Brist på fokus...

När jag körde till stallet regnade det... men när det var dags att rida ut hade det istället börjat snöa! Mysigt! Tyvärr var Feykir mindre mysig... Egentligen borde jag ha kunnat räkna ut det i förväg - för redan när jag gjorde i ordning honom för ridturen var han väldigt stressad av att vara ensam häst inne i stallet. Det hade frusit så pass i marken att han tydligt hörde ljudet från hovarna på hästarna i hagarna utanför - och detta ljud gjorde honom stressad och spänd. När vi sedan kom ut på gården hördes ett svagt tjutande ljud - från någon maskin Sylvias man höll på med. Jag tycket inte alls det lät särskilt högt - men kanske var det en frekvens som en häst kunde uppfatta mycket tydligare? I alla fall rubbade detta Feykirs cirklar totalt. Han blev hur uppjagad som helst och skulle INTE lämna gården. Trots att det var på gården ljudet fanns... Och även om jag tillslut fick honom ut på vägen så fortsatte han att vara uppjagad hela ridturen - och inte särskilt fokuserad på matte... Det tunna snötäcket fick uppenbarligen minsta grop, sten eller kvist i vägkanten att se skräckinjagande ut...

Vi blev också rejält oense när jag tyckte att han skulle kunna sidföra för höger skänkel... och han tyckte att det var totalt onödigt! Min grundplan hade varit att rida ett kort och intensivt pass med massor av starta, stanna, svänga - för att få honom riktigt allert. Men det hade ju varit HELT fel - inte alls vad han behövde. Så istället blev det mycket låångsam tölt och öppna, för att han skulle slappna av. Och på slutet lyckades det hjälpligt i alla fall.

När vi kom tillbaka till stallet och Feykir ätit sitt kraftfoder fick han gå ut med fleecefodrat regntäcke eftersom han var så svettig och det fortfarande snöade. Normalt har ju islandshästarna en suverän päls - men när hästen redan är rejält blöt har man ju förstört den isolerande förmågan. Lite lätt snöfall är väl säkert inte hela världen - men ifall det åter skulle övergå till regn var jag rädd att han skulle bli blöt och kall.