Underbar morgon!!!

Ja, riktigt så här härligt snöigt var det ju inte... det här är en "arkivbild" som det brukar heta. Men det var i alla fall minusgrader och helt klar himmel! När jag kom till stallet var det fortfarande mörkt, för jag var tidig. Men när jag red ut hade solen kommit fram! HÄRLIGT! Här behövs verkligen all ljusterapi man kan få!

Det var ju bara min andra ridtur sedan förra onsdagen - och vilodagar är verkligen inte av godo för Feykir... all överskottsenergi resulterar i en massa trams och tjafs... Men, men det är bara att försöka rida på och tänka att det blir bättre sedan!

Red på halvstången - för att orka samla honom i tölten så att han verkligen fick jobba ordentligt. Började dock med att skritta i skogen och göra små, små volter runt träden - för att mjuka upp honom ordentligt. När vi sedan tagit oss levande över bäcken - trots att den är så full i vatten nu att det låter MASSOR - blev det pisk i rumpan, halvhalt och TÖLT! Sidförde med vikten fram och tillbaka över vägen för att få honom mjuk. Och påminde OFTA med pisken så att han inte skulle börja fuska bak.

Red mot Avan och det blev tvärstopp ett antal gånger när han förvandlades till en staty som spanade in i skogen... Matte blev ganska irriterad... Och konstaterade att han definitivt behövde springa MER!

Tog ena travslingan i skogen och när vi skrittat ner till bilvägen igen vände vi hemåt. Hemvägen började med en ganska lång utförsbacke där jag skrittade lååångsam, samlad skritt. Feykir pustade och stönade - så bevisligen tog han i ordentligt! En stor del av hemvägen varvade vi sedan riktigt samlad skritt med lååångsam, samlad tölt - och om jag verkligen lyckades sitta på rumpan och driva ordentligt så jobbade han i en trevlig form också! Det här var verkligen bra träning för honom!

Gjorde några försök att öka tempot i tölten också - utan att han skulle försöka "dyka ner" fram. Pressade inte så mycket när det gällde tempot - utan fokuserade på att få in timingen i mina hjälper för att behålla honom "på rumpan" och därmed mer rest framtill.

Avslutningsvis fick han sträcka ut i trav. När vi rider ut funkar traven allra bäst som avslutning för då kan jag verkligen rida honom fram emot bettet utan att han rusar.

Skrittade hem - och med MASSOR av stöd - klarade han faktiskt att skritta lång, låg över bäcken trots allt "plaskande" där nere. När vi nästan var tillbaka på gården igen insåg jag att jag REDAN glömt vad jag bestämde sist: att jag ALLTID ska rida slutor i skritt när jag rider med halvstången. Hade t o m hunnit sitta av för att gå sista biten, men jag satt upp igen och så red vi sluta in på gården.

Där mötte vi Fia som precis skulle rida ut med ett turridningsgäng. Roligt för dem att få rida i så fint väder!