Nyårsafton - och invigning av isvägen

I morse plingade det till i min mobil - det var ett sms från Färjerederiet om att isvägen i Avan öppnat för säsongen. (För fordon upp till 2 ton). Nu får jag alltså nära till stallet ett tag framöver! :-) Det är alltid lite spännande att köra på isen över älven första gången för säsongen - men den höll!

Feykir verkade glad att se mig - han lämnade nästan direkt höbalen och kom till mig när jag ropade! Än en gång hade jag anledning att imponeras av islandshästarnas fantastiska vinterpäls. Det snöade lätt idag och Feykir hade ca 3 cm kall, fluffig snö på ryggen. När jag borstat bort snön kunde jag konstatera att han var HELT torr under snön - pälsen hade isolerat så oerhört bra att snön inte börjat smälta det minsta!

Idag tänkte jag våga mig på lite mer "seriös träning" för nu har jag ju orkat rida flera "försiktiga" ridturer senaste veckan utan att bli sämre igen. Därför tränsade jag med halvstången - för här skulle tränas tölt!

I början av ridturen var Feykir väldigt ofokuserad: kastade med huvudet och ville bara busa... Värmde upp med en massa sidförande i skritt och "fyllisridning" i tölt, som Anna M kallade det när man snabbt flyttar hästen tvärs över vägen m h a vikten. När jag lyckats lirka honom förbi de där läskiga stora träplattorna som någon lagt vid vägen - och som nu delvis var täckta av snö = varning!!! - hade plötsligt min ofokuserade häst bytts ut mot en MKT trevlig sådan!

Jobbade med tölt i långsamt tempo och Feykir kändes riktigt trevlig - t o m formen var riktigt bra!!! När vi kom till korsningen vid sjön vände vi hemåt igen och jag började med att rida slutor i skritt. Det gick riktigt bra! Det blev sedan mer av den långsamma "muskelbyggartölten" på vägen hemåt innan vi även testade att höja tempot. Det senare gick väl inte direkt lysande... det var ju ett tag sedan vi tränade tölt senast och jag fick inte till ridningen... Efteråt insåg jag att jag hela tiden hamnat för mycket i framvikt. Nästa gång MÅSTE jag fokusera på att sitta ordentligt på rumpan så att jag verkligen kan driva ordentligt med sätet och hålla honom rest i bogarna.

Feykir fick sträcka ut lite i trav framåt-nedåt. Sedan red vi sluta i skritt förbi de farliga träplattorna och Feykir hade inte tid att bry sig om dem alls! Det ska jag komma ihåg i fortsättningen!!!

Var riktigt nöjd med dagens ridtur! Det blev bara 40 minuter, men hellre kvalitet än kvantitet! Och det är ju så ROLIGT att orka rida lite mer ordentligt!!!

Nu ska jag se Världscupen i hästhoppning på TV!