Coaching av Sylvia!

Hemma igen efter en trevlig helg i Umeå med föräldrar, syskon, syskonbarn och svärföräldrar.

Eftersom det är tisdag och jag börjar jobbet sent åkte jag till stallet på morgonen. Feykir verkade ha saknat mig - för trots att de fortfarande hade lite frukosthö att mumsa i hagen kom han fram till mig direkt! Sådant ger poäng!

Fick tillfälle att rida ut med Sylvia och det var ju trevligt! Dessutom får man ju alltid en massa bra hjälp en sådan gång! Det värdefullaste var när vi försökte öka tempot i tölten - där behöver jag verkligen massor av hjälp! I dagsläget blir både jag och Feykir lite stela och nästan paralyserade när vi höjer tempot - så det gäller att se till att aktivera oss båda! Hon sa att jag ska "sitta bakåt" ordentligt, peta till med pisken så att han går fram ordentligt, "plocka loss" honom igen i munnen, ge eftergift och sedan flytta honom fram och tillbaka med vikten. Sedan är det dags att "sitta bakåt" igen och peta till med pisken... o s v.

Jag berättade att jag inte ridit med halvstången på flera månader nu - förutom ett rejält bakslag så har det i övrigt fungerat bra med vanliga tredelade bettet. Fast jag märker ju att när jag försöker öka tempot i tölten så blir han vääääldigt stark igen. Sylvia tyckte det var jättebra att det funkar med vanliga bettet, men tipsade om att jag kunde rida med halvstången någon gång ibland - och då passa på att träna på ökade tempot i tölten. För jag måste orka sätta honom mer på rumpan där än vad jag gör med vanliga bettet, så att han kommer upp fram. Som det är nu hamnar han alldeles för mycket på bogarna när vi försöker öka.

På hemvägen red vi riiiiiiktigt låååååååångsam tölt efter en hel del samlad skritt. "Vilken skillnad det blir på Feykir så snart det är hemväg! sa Sylvia. När han börjar gå fram mer blir takten så oerhört mycket bättre direkt!" Som vanligt sitter lösningen till alla problem i att han ska jobba tillräckligt mycket med bakbenen.

Tillbaka i stallet släppte jag in Feykir i en av dubbelboxarna för att han skulle få äta kraftfoder. Det var redan förberett för fodring av ridskolehästarna i em - så det var havre i ena krubban. När Feykir först stod utanför boxen upptäckte han detta och försökte omvandla sig till giraff för att nå över boxväggen ner i krubban. Fast det gick inte riktigt... Men när jag släppte in honom i boxen stod han bara och tittade uppfodrande på mig: "Hit med käket!" Han brukar nämligen alltid få sin mat i den andra krubban! Men när jag kom med en skopa betfor till havren som redan fanns visade det sig att han trots allt kunde tänka sig att äta ur "fel" krubba.