Lördagsridning!

OBS "arkivbild" från 1 januari 2009. Då var Feykir ca 50 kg tyngre än idag... så här vill jag INTE att han ska se ut igen! Fast han var ju förståss jättevacker ändå!!!


När jag skrivit gårdagens blogginlägg fick jag sådan hemsk smärta hela vägen från axlarna, genom armarna och ner i händerna... Även när jag låg helt stilla på sängen gjorde det JÄTTEONT - och minsta lilla jag rörde mig blev det ännu värre! Att ta Panodil hjälpte inte. Och starkare värktabletter har aldrig någon effekt på mig (tro mig, jag har testat mig igenom hela FASS vid det här laget!) Smärtstillande gel brukar hjälpa, men inte den här gången... Tillslut plockade jag fram min TNS-apparat och kopplade elektroder till de ställen där det gjorde allra mest ont. När jag startade strömmen blev det först ÄNNU ondare, men efter en halvtimme började det klinga av så jag kunde faktiskt somna.

I morse vågade jag först knappt röra armarna - tänk om det skulle komma tillbaka lika plötsligt som det kom igår! Men när jag började komma igång lite försiktigt gick det riktigt bra. Åkte till stallet och borstade Feykir - det gick också bra. Sadlade och tränsade - det gick också bra. När jag suttit upp och red iväg från gården började det ila igen i vänsterarmen, men jag bestämde mig för att fortsätta så länge det bara gick. Och som tur var klingade smärtan av igen!

Red mot Avan idag och hade halvstången på ifall jag skulle få så där våldsont igen att det blev svårt att använda armarna. Och eftersom jag hade halvstången passade jag på att träna tölt. När vi mjukat upp oss och joggat igång en stund red vi korta sträckor i ett högre tempo. Feykir behöver lära sig att "sortera upp" benen så att han även kan tölta snabbt utan att bli spänd och passtaktig. Och jag behöver lära mig att få rätt timing i hjälperna, så att han ökar tempot utan att dyka ner fram.

Vi har haft lite problem med bilar den senaste tiden... Sist jag red med Eva var det en lastbil som skrämde Feykir. Han brukar bli lite ängslig om han måste möta en riktigt stor lastbil. Men det här var värre än så - den var inte alls stor men jättegammal och lät hur konstigt som helst! Något slags pysande, vinande ljud... och jag tror det var detta som gjorde honom så rädd att han tvärvände och satte av i full galopp bort från det otäcka. Det här är ju ett tag sedan nu, men när vi för två veckor sedan mötte en vanlig bil tvärvände plötsligt Feykir på samma sätt... Det var väldigt slaskigt den dagen och det blev därför ett slags vinande ljud från däcken på bilen - så jag tror det var därför Feykir blev rädd igen. Och sedan dess har han fortsatt att vara rädd för vanliga bilar. Fast han aldrig varit det förut...

Jag vet inte vad som är bästa sättet att hantera en sådan sak... Men jag gjorde i alla fall så att jag de första gångerna hoppade av och gick före honom varje gång vi mötte en bil - tänkte att det var ett sätt att snabbt bryta beteendet. ("Varje gång" är inte så ofta som det kanske låter - det är så lite trafik på våra ridvägar att man många gånger inte möter en enda bil på en ridtur!) Men idag kom det faktiskt FYRA bilar så vi fick massor av träning! Tre av dem var mötande och det är dessa som är mest spännande. Nu satt jag kvar och med massor av drivning och lugnt småprat lyckades jag få Feykir att fortsätta framåt. Den tredje bilen var faktiskt svårast, då var det oerhört nära att han tvärvände. Det var en ganska stor skåpbil så det var väl mer "lastbilslik" kanske? Men tjejen som körde var jättebussig - tog det oerhört lugnt och försiktigt när vi möttes! Och jag kunde lirka Feykir förbi även denna bil. Sedan fick han MASSOR av beröm och t o m en godis!

Hela hemvägen var det sedan bilfritt. Vi fortsatte att rida intervaller med snabbare tölt, varvat med kort tempo för att han inte skulle bli för lång. Jag tycker faktiskt att vi var riktigt duktiga! Han fick sträcka ut i trav en stund och sedan red vi även slutor i skritt. Det märktes att vi jobbat mycket med det igår - han var riktigt duktig!

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att han började flåsa alldeles våldsamt när vi kommit in - det var uppenbarligen alldeles för varmt för hans tjocka päls! Så han fick stå ute med fleecetäcke på istället medan han mumsade på "dagens rätt" som var äppelbitar och två nävar havre i vatten.

När jag sadlade innan ridturen blev jag föresten riktigt förskräckt när sadelgjordsstropparna först verkade alldeles för korta. Så många dygn har de ju inte hunnit ha fri tillgång på hö ännu! Men sedan såg jag att det berodde på att de hade hamnat jättesnett när jag bytt schabrak - vilken tur!