Lilla julafton i stallet!

Traditioner är till för att upprätthållas - och alltså hade Eva, Emelie och jag traditionell lilla julafton i stallet även i år. Sylvia var bussig att låna ut hästar till dem så att vi kunde rida ut i skogen och spana efter tomtar. Eva fick låna "Sillen"...




...och Emelie fick låna Humor. Jag hade sådan tur - så jag fick rida Feykir idag igen!!!

Vi red en timme, bort mot Avan och inne i skogen. Det var 17 minusgrader när vi red iväg och så vackert med lite snö på marken och rimfrost i träden! Precis när vi skulle rida över farliga bäcken mötte vi TVÅ bilar, varav en var JÄTTESTOR, men när Feykir hade två kompisar med sig var han hur cool som helst! Sedan mötte vi inga fler bilar - lite synd, det hade inte skadat att han fått lite mer "social träning"!

När vi skrittade sista biten hemåt red jag mycket slutor - och Feykir var verkligen JÄTTEDUKTIG! Oj, vad han pustade och stönade - så att jag inte skulle missa hur duktig han var! Det kanske var kombinationen av draghjälpen från kompisarna (man kan ju inte tappa framåtbjudningen helt om man ska hinna hänga med de andra!) och det faktum att det var tredje dagen i rad vi jobbade med slutorna.

När hästarna åter gick i hagen var det dags för julfika och julklappar i Josefshallen. Jag fick jättegott mandelte av Eva - och det sitter jag precis och njuter av medan jag skriver dessa rader! Hon har bjudit mig på detta te tidigare en gång, för något år sedan. Då hade jag precis läst en kriminalroman där man avslöjat att någon blivit mördad genom att någon känner igen doften av ett gift - vilket doftar precis som bittermandel. Så jag får väl erkänna att jag blev lite tveksam när Eva ville bjuda på bittermandeldoftande te...!!! Men jag drack och överlevde! Dessutom tyckte jag det var så GOTT! Har försökt köpa detta te sedan dess, men inte lyckats få tag på det... Men nu hade alltså Eva lyckats! Så om någon vill bjuda er på en dryck som doftar bittermandel är det inte säkert att det är ett mordförsök - det KAN vara ett mycket gott te också!