Full galopp så att snön yr runt hovarna!

Hemma igen efter ett mkt trevligt julfirande i Umeå! När jag kom till stallet idag såg Feykir genast till att "samla poäng" - för när jag kom in i hagen och ropade på honom lämnade han genast höbalen och kom fram till mig!





Vi fick inviga nya julklappsschabraket - och min stackars mobilkamera fick försöka fota i mörka stallet... Det jag försöker visa är ett schabrak i olika grå nyanser. Det är av allroundmodell, så det är lite mer svängt framtill än de dressyrschabrak jag brukar använda. Men tack vare detta så syns ju faktiskt den snygga kanten bättre! I vanliga fall är schabrak och vojlockar från Mia:s mina favoriter, men det här hade faktiskt en riktigt fiffig lösning som jag tycker att Mia:s borde ta efter: "Hällorna" där man trär igenom sadelgjorden går att öppna upp och stänga med kardborrband! Mycket enklare än att trä sadelgjorden igenom!

Veckorna innan jul orkade jag bara rida någon gång/vecka - så nu gällde det att försöka ta det försiktigt - det är alltid så viktigt för mig att trappa upp ansträngningen, även efter ett kortare uppehåll, så att jag inte blir sämre. Samtidigt hade Feykir överskottsenergi så att det nästan pyste ur öronen på honom... Bara att ta sig ut från gården var spännande... Hur skulle vi få ihop det här på ett bra sätt? Lösningen blev ridning i djupsnö! Ja, egentligen kan man väl inte kalla det "djupsnö" - när det bara handlar om någon dryg dm... men inte ens som norrbottning får man vara allt för petig den här vintern!

Red skogsvägen bakom bommen bort till vändplanen och galopperade nästan hela vägen - så att snön yrde runt oss. HÄRLIGT!!! Sedan blev det en skrittrunda på kalhygget. Där snön hade drivit ihop gick den Feykir ända upp till knäna - så han fick riktigt bra träning medan matte kunde sitta och ta igen sig.

Galopperade tillbaka längs vägen till vår travslinga i skogen - och red den i skritt idag. Det ligger massor med sly tvärs över stigen, vilket funkerar som utmärkta travbommar vid barmark. Men nu var det ju svårt att se dem under snön. Jag passade på att rida utan stigbyglar för att både stretcha benmusklerna och samtidigt få lite sitsträning.

Tillbaka ute på skogsvägen försökte jag trava hemåt, men Feykir hade bara två gångarter idag: skritt och galopp, så det blev den senare. När vi var nästan hemma vände jag tillbaka och travade en bit bortåt. Jag har "programmerat" honom till trav på den sträckan - vänder aldrig hemåt igen förrän han travar riktigt bra - så nu visste han ju vad som gällde.

Totalt red vi drygt 50 minuter och tack vare snön fick Feykir jobba ordentligt medan matte mest åkte med. Perfekt för oss båda alltså!

Efter ridturen vågade jag mig på att plocka fram viktmåttbandet... och kunde lättad konstatera att det bara visade + 3 kg, sedan hästarna fick höbalar i hagen. Trots att Feykir mest vilat. Hoppas jag kan rida mer framöver - så att det inte behöver bli så många fler extra kilon den här gången!