Halleluja-moment!

Ett sådant fick jag verkligen uppleva idag - och det var helt oväntat! Eftersom det är tisdag och jag börjar sent red jag på morgonen innan jobbet. Valde än en gång skogsvägen "bakom bommen" för att Feykir skulle få jobba ordentligt i djupsnön. (Ja, efter de senaste dagarnas ihärdiga snöande har vi nog en halvmeter snö - så nu kan jag använda ordet "djupsnö" utan reservationer!) Red galoppintervaller upp till vändplanen och en av gångerna vi fattade vänster galopp var det så där: "plötsligt händer det!!! Första språnget blev nästan bara uppåt! WOW!!! Det var förståss för att Feykir verkligen tog i för att "lyfta sig" upp ur snön!

När vi kom till vändplanen skrittade vi en ganska lång sträcka längs kalhygget. Här var det helt ospårat och snön gick upp över knäna på Feykir. Så han fick jobba ordentligt med att lyfta på fötterna, även om det var lätt kallsnö. Vid ett tillfälle korsade vi ett älgspår som såg ganska färskt ut... men Feykir reagerade inte alls.

Det gjorde han däremot när vi hade vänt hemåt igen. Då började jag undra om han inte läst boken där det står att hästar ALLTID vill hem?! Nej, antagligen fick han vittring på den där älgen för han blev stel som en staty och vågade INTE gå hemåt. Jag fick lirka och lirka, några steg i taget, och SAKTA men säkert närmade vi oss tillslut skogsvägen igen. Precis när vi kommit upp på vändplanen var det en fågel som flög upp framför oss - och jag trodde nästan Feykir skulle sätta sig av rena förskräckelsen!

Sådana här gånger är det tur att man har en modig matte - som försiktigt kan lotsa en förbi alla faror! ;-) En modig och sjungande matte, ska kanske tilläggas. För det lärde jag mig redan på Reykurtiden att det är bra att sjunga när hästen blir stressad. De är ju så oerhört känsliga och känner av minsta tecken på att även ryttaren blir spänd. Och det allra första tecknet är att man andas lite mer ytligt. Men om man sjunger måste man andas ända från magen - och då sprider man alltså lugn till hästen!

När så Feykir tillslut - med sjungande matte på ryggen - lyckats skritta avslappnat en lång stund tog vi en avslutande galopp hemåt. Sista biten in på gården - där det var plogat - red vi slutor i skritt också. Precis som igår var Feykir JÄTTEDUKTIG!

Nu måste jag skynda till jobbet: over and out!