Julens frosseri har börjat!

I alla fall hos hästarna. Den här synen mötte mig nämligen när jag kom till Mariebäck idag. Hästarna har fått höbalar i hagarna nu när kylan kommit på allvar - så nu är det fri tillgång som gäller. Och eftersom Feykir är flockledare betyder det verkligen FRI tillgång i hans fall... Nu gäller det verkligen att jag orkar komma igång med ridningen igen, för att hindra honom från att gå upp alla de ca 60 kg som jag lyckats rida bort under året!

Han precis rida innan det blev mörkt idag och det var så VACKERT i skogen!!! Ett tunnt snölager på marken, lite snö i träden och en himmel som nästan såg ut som att den brann!

Eftersom jag inte orkat rida mer än ett par gånger under de senaste veckorna måste jag ta det försiktigt - min kropp kräver mycket långsam tillvänjning av all ansträngning redan efter ett kortare träningsuppehåll som det här. Samtidigt har ju all vila gett Feykir en massa överskottsenergi så han behövde snarare ett riktigt ansträngande ridpass för att "blåsa ur systemet". Synd att vi inte har några dm snö - som de verkar ha fått söderut - det hade ju varit perfekt att pulsa i djupsnö!

Efter uppvärmningen i skritt galopperade vi upp bakom vägbommen ovanför stallet och hela vägen bort till vändplanen. Där fick Feykir skritta en lång sväng över kalhygget, där han hela tiden måste lyfta ordentligt på fötterna medan matte bara behövde "åka häst".

Tillbaka på skogsvägen igen var vi faktiskt jätteduktiga och jobbade med slutor i skritt nästan hela vägen tillbaka till gården! Jag brukar säga att det som är mest likt mellan Reykur och Feykir är färgen - och med tanke på att Reykur är vit och Feykir svart så kanske ni förstår... Men en sak som de faktiskt har gemensamt är att de lätt blir lite stressade om de inte förstår vad ryttaren vill - och då gärna sätter igång att göra alla möjliga saker med förhoppningen om att i alla fall NÅGOT ska vara rätt! Därför har jag lärt mig att när vi ska göra någon svårare dressyrrörelse, som t ex sluta, så ska jag först nöja mig med att hästen bara börjar tänka "åt sluta hållet". Då berömmer jag massor och låter honom skritta rakt fram en liten stund som belöning. Sedan upprepar jag samma sak några gånger till - och på det sätter är det som att jag "bygger lite självförtroende" hos hästen. Det hela blir avdramatiserat "jaha, det är bara nå´t så´nt här hon vill!" Sedan kan jag succesivt höja kraven utan att få en stressad och spänd häst som febrilt provar alla dressyrövningar han känner till!

I slutorna måste Feykir verkligen böja sig i sidorna. Och när det gäller högersidan är detta så komplicerat att om så tappar han istället allt vad framåtbjudning heter... det finns liksom inte utrymme för det också! Men fördelen med att träna slutor när vi rider ut och är på hemväg är ju att framåtbjudningen finns kvar hur komplicerat livet än blir! Och när vi nu började närma oss gården igen hade vi kommit så långt i böjningen att Feykir stönade och stånkade. Vilket jag som vanligt tolkade som att han faktiskt inte lyckades fuska utan jobbade rätt!

Matte - glädjedödaren - vände bort från stallet igen och hade först lite problem att övertyga Feykir om att det var en bra idé. Men snart kom han över den besvikelsen och vi galopperade hela vägen tillbaka till vändplanen. Vände hemåt igen - i höger galopp - och Feykir jobbade på i en riktigt trevlig form! Avslutade med riktigt bra trav också innan vi skrittade tillbaka till stallet.

Med tanke på att de nu har "julbord" i hagen gav jag inget kraftfoder efter ridningen utan bara lite äpplen och bröd. Det lär bli svårt att hålla vikten på honom ändå! Mätte med viktmåttbandet för att ha ett "startvärde" att utgå ifrån framöver. Nu när han åter har rejält med vinterpäls visade bandet 350 kg. Som minst har det visat 320 kg - men det var när jag precis helklippt honom i höstas. Så endel av de där "nya" kilona är definitivt vinterpäls!