Nästan julstämning!

I morse hade det slutat snöa - och solen som lyste fick allt det vita att gnistra! Eva och jag hade egentligen planerat att rida på eftermiddagen men planerade snabbt om till förmiddagsridning för att riktigt få njuta av solskenet! När vi kom till stallet hade dock solen hunnit gå i moln igen... men det var ju riktigt vackert ändå! Eller vad säger ni?

Det var dags för ny långtur och den här gången svängde vi åt motsatt håll när vi kom ner på bilvägen. Vi skrittade ganska länge i början och när jag började kräva sidförande av Feykir så accepterade han lydigt - även att gå undan för högerskänkeln. Vi övergick till tölt och jag fick ytterligare indikationen på att min trevliga häst är tillbaka - han kändes så mjuk och trevlig, töltade med egen bärighet och så länge vi höll tempot lågt verkade formen komma helt naturligt!

T o m Dád verkade lugnare idag, och kunde tölta i lågt tempo utan att ligga på i handen, så Eva verkade lika nöjd som jag. När vi svängt vänster vid sjön var det dags för mer tölt - nu i ett högre tempo. Dád fräste på och Feykir hängde med riktigt bra, precis som igår. Duktig kille!

Efter en längre skrittpaus var det dags för galopp uppför en låååååång backe. Vi hade Dáds katapultstart från igår i färskt minne, men nu gick det riktigt lugnt och sansat till väga. Fast vi var ju i o f s inte på hemväg den här gången... Feykir gjorde en jättefin galoppfattning - jag valde vänster galopp - och tack vare att tempot var kontrollerat idag galopperade han i trevlig form trots att det brukar vara svårare i vänstergaloppen. Men än en gång hade vi ju draghjälp från Dád så han tog verkligen i med vänster bak hela tiden. Och när vi kom till krönet av den långa backen visade det sig att broms monterats på Dád under natten - det kan man ju kalla bonus!

Vid brevlådorna där Petnäsvägen börjar försökte Feykir "hinta" om att vi faktiskt brukar vända när vi ridit ända dit... men idag var vi ju på långtur så det var bara att fortsätta. Vi red in längs den vägen, klättrade i ett grustag och fortsatte sedan att rida i skogen ovanför grustaget men längs med vägen. Och så här "juligt" såg det ut!

Vi letade oss succesivt genom skogen ner till Petnäsvägen igen och fortsatte sedan längs den till dess den tog slut. Under tiden beundrade vi gårdarna som låg mellan vägen och sjön. Vilket kanonläge - där skulle man bo! Vid en gård var det stora ängar längs stranden och jag kunde riktigt se hur jag skulle kunna bygga en fantastisk hästhage...!!!

När vägen tog slut vände vi hemåt och kom på den smarta idén att det var dags att trava. Hm... smart tyckte Eva och jag, men INTE hästarna. Feykir travade tre steg och fattade sedan galopp, visserligen ganska lugnt och sansat, men det räckte för att trigga igång Dád. Nu verkade den nymonterade bromsen fungera väääldigt dåligt... och den krokiga, smala vägen där man ändå kunde förvänta sig viss trafik lämpade sig inte riktigt för hysterisk galopp i maxtempo... Men vi fick ordning på hästarna och ägnade oss sedan åt kompromissen tölt hela vägen ut till "stora vägen".

Det blev mer tölt under hemvägen, men nu märktes det att Feykir började vara trött. Jag fick verkligen jobba för att han inte skulle börja fuska bak, bli lång och framtung. När jag sedan gjorde nytt försökt att erbjuda trav tog han tacksamt emot erbjudandet. Och tack vare att han var så pass trött hamnade vi direkt i ett mkt trevligt läge där jag kunde driva honom fram emot bettet. När högerskänkeln fick högerbogen på plats blev både gångarten och formen riktigt, riktigt bra!

Våra duktiga hästar fick en låååång avslutande skritt och när vi kom tillbaka till stallet kunde vi konstatera att vi varit ute i två timmar i det vackra vinterlandskapet! T o m längre än igår alltså! Hästarna fick stå inne med fleecetäcken och mumsa kraftfoder (de var en aaaaning svettiga skulle man kunna säga) medan vi drack te i Josefshallen. När de sedan fick gå ut i hagarna igen gav vi lunchhö - som vanligt mkt uppskattat!