neurologiska sjukdomarna.

En ny doktorsavhandling från Karolinska institutet visar t ex att personer med fibromyalgi har nedsatt aktivitet i de delar av hjärnan som hämmar smärtupplevelser. Detta är alltså förklaringen till vad tidigare forskning visat: att samma grad av "retning" ger mycket högre smärtkänsla hos en person med fibromyalgi än hos en som inte har sjukdomen.

Källa: Reumatikertidningen

fredag 18 december 2009

För sjuk för heltidsjobb men för frisk för sjukersättning

Min handläggare på Försäkringskassan ringde idag med anledning av min tidsbegränsade sjukersättning på 25 % går ut sista februari. Hon berättade att Försäkringskassan, utifrån mina inlämnade läkarintyg, kommit fram till att min arbetsförmåga även fortsatt är nedsatt med 25 %.

MEN eftersom man inte kan fastställa att denna nedsättning kommer att kvarstå resten av mitt liv så har jag inte rätt till någon ersättning fr o m 1 mars. Jo, ni läste helt rätt! Resten av livet, är faktiskt vad som gäller numera! Det hade alltså inte hjälpt om man lyckats fastställa att nedsättningen skulle kvarstå i 5, 10 eller 20 år till - jag hade inte haft rätt till någon ersättning ändå...

Är det NÅGON som tycker att detta är logiskt??!!

Julens frosseri har börjat!


I alla fall hos hästarna. Den här synen mötte mig nämligen när jag kom till Mariebäck idag. Hästarna har fått höbalar i hagarna nu när kylan kommit på allvar - så nu är det fri tillgång som gäller. Och eftersom Feykir är flockledare betyder det verkligen FRI tillgång i hans fall... Nu gäller det verkligen att jag orkar komma igång med ridningen igen, för att hindra honom från att gå upp alla de ca 60 kg som jag lyckats rida bort under året!

Han precis rida innan det blev mörkt idag och det var så VACKERT i skogen!!! Ett tunnt snölager på marken, lite snö i träden och en himmel som nästan såg ut som att den brann!

Eftersom jag inte orkat rida mer än ett par gånger under de senaste veckorna måste jag ta det försiktigt - min kropp kräver mycket långsam tillvänjning av all ansträngning redan efter ett kortare träningsuppehåll som det här. Samtidigt har ju all vila gett Feykir en massa överskottsenergi så han behövde snarare ett riktigt ansträngande ridpass för att "blåsa ur systemet". Synd att vi inte har några dm snö - som de verkar ha fått söderut - det hade ju varit perfekt att pulsa i djupsnö!


Efter uppvärmningen i skritt galopperade vi upp bakom vägbommen ovanför stallet och hela vägen bort till vändplanen. Där fick Feykir skritta en lång sväng över kalhygget, där han hela tiden måste lyfta ordentligt på fötterna medan matte bara behövde "åka häst".


Tillbaka på skogsvägen igen var vi faktiskt jätteduktiga och jobbade med slutor i skritt nästan hela vägen tillbaka till gården! Jag brukar säga att det som är mest likt mellan Reykur och Feykir är färgen - och med tanke på att Reykur är vit och Feykir svart så kanske ni förstår... Men en sak som de faktiskt har gemensamt är att de lätt blir lite stressade om de inte förstår vad ryttaren vill - och då gärna sätter igång att göra alla möjliga saker med förhoppningen om att i alla fall NÅGOT ska vara rätt! Därför har jag lärt mig att när vi ska göra någon svårare dressyrrörelse, som t ex sluta, så ska jag först nöja mig med att hästen bara börjar tänka "åt sluta hållet". Då berömmer jag massor och låter honom skritta rakt fram en liten stund som belöning. Sedan upprepar jag samma sak några gånger till - och på det sätter är det som att jag "bygger lite självförtroende" hos hästen. Det hela blir avdramatiserat "jaha, det är bara nå´t så´nt här hon vill!" Sedan kan jag succesivt höja kraven utan att få en stressad och spänd häst som febrilt provar alla dressyrövningar han känner till!


I slutorna måste Feykir verkligen böja sig i sidorna. Och när det gäller högersidan är detta så komplicerat att om så tappar han istället allt vad framåtbjudning heter... det finns liksom inte utrymme för det också! Men fördelen med att träna slutor när vi rider ut och är på hemväg är ju att framåtbjudningen finns kvar hur komplicerat livet än blir! Och när vi nu började närma oss gården igen hade vi kommit så långt i böjningen att Feykir stönade och stånkade. Vilket jag som vanligt tolkade som att han faktiskt inte lyckades fuska utan jobbade rätt!

Matte - glädjedödaren - vände bort från stallet igen och hade först lite problem att övertyga Feykir om att det var en bra idé. Men snart kom han över den besvikelsen och vi galopperade hela vägen tillbaka till vändplanen. Vände hemåt igen - i höger galopp - och Feykir jobbade på i en riktigt trevlig form! Avslutade med riktigt bra trav också innan vi skrittade tillbaka till stallet.


Med tanke på att de nu har "julbord" i hagen gav jag inget kraftfoder efter ridningen utan bara lite äpplen och bröd. Det lär bli svårt att hålla vikten på honom ändå! Mätte med viktmåttbandet för att ha ett "startvärde" att utgå ifrån framöver. Nu när han åter har rejält med vinterpäls visade bandet 350 kg. Som minst har det visat 320 kg - men det var när jag precis helklippt honom i höstas. Så endel av de där "nya" kilona är definitivt vinterpäls!

onsdag 16 december 2009

Minus 20 grader...


...och det knakar och brakar i timmerstommen till vårt gamla hus! Det är nog ungefär som i min kropp... Även fast jag inte är från 1856 så är det inte utan att det känns så ibland... Nu hoppas jag på den väderprognos som lovade lite mildare väder till helgen. Jag vill rida!!!

Jag erkänner!!!

Jag har inte ridit sedan i söndags!!! :-O Har helt enkelt inte varit i tillräckligt bra form... Idag är det dessutom rejält KALLT! Skulle ha åkt till stallet efter jobbet, men det var 18 minusgrader här i stan - vilket brukar betyda minst ett par grader kallare i Mariebäck - och då är min köldgräns passerad... Har ganska svårt att böja fingrarna idag också - t o m lite svårt att skriva på tangentbordet - så det blev ännu en vilodag för Feykir... Det har blivit alldeles för lite ridning för mig den senaste tiden - hoppas det bara är en tillfällig svacka!

söndag 13 december 2009

Riktigt bra träning av tre gångarter



Så här vackert var det på himlen när jag kom hem från stallet i eftermiddag! Man skulle väl nästan kunna tro att det brinner?!

Innan dess hade jag fått uppleva en riktigt trevlig ridtur på en Feykir som var OERHÖRT mycket trevligare än igår - men nu hade han ju inte en massa överskottsenergi i systemet... Eller som en kompis sa: "Han hade inte hunnit gå flera dagar i hagen och oavbrutet fantiserat om otäcka älgar och bäckodjur!"


Eftersom vi fokuserade på tölten igår var planen att ägna oss åt övriga gångarter idag - och så blev det också. Red skogsvägen bakom bommen och hade tänkt börja med att varva trav och galopp i korta intervaller. Men i traven överraskade Feykir genom att inte alls försöka rusa utan jag kunde rida honom fram mot bettet i en lång, låg form som Atli skulle ha gillat! Annars brukar vi ju bara fixa det i slutet av ridturen, när han är rejält trött. Bestämde mig snabbt för att passa på att jobba honom i trav ordentligt och strunta i galoppintervallerna. Dem kan vi ta en annan gång! Alltså travade vi på detta trevliga sätt ända till vändplanen.




Ville inte vända tillbaka genast, utan skrittade istället ut längs kalhygget. Marken var så pass frusen att det bar bra även på de partier där det är sankmark - och underlaget är så ojämt att Feykir både fick lyfta ordentligt på "fötterna" och dessutom hela tiden korta och länga steget. BÅDE massor av muskelträning och lösgörande m a o! Skrittade på nästan 10 minuter innan vi vände tillbaka. Feykir verkade tycka det var riktigt roligt - han skrittade på genom terrängen så jag nästan trodde att det var Reykur jag satt på!




När vi kom tillbaka ner på skogsvägen igen var det dags att ägna oss åt slutor i skritt. Har ju bestämt att vi ska jobba med dem VARJE gång vi rider ut, för att förhoppningsvis kompensera för att jag kommer att använda halvstången när vi tölttränar. Vill ju gärna ha en häst som BÅDE är mjuk i sidorna och sitter på rumpan i tölten!

lördag 12 december 2009

Underbar morgon!!!


Ja, riktigt så här härligt snöigt var det ju inte... det här är en "arkivbild" som det brukar heta. Men det var i alla fall minusgrader och helt klar himmel! När jag kom till stallet var det fortfarande mörkt, för jag var tidig. Men när jag red ut hade solen kommit fram! HÄRLIGT! Här behövs verkligen all ljusterapi man kan få!

Det var ju bara min andra ridtur sedan förra onsdagen - och vilodagar är verkligen inte av godo för Feykir... all överskottsenergi resulterar i en massa trams och tjafs... Men, men det är bara att försöka rida på och tänka att det blir bättre sedan!

Red på halvstången - för att orka samla honom i tölten så att han verkligen fick jobba ordentligt. Började dock med att skritta i skogen och göra små, små volter runt träden - för att mjuka upp honom ordentligt. När vi sedan tagit oss levande över bäcken - trots att den är så full i vatten nu att det låter MASSOR - blev det pisk i rumpan, halvhalt och TÖLT! Sidförde med vikten fram och tillbaka över vägen för att få honom mjuk. Och påminde OFTA med pisken så att han inte skulle börja fuska bak.

Red mot Avan och det blev tvärstopp ett antal gånger när han förvandlades till en staty som spanade in i skogen... Matte blev ganska irriterad... Och konstaterade att han definitivt behövde springa MER!

Tog ena travslingan i skogen och när vi skrittat ner till bilvägen igen vände vi hemåt. Hemvägen började med en ganska lång utförsbacke där jag skrittade lååångsam, samlad skritt. Feykir pustade och stönade - så bevisligen tog han i ordentligt! En stor del av hemvägen varvade vi sedan riktigt samlad skritt med lååångsam, samlad tölt - och om jag verkligen lyckades sitta på rumpan och driva ordentligt så jobbade han i en trevlig form också! Det här var verkligen bra träning för honom!

Gjorde några försök att öka tempot i tölten också - utan att han skulle försöka "dyka ner" fram. Pressade inte så mycket när det gällde tempot - utan fokuserade på att få in timingen i mina hjälper för att behålla honom "på rumpan" och därmed mer rest framtill.

Avslutningsvis fick han sträcka ut i trav. När vi rider ut funkar traven allra bäst som avslutning för då kan jag verkligen rida honom fram emot bettet utan att han rusar.

Skrittade hem - och med MASSOR av stöd - klarade han faktiskt att skritta lång, låg över bäcken trots allt "plaskande" där nere. När vi nästan var tillbaka på gården igen insåg jag att jag REDAN glömt vad jag bestämde sist: att jag ALLTID ska rida slutor i skritt när jag rider med halvstången. Hade t o m hunnit sitta av för att gå sista biten, men jag satt upp igen och så red vi sluta in på gården.

Där mötte vi Fia som precis skulle rida ut med ett turridningsgäng. Roligt för dem att få rida i så fint väder!

torsdag 10 december 2009

Johan får upprättelse!


Blev så oerhört förvånad när Johan följde med till stallet i lördags och lilla Loppan blev så rädd och bara skällde ut honom! Hon som älskar alla människor! Fast nu har jag fått höra av Sylvia att Loppan plötsligt hamnat i en fas då hon är rädd för alla män. Så det var inte bara Johan alltså... Nu blev det lite lättare att förstå! Har ju hört att barn kan gå igenom blyga faser t ex, men visste inte att det kunde vara på samma sätt med hundar!

Feykir vilar idag igen - matte var t o m för trött för bassängträning efter jobbet... I morgon blir det också vilodag för Feykir, men på lördag är vilan förhoppningsvis över för den här gången!

onsdag 9 december 2009

Orkade äääääntligen rida en stund!!!


...på den här fina hästen!!! Och då blev jag precis lika glad som på bilden! Tänk att det är 8 dagar sedan sist... och det var enda ridturen den veckan... Tur att Feykir fick gå flera vändor med Sylvia förra veckan också!

När jag red sist var alltså på lektionen i onsdags, terminens sista. Då fick vi bl a träna på att rida ett högre tempo i tölten. Vi startade med riktigt långsamt tölt först och när vi sedan ökade gällde det verkligen att sitta ordentligt på rumpan, driva massor och göra hur många små förhållningar på tyglarna som helst. Jag fick även flytta Feykir i sidled med vikten för att han inte skulle styva sig och bli passtaktig. Då och då skulle vi göra halt m h a massor av snabba förhållningar på tyglarna, rygga några steg och sedan börja om med låååångsam, samlad tölt innan vi ökade på nytt.

Jag försökte använda mig av samma metod idag, fast jag red ute på bilvägen. Hade tränsat med halvstången för att jag skulle ha en chans att orka sätta honom på rumpan lite bättre. Han vill lätt bli för lång och hamna på framdelen - så jag fick göra många halter, rygga och börja om från lååångsam tölt. Det gäller att lära sig att korrigera INNAN det gått för långt - så att vi inte behöver börja om ända från halten! Men då måste jag ju både hinna känna VARFÖR det börjar bli sämre och dessutom hinna komma på vad jag ska göra åt det! När jag någon gång lyckades hitta timingen mellan drivning och förhållningar fick jag i alla fall uppleva ganska trevlig "ökad" tölt i flera meter!


Då var vi nästan hemma igen, matte orkade bara en kort, kort ridtur idag. Lät Feykir sträcka ut i trav en liten stund och han jobbade direkt i en mycket trevlig form. När vi sedan skrittade tillbaka till stallet red vi några slutor i skritt också - det ska vi i fortsättningen ALLTID göra om jag rider på halvstången. För i slutorna lyckas jag böja honom ordentligt även med det bettet, som annars tyvärr mest ger "framåt-nedåt med rak häst"-signaler... Borde väl föresten rida slutor i skritt varje gång jag rider - även om jag har vanliga tredelade bettet - just för att motverka halvstångens nackdelar.

Annadagen!



Se nu till att lägga lutfisken i blöt allihopa! ;-)

tisdag 8 december 2009

Årets julklapp!


... ser ut så här!
Paketet är tomt förutom en text i locket som talar om att paketet bidragit till att ge människor lite extra värme och gemenskap. Du väljer själv om du ger bort det som det är eller lägger något i det. Årets julklapp köper man från Röda korset!

Saknar Feykir!


Hade hoppats att jag skulle må så mycket bättre idag att jag orkade rida finaste Feykir, men icke... Det hade säkert varit bättre om jag lyckats sova hela natten - men har varit vaken ganska många timmar runt 4-tiden. Så när det var dags att stiga upp var det alldeles omöjligt att ta sig ur sängen! Jag lyckades ju tillslut, men då hade klockan hunnit bli alldeles för mycket för att jag skulle hinna till stallet innan jobbet. Så Feykir får ytterligare en vilodag - och jag ytterligare hästabstinens. "Men klaaan i marron!" som de säger i Skellefteå, då SKA jag väl ändå orka rida?!

måndag 7 december 2009

Rosfors Herrgård


Det är så här det ska se ut i Norrbotten i december!!! Kolla hit nu SMHI så att ni kan börja styra upp vädret lite bättre! Annars måste vi snart kräva Kallaxmetrologerna tillbaka i P4 Norrbotten! ;-)

I fredags kväll hade vi julfest med jobbet på det underbara stället Rosfors Herrgård! Då var det fortfarande minusgrader ute så det var faktiskt precis lika vackert som på bilden! Inomhus är herrgården lika vacker - och julbordet var helt outstanding! Inte det mest omfattande julbord jag varit med om, inte alls. MEN när t o m prinskorven är hemlagad säger jag bara: RESPEKT!

Jag var ju rejält förkyld redan då, men tack vare att jag slutade jobbet till lunch hann jag sova en stund på eftermiddagen så jag orkade ändå vara med. Den yngsta deltagaren på julfesten är bara ett halvår gammal och när hon vid 21.30 talade om för sin mamma att det var dags att åka hem så fick jag lift med dem in till Luleå. Det passade snörvliga Anna perfekt!

I kväll skulle jag egentligen också ätit julbord, med ett gäng tjejkompisar, på Kaptensgården här i Kyrkbyn. Men när jag snörvlat mig igenom arbetsdagen kände jag att det fanns två alternativ: antingen stå över bassängträningen eller stå över julbordet. För jag skulle inte orka båda. Det blev julbordet som fick stryka på foten - för bassängen betyder ju så oerhört mycket för min hälsa!

Jag har ett mycket lugnt träningsprogram i bassängen, men idag gjorde jag det t o m ännu lugnare och plockade bort den lilla konditionsdel som vi har lagt till för att jag ska hålla värmen. (Med ett tillräckligt lugnt program kan man börja frysa t o m i en varmvattenbassäng!) Det fick bli en låååång stund i bastun efteråt istället.

Feykir har m a o fått ytterligare en vilodag. Men jag håller tummarna stenhårt för att jag i alla fall ska orka med en kortare ridtur i morgon bitti. Synd att nästan all snö tinat bort - det hade varit perfekt med lite snö för honom att pulsa i - då hade han kunnat jobba bort överskottsenergin utan att jag behövde anstränga mig så mycket. Jag får tänka ut något annat smart sätt att lösa den ekvationen!

söndag 6 december 2009

Varde ljus!!!

...och det vart ljus - precis som i Första Moseboken!

Johan har förbarmat sig över sin förkylda och ljussättningsfrustrerade fru: han åkte iväg och köpte både ett litet ljusträd och en ny granrisgirland med ljusslinga i till lekstugan. Nyss kom trädet på plats nere på gräsmattan och nu håller han på att montera girlanden (eller "guvernanten" som de sa i Albert och Herbert)! Det blir så FIIIIINT! Istället för att bara se mörker när jag tittar ut genom köks- eller vardagsrumsfönstren ser jag nu ett träd och en upplyst lekstuga nere på tomten. Johan är BÄST!

Nu är det dags för mig att sova så jag kurerar mig maximalt inför morgondagen. Idag hade jag INTE orkat jobba om det varit vardag, hoppas det är bättre i morgon!

Tänt va´re - INTE - här!!


På soffbordet står vår fina "Nordic light"-ljusstake och sprider adventsstämning!

Men mina ambitioner om ljussättning utomhus har verkligen varit TOTALT misslyckade hittills i år... :-( Jag börjar undra om det är någon som medvetet saboterar för mig???

Någon som saboterat elen i BÅDA mina "ljusenar" som jag redan för någon månad sedan placerade i krukor, en på var sida av vår förstubro, men först igår försökte koppla in elen på. Samma "någon" har även helt sonika kapat av elsladden till den granrisslinga jag brukar sätta längs taket på lekstugan. OCH på något sätt dessutom saboterat ljusslingan vi brukar ha i stora syrenen... Är det konstigt att jag känner mig motarbetad???

När jag ska göra saker ska det dessutom gå FORT - jag vill "tvärgöra" och har världens sämsta tålamod när något börjar krångla... Och tålamodet har väl inte förbättrats av att jag är så väldigt förkyld och försöker "tvärsättaupp" lite ljusslingor när jag någon gång får en liten, kort "attack" av ork... Grrrr!!!

Feykir har föresten ytterligare en vilodag idag - och det blir samma sak i morgon när jag ändå hoppas oka träna i varmvattenbassängen. Men på tisdag hoppas jag VERKLIGEN att jag orkar rida igen - har ju inte ridit sedan i onsdags! :-O

lördag 5 december 2009

Prosit!

Är ännu mer förkyld idag... så Feykir fick vilodag för andra dagen i rad... Jag skulle vilja reklammera den här veckan - har ju bara orkat rida EN dag!!! Men det var i alla fall på onsdag när det var ridlektion - som tur var! Dessutom har ju Sylvia lånat Feykir för att rida ut med olika grupper ridskoleelever - och det hela tre gånger. Så Feykir har ju fått röra på sig ordentligt ändå!

Idag hade jag ansvar för lunchfodringen och Johan var så bussig och följde med, så jag behövde mest bara peka så fixade han resten!



Men när vi kom till Mariebäck hände något HELT otippat! Först fick vi förståss en REJÄL utskällning av Betty - men det är ju precis som det ska vara. Och så snart hon tyckte att hon markerat tillräckligt kom hon istället fram och ville bli klappad. Men då satte lilla Loppan igång att skälla som en galning mot Johan - samtidigt som hon gång på gång ställde sig på bakbenen som för att försöka bli större. Loppan som ÄLSKAR alla människor verkade faktiskt bli rädd för honom! Trots att de träffats en massa gånger tidigare dessutom... Det var först när jag tog henne i famnen som hon blev tyst. Fast inte heller då ville hon nosa på Johans framsträckta hand. Och så snart jag satte ner henne började hon skälla igen. Tänk att världens snällaste Johan kan uppfattas så hotfull!

Hästarna uppskattade dock honom desto mer, när han gav dem hö i hagarna. Jag pratade en stund med Feykir innan vi åkte hem. Han var så fin med snöflingor som dekoration i manen! Synd att det snöade för mycket för att det skulle bli fina bilder, nu när Johan hade kameran med och allt...


Här hemma har jag inte lyckats få upp några utomhusbelysningar - ytterst allvarligt!!! Men jag har helt enkelt inte orkat... Fast när jag beklagade mig för pappa här om dagen sa han att man har ända till luciadagen på sig - det är först därefter man behöver söka dispens! ;-)

Nu försöker jag muntra upp mig själv genom att lyssna på Hanne Boels ösiga låtar via Spotify - och fixa med en julklapp till Eva. Vad det är kan jag förståss inte avslöja, för trots att hon saknar dator "tjuvläser" hon ju bloggen då och då!

fredag 4 december 2009

Kontanter gynnar kriminella

Har precis läst en intervju med Stockholms länspolismästare Carin Götblad där hon bl a säger: "Jag kan inte tänka mig någon enskild åtgärd , som skulle betyda mer mot den grova organiserade brottsligheten, än om vi fick ned kontanthanteringen rejält". Det var när hon utredde hur den organiserade brottsligheten breder ut sig som hon insåg kontanternas betydelse. "Jag blev skakad när jag fördjupade mig i ämnet...då fungerar kontanterna som smörjmedlet och blodomloppet för kriminalitet, svart arbetskraft och penningtvätt."

Därför han hon blivit amassadör för att leva kontantfritt. Hon tror att en viktig nyckel är information. "Jag märker när jag pratar med människor - som är välutbildade och har ansvarsfulla jobb - så har de inte ens tänkt på problemet."

Förutom att hon tycker att alla ska betala med kort istället för kontanter så har hon även föreslagit att 500- och 1000-kronorssedlarna ska avskaffas. "Det skulle verkligen försvåra för den organiserade brottsligheten att hantera massor av bundar med hundralappar!"

Jag tycker att hon har väldigt kloka synpunkter! Ämnet känns förståss väldigt viktigt för en bankanställd, som varje dag riskerar att stå öga mot öga med ett automatvapen. Och som hela tiden måste planera och agera för att minimera riskerna att så ska ske.

Extra aktuellt känns det just nu. På torsdag nästa vecka inleds rättegången mot de män som 5:e oktober rånade mina kollegor på Handelsbanken i Älvsbyn. Jag kommer att jobba på Älvsbykontoret under de dagar rättegången pågår. Vi är ett gäng från kontor runt omkring som täcker upp när ordinarie personal är på rättegången. För en bank ska ju aldrig ha stängt - det är t o m reglerat i lag.

Det finns föresten ytterligare en viktig anledning att minska sin kontanthantering: nämligen hänsyn till miljön. Varje hundralapp reser nämligen ca 1000 mil per år. 1000 mil!!! Resan går mellan bank, plånbok, butik och servicebox. Detta gör att varje hundralapp bidrar till hela 500 kilo koldioxid varje år!

Så - handen på hjärtat - skulle du klara att vara kontantfri en månad? Testa!

torsdag 3 december 2009

Svettig Feykir, snuvig matte

Atjooooo!!!!! Låter det här... det verkar som att jag håller på att bli förkyld - vilket verkar vara en ganska vanlig biverkan av influensavaccinet. Det var CityRehab-dag för mig, så jag åkte dit efter jobbet och tränade i bassängen. Sist var vattnet ovanligt svalt - brrrr - men nu var det varmare igen. Jag behöver verkligen det varma vattnet för att inte frysa - för jag har ett så lungt träningsprogram. Det blev en låååång stund i bastun och massor av stretching också.

När jag var på väg hem från CityRehab ringde Sylvia och undrade om hon fick låna Feykir även idag. Hennes "ungdomsgrupp" på ridskolan ville rida ut och de brukar mest vilja galoppera så han skulle garanterat få ett rejält träningspass. Passade perfekt! Då tror jag han får vilodag i morgon, så får matte åka direkt hem efter jobbet och vila istället. Hade ännu en dålig natt i natt och detta i kombination med den analkande förkylningen gör att det nog är bra för mig att ta det lugnt!

onsdag 2 december 2009

Sista ridlektionen för terminen

Feykir fick gå TVÅ pass igår! Sylvia ringde ju mig och frågade om hon kunde låna honom när hennes grupp kl 19 ville rida ut. Och sedan hade även gruppen kl 20 velat göra samma sak. "Så han kanske har lite träningsvärk idag..." sa Sylvia. Och han kändes faktiskt väldigt stel och "stapplig" när jag började skritta igång honom. Men när han väl kommit igång gick det bra. Jag "fuskade" och red lektion på halvstången. Min nyvaccinerade vänsterarm är nämligen lite matt och ifall Feykir skulle tjura ihop ville jag ha någon chans att sätta emot i alla fall!

Vi fick önska vad vi ville göra den här sista lektionen och flera ropade direkt: "Vi vill tölta!" När Sylvia sa att vi ju inte bara kunde tölta hela lektionen föreslog jag öppna och sluta - f f a det sistnämnda är ju så oerhört nyttigt för Feykir.

Fast vi fick börja med att skritta längs spåret, göra en halvhalt och sidföra några steg (viktigt att krama på tyglarna för att bibehålla eftergiften) och sedan sidföra tillbaka ut på spåret igen. När vi gjort detta i båda varven fick vi först rida ett varv med öppna på långsidorna och sedan med sluta på långsidorna. Jag kom ihåg från senaste lektionen med slutor att det funkade bäst att först flytta in bakdelen och sedan ställa Feykir inåt.

Sedan travade vi på volt. Först hade Feykir inte tänkt trava i högervarvet, men sedan gick det bra. När han väl travar gäller det att DRIVA precis hela tiden - så att han aldrig får en chans att gå över i tölt!

Vi red lite samlad skritt och sedan långsam tölt. Ibland gjorde vi halt, ryggade några steg och red fram i tölt igen. Jag fick ställa höger-vänster med stoooora tygeltag för att få honom lösgjord. Samt peta till med pisken i rumpan ibland - för så snart han tappar energin blir takten mycket sämre...

Sedan fick vi träna på att rida ett högre tempo i tölten. Det var jättekul - men svårt! Det gäller verkligen att vara så mycket snabbare i handen när man gör förhållningarna! Jag fick flytta Feykir lite fram och tillbaka med vikten för att han inte skulle styva sig i ryggen, sitta ordentligt på rumpan och verkligen driva på för att han inte skulle försöka "dyka ner" fram.

Avslutade med att trava hästarna i lång, låg form. Feykir travade jättebra!

När vi skrittade av hästarna kunde jag konstatera att detta verkligen var en JÄTTEBRA lektion att ha med sig nu under "jullovet". Det var oerhört nyttigt att få repetera slutorna under Sylvias vakande ögon. Och att sedan få hjälp med att rida ett högre tempo i tölten! De två huvuduppgifterna för oss att träna på de närmaste månaderna!

tisdag 1 december 2009

Feykir motionerar på egen hand!


Ja, i alla fall utan mig. Sylvia ringde nämligen i kväll och undrade om hon kunde rida Feykir när hon skulle rida ut med ett gäng lektionsryttare. Perfekt - särskilt som jag själv var för risig för att rida idag.


Spruträdda Anna har varit så MODIG idag och vaccinerat sig! Ännu har jag inte alls ont i armen, som endel verkar få. Peppar, peppar! Men jag är JÄTTETRÖTT! Ögonen följer liksom inte med när min hjärna försöker få dem att flytta på sig... Antar att det beror på sprutan. Så det blir en lugn kväll hemma framför tälgstenskaminen. Håller tummarna att jag INTE hör till dem som drabbas av feber och andra tyngre biverkningar - jag vill ju rida lektion i morgon! Det är ju dessutom terminens sista så det blir lääänge innan nästa chans.

Charlotte Kalla

Läste en intervju med skiddrottningen från Tärendö. Intervjun gjordes i samband med att hon åt sin lunch. På förmiddagen hade hon först tränat styrketräning och sedan sprungit en timme på löpband. Efter lunchen skulle hon vila innan det var dags för dagens tredje träningspass - på rullskidor. Hon tog cykel från lunchrestaurangen. "Jag har bil, men det är skönt att röra lite på sig!"

No comments...

AJ, aj, aj - ont!

...har jag idag. :-( Och jag tänker skylla på vädret - det är ju alltid skönt att ha något att skylla på! Vi svenskar är ju väldigt väderfixerade - pratar väder, ser väderprognoser, hoppas på sol o s v. De gånger jag varit på Island har jag lärt mig att i det landet är det inte lönt att fundera så mycket på morgonen över vilket väder det är - för det kommer ändå att hinna vara alla andra väder innan dagen är slut!

Och igår skulle man kunna säga att vi hade ganska isländskt väder här i Luleå! På morgonen var det -7 grader och alldeles rimfrostigt ute. Jättefint! Men redan till lunch ösregnade det istället och den kalla marken gjorde att det blev JÄTTEHALKIGT! När det sedan var dags att åka hem från jobbet hade regnandet övergått i snö. Och idag är marken vit! I alla fall här i Gammelstad.

Jag brukar skoja om att vi har "inlandsklimat" - vi bor ju faktiskt en hel mil från havet. Och både vår och höst märker man en stor skillnad när man åker den där milen in till Luleå - d v s ut mot havet. Så det är ju inte alls säkert att det ligger snö inne i stan. Men här är det alltså jättefint!

Det hade förståss varit helt underbart att rida ut i det vita vinterlandskapet idag! Men tyvärr har jag alldeles för ont överallt... Så det blev en lugn morgon hemma istället. Lite oroväckande dock att jag känner mig så risig redan nu - i eftermiddag ska jag nämligen vaccinera mig mot "nya influensan" och det är ju inte ovanligt att man blir lite hängig av vaccinet.

Dålig timing blev det på så vis - för i morgon är terminens sista ridlektion och den vill jag ju helst inte missa! När jag pratade med Eva igår kollade jag om hon var ledig och skulle kunna ha "jour" - d v s hoppa in och rida lektionen istället för mig ifall det behövs. Men hon skulle skjutsa Emelie till hennes ridlektion på Luleå Ridklubb. Nåja, om spruträdda Anna bara överlever vaccineringen så kan hon förhoppningsvis rida också!

måndag 30 november 2009

Bra jobbat - SVT!!!


Detta inlägg ska handla om Stockholm International Horse Show i Globen. Och då måste jag förståss inleda med en favoritbild i repris: Reykur i Globen 2006! Undrar hur många flaskor pälsglans de använt till den manen??!! (Och hur de lyckades spraya pannluggen?!)



"När hästen lyssnar ska den känna ryttarens harmoni och inre frid."

Jean Francois Pignon


Vill rikta ett stort TACK till SVT som satsat så stort på Globen Horse Show i år! Alla vi som inte hade möjlighet att vara på plats har ändå kunnat se väldigt mycket - både på TV och på svt play!

Att se fransmannen Pignon jobba med sina hästar var verkligen spektakulärt! Det handlar ju faktiskt om flyktdjur - men de litade så på honom att de kunde ligga ner helt avspända inne i det fullsatta Globen...!!! Citatet av honom här ovan är ju verkligen tänkvärt!

söndag 29 november 2009

Första advent - och nästan ny skimmel!

Hade morgonfodringen idag och fick åka tiiiidigt - för jag eftersom det var Första advent ville jag förståss även hinna till kyrkan sedan och höra alla härliga adventssånger! Men min smärtgräns för uppstigning en helgmorgon går vid 06.45 så jag bestämde att ridturens längd helt enkelt fick anpassas efter den tid jag hade till mitt förfogande.

Efter allt blött och regnigt väder var det plötsligt -11 grader på morgonen! Och när jag kom till hagen kunde jag konstatera att all rimfrost nästan gjort Feykir till en skimmel!






Så här härlig såg hans rumpa ut! När hästarna var fodrade och även jag hunnit äta frukost var det dags för en kort ridtur - och då var jag ju tyvärr tvungen att borsta bort all den här vackra rimfrosten...


Bestämde mig för att rida upp i skogen bakom bommen, eftersom jag ändå inte hade tid med någon längre ridtur. Efter uppvärmning i skritt fick jag uppleva riktigt trevlig tölt - en hel del av effekten från igår satt i trots att jag nu red på vanligt tredelat bett igen! Travade vår lilla slinga i skogen inkl skutt över det lilla nedfallna trädet.


När vi kom tillbaka ut på skogsvägen igen bestämde jag att vi skulle galoppera i alla fall en liten bit till inåt vändplanen innan vi vände tillbaka. Men jag hade bara precis hunnit fatta galopp innan jag plötsligt hörde ett gevärsskott innifrån skogen. Feykir reagerade inte alls - men jag ville ju absolut inte hamna mitt i någon "skottlossning" så jag saktade av och vände hemåt igen.

Först red vi öppna i tölt och sedan avslutade vi med sluta i skritt. Det var ju den sistnämnda övningen som tidigare i höst så tydligt avslöjade hur stel Feykir blivit av all min ridning på halvstången... Men nu när det bettet "legat på hyllan" i flera månader har jag min mjuka, smidiga häst tillbaka. Det är särskilt effektivt att rida sluta när vi är på hemväg, då jag får framåtbjudningen gratis. Det ska jag komma ihåg framöver! Om jag nu ändå ska rida på halvstången då och då - som Sylvia sa - för att orka sätta honom på rumpan i tölten så gäller det ju att "böja och bända" desto mer alla andra dagar som motvikt. På ridbanan kan jag ju alltid jobba med volter, men vi rider ju ut för det mesta och då funkar slutor alltså mkt bra!


Det blev bara ca 30 minuters ridning idag, men i o m de avslutande slutorna kändes det ändå som att Feykir fått mycket viktig träning.

Skyndade hem, åt en andra frukost och hann till kyrkan. Där var det en fantastiskt duktig kör som sjöng och vi fick njuta av många av de klassiska adventssångerna, som Dotter Sion, Hosianna m fl. Julen i all ära - men Första Advent är definitivt min favorithelg i december! Alla härliga sånger, alla ljus - och så vet man att man har hela december att se fram emot!


Sedan gick vi och såg den tredje Millennium-filmen. Och jag tyckte den var JÄTTEBRA! Jag har läst alla Stieg Larssons böcker flera varv. Tvåan var min favorit i bokform - medan trean inte kändes färdigbearbetad... Min teori är att han inte hann göra den helt klar, men att förlaget ändå ville ge ut den som den var, inkl alla faktafel. Nu i filmen hade de förståss fått koncentrera historien - men de hade de gjort på ett sätt som lyfte hela storyn! Jag tror att Stieg också hade gillat filmen!

Bloggmoln - 150 ord


Kanske lite mer svårläst?!

lördag 28 november 2009

Mitt bloggmoln!


Min bror Erik skickade ovanstående "bloggmoln" som han gjort m h a www.wordle.net. Det innehåller de 30 vanligaste orden ur min blogg - ju större de visas desto mer vanligt förekommande. Ganska kul, va?!

After work med hästtema!

I går eftermiddag/kväll var jag på "after work" med ett gäng trevliga hästmänniskor. Det började redan kl 17 - perfekt för mig som alltid är så TRÖTT! Carina E, som har stallet där Reykur stod under våra första år i Luleå, hade sammankallat - ett mycket bra initiativ! Där fick jag också tillfälle att träffa min "blogg-idol"! Hon heter Petra Freudenthal och skriver en jättebra blogg på Norrbottens Kurirens hemsida. Den tjejen kan verkligen uttrycka sig! Bloggen har varit "semesterstängd" en period, då hon varit i Afrika. Men nu har den ÄNTLIGEN "öppnat" igen. Och det var ju trevligt att få träffa Petra IRL och berätta hur mycket jag uppskattar det hon skriver! Tjejen är förståss islandshästfantast - men det är väl självklart?! ;-)

Ååååååh - tölt!!!

I natt har jag sovit så GOTT! Vaknade först vid nio - vilket innebar att jag sov hela fem timmar längre än i går morse...! Förutsättningarna för dagens ridtur var alltså väldigt mycket bättre! Dessutom sken SOLEN!!! Det är man ju verkligen inte bortskämd med just nu... som en kund sa här i veckan: "Det blir nästan mörkare när man drar upp rullgardinen på morgonen!"

Kom fram till att gårdagens korta (men härliga) töltupplevelse knappt räknades - så jag fick även idag tränsa med halvstången. Red bort mot Alviksträsk och tog vänster vid sjön. Passade på att rida i högre tempo i tölten och försökte tänka på alla instruktioner jag fick av Sylvia när vi red ut tillsammans i tisdags morse: Sitt på rumpan, peta till med pisken, sitt emot och gör en förhållning, stooor eftergift och flytta sedan lite med vikten för att behålla honom mjuk. Tack vare halvstången orkade jag verkligen "sitta emot" och fånga upp energin - och då blir ju tölten så oerhört mycket bättre!

När vi vände hemåt red jag bakdelsvändningar för att få bättre koll på högerbogen. Sedan tränade vi samlad skritt till dess Feykir pustade och stånkade ordentligt. Då vet jag att han verkligen samlar sig ordentligt! Sedan fortsatte vi träna på tölt i ett högre tempo. I början gick det riktigt bra - tack vare att det var hemväg tog han ju självmant i mer med bakbenen. Men sedan började han bli trött och då märkte jag hur han ville börja fuska bak och "sjunka" fram.

Avslutade med att låta honom sträcka ut i en trav som kändes riktigt, riktigt bra! SEDAN kom dagens STORA PRESTATION: lyckades få Feykir att skritta lång och låg över den farliga bäcken - trots att den senaste tidens regnande resulterat i att den porlade som under värsta vårfloden! Här snackar vi verkligen om en modig häst!!!

Kände mig alldeles "hög" efter dagens ridning. En rejäl dos bra tölt - och dessutom "ljusterapi" från solen samtidigt. Kan det bli bättre?!

fredag 27 november 2009

Ridning - trots allt! Eller "Rena Racer Ridningen"

Efter ännu en dålig natt med lite sömn var jag så GLAD att jag slutar redan till lunch på fredagar! Då kunde jag ändå orka med att gå till jobbet. Hade helst åkt direkt hem för att sova/vila sedan. MEN det råkade vara "städfredag". Vi har en städfirma som städar hemma hos oss. (En alldeles fantastisk lyx som vi började med när jag blev sjuk.) Och hade jag åkt hem hade jag kommit mitt i städningen - inget bra läge att vila/sova alltså. Därför åkte jag ändå till stallet och tog en kort men intensiv ridtur.

För första gången på flera månader tränsade jag med halvstången. Red skogsvägen bakom bommen och efter sidförande övningar i skritt blev det pisken i rumpan, en ordentlig förhållning med hela kroppen - som verkligen "gick igenom" tack vare det skarpare bettet - och sedan stooooor eftergift. Och Feykir fräste iväg i världens tölt! MASSOR med bakben, mycket tempo och riktigt bra takt! Jag insåg att jag faktiskt hunnit glömma hur det känns när han "sitter på rumpan"! Idag hade jag verkligen det bästa av två världar: en riktigt mjuk häst efter de senaste månadernas "böjande och bändande" med vanligt tredelat bett och tack vare halvstången orkade jag kräva samling. WOW!

Fortsatte tölta i relativt högt tempo ända bort till vändplanen, medan jag flyttade honom lite fram och tillbaka med vikten. Någon gång fick jag påminna med pisken - och fick massor av ny energi, som jag nu kunde fånga upp. Oj, så härligt! Sylvia har sagt att jag kan rida på halvstången igen någon gång då och då just för att träna tölt. Hm... blir inte lätt att avstå den nu när jag påmints om hur häftigt det är om man orkar samla hästen lite. Men jag vill ju inte ha tillbaka styva, stela Feykir, så jag måste ju fortsätta rida honom de flesta dagarna med tredelade bettet så att jag kan böja honom ordentligt i sidorna.

På vändplanen jobbade vi en stund i skritt och jag fortsatte att vara aktiv i min ridning: flyttade undan bakdelen för högerskänkeln några steg, sedan direkt några steg bakdelsvändning för höger skänkel, några steg på volt i vänster varv där vi flyttade ut bakdelen, o s v.

När vi vände hemåt igen var Feykir verkligen inställd på att det var full fart framåt som gällde igen. Då passade jag på att träna samlad skritt - ett steg i taget - med stoooora eftergifter på tyglarna mellan varje förhållning. Feykir var verkligen jätteduktig! Han jobbade så bra - vilket hans pustanden och stönanden var ett bra kvitto på. Varvade sedan samlad skritt med att smyga iväg i låååångsam tölt. Red honom högerställd med massor att högerskänkel för att hålla bogen på plats. Och så bra samlad tölt har vi definitivt inte ridit sedan senaste Atlikursen!

När vi var nästan hemma vände jag tillbaka så att vi hann trava en stund också. Precis som i samlade tölten fick jag ställa höger och jobba mycket med högerskänkeln för att få bogen på plats. Och driva MASSOR. När han travat i riktigt trevlig form en stund avbröt jag och skrittade tillbaka hem.

Det blev bara 30 minuters ridtur idag - men det kändes verkligen som hög kvalitet hela tiden! Jättekul, särskilt som jag inte ens trott att jag skulle orka rida. Men den där häftiga känslan jag fick när Feykir direkt töltade så bra var precis det "uppåttjack" jag behövde!

Feykir fick äta kraftfoder i en box medan jag fodrade med hö i hagarna. När jag kom tillbaka in i stallet kan jag konstatera att jag har en FANTASTISKT väluppfostrad häst! Som vanligt hade jag inte kommit ihåg att stänga boxdörren ordentligt, så han hade knuffat upp den på vid gavel. Och dörren ut på gården stod också på vid gavel. Men inne i boxen stod Feykir så snällt och väntade, trots att hans kraftfoder var slut för länge sedan! I det här fallet är han faktiskt PRECIS lika väluppfostrad som Reykur!

När Feykir åter gick i sin flock åkte jag hem till vårt nystädade hus. Nu har jag sovit en stund - det tar ju på krafterna att städa hela huset! ;-) - och börjar känna mig som en människa igen!

torsdag 26 november 2009

Ingen ridning idag

Feykir jobbar säkert stenhårt med att smutsa ner sig i leran i hagen... åh, vad jag är less på allt regn! Vi bor ju faktiskt i NORRA SVERIGE och här ska det vara SNÖ på vintern!!! (SMHI har definitivt fått något om bakfoten i år...!!!)

Själv har jag varit på City Rehab efter jobbet, tränat, bastat och streeeetchat. Så nu hoppas jag få sova gott i natt. Har varit lite dåligt av den varan på sistone tyvärr...

Kanske dags att göra slag i saken och boka in mig på floating? Har hört att det ska vara jätteskönt - och motsvara ett par timmars sömn!

onsdag 25 november 2009

HOPP!!!

I kväll var det dags för Feykir att vara hopphäst igen - men den här gången med matte på ryggen. Vi fick dock börja med att trava över höga cavaletti och det blev endel "pling plång" innan Feykir lärde sig att hålla koll på "fötterna".

Sedan byggde Sylvia upp ett lågt krysshinder som vi skulle travhoppa. Feykir blev upplivad och gjorde rejäla språng över - även när Sylvia höjde hindret. Fast när vi sedan bytte varv och gjorde samma sak i vänster varv fick Feykir för sig att försöka springa på sidan istället, så jag fick verkligen styra ordentligt.

Och sedan blev det riktigt svårt! Sylvia satte en cavalettibom längs spåret ungefär 1/3 in på ena långsidan. Vi skulle trava fram till bommen och sedan fatta galopp precis när hästen klev över med frambenen. Tänk att något som låter så enkelt kan vara så svårt! Galoppfattningar brukar ju dessutom vara mitt och Feykirs paradgren... I höger varv gick det i o f s bra nu också - bara jag fick till timingen så att fattningen kom i rätt sekund. MEN i vänster varv fick vi stora problem! Nu var bommen dessutom ganska nära hörnet - och Feykir skyndade sig gärna att fatta galopp precis i hörnan. När jag då bromsade honom hann vi väl inte riktigt hitta någon balanserad trav igen förrän det var dags för galoppfattningen. Så det blev både fel galopp och korsgalopp ganska ofta i detta varv... Hm - det här var definitivt något vi behöver träna på!

Sylvia sänkte krysshindret för att en av de andra hade haft problem att få sin häst att hoppa - hon sprang hela tiden på sidan istället... Jag tänkte passa på att hoppa lite mer i det svårare varvet. Men första språnget sprang Feykir också på sidan... nästa gång lyckades jag styra honom över. Tredje försöket sprang han på sidan, men när han hoppade igen fjärde vändan var jag nöjd. Nu kändes han rejält trött - så det var nog därför han försökte fuska...

När vi skrittade av hästarna efteråt pratade Fia och jag om att man borde ta sig tiden att löshoppa hästarna då och då - det är ju väldigt nyttigt för dem eftersom de måste ta i med bakbenen. Och dessutom något roligt de kan få göra på ridbanan! I alla fall tycker Feykir att det är jättekul - det märkte jag i somras!

Feykir har tjuvtränat!

I måndags, när jag var i Umeå, red Eva Feykir på sin ridlektion. Sylvia brukar ha ett tema för varje vecka, som hon sedan varierar lite utifrån vilken nivå eleverna i resp grupp är. Den här veckan är temat hoppning. Och nu har alltså Feykir redan tjuvtränat! (Det har i o f s alla ridskolehästarna också - men i min grupp rider de flesta på egen häst så i kväll har Feykir och jag inga ursäkter om vi är sämst...!)

Feykir visade ju i somras att han är en riktig stjärna på löshoppning! Hopptekniken verkade finnas helt naturligt hos honom - och han hoppade HÖGT över varje hinder. (Eftersom hans matte är så feg har vi ju bara skuttat över låga, nedfallna träd i skogen så han har ju inte fått någon större träning precis...) Och i måndags satsade han lika helhjärtat och hoppade HÖGT över hindret även med ryttare på ryggen.

Fast först skulle de trava över cavalettibommar på klossar - och DET hade tydligen varit riktigt spännande! Feykir hade jagat upp sig endel över den nya situationen. Men med en flygledare på ryggen klarar man även riktigt tuffa utmaningar i livet! Och när han lugnat ner sig lite och lyckades "sortera upp" alla benen klarade han i alla fall några gånger att trava över utan att slå i någon bom. Så nu hoppas jag att han har positiva minnen av detta i kväll när det är min tur att sitta i sadeln.

tisdag 24 november 2009

Coaching av Sylvia!

Hemma igen efter en trevlig helg i Umeå med föräldrar, syskon, syskonbarn och svärföräldrar.

Eftersom det är tisdag och jag börjar jobbet sent åkte jag till stallet på morgonen. Feykir verkade ha saknat mig - för trots att de fortfarande hade lite frukosthö att mumsa i hagen kom han fram till mig direkt! Sådant ger poäng!

Fick tillfälle att rida ut med Sylvia och det var ju trevligt! Dessutom får man ju alltid en massa bra hjälp en sådan gång! Det värdefullaste var när vi försökte öka tempot i tölten - där behöver jag verkligen massor av hjälp! I dagsläget blir både jag och Feykir lite stela och nästan paralyserade när vi höjer tempot - så det gäller att se till att aktivera oss båda! Hon sa att jag ska "sitta bakåt" ordentligt, peta till med pisken så att han går fram ordentligt, "plocka loss" honom igen i munnen, ge eftergift och sedan flytta honom fram och tillbaka med vikten. Sedan är det dags att "sitta bakåt" igen och peta till med pisken... o s v.

Jag berättade att jag inte ridit med halvstången på flera månader nu - förutom ett rejält bakslag så har det i övrigt fungerat bra med vanliga tredelade bettet. Fast jag märker ju att när jag försöker öka tempot i tölten så blir han vääääldigt stark igen. Sylvia tyckte det var jättebra att det funkar med vanliga bettet, men tipsade om att jag kunde rida med halvstången någon gång ibland - och då passa på att träna på ökade tempot i tölten. För jag måste orka sätta honom mer på rumpan där än vad jag gör med vanliga bettet, så att han kommer upp fram. Som det är nu hamnar han alldeles för mycket på bogarna när vi försöker öka.

På hemvägen red vi riiiiiiktigt låååååååångsam tölt efter en hel del samlad skritt. "Vilken skillnad det blir på Feykir så snart det är hemväg! sa Sylvia. När han börjar gå fram mer blir takten så oerhört mycket bättre direkt!" Som vanligt sitter lösningen till alla problem i att han ska jobba tillräckligt mycket med bakbenen.

Tillbaka i stallet släppte jag in Feykir i en av dubbelboxarna för att han skulle få äta kraftfoder. Det var redan förberett för fodring av ridskolehästarna i em - så det var havre i ena krubban. När Feykir först stod utanför boxen upptäckte han detta och försökte omvandla sig till giraff för att nå över boxväggen ner i krubban. Fast det gick inte riktigt... Men när jag släppte in honom i boxen stod han bara och tittade uppfodrande på mig: "Hit med käket!" Han brukar nämligen alltid få sin mat i den andra krubban! Men när jag kom med en skopa betfor till havren som redan fanns visade det sig att han trots allt kunde tänka sig att äta ur "fel" krubba.

måndag 23 november 2009

Dags för ny bygglovsansökan?!

Jag har ju tidigare nämnt lite om våra vedermödor för att få bygga garage... Eftersom huset är Q-märkt och när processen drogs igång stod på mark som var fornlämningsskyddad (det senare är numera upphävt för vår tomt) så tog det två år och massor av ändringar och "malande" innan alla instanser tillslut lämnat godkännande. Vi kunde alltså börja bygga vårt garage!

Det var bara en liten hake... vi var tvungna att ha slagportar. Inte särskilt praktiskt när det är utförsbacke fram till garaget... resultatet blev att vi nu haft garage i två vintrar utan att kunna använda det! Johans arbete med att hålla undan is och snö har inte räckt till - tjälen har fått marken att resa sig så mycket varje vinter att dörrarna inte har kunnat öppnas! Ett problem som aldrig uppstått om vi istället fått ha vipp-port... Men nu har jag kanske hittat lösningen? Om vi kunde få sätta vipp-port men döljer att det är en vipp-port?!




Man kan t ex köpa en sådan här att sätta på garageporten! Inte kan väl Byggnadsnämnden motstå detta??? ;- ) Fast förutsättningen är förståss att det går att få en med islandhästar istället!
(I höst har garagenedfarten grävts om för andra gången. Ett rejält lass hyttsten (som också används till ridbanor) SKA göra att marken inte reser sig igen i vinter. Fast det löftet fick vi inför förra vintern också - när den också grävdes om och dubbelisolerades...)

lördag 21 november 2009

Dagens citat

"Jag reser aldrig utan min dagbok. Man bör alltid ha något sensationellt att läsa på tåget!"

Oscar Wilde (1854-1900)

fredag 20 november 2009

Åka tåg, åka tåg, åka tåg!

Fortfarande regnigt och trist... det blir ju så MÖRKT!

Hade ont om tid idag - så jag satsade på något som skulle vara riktigt jobbigt för Feykir: galoppträning på ridbanan. Det "härliga" vädret medför ju i alla fall att det är kanonfäste i kurvorna! Skrittade igång och repeterade framdelsvändnings-övningen från i onsdags. Sedan travade vi på böjda spår a´la-Atli innan det var dags för galopp.

Började i höger galopp för att ge Feykir självförtroende. Atli säger att de första galoppsprången alltid är de bästa - och de första travstegen efter galopp lika så. Därför anser han att man ska rida riktigt många första galoppsprång och första travsteg - alltså massor av övergångar - för att förbättra båda gångarterna. Jag brukar oftast träna så också på ridbanan. Men nu lät jag istället Feykir "rulla på" i galopp flera varv i taget - som vi gjorde på lektionen i onsdags. Jag tror nämligen att Feykir behöver den typen av träning också. Högergaloppen är så härlig att rida!

Efter en skrittpaus tog vi oss an vänster varv i galopp. På den kortsidan där det är liiiite utförsbacke har Feykir alltid lite problem... Jag får ABSOLUT inte röra innertygeln där för då är det pass direkt! Nu fokuserade jag på att försöka sitta bakåt ordentligt - för att undvika att han slänger sig på bogarna - och driva ordentligt med innerskänkeln. I början gick det bäst. Sedan började han spänna sig i innersidan och gena kraftigt i kurvorna på den kortsidan... Ofta blev det korsgalopp några steg också innan han bytte till ren galopp. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra när han blir som ett järnspett i innersidan... Försöker lösa det genom massor av drivning - för att få med inner bak ordentligt. Men jag vet inte riktigt om det är rätt väg... Får fråga Sylvia!

Nu hinner jag inte skriva mer - ska nämligen åka till Umeå för att träffa mina föräldrar och syskon i helgen! Johan ska inte med, så därför blir det inte bil utan jag åker tåg. (När jag ska hem på måndag går det dock inte något tåg så då är det tyvärr buss som gäller...) Och om ni vill veta vad jag läser på tåget så ska ni kolla bloggen i morgon! Trevlig helg!

torsdag 19 november 2009

Ett rop på hjälp?!

Ett 15-tal hästar uppges ha rymt från en ridskola i Halmstad idag på morgonen. De sprang till länssjukhuset där Polisen kunde fånga in dem - vid psykakuten!

Källa: GT.se

Feykir och jag är ju också med i Islandshästen!!!

Noterade tidigare att en halvbror till Feykir fanns med i en saluannons för ett avelssto i senaste numret. Men det är först nu - när jag för andra gången läser igenom reportaget om Midurs regionala tävling i Boden - som jag upptäcker att Feykir och jag faktiskt är med på bild i samma tidning! Tyvärr gapar Feykir precis... men han är förståss jättesnygg ändå! :-) (Ledtråd - den stora bilden på sid 22.)

onsdag 18 november 2009

Ridlektion

Fortfarande plusgrader och dessutom regn när det var dags för veckans ridlektion... "men det finns inte något ont som inte har något gott med sig" heter det ju och det stämmer även i detta fall! Ridbanan var nämligen åter isfri och "grusig" vilket gav maximalt fäste i kurvorna när vi skulle galoppera!

Men vi började förståss med att jobba hästarna i skritt. Dagens övning var att rida framdelsvändning "så länge som det behövdes" d v s till dess hästen verkligen korsade bakbenen så att eftergiften kom. Sedan rida rakt fram innan ny halt och framdelsvändning på samma sätt åt andra hållet, o s v, o s v. Till höger gick det riktigt bra tycker jag - och till vänster gick det också bra när Sylvia tipsat mig om att hålla bättre koll på ytterbogen. Detta fick vi varva med att skritta längs spåret och "göra halt med hela kroppen". I början kändes Feykir verkligen som en hängmatta i halterna :-O "Du måste driva MYCKET mer in i halten" sa Sylvia. Och jag som tyckte att jag gjorde just det... men det var min bristfälliga motorik som än en gång spelade mig ett spratt... benmusklerna spände sig massor - men benen kramade inte runt hästen! När jag lyckades korrigera det gick det mycket bättre! Jag tror aldrig jag lyckades få honom att riktigt trampa under sig i halterna - men han hade i alla fall bakbenen rakt ner och inte bakom kroppen!

När vi "joggat igång" hästarna lite med tölt längs spåret fick vi göra denna övning: tölta längs långsidan, ta ner hästen i skritt och sidföra genom kurvan, tölta några steg på kortsidan, ner i skritt igen och sidföra genom nästa kurva. Ett MKT bra tips från Sylvia var att lägga till innerskänkeln ordentligt redan innan man började bromsa. Det gällde verkligen att bromsa upp ordentligt på yttertygeln och använda massor av innerskänkel (jag förstärkte med pisken ibland).

Övningen vidareutvecklades sedan till att vi fick sidföra i tölt i kurvorna istället. När jag m h a MASSOR av innerskänkel verkligen kunde flytta ut bakdelen i kurvorna blev takten väldigt trevlig längs nästa långsida! Och med lite "vibration" på tyglarna kom formen också. Innan dess hade Feykir testat att vräka sig tungt i handen för att se om det var ett sätt att komma undan kravet på arbete. Men då gjorde jag "halt med hela kroppen" från tölt och han insåg att det var en bättre idé att bära sitt huvud själv än att försöka få matte att sköta den saken.

Avslutningsvis skulle vi träna galopp. Vi har för det mesta galopperat längs långsidorna och sedan travat på volt på kortsidorna. Men den här gången skulle vi rulla på i galopp varvet runt. Underlaget var verkligen optimalt för detta - inte en antydan till halt någonstans så varken Feykir eller jag behövde spänna oss för den skull. Dessutom börjar han bli van vid situationen att alla hästarna runt omkring galopperar - så han blir inte alls så där stressad av det längre. Trots att vi började i vårt svåra vänster varv gick det riktigt bra! På hans "svåra kortsida" fokuserade jag extra mycket på att inte ramla framåt - jag ska ju absolut inte uppmuntra honom att slänga sig på bogarna! Och vissa varv kunde jag böja honom i innersidan även där utan att han blev spänd!

Jag har brukat tycka att det är bäst när han får balansera sig i sin stadiga högergalopp innan jag kräver vänster galopp. Men en fördel med dagens upplägg var ju att han fick gå det svårare varvet innan han blev allt för trött! När vi bytte till höger varv tog vi först en skrittpaus - och det behövdes för Feykir flåsade som en blåsbälg!

Högergaloppen gick förståss bra - den är han så duktig på Feykir! Någon gång gick han faktiskt själv in på volt - då han följde efter en framförvarande häst som travade på volt. Tyvärr var jag allt för oförberedd för understödja honom optimalt - så han höll inte galoppen så många steg på volten. Men redan efter ett par travsteg kunde vi fatta galopp som han höll varvet ut.

Jag brukar skritta av uppsuttet efter lektionerna, för att träna bort hans ovana att dyka ner på bogarna. Fast nu var han så flåsig att jag satt av och promenerade med honom istället.

tisdag 17 november 2009

Ligger lågt...

...även idag, p g a ytterligare en dålig natt. Så Feykir fick en vilodag till.

All den fina snön har regnat bort :-( men just idag hade jag tänkt ha nytta av det och träna galopp på ridbanan. Passa på när fästet i kurvorna antagligen skulle vara optimalt. Men, men... det är bara att gilla läget och hålla tummarna för att jag kan rida lektionen i morgon!

Vi har haft besök av en kvinna från Norrbottens Muséum idag på morgonen. För att spara energi och få lite mindre kallt och dragigt skulle vi behöva göra något åt fönstren. Men som vanligt när det gäller vårt Q-märkta hus i Världsarvet så är det alla möjliga instanser som ska säga sitt, inkl muséet. (Därför tog det hela två år innan vi tillslut fick bygglov för garage, bygglov för att måla om vårt röda hus med ny röd färg tog mer än ett halvår... o s v.)




Men tillslut stod ändå garaget där - och smälter in riktigt fint mot de gamla kyrkstugorna! Här är mamma och pappa på besök för att anlägga den fantastiska rabatt som jag fick av dem i 39-årspresent!


Nu trodde vi att man kunde få byta ut befintliga fönster - som inte är original utan sedan början på 50-talet - till nytillverkade med precis samma mått. Och som enligt vår uppfatting "ser gamla ut". Men det verkar vara tvärstopp. Dock visar det sig att det finns en ny metod: att byta ut innerglasen i befintliga fönster till superisolerade. Så nu ska den möjligheten utredas. Kvarstår dock problemet med våra två balkongdörrar - där måste verkligen hela dörrarna bytas för de verkar MKT dåligt isolerade. Förhoppningsvis går alla instanser med på det i alla fall.

När "muséet" hade åkt kunde jag lägga mig och vila igen - precis vad jag behövde! Men nu måste jag vakna till för det är dags att åka till jobbet!

måndag 16 november 2009

Feykir softar

...hoppas jag i alla fall. Matte har inte ens orkat träna i City Rehabs bassäng idag... en dålig natt och sedan en dag på jobbet tog knäcken på henne. Så hon har också softat och nu ska det bli en "tidig kväll" - hoppas det går att sova i natt!

söndag 15 november 2009

Vilka överraskningar!

Idag är det tyvärr plusgrader igen och jag hade sett på yr.no att det t o m kunde börja regna vid lunchtid. Åkte till stallet redan tidig förmiddag med förhoppningen att hinna rida innan regnet. När jag kom till Mariebäck fick jag till min förvåning se Evas bil så där - det visade sig att hon skulle leda en turridning. Hon erbjöd mig och Feykir att följa med, men jag avstod. "Har inte tänkt rida en långtur idag." sa jag.

Istället red jag längs skogsbilvägen ovanför stallet. Varvade trav och galopp bort till vändplanen, skrittade en sväng ute på kalhygget, tränade bakdelsvändningar på vändplanen innan vi vände hemåt igen. Tränade samlad skritt och övergångar till tölt. När vi var nästan tillbaka på gården, vände jag tillbaka och travade en längre sträcka innan Feykir fick skritta hem.

På gårdsplanen mötte jag till min förvåning Eva - som höll på att leda ut hästar till hagarna igen. Det visade sig att det inte kommit något turridningsgäng - det hade blivit missförstånd avs vilket datum de skulle rida! "Så nu ska jag ut och rida en sväng själv - orkar ni följa med?" undrade hon. Jag kunde ju inte missa den chansen att få lite draghjälp i ökad tölt! Men stackars Feykir, som redan blivit "lurad" en gång idag när han nästan trodde att han var hemma, såg ganska bekymrad ut när han inte direkt fick gå in i en box och mumsa kraftfoder i stallet utan istället fick stå och vänta med utrustningen på medan Eva gjorde Dád klar. Feykir trampade runt endel och Eva läste hans tankar: "Hallå - du har glömt att jag ska få mat NU!!!"

När vi en stund senare skrittade iväg på dagens andra ridtur var det ändå helt utan protester från hans sida. Vi red bort till sjön och testade några sträckor med högre tempo. I början av en sådan sträcka brukar Feykir få problem med takten. Men efter en stund, när han "sorterat upp" alla benen så kan det gå riktigt bra! Till dess han börjar bli trött - då blir det lite trassligt igen...

Vid sjön stannade Feykir och jag för att han skulle få vila, medan Eva och Dád galopperade in till byn. Feykir flåsade en hel del - utom när Eva och Dád fattade galopp - då höll han istället andan en lång stund medan han stirrade efter dem. Men han verkade mycket nöjd med att få stå kvar och hämta andan en stund. När de andra kom tillbaka vände vi hemåt igen - med mer tölt. Bitvis med riktigt bra resultat i det högre tempot.

Vi mötte en liten lastbil som lät väääääldigt konstigt - tyckte Feykir - så till min stora förvåning tvärvände han och satte av i full galopp bort från det otäcka fordonet. Han girade in på en oplogad avtagsväg och jag trodde nästan att han skulle försöka hoppa över vägbomen som plötsligt fanns mitt framför oss. Men istället girade han 90 grader igen och tvärstannade. Nåja, man kan väl inte vara lugn som en filbunke jämt? Dád hade ju redan hunnit med ett antal "panikattacker" under ridturen, orsakade av att Eva gjorde sådana våldsamma saker som att fixa lite med ena stiglädret, försöka borsta bort snö från sitt byxben, sträckt ut ena armen... Så i den jämförelsen är Feykir verkligen en oerhört stabil häst!

Vi skulle tölta lite till, men ganska snart kände jag att Feykir var alldeles för trött för att ta i tillräckligt med vänster bak. Han "smög" istället över i en mjuk och lugn galopp - och vi tänkte nog både han och jag att det skulle gå bra att "smyggaloppera" lite försiktigt där bakom. Men snart vände sig Eva om och sa: "Vad är det där för tölt?" Jag bröt av till trav istället - och Feykir sökte sig tacksamt framåt-nedåt . Han har verkligen den allra bästa traven när han är rejält trött! När vi skrittat nästan hem igen konstaterade Eva att hon gärna skulle rida lite längre - hon och Dád hade ju "bara" ridit 45 minuter. Jag föreslog att hon skulle rida "bakom bommen" - där Feykir och jag ridit vår första ridtur idag. "Men nu måste Feykir få gå hem och äta sitt kraftfoder - annars tror jag att han blir VÄLDIGT besviken!" sa jag. Och han gjorde inte minsta antydan av att vilja följa med dem när de försvann längs skogsvägen.

Totalt måste vi ha ridit 1.5 timme idag - Feykir och jag - så han hade verkligen gjort sig förtjänt av sitt kraftfoder!

lördag 14 november 2009

Feykirs bror i Islandshästen!

I senaste numret av Islandshästen finns en stor annons (halvsida) om stoet Ida från Lönneberga. Där visas även bilder på hennes avkommor - varav en (Ási) har samma pappa som Feykir!

När jag kom till Mariebäck idag mötte jag detta ekipage: Olivia som tolkade på bob bakom Igor, som hade mamma Sylvia på ryggen. Olivia kallar Igor för sin häst - hon brukar rida på honom också. Och efter ridturen var Olivia mycket noga med att både borsta och kratsa hans hovar - den tjejen kan definitivt gå långt!

Feykir och jag red mot Alviksträsk idag. Han var tyvärr ganska ofokuserad, särskilt i början av ridturen. Då hade vi dessutom en rejäl kontrovers när jag tyckte att han skulle gå undan för höger skänkel och han tyckte att det var HELT onödigt! Istället tyckte han att han skulle stå på bakbenen - men upptäckte snabbt att det inte var någon bra idé för då blev matte ganska arg... Det slutade med att han - motvilligt - blev tvungen att acceptera den där högerskänkeln i alla fall.

Testade att lösgöra i tölten genom att rida tempoväxlingar - inspirerad av onsdagslektionens tanke att kunna lösgöra utan att böja. Det funkade rätt bra - fast inte lika effektivt som bakdelsvändningarna runt koner. När vi vände hemåt igen blev det mer sidförande för högerskänkeln - och nu när vi var på hemväg hade Feykir inga invändningar mot det alls! Hm...

Skrittade samlat med eftergift och "smög" sedan iväg i tölt - då blev tölten riktigt, riktigt bra! Feykir pustade och stönade - så jag hoppas han jobbade ordentligt med alla de viktiga töltmusklerna han behöver bli starkare i! Avslutade med trav och det var inte alldeles lätt att få honom att sträcka ut framåt - nedåt. Livet var helt enkelt lite för spännande idag... Men tillslut slappnade han av och när matte dessutom fick hans högerbog på plats blev traven riktigt trevlig! Då fick han skritta resten av vägen hem.

Fia kom till stallet för att ta hand om sina hästar. Förutom Lukka har hon även en Berserkuravkomma som är fyra år. Sylvia har också två, så det är tre "mini-Bersan" som börjat ridas in i Mariebäck i höst. Idag var det sjätte gången lilla Ljufa hade sadel på ryggen. Fia satt först på henne inne i stallet och sedan red de runt på ridbanan. Ljufa var jätteduktig! Hon verkar så trygg - ser bara lite förvånad ut när hon får vara med om nya saker.

Igår hade Sylvia och Fia faktiskt ridit ut på alla tre "småttingarna"! En av dem satt på en äldre, stabil häst och hade unghästen med ryttare som handhäst. När de kommit en liten bit efter skogsvägen ovanför stallet vände de - och på hemvägen hade unghästarna fått gå "lösa" (alltså inte längre som handhästar). Jag tycker det är spännande att följa hur de jobbar med unghästarna. Feykir var ju visserligen bara 1,5 år när jag köpte honom. Men han fick gå kvar nere på Örnäs till dess han fyllt 5 och både blivit grundinriden och även lite tränad av Nina, så jag missade ju hela den delen av hans uppväxt.