Ridning - trots allt! Eller "Rena Racer Ridningen"

Efter ännu en dålig natt med lite sömn var jag så GLAD att jag slutar redan till lunch på fredagar! Då kunde jag ändå orka med att gå till jobbet. Hade helst åkt direkt hem för att sova/vila sedan. MEN det råkade vara "städfredag". Vi har en städfirma som städar hemma hos oss. (En alldeles fantastisk lyx som vi började med när jag blev sjuk.) Och hade jag åkt hem hade jag kommit mitt i städningen - inget bra läge att vila/sova alltså. Därför åkte jag ändå till stallet och tog en kort men intensiv ridtur.

För första gången på flera månader tränsade jag med halvstången. Red skogsvägen bakom bommen och efter sidförande övningar i skritt blev det pisken i rumpan, en ordentlig förhållning med hela kroppen - som verkligen "gick igenom" tack vare det skarpare bettet - och sedan stooooor eftergift. Och Feykir fräste iväg i världens tölt! MASSOR med bakben, mycket tempo och riktigt bra takt! Jag insåg att jag faktiskt hunnit glömma hur det känns när han "sitter på rumpan"! Idag hade jag verkligen det bästa av två världar: en riktigt mjuk häst efter de senaste månadernas "böjande och bändande" med vanligt tredelat bett och tack vare halvstången orkade jag kräva samling. WOW!

Fortsatte tölta i relativt högt tempo ända bort till vändplanen, medan jag flyttade honom lite fram och tillbaka med vikten. Någon gång fick jag påminna med pisken - och fick massor av ny energi, som jag nu kunde fånga upp. Oj, så härligt! Sylvia har sagt att jag kan rida på halvstången igen någon gång då och då just för att träna tölt. Hm... blir inte lätt att avstå den nu när jag påmints om hur häftigt det är om man orkar samla hästen lite. Men jag vill ju inte ha tillbaka styva, stela Feykir, så jag måste ju fortsätta rida honom de flesta dagarna med tredelade bettet så att jag kan böja honom ordentligt i sidorna.

På vändplanen jobbade vi en stund i skritt och jag fortsatte att vara aktiv i min ridning: flyttade undan bakdelen för högerskänkeln några steg, sedan direkt några steg bakdelsvändning för höger skänkel, några steg på volt i vänster varv där vi flyttade ut bakdelen, o s v.

När vi vände hemåt igen var Feykir verkligen inställd på att det var full fart framåt som gällde igen. Då passade jag på att träna samlad skritt - ett steg i taget - med stoooora eftergifter på tyglarna mellan varje förhållning. Feykir var verkligen jätteduktig! Han jobbade så bra - vilket hans pustanden och stönanden var ett bra kvitto på. Varvade sedan samlad skritt med att smyga iväg i låååångsam tölt. Red honom högerställd med massor att högerskänkel för att hålla bogen på plats. Och så bra samlad tölt har vi definitivt inte ridit sedan senaste Atlikursen!

När vi var nästan hemma vände jag tillbaka så att vi hann trava en stund också. Precis som i samlade tölten fick jag ställa höger och jobba mycket med högerskänkeln för att få bogen på plats. Och driva MASSOR. När han travat i riktigt trevlig form en stund avbröt jag och skrittade tillbaka hem.

Det blev bara 30 minuters ridtur idag - men det kändes verkligen som hög kvalitet hela tiden! Jättekul, särskilt som jag inte ens trott att jag skulle orka rida. Men den där häftiga känslan jag fick när Feykir direkt töltade så bra var precis det "uppåttjack" jag behövde!

Feykir fick äta kraftfoder i en box medan jag fodrade med hö i hagarna. När jag kom tillbaka in i stallet kan jag konstatera att jag har en FANTASTISKT väluppfostrad häst! Som vanligt hade jag inte kommit ihåg att stänga boxdörren ordentligt, så han hade knuffat upp den på vid gavel. Och dörren ut på gården stod också på vid gavel. Men inne i boxen stod Feykir så snällt och väntade, trots att hans kraftfoder var slut för länge sedan! I det här fallet är han faktiskt PRECIS lika väluppfostrad som Reykur!

När Feykir åter gick i sin flock åkte jag hem till vårt nystädade hus. Nu har jag sovit en stund - det tar ju på krafterna att städa hela huset! ;-) - och börjar känna mig som en människa igen!